söndag 29 april 2018

Fira Svenska Fantastikdagen idag med en bokbild

Idag den 29 april firas den Svenska Fantastikdagen för första året. Vill man då kan man hedra dessa böcker (som inkluderar science fiction, dystopi, fantasy, skräck), och såklart litteraturintresset, med att visa upp en trave sådana på bild, kanske skriva några ord om vad som är så bra med fantastik.

Svenska fantastikens dags Facebooksida:
"Den svenska fantastiken har länge legat i bakvattnet av andra genrer men förtjänar sin plats i rampljuset. Därför har den 29 april tillägnats åt svensk fantastik".

Såhär skrev man om saken på boktugg.se idag.

Klart man vill vara med för att lyfta fram den svenska fantastiken, göra den mer synlig och uppmärksamma alla bra svenska författare som skrivit/skriver fantastik! Själv är jag ganska generös och tillåter böcker som mixas med andra genrer men ändå har en betydande del fantastik i sig. Då får det se ut på detta viset för min bokbild:



Månadens bästa bok april



Mias bokhörna arrangerar Månadens bästa bok och där kan man hitta länkar till bokomdömen och recensioner för dessa bästa böcker som deltagarna valt för den gångna månaden. Kolla in massor av fina boktips.

Nu blir det inte fler böcker utlästa för mig under april, så dags då att utse den skarpast lysande stjärnan. Av lästa böcker denna månad var det just en som stack ut sådär alldeles särskilt mycket, även bland de moderna deckarna i allmänhet upplevdes den vara något alldeles eget och annorlunda. En friskt fläkt och positiv överraskning blev för mig den spännande thrillern Ögonvittnet av Anna Bågstam. (Titel länkar till recension)

ISBN: 978-91-1-308313-1

Författaren har tidigare kommit ut med en ljudboksserie (Stockholm Psycho). Ögonvittnet blir hennes författardebut i fysiska bokformatet. En deckare och spänningsroman som av mig fick betyget 5/5. Utan tvekan en fullträff, och såklart; Månadens bästa bok.


Läst april

  1. Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén, (Rec.ex. Norstedts)
  2. Vit krypta av Mariette Lindstein, (Rec.ex. Forum)
  3. Stalpi av Stefan Spjut, (ur egen bokhylla)
  4. Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen, (Rec.ex. Fafner Förlag)
  5. Föreningens tid av Leif Selander, (Rec.ex. författaren/Publit)
  6. Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt, (Rec.ex. Bokfabriken)
  7. Ögonvittnet av Anna Bågstam, (Rec.ex. Norstedts)



"Ögonvittnet" av Anna Bågstam

Ögonvittnet av Anna Bågstam. Förlag: Norstedts. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 978-91-1-308313-1

"Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson."

När jag fick erbjudandet om att läsa Ögonvittnet var det ovanstående beskrivning av bokens huvudperson som lockade mest. Tyckte det verkade olikt andra moderna kriminalromaner. En gnutta humor - även i mordhistorier - brukar jag värdesätta, så mycket tungt allvar ändå på något vis. Blev verkligen över förväntan positivt överraskad, tyckte om precis allt med denna bok. Fullträff och jackpott! Kul när det händer.

Det är en fartfylld, lättläst, otroligt spännande och oförutsägbar historia (hinner utse väldigt många mordmisstänkta innan det klarnar). En bok man helst slukläser och inte gärna vill lägga ifrån sig utan att bli kinkig.

De hemska morden har sin kontrast i den idylliska miljön, fiskelägret Lerviken vid Öresund, som kom levande inför mig. Gillade språket i romanen, det är rappt och annorlunda, passar så bra till hur Harriet som person framträder. Den unga civila brottsutredaren Harriet som börjat arbeta inom polisen i Landskrona, en klipsk tjej med med kul sätt, henne vill jag läsa fler böcker om framöver. Till och med hennes privata relationsstrul intresserade och/eller var klart roande underhållning. Denna roman vände upp och ner på en hel del tidigare föreställningar jag haft om vad som uppfattats ointressant och smått störande i romaner. En sak som brukar irritera är alla sms och detta ständigt pysslande med mobiltelefoner i moderna romaner, här förekommer det rikligt, och det störde mig mystiskt nog inte det minsta, utan det passade ju in helt perfekt. Förbluffande.😁

De trovärdigt beskrivna huvudpersonerna och sidokaraktärerna är inlevelsefullt tecknade, gestaltades komplext och föränderligt på ett naturligt sätt till hur intrigen växlade genom historiens gång. De jag tar med mig lite extra (förutom Harriet själv då förstås!) är Harriets gamla far Eugen (som börjar bli misstänkt virrig) och hans gemytliga granne Yvonne, Harriets kyliga chef Margareta, den i början mystiska Niklas, och Lia, den schyssta pizzarestaurangägaren Josef, advokaten Rikard förstås... och ja, ännu fler. De levandegjorda karaktärerna är alltså helt klart något som gör boken extra läsvärd. Gillade hur relationen mellan huvudpersonen och hennes far framställdes, liksom syskonrelationen till brodern, vänskapsrelationen till väninnan Lisa (väninnan deltar endast i denna roman via kommunikation medelst sms-meddelanden), och senare i storyn relationen med perfekta Rikard; hur de anställda förhåller sig till sin chef Margareta och tvärtom, samspelet och jargongen i arbetsgruppen, o.s.v.. Helt suveränt bra och underhållande.

Mordgåtan i sig (mord i pluralis) är snillrikt konstruerad och det förekommer inte bara en oväntad twist. Här finns invävt familjehemligheter, lögner, oväntade relationsband och mycket mer. Sakta sipprar sanningen fram, mycket tack vare Harriets driftighet, som inte den heller alltid är fullkomligt perfekt och komplikationsfri. I utredningsarbetet kring morden var det intressant att läsa om "masttömning", kände inte tidigare till det, och att det så exakt går att lokalisera var någon befunnit sig som haft med en mobiltelefon. Nästan lite kusligt med tanke på ökad övervakning i dagens moderna samhälle, att ökat användande av mobiltelefoni hela tiden underbyggs, vad det kan användas för. Kan man ju skapa konspirationsteorier för, om man är av den sorten... (foliehatt på)😄

När sen till sist fallet klarats upp och avslutats, allt är frid och fröjd, lugn och ro, då dyker något upp som gör att jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan författarens nästa bok i serien kommer. Japp! En riktig cliffhanger. Oj, jösses, vad händer där! Slut. Å.

Om ni orkat läsa så här långt, behövs då verkligen nämnas att jag varmt och innerligt rekommenderar Anna Bågestams nya thriller? Nä, trodde väl inte det. Klart ni skall läsa denna!👍

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden
AdlibrisInbunden
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Ögonvittnet:
och dagarna går...
Boktokig
hyllan


En smakebit på søndag: Ögonvittnet

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Hämtar idag smakbit från nyligen avslutade deckaren Ögonvittnet av Anna Bågstam. Känns som jag hela tiden ligger lite efter nu när smakbitarna skall skrivas, böckerna blir utlästa innan det blir dags. Den här boken gick ju dessutom osedvanligt fort att läsa, så otroligt bra och spännande! Sidan 284:


   "Samtidigt som hon hukar sig ner för att fota däcket hör hon hur det knastrar i gruset utanför och någon som pratar. Kan någon ha fått syn på henne när hon smög runt bland husen? Helvete, hur ska hon förklara situationen om någon kommer in? Hon måste gömma sig. Men var? Hela garaget är fullt av kartonger och rör hon sig nu märks det. Stegen stannar upp precis framför garagedörren. Harriet håller andan, sjunker ner på golvet och börjar så försiktigt hon kan kravla in under bilen.
   Snälla, gå inte in här, tänker hon samtidigt som hon stänger av ficklampan på telefonen. Gå inte in här."


Hur tror ni det går?

Verkligen inte ofta moderna deckare får full pott i betyg av mig, men denna fick just det, trots en massa sms:ande och mobilfokuserande... brukar ju mena att jag inte gillar sånt i romaner!😲😄

Ögonvittnet är en kriminalroman med extremt högt tempo, hemska mord i idyllisk miljö (fiskelägret Lerviken vid Öresund) och framförallt; en klipsk och kul huvudkaraktär (civila brottsutredaren Harriet), ofullkomlig men ändå en riktig hjältinna. Så bra när det får vara lite roligt också emellanåt i deckare, och inte bara gravallvarligt.
Författaren har tydligen tidigare kommit ut med en ljudboksserie (Stockholm Psycho), vilket jag inte kände till, lyckligtvis kanske. Kan inte lyssna på böcker, men får ju dessutom dåliga vibbar av det namnet på serien (tanken går ju såklart osökt till totalvidriga American Psycho av Bret Easton Ellis). Ögonvittnet blir hennes författardebut i det fysiska bokformatet. Vilken tur för mig!

Tycker ni inte det räcker med min lilla smakbit ovan kan man ju alltid ta och "smygläsa" första kapitlen i denna spännande thriller här.

Recensionen ligger färdig, publiceras strax efter smakbiten denna arla söndagsmorgon.

Fler smakbitar hittar ni idag här.


Må så gott och trevlig söndag, Valborgsmässoafton och Första Maj!
Mycket nu.
animated-sun-image-0444


lördag 28 april 2018

"Ondskans ansikte" av Mats Ahlstedt

Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789176298145

"Ida Neman får ett samtal från sin pappa som hon inte haft kontakt med på över tio år och bestämmer sig för att besöka honom. Framför allt för att få reda på vem som är hennes mamma. Hon som övergav familjen när Ida var ett spädbarn. När Ida kommer dit får hon en chock då hon hittar en död kropp i lägenheten. Men är det verkligen hennes pappa? Profilerare Ella Werner blir inkopplad på fallet, och upptäcker snart att det är en annan man som blivit mördad och att Idas pappa är försvunnen.

Allt ställs på sin spets när Idas dotter Fanny kidnappas av förskolans vikarie. Det visar sig att han är medlem i en nynazistisk organisation. I hans lägenhet hittar Ella en kalender med datumet 29 september inringat och polisen fruktar att ett attentat är planerat mot Bokmässan. Har kidnappningen av Fanny något med attentatet att göra? Vilken roll spelar Idas försvunna pappa? Idas sökande efter dottern ger henne skrämmande insikter om en mörk familjehemlighet. Det är inte bara Fannys liv som står på spel. En hotande katastrof närmar sig och polisen för en intensiv jakt mot klockan.

Ondskans ansikte är den tredje delen i Ahlstedts populära serie om profilerare Ella Werner vid Göteborgspolisen."

Det här blev min andra bok av Mats Ahlstedt, men inte ur samma serie, så det var då den första delen jag läste i serien om profileraren Ella Werner. Serien inleddes annars med titeln När inget annat återstår och därefter Öga för öga, tand för tand. Min upplevelse är att jag missade lite genom att inte ha läst de föregående böckerna i serien, allt kändes inte glasklart i all händelseutveckling vid sidan om, men själva huvudsakliga handlingen var riktigt spännande!

Vad jag tycker utmärker sig mest är att Ondskans ansikte (precis som författarens Den sista vilan, den bok jag tidigare läst av författaren) är skickligt välskriven. Att få veta hur det skulle gå för den kidnappade lilla flickan, och få veta hur allt hängde ihop, gjorde historien till en riktig nagelbitare. Spänningen hålls uppe så gott som hela tiden, intresset hölls vid liv men dalade något för mig efter sisådär då drygt halva boken var läst. Vet inte riktigt varför, tror det berodde på att fokuset oftare flyttades från själva kriminaldramats intrig till karaktärernas relationer, sådana som inte tillförde så mycket för själva händelseutvecklingen. Förstår ju samtidigt att en ordentlig insyn i karaktärernas privatliv verkar vara sådant som intresserar många läsare i allmänhet, just vad gäller moderna samtida deckare och i synnerhet då deckarserier.

Aktualitet, samhällsengagemang och humanism är något som verkar lysa igenom extra starkt i den här rutinerade författarens böcker. Det är för övrigt sådant jag ofta uppskattar då en djupt rotad insikt och kunskap finns bakom, vilket förstås ger realism till fiktiva historier som denna. Karaktärerna tecknas tydligt och är intressanta, hade dock svårt för själva upplösningen på kidnappningsdramat, kändes inte riktigt trovärdigt att någon kan planera att göra så mot ett barn... men som sagt, kanske det är så, "ondskan kan ha många ansikten", även om man inte upplever det trovärdigt. Ondska kan vara svår att förstå.

Slutligen återstår att för mig rekommendera denna välskrivna bok, som har allt sådant som inbitna deckarfantaster av idag uppskattar med nutida kriminalromaner: spänning med modern samhällsanknytning, fängslande intrig med intressanta karaktärer, omskakande trauman och gripande människoöden; allt levererat via korta kapitel som effektivt driver upp det höga tempot och gör boken till en bladvändare.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bokLjudbok Mp3 / Mp3-skiva / CD-bok
AdlibrisInbunden / E-bokLjudbok Mp3 / Mp3-skiva / CD-bok
CdonInbunden / Ljudbok Mp3 CD / CD-bok

Andra bokbloggare om Ondskans ansikte:
Mias bokhörna
Villa Freja
Bokmysan blogg


torsdag 26 april 2018

Helgfråga v. 17



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Är ni med i någon bokklubb och i så fall vilken? Bonusfråga: Hur är det med reaskyltar på böcker. Lockas ni eller kan ni motstå?"

Jo, så är det. Månadens bok heter den, urusel kund där och det är inte deras fel, fin tidning.

Bonussvar: Jomenvisst, fråga om en bokläsare lockas av reaskyltar på böcker, svaret kan ju bara bli ja, men numera får jag lov att motstå, förut var det annorlunda, tiderna förändras och vi med dem. Inte så optimistisk idag.
Egentligen lockas jag nog mera av böcker som det skrivs om på bokbloggar, författarsidor på fejjan och facebookgrupper för speciella genrer. Brukar kolla på bibliotekssajten ibland för att se om böckerna finns att låna, annars är det bara att fortsätta sukta efter rariteterna. Beställer eller frågar aldrig (eller nästan aldrig) själv efter recex, tackar bara ja (ibland nej) till de jag blir erbjuden via mail eller fb. Fick liiite motvilja mot biblioteksböcker när jag läste detta nyligen. Nu läser jag förstås inte den typen av böcker som det handlade om i artikeln, men ändå! Läbbigt!
Detta med recensionsexemplar till oss bokbloggare, så otroligt uppskattat! Klarar mig inte utan böcker, varken att läsa dem eller - som ett nytt behov - att sen skriva om dem. Läser just nu recexet Ögonvittnet av Anna Bågstam, så himla bra! Verkligen avkoppling att läsa en bra bok, tror till och med det är det allra bästa sättet faktiskt. Har inga som helst problem med att göra reklam för hur hälsosamt det är att läsa böcker, oavsett om man köper, lånar eller får dem som recensionsexemplar. T.o.m. värt en glad 😊 såhär på sluttampen. Trots min pessimistiska dag i övrigt. The show must go on, menade ju Queen i sin powerballad på 90-talet, och så är det kanske.

God helg på er så småningom, än är det ju bara torsdag när detta skrivs.😑


onsdag 25 april 2018

"Föreningens tid" av Leif Selander

Föreningens tid av Leif Selander. Förlag: Publit. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).
ISBN: 9789176116722

"Den spännande fortsättningen på Svekens tid och Fruktans tid. Ett år har gått sedan slaget om Konstantinopel avgjordes. Väringagardet har bildats, och i den stora staden har utrensningar skett när kejsaren befäst sin position. Orosmoln har seglat upp i nordväst och i öst. Den bulgariske upprorsledaren, som vill komma åt makten i Konstantinopel, och den gamle antagonisten Skleros, som åter utmanar om tronen. Samtidigt kommer ett förslag från norr som återigen kommer att försätta Markus och Grim för stor fara..."

Föreningens tid är Väringasagans tredje och avslutande del, en bokserie som startade med Svekens tid och följdes upp med Fruktans tid. Det här är en bokserie jag tyckt riktigt bra om rakt igenom. En spännande historisk roman och äventyrsberättelse är ibland precis vad som behövs för lyckas försvinna in i och hamna helt bortom tid och rum för en stund.

Historisk bakgrund: Från slutet av 900-talet till 1200-talet begav sig folk från norr till Konstantinopel (av dessa kallat Miklagård) för att ta tjänst som legosoldater i Bysantinska riket. Dessa utländska krigare blev omsider kejsarens livgarde; väringagardet. Bysantinska/östromerska riket bestod då av Turkiet, Grekland, Bulgarien och södra Italien.

En liten resumé:
Svekens tid: År 979 på Björkö tar sjuttonåriga Markus värvning till viking. Han utses till styrman i vikingaföljet med den äldre hövdingen Grim. En resa påbörjas under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, för en maktkamp mot furstens äldre bror Jaropolk. Resan som blev starten för bildandet av väringagardet, romerska kejsarens livgarde.
Fruktans tid: År 978 blir Markus sextonåriga syster Ylva med sällskap överfallna på väg till till Björkö. Ett vikingafölje tillfångatar henne för att säljas som slav i Gårdarike (motsvarande dagens Novgorod, Ryssland). Genom att Ylva blir vän med hövdingens son kan hon vända sitt öde till sin fördel och bli en del i krigarföljet. Maktkampen mellan Vladimir och brodern Jaropolk pågår och vikingaföljet tvingas välja sida i kriget.

Titeln Föreningens tid skvallrar förstås om en slutlig återförening mellan Markus och Ylva, Ylva och Grim, men det får man såklart läsa boken för att få veta. Från att i föregående del ha följt systern Ylvas bravader är det återigen dags att se hur det går för i huvudsak Markus och Grim, även om Ylva naturligtvis också finns med i några föregående och slutliga kapitel. De mest framträdande kvinnliga karaktärerna tecknas som självständiga och intelligenta med stark vilja och kraft för att försöka styra ödet i den mån deras situation gör det möjligt, sånt gillas.

Mina tankar som fanns kring de föregående delarna i bokserien gäller även denna avslutande del. Framförallt är det fängslande och fantasifullt berättat om en spännande tid och plats, östromerska riket måste verkligen ha varit ett imponerande imperium! Det är en trovärdig historia som med dramatiska äventyr, blodiga strider och andra förvecklingar, liksom väl beskrivna flerdimensionella karaktärer, gör det lätt att leva sig in i handlingen.
Möjligen saknas en del textgranskning och redigering, förekommer en del upprepningar, men egentligen bara småsaker, inget jag stör mig nämnvärt på i sin helhet. Tycks för egen del alltid önska mer utvecklade miljöbeskrivningar i romaner som denna, så även här i viss mån, men tror att det för de flesta ändå är fullt tillräckligt och väl utfört.

Återigen fungerar mixen av fiktion och historia utmärkt och är intresseväckande. Man söker gärna upp fakta kring den historiska bakgrunden efter att ha läst boken, vilket enligt mig betyder att det är en riktigt bra historisk roman. Karaktärerna återkommer jag till då dessa är något som förhöjer läsupplevelsen i den här bokserien. Man lär känna huvudkaraktärerna väl med både styrkor och svagheter, i med- och motgång, som läsare vill man verkligen veta hur det kommer att gå för dem och det skapar ett extra bra driv i läsningen. Slutet känns komplett och helt perfekt, precis som man vill att det skall vara.

Föreningens tid var ett fint avslut på en bokserie jag varmt rekommenderar, oavsett om man är historiskt intresserad eller ej. Boken kan läsas fristående, återkoppling till vad som inträffat tidigare integreras i handlingen, men själv kan jag nog tycka att bokserien vinner på att läsas från början för att leva med i karaktärernas öden och äventyr. För mig gav dessa böcker ytterligare mersmak för historiska äventyrsromaner som utspelar sig under den fascinerande vikingatiden. Så många spännande historier under denna tid det måste finnas, som bara väntar på att bli skrivna...😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
AdlibrisHäftad
CdonHäftad

Andra bokbloggare om Föreningens tid:
Marias bokhylla


tisdag 24 april 2018

Bokpaus: Decaf coffee till Ondskans ansikte

"De första dagarna av Bokmässan hade förflutit friktionsfritt om än med vissa fördröjningar. Besökarna visade dock ett stort tålamod. De hade hållit en kaosartad presskonferens där de gick ut med att en nazistorganisation hotade med att göra ett attentat. Varje nyhetssändning och nyhetssajt toppade sedan några dagar med terrorhotet. Den bokläsande allmänheten lät sig däremot inte bekommas. De älskade litteraturen och det fria ordet alldeles för högt för att låta sig hindras från att besöka den institution som under årtionden värnat tryck- och yttrandefriheten och det fria ordet. De litade på att polisen klarade av att stoppa attentatsförsöket. Runt om i Göteborg hade det, sedan nyheten briserade, arrangerats ett antal manifestationer mot de antidemokratiska krafterna."
Sid. 290; Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt


Nej, den den bokläsande allmänheten går inte att stoppa!😊

Bokpaus med de sista kapitlen i Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt. Kollar den främre invikta fliken av bokomslaget (se bild nedan) och blir nyfiken på vilken bok Bokstugans blurb gäller. Går ju såklart att ta reda på, men varför kan det inte skrivas ut tillsammans med blurbarna vilka titlar det gäller?

Detta är tredje boken i serien om profileraren Ella Werner, och jag tror lite man går miste om en del genom att inte ha läst de föregående böckerna. Men bra är den! Mer om det sen, recension kommer senare. Man kan oroa sig över de aktuella ämnen som berörs i Mats Ahlstedt romaner, sådant som man ser tendenser till i samhället i verkligheten. Realistisk fiktion som utspelar sig i nutid skrämmer. Ofta.




(Dom gröna inslagen som syns i dagens bokpaus-bild består av sommardahlia på uppväxt - spirat från bifogade frön till Annika Estassys Gröna fingrar sökes! - och avokadomousse - per port.: ½ banan + 1 avokado + saft från ½ pressad lime = mixa och rör ev. ner frysta bär för "glasskänsla" - så enkelt, gott och naturligtvis nyttigt!😉)


måndag 23 april 2018

Tematrio - Världsböcker

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Den här gången är temat som följer:

"Berätta om tre böcker ni själva vill kalla världsböcker!"


Svårt! Vad är "världsböcker"? Böcker från olika världsdelar (realism)? Eller böcker från olika världar, andra planeter (fantastik)? Eller världens mest lästa och omtyckta klassiker? Väljer verklighetsflykt med böcker från andra fantasivärldar än den på vår planet.👽 För den firade vi ju faktiskt igår med Jordens dag.😊


Samvetsmakaren av KG Johansson
När Aly är sjutton år gammal tar hans liv en annan vändning och han kastas ut i ett myllrande imperium i Vintergatan. I sitt kommande arbete möter han många olika koloniserade världar/planeter.
"Ett par standardmånader hade gått men vädret var sig exakt likt. Curia är ju en måne och har inga årstider; förvirringen med 667 Cc:s bana kring sin sol, och Curias bana kring sin planet, en bana som dessutom slingrar runt kring ekliptikans plan, gör att ingenting hinner stabilisera sig. Klimatet är ett slags evig försommar med rödaktigt ljus både från solen och från den enorma planeten som ibland hänger rakt ovanför ens huvud[...]"

Alba av Kristina Hård
Alba ingår i en forskningsgrupp som har färdats till en okänd planet. Deras uppgift är att samla fakta om planeten, men prövningarna blir större än anat.
"Så lite vi visste, så fyllda av vetenskaplig prestige, när vi drog på oss våra skyddsdräkter, klev ut från bergets innanmäte till solskenet och fann oss stå uppe på en främmande högplatå. Från en kaotisk Jord till en avlägsen, eftersatt och glest befolkad del av den här planeten. Hade allt blivit annorlunda om vi tagit kontakt med dem från början?"

Googolplex av KG Johansson
Hmm, ännu en Johansson, men det kan inte hjälpas.
Jack reser tillsammans med en grupp kolonister till den avlägsna planeten Shylock för att bygga en ny värld. Jack har en speciell förmåga att manipulera DNA. Och dessa varelser från andra universa, multis, vilka är de egentligen?
"Bland de obligatoriska minnena, den allmänna skolning som alla bar med sig, hade Jack bilder av teknologi från den gamla tiden. Tiden före multis.
   Den teknologin var hård och obeveklig som den metall den var skapad av. Den hade gått under med sin tid. Jack mindes holos av hur imperier föll och hur torn och katedraler av stål sprängdes, rostade sönder eller monterades ned. Men det fanns en gräns för hur mycket stål som kunde återbrukas. Och när oljan tog slut, den blandning av kolväten som hade använts som bränsle så länge lagren räckte, tog också stålets tid slut.
   Och sedan kom multis." 


Happy World Book Day!


"A book is a dream that you hold in your hands."

― Neil Gaiman



söndag 22 april 2018

En smakebit på søndag: Föreningens tid

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Hämtar idag smakbit från nyligen avslutade Föreningens tid av Leif Selander. Sidan 149-150 och platsen är en av Hagia Sofia-katedralens balkonger:

   "HALVDAN!"
   Förskräckt hade Halvdan vänt sig om och stirrat på Markus. Med lyfta händer, med en liten kniv i handen, hade han sedan gått i en cirkel runt Markus och springande gett sig därifrån. Förvånat hade Markus stirrat efter honom. Beteendet var helt olikt Halvdan. Normalt skulle han börja gorma om alla orättvisor. När Markus såg vad han hade ristat in, började han springa efter idioten för att strypa honom. Inskriptionen löd: Halvdan ristade dessa runor. Gardets hövding. Halvdans steg ekade i den stora kyrkan när Markus sprang nedför trappan. När han kom ner till den undre våningen upphörde stegen. Vid ingången stannade Markus och tittade sig omkring. Av Halvdan syntes inget. Han skakade på huvudet när han tvekande började gå tillbaka till balkongen.
   Väl där hade han försökt sudda ut det Halvdan hade skrivit. Sista delen av texten var bara markerad. Den första delen gick dock inte bort. Han svor ljudligt när han gick tillbaka till förläggningen. Att rista in runor i Guds hus var för Markus den grövsta förolämpningen mot allt som han trodde på.

Väringagardet har bildats och ett år har passerat sedan slaget om Konstantinopel. Markus tillhör Romerska rikets krigshär och är livvakt åt Konstantinopels kejsare. Halvdan är fortfarande ett problem, beter sig skumt, är inte där han ska vara och vandaliserar dessutom i smakbiten ovan. Denna runa (eller viking graffiti av typ "Kilroy was here") finns det en motsvarighet till i verkligheten. Denna menas med dolk eller svärdspets vara ristad av en livvakt med ett namn som uttytts som Halfdan, som kanske lätt utled på att stå på vakt för kejsarinnans räkning ägnade sig åt detta klotter någon gång under 1000-talet. Hagia Sofias runinskrifter.

Hagia-sofia-viking
Graffiti presumably inscribed by Viking mercenaries on the second floor of the Hagia Sofia.
By Not home at English Wikipedia [Public domain], via Wikimedia Commons


Äventyrsromaner i historisk miljö som denna borde ärligt menat få en större läsekrets, förtjänar det verkligen. Uppfattas det som en relativt "smal" genre med vikingaromaner? Tror det gör så. Själv vill jag bara läsa mer av liknande typ som denna. Föreningens tid är den tredje och avslutande delen i Väringasagan, har naturligtvis läst de föregående två delarna. Rakt igenom en riktigt bra bokserie.

Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


Happy Earth Day
May the forest be with you!


"Look deep into nature, and then you will understand everything better."
 - Albert Einstein 
animated-butterfly-image-0017


fredag 20 april 2018

Läser för närvarande, kollar i backspegeln och planerar löst framåt


Läser för närvarande:

Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt
Eldsystrar av Susanne Boll
Ögonvittnet av Anna Bågstam
Be inte om nåd av Martin Österdahl


Utläst:

Föreningens tid: Väringasagan Del 3 av Leif Selander
(Smakbit kommer nu på söndag och recensionen på onsdag den 25 april)


Alla dessa fantastiska böcker ...



Dagens bokpost 2/2: I egna händer


I egna händer
av Cecilia Sahlström


Japp, ännu en bok kom med posten idag. En riktigt intressant och såklart välkommen överraskning!

Har ju tidigare läst Vit syren, författarens första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Det var en väldigt tankeväckande - om än otäck! - kriminalroman med en sorts realism och djup människokännedom som gjorde den extra läsvärd. Därför ser jag mycket fram emot att läsa denna uppföljare i serien.


Innehållsbeskrivning:

"De blåvita banden på Västra Sommarstadens koloniområde står i bjärt konstrast till höstens lugn och varma färger.

En man är funnen död. Mördarens tillvägagångssätt känns på samma gång impulsivt som beräknande. Kommissarie Sara Vallén vid Lundapolisen som bara dagar tidigare vittnat mot den man som misshandlat henne ska i tomheten som vittnesmålet lämnat efter sig hitta kraft att utreda mordet.

Den mördade visar sig vara en socialsekreterare. Hans krets beskriver en svärmorsdröm: empatisk, social, lojal och klok. Men Sara anar oråd. Ingen människa kan vara så änglalik. Och om han så vore – varför skulle han då ha mördats?

Det uppdagas att föräldrarna till offrets flickvän tyckte att han var allt annat än en passande svärson och ju djupare polisen gräver i hans relationer, desto mörkare hemligheter kommer i daga."


Om författaren:

"Cecilia Sahlström använder sina erfarenheter från polisyrket och socialtjänsten för att göra upp med djupt rotade fördomar. I egna händer är den andra boken om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Sahlströms debut, Vit syren, blev väl mottagen som en drabbande och trovärdig kriminalroman."


ISBN: 9789176298206 | Utgivningsdatum: 2018-04-11| Första recensionsdag: 2018-04-18


Tack för rec.ex Bokfabriken!


Dagens bokpost 1/2: Ögonvittnet


Ögonvittnet
av Anna Bågstam


Denna deckare som kom med posten idag var väntad. Det här med att huvudpersonen beskrevs som "smart, rolig och ofullkomlig hjältinna" lät bra tyckte jag. Att boken dessutom lär vara tempofylld och spännande känns ju även det helt rätt, förstås. Sånt tackar man inte nej till. Nu får lövkrattan vila sig. Igen.


Innehållsbeskrivning:

"Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson."


Om författaren:

"Anna Bågstam är född 1977 och uppvuxen i Solna och Danderyd. Hon jobbar som jurist på Sveriges Riksdag och bor söder om Stockholm med man och tre barn. Förutom litteratur håller hon på med måleri, tränar boxning och kampsport. Idén till debuten, ljudboksserien Stockholm Psycho, föddes under en skrivarkurs på Folkuniversitetet."


ISBN: 978-91-1-308313-1 | Utgivningsdatum: 2018-04-05| Första recensionsdag: 2018-04-23


Tack för rec.ex Norstedts!


torsdag 19 april 2018

Helgfrågan v. 16



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vindarna vajar friskt kring Svenska akademin och nu är det bara 11 ledamöter kvar. Den ständige sekreteraren Sara Danius tvingades ju avgå. Vad tycker ni om detta?

Bonusfråga: Sara har är ju som bekant förtjust i knytblus, har du något plagg du gillar speciellt mycket?"

Kanske borde alla ledamöter avgå, möjligen blir det lugnast så? Annars ska det väl sjabblas i all evinnerlig tid om vem som gjort och sagt vad i den där dokusåpan. Media lär väl då fortsätta frossa i intrigerna, kan väl inte vara något vidare bra? Troligen inte tillräckligt med det där nya komplementet.

Men, men... är knappast rätt person att ha åsikter om Svenska Akademien, huruvida ständige sekreteraren skulle ha varit kvar eller ej i denna soppa, hade hon själv verkligen velat stanna kvar?

Är inte så nobel av mig, saknar kanske även snille och smak, har aldrig använt knytblus, favoritplagget är jeans.👍


tisdag 17 april 2018

Veckans topplista v. 16 – Gula böcker

Dags för "Veckans topplista", som på tisdagarna arrangeras av Johannas Deckarhörna.

Den här gången formulerar Johanna veckans tema såhär :

"Den här veckan fokuserar vi på bokomslag i samma färg som vårsolen: den dominerande kulören ska vara gul!"

Fuskar lite med King och Christie (kanske även Ohlsson), där ju faktiskt det svarta och gråa dominerar. Men Careys och Axelssons bok är i varje fall riktigt gula, utan att vara fula. Då blir det så här (ingen inbördes rangordning):

  1. Flickan med gåvorna av M.R. Carey
  2. Huset på udden av Agatha Christie
  3. Sjuka själar av Kristina Ohlsson
  4. Dolores Claiborne av Stephen King
  5. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Och ja, bokomslagen ser ju ut på detta viset:








måndag 16 april 2018

"Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen" av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl.

Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl. Fafner Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188511850

"Mystisk örtmagi, interdimensionella brottsutredare, religiösa cyborger och isögda helveteshundar. Fantastikportalen presenterar stolt sin andra antologi med tio noveller från några av Sverige vassaste fantastikförfattare"

Tvåan i titeln betyder naturligtvis att det finns en första Bortom portalen också, den första utkom 2016. Dessa två antologier kan man förstås läsa oberoende av varandra och i båda har vinnande bidrag från Fantastikportalens stora novelltävlingar publicerats, tillsammans med noveller från förlagens författare bakom fantastikportalen (en sammanslutning av nischade förlag inom fantasy, dystopi, science fiction och skräck). Hade för egen del inte läst den första antologin, men absolut kommer jag att göra det, för denna tvåa gav mersmak.

Noveller som ingår i Bortom portalen 2:

Krafttider - Jenny Green
Revan - Anna Jakobsson Lund
Den andres val - Christian Gripenvik
Levande död - Gabriella P. Kjeilen
Porten - KG Johansson
The Hang Man - Hans Olsson
Familjegrejen - Camilla Olsson
Attentat mot Kreomen - Eva Holmquist
Jazztimmen - Didrik och Lupina Ojala
Dödens ängel - Oskar Källner

Av dessa är de vinnande bidragen: Krafttider av Jenny Green, Den andres val av Christian Gripenvik, Familjegrejen av Camilla Olsson.

I sin helhet bjuder novellsamlingen på ett brett spektrum fantastik. En väl vald stjärnmix ur vilken jag tror de flesta kan hitta sina alldeles egna favoriter, som känns lite extra tänkvärda och underhållande.

Den tydligaste klart lysande stjärnan för mig blev Jazztimmen av Didrik och Lupina Ojala. Helt suveränt skickligt skriven (stor i sin litenhet), en gripande stark historia som berör, den tar jag såklart starkast med mig i minnet. Vill inte nämna så mycket kring handlingen (svårt att göra det för korta noveller, utan att riskera spoliera), men gillade verkligen allt; dystopin med drag av Boyes Kallocain (en favoritklassiker!), hur karaktärerna gestaltades, miljöbeskrivningarna, händelseutvecklingen, dramat, det effektfulla slutet... japp, helt salig, med lite blött i ögonvrån där på slutet, wow! Så skall en lysande bra novell vara, enligt mig. Big Feelings.
Den andra stjärnan som gnistrade till extra för mig var Den andres val av Christian Gripenvik. Detta är en sorts science fiction-novell med dystopiska visioner som ligger nära vår tid. Välskriven historia, tänkvärd och intressant. I ett tidigare blogginlägg kan man läsa en smakbit ur novellen här.
Smålustiga The Hang Man av Hans Olsson och kusliga Familjegrejen av Camilla Olsson var också två noveller jag fastnade sådär extra för.

Alla utom en av novellerna (Revan av Anna Jakobsson Lund) lär inte ha publicerats tidigare, men Porten av KG Johansson kommer nog de som läst författarens roman Svarthunden att känna igen (även om det är en annan konstruktion).

För övrigt inleds boken med ett utmärkt förord av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist. Kan då till sist bara intyga att novellantologier som denna helt riktigt ökar möjligheten för att upptäcka nya intressanta författarskap, och såklart; nya spännande världar... bortom portalen. Rekommenderas varmt!

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
Adlibris: Häftad
CdonHäftad

Andra bokbloggare om Bortom portalen 2:
Vargnatts bokhylla
Läsfåtöljens bokblogg
Boklysten


söndag 15 april 2018

En smakebit på søndag: Bortom portalen 2

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Avslutade i veckan Bortom portalen 2, en novellantologi med utgivningsdatum i morgon (16/4). Det rör sig om fantastik i form av fantasy, science fiction och skräck. Flera favoriter har jag såklart hittat. Bland de topplacerade blev mitt andraval (varifrån idag smakbiten hämtas) Den andres val av Christian Gripenvik. Novellen är en av de vinnande bidragen som en jury (med "Snille och smak", på riktigt!) valt ut i Fantastikportalens novelltävling 2017, och som därmed sen hamnat i denna antologi. Sidan 47-48:


"Rektorns kontor är stort, som det anstår en människa med makt. Redan sekreterarens rum tar upp lika stor yta som ett ordinärt klassrum, och genom sidodörrarna anar man flera lika spatiösa lokaler, med bekväma soffgrupper och terminalbord. Medan sekreteraren sätter handen för örat och informerar rektorn om min närvaro ser jag på ett par unga människor som sitter och blundar vid varsitt bord. Lever de ens? Är det bara de sista spastiska resterna av deras själar som styr fingrarnas vals? En av dem pressar handleden mot bordsskivan innan han reser sig, utloggad ur gemenskapen, själsresterna löst drivande innan de gungar till ro i nästa trygga kollektiv; det svaga ljuset från tangenterna slocknar och människan, om man nu kan kalla dem det, lämnar rummet."


Vilken novell som blev mitt förstaval som toppfavorit återkommer jag till i min recension här på bloggen i morgon.


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


lördag 14 april 2018

"Stalpi" av Stefan Spjut

Stalpi av Stefan Spjut. Boken lästes som pocketformat och kom från den egna bokhyllan.

"Spänning i norrbotten!

Stalpi är ett av de samiska språkens många ord för varg. Det är namnet på den grå skepnad som kommer om natten och sprider förödelse i renhjorden, och när Stefan Spjut nu återvänder till familjen Myréns sällsamma souvenirbutik i Kiruna, är det kring spåren från denna smygande skräck som berättelsen kretsar.

En varg som sprungit över gränsen till ett land där han inte får vara fångas in och transporteras söderut. Men bilen når aldrig fram och för karlarna som kommit i beröring med djuret går det illa. Anders lider av minnesförlust och den fasansfulla gestalt som förföljer honom i hans mardrömmar tycks hela tiden komma närmare och närmare. En morgon ligger en främmande kvinna i hans säng. Hon är mager och skön som en gammal huldra och när hon ber honom att följa henne norrut kan han inte säga emot.

Susso har släckt sin kryptozoologiska hemsida och flyttat till ett ensligt beläget hus i utkanten av Vittangi. Gudrun känner inte igen sin dotter längre och orkar inte med att besöka henne. Men är det sin flicka hon är rädd för, eller den vidriga ekorre som svansar omkring henne som ett annat husdjur? I tio års tid har hon gått omkring och väntat på att den skenbara frid som präglat hennes tillvaro ska klösas sönder. Och nu händer det. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket och Gudrun tror inte att han har glömt vem det var som förintade hans sekt.

Under tonåren satt Diana och Susso praktiskt taget ihop. Sedan tappade de kontakten helt. Diana flyttade till kusten och utbildade sig till läkare, Susso stannade kvar och blev ingenting. Förutom trolljägare förstås. Det var i alla fall vad tidningarna kallade henne och när Diana far hem till henne, efter att ha stött ihop med hennes nervösa morsa i parken, räknar hon inte med att känna igen den människa som en gång var hennes syster. Diana vet inte om att hon ger sig in i något som hon aldrig kan komma ur och att hennes handlingar kommer att få förödande konsekvenser för de människor hon älskar mest.

Stalpi knyter an till Stallo och formar sig till en fasansfull andra del i den norrbottniska legenden om Susso Myrén och den förbannelse som vilar över hennes familj.

Den som tror på troll är bara konstig, säger Gudrun, den stackare som vet att de finns är rent förbannad."

Då jag läst Stallo (titel länkar till tidigare bokomdöme här på bloggen) var det ingen frågan om att uppföljaren Stalpi stod på tur. Var väl nu inte alls så bra som föregångaren, till viss del upplevde jag Stalpi bara rörig, men till viss del ändå riktigt bra och underhållande. Tror absolut det är en fördel att grunda med Stallo först, innan man ger sig på andra delen. Det är nog något väsentligt som kan gå förlorat annars.

Efter tio år rymmer "sektledaren" Lennart Brösth från psyket och Gudrun befarar att han skall komma att hämnas de som förintat hans sekt. Hon oroar sig för dottern Susso som isolerat sig tillsammans med den mystiska ekorren (riktigt förtjust i hur denna ekorre gestaltas!). Mor och dotter har tappat kontakten och Gudrun blandar in Sussos barndomskamrat Diana, då hon själv inte tycks förmå sig till att ta reda på hur Susso har det. Gillar hur karaktären Gudrun framställs, med både styrkor och tillkortakommanden; rättfram, tillbakahållen, fegt ängslig och lite modig på samma gång. Rolig karaktär! Diana blev dessutom en ny favorithuvudkaraktär i denna uppföljare. Tyvärr råkar hon riktigt illa ut då hon försöker återuppta kontakten med sin gamla kompis Susso. Var inte lika intresserad av Anders del av historien, just dessa delar var de som kändes röriga, för många att hålla reda på, höll samman lite dåligt, tappade intresset rätt snart. Att dessutom en del av karaktärerna runt Anders talade norska stoppade nog upp en aning. Det är förstås inga problem att läsa norskan, men det blir ju ändå inte samma tempo som för övrigt när man läser det.

Saknade lite de detaljerade beskrivningarna som fanns i föregångaren, här var mer sparsmakat vad gäller det, och andra delen har följaktligen även ett färre sidantal. Tror man kan tycka väldigt olika om just sådant som gäller det detaljerade, för mig förhöjde det i varje fall helhetsupplevelsen av Stallo.

Slutet kändes öppet för fortsättning, och kommer det en fortsättning så visst läser man även den, förutsatt att huvudsakliga spelplatsen fortfarande är Norrbotten då förstås.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Stalpi:
...med näsan i en bok...
Mitt liv i ord
Bokgalleriet


torsdag 12 april 2018

Helgfrågan v. 15



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vad tycker du om kommentargranskning på bloggen?"

Har inte sådan här på bloggen, men för övrigt om det är kommentarsgranskning på andras bloggar så är det inget som stör mig och kan inte tycka något om det. Är väl bra för dom som får mycket skräppostkommentarer - som verkligen är just sådana - kan jag tänka mig.

Ytterst sällan hamnar kommentarer som inte är skräp, utan trevliga och kloka kommentarer från er bokbloggare (eller författare, eller andra bokintresserade), som skräppost. Kan väl då i sådana fall tycka det är lite tråkigt för de som hamnar där fast det är helt schyssta kommentarer, varför de fastnat där vet jag inte. Om det varit typ länkar i kommentarerna kanske det vore mer begripligt, men så är det ju inte, i de få fall det hänt. Hursomhelst kan det ju inte kännas särskilt kul för den som inte ser sin kommentar, när alla andras kommentarer syns. Men eftersom det händer så sällan kollar jag alltså skräpposten väldigt sällan och det kan dröja innan kommentaren syns, och nu får jag dåligt samvete, borde kolla oftare.

För övrigt: Jag läser och uppskattar (mycket!) allas fina kommentarer, men ibland blir det svackor då jag "inte orkar eller tar mig tid för" att skriva svar på dessa... men viljan finns, bättre sent än aldrig, kommer det så kommer det.😊



onsdag 11 april 2018

"Vit krypta" av Mariette Lindstein

Vit krypta av Mariette Lindstein. Förlag: Forum. Läste boken som recensionsexemplar (format).

"Alex och Dani är enäggstvillingar och oskiljaktiga sedan deras föräldrar övergivit dem. En midsommarnatt när de är 22 år försvinner Dani spårlöst. Man letar efter henne i flera månader utan att finna minsta ledtråd.

Omgivningen försöker få Alex att glömma det hemska som har inträffat, men hon får ett nervöst sammanbrott och ligger katatonisk på psyket i en hel månad. När hon skrivs ut har hon bara en enda tanke i huvudet: Att hitta Dani.

För att försörja sig medan hon letar efter systern tar Alex anställning på den mytomspunna dejtingfirman Ash & Coal. Det är där hon träffar den framgångsrika och attraktiva psykologen Carl Asher. Snart börjar märkliga saker att hända. Varför känner hon Danis närvaro i ett speciellt rum på firman? Vem är det som lämnar mystiska meddelanden i hennes lägenhet?

Alex misstänker att en ockult sekt har kidnappat Dani, men kan det verkligen stämma? Människor i hennes omgivning börjar ifrågasätta hennes mentala hälsa: inbillar hon sig allt? Plötsligt befinner Alex sig i ett farligt limbo där mycket tyder på att hon står näst på tur.

Vit krypta är en thriller om sekter med osynliga nätverk, frihetsberövande, maktlöshet och manipulation – och om en syskonkärlek som är starkare än allt."

Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. I dag arbetar Mariette som författare och föreläsare på heltid, hon har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten ViaTerra baseras på hennes upplevelser från Scientologikyrkan och har fått stort genomslag."

Har tidigare av författaren läst trilogin om sekten ViaTerra: Sekten på Dimön, Sekten som återuppstod och Sektens barn (titlar länkar till tidigare bokomdömen och recensioner här på bloggen). Nu är Mariette Lindstein återigen aktuell med en ny bokserie som alltså inleds med Vit krypta. Denna thriller släpptes den 28 mars. För mig kom romanen som ett oväntat recensionsexemplar på posten, fick då ganska stora förväntningar på den, gillade ju ViaTerra-trilogin.

Man får i ett högt tempo växelvis i kapitlen följa enäggstvillingarna Dani och Alex, Dani som en midsommarnatt spårlöst försvann när hon var 22 år och Alex som inte ger upp sökandet efter sin försvunna syster. Dani och Alex föräldrar har tidigare övergivit dem för att leva med en sekt och detta har ytterligare stärkt bandet systrarna emellan. Alex börjar så småningom misstänka att en sekt även ligger bakom systerns försvinnande.

Först av allt vill jag nämna att Vit krypta inte alls var min typ av bok, och att det här långt ifrån kan bli en optimal bokbloggar-recension på det "vanliga" sättet.

Ibland blir det bara för mycket. Ett övermått av våld och tortyr, trakasserier och otäcka övergrepp, sånt klarar jag väldigt dåligt av att läsa, så är det bara. Alex relation med sin chef Carl och allt kring hans konstiga (och borde väl även anses olagliga?) verksamhet, dejtingfirman, blev för mycket om det med tyckte jag, onödigt stor utfyllnad som inte tillförde berättelsen i övrig något. Så, när detta för andra blir en spännande bladvändarthriller i högt tempo, blev det för mig en bladvändare p.g.a. skumläsning.

Tyvärr.

För ändå, även denna roman (liksom ViaTerra-trilogin) tar upp ett viktigt ämne som jag är ganska övertygad om att de flesta med mig tycker är mäkta obehagligt: Manipulativa sekter. Och som dessutom här i Vit krypta även får någon slags fusion med bitar ur läskiga hemliga sällskap och världsomspännande konspirationsteorier; fick vibbar av Skull and Bones ("Det stängda valvets hemlighet"), Scientologerna, Guds barn... eller något, vet inte, vill nog inte veta. Lägg sen till något slags ruggigt Joseph Fritzl-liknande frihetsberövande bland galna sadister med sjuka ritualer. Hur låter det?

Ibland önskar jag att det fanns någon slags varningsmärkning på böcker på samma vis som man varnar känsliga tittare för obehagliga tv-program, typ; "Känsliga läsare varnas", då skulle jag nog göra en grundligare undersökning innan jag valde att läsa en sån bok.😀
Samtidigt har jag ju ändå förmågan att uppskatta folk (med egna - och ofta dyrköpta! - erfarenheter) som vågar, kan och hittar ett sätt att nå ut med upplysningar om t.ex. sektproblematik, eller något annat mer eller mindre dolt problem som behöver uppmärksammas. Romanformen med en fiktiv historia är ju bra, då det på ett effektivt sätt kan nå fler, kanske - vad gäller sekter - även nå de som mest riskerar att bli just manipulerade och hjärntvättade på det sättet. För att förstå hur det funkar.

Den här boken fick mig efteråt att börja tänka på hur sekter obemärkt kanske kan verka och existera i samhället genom företag, kanske t.o.m. vårdföretag och friskolor? Går det att kontrollera, och är allmänheten uppmärksammade på att det är så, om det nu är så? Alltså en rätt läskig tanke.

Säkert är detta en bok som kan uppfattas välskriven med passande språkstil, spännande och gripande med väl tecknade karaktärer och suggestiva miljöbeskrivningar, m.m.. Om jag skall se till helheten upplevde jag romanen rätt okej med tanke på vad jag nämnt ovan. Tankeväckande, viktigt ämne, men alldeles för otäck och alldeles för mycket råhet, det överskuggar för mig.

Andra delen i den här romansviten lär vara planerad att komma ut nästa år. För egen del kommer jag stå över, men för er andra som tänkt läsa Vit krypta: läs andras recensioner och få ett annat perspektiv än vad jag själv förmår att ge här. För vid en snabbkoll på goodreads, som jag gjorde nu, så låg betygestimatet för romanen på 3.92, så många gillar detta riktigt bra, rentav fantastiskt bra, och det kanske du också gör, testa!😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 2/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / LjudbokMp3-skiva
AdlibrisInbunden / E-bok / LjudbokMp3-skiva
CdonInbundenMp3-skiva

måndag 9 april 2018

Tematrio - Böcker att återvända till

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Den här gången är temat som följer:

"Berätta om tre bra romaner du gärna återvänder till!"


Istället för att nämna böcker som lästs om så vänder jag på steken och väljer tre vilka skulle vara roligt att läsa om. Då blev det såhär:




Döden på Nilen av Agatha Christie
Skall ju vara en av Christies mest kända romaner. Hercule Poirot befinner sig här på semesterresa i Egypten. Handlingen utspelar sig på ett kryssningsfartyg på Nilen. Har läst den, men alldeles för länge sedan, kanske dags för en omläsning? Och så var det bara en blev ju en riktig hit att läsa om!


Einsteins drömmar av Alan Lightman
Vilka idéer lekte Einstein med när han höll på att tänka ut relativitetsteorin? Noveller med olika perspektiv på tiden, t.ex. om tiden gick i cirkel, om varje handling utvecklade parallella verkligheter, om tiden stod still och det var rummet som rörde sig, om tiden gick baklänges, om tiden för ett människoliv pressades samman till en enda dag, eller hur vore en värld där människor lever i oändlig tid?... Faktiskt läst om vissa av dessa noveller tidigare, men aldrig läst boken i sin helhet mer än en gång då den införskaffades -95, det vill jag göra, för den är verkligen värd det.



Statsrådet och döden av Bo Balderson
Humoristisk deckare vars handling utspelar sig på den fiktiva ön Lindö i Stockholms skärgård där Statsrådets sommarställe ligger. Två grannar blir mördade och mördaren verkar kunna finnas i deras närhet. Statsrådet avlägger visit hos sina grannar (släpar med sig sin svåger, adjunkt Vilhelm Persson) för att bedriva privatspaning och lösa fallet, allt emedan polisens utredning pågår parallellt. Minns den i varje fall som väldigt rolig, men tycker man lika idag? Borde snart bli dags att ta reda på.


"Gröna fingrar sökes" av Annika Estassy Lovén

Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén. Förlag: Norstedts. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Det är sommar i Måneby, Agnes favoritårstid. Men i år är inget sig likt. Sjukdomen har slagit klorna i Agnes så hon orkar inte sköta sin älskade koloniträdgård längre. Dessutom har hon i ett svagt ögonblick lovat sin granne att ta hand om hans kakadua medan han reser jorden runt. Vad ska hon göra?

Många mil söderut, utanför Stockholm bor Leyla med sin man Johan och deras sexårige son Hugo. Efter att Johan gått över gränsen i ett av sina raseriutbrott bestämmer sig Leyla för att fly bort någonstans med Hugo. Hon svarar på en annons för en kolonistuga som uthyres mot omvårdnad och skötsel och hamnar i Måneby. De efterföljande veckorna blir den återhämtning som Leyla längtat efter, trots att hon vet att hon inte kan hålla sig undan för evigt. Går hennes äktenskap att rädda? Vill hon ens det?

Även Agnes har livsavgörande beslut att fatta, men av ett helt annat slag. Gröna fingrar sökes är en berättelse om utsatthet men också om kvinnors vänskap levnadsvisdom och en trädgårds läkande kraft."

En rätt mysig feelgood där aktörerna går igenom diverse livsomvälvande problem; främst då Leyla som den hustrumisshandlade och Agnes som kämpar med sin cancersjukdom. Deras vägar möts och en viktig vänskap växer sig stark mellan en yngre och en äldre generation, mellan en storstadsmänniska och en landsortsbo. Leyla och Agnes visar sig kunna stötta varandra inför de kommande livsval de har att hantera. Att de finns där för varandra, i de svåra situationer de befinner sig i, blir avgörande på ett sätt de först inte hade kunnat föreställa sig. Naturens och trädgårdens läkande kraft är ju känd, och Agnes koloniträdgård blir den rofyllda trygga oas där vänskapen slår rot.

Begreppet trädgårdsroman har nämnts i samband med den här boken, det var ett nytt begrepp som för mig var lika lockande som det härliga bokomslaget! En sorts feelgoodhistoria  med tydliga trädgårdsinslag fungerade ju riktigt bra. Gillade speciellt mycket just dessa "gröna" inslag i handlingen, kan såhär på vårkanten ge vem som helst lust att trädgårdera (jo, det uttrycket finns faktiskt!). Men för mig går en entusiasm för trädgård hand i hand med ett naturintresse, så när den gamla damen Agnes så utan större eftertanke värderar ett kolonilottsområde högre än en skog, då det gäller ett planerat vägbygge i det lilla fiktiva samhället... nej, då är jag alls inte med på noterna längre. Vissa andra saker skavde också en del genom handlingens gång, men till största del var det en riktigt fin historia, en bagatell som visserligen inte stannar kvar så värst länge, men en lättsamt trevlig bagatell! Oerhört snabb- och lättläst bok.

Leyla och Agnes finner man sympati för på en gång, liksom Agnes mer trevliga grannar i trädgårdskolonin. Surkartet Göte är väl bland de mindre trevliga grannarna den mest osympatiska, och med honom förs ämnet inskränkt fördomsfullhet in i bilden.
Leylas största problem är nu inte tråkiga Göte, utan maken Johan som blivit alltmer alkoholiserad och börjat misshandla henne. Detta utgör orsaken till att hon tillsammans med sin lilla son flyr storstaden för att bosätta sig i Agnes kolonistuga. Den gamla damen orkar inte längre sköta dess trädgård p.g.a en cancersjukdom. Agnes lider lite i det tysta och har inte ens berättat för sin son om sin sjukdom.
Både Leylas och Agnes problem skildras väldigt trovärdigt och man känner verkligen med dem båda. Så bra att de två karaktärerna fick träffas i Gröna fingrar sökes, möt dem där du också!😊

Slutligen, märk väl: Man måste inte vara trädgårdsfrälst för att uppskatta den här romanen, rekommenderas även till er utan gröna fingrar.👍

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / Ljudbok / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Gröna fingrar sökes:
Västmanländskans bokblogg
hyllan
Hanneles bokparadis
C.R.M. Nilsson


söndag 8 april 2018

En smakebit på søndag: Vit krypta

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Smakbiten här hämtas från nyligen utlästa thrillern Vit krypta av Mariette Lindstein (sid. 89):




"Det tar bara några minuter innan de andra männen är där. Det är Hajen som har hittat henne. Han gör ingen ansats att dra ut henne från gömstället förrän de andra kommer. Hon bara ligger där, förkrossad, och skakar. Hon kan inte sluta skaka. Hennes hjärna kan inte ta in att detta händer på riktigt. Kroppen har försatts i chocktillstånd och lever sitt eget liv.
   Männen skrattar när de får syn på henne. Och hatet inom henne återföds, pyr, växer, utplånar nästan rädslan för vad de kommer att göra med henne nu."



Ja, den här romanen om sekter, frihetsberövande, maktlöshet och manipulation gav mig mardrömmar.

Recension här på bokbloggen kommer på onsdag. Bävar något inför att skriva den, för det här visade sig tyvärr inte vara "min kopp te". Blev ju jätteentusiastisk efter att ha läst författarens första bok Sekten på Dimön. Men, men, tror nog Vit krypta kommer att bli populär hos majoriteten. Själv hör jag nog till den där lilla minoriteten som har svårt att läsa om alltför mycket sadistisk tortyr och övergrepp, för mycket sex och våld (lär vara det som säljer bäst menade bokklubbstidningen häromsistenes), men alltför mycket sådant får mig att helst vilja sluta läsa. Blev en del skumläsning när det gäller detta recensionsexemplar, skall ärligt erkännas. Och ärlighet varar längst, sägs det ju...😌

Hursomhelst är ju själva ämnena som tas upp kring sekter (med osynliga nätverk) och manipulation oerhört viktiga att få mer insikt om för alla och envar. Speciellt unga människor, kan jag tänka. Därför skall man läsa den här författarens romaner. Och passar inte trilogin som inleddes med Sekten på Dimön, så kanske man borde testa läsa Vit krypta istället, många kommer nog att tycka det är en spänningsroman av toppklass, en riktig bladvändare. Alla har vi ju olika smak vad gäller böcker, och tur är väl det.😀


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.