onsdag 2 maj 2018

Bokpaus med "psykologisk" eldsyster


Vera Liljas röst:

Sid. 104-105:
   "Hon surfar snabbt in på boozt.com på mobilen. Vackra blusar, skor och väskor drar i henne. Hon suckar vid anblicken av en rödsvartmönstrad Karen Millen-klänning medan något ljusnar inombords. Så vacker. Våren står snart i full blom och visst kan hon unna sig en ny klänning. Det är hon värd. Egentligen avskyr hon uttrycket "vara värd", eftersom alla, alltid, har ett värde - vilket hon inte sällan mässar i sina terapier. Detta till trots känner hon stunder som denna att hon faktiskt och på riktigt är värd den där klänningen.
   Snabbt klickar hon hem den. Det tar bara några minuter för mobilen att se till att tvåtusensjuhundrafemtio kronor dras från hennes kort. Egentligen är det för mycket pengar och hon är medveten om att hennes ekonomiska marginaler krymper, men det var det värt. Är det värt."

Sid. 125:
   "Hon börjar gå i riktning mot biblioteket, ned mot övergångsstället. Tiggarna sitter på väl utvalda platser med filtar kring axlarna och bedjande blickar. Hon tänker att de som pratar om att vi måste få bort EU-migranterna från Stockholms gator, de som tycker att det är jobbigt att se dem, är empatilösa kräk. De tycker att det är jobbigt. Om någon har det jobbigt så är det kvinnan framför henne. Hon som nu sitter på gatan vid Veras fötter. Hon som med rödbrokig sjalett, kolsvart hår och desperation i de svarta ögonen skakar på en skramlande pappmugg och pekar mot munnen. Hade hon haft ett annat val skulle hon inte sitta där, det är Vera övertygad om.
   "Hejhejtacksåmycket." Kvinnan ler tandlöst mot Vera då hon stoppar två tior i burken och Vera ler tillbaka medan hon skäms för mänskligheten."


Tvåtusensjuhundrafemtio kronor för extravagant flärd och en godtycklig skänk av två tior för någons tillfälliga överlevnad, "eftersom alla, alltid, har ett värde". Jaha. Troligen en förhållandevis billig peng då för att köpa sig fri från att vara "empatilöst kräk". Inte för att jag har några åsikter om huruvida det skall finnas tiggare eller ej på Stockholms gator, men kan det för övrigt finnas någon vettig människa som inte tycker att det känns jobbigt att människor är så fattiga så de tvingas tigga? Är det något som är oempatiskt så är det väl om man känner sig helt blasé inför någon som har det eländigt? Har jag nu helt missuppfattat det här?

Recension kommer på fredag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)