måndag 26 februari 2018

"Samvetsmakaren" av KG Johansson

Samvetsmakaren av KG Johansson. Wela förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Tre science fiction-romaner: SamvetsmakarenUnder den döende stjärnanOmega; trilogi i ett band.



Att ta sig an en SF-bok på 713 sidor kanske man bävar inför, men här handlar det ju faktiskt om tre böcker i en, och kan inte riktigt bestämma mig för om det är en för- eller nackdel att samla dessa i ett band. Å ena sidan har man alla samlade utan svårigheter att få tag på en viss del, liksom att man på det det där speciella sättet med en äventyrlig sf-historia kan leva sig in i handlingen och världsbygget, samt följa karaktärernas utveckling, utan uppehåll. Å andra sidan får man stå ut med en del repetition för återkoppling i uppföljande delar. Kanske jämför man de olika böckerna sinsemellan på ett annat sätt också, än vad man hade gjort om de lästes separat med ett tidsuppehåll emellan.

För er som kan och föredrar att lyssna på böcker har denna trilogi nyligen fått förnyad aktualitet genom att samtliga delar givits ut som just ljudböcker (Hoi förlag) de senaste tre månaderna; 5/12, 5/1, 5/2 (2017/-18), och upplysningsvis finns de på Storytel.


Samvetsmakaren:
"Aly är sjutton år gammal när hans liv vänds upp och ned och han måste lämna sitt hem. Han har vuxit upp på en lantlig och ålderdomlig värld, men nu kastas han ut i det myllrande imperium som är människans hörn av Vintergatan. Hans situation tvingar honom att arbeta inom något som kallas för kyrkan. Trots sitt namn är kyrkan religiöst obunden - den verkar för att lösa konflikter och skapa förståelse överallt i imperiet.
Aly möter svåra problem och lyckas inte alltid lösa alla. Med tiden börjar han ana att det finns mer i världen än kyrkan och imperiet känner till. Och i galaxens centrum händer något som kan hota hela mänskligheten."
Det här var den del jag tyckte allra bäst om i trilogin och min betygsättning på Goodreads och Boktipset blev 5/5. Samvetsmakaren är en historia att bli fullkomligt absorberad av p.g.a. en intressant och fängslande framtidsvärld, världsbygget och rymdmiljön/-resorna; karaktärerna och handlingen; de filosofiska resonemang som vävs in i berättandet; beskrivning av känslor, tankar och beteenden, liksom samspelet mellan människorna - det psykologiska; teknisk vidareutveckling av olika teorier/detaljer (gillade verkligen idén om nätet som ett inplantat vilket appliceras via nanomaskiner i ögondroppar!); etc., etc.. Oavsett om man föredrar s.k. mjuk eller hård science fiction tror jag inte att man blir det minsta besviken. Känslan av riktigt bra sf kallas ju med ett engelskt begrepp "Sense of Wonder", och detta kan väl beskrivas som häpnadsväckande, storslaget, nyskapande, kreativt och helt enkelt fantastiskt... precis som Samvetsmakaren, som f.ö. med all rätt även blivit prisbelönt. För den som är tveksam till genren; låt förslagsvis denna bok bli en inkörsport. För den som redan upptäckt vitsen med sf; missa inte denna trilogi i sin helhet. Ja, det var väl ungefär i väldigt stora drag det jag ville ha sagt med detta förenklade bokomdöme (på denna lilla obetydliga bokblogg) för första delen som imponerade allra mest.
Tidigare blogginlägg (smakbitar) om Samvetsmakaren finns här och här.


Under den döende stjärnan:
"Aly avancerar som tjänare inom den religiöst obundna kyrkan. Det som sker vid galaxens centrum förvärras, och när ett skepp utrustas för att färdas dit ska Aly följa med. Stjärnan är bara dagar från att explodera och bli en nova. Strax innan detta sker upptäcker de något som ingen hade kunnat ana: det finns intelligent liv på en av den döende stjärnans planeter."
Mycket gäller även för denna andra del samma omdöme som för den första, även om den inledningsvis innehöll mycket resumé, detta kändes onödigt när man som jag läste trilogin i ett svep. Visst var det spännande med novan, superskurken som ett slags virus på nätet, de mystiska molnvarelserna (gillade empati-förklaringen i det näst sista kapitlet!) och allt det där... fängslande, men inte riktigt på samma sätt som första delen. Min betygsättning på Goodreads och Boktipset blev 3/5, en stark trea, snudd på fyra.
Länk till tidigare blogginlägg (smakbit) om Under den döende stjärnan.


Omega:
"Människan har för första gången fått kontakt med andra intelligenta varelser. Men efter ett kort samarbete vid den exploderande novan har varelserna dragit sig tillbaka och reagerar inte längre på kontaktförsök. Aly försöker få kontakt med dem eftersom en smitta som nu sprids i imperiet antingen bara kan botas av varelserna - eller har orsakats av dem. Aly reser till den planet där varelserna har tagit över människors själar för att finna en lösning."
I stort sett gäller även för denna tredje del samma omdöme som för den första och en variation av den andra. Min betygsättning på Goodreads och Boktipset blev 3/5, en stark trea, snudd på fyra även här. Uppdelningen i rubriker avslutningsvis störde jag mig på till att börja med, men när sen allt föll på plats förstod jag ändå meningen med det också. De sista kapitlen, slutet, svarade sen upp perfekt till denna välskrivna sf-trilogi i sin helhet.
Länk till tidigare blogginlägg (smakbit) om Omega.


Ett post skriptum, bara för att det var stört omöjligt i sammanhanget att låta bli (kände liksom att det inte helt räckte att dela det på bokbloggens fb-sida!😁):
Visste du att Mars med störst sannolikhet är den planet som ses som lättast att terraformera (obs! en metod som såklart än så länge bara är fiktiv)? Lite kul i sammanhanget kan det vara att se detta provocerande(?) TED-tal av Stephen Petranek, en journalist och författare som ser det som helt sannolikt att människan kommer att vara en rymdfarande art som bosätter sig på Mars inom 20 år. Se det här (svensk översättning med textremsa).


Så, nu är jag äntligen klar! Mitt betygsomdöme nedan gäller för trilogin i sin helhet.

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Samvetsmakaren:
Bedårande Böcker


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)