onsdag 16 maj 2018

"Änglabarnet" av Anders Gustafson & Johan Kant

Änglabarnet av Anders Gustafson & Johan Kant. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789176299357

"I Tranvik på Singö beslutar sig en husägare för att renovera ett torp på sin stora gård. Stugan, som byggts på 1700-talet, har stått obebodd i flera decennier. När teglet i den slitna murstocken rivs upptäcks en dold nisch  och i den hittas ett skelett.

Den rutinerade 65-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor kommer snabbt till brottsplatsen. Snart konstaterar poliserna att de funnit kvarlevorna av en mycket ung människa. Hur länge har kroppen legat där och vem kan ha begått ett sådant brott? Inom kort väcker fallet Solbritts egna såriga barndomsminnen, som hon gjort allt för att glömma.

Änglabarnet är en kort fristående berättelse i den populära Singöserien, som hittills sålt i över 120 000 exemplar."

Efter de tidigare tre romanerna i Singöserien (SingöspionenMordbrännaren och Sändebudet) så var det alldeles givet att även denna uppföljande fristående kortroman i serien skulle bli läst. Blev ju därför särdeles glad över att den gavs ut som pappersbok och inte bara som ljudbok och e-bok. Att den sen kom till mig i form av recensionsexemplar var ju dessutom guld! För på något sätt har det här blivit en favoritbokserie av flera anledningar, skall nämna några.

Har för det första nu förstått att jag inte är ensam om att ibland vilja få slippa dessa råa bloddrypande kriminalromaner med brutalt våld, tortyr, hemska övergrepp och liknande... men ändå ha möjligheten att läsa böcker inom den genren skrivna av nu levande författare (gamla deckarklassiker har ju för det mesta inte lika ingående beskrivet bestialiskt våld). För det är ju något speciellt med moderna deckare, de kan vara intressanta på många sätt, t.ex. som en fiktiv spännande historia invävd i en tänkvärd skildring av samtiden och ett samhälle av idag. I Änglabarnet, och föregående böcker i serien, är den här sortens våld kraftigt nedtonat (utan att tumma på spänningsnivån) om man alltså jämför med övrigt samtida som ges ut inom genren idag. Hursomhelst är det något jag uppskattar, hoppas dessutom fler kommer att haka på det här sättet att skriva kriminalromaner framöver. Målgruppen för den här typen av böcker verkar finnas. Så vet du med dig om att höra till denna målgrupp, satsa på Singöserien.

Att deckarintrigen till största del är förlagd till en trivsam (och för mig ganska välkänd) skärgårdsmiljö, långt från storstadshets, förhöjer också läsupplevelsen. Gillar hur naturen skildras och till viss del hur människorna gestaltas (för visst, rospiggar är inte alltid så "öppna"😉), liksom den mjuka framtoningen med stämningsfull och vänlig atmosfär. Detta är helt klart en s.k. mysdeckare, även om jag också i denna senaste kortroman kunde sakna en aningens mer humor, skulle inte ha skadat med lite mer sådant. Ibland kan man uppleva att korta berättelser känns för tajta och egentligen borde ha fått tillåtelse att expandera till en mer omfattande roman, så var det dock inte med berättelsen Änglabarnet, kortromanformen fungerade riktigt bra och det kändes helt komplett och proffsigt konstruerat. Lagom avvägda kapitel och bra driv. Återigen har den här deckarduon fixat en idealisk sommarläsningsbok som är oerhört lättslukad, spännande och underhållande.

Plus i kanten blir det även då jag tar en titt på karaktärerna som har en sympatisk mordlösare, den erfarna kriminalinspektören Solbritt Andersson, i huvudrollen. En karaktär som är lätt att tycka om. Som väl balanserad 65-åring och ännu alert hårt arbetande polis, lever hon privat i ett stabilt förhållande med sin pensionerade make Rune (gillar verkligen den karaktären också, förstärker helt klart mys- och humorfaktorn!). Vardagligt, enkelt och trivsamt, mycket naturvistelse och sociala samkväm över mat och dryck. Paret trivs fortfarande väl ute i sin sommarstuga på skärgårdsön Singö i norra Roslagen (dit de flyttade ut permanent) och Solbritt blev en uppskattad medarbetare vid polisen stationerad i centralorten Norrtälje. Upplever att själva polisarbetet skildras ganska trovärdigt, även om jag inte är någon expert på området. Relationerna (privata såväl som yrkesmässiga) lyfts fram lite extra på ett bra sätt utan att inkräkta för mycket på själva fokuset kring "deckargåtan".

Spioner, mordbrännare och internationell brottslighet, Solbritt fick en hel del att hantera via jobbet där ute på den annars så idylliska skärgårdsön. Även i den här fjärde delen i serien får historiska tillbakablickar bli en viktig del i kriminalfallet, kanske t.o.m. ännu mera då det är ett slags cold case-ärende poliserna får att hantera. När brottsutredningar leder tillbaka i tiden blir det särskilt spännande och med all säkerhet är det ännu en anledning till varför jag tycker så bra om Singöserien. Berättelsen börjar med att benrester av ett barnlik blir funna av en hantverkare, detta då en murstock skall renoveras i ett gammalt båtmanstorp ute på Singö (Änglabarnet lär f.ö. bygga lite på en verklig händelse, där ett inmurat barnlik blev funnet i ett gammalt hus). Dessutom finner man andra materiella fynd på samma plats och hemligheter ur ett mörkt förflutet kopplat till andra världskriget kommer upp till ytan.

Slutligen bör nämnas att Änglabarnet lär ha toppat Storytels topplista, så jag kan inte ha så fel i mitt ovanstående positiva omdöme här nu. Missa inte den här lättlästa kortromanen i sommar! Går som sagt bra att läsa fristående om man inte läst föregående delar i serien. För egen del när jag nu en förhoppning om att Solbritt Andersson får leva vidare i kommande romaner av den här författarduon, helst med Singö som bas. Hoppas kan man alltid.😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Psst! Visste du förresten att en turistguide ("I Solbritt Anderssons fotspår") tagits fram för de som är intresserade av att söka rätt på några av Singöseriens olika miljöer, t.ex. den gamla nedlagda militärbasen, campingen och Singö kyrka? Så är det i varje fall, du hittar den här.

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon

Andra bokbloggare om Änglabarnet:
Mysterierna...
Bloggbohemen


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)