torsdag 22 februari 2018

Helgfrågan v. 8



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Då och då dyker det upp en fråga via mejl från en författare som undrar om jag vill läsa deras bok. Det är skitkul att de vill att jag ska läsa deras bok men ibland hinner man bara inte. Självklart är det så att författare jag läst böcker av och gillat då tackar jag ja. Men ibland har jag tackat ja till någon okänd och inte ens kunnat läsa ut boken. Så ibland måste man säga nej, men känner sig lite elak.
Hur gör ni vid förfrågorna via mejl? Vilka tackar ni ja/nej till?

Bonusfråga: Vilken bok läser du nu?"

Tycker mycket om rec.ex.-förfrågningar med bokpresentation via mail! Perfekt att innan bli tillfrågad om man är intresserad. För visst kan det vara så att boken/novellen ifråga inte tilltalar just mig, kanske är det en bok som inte alls är i min smak, en genre jag känner mig obekväm med, eller så är det en bok jag helt enkelt inte upplever mig ha förmågan att kunna läsa, recensera och bedöma rättvist, t.ex. barnböcker.

Det har hänt att jag blivit tillfrågad om just barnböcker några gånger, och då har jag vänligt men bestämt tackat nej med en sådan ovanstående förklaring. Inget konstigt med det.

Men! När så ett "överraskningsexemplar" (utan föregående förfrågan) av en populär barnbok, ålderskategoriserad till 9-12 år, kom till mig... ja, då fick jag oerhört dåligt samvete inför hur de som tidigare fått ett nej av mig ev. kunde uppleva det om de upptäckt (vilket de naturligtvis med all säkerhet inte gör förstås, men ändå!) att jag läser ett rec.ex. av det slaget.

Hursomhelst, den där barnboken, försökte vara positivt hurtig kring den och ändå läsa, även om det blev en del skumläsning, men när det kommer till att betygsätta: Hur i all sin dagar ska jag veta? Försökte läsa in mig på några kommentarer kring boken som barn i den åldern givit, föräldrar liksom andra med närhet till den ålderskategorin, samt komplettera lite med min egen upplevelse av språk och översättning. Alltså, ärligt talat, det här är verkligen ingen lätt sak. För mig. Det finns så många av er andra bokbloggare som så mycket bättre kan bedöma just barnböcker, ni som har barn i den åldern i er närhet eller som jobbar med barn. Det är ni som skall få sådana rec.ex., inte jag. Skall till helgen försöka skriva ihop den där recensionen till boken ifråga, hujedamej, hur ska det gå?!😨

Så barnböcker är alltså sådant jag tackar nej till, unga vuxna-böcker går bra men alla åldrar där under blir problematiskt. Romance tackar jag också nej till, såvida det inte handlar om en historisk roman, då kan jag konstigt nog uppskatta något i den stilen. Alltför våldsamma böcker - ofta handlar det väl då om deckare - (såna med tortyr och liknande vidrigheter) kan hända jag tackar nej till om handlingen verkar för övermåttan extremt rå och sadistisk. Amerikanska kriminalromaner/thrillers med mycket militärt i handlingen är också något jag försöker undvika om jag kan. Sliskigt romantisk och lite (såsom kanske bara jag uppfattar det) "fånig" typ av feelgood tackar jag också nej till om jag får en föregående förfrågan.

Tackar ja gör jag ändå trots allt oftare än tvärtom - märk väl! Detta oavsett om det för mig rör sig om tidigare kända eller okända författare. Blir ju för det mesta intresserad av det jag erbjuds, många verkar dessutom ha lite koll innan de skickar en förfrågan, vilket är mycket trevligt och gör det hela lättare.

Just nu läser jag ett rec.ex. (kommit till mig medelst föregående förfrågan från författare) som passar mig perfekt för tillfället:

Min kvart med Arne Tammer: roman om en roadtrip av Benjamin Thorén. Mer om den har jag tidigare på bloggen än så länge skrivit om här och här, för den som vill veta mer. En bok som är ett absolut måste att läsa för den som bor i Stockholm... eller som mig, åtminstone i länet... eller bor varsomhelst och helt enkelt bara behöver ett gott skratt när det mesta känns tungt och motigt. Tänk så värdefullt det är med böcker!

❤️


16 kommentarer:

  1. Det är härligt med böcker, jag fick ett rec.ex som såg väldigt tråkigt ut på omslaget. Men det var superbra, det kommer ett gäng recensioner i helgen.

    SvaraRadera
  2. Jag har fått två barnböcker som överraskning i brevlådan. Det gör mig lite förvånad, eftersom jag aldrig har skrivit om barnböcker på min blogg. Jag har gett bort de böckerna till andra, som har barn.

    SvaraRadera
  3. Långt och intressant svar. Jag recenserar det mesta.

    SvaraRadera
  4. Barnboksförfrågan har jag fått någon gång men det är mest annat.

    SvaraRadera
  5. Även om jag inte direkt inriktar mig på barnböcker å har jag tackat ja till några som verkat bra.

    SvaraRadera
  6. Jag blir aldrig erbjuden barnböcker, skulle jag bli de så skulle jag recensera dessa med mina barn. Just för att de är barn och vi ser inte alls lika på en bok och vad somhänder, vi vuxna analyserar allting mycket mer. Så hade jag inte barn skulle jag inte recensera barnböcker.

    SvaraRadera
  7. Barnböcker kräver väl ändå att rätt publik är delaktig i läsningen? Eller tänker jag bakfram nu? Unga vuxna kan jag tänka mig läsa eftersom det är en del i arbetet.

    SvaraRadera
  8. Visst är det svårt att som vuxen recensera barnböcker. Vi och barnen har ju olika perspektiv.
    Jag tycker alltid det är spännande när jag blir erbjuden recensionsex och tackar ofta ja, men säger även nej ibland när jag känner att boken nog inte passar mig och då kommer jag inte att kunna göra den rättvisa.

    SvaraRadera
  9. Så länge som det är något man gör utan att få betalt tycker jag inte att det är varken svårt eller konstigt att tacka nej till böcker som inte lockar mig personligen. Barnböcker har jag läst och skrivit om flera gånger, och då försöker jag jämföra och bedöma dem utifrån sin egen genre, annars blir det ju helt fel. Många gånger har både jag och våra döttrar läst samma barn- och/eller ungdomsböcker, och i regel tycker vi väldigt lika om vilken känsla vi får för böckerna, men jag brukar vara mer fokuserad på själva hantverket.

    SvaraRadera
  10. Det är ju jättesvårt att recensera litteratur som man inte är bekant med.

    SvaraRadera
  11. Jag skulle inte heller tacka ja till en barnbok så jag förstår dig. Och då har jag ändå en son här hemma. Jag hoppas att du får till något ändå.

    SvaraRadera
  12. Är inte heller helt inkörd på att bedöma barnböcker. Några har det ändå blivit, och det var förvånansvärt roligt att läsa dem.

    SvaraRadera
  13. Det är roligast att få recensera böcker man gillar.

    SvaraRadera
  14. Jag har fått ett par överraskningsrecensionsex som har varit barnböcker. Jag tycker också det är svårt att vara rättvis då. Nu är jag ju inte den som är den, det händer att jag läser barnböcker för mitt höga nöjes skull också, speciellt spökhistorier kan jag tycka om då, men jag vet ärligt talat inte om barnböckerna ifråga går hem hos barn eller inte. Jag har ju haft min blogg en LÅNG tid, och föreställer mig att någon sett barnböcker jag recenserat för länge sen, men tiden då jag fick läsa för mina söner är ohjälpligt förbi. Istället är de just i den åldern då det är alldeles för töntigt att göra något som påminner om då de var barn..

    SvaraRadera
  15. Jag skrev ju lite om barnböcker när barnen var yngre, men det är verkligen svårt att recensera sådana rättvist när man är helt "fel" målgrupp.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)