måndag 29 december 2014

Tematrio årsbästa



Det var verkligen inte lätt att välja ut bara tre bästa böcker för detta år, vilket var veckans utmaning i Lyrans tematrio ("Berätta om de tre bästa böckerna du läste under 2014").
Bestämde mig till sist för:


"Gatukatten Bob" av James Bowen, ...



... "Under kupolen" av Stephen King ...



... och till sist den helt otroliga historien om Shin som föddes i ett strängt bevakat arbetsläger i Nordkorea och om hur han lyckades rymma därifrån: reportageboken "Flykten från läger 14" av Blaine Harden.



Några utvalda nyord 2014 och ett urplock kommande nya böcker 2015




Till att börja med ett citat apropå årets nyord "Yoloa":

"I en värld utan framtid är varje avsked mellan vänner en död. I en värld utan framtid är varje ensamhet slutgiltig. I en värld utan framtid är varje skratt det sista skrattet. I en värld utan framtid är allting bortom nuet ingenting och människorna klamrar sig fast vid nuet som vid ett klipputsprång." 
Ur "Einsteins drömmar" av Alan Lightman

Utvalda listade nyord 2014:

Blåbrun (politiskt samarbete)

En (alternativform för "man")

Fotobomba (sabotera när någon fotograferar)

Klickfiske (länkar som skall locka till klick på nätet)

Kringis (anställningsförmån då anställd får hjälp med saker "runt omkring")

Krislåda (samlade saker som behövs vid krissituation)

Köttnorm (ökad köttkonsumtion - norm för att äta mycket kött)

Mobilzombie (mobiltelefonförsjunkenhet)

Plastbanta (minska plastanvändandet)

Ryggprotest (visa missnöje med den som talar genom att vända ryggen åt)

Rödgrönrosa (politiskt samarbete)

Sekelsiffror (två siffror som anger födelsesekel före personnummer)

Selfiepinne (armförlängande stativ för självporträtt med mobiltelefonkamera)

Spoilervarning (varning om alltför avslöjande beskrivning av handling bok/film)

Usie (självporträtt med kändis)

Yoloa (You Only Live Once - leva som om varje ögonblick vore det sista)


Källa: Språkrådet. Se hela listan och mer ingående vad orden betyder här.

~


Urplock kommande nya böcker 2015:

Den begravda skrivmaskinen (Inbunden)
Den begravda skrivmaskinen,
en uppväxt i skuggan av securitate
Carmen Bugan
















söndag 28 december 2014

"Stenträdet" av Stefan Einhorn

Stenträdet
Stefan Einhorn
Blev efter att ha läst "Stenträdet" av Stefan Einhorn ännu mer intresserad av att läsa "Den sjunde dagen" (2003) vilken den här romanen skall vara en helt fristående fortsättning på, samt förstås "Änglarnas svar" (2011) där också en koppling till denna skall finnas.

Handlingen i den här spänningsromanen är ren fiktion och som sådan mycket fantasifull. Men så är det då de där små kornen av verklighet som gör det så där särdeles spännande. Funderade över tidigare böcker av Dan Brown och kände att detta var något i samma stil, men oerhört mycket bättre! Skulle gott och väl ha kunnat strunta i Browns böcker (om de flesta inte redan var lästa) och kan numera konstatera att det absolut finns bättre böcker att läsa av den här typen. Men kanske var Da Vinci-koden och de andra bra som föregångare till något bättre därefter av andra författare? Allting kan ju förstås utvecklas till något bättre (eller tvärtom - tycket är ju väldigt olika, vilket vi säkert alla är väl medvetna om).

Trots att detta är en sorts thriller finns Stefan Einhorns alldeles egna personliga prägel med även i den här fiktiva romanen. På så vis blir det en riktig fullträff och själv ger jag den en allra bästa läsrekommendation. Roligt om den här sortens omväxlande genre kan locka en bredare läsekrets till böckerna av denne författare, föreläsare, professor och läkare. För klokskapen lyser igenom oavsett genre kan jag lova.

Kom att tänka på något jag tidigare läst kring livets träd i samband med Teresa av Avila. (Det måste ha varit en stor bedrift av kvinnor att ta plats inom den kyrkliga offentligheten under medeltiden, för lika lätt som det tycktes att på den tiden bli helgonförklarad verkar det även varit att kvinnorna blev dömda för kätteri och brända på bål som häxor.)
Kollade upp det hela och mycket riktigt nämndes livets träd i samband med att hon på sin tid framhöll att människan genom användandet av egenskaper som ödmjukhet, värdighet och integritet kunde nå en inre kraft/djupare källa. Dessa egenskaper skall alltså finnas beskrivna även i "Livets träd" (från kabbalistisk tradition inom judendomen). Inspirationen från "Zohar", den judiska text där livets träd nämns, menade man att hon fått från sin farfar som konverterat från judendomen. Texten skrevs av mystiker som haft en vision av bl.a sju himmelska nivåer. Spännande i sammanhanget är ju de österländska traditionerna där kroppens sju (chakran) nivåer beskrivs.

"Stenträdet" skall enligt bokens efterord vara en fortsättning av "Den sjunde dagen". Och det var alltså på så vis man fick lust att läsa den boken också...

Läs mer om böckerna av Stefan Einhorn här.

Betyg:
* * * * *

torsdag 25 december 2014

"Livets aviga och räta" av Kate Jacobs

Livets aviga och räta
Kate Jacobs
Handlingen utspelar sig i ett fashionabelt kvarter på Manhattan, närmare bestämt huvudsakligen garnaffären Walker & Dotter.

Den som uppskattar att läsa om det flotta livet i New York, design, mode och glamour, tror jag delvis kan finna större nöje att läsa denna roman än mig. Själv uppfattar jag den som en bagatell och det hade inte skadat om den varit något kortare.
Till dess fördel hör det mer väsentliga som rör gränsöverskridande vänskap och empati, liksom den oerhörda push man får att vilja ta upp den vilande sticksömmen - för visst får man en oerhörd lust att sticka, inget tu tal om den saken. På så vis kan den verkligen rekommenderas varmt!

Men nu är det ju inte direkt vidden av inspiration till handarbete en skönlitterär bok skall bedömas för, så "Livets aviga och räta - sticka och skvallra i New York" får bara ett ok som omdöme av mig.

Betyg:
* *

söndag 21 december 2014

En smakebit på søndag: De små prinsarna - En mans löfte att hjälpa Nepals förlorade barn tillbaka hem


Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av små textutdrag hämtade från böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på sådant. Ett utbyte som ger ytterligare mersmak att läsa böcker.

Årets sista smakebit på søndag hämtas här hos mig idag från "De små prinsarna - En mans kamp för att hjälpa Nepals förlorade barn tillbaka hem." av Conor Grennan:


"När jag anlände till barnhemmet Små prinsar hade barnen några dagars ledighet från skolan. De började inte igen förrän på onsdagen, fyra dagar senare. Den onsdagen kommer alltid att rankas som en av de mest fridfulla i hela mitt liv. För första gången tog jag mig en promenad genom byn, utmed de smala stigarna som ledde genom risfälten och senapsfälten, förbi arbetande kvinnor och män som vävde korgar av torkat gräs på sina hårda lerverandor. Förbi mödrar som bar sina barn i selar medan de tvättade kläder vid den gemensamma vattenkranen. Vart jag än gick upphörde folk med sina sysslor för att iaktta mig när jag passerade. I Nepal hade man alltid tid att ta en paus i sina sysslor - ingen stämplade in, eller försökte imponera på varandra genom att jobba hela lunchen. De vaknade, de arbetade tills de behövde göra i ordning elden för att kunna koka ris till middagen, sedan gick alla in och åt innan de lade sig för att sova. Det fanns inte en kotte utomhus efter mörkrets inbrott."


Mer om denna bok kan man läsa här.



tisdag 16 december 2014

"4.50 från Paddington" av Agatha Christie

4.50 från Paddington
Agatha Christie
Den här gången var det för mig filmen "Murder she said" som kom först och boken sen. Filmen var från 1961 med Margaret Rutherford som Miss Marple och boken som den baserades på var förstås den brittiska deckaren från 1957 av Agatha Christie; "4.50 from Paddington".

Denna deckare har sedan -61 filmatiserats ytterligare ett par gånger. Rollen som Miss Marple innehades då 1987 av Joan Hickson och 2004 av Geraldine McEwan.

Tycker själv väldigt bra om filmen från 1961, men man skall inte tro att den överensstämmer särskilt väl med boken. En hel del är annorlunda. Detta skall nu handla om själva boken.


Handling:

Mrs McGillicuddy (en vän till Miss Marple) råkar under en tågresa bli vittne till ett mord som inträffar på ett tåg som befinner sig på ett parallellt spår till det som den äldre damen befinner sig på. Ingen vill när hon berättar om det inträffade tro på henne, då inget lik har påträffats, d.v.s. ingen utom Miss Marple tror henne. Den äldre damen med fallenhet för detektivarbete klurar ut hur hon skall gå till väga för att finna på sanningen bakom det som Mrs McGillicuddy berättat för henne. Det är inte hon själv som tar sig an uppgiften att ute på fält göra undersökningar, utan hon anlitar en yngre förmåga, den försigkomna Lucy Eyelesbarrow med skarpt intellekt. Men hon själv står förstås för tankearbetet.

Fältundersökningarna tycks leda till en punkt på kartan där herrgården Rutherford Hall ligger belägen. Byggnaden uppfördes på 1800-talet av den rike fabrikören Crackenthorpe och sonen till denne är nu den åldrade man som bor där tillsammans med sin vuxna dotter Emma. Lucy tar plats som hushållerska där för att fortsätta de inledande efterforskningarna kring det eventuella mordet samt under tiden i hemlighet rapportera till sin uppdragsgivare Miss Marple vad hon kan finna ut.

Jultid stundar och de övriga vuxna barnen (tre söner) till den gamle mannen väntas liksom ett barnbarn (till en annan dotter som är avliden) samt en svärson. Vi får då de anländer lära känna Cedric - den ogifte tavelmålaren som bor utomlands, Harold - gift affärsman boende i London, Alfred - familjens svarta får som sysslar med diverse skumraskaffärer, Bryan - svärsonen och den avlidna dottern Edits man samt far till barnbarnet; Alexander - som på sina julferier från skola också kommer till herrgården tillsammans med en klasskamrat.
Lucy finner sig tillrätta och lyckas mycket riktigt finna vad hon söker i hemlighet och Miss Marple finns med där i bakgrunden för att följa ledtrådar och ge direktiv.


Mer än så avslöjar jag inte om handlingen här, utan konstaterar bara att detta är ytterligare en genial och mysig deckare av Agatha Christie - väl värd att upptäcka eller återupptäcka.

Betyg:
* * * *

måndag 15 december 2014

Tematrio bokklappar



Mitt förslag på givande julklappsböcker:


Vår tid är nu (Svante Axelsson)Boken som kan ge förslag om hur övergången till ett hållbart samhälle kan bli verklighet (utan att innebära ett hot mot jobb och välfärd). Själv är författaren övertygad om att det är enklare än vi tror. Visst låter det spännande!

UNICEF´s julpaket med bl.a. sagoböcker: 25 miljoner barn är på flykt denna jul. Unicefs julpaket innehåller förutom två sagoböcker, som kan skänka en stunds trygghet, även en filt mot kylan och 21 påsar med nötkräm (som kan rädda livet på ett undernärt barn).

Bästa boken om Sveriges sämsta idéHär kan man få läsa om vad Vattenfalls ägare (svenska folket) tycker om planerna på att öppna fem nya brunkolsgruvor i Tyskland. Innehåller också texter av forskare, artister, företagsledare och representanter från miljörörelsen. Förlaget är Pärspektiv och 100 kronor för varje såld bok går till Greenpeace.


Bästa boken om Sveriges sämsta idé


Denna gång utgick Tematrion på Lyrans Noblesser från frågorna vad gäller bokklappar:

"Vad önskar ni er? Eller vad vill ni ge bort? Eller vilka böcker vill ni tipsa andra att köpa i julklapp?"

Var med du oxå och se vad andra svarar här.

~

söndag 14 december 2014

En smakebit på søndag: Livets aviga och räta

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av små textutdrag hämtade från böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan.

Smakebit på søndag hämtas här hos mig idag från Kate Jacobs debutroman "Livets aviga och räta" (orginaltitel; Friday Night Knitting Club). Under vissa situationer får man på något vis bara nog av det död och elände som deckare låter berätta om. Så för ett tag lägger jag kriminalromanen åt sidan och lämnar plats åt lite lättsammare feelgood. För "Livets aviga och räta" tycks än så länge stämma in mycket bra som sådan.

Det handlar om vänskap över alla gränser; skiftande åldrar, av varierande social status, olika ursprungliga nationaliteter och hudfärg - ja, så där som man önskar det kunde få vara men tyvärr inte alltid är i verkligheten. Den gemensamma nämnaren är stickning naturligtvis, en ganska enkel men varm och innerlig historia är det, men ibland är det ju alltså bara något sådant man kan behöva för stunden.

Platsen är garnaffären Walker & Dotter på Manhattan, här driver Georgia sin rörelse och såsom ensamstående mor till tonårsdottern Dakota kämpar hon för att få det hela att gå runt. Den äldre damen Anita som nyligen blivit änka blir ett gott stöd och hjälp för såväl Georgia, Dakota och garnbutikens hjälpsökande kunder. Boken är skriven 2007 och det menades bli film av denna bok 2010 (filmrättigheter såldes till Julia Roberts). Blev det måhända ingen film? Har inte hittat något angående detta.

"Därmed lämnades dörren olåst ännu en stund, och det dröjde inte särskilt länge förrän en liten skara stamkunder tog för vana att mot slutet av arbetsveckan titta in på övertid med sina stickningar - tröjor och halsdukar och mobilfodral - och be om hjälp med korrigering av alla de felaktiga mönstertolkningar de råkat göra ombord på pendeltåget på väg till jobbet.
"Jag kan helt enkelt inte få rätsida på det här knapphålet!"
"Varför tappar jag maskor stup i kvarten?"
"Tror ni jag hinner få koftan färdig till jul?"
Ingen tillkännagav att en stickklubb skulle starta, men trots det började de här kvinnorna regelbundet dyka upp på fredagskvällarna och helt enkelt dröja sig kvar. De pratade med varandra, diskuterade med Anita, slog sig ner vid det stora runda bordet mitt i lokalen och fortsatte där de lagt arbetet åt sidan veckan innan. Och, till slut, en fredag på hösten förra året, blev klubben officiell. I alla fall på sätt och vis."

Det är nästan så man blir sugen på att börja sticka igen... Varför inte (förutom sockor och vantar) kanske rentav ett stickat fodral till e-bokläsaren, om man nu skall försöka hålla sig inom den bokliga sfären. :)



onsdag 10 december 2014

"Ringens gåta" av Elisabet Nemert

Ringens gåta
Elisabet Nemert
Ringens gåta av Elisabet Nemert utspelar sig under 1200-talet och är den historiska roman som blir den sjätte fristående delen i serien Släkten från Historiska Media.

I serien Släkten ingår sedan tidigare:

Del 1: Blandat blod / Katarina Mazetti
Del 2: Sigrids hemlighet / Karin Wahlberg
Del 3: Tempelbranden / Catharina Ingelman-Sundberg
Del 4: Helenas hämnd / Maria Gustavsdotter
Del 5: Drottningkronan / Ingrid Kampås

Den historiska romanserien planeras omfatta tiden från vikingatid och fram till vår tid. Vi får följa en släkts livsöden - fiktion blandas med historia och i denna sjätte del på ett i mitt tycke riktigt bra sätt. Nästa del i serien kommer att ges ut i september nästa år.

Blir alltid lika fascinerad av den där balansgången mellan fantasi och verklighet som dessa historiska romaner bjuder på. Nemert lyckas väldigt bra med den balansgången, liksom att fånga intresset för tiden och även de historiska personerna. Spännande att få lite mer begrepp om t.ex. Birger Jarl, för visst är det så att man kan inte låta bli att slå lite i historiska faktaböcker under tiden den här boken blir läst. Att det sen är författarens önskan att med sin berättelse lyfta fram människans inre godhet gör ju såklart inte saken sämre.

Tyckte verkligen om boken och rekommenderar den i synnerhet för alla som gillar historiska romaner, men jag tror även andra som är ovana att läsa den här typen av böcker skulle kunna uppskatta Ringens gåta.

Betyg: 4/5

söndag 7 december 2014

En smakebit på søndag: Ringens gåta


Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av små textutdrag hämtade från böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan.

Smakebit på søndag hämtas här hos mig från "Ringens gåta", ännu en lysande roman med handling ur historisk tid av Elisabet Nemert. Detta är den 6:e delen (fristående) i Historiska Medias serie "Släkten".

Kung Johan Sverkersson dog (ogift och barnlös) sotdöden den 10 mars 1222 på Visingsö och begravdes i Alvastra. Den "sverkerska ätten" var på manssidan därmed avslutad. Ny kandidat blev minderårige Erik Eriksson och kröningen i Strängnäs har ägt rum (okänt datum - "senast 31 juli 1224" uppger en del historieböcker). Från Erikskrönikan är det ju sen förstås benämningen "Erik läspe och halte" kommer ifrån. Riksråd styrde under Eriks tid som minderårig och vid den tidpunkten tänker Ingrid Ylva bland annat på sonen Birger (som kommit att inta en beskyddarroll för den unge kung Erik):

"Kungen, som fått öknamnet Erik läspe och halte, på grund av att han led av ett talfel och var halt, var helt i händerna på det styrande rådet. Och han behövde alla vänner han kunde få.
I tanken var hon ute på Visingsö, sökte sin yngste son. Och till sin lättnad kände hon att med Birger var allt gott, det var inte han som varit källan till hennes sömnlöshet. Det var något annat som jagat den rogivande sömnen på flykten."
(Sid. 139 "Ringens gåta" av Elisabet Nemert)

Baksidestext:
"En varm sommardag 1220 är änkan Kristina Minnesköld på väg hem till gården Bjälbo. Hon har rest långt, över vatten och genom skog, tillsammans med sin hird och sina två små barn. Plötsligt blir de överfallna på skogsstigen och familjens öde ändras på ett ögonblick. Dottern Helena ser hur modern träffas av en pil och befarar det värsta. Hon flyr. När Helena vaknar upp nästa dag har skräcken fått henne att glömma allt: sin barndom, sin familj och sitt förflutna. Det enda hon minns nu är sitt förnamn.
Ringens gåta skildrar när ett löst sammanhållet rike under den mäktige Birger Jarl blir ett enat land. Det är en gripande berättelse om grymhet och svek, om makthunger och lojalitet, om heder och vänskap. Och där den största kraften är kärleken."



onsdag 3 december 2014

"Min mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman

Min mormor hälsar och säger förlåt
Fredrik Backman
Detta väcker känslor, det gör det (för att använda historiens Britt-Maries knorr på slutet).

"Min mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman är en sådan berättelse som växer. Visst kan man ibland, i första halvan av boken, tycka att det mer är som en barn- och ungdomsroman, men sen får man på något vis överseende med detta.

Har väldigt dålig kännedom om bl.a. Harry Potter, Spindelmannen, X-men, nyare hemelektronik, och känner inte riktigt att jag hänger med där. Många är upprepningarna, många är uttrycken som jag själv tycker så illa om ("dum i huvudet", "mupp", "hatar", alla möjliga svordomar, o.s.v.), men man blir på något konstigt sätt överseende med detta också, på samma vis som man till sist accepterar alla fantasisagor som förekommer. Det fungerar att skumma igenom sagorna, men inte för hastigt, för de har faktiskt en mening för själva handlingen, som här är väldigt bra. Man får fler och fler pusselbitar som man försöker foga ihop vartefter bokens handling fortskrider och det blir ett riktigt fint pussel till sist, och man känner sig väldigt nöjd att man fortsatte lägga det tills det var färdigt. Så ge inte upp i första taget, ge den en chans, det visar sig verkligen vara värt det!

Och vad gäller det där man har dålig kännedom om (som nämndes ovan), vilket säkert alla unga idag begriper... ja, det får jag väl kolla upp på Wikipedia. Läser man boken förstår man vad jag menar, Wikipedia dyker ständigt upp i denna ungdomsroman. Hoppsan! Det var ju visst inte en sådan. ;-)

Det finns väldigt många bra på-pricken-beskrivningar för sådant som drabbar barn och unga. Det blir nästan kusligt exakt ibland. Även sen då när skolans auktoriteter med tvärsäkerhet påstår att barn som blir utsatta i skolan måste lära sig att gå undan för att inte provocera genom sin blotta närvaro - som om det vore den enklaste sak i världen att de skulle kunna göra sig osynliga, trots att de måste vara där. Det där har jag aldrig förstått (liksom så mycket annat...).

..."Pojken som hade gett henne blåtiran den gången hade också varit där med sina föräldrar. Rektorn hade vänt sig till Elsas pappa och sagt: "Ja, du vet, det är ju egentligen bara lite av ett typiskt pojkstreck det här..." Och sedan hade han fått ägna en ganska lång stund åt att försöka förklara för Elsas mormor vad ett "typiskt flickstreck" i så fall var för något, för det ville mormor himla gärna veta." 
Sid 76; "Min mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman

Mer om själva handlingen i boken kan man läsa här.

Betyg:
* * * *

måndag 1 december 2014

"GOD JUL: En berättelse" av Jonas Karlsson

"GOD JUL: En berättelse"
av Jonas Karlsson
Gillar verkligen den humor Jonas Karlsson förmedlar i den lilla lättlästa; "GOD JUL: En berättelse". Det är sällan man får skratta så man får tårar i ögonen, här fick man det. Visst är det sen olika vad vi uppfattar som sådant vi skrattar åt förstås, för mig var detta dock vansinnigt skojigt.

Allt handlar om elektriska adventsljusstakar på ett kommunalkontor: Idén, genomförandet, komplikationerna och konsekvenserna, då dessa ljusstakar skall placeras för att skapa orden "GOD JUL" i fönstren på byggnaden. Nu får jag inte detta att låta kul alls, men lovar att det blir det då Jonas Karlsson på sitt speciella vis berättar.

Har du jobbat på kontor (spelar ingen roll om det som här är på ett kommunhus eller om det rör sig om privat företag, ja, vilket sorts kontor som helst)? Har du börjat jobba på kontor som det första riktiga jobbet efter t.ex gymnasiet? Har du ibland funderat en aning över vissa av chefers och ledningsgruppers "mystiska" idéer och arbetsprojekt (oavsett yrke eller arbetsplats)? Ja, då tror jag den här berättelsen kan ge en extra dimension.

När man tar vanligt förekommande moderna klyschor, företeelser, jargong, olika personkaraktärer m.m, och förstärker dessa till ett överdrivet maximum, då blir det roligt.

Baksidestext:

"- Nu vet jag! Det ska stå GOD JUL på fasaden. Vi ska skriva GOD JUL med skenet från ljusstakarna.
Ingen sa någonting. Alla var bara så ställda inför den här ovanliga synen med Bror plötsligt så engagerad. Han drog till sig kollegieblocket där Ralph hade börjat skissa på fasaden. Han fyllde i rutorna så att de tillsammans bildade ordet GOD och under det JUL.
På kommunhuset där Frida jobbar lackar det mot jul. Trots hårda tider vill ledningen gärna överraska medborgarna med en lysande julhälsning, en som både sprider glädje och visar på laganda."

Hoppas nu på att denne skådespelare och dramatiker även får tid till att som författare skriva fler böcker framöver - ser fram emot det!

Som en perfekt julklapp till den som behöver muntras upp med en rolig bok, finns den att köpa på:

Adlibris Bokhandel
Bokus bokhandel
CD-ON

Betyg: 4/5


"Skymningssång i Kalahari - hur människan bytte tillvaro" av Lasse Berg

"Skymningssång i Kalahari
hur människan bytte tillvaro"
Lasse Berg 
Magnifikt och heltäckande!

Otroligt  intressant om människans väg genom tiden, allt sedan begynnelsen fram till nutid. Hur vi genom tiden anpassat oss till det det nuvarande sättet att leva, på gott och ont, hur normalt eller onormalt det än har blivit för oss. Från en tillvaro miljoner år tillbaka då människan levde som jämlik och fredlig samlare, folkförflyttningar, livsstilsförändringar genom att vi började bruka jorden, domesticerade djur, fram till skapandet av civilisation, städer, krig och ojämlikhet, exploatering, hur vi fick alltmer bråttom.

Lasse Berg har världen över samlat kunskap om varifrån människan kommer, hur vi en gång levde, genom sina resor till olika platser, urbefolkningar och möten med vetenskapsmän skapas en klarare bild som sätter in människan i ett större sammanhang med tidsperspektiv. Många aha-upplevelser garanteras, bitar faller på plats.

Frågor som besvaras är; vilket liv vi egentligen är gjorda för och hur vi borde leva för att känna oss tillfreds. Gillar verkligen tanken på att vi som människor (om vi nu inte skulle strida mot vår inre natur) egentligen skulle vara jämlika överlag. Själv tänker jag då lite på skoj att varken Feministiskt initiativ, Pensionärspartiet eller Rädda barnen skulle behövas längre - utan alla skulle vara lika mycket värda, ingen stå över den andra, ingens rättigheter skulle accepteras att bli kränkta. Krig och våld mot varandra skulle heller inte förekomma - tänk om vi kunde ta fasta på det! Glöm sen översittarchefen med misstänkt psykopatiska drag - chefer existerade inte bland våra förfäder för miljoner år sedan, är egentligen heller inte naturligt för oss idag.

Innerst inne är homo sapiens vänliga, goda, vi delar med oss till varandra, mår väl av att ta det lugnt, småprata, vara hjälpsamma, tycker om att samarbeta, känna solidaritet och empati, gillar att se andra glada. Homo sapiens mår som bäst av att vara snälla mot varandra. Ja! :)

En varning utfärdas angående avsnittet; "Hemma hos Hobbes" som handlar om folkmorden i Rwanda (utfört av kristna fundamentalister). Själv blir jag aldrig berörd av att läsa fiktion i skräckgenren, men då det som här handlar om verkligheten var detta avsnitt klart mardrömsframkallande och bör nog helst inte läsas (såsom jag tyvärr gjorde) innan man skall sova.

Slutligen: Missa inte den här boken, alla borde läsa den.

Själv skulle jag nu vilja läsa den första delen; "Gryning över Kalahari: hur människan blev människa" (2012) och den sista tredje delen; "Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet" (2014).

Betyg: 5/5


söndag 30 november 2014

En smakebit på søndag: Lyckliga slut - sjutton berättelser om vardagsvåldet

"Lyckliga slut
sjutton berättelserom vardagsvåldet"
Red. Susanna Alakoski
Genom den norska bokbloggen "Flukten fra virkeligheten" kan vi ta del av texter hämtade från böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan. Smakebit på søndag hämtas här från "Lyckliga slut, sjutton berättelser om vardagsvåldet" (2010), Red. Susanna Alakoski. Hade tänkt hoppa över smakebit idag, men när nu denna bok läses tänker jag att det är en bok som är värd all uppmärksamhet den kan få. Hoppas att många många fler får uppleva "lyckliga slut" av de som utsätts för det vardagsvåld som ett så stort mörkertal personer av rädsla fogar sig att leva med.
Återberättelsen av Kerstin Wixe handlar om den äldre kvinnan Signe som ända sedan hon gift sig blivit misshandlad och kuvad av sin sedan en tid bortgångne make. Hon har just sålt sitt hus till den kvinna som hon tidigare berättat sin livshistoria för. Valt utdrag kan inte kallas för "spoiler" när det gäller sådana här berättelser.

"Hon tittade på mig, och log medan banktjänstemannen bläddrade igenom de femtio tusenlapparna. Jag fick tårar i ögonen när jag log tillbaka mot denna kvinna som under hela sitt liv aldrig hade haft några pengar. Som fått golven på övervåningen lagda planka för planka när mannen tyckt sig ha någon krona över. Det tog många år, hade hon berättat för mig, trots att plankorna var av sekunda kvalitet och bara kostade en krona styck. Jag tänkte på hur hon hade gått där på de oisolerade golven i sina grova skor, ständigt på vakt för mannens paranoida humörsvängningar, drickande och vredesutbrott. Hur hon gjort allt hon kunnat för att skydda barnen, hur hon slitit med korna och aldrig mer hälsat på i några granngårdar. Nu sitter hon där och ser hur femtio tusenlappar räknas upp på disken. Hennes tusenlappar. Hon tar värdigt emot sedelbunten, öppnar handväskan, stoppar ner pengarna och knäpper noggrant låset. Vi skakar hand och hon stegar iväg ut från banken. Vart? När jag besöker hennes nya lägenhet en vecka senare kan jag inte låta bli att fråga.
- Jag for raka vägen till en möbelaffär, säger Signe. Och sen bara pekade jag på det jag ville ha. Jag tittade inte ens på prislapparna. Försäljaren var misstänksam och frågade hur det skulle betalas, och då sa jag: kontant. Han trodde förstås att en annan inte dög.
Signe skrattar.
- Men sen körde de hem alltihop åt mig.
Hon reser sig från kaffebordet, tar mig i handen och leder mig till sitt sovrum. Jag tittar rakt in i en försenad flickdröm. Där står en vit himmelssäng med guldknoppar och ett rokokoimiterat skrivbord med tillhörande snirklig stol. I fönstret hänger skira spetsgardiner i vitt och framför sängen ligger en fårskinnsfäll. Jag tittar på Signes fötter. De grova skorna är borta. Hennes tofflor är mjuka."

Detta är som ni förstår inte någon flykt från verkligheten, men ibland behöver vi ju också se den, försöka förstå den. Man inser, när man läser dessa berättelser ur det verkliga livet, att så här ser verkligheten ut för många. Hur många är de utsatta som av rädsla förblir tysta? När någon berättar måste vi lyssna på, läsa om, det som berättas kring detta som faktiskt existerar. Kanske ibland i vår omedelbara närhet, ibland utan att vi ens vet om det. Inte bara förr i tiden utan även i nutid.
Man kan inte låta bli att tänka på hur det sen är med de som slår, som psykar och mobbar - de som sen ofta går ostraffade ur sådant här, de som inser sin skuld; när skall de komma att tala ut om den skam de bär på för vad de gjort och erkänna hur de genom sin ynklighet skadat en annan människa, som får bära på synliga och osynliga ärr i resten av sitt liv? För att mer effektivt förebygga vardagsvåld, så kanske vi även måste förstå hur sådana personer "fungerar"?
Bland de medverkande i boken finns även Gudrun Schyman med; "Ett mörkertals talan".

Ja, just det! 1:a advent idag! Så låt oss förjaga en del av skuggorna genom att tända det första ljuset.




tisdag 25 november 2014

"De ensamma" av Håkan Nesser

De ensamma
Håkan Nesser
I den fjärde och näst sista i serien om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti, får vi möta ett antal personer från det att deras vägar möts i ungdomen. De tre akademikerparen sammanstrålar senare till en gemensam middag och dagen efter, under en planerad svamputflykt, förolyckas en av personerna. Olycksfall eller mord? Vid tiden för det inträffade avskrevs fallet som olycka, men när långt senare den tidigare förolyckade personens sambo omkommer på samma plats (en "ättestupa" i skogen) tas även den gamla utredningen upp på nytt.

Diverse tillbakablickar (som visar sig vara irrbloss) får breda ut sig ordentligt i den här romanen, som faktiskt liknar mer relationsroman än deckare. Det blir i det stora hela en ganska rörig och ytlig historia med ett sävligt tempo genom hela 583 sidor. Själv skulle jag nog givit upp, såvida nyfikenheten inte hade varit så stor angående vem/vilka som var mördare, om det nu överhuvudtaget fanns någon/några.

Hos mig gick detta inte hem. Om man plockat bort de överflödigt ingående relationsbeskrivningarna, villospåren samt de metafysiska resonemangen, hade nog den här kriminalromanen (som det ju faktiskt antas vara) bantats ner ordentligt.

Hur sympatisk Gunnar Barbarotti än kan tyckas vara, så blev man en aning besviken över denna näst sista roman i kvintetten. Tror därmed att kvarvarande andra och femte i serien får lämnas därhän.

Betyg:
*

Trio med tema "naturskildringar"


Tematrio finner man hos Lyrans Noblesser och den här veckan hamnade fokus på något som passar mig alldeles förträffligt; "naturskildringar", så det är klart man hakar på där. Försökte välja tre böcker som var sinsemellan ganska olika. Sen var ju saken den att tre andra (med natur-ligt innehåll) som inte finns i min bokhylla dök upp och vilka man gärna skulle vilja ge plats för där. Det ena ger det andra - rätt vanligt fenomen.

Hursomhelst, dessa tre ingår i min trio denna vecka:

"Svensk natur - en antologi" utgiven av Svenska Turistföreningen, urval: Lars Andersson och Staffan Söderblom: En sammanställning av texter (av olika författare och poeter), uppdelade från söder och vidare uppåt landet till fjälltrakterna. Naturskildringar helt klart!

"Vargen - den jagade jägaren" av Henrik Ekman: Utmärkt komplett bok om ett fascinerande vilt rovdjur, fantastiska bilder, stort engagemang. 

"Budskap från andra sidan" av Marlo Morgan: Marlo berättar om hur hon under fyra månader vandrade genom vildmarken tillsammans med nomadiserade aboriginer, en vandring som kom att förändra hennes liv. Budskapet handlar om att från det moderna samhället åter komma i kontakt med naturen. 



Dessa tre skulle gärna få komma hem till bokhyllan, och till att börja med såklart:

Naturlära
Lars Lerin

Upplev Sveriges natur
Martin Emtenäs

Fjärilssomrar
Göran Bergengren


Avslutningsvis några inledande citat ur boken "Budskap från andra sidan" av Marlo Morgan, tillsammans med några egna bilder av tidigare somrars fägring:


"Människan har inte skapat livets väv, hon är bara en tråd i den.
Allt som hon gör med väven gör hon med sig själv."

- Hövding Seattle, Amerika


"Inte förrän det sista trädet har huggits ner.
Inte förrän den sista floden blivit förgiftad.
Inte förrän den sista fisken har fångats.
Inte förrän då kommer du att märka att pengar inte går att äta."

- Creeindianskt ordstäv


"Jag föddes tomhänt
Jag ska dö tomhänt
Jag upplevde livet som rikast
Tomhänt"

- Marlo Morgan




söndag 23 november 2014

En smakebit på søndag: De ensamma



Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av små textcitat ur böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan smakbit. Inspirera och bli inspirerad.

Håkan Nessers fjärde bok om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti är just påbörjad. Har tidigare läst den första och tredje boken, tyckte själv av dessa bäst om "Berättelse om herr Roos". Den näst sista boken i sviten verkar inte ha mottagits så bra, men ger den en chans ändå. Det är alltså från "De ensamma" (2010) varur jag denna gång hämtar en smakebit på søndag. Kapitlet är det första, sidan 18:

"Nu tar jag staden i besittning. Det var ett sätt att hålla oron i schack; att tänka i kursiv innebar att man tog kommandot över verkligheten. Han visste att det var något han fått från en bok han läst i första eller andra ring, men han hade lagt varken titeln eller författarnamnet på minnet. Hursomhelst var det en enkel och fungerande metod: kursiverade tankar bemästrar omgivningens hotfullhet.
Ute på stationsplanen stannade han upp ännu en gång. Betraktande den svulstiga och färggranna skulpturen i stenrundeln och tänkte att den säkert var berömd. Det fanns en oändlighet av berömda företeelser i en stad som Uppsala. Byggnader, minnesmärken, historiska platser, och tids nog skulle han komma att tillgodogöra sig allt detta; lugnt och målmedvetet, det var inte någon brådska i det hänseendet.
Han fortsatte rakt fram, korsade en hårt trafikerad gata och ett par mindre, och efter några minuter var han nere vid ån. Fyris. Tog sig över den via en träbro, såg domkyrkan och den gamla stadskärnan torna upp sig snett framme till höger, nickade belåtet för sig själv och styrde stegen ditåt.
Varje människa bör ha en stor plan och en liten plan. Den stora gäller hur man ämnar ta sig genom livet, den lilla hur man tar sig genom dagen."




lördag 22 november 2014

"Dödens mästarinna" av Ariana Franklin

Dödens mästarinna
Ariana Franklin
"Dödens mästarinna" av Ariana Franklin är något av en historisk kriminalroman/thriller (lite av en pusseldeckare skulle man kunna kalla det) som för mig förde tankarna till TV-serien "Bones". Så har man en känsla av att man skulle gilla den kombinationen kan säkert den här boken vara precis vad man söker.

I egen mening tyckte jag väl... sisådär, inte direkt min smak, lite väl makaber, men ok.

Vad som uppskattades var författarens kommentar i slutet som angav de anakronism som mer eller mindre förekommer. Sånt är hänsynsfullt att ta med anser jag. Inte för att det behöver vara så exakt noggrant, men ändå är det intressant att ta del av.

Tiden är 1170-talet och platsen är England. Huvudpersonen Adelia är en tuff dam vars karaktär jag verkligen gillade i den här boken. Det är alltså hon som är "dödens mästarinna", d.v.s. en medicinskt utbildad kvinna specialiserad på dödens vetenskap, att undersöka dödsorsaker genom obduktion och undersökning av skelett. Kung Henrik II gjorde också intryck med sin karaktär i boken - historien börjar och slutar med hans förehavanden och historien knyts ihop på ett bra sätt med detta.

Betyg:
* *

onsdag 19 november 2014

"Väckelse" av Stephen King


"That is not dead which can eternal lie; and yet stranger aeons even death may die."
- H.P. Lovecraft

Skall försöka knacka ner några ord om den sprillans nya romanen av Stephen King; "Väckelse", eller som originaltiteln "Revival" även kan syfta till; Återupplivande, återhämtning. Vill inte nämna så mycket av bokens handling, (det finns så gott om sådana beskrivningar ändå) utan bara ge ett sorts omdöme i helhet. Skrev lite angående boken under pågående läsning även här.

Väckelse
Stephen King
Detta är en både sorglig och mörk historia, visst finns där hoppfullhet emellanåt, men det blir mer som en dimmer som sakta skruvar upp ljuset för att sen "klick" bryta strömmen helt och det blir kolsvart.

Här handlar det verkligen om återupplivning (på flera vis) och i viss mån kan "Väckelse" innebära en viss återhämtning, för detta uppfattar åtminstone jag som en ganska klassisk King. Har ju själv haft en ganska rejäl paus från att läsa denna författares böcker från slutet av 80-talet tills i år. "The King of Horror" håller fortfarande måttet kan jag meddela, och speciellt i denna senaste känner man igen stilen väldigt mycket från långt tidigare böcker. Blev inte direkt överförtjust i romanen "Sömnlös", men här tycks det som man hittat hem igen, trevligt.

Det är sen inte för inte den här boken i början tillägnas en radda gamla hädangångna klassiska storheter inom skräckgenren. Detta tillför berättelsen en extra dimension och en ytterligare innebörd av begreppet återupplivande. Visst finns det igenkänning, både vad gäller H.P. Lovecraft (mycket Lovecraft) och Mary Shelley. Men trots detta har vi här helt klart en 100% King.

Den fanatiske pastorn Charles Jacobs elektriska experiment och försök med att nå universums dolda krafter får oanade följder, då han till sist genomför det slutgiltiga ultimata experimentet. Mer än så kommer jag inte att avslöja här.

Betyg:
* * * *


tisdag 18 november 2014

Trio i dystert scenario



Dystopier handlar det om i denna veckas Tematrio, presenterad av Lyrans Noblesser. Tre jätteintressanta böcker kunde man läsa om där - tack för tipsen, vill läsa dem alla tre! Konstigt nog har jag inte ens läst Processen av Franz Kafka, hur man nu kan ha missat det? Definitionen tilläts vara bred (därför vågade jag själv ta med Mikael Niemis bok som är lite mer åt katastrofroman). Så här ser min dystra trio ut:


Fallvatten av Mikael Niemi. Katastrofroman som utspelar sig i Norrbottens skogslandskap. Under en enda dag får man följa olika personer vars öde består i att kämpa för livet efter att det oväntade händer; kraftverkens dammar brister och Lule älvs enorma krafter sätts i rörelse, en tsunami-lik flodvåg drar med sig allt i sin väg genom landskapet. Jodå, Niemi kan skriva svensk katastrofroman. Detta med ett intensivt, spännande och oerhört högt tempo. Hur förändras vi om en katastrof händer? Förstår vi äntligen att vi måste samarbeta? Hoppar vi ner från våra höga hästar och inser de ganska lika grundläggande behoven för vår existens? Eller; Söker var och en sitt för att rädda sitt eget, som om det vore en isolerad del från allt runtomkring? Lockar det hos vissa fram grymma handlingar istället för hjälpsamhet? Det är väl just sådana frågor som gör dystopi/katastrof-romaner så intressanta... tror jag.

Kallocain av Karin Boye. En av mina favoritklassiker som första gången gavs ut 1940. En dystopi om ett hårt kontrollerat polisstyrt och militariserat samhälle, där befolkningen ständigt är bevakade och styrda. Den förtryckta och gömda längtan efter frihet söker sig vägar med all sin undermedvetna kraft. Leo Kall är kemisten som får i uppdrag att pröva sin uppfinning sanningsserumet kallocain på mänskligt material. Folkets inre längtan efter en friare värld kommer i öppen dager, en värld där de kan känna förtroende för varandra. Människornas själsliga uppror mot det kontrollerande och hårt styrda samhället blir uppdagat. Ruskig dystopi som man sätter i samband med den tid som var då boken kom ut en gång i tiden. Ladda ner gratis E-bok.

Stjärnklart av Lars Wilderäng. Hur många har egentligen upplevt en klar stjärnhimmel som inte på något vis fördunklats av jordens artificiella elbelysning? Detta handlar om en ganska nyligen utläst bok som gav massor av tankar efteråt. Handlingen utspelar sig i Sverige, men katastrofen är global: All elektronik slutar fungera, elektriciteten försvinner, telefonerna upphör fungera. All kommunikation havererar. Det polisiära arbetet med det som följer blir kaosartat. Militära insatser krävs inom ett land som hamnat över 100 år tillbaka i tiden på bara några månader. Detta är första delen i en trilogi och med den cliffhanger som fanns på slutet känns det bara självklart att man väntar på att få ta del av uppföljningen.


måndag 17 november 2014

"Sigrid - Sagan om Valhalla" av Johanne Hildebrandt


Baksidestext:

"Följ med till 900-talets sagotid då sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga strider utkämpas mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.
Hövdingadottern Sigrid är bortlovad till Erik, Svitjods kung, för att säkra den fred som slutits mellan götar och svear. Men före bröllopet gör Sigrid det otänkbara och nu riskerar hennes folk att gå under. Bara Freja kan rädda henne, men den främsta av gudinnor kräver ett brutalt offer för att ingripa.
Svend har fostrats av jomsvikingarna, Nordens mest mytomspunna kämpar. Efter en stor seger söker han upp den man som han fruktar och hatar mest, Harald Blåtand, för att bli erkänd som dennes son. Om Svend lyckas kan han nå sitt mål: att störta sin far och bli Danmarks kung."...

Sigrid, Sagan om Valhalla
Johanne Hildebrandt
Detta var inte en bok för mig, därmed inte sagt att den kan vara det för andra, för mycket gott har skrivits om Johanne Hildebrandts "Sigrid, Sagan om Valhalla". Sant är, som författaren påpekar i efterordet, att förväntningarna på en fortsättning (av tidigare böcker i serien) varit höga. Men misstänker att detta inte är hela sanningen till att denna inte riktigt på samma vis "gick hem" hos mig. Att man förändrar sitt tycke och smak kan säkert i detta vara en del av sanningen.

Storartad fantasyaction har detta kallats och författaren menas vara Sveriges fantasydrottning nummer ett. Så låt inte dessa ord jag nu skriver väga särskilt tungt, utan se det bara som ett högst personligt tyckande som inte hör till majoriteten.

Språket i denna historiska fantasy är grovt och rått. En ibland farsartad brutal humor samsas med ett övermått i blodigt våld (blodet stänker bokstavligt menat). Visst kan det accepteras i måttliga mängder, men här blir det bara för mycket. Det som däremot uppskattades var miljöbeskrivningarna och hur människorna beskrivs. Detta blåste liv i berättelsen. En annan bra sak var det intresse som väcks för den verkliga historiska tid denna fantasy väver in i sin handling.

"Sagan om Valhalla" kan i den här boken kännas lite förvirrande i sammanhanget. Vad har asatrons Valhall med Sigrid Storråda, Harald Blåtand, Erik Segersäll och Svend Tveskägg att göra? Fantasy?

Återigen slutligen: Låt inte dessa ord påverka huruvida boken skall läsas eller ej. Läs den, bilda egen uppfattning, och låt den inspirera till att ta reda på mer kring det som finns att tillgå av historia kring denna avlägsna period.

Alla har rätt till sin egen mening - och den behöver alls inte överensstämma med min! :)

Betyg:
*

söndag 16 november 2014

En smakebit på søndag: Väckelse



Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av små textcitat ur böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan smakbit. Inspirera och bli inspirerad.

Stephen Kings nya roman "Väckelse" (Originaltitel: "Revival") gavs i veckan ut i Sverige samtidigt som originalutgåvan i Amerika, vilket skall vara en rätt ovanlig händelse. En modern "Frankenstein" har den tydligen kallats, trots att själva varelsen uteblir i denna roman. Och hur är det då möjligt, kan man kanske undra?

Hänvisningar från författaren förekommer mer eller mindre till exempelvis; H.P. Lovecraft, Ray Bradbury, Arthur Machen, och alltså då såklart; Mary Shelley. Klassiskt skall temat på så vis vara, då det handlar om tro, vetenskap och naturligtvis; vad som finns bortom döden.

Det är tidigt 60-tal och Jamie Morton, som nyligen fyllt 6 år, har just mött den nyanlände unge prästen Charlie Jacobs (en smakebit på søndag plockas från sid. 15):

"Varför har du en krage med hål i?"
"För att jag är pastor. När du går i kyrkan på söndagarna kommer jag att vara där från och med nu. Och om du går på kyrkans ungdomsverksamhet på torsdagarna så är jag där med."
"Mr Latoure var vår pastor förut", sa jag, "men han dog."
"Jag vet. Jag beklagar."
"Fast det gör inget för mamma sa att han slapp lida och kom till himlen direkt. Men han hade ingen sån krage."

Vid sidan av kommer det att visa sig att den nya prästen gärna experimenterar med elektricitet. Efter en familjetragedi några år senare tappar han sin tro och får lämna församlingen. Men Jamie kommer i vuxen ålder att återigen träffa Charlie, involveras då i hans försöksexperiment som handlar om att uppväcka universums helande - men också skadande - krafter.

Enligt baksidestexten skall Väckelse vara; "en mörk roman om den största fasan av alla: att förlora dem man älskar."

Den nya King-romanen menas vara ruggig även för den mest inbitne skräckläsare. Huruvida detta nu stämmer eller ej (i eget tycke) får jag lov att återkomma om, men så mycket kan sägas hitintills att den varit fängslande från första stund.

Men nej, måste bara ta med en pytteliten smakbit till! Pastor Jacobs har nu varit präst inom församlingen i tre år, han befinner sig i stor sorg men har en tid efter den inträffade svåra familjetragedin bestämt sig för att en söndag återigen stå i predikstolen. Inför fullsatt kyrka håller han en Thanksgivingpredikan, en lång monolog utav vilken man helt klart förstår att pastorn förlorat sin religiösa tro och inte längre anses önskvärd inom församlingen. Det är ur den "skräckpredikan" (som Jamie kallar den) följande lilla textsnutt hämtas (sid. 80):

... Religionen är den teologiska motsvarigheten till en lukrativ försäkringssvindel där man betalar sin premie år efter år och när man sedan behöver förmånerna som man har betalat för så plikttroget, visar det sig att bolaget som fått ens pengar i själva verket inte existerar."

(OBS! Det som skrivits ovan avslöjar garanterat inte mer av själva handlingen än vad som framkommer av bokens baksida)


fredag 14 november 2014

"Jag är Malala" av Malala Yousafzai (med Christina Lamb)

"Jag är Malala: flickan som stod upp
för rätten till utbildning och sköts av
talibanerna"
Malala Yousafzai
med Christina Lamb
Intressant, gripande, sorgligt och starkt. En fantastisk biografi av/om en fantastisk ung människa. Det är historien om ett lands destruktiva utveckling, men samtidigt historien om kärleken till ett hemland, dess natur och kultur. En berättelse om en ovanligt modig flicka (född 1997) och hennes uppväxt i ett Pakistan (Swatdalen), alltmer präglat av talibanernas inflytande.

Malala fann tidigt drivkraften att på samma vis som sin far tala för alla flickors rätt till utbildning i Pakistan. På grund av detta blev hon 2012 utsatt för mordförsök av talibantrogna, då hon blev svårt skjuten i huvudet på väg hem från skolan. Mirakulöst överlevde hon och blev med sin familj tvungen att bosätta sig i England.

I år mottog Malala Nobels fredspris, som delades med en indisk pristagare. Tillsammans erhöll de priset för sitt arbete mot förtryck av barn och unga, samt för rätten till utbildning för alla barn. Hon blev den yngsta som någonsin mottagit priset och var vid tillfället 17 år.

För varje såld bok skänker förlaget 5 kronor till The Malala fund (som bl.a skall öka chansen för flickors bättre förutsättningar och makt över sina egna liv). Kan verkligen rekommendera denna bok, så här dags t.ex. perfekt att köpa som julklapp. För den som hellre lånar - kolla bibliotekets hyllor för biografier. Man hoppas innerligt att många unga tjejer (och även killar, naturligtvis) världen över, som inte redan läst den, kommer att läsa den och blir engagerade i dessa viktiga frågor som tycks beröra så många i vissa länder. Intressant är det även för den som vill veta mer om Pakistan, landets historia, religion och de senaste årens dramatiska händelseutveckling där.

Det kan säkert uppfattas svårt med alla ord vi i texten inte känner igen, men en ordlista finns ju faktiskt längst bak i boken, liksom även en överskådlig lista över "viktiga händelser i Pakistan och Swat", som omfattar tiden från Pakistans grundande 1947 fram till 2013.

Man kan inte nog uppskatta det perspektiv sådana här historier ur verkliga livet kan ge oss. Biografier - med eller utan medförfattare - är i mitt tycke enormt värdefulla för ökad förståelse människor och länder emellan.

Betyg: 5/5

torsdag 13 november 2014

"Marias testamente" av Colm Tóibín

Marias testamente
Colm Tóibín


Kan inte skriva att jag har något att jämföra med, böcker av denna sort är inte något som för mig normalt blir lästa. Trots det, kan man kanske ana att "Marias testamente" av Colm Tóibín är något annorlunda mot de övriga. Ångrar inte att den blev läst. Alltför svårt blev det ändå att försöka skriva något om den.

Det här handlar om en kortroman på blott 127 sidor, tror därför att den går att rekommendera för de flesta som ganska enkel att läsa, för på något vis bör man nog inte missa den.

Eftersom det nu känns så ruskigt svårt att skriva ner något, får detta bli ett kortfattat blogginlägg, kompletterat med ett litet utdrag ur boken, hämtat från sidan 86:

"Medan tiden gick och vi stod där och väntade lade jag märke till att denna hunger spred sig som en smitta tills jag tror att den hade nått varenda person precis som när blod som pumpas från hjärtat obönhörligt letar sig fram till varenda del i kroppen.
När Pilatus kom ut igen lyssnade de men det han sade förändrade ingenting."

 Betyg:
* * *

onsdag 12 november 2014

"Tretton vid bordet" av Agatha Christie

Tretton vid bordet
Agatha Christie


Tretton vid bordet (originaltitel: Lord Edgware dies), publicerad första gången 1933.

"Rollbesättningen" är på ett ungefär denna:


~

Hercule Poirot - den berömda detektiven - såklart!

Kapten Arthur Hastings - Poirots medhjälpare

Kommissarie Japp - mordutredare

Jane Wilkinson (Lady Edgware) - hustru till Lord Edgware, önskar gifta sig med hertigen av Merton

Lord Edgware - offret som skulle skiljt sig från Jane (ovan)

Carlotta Adams - skådespelerska

Bryan Martin - skådespelare

Ellis - Jane Wilkinsons jungfru

Jenny Driver - vän till Carlotta

Geraldine ('Dina') Marsh - Lord Edgwares dotter

Ronald Marsh - Lord Edgwares brorson, arvtagare

Miss Carroll - Lord Edgwares sekreterare

Alton - betjänt hos Lord Edgware

Donald Ross - författare

Hertingen av Merton - önskar gifta sig med Jane Wilkinson

Ärkehertiginnan av Merton - Hertingen av Mertons mor

~

Tror jag fick med de väsentligaste där - mycket folk är det att hålla reda på i denna deckare. Numera, då man ser en inre bild av de tre första (+ Miss Lemon - som inte är med i denna) karaktärerna, så är det; David Suchet, Hugh Fraser, Philip Jackson (och Pauline Moran) man ser. Undrar hur det var första gången man läste dessa böcker - hur såg den inre bilden av dem ut då?

Handling: Platsen är London. Den självcentrerade och egenkära skådespelerskan Jane Wilkinson önskar få hjälp av Hercule Poirot för att få sin make att skriva på skilsmässopapper. Hon påtalar även vitt och brett om att vilja låta mörda sin make Lord Edgware. Jane vill gifta om sig med hertigen av Merton. Så då lorden återfinns mördad i sitt hem, misstänks såklart Jane. Men hon uppges för den kvällen ha alibi, då hon varit på en middag (med tretton vid bordet). Fler mord inträffar, skall här inte gå in på närmare om dessa, men de har naturligtvis med det första mordet att göra.

Till saken hör att 13 kring bordet skulle innebära att den första som lämnar bordet kommer att dö (även om det inte blir exakt så just här).

Det hela avslutas med en av Poirots genomgångar och föreläsning om hur morden gått till och vem som är den skyldiga, så som vi är vana vid.

Klurigt och spännande. Svårt att lägga ifrån sig boken innan man fått reda på hur det hela ligger till. Kan lugnt fortfarande konstatera att Agatha Christie är den genom tiderna absolut största deckardrottning som funnits, och som fortfarande regerar.

Betyg:
* * * *

Lord Edgware Dies
Agatha Christie


måndag 10 november 2014

"Drottningen vänder blad" av Alan Bennett

Drottningen vänder blad
Alan Bennett
Engelska drottningens olydiga hundar rusar iväg och skäller vid en den bokbuss som parkerat utanför slottets köksdörrar. Hon beger sig dit för att beklaga det oväsen odågorna orsakat. När hon väl är där känner hon sig manad att låna en bok. Intresset blir väckt och nöjet i att läsa böcker tycks bara öka, på vilket hennes undersåtar inte ser med blida ögon.

Detta är en lättviktare (124 s.) som man kanske inte känner något speciellt inför, men trots det är den en liten nätt småputtrig historia som får många bokläsare att igenkännande dra på smilbanden. Förslagsvis kan den säkert passa som en bokcirkelbok?

Egentligen gillar jag inte böcker där författaren dukar upp en historia som gör sig lustig över en tydligt namngiven levande person som vävs in i en fiktiv handling, inte alls. Det känns bara respektlöst och dumt. Men här är det en ganska snäll liten berättelse och det finns inte några elaka undertoner, så jag accepterar konceptet denna gång.

Nu har jag lovat mig själv att inte alltid vara så långrandig i mina omdömen av böcker här på bloggen, vilket säkert bara tröttar ut eventuella besökare. Så detta får bli en sådan kort notering.

Avslutar med ett utdrag ur "Drottningen vänder blad", Alan Bennett (sid. 24-25):

"Nu när drottningen själv hade upptäckt läsandets glädje var hon ivrig att sprida den till andra.
»Läser ni Summers?» sa hon till sin chaufför på väg mot Northampton.      
»Läser, Ers Majestät?»
»Böcker?»
»När jag hinner, Ers Majestät. Jag tycker aldrig att jag har tid.»
»Det är många som säger det. Man måste ta sig tid. Ta idag till exempel. Ni kommer att sitta utanför rådhuset och vänta på mig hela förmiddagen. Ni skulle kunna läsa då.»
»Jag måste vakta bilen, Ers Majestät. Det här är Midlands. Vandalism är ett universellt fenomen.»
När Hennes Majestät var i trygga händer hos landshövdingen gjorde Summers en säkerhetskontroll av motorn och slog sig sedan ner i förarsätet. Läste? Självklart läste han. Alla läste. Han öppnade handskfacket och plockade fram The Sun." 

 Betyg:
* *