fredag 24 januari 2020

Vadå "slukarböcker för pojkar"? Se hit, ni som inte läser sci-fi!



Aniara: En revy om människan i tid och rum (samlingsutgåva från 1997), Harry Martinson. Albert Bonniers Förlag. Citat nedan hämtat ur bokens efterord av Johan Wrede (finlandssvensk litteraturhistoriker), sidan 199:

  "Martinsons oro över att människan försvurit sig åt massförstörelsen reflekteras också i Aniaras dom över människans teknologiska och politiska hybris. Men eposet stannar inte vid denna ödesfråga. Martinson vill också visa att vi alltid, därtill drivna av vårt intellekt på gott och ont måste bära en världsbild och en livssyn med oss. Likgiltighet här är ett brott mot livet. Aniara är ingenting mindre än ett försök till en universalvision.
   Läsaren märker det kanske inte genast. På ytan ter sig verket som en spännande science-fictionberättelse på vers, en slukarbok för pojkar, full av äventyrliga och hisnande visioner, krig, spännande teknik, bestialiskt våld, demoniskt förtryck och begärligt sköna kvinnor. Paradoxalt nog glittrar – mot fonden av det nattsvarta undergångshotet – diktarens bildfantasi och berättarglädje som ett färgrikt fyrverkeri."

Det där att en berättelse hörande till genren science fiction skulle handla om "en slukarbok för pojkar, full av äventyrliga och hisnande visioner, krig, spännande teknik, bestialiskt våld, demoniskt förtryck och begärligt sköna kvinnor"... tycker ni att det stämmer? Som litteraturhistoriker lär han förstås anses veta mer än mig om saken, men bara den beskrivningen kan tyckas inskränkt och antyder på ett nedlåtande sätt att det bara skulle handla om någon slags skräplitteratur för unga gossar. Finns den föreställningen fortfarande, den som Wrede beskrev på det sättet (i förordet till denna utgåva från 1997 av Aniara)? Den fördomen vill jag i sådana fall krossa! Science fiction finns för alla åldrar, den är inte genderbestämd ("för pojkar"), och den befolkas definitivt av både sköna och osköna karaktärer ("begärligt sköna kvinnor" finns det inte mer av i science fiction än i andra skönlitterära genrer), oavsett om de är biologiska eller teknologiska, han eller hon. För er som nu trodde något annat. Visst har det säkert förekommit en hel del "skräp" (med eller utan underhållningsvärde) även inom sci-fi, men sådant finns ju inom alla genrer, är inte specifikt för just science fiction.

I citatet ovan nämns även att: "Likgiltighet här är ett brott mot livet.". Det skriver jag under på! Framtidsvisioner och tänkta utfall (som ju science fiction-litteraturen utforskar) fyller en viktig funktion, bidrar till att göra oss mer medvetna om och mindre likgiltiga inför samhällsutvecklingen och framtiden, utan skygglappar. Tror det leder till vidare faktasökning, mer kritisk nyhetsbevakning och engagemang, något som gör att vi sen inte står där lätt yrvaket överrumplade, såsom de paralyserat handlingsförlamade politikerna, och förtvivlat utbrister: "Vi såg det inte komma!"😊

Intresset för framtiden har väl varit stort i alla tider, men möjligen har det aldrig varit större än vad det varit under de senaste åren, så jag tror verkligen på den här genren, och att alltfler dessutom kommer att omvärdera sina förutfattade meningar om den. Det här att superhjältefilmerna ibland förknippas med sci-fi, kan det vara en delorsak till att genren här i Sverige tycks vara så svår att släppa in i det finkulturella rummet (något som säkert även bidrar till att de större bokförlagen inte gärna ger ut den här sortens böcker)?

Med detta i tanken avslutas Bokhyllans science fiction-tema för denna gång. Hoppas ni hittat något användbart!


torsdag 23 januari 2020

Helgfrågan v. 4

Varje torsdag inför kommande veckoslut arrangerar bokbloggen Mias bokhörna Helgfrågan. Såhär lyder veckans fråga (denna vecka är det Evelina som står för Helgfrågan, förutom Bonusfrågan):

"Många böcker blir idag filmatiserade, vilka böcker skulle du önska blev film/tv-serie? Bonusfråga: Några böcker blir film 2020, är det någon du tänkt se?"

Boken jag kommer att tänka på är Fermis filter - en anledning att finnas av Alfred Ruth. Spännande
sci fi-thriller med en realistisk framtidsvision. Klart jag önskar att den kunde bli film, även om just det inte är så värst realistiskt, men ändå, önska går ju! Fermis Filter är en planerad trilogi, så då finns sen anledning att följa upp den första filmen också. Uppföljaren som bok finns förstås inte än... men är efterlängtad.

Bonussvar:

Se och se, brukar inte se filmer samma år de har premiär utan flera år senare, i bästa fall, om de är tillgängliga (Netflix är inget vi har, bara svt och tv4 via antenn, fiber lär nog dröja, finns dock viktigare saker här i livet). Men om så vore fallet, där någonstans i framtiden, kan man ju kanske tänka sig;

Brave New World, såklart en filmatisering baserad på Aldus Huxleys dystopiska roman. Något datum är inte satt och det finns heller ingen trailer, det finns det däremot för;

Dracula, efter Bram Stokers klassiska roman.


 Ja, varför inte?!

Kanske;

Rebecca, efter romanen av Daphne du Maurier. Filmen har ännu inget premiärdatum.

Mer än så vet jag faktiskt inte. Hoppas såklart på massor av science fiction, dystopier och katastroffilmer.😀 Amerikanarna är såklart bäst på det.


Fler svar finns här


"Aniara : en revy om människan i tid och rum" av Harry Martinson

Aniara : en revy om människan i tid och rum av Harry Martinson. Albert Bonniers Förlag. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789100104863 (pocket)

"Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår meddelaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös.
Harry Martinson, 1957

Aniara, Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen.

Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men kanske är det först idag som rymdeposet fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk."

Ja, jag vet att Aniara jämförs med de största livsfilosofiska och visionära diktverken som finns i västerländsk kultur; och såklart, jag inser att detta verk säkert på ett viktigt sätt belyser "människans oförnuftiga maktutövning över livet på jorden" som en slags varning (brukar ju i normala fall uppskatta den sortens texter, i ett engagerande syfte); och javisst, jag är även fullt på det klara med att eposet var en stor anledning till att författaren fick nobelpriset i litteratur 1974... men det hjälps inte!

Det är högtravande, hopplöst ålderdomligt, omständligt och tillkrånglat. Alldeles för mycket tungsint domedagsprofetia, gravallvarligt utan minsta lilla hopp om livet. Sådär gammaldags klassiskt svenskt när det är som allra mest finkulturellt tråkigast (typ bergmanska melankolin). Total uppgivenhet och dekadens på väg mot undergången.
Men okej, nu har jag läst igenom den med nöd och näppe. Bortkastad tid, gav mig inget förutom djupa andetag och tunga uttråkade suckar, men nyfikenheten blev ju förstås stillad.

Filmatiseringen (som nyligen tagit hem fyra guldbaggar) är jag glad att slippa se. Men här kommer en trailer för dig som är intresserad av filmen:


Jag tänker såhär: Vill man skrämma bort någon ung människa från science fiction-litteratur ska man sätta Aniara i händerna på denne och säga att verket hör till just den genren, då är det nog högst sannolikt att det blir bestående men, d.v.s. negativa förutfattade meningar.

Så nej, för min del fattar jag inte storheten med Aniara, i motsats till majoriteten som verkar tycka detta är fantastiskt. Så mina ord går troligtvis inte att lita på i det här fallet, poesi på det här sättet är alltså inget för mig.

Betyg: 1/5


onsdag 22 januari 2020

Vetsagan då och nu



Mycket klokt (och mindre klokt) har förstås skrivits om genren science fiction. Vill uppmärksamma tre av dessa nätpublicerade texter (förhoppningsvis kloka) som jag själv tagit del av. Citaten nedan är endast utdrag från texterna, läs hela genom att klicka på länkade rubriker:


Är science fiction rumsren? av Tord Hall. Essä i SvD, publicerad första gången den 26 februari 1975.
"De flesta professionella litteraturforskarna har länge ansett att science fiction inte är riktigt rumsren. Men i t. ex. USA är genren nu erkänd, och det är på tiden att samma sak sker också i Sverige. Ty vetsagan ger inte bara en stunds underhållning. Den behandlar i sina bästa former också problem som är vitala för oss alla. Detta gäller både dagens situation, och – i högre grad – en hotfull framtid som kanske inte är så avlägsen som vi tror i stunder av optimism."

Science fiction som framtidsoffentlighet av Michael Godhe. Blogginlägg publicerad den 19 mars 2019 på Humtank (tankesmedja för forskning och utbildning inom humaniora)
"Tolkningsmöjligheterna är många och kanske är det också här science fiction ’arbetar’ som bäst – som en del av ett slags framtidsoffentlighet som möjliggör diskussion om komplexa frågor kring relationen människa/samhälle/teknik/vetenskap, snarare än som en genre som gör anspråk på att beskriva teknik och vetenskap på ett korrekt sätt. Här kan man prata om science fiction som suggestiva (evocative) berättelser som kan fånga vår uppmärksamhet och väcka intresse för och engagemang i samtidens (och framtidens) viktiga frågor – exempelvis klimatkrisen. På så vis överbryggar sf-genren klyftan mellan forskning och allmänhet, och bidrar till ett publikt engagemang i frågor som rör teknik, vetenskap och samhälle i samtiden och framtiden"

Science fiction – inte bara underhållning. Uppsala universitet, artikel publicerad den 9 oktober 2014
"Trots att Aniara är ett skolboksexempel på science fiction har det inte alltid varit rumsrent att kalla boken just det. Det var inte fint med science fiction och fin litteratur kunde följaktligen inte vara science fiction."

Anmärkningsvärt är väl att filmen Aniara, vilken tidigare benämnts som drama, nu senast efter att ha blivit Guldbaggegalans stora vinnare av fyra Guldbaggar benämns som "scifi-äventyret" Aniara på svt.se här. Det tar sig! Vågar man hoppas på att science fiction släpps in i finrummet nu, även här i Sverige?


Böcker om själva genren i sig kan förstås också vara användbart att lista. Inte läst någon av dessa nedanstående, men kan ju vara bra att ha noterade iaf:


Drömmar om evigheten: science fictions historia (1974) av John-Henri Holmberg

Utopia - dystopia nedslag i framtidens politiska historia (1977) av Sam J. Lundwall

En bok om science fiction, fantastik, futurism, robotar, monster, vampyrer, utopier, dystopier och annat märkvärdigt och oväntat och osannolikt (1993) av Sam J. Lundwall

Bibliografi över science fiction och fantasy 1741-1996 (1997) av Sam J. Lundwall


Ja... det blev ju väldans massa Sam J. Lundwall där, och inte direkt nya böcker heller (hittade faktiskt inga!), men ändå, en lista.


Läste dessutom ett träffande blogginlägg (från 2011 visserligen, men känns fortfarande rätt så giltigt) som tar upp det här med science fiction inom bokbloggosfären. För visst är det ändå ganska konstigt, att det är lite såsom bokbloggen Bokstävlarna menar i texten Bokbloggosfären och sci fi-hatet, även om jag själv tycker att just 'hat' är ett för starkt ord i sammanhanget... 'svalt intresse' eller 'lätt nedlåtenhet', är nog mer lämpligt.

När jag publicerar blogginlägg där rubriken innehåller 'science fiction', eller då en recension handlar om en sådan bok – undantag vissa klassiker, som t.ex. Orwells 1984 och Huxleys Du sköna nya värld – är det i relation till annat avsevärt låg trafik på just dessa inlägg. Intresset för genren verkar i allmänhet rätt låg, och jag har alltid undrat varför? Förstås vill jag därför gräva i den frågan för att finna svar.


1984 får mig idag att tänka på den ökade användningen av övervakningskameror och drönare för att förhindra brott, men som i värsta fall – med ett mindre önskvärt statsstyre vi inte vet om vi har framför oss – kan användas på annat sätt. Kameraövervakning i bostadstrapphus, på arbetsplatsen... var kommer gränsen att dras?


Om du själv upptäckt att den här genren kan fylla en funktion för oss, genom att t.ex. väcka engagemang för samtida och framtida viktiga frågor, hur kan man då ge den ökad "status", vad tycker du? Fundera på saken!


tisdag 21 januari 2020

Från havsdjup till himlahöjd



Fick en kvällstidning till skänks (man tackar!) och lånade en laddning böcker på biblioteket, vilket numera innebär att det blev läge för ett paus-inlägg här i bokhyllan.


Bara science fiction (om man nu får kalla även Aniara det?) bokledes:

Aniara (1956), Harry Martinson. Ett epos med 103 sånger/dikter som lär ha bidragit till att författaren tilldelades Nobelpriset i litteratur 1974. Hade det inte varit för Teodor Werelius science fiction-poesi Noll plus noll, hade jag nog inte vågat mig på Aniara, men nu gör jag det!

Luftens herre (1886), Jules Verne. För visst, En världsomsegling under havet gav sannerligen mersmak, blev alldeles för tomt när den var utläst! Så, alltså; från havsdjup till himlahöjd. Luftens herre lär vara en av Vernes mindre kända framtidsvisioner, men tydligen skall den vara en av de mest fascinerande. Låter väl toppen!

Mannen i det höga slottet (1962), Philip K Dick. En "om inte om hade varit"-historia. Den för mig allra sista olästa bok av författaren som fanns tillgänglig på biblioteket. Kan nog komma att känna lite tomt där med sen. För med böcker av författare man läst mycket av blir det ju på det viset att man både uppskattar själva sättet böckerna är skrivna och upplever att de ämnen som tas upp är intressanta, därför återkommer man ju, inte sant?


Jöken (d.v.s. januariöverenskommelsen) får sig ännu en duvning i dagens Expressen, och snart lär väl sista spiken i kistan vara på plats för denna osedvanligt korkade överenskommelse, som jag faktisk tycker förstört mycket av sådant som demokrati står för.

Brukar för det mesta uppskatta texter skrivna av Viktor Barth-Kron, så även idag, och detta utdrag kan jag inte låta bli att citera, för precis så är det ju!:

"Vänsterpartiet, som annars kallar den övriga oppositionen "blåbrun", kan samarbeta med Moderaterna och indirekt SD om välfärden. Den rödgröna regeringen som behövde Vänsterpartiets stöd för att alls kunna tillträda, kan däremot inte prata med Vänsterpartiet om saken - eftersom Liberalerna och Centern satt stor prestige i att V inte ska ha något inflytande.
Verkligheten pågår dock oförtrutet."

Sverige är fantastiskt... på många sätt.

Under vinjetten "Klimat" kan man läsa att klimatrelaterade katastrofer blivit den vanligaste orsaken till att människor tvingas på flykt från sitt hemland. Det lär ha varit över 20 miljoner nya klimatflyktingar varje år de senaste tio åren. Och gissa den förväntade utvecklingen för 2050...

På den officiella talarlistan för toppmötet i Davos (där klimatfrågan är i centrum) står Greta Thunberg placerad före Donald Trump. *ler nöjd*

Och sen kan man läsa om tv4:s väljaropinion där SD nu är största parti, 0.5% över S.

Oroliga tider, verkligen.


Men hörrni! Missa nu inte den amerikanska dokumentären "Vikingarnas försvunna armé" på svt2 kl. 18.30 (oj, redan om en kvart när detta skrivs!), kan nog vara intressant. Tror jag.


Det var allt för idag. Hejsan!


måndag 20 januari 2020

En lista science fiction/dystopi/spekulativ fiktion (noveller) 2000-2019


Årtal inom parentes = publiceringsår för den den novellsamling/antologi eller singelnovell varur jag själv läste novellen första gången. Uppenbarligen höll sig sådana årtal för den här sortens lästa noveller före 2010, därför har jag inga förslag att komma med före detta decennium.



00-talet:

(Kom gärna med förslag!)



10-talet:

Törst (2010) – Hans Olsson. Dystopisk novell med föreställningar om katastrofbeteenden och masspanik, då allt vatten plötsligt är förgiftat över en natt och det blir kaos.

Kretsloppets vedermödor och Författardrömmar (2013) – Patrik Centerwall. Kretsloppets vedermödor: En science fiction-novell med udd, där den statliga "Reinkarnationsmyndigheten" skall privatiseras. "Det var bråda dagar på reinkarnationsmyndigheten. Så fort affären blev offentlig strömmade medborgarna in, oroliga över hur deras framtid skulle förvaltas.". Författardrömmar: Framtidsscenario som utspelar sig i samma värld som novellen Lektören.

Vägen till stjärnorna (2014) – Oskar Källner. Postapokalyps. En Metro 2033-version i novellform, som utspelar sig i Stockholms tunnelbanesystem.
Marina och Den blödande flickan (2014) – KG Johansson. Marina: Ett dystopiskt och väldigt översvämmat framtidsscenario. Den blödande flickan: En fjärran framtid där mänskligheten går under och AI tar vid.

Pancasila (2015) – Oskar Källner. Science fiction. Ett försök till mänsklig kolonisation på en planet med ett nätverkande ekosystem.


Kulturkontrollanterna och Andersson (2016) – Patrik Centerwall. Kulturkontrollanterna: Dystopi. Medborgarna skall kontrolleras så de följer traditionella regler, annars blir det dryga bötesbelopp som får många att bli helt ruinerade. Andersson:  Efter ett stort krig har guden (+ så gott som alla änglar) och dennes motsvarighet eliminerats, människorna är dock ovetande om detta faktum och tillber fortfarande sin gud. Men kanske finns en överlevande ängel kvar, ryktet går om att en människa vid namn Andersson vet besked!
Emma 2.0 (2016) – Anita Mederyd. Framtiden med nanomedicin, science fiction-skräck. Robotarméer i våra kärlsystem, nanorobotar i inplantat. Igår science fiction, imorgon verklighet?


Vid världens ände och En sista kyss farväl (2017) – Oskar Källner. Vid världens ände: Konstnären och den tjänande androiden i väntan på undergången (självreplikerande nanobots som löper amok), gå under eller fly? En sista kyss farväl: Kolonisering på en annan planet och en brusten relation som vill leva vidare, trots skilda världar.


Den andres val (2018) – Christian Gripenvik. Mentala hjälpprocessorer, titanskelett och evig ungdom lockar inte Yang. I en värld där nästan alla får implantat är han och familjen helt mänskliga, framlever därmed sina liv som andra klassens medborgare. P.g.a detta val misshandlas Yangs son i skolan och Yang försöker få myndigheterna att agera, vilket får katastrofala följder.
Attentat mot Kreomen (2018) – Eva Holmquist. Science fiction-novell med främmande kulturer, politiska intriger och ett "det låsta rummets mysterium".
2063 och Nollad (2018) – Johanna Juneke. 2063: AI har tagit över, styr över transport och produktion, några år innan mänskligheten avvecklas. Nollad: Ett helt digitaliserat samhälle för en effektivare och säkrare vardag, ingen tycks ha haft några invändningar emot denna utveckling, allt blev ju enklare. De medborgare som blivit "nollade" (ställts utanför av de styrande) låter man befolkningen tro är brottslingar eller på något annat vis vara "farliga" (värdelösa?) för samhället.


Mama Sema och Järn-Hans (2019) – Oskar Källner. Mama Sema: I en fjärran framtid har mäktiga artificiella intelligenser fått inflytande över människorna, som med tvivel och hopp står och väger inför ett kommande kaos. I centrum för handlingen står den gamla kvinnan Mama Sema, utvald som gudarnas orakel. Järn-Hans: Verklighetsflykt i en söndrad och empatilös värld. Fusion mellan dyster framtidsvision och gammal saga. Den deprimerande skröpliga verkligheten vsv den "livsuppehållande" fantasivärlden.
På andra sidan processen och Nutidens process (2019) – Johanna Juneke. Visserligen hör båda novellerna till det samtida, t.o.m. nutida realism, en slags dystopisk verklighet som pågått länge och som bara tillåts fortsätta. Tror knappast det kommer att bli bättre för de drabbade nu när AI kommer in i bilden denna vår 2020 (något säkert de flesta inte har vetskap om, och kanske är det tänkt att så skall vara).
Kallt I och Kallt II (2019) – Johanna Juneke. Cyberangrepp, och på andra sidan ett snabbt sönderfallande samhälle. Två noveller som kanske ger prepping-rörelsen en skjuts.
Lektören (2019) – Patrik Centerwall. Framtidsvision med viktigt budskap. Likriktning leder till utarmning. Står vårt hopp till "kulturtanter" som novellens Helga?☺


Revolver (2019) – Emanuel Blume. Malmö, 1966-2048. "Det hon mindes var presenten. Det platta paketet, vackert inslaget i brunt papper med blå blommor."
Utmärkt grymhet (2019) – Roger von Bonsdorff. En dystopisk novell (i form av artikel i fiktiv dagstidning) med udd à la Atwood. Journalisten undersöker på plats den senaste trenden med nya märkningar som t.ex. garanterar att produkterna tillverkats oetiskt och miljöförstörande. "Roger von Bonsdorff tar tempen på den nya konsumtionstrenden, där negativ miljöpåverkan och lidande garanteras av de nya varumärkningarna."
Ur askan i eden – Dan T. Sehlberg. "Även i Eden behövde man tänka ibland. Saker behövde få sjunka in. Det var därför Filmon hade sökt sig till sin nya tänkarbänk."
Terroristerna (2019) – KG Johansson. På övre Öresundsbron har ett nytt samhälle byggts upp av en samling överlevare, i en framtid präglad av klimatförändringar och höjda havsnivåer. "Framför henne låg vattnet som hade kallats Danmark. När hon vände sig om såg hon sin egen värld, en smal strimma betong under två höga torn."
Under Malmö (2019) – Sofia Albertsson. "När hon lade minnespodden i avläsningsgropen ljöd det välbekanta klingandet och kulan gav ifrån sig ett ljusblått sken. Holoskärmen visade en rad filer med olika datum, alla från förra året. En fil var namnlös, Olivia klickade på den."
Syskonkärlek – Jenny Green. "Vårstormarna kom till Malmö och vindarna piskade upp vattnet så det stänkte över vädervallarna."
Kommendantbron (2019) – Camilla Olsson. Framtida Sverige där ett statligt program försöker få medborgarna till inkubering i dvala på obestämd tid, som en slags humanitär åtgärd. "Du har angett Kommendantbron som platsen för dina drömmar", säger kvinnan på andra sidan bordet. "Det är ett ovanligt val av plats. Vill du vara snäll och motivera ditt val."
Singularis (2019) – Björn Ahlström. "Tänk dig en väv, nästan som en matta, men av elektroder istället för tråd, som placeras transkraniellt mellan hjärnhinnan och den grå massan. Tusentals kontaktytor på cerebrums samtliga lober, alla uppkopplade på samma gång."
Anteckningar från en kub (2019) – Teodor Werelius. En framtid där människan med hjälp av AI skapat sig en egen gud, vilket ställt till problem som bara kan rättas till av en enda person, genom en resa 40 år bakåt i tiden, till år 2018. ..."Hela principen med det kollektiva medvetandet byggde på distribuerad processorkraft. Däri låg förstås framgången, men också dess baksida."
Har du alltså fler förslag på svenska eller svensköversatta noveller inom området science fiction / dystopier / spekulativ fiktion (eller sådan typ av samtids- eller framtidsskildring som gränsar dit, genrer och undergenrer går ju ofta in i varandra), så kan jag lägga till i listan.

Och vet ni vad? Bokbloggerskan tyckte science fiction-temat kunde få fortsätta även denna vecka.❤


söndag 19 januari 2020

En smakebit på søndag: Silvervägen

Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Lelle letar efter sin försvunna dotter i ödehus längst Silvervägen. Började så smått i veckan att läsa denna spänningsroman av Stina Jackson. Smakbiten kommer från sidan 35-36:



  "Han var tacksam för nattljuset när han gick över trösklar och hukade sig förbi dörrar som hängde osäkert på sönderrostade gångjärn. Vankade över gamla jämrande golv som fläckats av fukt och tid. Lät blicken glida över slitna kökssoffor, vedspisar och lampskärmar omsorgsfullt omlindade av spindelväv och damm. Några gårdar ekade tomma medan andra tycktes ha övergetts i hast, med skört porslin på hyllorna och inramade broderier som förkunnade diverse klokheter:
   Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.
   Glöm ej att litet gör förnöjd, då mycket ofta stör vår fröjd!
   Lyckans sol i stugan tittar in, om glädjen råder i ditt sinn.
   Inte konstigt att de gett sig av när de fyllt väggarna med dessa spefulla nyttigheter. Han tänkte på de äppelkindade kvinnor som suttit vid fotogenet om vinternätterna med nål och tråd för händerna. Undrade om de enkla rimmen hade känts trösterika i deras karga tillvaro. Om det var honom det var fel på som fann dem försmädliga."



Det har ju skrivits en del i nyhetsmedia de senaste åren om övergivna trädgårdar, hus och hela kvarter som förvandlats till spökstäder i landets avfolkningsbygder, och att de ökat i antal. Har ni besökt den sortens plats någon gång? Det behöver heller inte vara i avfolkningsbygder, sådana övergivna ställen finns ju faktiskt lite varstans i skogarna (om man tänker på boplatser som lämnats för ännu längre sedan), ibland handlar det förstås bara om t.ex. förvildade bärbuskar, överväxta rester efter gamla torp och nedfallna jordkällarhål. Men, det finns en viss själ kvar på sådana ställen, en speciell känsla... eller så är det bara i min livliga fantasi som gör att jag inbillar mig det.

Bör kanske nämna något om boken också! Silvervägen är utsedd till Årets bästa svenska kriminalroman 2018. Men det visste ni väl redan?
Det lär då alltså vara riksväg 95 (går mellan Skellefteå och norska gränsen) som tydligen kallas "Silvervägen". Visste i varje fall inte jag.😊

Silvervägen


Andras smakbitar finns här


fredag 17 januari 2020

En lista science fiction/dystopi/spekulativ fiktion (romaner) 2000-2019


Årtal inom parentes = publicerades första gången (på originalspråk). Hoppas årtalen stämmer - kan inte helt garantera - rätta mig gärna om någon felaktighet upptäcks. För bokserier/trilogier nämns bara första delen (uppföljaren utifall första delen givits ut tidigare än 00-talet).



00-talet:

Oryx och Crake (2003) av Margaret Atwood. Science fiction, dystopi. Första delen i trilogi.

Metro 2033 - den sista tillflykten (2005) av Dmitrij Gluchovskij. Postapokalyptisk fiktion. Första delen i trilogi.


Vägen (2006) av Cormac McCarthy. Postapokalyptisk fiktion, tragedi.

Maze runner - i dödens labyrint (2009) av James Dashner. Dystopi, science fiction. Första delen i bokserie.
Alba (2009) av Kristina Hård. Science fiction.



10-talet:

Googolplex (2010) av KG Johansson. Science fiction.

Ensam på Mars (2011) av Andy Weir. Science fiction.

Minnet av vatten (2012) av Emmi Itäranta. Dystopi, science fiction.

Det som inte växer är döende (2013) av Jesper Weithz. Thriller, samtids- och framtidsroman (åt dystopi-hållet).
Samvetsmakaren (2013) av KG Johansson. Science fiction. Första delen i trilogi.


Stjärnklart (2014) av Lars Wilderäng. Dystopi, science fiction, thriller. Första delen i trilogi.
Avgrund (2014) av Jeff VanderMeer. Science fiction, spekulativ fiktion, skräck. Första delen i trilogi.
Africka (2014) av KG Johansson. Science fiction. Första delen i trilogi.
Flickan med gåvorna (2014) av M.R. Carey. Science fiction. Finns även en efterföljande prequel: Pojken på bron.


Binas historia (2015) av Maja Lunde. Typisk cli-fi (climate fiction) kan jag tycka, spekulativ fiktion/dystopi. Första av fyra romaner på temat klimatförändringar.
Biotika (2015) av KG Johansson. Science fiction, dystopi (gränsar till postapokalyptisk fiktion), skräck.
Tredje principen (2015) av Anna Jakobsson Lund. Dystopi. Första delen i trilogi.


Nomadplaneten (2016) av Emanuel Blume. Science fiction.
Uppvaknandet (2016) av A R Yngve. Science fiction. Första delen i bokserie.

Första hösten: Blå gryning (2017) av E P Uggla. Science fiction. Finns en uppföljare: Första hösten: Röd skymning.
Swedavien (2017) av Johanna Juneke. Dystopi, science fiction, thriller. Första delen i trilogi.


Fermis filter - en anledning att finnas (2018) av Alfred Ruth. Science fiction, thriller. Första delen i trilogi.
Allting växer (2018) av Lyra Koli. Enligt mig science fiction och cli-fi, men kanske de flesta vill kalla det samtids- och framtidsroman, möjligen dystopi eller spekulativ fiktion... avgör själv.
Beatrice (2018) av KG Johansson. Science fiction. Första delen i trilogi. Denna trilogi är prequel till trilogin Samvetsmakaren.
Stockholmspesten (2018) av Sofia Albertsson. Thriller, egentligen tillhörande skräckgenren (enligt mig även en typ av dystopisk samtids-/framtidsroman).
Museion (2018) av Hans Olsson. Science fiction.
Luna Olympia (2018) av Ulrika Fjellborg. Science fiction.

Kolonin (2019) av Johan Jägnert. Science fiction.
Gileads döttrar (2019) av Margaret Atwood. Dystopi, spekulativ fiktion. Uppföljare till Tjänarinnans berättelse från 1985.




Har du fler förslag på svenska eller svensköversatta romaner inom området science fiction / dystopier / spekulativ fiktion (eller sådan typ av samtids- eller framtidsskildringar som gränsar dit, genrer och undergenrer går ju ofta in i varandra), så kan jag lägga till i listan. En liknande lista för noveller kommer senare. Antologier/novellsamlingar är ofta uppblandade med mer renodlad fantasy eller skräck, därför platsar dessa i sin helhet inte på listorna såsom jag tänkt dem. Fortsättning följer.


torsdag 16 januari 2020

Helgfrågan v. 3


Varje torsdag inför kommande veckoslut arrangerar bokbloggen Mias bokhörna Helgfrågan. Såhär lyder veckans fråga:

"Är du nöjd med din header? Hur skapade du den?"

Alltså, jag har ju ingen header, tyckte det räckte med bloggrubrik (font IM Fell English) och kort bloggbeskrivning högst upp. Bör man ha header tycker ni, går det inte bra att alldeles huvudlöst kasta sig in i bokbloggandet ändå?

Bakgrunden är jag för övrigt nöjd med, lite taget out of space (to space out) sådär, passar bra.👽


Btw, med tanke på stjärnor, ingen har väl missat att Betelgeuse (superjätte i stjärnbilden Orion och tidigare den från jorden sett tionde ljusstarkaste stjärnan) kan var på väg att explodera? Stjärnans ljusstyrka håller på att minska märkbart sedan oktober, vilket man då tror kan vara ett tecken på att den snart kan explodera och blir en supernova. Det kan ske nu, eller om 100.000 år.



Jaha ja, det där blev ju inte alls något svar på frågan, mer definitivt out of space... även om jag höll mig inom vår egen galax, alltid något.


Fler mer riktiga svar än mitt finns här


Bland Gileads Hustrur, Tanter, Martor, Tjänarinnor och Pärlflickor


Missade visst nyhetsvinklingen i gårdagens bokpaus, så kan vi ju inte ha det! Därför kommer här ett dylikt extrainsatt blogginlägg. Jag kämpar på.

Den här veckan har kvällarna avrundats med Gileads döttrar av Margaret Atwood. Hon skriver helt fantastiskt den människan! Hur tusan kan det komma sig att Nobelpriset i litteratur inte tilldelats henne?

Flickebarnen i Gilead skall ha täckta armar, täckt hår, och från de fyllt fem år skall kjolarna befinna sig högst fem centimeter ovanför fotknölarna. Regel för de särskilt utvalda flickorna i Gilead (för vanliga flickor från Budgetfamiljer gäller andra regler) är att klänningarna skall vara rosa för vår och sommar, vinröda för höst och vinter, vita för söndagar och helgdagar. Agnes Jemima, sidan 24:

"Utflykterna gick till kyrkor eller till någon park där vi kunde leka ringlekar eller titta på ankor i någon damm. Senare skulle vi få lov att vara med vid Bärgningar och Bönegalor i våra vita känningar och slöjor för att se folk bli hängda eller gifta, men det var vi ännu inte mogna för, sa Tant Estée.
   I en av parkerna fanns det gungor, men vi fick inte ens tänka tanken att ta oss sådana friheter som att gunga, eftersom våra kjolar skulle kunna blåsa upp och blotta oss. Den friheten fick bara pojkar smaka, det var bara de som fick svepa fram och sväva; bara de som fick vara luftburna."

Tant Lydia tänker tillbaka och undrar: "Hur kunde jag tro att allt ändå skulle fortsätta som vanligt?". Något man inte tror på förrän det drabbar en. Sidan 76:

"Mitt liv kunde ha varit mycket annorlunda. Om jag bara hade sett mig omkring och fått ett vidare perspektiv. Om jag bara i tid hade packat ihop och lämnat landet, som somliga gjorde – lämnat det land som jag dumt nog trodde var detsamma som det jag hade tillhört i så många år.
   Sådan ånger är inte till någon praktisk nytta. Jag träffade mina val och efter det hade jag mindre att välja på. Två vägar gick åt var sitt håll i en gul skog och jag tog den väg de flesta valde. Den kantades av lik, som fallet är med sådana vägar. Men som du har noterat hör mitt eget lik ännu inte hemma där.
   I mitt nu försvunna land har det burit utför med allt i åratal."

I dagens kvällstidning kan man läsa om Löfvens hotade framtid (Herr Statsministern som i gårdagens partiledardebatt sade sig höra och dela vår ilska, jojo... och sen då?) och Sjöstedts avgång (Ulla Andersson med bland de "hetaste kandidaterna att ta över", då får vi väl hålla tummarna för henne).
Vidare kan man läsa om det våldsamma ovädret och översvämningarna i centrala Uddevalla, där bilarna körde fast i vattenmassor uppemot 1,4 meter. Meteorologen Martin Hedberg (som arbetar med framtidsscenarier) ser det extremt milda vädret som en förvarning i den klimatsituation vi nu befinner oss i. Hade samma temperaturhöjning inträffat under sommaren hade vi haft 40 grader istället för 30.
Under vinjetten "Klimat" tar man upp den nya rapporten Global Risk Report 2020, där 750 experter och makthavare listar de mest sannolika hoten mot mänskligheten, klimatkrisen är det allra största hotet. Rapporten lär vidare visa att klimathotet och krisen för biologisk mångfald kommer att bli omöjlig att hantera om "man" inte försöker göra något åt samhällsklyftor och inte lyckas driva på "hållbar tillväxt".
Värt att uppmärksamma är också det som handlar om akutkaoset på Södersjukhuset i Stockholm, fullständigt nödvändigt att återupprepa meningen: "Ett gott råd: Bli inte sjuk nu", som om det var något vi kunde välja att inte bli... en slags utrensning är det som väntar på sikt annars (många är nog fortfarande inte medvetna om det). Jösses vilken medkänsla man har för både personal och patienter under sådana förhållanden!

Sen vill jag avsluta med några nytagna bilder. Det var vårkänsla i luften denna eftermiddag. Våryra myror hade letat sig upp i toppen på stackarna för att reparera skador, en vilsen och ensam citronfjäril satt tillkvicknad av solen i lingonriset, mininarcisserna tittar upp ur rabatten och milda vindar möter mig över barmarkerna. Vår, fast vinter. Allt upp och ned, tvärtom, tvärtemot. Livet i fritt fall.