torsdag 18 juli 2019

Helgfrågan v. 29 Sommaredition


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Vad läser du nu? Bonusfråga:  Vad hittar ni på [...] ?"




Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till av Pär Holmgren, är den ena boken jag läser just nu. Uppdatering och fördjupning av den tidigare boken med snarlika titeln Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt. Kan inte tänka mig något viktigare och mer angeläget att läsa, för alla, eller för att citera Greta Thunberg:

"Att förstå grunderna till mänsklighetens största kris borde vara en självklarhet för alla. Den här boken måste varenda människa läsa."




Läser även Elddjur av Joni Huttunen. Några kapitel (korta och effektiva) sist på kvällarna. Emellanåt något skräckbetonat med fantasyinslag sådär, inklusive snyggt matchande naturskildringar.
Hittade den på snurran med nya böcker vid biblioteksbesöket sist, var ju planerad att bli läst så självklart fick den också följa med hem.

Hursomhelst en mycket välskriven liten bok, spännande och suggestivt berättad historia, riktigt bra!

Visst är det ett särdeles stiligt bokomslag också?






Bonussvar: Ha ha, ja jisses, det får visst bli samma svar som förra veckan (hoppar nog över bonusfrågan framöver, kan bli variationslöst här hos mig). D.v.s. tänkt att ta en runda i skogen med Maja (yngsta hunden, jodå den äldsta får också med ut och gå, men vi tar oftast en annan rutt då, lite mer "finpromenad" lixom). Men först middag om en timme, förhoppningsvis svalare ute därefter (gillar både jag och myggen). För varje år ännu mer mygg och fästingar... vilket ju också är något som tidigare förutspåtts, p.g.a. klimatförändringarna.


Andras svar finns länkar till här


onsdag 17 juli 2019

Ett halvårs backspegel

Tanken inför året var att, citat:

  • Satsa på nyutkomna böcker i första hand.
  • Fortsätta prioritera böcker skrivna av svenska författare.
  • Som det gångna året låta den omedelbara viljan och intresset styra valet av böcker (antagligen största orsaken till de rekordmånga höga betygen ovan!). "Borde-läsa-böcker" (typ klassiker och böcker av litteraturpristagare) får komma i andra hand.
  • Läsa ännu mer fantastik (d.v.s. science fiction, dystopier, skräck och fantasy).
  • Läsa fler böcker som behandlar aktuella (debatt)ämnen rörande klimat och miljö; samhälle, kultur och politik.
  • Hålla koll på ny utgivning av böcker inom populärmedicin, kost- och hälsorelaterade böcker.
  • Hålla koll på nyutgivna böcker skrivna av favoritförfattare, oavsett genre.
  • Ta itu med helt eller delvis olästa böcker i bokhyllan (för närvarande 7 st).
  • Återigen försöka bli bättre på att svara på kommentarer som lämnas här på bloggen samt kommentarer på bloggens fb-sida.
  • För övrigt fortsätta med bokbloggandet (och närvaron på bloggens fb-sida) i samma stil som detta år. Ingen förändring där.


Nå, hur gick det där då, såhär långt?:

  • Vad gäller att läsa ännu mer fantastik så verkar science fiction och dystopier vara det som funkat bäst att läsa. Men såklart har det funnits pärlor inom skräck och fantasy också.
  • Böcker som behandlar aktuella ämnen rörande klimat och miljö, samhälle och politik, är fortfarande intressant att läsa, precis som tanken var. Skriver inte alltid om dessa böcker här på bloggen.
  • Böcker inom populärmedicin, kost- och hälsorelaterade böcker har jag helt klippt bandet till under detta första halvår, tar en paus från den världen.
  • Har varit dålig att hålla koll på nyutgivna böcker skrivna av favoritförfattare, men på något sätt har böckerna själva letat upp mig. 
  • Har inte alls tagit itu med helt eller delvis olästa böcker i bokhyllan, var då visserligen bara sju stycken, tror jag rensat bort några under detta första halvår dessutom.


Men ja, i stort sett för övrigt verkar den där tanken inför 2019 hålla.


Sen blev det januari... stormen Alfrida och allt vad det innebar. Under denna skakiga tid lästes Fermis filter, avsevärt tänkvärd roman värd att diskutera. Borde den inte få mer uppmärksamhet?
Nypremiär för Bokbloggsjerka blev det för en kort period.
Några fackböcker som satte djupa spår under första halvåret: Läget i landet, Norrland och Ofärdsland.
Läser inte ofta romaner på engelska, men i januari blev det av i form av The Time Idiot. En annan kul bok (dock på svenska) var denna med "absurda betraktelser".
Fortsatte läsa Bo Balderson (ytligt) och Philip K Dick (djupt). Tanken är ju fortfarande att läsa alla jag kommer över, men lär bli uppehåll emellanåt.

Dryader och Demoner fick mig att må en smula bättre i mars!
Deltog i Påskutmaningen 2019.
April blev även månaden då jag läste två nya romandebutanters riktigt bra böcker: Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen av Henrik Ingvarsson, och Jag Jaguar av Fredrik Höjing. Upptäckte samma månad en för mig tidigare oläst författare, som jag ville läsa mer av, det började hursomhelst med Lektören. Fick också läsa en toppenbra ny novellsamling (härlig fantastik-mix!) denna månad: Disekvilibrium av Oskar Källner.

Miljö- och klimattänk blev det i maj när jag återigen försökte ta nya tag. Läste samma månad bokcirkelbok i Kulturkollo läser: Kung liljekonvalje av dungen (Maria Lang).
Saknade Månadens bästa bok, så beslöt att göra en egen light-variant för detta år.
Bloggen Boktanken startade en inläggsserie med olika teman för annorlunda boklistor - kul, men svårt.
Hade i juni även tankar om att skriva några inlägg här på bloggen om The X-Files, vi får se hur det blir med det. Ruskigt bra serie i varje fall.
Deltog i Kulturkollos veckoutmaning genom att både använda ett svart slukhål och ett gnistrande stjärnströssel!
KG Johansson är en författare vars böcker angår/påverkar, sådär alldeles särskilt starkt. Var såklart därför glad för att i juni få möjligheten att läsa uppföljaren och andra delen Ett slags frihet i Noisytrilogin. Men kom igen! Varför får inte denna författares böcker större uppmärksamhet, är ju så värd det, flera gånger om... fattar inte.
Juni månad avslutades med tankar kring den här sortens recensionsskrivande på personlig blogg och om internet/sociala medier, samt om makt och massmedia.


Och nu är vi en bit in på nästa halvår, som jag hoppas blir lika bra bokmässigt och definitivt bättre vad gäller allt annat. Har börjat fantastiskt bra bokmässigt i varje fall!😊


tisdag 16 juli 2019

Tisdagstrion: Boktips från hängmattan

Varje tisdag kommer bokbloggen Ugglan & Boken att arrangera Tisdagstrion, en trio böcker med ett nytt tema varje vecka.

Den här veckan är temat alltså ...


... "Boktips från hängmattan"




... och återigen får vi tolka detta på valfritt sätt, samt att vi inte nödvändigtvis behöver göra bruk av en hängmatta för ändamålet. Mina tips:


1. Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till av Pär Holmgren, är vad jag läser just nu. Klimatångest blir klimatsorg och klimatilska... så sant, gäller även oro för annat också. Huvudsaken är väl att inte fastna i uppgivenhet (ett förfärligt tillstånd i sin djupare mening) när inga andra utvägar står att finna. Tror kunskap är bästa sättet att hantera oro. Inte via nyhetsmedia, där ett viktigt problem tas upp ena dagen och så läggs locket på den andra, sen händer... ingenting. Bara frustrerande. Läs en bok istället, en av dessa bör vara Pär Holmgrens uppdatering och fördjupning av den tidigare boken Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt, som jag på bloggen skrivit om här. Bästa sättet är att se sanningen i vitögat, framförallt i en så stor och viktig fråga som klimatförändringarna.

2. Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta av Anna-Maria Stawreberg. Nyligen läst, och har tidigare på bloggen skrivit om den bl.a här och här. Då t.ex. klimatförändringarna är ett faktum som inte går att komma ifrån, då det ser ut som det gör i Sverige och världen, då alltför lite (eller ingenting) görs för sent, kommer nog tanken kring krisberedskap helt naturligt hos de flesta. Något som motverkar uppgivenheten är ju sådant som har med viljan att (över)leva att göra. Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta gör ju att vi kan klara av kommande kriser bättre, så läs boken! Lättläst, intressant och med massor av bra tips.

3. Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar - En antologi av Föreningen Arbetarskrivare, Red. Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson. En bok som utgavs för nu drygt ett år sedan och som jag på det här sättet verkligen vill ge förnyad uppmärksamhet. Många är de olika röster som får komma till tals i denna mix som ger en bild av ett samtida svenskt arbetsliv, läs den (och/eller min recension här).


Filosoferar från den tänkta hängmattan om en av de bra saker som böcker kan förmedla:

Jag ser det du ser och jag bryr mig.


söndag 14 juli 2019

En smakebit på søndag: Prepping


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Kommer nu att fuska lite och hämtar smakbit ur en bok som lästes ut redan i fredags, d.v.s. Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta av Anna-Maria Stawreberg. Yulekatten markerade sidan 82-83, varifrån jag citerar ett stycke krisberedskap (en sorts beredskap som ju varit en självklarhet i alla tider) under rubriken "Börja lagra mat":

    "Numera lever vi i det så kallade »on demand-samhället«. Vi låter impulserna styra, vi förutsätter att allt går att lösa i alla situationer och har slutat planera. Men det räcker att det blir snöoväder under några dagar så gapar kvartersbutikens hyllor tomma. I en undersökning som Civilförsvarsförbundet gjorde för några år sedan visade det sig att var sjätte barnfamilj i våra storstäder inte har tillräckligt med mat hemma för att klara sig mer än en eller två dagar. Det är både dumt och onödigt. Att köpa en konserv eller ett par extra paket pasta varje gång du handlar blir varken dyrare eller jobbigare. Det är små åtgärder som knappt kräver någon extra ansträngning.
    Visst, det kanske inte blir några kulinariska trerättersmiddagar av det du har samlat på dig, men du håller dig mätt och humöret uppe. Det finns nämligen mängder av matvaror som håller i flera år, egentligen är det bara att börja titta på hållbarhetsdatumet när du är i affären. Kolla också så att maten håller i rumstemperatur och att den inte kräver för lång tillagningstid, eftersom du förmodligen inte har stor tillgång till bränsle.
    Rent generellt kan man säga att torrvaror och konserver är bättre att lagra än frysvaror, eftersom risken för långvariga strömavbrott ökar vid samhällskriser. Se också till att den lagrade maten går att laga utan vatten, eftersom vatten riskerar att bli en bristvara." 

Mer info om bok och författare finns att läsa på förlaget Norstedts.


Andras smakbitar hittas idag här


torsdag 11 juli 2019

Helgfrågan v. 28 Sommaredition


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Vad läser du nu? Bonusfråga: Vad hittar ni på [...] ?"

Verkar på senare tid ha fått fatt i böcker jag lätt fastnar i. Först var det Höjden av förändring som var så vansinnigt svår att slita sig ifrån. Efter att den var utläst fångade Prepping: Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta (Anna-Maria Stawreberg) mig fullständigt totalt, och på den vägen är det. På sätt och vis har en faktiskt varit någon sorts prepper utan att reflektera över det. Tror för det första det beror på en uppväxt på landsbygden och att man därmed är upplärd från början att typ t.ex. vara förberedd på att strömmen kan gå under längre tid eller liknande självklara grejer. Att ta sig till en BOL = Bug out location, d.v.s. ställe på landet att ta sin tillflykt till vid kris/katastrofscenario/oförutsedda händelser (eller som tydligen preppers kallar något sådant: SHTF = Shit hits the fan), behöver en heller inte göra, bor uppenbarligen på ett sånt ställe. De där 4 poängen i friluftsmetodik blir jag bl.a. påmind om när jag läser boken, bra kunskap att plocka fram ur minnet, liksom sjukvårdskunskap och liknande. Men resten, vad bör man tänka på? Den här boken känns verkligen som en komplett handbok sprängfylld med praktiska tips och råd. Mycket tänkvärt att ta till sig.
En lånebok detta, men oj vad jag vill äga den, sällan ha-begäret känts så stort. Fast som fysisk bok då förstås, utifall strömmen går.😉 Allvarligt talat, detta med krisberedskap är oerhört viktigt att få bättre fokus på, för alla. Leta åtminstone upp broschyren "Om krisen eller kriget kommer", den har ju alla landets invånare fått.

Bonussvar: Hitta på och hitta på... ska väl gå ut på en skogsrunda med yngsta hunden innan middagen. Sen blir det nog lite läsning av Prepping igen.😊


Andras svar finns länkar till här


onsdag 10 juli 2019

"Höjden av förändring" av David Eriksson

Höjden av förändring av David Eriksson.
Förlag: Type and Tell. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789176838815

"”Hej! Jag kan tyvärr inte svara just nu eftersom jag stängt av min telefon, tagit ut SIM-kortet och sedan flyttat tusen kilometer norrut. Om det var något viktigt ber jag om ursäkt, men det kommer att bli krångligt: jag nås för närvarande bara via brev. Om du insisterar på att det är viktigt, ring min syster och hon löser något sätt att nå mig. Om du inte vet vem min syster är, kan detta samtal omöjligen vara viktigt. Ha en fortsatt trevlig dag!”

Höjden av förändring är en tidvis humoristisk, tidvis sorglig berättelse om vad som händer när man byter Huvudstadens 1 000 000 invånare till Vemforshöjdens 33. Vad som händer när man faktiskt vågar ta det där steget som innebär Stor Förändring. Som många pratar om, men väldigt få genomför.

Följ med på en berättelse om oväntad vänskap och oavsiktligt ansvar. För allt är ett projekt. Även konsten att spontant bosätta sig mitt i ingenstans.

David Eriksson (född 1988) är verksam inom IT-branschen i Stockholm, uppväxt i norra Norrland och har vid flera tillfällen lekt med tanken på att det börjar bli dags att flytta tillbaka upp in i skogen. Höjden av förändring är hans första roman."

Det här blev en positiv överraskning för mig! Alltid spännande (och lite läskigt) att läsa debutromaner som recensionsexemplar... kan ju kila iväg både upp och ned vad man tycker. Höjden av förändring kilade stadigt upp till toppskiktet, mycket p.g.a. den träffsäkra humor och öppna ärlighet som historien utstrålar.

Huvudkaraktären innehar hela perspektivet, men det är en intressant karaktär att känna sympati för och man vill verkligen veta hur det kommer att gå för honom, åt vilket håll det utvecklar sig. Det handlar om en förändringsvillig ung man på 30-årsstrecket som är sådär positivt udda med stark egen vilja... även när det krisar, alltid med humorn och ett ymnigt ordflöde i beredskap. Ordflödet i tanke och replik kunde i några fall vara svårt att hålla isär, man får vara uppmärksam på citattecken som markerar att det handlar om en replik och inte något som hör till tanken. För dagboksanteckningarna (får man väl kalla det) är korta och man kommer snabbt in på nya situationer och vändningar, vilket egentligen bara är en fördel och ger berättelsen liv och driv. Gillar när författare (som här) ibland nöjer sig med antydningar, det outtalade, som låter läsaren själv förstå vidare händelseutveckling, istället för att behöva skriva precis allt. På något sätt ger det en fördjupad känsla och inlevelse, åtminstone enligt mig, men det kanske är en konst i sig att åstadkomma det på ett sätt som fungerar, möjligen.

På samma vis som huvudkaraktären beskrivs de övriga inblandade personerna underhållande och känns sanna för de olika miljöerna (som ibland är sådär härligt slitna och icke tillrättalagda), alla med sina fördelar såväl som sina tillkortakommanden, folk med olika förmågor, livshistorier och knepiga personligheter (allt har sin bakgrundsbild, här finns gudskelov ingen uppdelning i ond och god!). Vem har t.ex. inte stött på en Anette någon gång, ett sånt tillfälle då man plötsligt upptäcker sig äga en anarkistisk ådra.😊

Stor fördel när sen författaren tycks ha fördjupad egen erfarenhet av de olika miljöerna, kontrasterna, de sociala- och kulturella skillnaderna. Höjden av förändring startar i den stora "Huvudstaden" och fortsätter till lilla fiktiva (får jag anta) byn Vemforshöjden i Norrbotten. Storstad och glesbygd/landsbygd upplevdes trovärdigt framställt, så även tidsmarkörer i livsstil och kultur för generationen. Visserligen tillhör jag själv, åtminstone nästan, den föregående generationen till vilken huvudpersonen (liksom författaren) tillhör, så kan inte fullkomligt ha koll på allt. Men, kan ändå tänka att allt det här är helt pricksäkert framställt, både det som hör till den generationen och det som rör dessa vitt skilda typer av samhällen, såsom det ser ut idag. Romaner med landsbygdsperspektiv behövs det absolut mer av, storstadsperspektivet tar alldeles för stor plats, vilket förstås möjligen beror på urbaniseringen.

Tack och lov presenteras inte romanen som feelgood, i såna fall hade jag troligen inte varit lika intresserad av att läsa den. Feelgood kan jag ofta ha svårt för. Men den här historien hör absolut till må bra-sorten (som jag väljer att kalla det), trivsam läsning som får dig att le av medkänsla och ibland igenkänning. Förutom att jag fängslas av händelseutvecklingen så blir det extra lättläst genom att själva upplägget/indelningen i antal dagar (Huvudstaden och sedan Vemforshöjden), månaderna, mängd olästa mail, m.m. funkar så bra ihop med storyn och dess utveckling i sig. Det hela mynnar ut i ett riktigt avgörande relationsdrama och (kanske, kanske) en förändring som var ofrånkomlig, men lite synd ändå... kan inte undvika fundera över hur livet sen kommer att bli för den där ålderskrisande(?) killen och "Den Där Tjejen".

Nu kan jag ju inte veta om den här boken (stort lycka till med den!) är en engångsföreteelse eller om författarambitionen är större än så... men jag hoppas såklart på det sistnämnda och ser i sådana fall fram emot Erikssons nästa bok.

Sammanfattningsvis en riktigt bra debutroman; träffsäkert rolig, medmänsklig och lite sorglig. Rekommenderar: Läs!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


tisdag 9 juli 2019

Tisdagstrion: Blommigt

Varje tisdag kommer bokbloggen Ugglan & Boken att arrangera Tisdagstrion, en trio böcker med ett nytt tema varje vecka.

Den här veckan är temat alltså ...


... "Blommigt"




Tolka detta får vi göra på valfritt sätt och såhär blev det på mitt vis:


1. Triffiderna av John Wyndham. Klassisk postapokalyps som gavs ut första gången 1951. Lättläst och ganska spännande roman om köttätande växter som gör folk blinda. Men nog kan man väl se dessa som blommor också? Minns den kusliga (och lätt komiska) tv-serien från förr dessutom, med dessa framvaggande blommor som gjorde större delen av Londons befolkning blinda. Hälsosam vegetabilisk triffidolja som framställts av GMO tror jag nog vi kan vara utan.

2. Första hösten - Blå gryning av E P Uggla. En ny sorts blommor, liknande blåa anemoner, gör att Livsmedelsverket kallar till krismöte. Man lyckas inte sortera bort de blå blommorna från skördarna, gräset försvinner och kornas mjölk blir ljusblå. Skrämmande blommor även i denna ovanligt bra dystopiska skräckroman; fantasi och vetenskap i utmärkt kombination. Enligt bokens efterord utlovades en fortsättning.

3. Regnmannen - En trädgårdsberättelse av Jonas Karlsson. Avsevärt mindre skrämmande är de rosor som utgör ett genomgående inslag i den här charmiga historien. Den äldre änkemannen Ingemar försöker i sin sorg och saknad efter hustruns bortgång hjälpligt fortsätta sköta hennes rosenträdgård. I ett undanskymt hörn av trädgården upptäcker han en rostig vattenkran med magiska egenskaper... eller?


söndag 7 juli 2019

En smakebit på søndag: Höjden av förändring


Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbiten hämtas här idag från Höjden av förändring av David Eriksson. Sidan 34-35:

   "Trivs väl inte sådär toppen, ändå. Funderar med jämna mellanrum kring om man borde dra någon annanstans", svarar jag sådär som jag gör då jag inte vill berätta något, men har tvångstankar kring att jag inte tekniskt sett får ljuga.
   "Förstår. Hela 'sälja-allt-och-skaffa-sig-en-bondgård'-grejen. Ta hand om några höns. Det vi alla egentligen vill göra."
   Hon låter allvarlig. Men hon är från Småland så det är svårt att höra om hon någonsin är allvarlig. Kanske är bondgård-och-höns motsvarigheten till vår norrländska stuga-i-skogen.
   "Lite så. Minus höns. Plus lite träd och grejer", lägger jag till och vi är snart tillbaka i humorns säkra träskmarker.
   Jag är inget vidare på farväl. Och att berätta om mina planer innebär ett farväl varje gång, så jag låter oftast bli. Trots att, eller kanske på grund av att, jag antagligen aldrig mer kommer träffa dessa människor. Vi är ju bara ett skönt gäng som hänger här i Huvudstaden. Vi är inte själsvänner. Några såna illusioner jobbar vi inte med. Vi levererar inte soppa till varandra då någon är stormförkyld. Vi hämtar inte varandra från flyget. Och ingen av dem har varit norr om Uppsala.
   Är dessa människor en del av problemet med Huvudstaden? Att jag aldrig riktigt blivit vän med dess innevånare, utan bara skaffat mer eller mindre kompatibla bekantskaper?
   Kanske är det så. Kanske är det något annat, och då har jag antagligen folk som dessa att tacka för att jag orkade med den här staden så här länge.

En lättläst, humoristisk och till viss del småsorglig historia. Läser säkert ut den idag, inte så mycket kvar nu. Mer info om bok och författare finns på goodreads här.


Länkar till andras smakbitar finns denna gång här


lördag 6 juli 2019

Presentation av påfyllnad


Jordad - Enklare liv i kollapsens skugga
David Jonstad

"Hela världen stormar. Global uppvärmning och väpnade konflikter, flyktingströmmar och ekonomisk oro, allt eskalerar när den industriella civilisationen gasar hela vägen in i kaklet, eldad av olja och dogmen om evig tillväxt. I sin förra bok, Kollaps, visade David Jonstad hur vår civilisation är på väg att gå samma öde till mötes som romarriket, mayaimperiet och resten av historiens fallna civilisationer.

I Jordad ställs frågan hur vi ska försörja oss när kriserna fördjupas och det globala maskineriet börjar falla isär. David Jonstad söker sig bakåt i historien och finner svaret under våra fötter. Han ser en framtid där marken, snarare än marknaden, är vad som tryggar vår försörjning. Där tillgången till ett stycke jord och förmågan att bruka den blir mer värdefullt än tillgången på pengar. Det vill säga, så som det har varit för de allra flesta som levt utanför världshistoriens fossila parentes.

David Jonstad vill inspirera till ett mer jordnära sätt att leva inom planetens gränser och utan att lägga beslag på andras resurser. Boken är också en personlig berättelse om vägen från ett stressat lönearbete i storstan till en friare tillvaro på landet."


Några intressanta utdrag ur Jordad - Enklare liv i kollapsens skugga av David Jonstad. Sidan 112-113:

  "Paradoxalt nog förknippas staden med det produktiva och skapande, medan landsbygden beskrivs som beroende av staden för att överleva. Det tar sig bland annat i uttryck i att offentliga pengar brukar beskrivas som »investeringar« när de spenderas i staden, medan det kallas »bidrag« när de spenderas på landsbygden.
   Det händer ibland att landsbygden beskrivs i ljusare färger. Då är den pittoresk och genuin, och den säkerställer det öppna landskap som vi tycker så mycket om. Blicken är i dessa fall stadsbons som ser på landsbygden som en lämplig plats för rekreation."

 ... och sidan 125-126:

"I Sverige lyder slagordet för landsbygden »hela Sverige ska leva«, vilket antyder att det mest handlar om att sätta in livsuppehållande åtgärder (tänk respirator). I Norge däremot lyder mottot »hela landet i bruk«, vilket är något annat. Det säger nämligen att människorna på landsbygden inte bara ska hållas vid liv, utan att de ska ges möjlighet att försörja sig genom att bruka jorden och använda de lokala resurserna.
   Det är en grundläggande ideologisk skillnad som delvis kan förklaras med att Sverige sedan fem hundra år tillbaka varit en stark nationalstat som satt centralmakten i centrum. Resten av landet har fått finna sig i att bli beskattade och fråntagna sina naturresurser. I bästa fall med någon form av statlig kompensation.
   I Norge - som bara varit nationalstat i drygt hundra år - har det regionala och lokala självstyret spelat en mycket större roll och staten har anpassats därefter."




Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta
Anna-Maria Stawreberg

"Hur länge skulle du klara dig om det blev ett långvarigt strömavbrott? Om vattnet försvann och våra bensinkort eller betalkort slutade fungera? Det finns en grupp människor som övar sig i att vara förberedda på just det: prepparna.

Samtidigt som myndigheterna uppmanar medborgarna att vi måste klara oss själva i minst 72 timmar står många av oss handfallna när elen går eller vattnet tar slut.

En preppare har bunkrat färskvatten och konserver. De riktigt seriösa lämnar staden och flyttar ut på landet till ett hus med egen brunn och större möjligheter att ta sig igenom civilisatoriska sammanbrott.

I boken får vi möta ett antal svenska preppare som delar med sig av hur de går till väga för att vara förberedda vid alla typer av katastrofer. Det är kvinnan som jobbar på UD, ensamstående mamman som preppar med barnen, pensionären som blir alltmer självförsörjande på sin odling och paret som lagrat 400 liter vatten i sin lägenhet.

Men boken är också en praktisk handbok med en mängd värdefulla tips på hur man överlever, håller värmen, lagrar vatten eller klarar sig mentalt i en kris."


Två smakprov ur Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta av Anna-Maria Stawreberg. Sidan 67:

"När författaren och bloggaren Lars Wilderäng kom ut med sin första dystopiska bok Stjärnklart, om ett Sverige som håller på att falla ihop efter ett högteknologiskt angrepp, sammanföll det med att en ny preppingrörelse började växa fram. Och från att ha varit en lite kufisk undergroundrörelse bestående av människor med ovanligt stort intresse för jordens eventuella undergång hittar man numera preppare bland alla grupper av människor och yrken - i storstan eller på landsbygden har inte längre någon betydelse, inte heller kön eller ålder."


... och sidan 25-26:

  "Det är också vanligt - och sunt! - att bli rädd i en krissituation. Rädslan är en naturlig känsla och är kroppens sätt att förbereda sig och samla krafter inför en ny och skrämmande situation. Det är bra att ha lite känsla för hur man reagerar när man blir rädd. En del drabbas av panik, en del förtränger det som hotar och blir slarviga. Andra slutar fungera rationellt och tar större risker än vanligt.
   Att ta rädslan på allvar är bra, och man kan också bli hjälpt av att påminna sig om att rädsla är något normalt, som kan hjälpa dig att fokusera."



Det totala biblioteket
Klassisk novell av Kurd Lasswitz

"Hur många böcker kan det finnas? År 1904 skrev Kurd Lasswitz en novell i ämnet som lär roa alla som fascineras av stora tal. Novellen gränsar till science fiction med sin fascination inför det nästan oändliga. I ett utförligt efterord analyserar KG Johansson novellen, samt presenterar såväl Kurd Lasswitz som Willy Ley, där den senare år 1958 gjorde en förkortad översättning av novellen till engelska."




Elddjur
Joni Huttunen

"I himlen brinner rävarnas eld och i Lumi brinner saknaden. Endast kyla och fysisk ansträngning kan få henne att glömma.

Lumi, en ung lovande skidtalang, blir erbjuden en plats på ett elitläger. Det är hennes chans att nå toppen och hon ger allt. Men under de stenhårda träningspassen händer något. Nya skrämmande nivåer av tillvaron visar sig och hon ställs inför flera svåra val och ett djupt mörker.

Elddjur är en historia om hur saknad och förlust kan få en att pressa sig till det yttersta, långt bortom vad som egentligen borde vara möjligt."


Fortsätter även såklart med:

David Eriksson


Men pausar tillfälligt:

"Harpsundsmordet"
Bo Balderson

och 

Dorei
Karolina Bjällerstedt Mickos


torsdag 4 juli 2019

Helgfrågan v. 27

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Har ni gjort en sommar läslista eller tar ni bara en bok som ni känner för? Bonusfråga: Vad brukar du fastna för om du inte läser?"

Tar bara en bok jag känner för. Recensionsexemplar får för det mesta förtur, men inte alltid (oväntade sådana, som jag inte tackat ja till utan föregående förfrågan, kan få vänta). Just nu känner jag för att läsa denna:


Höjden av förändring av David Eriksson
Rolig. Min typ av humor.


Bonussvar: The X-Files!


Undrar bara om jag kommer att lyckas komma till skott med att göra en sådan där inläggsserie av de nya säsongerna, såsom jag tidigare nämnde här.
"The truth is out there!"
 Men:
"Trust no one" 

Att skriva blogg om film känns svårare än att skriva om böcker.


Andras svar finns länkar till här