fredag 20 april 2018

Läser för närvarande, kollar i backspegeln och planerar löst framåt


Läser för närvarande:

Ondskans ansikte av Mats Ahlstedt
Eldsystrar av Susanne Boll
Ögonvittnet av Anna Bågstam
Be inte om nåd av Martin Österdahl


Utläst:

Föreningens tid: Väringasagan Del 3 av Leif Selander
(Smakbit kommer nu på söndag och recensionen på onsdag den 25 april)


Alla dessa fantastiska böcker ...



Dagens bokpost 2/2: I egna händer


I egna händer
av Cecilia Sahlström


Japp, ännu en bok kom med posten idag. En riktigt intressant och såklart välkommen överraskning!

Har ju tidigare läst Vit syren, författarens första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Det var en väldigt tankeväckande - om än otäck! - kriminalroman med en sorts realism och djup människokännedom som gjorde den extra läsvärd. Därför ser jag mycket fram emot att läsa denna uppföljare i serien.


Innehållsbeskrivning:

"De blåvita banden på Västra Sommarstadens koloniområde står i bjärt konstrast till höstens lugn och varma färger.

En man är funnen död. Mördarens tillvägagångssätt känns på samma gång impulsivt som beräknande. Kommissarie Sara Vallén vid Lundapolisen som bara dagar tidigare vittnat mot den man som misshandlat henne ska i tomheten som vittnesmålet lämnat efter sig hitta kraft att utreda mordet.

Den mördade visar sig vara en socialsekreterare. Hans krets beskriver en svärmorsdröm: empatisk, social, lojal och klok. Men Sara anar oråd. Ingen människa kan vara så änglalik. Och om han så vore – varför skulle han då ha mördats?

Det uppdagas att föräldrarna till offrets flickvän tyckte att han var allt annat än en passande svärson och ju djupare polisen gräver i hans relationer, desto mörkare hemligheter kommer i daga."


Om författaren:

"Cecilia Sahlström använder sina erfarenheter från polisyrket och socialtjänsten för att göra upp med djupt rotade fördomar. I egna händer är den andra boken om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Sahlströms debut, Vit syren, blev väl mottagen som en drabbande och trovärdig kriminalroman."


ISBN: 9789176298206 | Utgivningsdatum: 2018-04-11| Första recensionsdag: 2018-04-18


Tack för rec.ex Bokfabriken!


Dagens bokpost 1/2: Ögonvittnet


Ögonvittnet
av Anna Bågstam


Denna deckare som kom med posten idag var väntad. Det här med att huvudpersonen beskrevs som "smart, rolig och ofullkomlig hjältinna" lät bra tyckte jag. Att boken dessutom lär vara tempofylld och spännande känns ju även det helt rätt, förstås. Sånt tackar man inte nej till. Nu får lövkrattan vila sig. Igen.


Innehållsbeskrivning:

"Ett brutalt mord har begåtts i pittoreska fiskeläget Lerviken vid Öresund. En kvinna har avrättats och fått sina ögonlock upptejpade. Mordet sker dagen efter att Harriet Vesterberg flyttat in i sin pappas hus, ett stenkast från brottsplatsen. Plötsligt är Lerviken långt från den idyll där hon tillbringade sin barndoms somrar. Harriet har precis lämnat Stockholm och en havererad kärleksrelation bakom sig för en nystart som utredare hos polisen i Landskrona. Men hon förstår snabbt att hon inte är så välkommen på stationen som hon hade önskat och att hennes idéer inte uppskattas. Hon bestämmer sig för att gå sin egen väg, men den leder in henne på ett spår som hon snart desperat ångrar att hon började följa. Kan mördaren vara någon hon känner?

Ögonvittnet är en tempofylld och spännande deckare som utspelar sig i Öresundstrakten, med en smart, rolig och ofullkomlig hjältinna som huvudperson."


Om författaren:

"Anna Bågstam är född 1977 och uppvuxen i Solna och Danderyd. Hon jobbar som jurist på Sveriges Riksdag och bor söder om Stockholm med man och tre barn. Förutom litteratur håller hon på med måleri, tränar boxning och kampsport. Idén till debuten, ljudboksserien Stockholm Psycho, föddes under en skrivarkurs på Folkuniversitetet."


ISBN: 978-91-1-308313-1 | Utgivningsdatum: 2018-04-05| Första recensionsdag: 2018-04-23


Tack för rec.ex Norstedts!


torsdag 19 april 2018

Helgfrågan v. 16



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vindarna vajar friskt kring Svenska akademin och nu är det bara 11 ledamöter kvar. Den ständige sekreteraren Sara Danius tvingades ju avgå. Vad tycker ni om detta?

Bonusfråga: Sara har är ju som bekant förtjust i knytblus, har du något plagg du gillar speciellt mycket?"

Kanske borde alla ledamöter avgå, möjligen blir det lugnast så? Annars ska det väl sjabblas i all evinnerlig tid om vem som gjort och sagt vad i den där dokusåpan. Media lär väl då fortsätta frossa i intrigerna, kan väl inte vara något vidare bra? Troligen inte tillräckligt med det där nya komplementet.

Men, men... är knappast rätt person att ha åsikter om Svenska Akademien, huruvida ständige sekreteraren skulle ha varit kvar eller ej i denna soppa, hade hon själv verkligen velat stanna kvar?

Är inte så nobel av mig, saknar kanske även snille och smak, har aldrig använt knytblus, favoritplagget är jeans.👍


tisdag 17 april 2018

Veckans topplista v. 16 – Gula böcker

Dags för "Veckans topplista", som på tisdagarna arrangeras av Johannas Deckarhörna.

Den här gången formulerar Johanna veckans tema såhär :

"Den här veckan fokuserar vi på bokomslag i samma färg som vårsolen: den dominerande kulören ska vara gul!"

Fuskar lite med King och Christie (kanske även Ohlsson), där ju faktiskt det svarta och gråa dominerar. Men Careys och Axelssons bok är i varje fall riktigt gula, utan att vara fula. Då blir det så här (ingen inbördes rangordning):

  1. Flickan med gåvorna av M.R. Carey
  2. Huset på udden av Agatha Christie
  3. Sjuka själar av Kristina Ohlsson
  4. Dolores Claiborne av Stephen King
  5. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Och ja, bokomslagen ser ju ut på detta viset:








måndag 16 april 2018

"Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen" av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl.

Bortom portalen 2: en novellantologi från Fantastikportalen av Oskar Källner, Jenny Green, Anna Jakobsson Lund, m.fl. Fafner Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188511850

"Mystisk örtmagi, interdimensionella brottsutredare, religiösa cyborger och isögda helveteshundar. Fantastikportalen presenterar stolt sin andra antologi med tio noveller från några av Sverige vassaste fantastikförfattare"

Tvåan i titeln betyder naturligtvis att det finns en första Bortom portalen också, den första utkom 2016. Dessa två antologier kan man förstås läsa oberoende av varandra och i båda har vinnande bidrag från Fantastikportalens stora novelltävlingar publicerats, tillsammans med noveller från förlagens författare bakom fantastikportalen (en sammanslutning av nischade förlag inom fantasy, dystopi, science fiction och skräck). Hade för egen del inte läst den första antologin, men absolut kommer jag att göra det, för denna tvåa gav mersmak.

Noveller som ingår i Bortom portalen 2:

Krafttider - Jenny Green
Revan - Anna Jakobsson Lund
Den andres val - Christian Gripenvik
Levande död - Gabriella P. Kjeilen
Porten - KG Johansson
The Hang Man - Hans Olsson
Familjegrejen - Camilla Olsson
Attentat mot Kreomen - Eva Holmquist
Jazztimmen - Didrik och Lupina Ojala
Dödens ängel - Oskar Källner

Av dessa är de vinnande bidragen: Krafttider av Jenny Green, Den andres val av Christian Gripenvik, Familjegrejen av Camilla Olsson.

I sin helhet bjuder novellsamlingen på ett brett spektrum fantastik. En väl vald stjärnmix ur vilken jag tror de flesta kan hitta sina alldeles egna favoriter, som känns lite extra tänkvärda och underhållande.

Den tydligaste klart lysande stjärnan för mig blev Jazztimmen av Didrik och Lupina Ojala. Helt suveränt skickligt skriven (stor i sin litenhet), en gripande stark historia som berör, den tar jag såklart starkast med mig i minnet. Vill inte nämna så mycket kring handlingen (svårt att göra det för korta noveller, utan att riskera spoliera), men gillade verkligen allt; dystopin med drag av Boyes Kallocain (en favoritklassiker!), hur karaktärerna gestaltades, miljöbeskrivningarna, händelseutvecklingen, dramat, det effektfulla slutet... japp, helt salig, med lite blött i ögonvrån där på slutet, wow! Så skall en lysande bra novell vara, enligt mig. Big Feelings.
Den andra stjärnan som gnistrade till extra för mig var Den andres val av Christian Gripenvik. Detta är en sorts science fiction-novell med dystopiska visioner som ligger nära vår tid. Välskriven historia, tänkvärd och intressant. I ett tidigare blogginlägg kan man läsa en smakbit ur novellen här.
Smålustiga The Hang Man av Hans Olsson och kusliga Familjegrejen av Camilla Olsson var också två noveller jag fastnade sådär extra för.

Alla utom en av novellerna (Revan av Anna Jakobsson Lund) lär inte ha publicerats tidigare, men Porten av KG Johansson kommer nog de som läst författarens roman Svarthunden att känna igen (även om det är en annan konstruktion).

För övrigt inleds boken med ett utmärkt förord av Anna Jakobsson Lund och Eva Holmquist. Kan då till sist bara intyga att novellantologier som denna helt riktigt ökar möjligheten för att upptäcka nya intressanta författarskap, och såklart; nya spännande världar... bortom portalen. Rekommenderas varmt!

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusHäftad
Adlibris: Häftad
CdonHäftad


söndag 15 april 2018

En smakebit på søndag: Bortom portalen 2

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Avslutade i veckan Bortom portalen 2, en novellantologi med utgivningsdatum i morgon (16/4). Det rör sig om fantastik i form av fantasy, science fiction och skräck. Flera favoriter har jag såklart hittat. Bland de topplacerade blev mitt andraval (varifrån idag smakbiten hämtas) Den andres val av Christian Gripenvik. Novellen är en av de vinnande bidragen som en jury (med "Snille och smak", på riktigt!) valt ut i Fantastikportalens novelltävling 2017, och som därmed sen hamnat i denna antologi. Sidan 47-48:


"Rektorns kontor är stort, som det anstår en människa med makt. Redan sekreterarens rum tar upp lika stor yta som ett ordinärt klassrum, och genom sidodörrarna anar man flera lika spatiösa lokaler, med bekväma soffgrupper och terminalbord. Medan sekreteraren sätter handen för örat och informerar rektorn om min närvaro ser jag på ett par unga människor som sitter och blundar vid varsitt bord. Lever de ens? Är det bara de sista spastiska resterna av deras själar som styr fingrarnas vals? En av dem pressar handleden mot bordsskivan innan han reser sig, utloggad ur gemenskapen, själsresterna löst drivande innan de gungar till ro i nästa trygga kollektiv; det svaga ljuset från tangenterna slocknar och människan, om man nu kan kalla dem det, lämnar rummet."


Vilken novell som blev mitt förstaval som toppfavorit återkommer jag till i min recension här på bloggen i morgon.


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


lördag 14 april 2018

"Stalpi" av Stefan Spjut

Stalpi av Stefan Spjut. Boken lästes som pocketformat och kom från den egna bokhyllan.

"Spänning i norrbotten!

Stalpi är ett av de samiska språkens många ord för varg. Det är namnet på den grå skepnad som kommer om natten och sprider förödelse i renhjorden, och när Stefan Spjut nu återvänder till familjen Myréns sällsamma souvenirbutik i Kiruna, är det kring spåren från denna smygande skräck som berättelsen kretsar.

En varg som sprungit över gränsen till ett land där han inte får vara fångas in och transporteras söderut. Men bilen når aldrig fram och för karlarna som kommit i beröring med djuret går det illa. Anders lider av minnesförlust och den fasansfulla gestalt som förföljer honom i hans mardrömmar tycks hela tiden komma närmare och närmare. En morgon ligger en främmande kvinna i hans säng. Hon är mager och skön som en gammal huldra och när hon ber honom att följa henne norrut kan han inte säga emot.

Susso har släckt sin kryptozoologiska hemsida och flyttat till ett ensligt beläget hus i utkanten av Vittangi. Gudrun känner inte igen sin dotter längre och orkar inte med att besöka henne. Men är det sin flicka hon är rädd för, eller den vidriga ekorre som svansar omkring henne som ett annat husdjur? I tio års tid har hon gått omkring och väntat på att den skenbara frid som präglat hennes tillvaro ska klösas sönder. Och nu händer det. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket och Gudrun tror inte att han har glömt vem det var som förintade hans sekt.

Under tonåren satt Diana och Susso praktiskt taget ihop. Sedan tappade de kontakten helt. Diana flyttade till kusten och utbildade sig till läkare, Susso stannade kvar och blev ingenting. Förutom trolljägare förstås. Det var i alla fall vad tidningarna kallade henne och när Diana far hem till henne, efter att ha stött ihop med hennes nervösa morsa i parken, räknar hon inte med att känna igen den människa som en gång var hennes syster. Diana vet inte om att hon ger sig in i något som hon aldrig kan komma ur och att hennes handlingar kommer att få förödande konsekvenser för de människor hon älskar mest.

Stalpi knyter an till Stallo och formar sig till en fasansfull andra del i den norrbottniska legenden om Susso Myrén och den förbannelse som vilar över hennes familj.

Den som tror på troll är bara konstig, säger Gudrun, den stackare som vet att de finns är rent förbannad."

Då jag läst Stallo (titel länkar till tidigare bokomdöme här på bloggen) var det ingen frågan om att uppföljaren Stalpi stod på tur. Var väl nu inte alls så bra som föregångaren, till viss del upplevde jag Stalpi bara rörig, men till viss del ändå riktigt bra och underhållande. Tror absolut det är en fördel att grunda med Stallo först, innan man ger sig på andra delen. Det är nog något väsentligt som kan gå förlorat annars.

Efter tio år rymmer "sektledaren" Lennart Brösth från psyket och Gudrun befarar att han skall komma att hämnas de som förintat hans sekt. Hon oroar sig för dottern Susso som isolerat sig tillsammans med den mystiska ekorren (riktigt förtjust i hur denna ekorre gestaltas!). Mor och dotter har tappat kontakten och Gudrun blandar in Sussos barndomskamrat Diana, då hon själv inte tycks förmå sig till att ta reda på hur Susso har det. Gillar hur karaktären Gudrun framställs, med både styrkor och tillkortakommanden; rättfram, tillbakahållen, fegt ängslig och lite modig på samma gång. Rolig karaktär! Diana blev dessutom en ny favorithuvudkaraktär i denna uppföljare. Tyvärr råkar hon riktigt illa ut då hon försöker återuppta kontakten med sin gamla kompis Susso. Var inte lika intresserad av Anders del av historien, just dessa delar var de som kändes röriga, för många att hålla reda på, höll samman lite dåligt, tappade intresset rätt snart. Att dessutom en del av karaktärerna runt Anders talade norska stoppade nog upp en aning. Det är förstås inga problem att läsa norskan, men det blir ju ändå inte samma tempo som för övrigt när man läser det.

Saknade lite de detaljerade beskrivningarna som fanns i föregångaren, här var mer sparsmakat vad gäller det, och andra delen har följaktligen även ett färre sidantal. Tror man kan tycka väldigt olika om just sådant som gäller det detaljerade, för mig förhöjde det i varje fall helhetsupplevelsen av Stallo.

Slutet kändes öppet för fortsättning, och kommer det en fortsättning så visst läser man även den, förutsatt att huvudsakliga spelplatsen fortfarande är Norrbotten då förstås.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


torsdag 12 april 2018

Helgfrågan v. 15



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vad tycker du om kommentargranskning på bloggen?"

Har inte sådan här på bloggen, men för övrigt om det är kommentarsgranskning på andras bloggar så är det inget som stör mig och kan inte tycka något om det. Är väl bra för dom som får mycket skräppostkommentarer - som verkligen är just sådana - kan jag tänka mig.

Ytterst sällan hamnar kommentarer som inte är skräp, utan trevliga och kloka kommentarer från er bokbloggare (eller författare, eller andra bokintresserade), som skräppost. Kan väl då i sådana fall tycka det är lite tråkigt för de som hamnar där fast det är helt schyssta kommentarer, varför de fastnat där vet jag inte. Om det varit typ länkar i kommentarerna kanske det vore mer begripligt, men så är det ju inte, i de få fall det hänt. Hursomhelst kan det ju inte kännas särskilt kul för den som inte ser sin kommentar, när alla andras kommentarer syns. Men eftersom det händer så sällan kollar jag alltså skräpposten väldigt sällan och det kan dröja innan kommentaren syns, och nu får jag dåligt samvete, borde kolla oftare.

För övrigt: Jag läser och uppskattar (mycket!) allas fina kommentarer, men ibland blir det svackor då jag "inte orkar eller tar mig tid för" att skriva svar på dessa... men viljan finns, bättre sent än aldrig, kommer det så kommer det.😊



onsdag 11 april 2018

"Vit krypta" av Mariette Lindstein

Vit krypta av Mariette Lindstein. Förlag: Forum. Läste boken som recensionsexemplar (format).

"Alex och Dani är enäggstvillingar och oskiljaktiga sedan deras föräldrar övergivit dem. En midsommarnatt när de är 22 år försvinner Dani spårlöst. Man letar efter henne i flera månader utan att finna minsta ledtråd.

Omgivningen försöker få Alex att glömma det hemska som har inträffat, men hon får ett nervöst sammanbrott och ligger katatonisk på psyket i en hel månad. När hon skrivs ut har hon bara en enda tanke i huvudet: Att hitta Dani.

För att försörja sig medan hon letar efter systern tar Alex anställning på den mytomspunna dejtingfirman Ash & Coal. Det är där hon träffar den framgångsrika och attraktiva psykologen Carl Asher. Snart börjar märkliga saker att hända. Varför känner hon Danis närvaro i ett speciellt rum på firman? Vem är det som lämnar mystiska meddelanden i hennes lägenhet?

Alex misstänker att en ockult sekt har kidnappat Dani, men kan det verkligen stämma? Människor i hennes omgivning börjar ifrågasätta hennes mentala hälsa: inbillar hon sig allt? Plötsligt befinner Alex sig i ett farligt limbo där mycket tyder på att hon står näst på tur.

Vit krypta är en thriller om sekter med osynliga nätverk, frihetsberövande, maktlöshet och manipulation – och om en syskonkärlek som är starkare än allt."

Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. I dag arbetar Mariette som författare och föreläsare på heltid, hon har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten ViaTerra baseras på hennes upplevelser från Scientologikyrkan och har fått stort genomslag."

Har tidigare av författaren läst trilogin om sekten ViaTerra: Sekten på Dimön, Sekten som återuppstod och Sektens barn (titlar länkar till tidigare bokomdömen och recensioner här på bloggen). Nu är Mariette Lindstein återigen aktuell med en ny bokserie som alltså inleds med Vit krypta. Denna thriller släpptes den 28 mars. För mig kom romanen som ett oväntat recensionsexemplar på posten, fick då ganska stora förväntningar på den, gillade ju ViaTerra-trilogin.

Man får i ett högt tempo växelvis i kapitlen följa enäggstvillingarna Dani och Alex, Dani som en midsommarnatt spårlöst försvann när hon var 22 år och Alex som inte ger upp sökandet efter sin försvunna syster. Dani och Alex föräldrar har tidigare övergivit dem för att leva med en sekt och detta har ytterligare stärkt bandet systrarna emellan. Alex börjar så småningom misstänka att en sekt även ligger bakom systerns försvinnande.

Först av allt vill jag nämna att Vit krypta inte alls var min typ av bok, och att det här långt ifrån kan bli en optimal bokbloggar-recension på det "vanliga" sättet.

Ibland blir det bara för mycket. Ett övermått av våld och tortyr, trakasserier och otäcka övergrepp, sånt klarar jag väldigt dåligt av att läsa, så är det bara. Alex relation med sin chef Carl och allt kring hans konstiga (och borde väl även anses olagliga?) verksamhet, dejtingfirman, blev för mycket om det med tyckte jag, onödigt stor utfyllnad som inte tillförde berättelsen i övrig något. Så, när detta för andra blir en spännande bladvändarthriller i högt tempo, blev det för mig en bladvändare p.g.a. skumläsning.

Tyvärr.

För ändå, även denna roman (liksom ViaTerra-trilogin) tar upp ett viktigt ämne som jag är ganska övertygad om att de flesta med mig tycker är mäkta obehagligt: Manipulativa sekter. Och som dessutom här i Vit krypta även får någon slags fusion med bitar ur läskiga hemliga sällskap och världsomspännande konspirationsteorier; fick vibbar av Skull and Bones ("Det stängda valvets hemlighet"), Scientologerna, Guds barn... eller något, vet inte, vill nog inte veta. Lägg sen till något slags ruggigt Joseph Fritzl-liknande frihetsberövande bland galna sadister med sjuka ritualer. Hur låter det?

Ibland önskar jag att det fanns någon slags varningsmärkning på böcker på samma vis som man varnar känsliga tittare för obehagliga tv-program, typ; "Känsliga läsare varnas", då skulle jag nog göra en grundligare undersökning innan jag valde att läsa en sån bok.😀
Samtidigt har jag ju ändå förmågan att uppskatta folk (med egna - och ofta dyrköpta! - erfarenheter) som vågar, kan och hittar ett sätt att nå ut med upplysningar om t.ex. sektproblematik, eller något annat mer eller mindre dolt problem som behöver uppmärksammas. Romanformen med en fiktiv historia är ju bra, då det på ett effektivt sätt kan nå fler, kanske - vad gäller sekter - även nå de som mest riskerar att bli just manipulerade och hjärntvättade på det sättet. För att förstå hur det funkar.

Den här boken fick mig efteråt att börja tänka på hur sekter obemärkt kanske kan verka och existera i samhället genom företag, kanske t.o.m. vårdföretag och friskolor? Går det att kontrollera, och är allmänheten uppmärksammade på att det är så, om det nu är så? Alltså en rätt läskig tanke.

Säkert är detta en bok som kan uppfattas välskriven med passande språkstil, spännande och gripande med väl tecknade karaktärer och suggestiva miljöbeskrivningar, m.m.. Om jag skall se till helheten upplevde jag romanen rätt okej med tanke på vad jag nämnt ovan. Tankeväckande, viktigt ämne, men alldeles för otäck och alldeles för mycket råhet, det överskuggar för mig.

Andra delen i den här romansviten lär vara planerad att komma ut nästa år. För egen del kommer jag stå över, men för er andra som tänkt läsa Vit krypta: läs andras recensioner och få ett annat perspektiv än vad jag själv förmår att ge här. För vid en snabbkoll på goodreads, som jag gjorde nu, så låg betygestimatet för romanen på 3.92, så många gillar detta riktigt bra, rentav fantastiskt bra, och det kanske du också gör, testa!😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 2/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / LjudbokMp3-skiva
AdlibrisInbunden / E-bok / LjudbokMp3-skiva
CdonInbundenMp3-skiva