onsdag 27 juni 2018

Det här med ensliga öar och isolerade platser ...



... så skrämmande det kan vara då några/någon/något hotar, kuvar eller förtrycker. Eller där kanske ingen vet vem som går att lita på.

Visst, naturligtvis kan sånt förekomma bara inom fyra väggar i tätbebyggda samhällen också, såklart kan det vara lika skrämmande då. Men den ensliga ön som knappt ingen passerar, eller platsen som blir isolerad och inte går att komma ifrån, under t.ex. vintertid... så himla läskigt när det som finns där blir hotfullt.

Skönheten av Christian Johansson är en sådan typisk bok som skrämmer mig något helt fruktansvärt. Alldeles strax utläst (jo! den var verkligen så där bra som jag trodde!), mer om den sen, gav mig dock associationer, tänker t.ex på:

Varsel av Stephen King. Typisk isolerad plats med galning. Så oerhört ryslig historia.



Kom även att tänka på Isnätter av Leo Löthman, som är en annan bok där öar och isolering spelar roll för det otäcka som sker. Den berättelsen grundar sig ju även i ett verkligt mordfall ute i den Åländska skärgården.

En ö finns ju även med på ett hörn i kusliga thrillern De försvunna av Caroline Eriksson.

Såklart även Evig natt av Michelle Paver. Isolering, hot... men inte av något mänskligt.

Tv-serien Harper's Island är också given.

I den vevan kommer man ju också in på Och så var det bara en av Agatha Christie. Kanske inte så skräckig, men passar in ändå.


Har säkert missat drösvis av filmer och böcker där ensliga öar och isolerade platser skapar dramatik och skräck. Men visst är det ett effektfullt val av plats för något hemskt, trots att det även kan röra sig om platser som är hänförande vackra och stillsamma?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)