torsdag 5 april 2018

"Mördaren ljuger inte ensam" av Maria Lang

Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Rutger Hammars stuga Lillborgen ligger på Ön i sjön Uvlången i Bergslagen. Där samlar han och hans fru under en sommarhelg en handfull gäster för att umgås, bada och segla.

Men när Puck Ekstedt under en promenad överraskas av ett skyfall och tvingas fly in under en gran gör hon ett makabert fynd: en av Hammars gäster ligger där strypt med en röd sidenscarf om sin hals.

Pucks fästman Einar Bure beslutar att kontakta sin gamle vän Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, för att lösa fallet.

Det visar sig att gästerna alla knyts samman genom kärleksband och svartsjuka. Alla verkar ha något att dölja, men det är bara en av dem som är mördaren."

Berättelsen är i jag-form (har ibland lite svårt för sådant). "Jag" är här Puck Ekstedt, ung litteraturstuderande professorsdotter från Uppsala. Puck har bjudits in att tillbringa sommaren i en sportstuga som ägs av hennes mentor Rutger Hammar, nyvorden doktor i litteraturhistoria. Sportstugan ligger på en ö i en insjö belägen i Bergslagens mörka skogar. P.g.a. att historikern Einar Bure (Rutgers goda vän som Puck är småkär i) också är ditbjuden tackar hon ja. På ön finns också Rutgers hustru Ann-Sofie Hammar som är hemmafru, Rutgers f.d. fästmö Marianne Wallman (skulptris och konsthistoriker), Mariannes väninna Viveka Stensson (licentiat i litteraturhistoria), skalden Carl-Herman Lindensiöö (modernistisk lyriker), Lil Arosander (rikemansdotter till direktör Arosander i AB Lyxfilm och Jojje (George) Malm som är "coming-man" i AB Lyxfilm. Tillkommer senare gör "Pyttan" Hammar, som är något så simpelt som en sjuttonårig Stockholmsgymnasist. Puck iakttar de amorösa spänningar som finns mellan de inbjudna gästerna (relationerna tycks gå härs och tvärs). Under en natt finner hon en av dem mördad, Einar Bure tillkallar kriminalkommissarien Christer Wijk för att lösa mordgåtan, hemligheter och lögner uppenbaras.

Var lite osäker på om jag hade läst denna debutroman av Maria Lang tidigare, men kan klart nu konstatera efter en genomläsning att detta var första gången, hade aldrig tagit mig igenom den om jag försökt tidigare, hade uppfattat den alltför utdragen och långtråkig. Kan inte alls hålla med om att den här romanen håller än idag, saknar kanske någon slags nostalgikänsla (wow, kan nog konstatera att jag är för "ung" för det!😄) och har väl heller inte den rätta toleranströskeln för historiens sexism, som säkert inte alls ens uppmärksammades på sin tid?
Dessutom fann jag ingen sympati med någon av de lite brackiga personerna som befolkade romanen, dessa befästes inte hos mig och hade därför svårt att hålla isär dem genom handlingens fortskridande, ett fortskridande med ständig bristande koncentration p.g.a. ointresse. Säkert ytterligare förstärkt av själva språkstilen. Dessa akademikers tröttsamma "konversationer" skummade jag bara igenom, och alla inbördes relationer hit och dit kunde jag alls inte uppbåda något intresse för, ett intresse som säkert är nödvändigt för att finna tjusning i en story som denna. Morden blir hursomhelst många där på ön, damerna svimmar nervklent stup i ett, botas konsekvent med konjak, och så blir de vips på alerten och rödblommiga igen. Ganska tjatigt, men säkert typiskt för sin tid.

Det lär ha varit i anslutning till filmen Mördaren ljuger inte ensam (2013) som Maria Langs böcker gavs ut på nytt (inte sett filmen och kommer nog heller inte att göra). Har med anledning av det testat att läsa några på nytt, men det blev nu inte någon större succé, vad såg jag tidigare i det här? Så bra är det verkligen inte och fler Maria Lang kommer jag inte att offra tid på, finns alldeles för många bra böcker som skrivs i nutid för det. Uppkommer viljan för att läsa klassiska deckare finns ju alltid Agatha Christies omfattande produktion att välja ur. Läste efter denna Langs debutroman (från 1949) Agatha Christies Och så var det bara en (från 1939), avsevärt mycket bättre mordhistoria som också utspelar sig på en ö.

Men en tvåa i betyg borde väl betyda att något ändå var okej? Jovisst! Tyckte så mycket om miljöbeskrivningarna vad gäller Bergslagsnaturen, gillade verkligen hur väderförhållandena denna sommarhelg skildras, och mördaren... nej, kunde aldrig lista ut vem mördaren var innan det avslöjades.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Mördaren ljuger inte ensam:
Endast Eböcker ...
Hannashylla
Boklysten


2 kommentarer:

  1. Jag läste en hel bunt Maria Lang för något år sedan och gillade nästan varenda en. Tyckte om de där beskrivningarna av damer i hatt och handskar, jungfrur som passade bebisar istället för att föräldrarna själva skulle göra sig besväret, herrar som kör bil och väcker avsvimmade fruntimmer - och alla dessa snåriga kärlekshistorier (inte sällan kryddade med sex). Det passade mig utmärkt just då. Perfekt avkoppling när man behöver något ointelligent men engagerande. Och ALDRIG att jag skulle påstå att det var bättre förr, om livet var på det där viset. Aldrig! Det är hemskt vilka skillnader det var mellan könen men även mellan arbetarklass och snorkig överklass.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vilka bra synpunkter! :) Alltid nyttigt att få andras perspektiv. Och naturligtvis, så där som du menar kan man ju förstås också se på saken. Allt var verkligen inte bättre förr! ;)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)