torsdag 17 september 2020

"Rötmånad" av Johanna Glembo

Rötmånad av Johanna Glembo. Läste boken som bibliotekslån (häftad).


"När de infekterade tar över världen finns bara en sak att göra. Spring för livet. 
Rötmånad handlar om besluten som fattas när mänsklighetens värsta mardröm besannas och om människorna som befinner sig mitt i förödelsen. Kan en människa göra skillnad? Går det att undkomma sitt öde? 
Ulrika är en helt vanlig bibliotekarie. Hemma finns hennes tre tonårsbarn och en make med egna planer. Drömmen om en ny tillvaro är det enda som håller henne uppe, men förändringen kommer fortare och mer kraftfullt än hon någonsin kunnat ana. 
Vad skulle du vara beredd att göra för dina barn? Vem är du när katastrofen kommer?"

Det här var helt enkelt inte min typ av bok, därför hade jag problem att avgöra vilket betyget skulle vara. Garderade med en tvåa, även om jag själv inte tyckte romanen var okej har den ju i varje fall vunnit en tävling och därmed ansetts kvalitativt bra i jämförelse med annat. Så vad vet jag?

Har läst andra böcker som haft mer eller mindre zombieliknande inslag, böcker som jag uppskattat då de både varit välskrivna och haft en engagerande handling som betytt något, inte bara en massa ruschig flykt och meningslöst övervåld. I jämförelse med dessa så står sig Rötmånad slätt. Rekommenderar Lars Wilderängs Stjärntrilogi; Stjärnklart, Stjärnfall, Stjärndamm (säkert för hundrade gången, men det som är bra håller för att nämna många gånger), Flickan med gåvorna av M.R. Carey, Stockholmspesten av Sofia Albertsson (hoppas verkligen att få läsa mer av Albertsson!), Blå gryning och Röd skymning av E.P. Uggla, Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist, och sist men inte minst Legend av Richard Matheson. Om ni har såna böcker att jämföra med blir Rötmånad bara ett rejält platt fall... i min mening.

Ogillade allt våld och slafsigt splatter, avskydde de kvinnliga karaktärernas fallenhet för herrar begivna på allehanda övergrepp och med andra psykopatiska beteenden (att tjejerna finner sig i att bli illa behandlade och ändå håller fast vid att vilja ha kvar relationen gör mig riktigt illamående, fullkomligt avskyr det!). Vidare... ogillade att man inte visste vems de olika "jag"-perspektiven var (dessa tycks skifta för kapitlen, skumläste mycket så kan faktiskt inte helt avgöra om man borde ha fattat). Kunde inte finna någon mening, inget som engagerade, bara våldsam action. Kändes tomt och känslolöst. Så är det. Men visst! Jag läste igenom den vinnande romanen, även om det blev en del slarvläsning på transportsträckorna. Och inledningsvis var boken ganska bra (om man bortser från Ulrika och hennes supiga gubbe med förmodligen svårt skadade hjärnceller), finns ju en del paralleller till ett visst epidemiskt sjukdomsutbrott vi har i färskt minne, men det höll inte så länge, tyvärr.

I vanlig ordning ska ni ta lätt på mina (brutalt ärliga) ord, bilda en egen uppfattning, kanske just du finner ett större värde av något slag i att läsa Rötmånad, i motsats till mig. Det där vad man tycker om böcker kan ju skifta som natt och dag, det är helt och hållet som det ska vara, en del av tjusningen med att läsa böcker är alla skiftande åsikter de kan ge upphov till. Så testa läs, gör det!☺

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 2/5


onsdag 16 september 2020

Omslagsonsdag: Fåglar

Återigen dags att fokusera på det yttre i Omslagsonsdag, arrangerat av bokbloggen Boklysten. Från förra veckans tema, som mer eller mindre visade kvinnor på bokomslagen, får vi idag en flygande start på onsdagen med fåglar i fokus. Deltar gör du idag och en vecka framåt här.


Lästa och olästa:








tisdag 15 september 2020

Tisdagstrion: Småkryp, spindlar & insekter

Tisdagstrion arrangeras med nytt fokus varje vecka av bokbloggen Ugglan & Boken

Från böcker jag ser fram emot att läsa under hösten förra veckan, skall det idag handla om småkryp, spindlar & insekter. Låtom oss regrediera till mellanstadieåldern för ett ögonblick!:





Krypande fasa
Donald F. Glut

Stingande skräck
Michael R. Linaker

Spindeln
Richard Matheson


Som jag ångrar att jag gjorde mig av med Kalla Kårar-böckerna! Då, för länge sedan, när man helt plötsligt uppfattade böckerna varande värdelöst kiosklitteraturskräp, vilket det säkert också är. Men många försvarar sitt ungdomsläsande av kärleksromaner, så då är det nog tillåtet för mig att försvara rysarna. Eller?

B. Wahlströms bokförlag utgav hela 82 titlar i serien Kalla Kårar - ryslig midnattsläsning mellan 1971 och 1984. Helt underbar kiosklitteratur hursomhelst! Och måste bara nämna hela listan med böcker, tänk om man hade alla dessa i sin ägo. Kanske någon minns någon titel av följande?:

  1. Natten har onda ögon, John Christopher, 1971
  2. Formlös fasa, C. B. Gilford, 1971
  3. Ondskans makt, Curt Siodmak, 1971
  4. Namnlös skräck, T.L. Thomas & Kate Wilhelm, 1971
  5. Varulven, antologi, 1971
  6. Häxnatten, Fritz Leiber, 1971
  7. Skräckens klor, antologi, 1972
  8. Spindeln, Richard Matheson, 1972
  9. Förbannelsen, David Case, 1972
  10. Terror utan slut, Peter Saxon, 1972
  11. Parasiten, Fredric Brown, 1972
  12. Makthjärnan, Frank M. Robinson, 1972
  13. Farliga makter, Elisabeth Davies, 1972
  14. Salivträdet, antologi, 1972
  15. Invasion från djupet, John Wyndham, 1973
  16. Den gröna mardrömmen, Jack Finney, 1973
  17. Omänsklig fasa, L. Ron Hubbard, 1973
  18. Vraket, Elisabeth Davies, 1973
  19. Speglad skäck, Robert A. Heinlein, 1973
  20. Ondskans gift, Richard Matheson, 1973
  21. Styrd av det onda, Robert A. Heinlein, 1973
  22. Ett skri ur mörkret, antologi, 1974
  23. Den 13:e dockan, Ann Loring, 1974
  24. Monster, antologi, 1974
  25. Dödens träd, Murray Leinster, 1974
  26. Drömmar av fasa, Robert Bloch, 1974
  27. Osynlig skräck, Murray Leinster, 1974
  28. Råttorna, James Herbert, 1974
  29. Datorhjärnan, Jeremy Brent, 1975
  30. De kom ur djupet, John Lymington, 1975
  31. Varulvarnas natt, Richard Matheson, 1975
  32. 8 Skräck-chocker, antologi, 1975
  33. Ond natt, Derek Hyde-Chambers, 1975
  34. Skriket, John Lymington, 1975
  35. De kom om natten, John Lymington, 1975
  36. Fem öppna gravar, antologi, 1976
  37. Levande mardröm, Brian Ball, 1976
  38. Varulvarna, antologi, 1976
  39. Den onda kraften, James Herbert, 1976
  40. 5 Ruggiga rysare, antologi, 1976
  41. Hämnaren ur det förgångna, Graham Masterton, 1976
  42. I ondskans klor, antologi, 1977
  43. Dödsmolnet, Michael Mannion, 1977
  44. I den ondes makt, antologi, 1977
  45. Onda tecken, Michael T Hinkemeyer, 1977
  46. Krypande fasa, Donald F. Glut, 1977
  47. Embryo, Lous Charbonneau, 1977
  48. Den onda anden, Graham Masterton, 1978
  49. Havsmonster, antologi, 1978
  50. Demonen, Graham Masterton, 1978
  51. Spindlarna, antologi, 1978
  52. Offerlammet, Frank Lauria, 1979
  53. Mångalen, antologi, 1979
  54. De 13 djävlarna, Graham Masterton, 1979
  55. Spökspegeln, antologi, 1979
  56. Andarnas hämnd, Graham Masterton, 1979
  57. Hemska tankar, antologi, 1980
  58. Dödens klor, D. Gunther Wilde, 1980
  59. Blodiga fingrar, antologi, 1980
  60. Djävulsk mardröm, James R. Montague, 1980
  61. Vaxkabinettet, antologi, 1980
  62. Krypande skräck, Paul Lalley, 1980
  63. Mumien vaknar, antologi, 1981
  64. Råttboet, James Herbert, 1981
  65. Rabid-Skräckens offer, Richard Lewis, 1981
  66. Levande död, William Goldstein, 1981
  67. Stel av fasa, John Burke, 1981
  68. Nattens terror, Mark Andrews, 1981
  69. Skräckens timmar, antologi, 1982
  70. Huset vid avgrunden, William Hope Hodgson, 1982
  71. Djävulen i träsket, antologi, 1982
  72. Ondskans skörd, Bengt-Åke Cras, 1982
  73. Gästen från graven, antologi, 1982
  74. Djävulsskalbaggen, Richard Lewis, 1982
  75. Gravskändaren, antologi, 1982
  76. Fasornas ö, Glenn Chandler, 1983
  77. Sardonicus, Ray Russel, 1983
  78. Mardröm utan slut, Les Simons, 1983
  79. Svarta änkan, Gunnar Dahl, 1983
  80. Dödens drömmar, David West, 1983
  81. Häxan, Dagmar Danielsson, 1983
  82. Stingande skräck, Michael R. Linaker, 1984

Vad det än gäller, hoppas på det bästa, var förberedd på det värsta!:




Fler tisdagstrion finns här


måndag 14 september 2020

Dagens bokpost: Baklängesbibeln

 

Baklängesbibeln
KG Johansson (text) & Jan Ferm (bild)


Jo, jag visste ju att den var på gång. Baklängesbibeln. Men blev väldigt glatt överraskad då den idag dök upp i postlådan. Något spektakulärt väntar nu... eller, ja, har faktiskt inte kunnat hejda mig, har redan börjat läsa. Tycks vara en bok jag fastnar i, texter skrivna av KG Johansson brukar ha den effekten.


Beskrivning (hämtad från förlaget Ekström & Garay):


"Baklängesbibeln är inte på något sätt satanistisk. Däremot är den ofta satirisk och kanske någon gång hädisk. Några av Bibelns mest kända historier berättas med omvända förtecken, med Uppenbarelseboken först och Moseböckerna sist: Kan människan skapa Gud? Kunde Jesus bli cirkusartist? Vad låg bakom Kains brott?"





ISBN: 9789189217652

Releasedatum och första recensionsdatum: 2020-09-28


Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!


Lägg märke till!


Se fr.o.m. 24:08 / 48:38 Agenda igår SVT Play: https://www.svtplay.se/video/27810699/agenda/agenda-13-sep-21-15?start=auto . "Öppenheten"... är Försäkringskassans handläggare hotade av kriminella klaner? Är det därför de sjukskrivna som har rätt till sjukpenning och sjukersättning blir nekade den? Att fullt friska kriminella (som kanske inte tillstymmelsevis bidragit till arbetsgivaravgifterna via lönearbete) använder hot mot tjänsteman för att berika sig själva? En tanke. Men en obehaglig sådan.

Varför pratar vi inte om det här!?


söndag 13 september 2020

Veckans mening: Klassificering av zombier


"I hennes värld var det tillräckligt svårt med zombier, utan att behöva klassificera dem efter intelligens också."


Svårt att leva i en omgivning fylld av zombier, på många sätt. Detta kan även bibliotekarien Ulrika i Rötmånad av Johanna Glembo intyga.


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Deltagande meningar kan du denna gång finna här



lördag 12 september 2020

Backspegel med besökstoppen för de senaste sju dagarna




På lördagarna kommer jag att låta er få veta en del om den här bloggens statistik plus lite annat tillbakablickande vad gäller bloggen.


Såhär har det procentuellt sett ut (statistik blogger) fördelat på länder de senaste sju dagarna. Varifrån har besöken kommit?

  1. Sverige 40 %
  2. USA 38 %
  3. Danmark 4 %
  4. Frankrike 4 %
  5. Tyskland 3 %
  6. Finland 1 %
  7. Japan <1%
  8. Polen <1%
  9. Hongkong <1%
  10. Övrigt 7 %


Vilka tio inlägg har haft flest besök?

  1. En smakebit på søndag: Gravplaneten
  2. Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten
  3. Vad tror man Nostradamus förutsåg skulle ske 2020?
  4. Helgfrågan: Bok att ta tag i
  5. "Profetians Tid" av John Fredrik Hansson
  6. Omslagsonsdag: Kvinnor
  7. "Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson
  8. "Det andra målet: noveller" av Jonas Karlsson
  9. Ord för "gardening"(?) + en lista nya natur- och trädgårdsböcker
  10. Novell: "Spår i snön" av Jonas Karlsson

 

Vilka har de sju främsta hänvisningsadresserna varit dessa sju dagar?

  1. google.com 15 %
  2. google.se 8 %
  3. ibokhyllan.blogspot.com <1%
  4. eggetbok.blogspot.com <1%
  5. fresh.inlinkz.com <1%
  6. bokbloggar.se <1%
  7. bloggpressen.se <1%


Datum för flest antal visningar under denna period: fredagen den 11 september

Datum för minst antal visningar under denna period: onsdagen den 9 september


Annat bloggrelaterat som hänt de senaste sju dagarna:

  • Lät WP-bloggen Etthundra ord (f.d. Fotoannexet) gå i graven. Kanske låter jag därför vissa andra typer av bloggar (förutom bokbloggar), som jag följer mer frekvent, att ta plats på blogglistan till höger. En del bokbloggare verkar ha upphört(?), flyttat eller har uppehåll(?), så ska ändå revidera listan på så vis. Möjligen har någon annan bokbloggare tillkommit som ska in på listan, får kolla, men tipsa mig gärna.
  • Upphört med veckoutmaningen Fem en fredag. Rensat bort sådana tidigare inlägg som funnits här på bloggen. Trevlig bloggutmaning, men för svår för mig.
  • Tagit upp Facebook-problemet igen. Det bara SKA gå att dela den här bloggens inlägg på Facebook! Anser det INTE rätt att Bokhyllans inlägg ska blockeras för att facebookteamet så bestämt. Försöker dela bloggens url en gång varje dag och markerar rutan "Instämmer inte med beslutet" varje gång. Kanske tröttnar dom på mig till sist och tar bort blockeringen. Blockeringen uppstod efter att jag i ett inlägg nämnt boktiteln Sverigevänner : ett reportage om det svenska nätkriget av Jonathan Lundberg - en bok som gör en viktig, grundlig och upplysande granskning. Blockeringen av min blogg får mig då att undra utifall det är klåfingriga Sverigedemokrater som sitter i facebookteamet? I såna fall skulle jag inte vilja ha något med Facebook att göra ö.h.t. Men jag vet ju inte.😶


Sådär ja! Ska i varje fall försöka fortsätta med den här typen av inlägg på lördagarna framöver. Allt börjar med en tanke, vad som kommer sen får tiden utvisa.

"Gravplaneten" av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson)

Gravplaneten av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson). Förlag: Rabén & Sjögren. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789129719901


"Alices och Elias nya hem, rymdskeppet Stillheten, har kraschat på Umbezra, det gamla Imperiets gravplanet. Där vandrar bara de döda. Det är i alla fall vad Stillhetens besättning tror, tills de får in en nödsignal från Alices och Elias mamma. Det verkar som om hon också befinner sig där. För att hitta henne beger sig besättningen ner i de uråldriga gravkamrarna. Där väntar både fiender och fasansfulla upptäckter ...

Gravplaneten är den tredje delen i sci-fi-serien Imperiets arvingar. Ett rymdepos som rymmer både färgsprakande underverk och dunkla mysterier, fartfyllda äventyr och skrämmande möten med det okända. Berättelsen om Alices och Elias resa genom rymden är kort och gott storslagen.

Kapitlen är korta och lättlästa med mycket dialog, och boken är fylld av häftiga fyrfärgsillustrationer."


Science fiction-serien Imperiets arvingar (en bokserie för läsålder 9-12 år) påbörjades i Bortförda följde upp med Järnrosen och nu blev det dags för tredje delen Gravplaneten.

Vi får fortsätta följa syskonen Alice och Elias äventyr, denna gång nere i imperiets gravkammare, katakomberna på den mystiska gravplaneten Umbezra. Dessutom ges en inblick i imperiets historia och den kejserliga familjen Soverra, främst Raqqas Soverra som en gång förenade imperiet.

Alice och Elias närmsta vänner i sällskapet omfattar nu även Chelie, den räddade kraoflickan som man får lära känna bättre i denna uppföljare. Via kapitel från hennes perspektiv får vi veta en del om Chelies historia, hur den påverkat hennes liv och den hon är. Viktiga sidokaraktärer är, liksom i Järnrosen, antagonisten Karnidda Sach Mordhana, den grymma skurken i dramat. Men får syskonen träffa sin tidigare tillfångatagna mamma? Går sökandet vidare? Ja, det får ni läsa boken för att ta reda på. Själv ser jag fram emot den spännande fortsättningen i Minnesskrinet som kommer våren 2021!

Text och illustrationer smälter ihop till en fantastisk fin helhet i denna bokserie, som bara blir bättre och bättre. Främre och bakre pärm har illustrerade persongalleri, kort beskrivande presentationer, citat och en utvikbar karta över katakombernas labyrintliknande mystiska värld. Gravplaneten får självklart högsta toppbetyget från mig. Här finns fartfylld verklighetsflykt, laddad spänning, mystik, fantasi, värme och hjärta på ett sätt som jag bara helt enkelt älskar! Starka läsupplevelser kräver starka ord. Så är det.

Det här är oerhört lättlästa böcker där ruskig spänning och stark dramatik kombineras med en vänlig touch som får dig att må bra, och jag hoppas verkligen att den kommer att nå många unga läsare. Och sätt inte stopp vid 12 år, även åldrar därutöver kan med all säkerhet uppskatta denna fina sf-bokserie. Följ med på äventyret du också!💗

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 5/5


fredag 11 september 2020

"Mitt hat får ni inte" av Antoine Leiris

Mitt hat får ni inte av Antoine Leiris. Översättare: Thomas Andersson. Förlag: Bokförlaget Atlantis. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). Finns som pocket på bokus.


"En kväll förra vintern var Antoine Leiris ensam hemma med sin son medan hans hustru Hélène var på konsert med några vänner. Plötsligt fick han ett sms med frågan om allt var OK? När han satte på tv:n fick han se de pågående terrorattentaten i Paris och försökte ringa Hélène. Hon svarade inte. Den kvällen mördades Hélène, tillsammans med 88 andra människor, på konsertlokalen Bataclan i Paris. Tre dagar senare skrev Antoine ett öppet brev till sin frus mördare på Facebook. Han vägrade låta sig skrämmas eller låta hans sjutton månaders sons liv begränsas av terroristernas handling. I hela sitt liv kommer denna lilla pojke att göra er förnär eftersom han är lycklig och fri, skrev han. Denna bok är Antoine Leiris hjärtslitande, modiga och trots allt hoppfulla berättelse om att livet måste fortsätta."


Dagens datum, den 11 september, kommer alltid att vara inetsat i våra minnen som dagen för "nine-eleven", terroristattackerna i USA genomförda av islamistiska terroristorganisationen al-Qaida 2001. Alla oskyldiga dödsoffer och deras anhöriga vid den här typen av attentat får aldrig någonsin falla i glömska.

Enda sättet att helt förstå hur livet blir för de efterlevande efter vansinnesdåden är att ta del av deras berättelser.

I Mitt hat får ni inte berättar Antoine Leiris hur det var att förlora sin hustru Hélène under terrordåden i Paris, november 2015. En grupp islamistiska terrorister mördade då totalt 129 människor, en av de 89 personerna som mördades i konsertlokalen Bataclan var Hélène. Antoine Leiris blev plötsligt ensam med deras sjutton månader gamla son, och sina tankar, som blev till ord, ord som skrevs in som ett öppet brev på Facebook och sen kom med i denna hans debutbok, en bok ni helt enkelt måste läsa!

Oerhört gripande skildring; oförställt, personligt och starkt. Det är en kort bok, med mycket luft mellan rader och kapitel, vilket passar så oerhört bra här, för både det klokt eftertänksamma i texten och all den starka medkänsla man upplever måste få utrymme. Så blir man även tvungen att klarna ögonen ibland, då det blir svårt att läsa för att tårkanalerna fyller dem konstant. Man blir oerhört starkt berörd av denna sorgliga historia ur verkliga livet.
"Mitt hat får ni inte" - det finns så mycket värde i de orden. Hat i retur leder bara till ökad schism, ökad polarisering, samt en förlamande rädsla som begränsar människors frihet... är det sånt dessa attentatsmän vill framkalla, så borde de inte få vad de vill ha. Och nej, att inte kunna förlåta är inte detsamma som hat. Extremister sprider och hetsar till hat, att försvara friheten och demokratin är dess motsats.

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 5/5


torsdag 10 september 2020

Helgfrågan: Bok att ta tag i

Varje torsdag arrangerar Mias bokhörna HelgfråganDelta genom att lägga in er länk och/eller läs andras svar här! Deltog inte föregående vecka eftersom jag helt omöjligtvis kunde svara på vare sig huvudfråga eller bonusfråga. Men den här veckan ska det nog gå vägen!: 


"Finns det någon bokserie eller bok du känner att du måste ta tag i att läsa, men som du av olika anledningar ej hunnit med? Bonusfråga: Jag testade Shuffleboard med min kollegor för ett tag sedan och det var jättekul. Har du testat något nytt och kul?"


Nej, egentligen inte. Finns inga måsten vad gäller romaner direkt. Ska hämta Ek (Frida Andersson Johansson) på biblioteket senast den 15:e. Men det har ju inget att göra med att "hinna". (När jag jobbade i vården fick vi i oss att aldrig säga att vi inte skulle hinna, hur oerhört stressigt och underbemannat det än var, så oavsett hur omständigheterna i olika tänkta scenarier skulle kunna se ut är det inget uttryck jag skulle använda😜)



Bonussvar: Nope. Livet är inte så kul just nu. Nytt skulle väl kunna vara att jag upptäckt storheten med Uppdrag granskning på SVT (senast med "Makt till varje pris" del 1 och 2: https://www.svtplay.se/uppdrag-granskning). Särskilt kul är det ju inte, man blir mest förbannad... men alltid bra att på olika sätt bli upplyst om hur det funkar i samhället lixom. Även om det upplevs skrämmande är det alltid lugnare att vara medveten om vad som sker.