onsdag 21 mars 2018

"Vita spår" av Emelie Schepp

Vita spår av Emelie Schepp. Månpocket / Wahlström & Widstrand. Från bokhyllan (pocket).

"Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?
Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det."

Hade inte läst den första delen Märkta för livet i serien om åklagare Jana Berzelius, men åtminstone för egen del tyckte jag det gick bra ändå. Vita spår går alltså att läsa fristående enligt mig.

Intressant och otäckt om knarksmuggling och hur det kan gå till, för det kan säkert bakom denna fiktiva historia finnas en del verklighetsbakgrund. Bara tanken på att unga människor i ekonomiskt utsatta situationer skulle kunna utnyttjas att smuggla droger på det sättet känns absolut avskyvärt.

Det är överlag både spännande och välskrivet, en oerhört skickligt konstruerad historia. Man sitter som på nålar inför att få veta om ungdomarna som lurats in i något så hemskt kommer att klara sig. Men i mitt tycke är det lite väl mycket brutalitet i handlingen.

Jana Berzelius är en rätt okonventionell huvudkaraktär som inte är så värst lätt att tycka om. Hemligheter ur hennes mörka förflutna blottläggs vartefter historien fortskrider och leder slutligen till stor dramatik. Polisen Mia är en karaktär som skaver, en så fantastiskt osympatisk människa. Men antagligen är det helt i sin ordning att en sådan karaktär också skall finnas med, någon ur ordningsmakten som är allt annat än ordningsam och mentalt/känslomässigt stabil, någon man skall reta sig lite extra på. Motsatsen till Mia har vi i kollegan Henrik Levin, idealpolisen. Henrik hade i mitt tycke gärna fått vara huvudkaraktär i en alldeles egen kriminalromanserie, den karaktären lyfte helhetsupplevelsen för mig. För övrigt är polisgruppen en rätt spännande mix med lite olika personligheter, intrikata samarbetsproblem och dolda agendor, både privat och yrkesmässigt.

Inte helt omöjligt att jag kommer att läsa något mer av Emelie Schepp som författare. Upplevde med Vita spår ett bra driv i handlingen, det var spännande nästan hela vägen och den rätt trovärdiga storyn har dessutom en samhällsanknytning som jag tror många tycker är intressant. Tyckte däremot inte alls om den kyliga och våldsbenägna huvudkaraktären, trots att man kan begripa att hennes sätt att vara beror på bakgrunden. Vill nog för egen del gärna finna sympati för den som innehar huvudrollen i en kriminalroman.

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Vita spår:
C.R.M. Nilsson


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)