lördag 28 juli 2018

"Pojken på bron" av M.R. Carey

Pojken på bron av M.R. Carey. Förlag: Ordfront. Översättare: Johanna Svartström. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789170379864

"Det var en gång en mycket intelligent pojke. I ett land förlamat av skräck. Människorna trodde att pojken kunde rädda dem, så de öppnade grindarna och skickade ut honom i den ödelagda världen. Där monstren fanns.

Tio år har gått sedan det ofattbara skedde. Sedan smittan spred sig som en löpeld och utplånade stad efter stad. Det enda som finns kvar därute är de andra. De hungriga.

I ett sista försök att finna ett botemedel ger sig några överlevande forskare ut på en farlig resa. Deras färdmedel är ett laboratorium på hjul, utrustat med pansar och vapen för att hålla undan horderna av hungriga som sätts i rörelse så fort de känner lukten av människa. Med ombord är också Ste­phen Greaves, en femtonårig autistisk pojke med ovanligt hög intelligens. En dag gör de en chockerande upptäckt en grupp vilda barn som tycks vara hälften hungriga, hälften mänskliga. Kan barnen vara nyckeln till ett botemedel?

Pojken på bron är en fristående prequel till M.R. Careys bästsäljare Flickan med gåvorna (2016) som även blivit en hyllad film med Glenn Close i en av rollerna."

Pojken på bron utspelar sig alltså några år innan Flickan med gåvorna och har man inte läst den, så bör man göra det först och direkt sluta läsa vidare här. Tillsammans med epilogen (som tidsmässigt befinner sig efter Flickan med gåvorna) så känns den här historien slutförd och komplett. Tyckte inte den här uppföljaren var på långa vägar lika bra som första boken, så känner mig för egen del rätt nöjd med att det slutar med denna. Ändå nöjd med att ha fått lite fler förklaringar och ett bra avslut.

Ett team med forskare och eskorterande militärer från Beacon befinner sig på en längre tids expedition med specialfordonet Rosie. Prover skall upphämtas för analys och allt handlar förstås om den muterade svampen som orsakat hungrigsmittan. Den parasiterande (muterade) svampen cordyceps, som så ruskigt snabbt växer in i de smittades nervvävnad, förvandlar värdarna till något zombieliknande med stor aptit på rått kött. Lite intressant att veta är väl att den där svampen har en förebild i verkligheten; Ophiocordyceps (länk till wikipedia), som parasiterar myror för att sprida sina sporer. Den sortens paralleller till något som finns i verkligheten gör en sådan här fantastik-historia så mycket bättre, oavsett hur den är utformad i övrigt.

Forskarteamet består av epidemiolog Dr Khan, en kemist, två biologer och så den autistiske pojken Greaves... Forskarteamet leds av den civila chefen för uppdraget. Militäreskorten med ställföreträdande befäl, prickskyttar, ingenjör och förare står under överste Carlisles befäl. Sammanlagt tolv karaktärer är med på resan, tappade intresset för några och hade inte alltid så bra koll på vem som var vem av dessa, även om det inte gjorde så mycket kändes det ändå lite rörigt. Hursomhelst avskyr den civila chefen och militära chefen varandra, vilket ju tillför extra spänning i gruppen, tyckte alla kontroverser mellan forskare och militär fick ta alldeles för mycket plats. Greaves är också en anledning till oro bland besättningen, men det blir först när han träffar på de hungrigsmittade barnen - vilka inte beter sig som andra smittade - som det börjar bli spännande. Hur Dr Khan och Greaves relaterar till varandra gör dessutom historien mer gripande. Har f.ö. ingen aning om autism kan vara på det vis såsom det visar sig hos Greaves. Hade kanske svårt för att sätta mig in i all ingående beskrivning kring hur hans tänkande fungerade; ovanför och nedanför huvudsignalen, olika nivåer i hans medvetna sinne, nivåuppdelat tänkande. Tappade farten lite där också.

Sammanfattningsvis: Visst, Flickan med gåvorna var helt klart bättre, men tyckte bra om denna prequel ändå, man fick ju något fler förklaringar och epilogen gav ett bra avslut. Ibland riktigt spännande och engagerande, men inte rakt igenom en bladvändande historia för mig. Läsvärd underhållning för stunden.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)