En smakebit på søndag: Lyckliga slut - sjutton berättelser om vardagsvåldet

"Lyckliga slut
sjutton berättelserom vardagsvåldet"
Red. Susanna Alakoski

Genom den norska bokbloggen "Flukten fra virkeligheten" kan vi ta del av texter hämtade från böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan. Smakebit på søndag hämtas här från "Lyckliga slut, sjutton berättelser om vardagsvåldet" (2010), Red. Susanna Alakoski. Hade tänkt hoppa över smakebit idag, men när nu denna bok läses tänker jag att det är en bok som är värd all uppmärksamhet den kan få. Hoppas att många många fler får uppleva "lyckliga slut" av de som utsätts för det vardagsvåld som ett så stort mörkertal personer av rädsla fogar sig att leva med.
Återberättelsen av Kerstin Wixe handlar om den äldre kvinnan Signe som ända sedan hon gift sig blivit misshandlad och kuvad av sin sedan en tid bortgångne make. Hon har just sålt sitt hus till den kvinna som hon tidigare berättat sin livshistoria för. Valt utdrag kan inte kallas för "spoiler" när det gäller sådana här berättelser.

"Hon tittade på mig, och log medan banktjänstemannen bläddrade igenom de femtio tusenlapparna. Jag fick tårar i ögonen när jag log tillbaka mot denna kvinna som under hela sitt liv aldrig hade haft några pengar. Som fått golven på övervåningen lagda planka för planka när mannen tyckt sig ha någon krona över. Det tog många år, hade hon berättat för mig, trots att plankorna var av sekunda kvalitet och bara kostade en krona styck. Jag tänkte på hur hon hade gått där på de oisolerade golven i sina grova skor, ständigt på vakt för mannens paranoida humörsvängningar, drickande och vredesutbrott. Hur hon gjort allt hon kunnat för att skydda barnen, hur hon slitit med korna och aldrig mer hälsat på i några granngårdar. Nu sitter hon där och ser hur femtio tusenlappar räknas upp på disken. Hennes tusenlappar. Hon tar värdigt emot sedelbunten, öppnar handväskan, stoppar ner pengarna och knäpper noggrant låset. Vi skakar hand och hon stegar iväg ut från banken. Vart? När jag besöker hennes nya lägenhet en vecka senare kan jag inte låta bli att fråga.
- Jag for raka vägen till en möbelaffär, säger Signe. Och sen bara pekade jag på det jag ville ha. Jag tittade inte ens på prislapparna. Försäljaren var misstänksam och frågade hur det skulle betalas, och då sa jag: kontant. Han trodde förstås att en annan inte dög.
Signe skrattar.
- Men sen körde de hem alltihop åt mig.
Hon reser sig från kaffebordet, tar mig i handen och leder mig till sitt sovrum. Jag tittar rakt in i en försenad flickdröm. Där står en vit himmelssäng med guldknoppar och ett rokokoimiterat skrivbord med tillhörande snirklig stol. I fönstret hänger skira spetsgardiner i vitt och framför sängen ligger en fårskinnsfäll. Jag tittar på Signes fötter. De grova skorna är borta. Hennes tofflor är mjuka."

Detta är som ni förstår inte någon flykt från verkligheten, men ibland behöver vi ju också se den, försöka förstå den. Man inser, när man läser dessa berättelser ur det verkliga livet, att så här ser verkligheten ut för många. Hur många är de utsatta som av rädsla förblir tysta? När någon berättar måste vi lyssna på, läsa om, det som berättas kring detta som faktiskt existerar. Kanske ibland i vår omedelbara närhet, ibland utan att vi ens vet om det. Inte bara förr i tiden utan även i nutid.
Man kan inte låta bli att tänka på hur det sen är med de som slår, som psykar och mobbar - de som sen ofta går ostraffade ur sådant här, de som inser sin skuld; när skall de komma att tala ut om den skam de bär på för vad de gjort och erkänna hur de genom sin ynklighet skadat en annan människa, som får bära på synliga och osynliga ärr i resten av sitt liv? För att mer effektivt förebygga vardagsvåld, så kanske vi även måste förstå hur sådana personer "fungerar"?
Bland de medverkande i boken finns även Gudrun Schyman med; "Ett mörkertals talan".

Ja, just det! 1:a advent idag! Så låt oss förjaga en del av skuggorna genom att tända det första ljuset.

"De ensamma" av Håkan Nesser

De ensamma
Håkan Nesser

I den fjärde och näst sista i serien om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti, får vi möta ett antal personer från det att deras vägar möts i ungdomen. De tre akademikerparen sammanstrålar senare till en gemensam middag och dagen efter, under en planerad svamputflykt, förolyckas en av personerna. Olycksfall eller mord? Vid tiden för det inträffade avskrevs fallet som olycka, men när långt senare den tidigare förolyckade personens sambo omkommer på samma plats (en "ättestupa" i skogen) tas även den gamla utredningen upp på nytt.

Diverse tillbakablickar (som visar sig vara irrbloss) får breda ut sig ordentligt i den här romanen, som faktiskt liknar mer relationsroman än deckare. Det blir i det stora hela en ganska rörig och ytlig historia med ett sävligt tempo genom hela 583 sidor. Själv skulle jag nog givit upp, såvida nyfikenheten inte hade varit så stor angående vem/vilka som var mördare, om det nu överhuvudtaget fanns någon/några.

Hos mig gick detta inte hem. Om man plockat bort de överflödigt ingående relationsbeskrivningarna, villospåren samt de metafysiska resonemangen, hade nog den här kriminalromanen (som det ju faktiskt antas vara) bantats ner ordentligt.

Hur sympatisk Gunnar Barbarotti än kan tyckas vara, så blev man en aning besviken över denna näst sista roman i kvintetten. Tror därmed att kvarvarande andra och femte i serien får lämnas därhän.

Betyg:
*

Trio med tema "naturskildringar"

Tematrio finner man hos Lyrans Noblesser och den här veckan hamnade fokus på något som passar mig alldeles förträffligt; "naturskildringar", så det är klart man hakar på där. Försökte välja tre böcker som var sinsemellan ganska olika. Sen var ju saken den att tre andra (med natur-ligt innehåll) som inte finns i min bokhylla dök upp och vilka man gärna skulle vilja ge plats för där. Det ena ger det andra - rätt vanligt fenomen.

Hursomhelst, dessa tre ingår i min trio denna vecka:

"Svensk natur - en antologi" utgiven av Svenska Turistföreningen, urval: Lars Andersson och Staffan Söderblom: En sammanställning av texter (av olika författare och poeter), uppdelade från söder och vidare uppåt landet till fjälltrakterna. Naturskildringar helt klart!

"Vargen - den jagade jägaren" av Henrik Ekman: Utmärkt komplett bok om ett fascinerande vilt rovdjur, fantastiska bilder, stort engagemang. 

"Budskap från andra sidan" av Marlo Morgan: Marlo berättar om hur hon under fyra månader vandrade genom vildmarken tillsammans med nomadiserade aboriginer, en vandring som kom att förändra hennes liv. Budskapet handlar om att från det moderna samhället åter komma i kontakt med naturen. 

Dessa tre skulle gärna få komma hem till bokhyllan, och till att börja med såklart:

Naturlära
Lars Lerin

Upplev Sveriges natur
Martin Emtenäs

Fjärilssomrar
Göran Bergengren

Avslutningsvis några inledande citat ur boken "Budskap från andra sidan" av Marlo Morgan, tillsammans med några egna bilder av tidigare somrars fägring:

"Människan har inte skapat livets väv, hon är bara en tråd i den.

Allt som hon gör med väven gör hon med sig själv."

- Hövding Seattle, Amerika

"Inte förrän det sista trädet har huggits ner.

Inte förrän den sista floden blivit förgiftad.

Inte förrän den sista fisken har fångats.

Inte förrän då kommer du att märka att pengar inte går att äta."

- Creeindianskt ordstäv

"Jag föddes tomhänt

Jag ska dö tomhänt

Jag upplevde livet som rikast

Tomhänt"

- Marlo Morgan

En smakebit på søndag: De ensamma

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av små textcitat ur böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan smakbit. Inspirera och bli inspirerad.

Håkan Nessers fjärde bok om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti är just påbörjad. Har tidigare läst den första och tredje boken, tyckte själv av dessa bäst om "Berättelse om herr Roos". Den näst sista boken i sviten verkar inte ha mottagits så bra, men ger den en chans ändå. Det är alltså från "De ensamma" (2010) varur jag denna gång hämtar en smakebit på søndag. Kapitlet är det första, sidan 18:

"Nu tar jag staden i besittning. Det var ett sätt att hålla oron i schack; att tänka i kursiv innebar att man tog kommandot över verkligheten. Han visste att det var något han fått från en bok han läst i första eller andra ring, men han hade lagt varken titeln eller författarnamnet på minnet. Hursomhelst var det en enkel och fungerande metod: kursiverade tankar bemästrar omgivningens hotfullhet.
Ute på stationsplanen stannade han upp ännu en gång. Betraktande den svulstiga och färggranna skulpturen i stenrundeln och tänkte att den säkert var berömd. Det fanns en oändlighet av berömda företeelser i en stad som Uppsala. Byggnader, minnesmärken, historiska platser, och tids nog skulle han komma att tillgodogöra sig allt detta; lugnt och målmedvetet, det var inte någon brådska i det hänseendet.
Han fortsatte rakt fram, korsade en hårt trafikerad gata och ett par mindre, och efter några minuter var han nere vid ån. Fyris. Tog sig över den via en träbro, såg domkyrkan och den gamla stadskärnan torna upp sig snett framme till höger, nickade belåtet för sig själv och styrde stegen ditåt.
Varje människa bör ha en stor plan och en liten plan. Den stora gäller hur man ämnar ta sig genom livet, den lilla hur man tar sig genom dagen."

"Dödens mästarinna" av Ariana Franklin

Dödens mästarinna
Ariana Franklin

"Dödens mästarinna" av Ariana Franklin är något av en historisk kriminalroman/thriller (lite av en pusseldeckare skulle man kunna kalla det) som för mig förde tankarna till TV-serien "Bones". Så har man en känsla av att man skulle gilla den kombinationen kan säkert den här boken vara precis vad man söker.

I egen mening tyckte jag väl... sisådär, inte direkt min smak, lite väl makaber, men ok.

Vad som uppskattades var författarens kommentar i slutet som angav de anakronism som mer eller mindre förekommer. Sånt är hänsynsfullt att ta med anser jag. Inte för att det behöver vara så exakt noggrant, men ändå är det intressant att ta del av.

Tiden är 1170-talet och platsen är England. Huvudpersonen Adelia är en tuff dam vars karaktär jag verkligen gillade i den här boken. Det är alltså hon som är "dödens mästarinna", d.v.s. en medicinskt utbildad kvinna specialiserad på dödens vetenskap, att undersöka dödsorsaker genom obduktion och undersökning av skelett. Kung Henrik II gjorde också intryck med sin karaktär i boken - historien börjar och slutar med hans förehavanden och historien knyts ihop på ett bra sätt med detta.

Betyg:
* *

"Väckelse" av Stephen King

"That is not dead which can eternal lie; and yet stranger aeons even death may die."

- H.P. Lovecraft

Skall försöka knacka ner några ord om den sprillans nya romanen av Stephen King; "Väckelse", eller som originaltiteln "Revival" även kan syfta till; Återupplivande, återhämtning. Vill inte nämna så mycket av bokens handling, (det finns så gott om sådana beskrivningar ändå) utan bara ge ett sorts omdöme i helhet. Skrev lite angående boken under pågående läsning även här.

Väckelse
Stephen King

Detta är en både sorglig och mörk historia, visst finns där hoppfullhet emellanåt, men det blir mer som en dimmer som sakta skruvar upp ljuset för att sen "klick" bryta strömmen helt och det blir kolsvart.

Här handlar det verkligen om återupplivning (på flera vis) och i viss mån kan "Väckelse" innebära en viss återhämtning, för detta uppfattar åtminstone jag som en ganska klassisk King. Har ju själv haft en ganska rejäl paus från att läsa denna författares böcker från slutet av 80-talet tills i år. "The King of Horror" håller fortfarande måttet kan jag meddela, och speciellt i denna senaste känner man igen stilen väldigt mycket från långt tidigare böcker. Blev inte direkt överförtjust i romanen "Sömnlös", men här tycks det som man hittat hem igen, trevligt.

Det är sen inte för inte den här boken i början tillägnas en radda gamla hädangångna klassiska storheter inom skräckgenren. Detta tillför berättelsen en extra dimension och en ytterligare innebörd av begreppet återupplivande. Visst finns det igenkänning, både vad gäller H.P. Lovecraft (mycket Lovecraft) och Mary Shelley. Men trots detta har vi här helt klart en 100% King.

Den fanatiske pastorn Charles Jacobs elektriska experiment och försök med att nå universums dolda krafter får oanade följder, då han till sist genomför det slutgiltiga ultimata experimentet. Mer än så kommer jag inte att avslöja här.

Betyg:
* * * *

Trio i dystert scenario

Dystopier handlar det om i denna veckas Tematrio, presenterad av Lyrans Noblesser. Tre jätteintressanta böcker kunde man läsa om där - tack för tipsen, vill läsa dem alla tre! Konstigt nog har jag inte ens läst Processen av Franz Kafka, hur man nu kan ha missat det? Definitionen tilläts vara bred (därför vågade jag själv ta med Mikael Niemis bok som är lite mer åt katastrofroman). Så här ser min dystra trio ut:


Fallvatten av Mikael Niemi. Katastrofroman som utspelar sig i Norrbottens skogslandskap. Under en enda dag får man följa olika personer vars öde består i att kämpa för livet efter att det oväntade händer; kraftverkens dammar brister och Lule älvs enorma krafter sätts i rörelse, en tsunami-lik flodvåg drar med sig allt i sin väg genom landskapet. Jodå, Niemi kan skriva svensk katastrofroman. Detta med ett intensivt, spännande och oerhört högt tempo. Hur förändras vi om en katastrof händer? Förstår vi äntligen att vi måste samarbeta? Hoppar vi ner från våra höga hästar och inser de ganska lika grundläggande behoven för vår existens? Eller; Söker var och en sitt för att rädda sitt eget, som om det vore en isolerad del från allt runtomkring? Lockar det hos vissa fram grymma handlingar istället för hjälpsamhet? Det är väl just sådana frågor som gör dystopi/katastrof-romaner så intressanta... tror jag.

Kallocain av Karin Boye. En av mina favoritklassiker som första gången gavs ut 1940. En dystopi om ett hårt kontrollerat polisstyrt och militariserat samhälle, där befolkningen ständigt är bevakade och styrda. Den förtryckta och gömda längtan efter frihet söker sig vägar med all sin undermedvetna kraft. Leo Kall är kemisten som får i uppdrag att pröva sin uppfinning sanningsserumet kallocain på mänskligt material. Folkets inre längtan efter en friare värld kommer i öppen dager, en värld där de kan känna förtroende för varandra. Människornas själsliga uppror mot det kontrollerande och hårt styrda samhället blir uppdagat. Ruskig dystopi som man sätter i samband med den tid som var då boken kom ut en gång i tiden. Ladda ner gratis E-bok.

Stjärnklart av Lars Wilderäng. Hur många har egentligen upplevt en klar stjärnhimmel som inte på något vis fördunklats av jordens artificiella elbelysning? Detta handlar om en ganska nyligen utläst bok som gav massor av tankar efteråt. Handlingen utspelar sig i Sverige, men katastrofen är global: All elektronik slutar fungera, elektriciteten försvinner, telefonerna upphör fungera. All kommunikation havererar. Det polisiära arbetet med det som följer blir kaosartat. Militära insatser krävs inom ett land som hamnat över 100 år tillbaka i tiden på bara några månader. Detta är första delen i en trilogi och med den cliffhanger som fanns på slutet känns det bara självklart att man väntar på att få ta del av uppföljningen.

"Sigrid - Sagan om Valhalla" av Johanne Hildebrandt

Baksidestext:

"Följ med till 900-talets sagotid då sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga strider utkämpas mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.

Hövdingadottern Sigrid är bortlovad till Erik, Svitjods kung, för att säkra den fred som slutits mellan götar och svear. Men före bröllopet gör Sigrid det otänkbara och nu riskerar hennes folk att gå under. Bara Freja kan rädda henne, men den främsta av gudinnor kräver ett brutalt offer för att ingripa.

Svend har fostrats av jomsvikingarna, Nordens mest mytomspunna kämpar. Efter en stor seger söker han upp den man som han fruktar och hatar mest, Harald Blåtand, för att bli erkänd som dennes son. Om Svend lyckas kan han nå sitt mål: att störta sin far och bli Danmarks kung."...

Sigrid, Sagan om Valhalla
Johanne Hildebrandt

Detta var inte en bok för mig, därmed inte sagt att den kan vara det för andra, för mycket gott har skrivits om Johanne Hildebrandts "Sigrid, Sagan om Valhalla". Sant är, som författaren påpekar i efterordet, att förväntningarna på en fortsättning (av tidigare böcker i serien) varit höga. Men misstänker att detta inte är hela sanningen till att denna inte riktigt på samma vis "gick hem" hos mig. Att man förändrar sitt tycke och smak kan säkert i detta vara en del av sanningen.

Storartad fantasyaction har detta kallats och författaren menas vara Sveriges fantasydrottning nummer ett. Så låt inte dessa ord jag nu skriver väga särskilt tungt, utan se det bara som ett högst personligt tyckande som inte hör till majoriteten.

Språket i denna historiska fantasy är grovt och rått. En ibland farsartad brutal humor samsas med ett övermått i blodigt våld (blodet stänker bokstavligt menat). Visst kan det accepteras i måttliga mängder, men här blir det bara för mycket. Det som däremot uppskattades var miljöbeskrivningarna och hur människorna beskrivs. Detta blåste liv i berättelsen. En annan bra sak var det intresse som väcks för den verkliga historiska tid denna fantasy väver in i sin handling.

"Sagan om Valhalla" kan i den här boken kännas lite förvirrande i sammanhanget. Vad har asatrons Valhall med Sigrid Storråda, Harald Blåtand, Erik Segersäll och Svend Tveskägg att göra? Fantasy?

Återigen slutligen: Låt inte dessa ord påverka huruvida boken skall läsas eller ej. Läs den, bilda egen uppfattning, och låt den inspirera till att ta reda på mer kring det som finns att tillgå av historia kring denna avlägsna period.

Alla har rätt till sin egen mening - och den behöver alls inte överensstämma med min! :)

Betyg:
*

En smakebit på søndag: Väckelse

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av små textcitat ur böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan smakbit. Inspirera och bli inspirerad.

Stephen Kings nya roman "Väckelse" (Originaltitel: "Revival") gavs i veckan ut i Sverige samtidigt som originalutgåvan i Amerika, vilket skall vara en rätt ovanlig händelse. En modern "Frankenstein" har den tydligen kallats, trots att själva varelsen uteblir i denna roman. Och hur är det då möjligt, kan man kanske undra?

Hänvisningar från författaren förekommer mer eller mindre till exempelvis; H.P. Lovecraft, Ray Bradbury, Arthur Machen, och alltså då såklart; Mary Shelley. Klassiskt skall temat på så vis vara, då det handlar om tro, vetenskap och naturligtvis; vad som finns bortom döden.

Det är tidigt 60-tal och Jamie Morton, som nyligen fyllt 6 år, har just mött den nyanlände unge prästen Charlie Jacobs (en smakebit på søndag plockas från sid. 15):

"Varför har du en krage med hål i?"
"För att jag är pastor. När du går i kyrkan på söndagarna kommer jag att vara där från och med nu. Och om du går på kyrkans ungdomsverksamhet på torsdagarna så är jag där med."
"Mr Latoure var vår pastor förut", sa jag, "men han dog."
"Jag vet. Jag beklagar."
"Fast det gör inget för mamma sa att han slapp lida och kom till himlen direkt. Men han hade ingen sån krage."

Vid sidan av kommer det att visa sig att den nya prästen gärna experimenterar med elektricitet. Efter en familjetragedi några år senare tappar han sin tro och får lämna församlingen. Men Jamie kommer i vuxen ålder att återigen träffa Charlie, involveras då i hans försöksexperiment som handlar om att uppväcka universums helande - men också skadande - krafter.

Enligt baksidestexten skall Väckelse vara; "en mörk roman om den största fasan av alla: att förlora dem man älskar."

Den nya King-romanen menas vara ruggig även för den mest inbitne skräckläsare. Huruvida detta nu stämmer eller ej (i eget tycke) får jag lov att återkomma om, men så mycket kan sägas hitintills att den varit fängslande från första stund.

Men nej, måste bara ta med en pytteliten smakbit till! Pastor Jacobs har nu varit präst inom församlingen i tre år, han befinner sig i stor sorg men har en tid efter den inträffade svåra familjetragedin bestämt sig för att en söndag återigen stå i predikstolen. Inför fullsatt kyrka håller han en Thanksgivingpredikan, en lång monolog utav vilken man helt klart förstår att pastorn förlorat sin religiösa tro och inte längre anses önskvärd inom församlingen. Det är ur den "skräckpredikan" (som Jamie kallar den) följande lilla textsnutt hämtas (sid. 80):

... Religionen är den teologiska motsvarigheten till en lukrativ försäkringssvindel där man betalar sin premie år efter år och när man sedan behöver förmånerna som man har betalat för så plikttroget, visar det sig att bolaget som fått ens pengar i själva verket inte existerar."

(OBS! Det som skrivits ovan avslöjar garanterat inte mer av själva handlingen än vad som framkommer av bokens baksida)

"Jag är Malala" av Malala Yousafzai (med Christina Lamb)

"Jag är Malala: flickan som stod upp
för rätten till utbildning och sköts av
talibanerna"
Malala Yousafzai
med Christina Lamb

Intressant, gripande, sorgligt och starkt. En fantastisk biografi av/om en fantastisk ung människa. Det är historien om ett lands destruktiva utveckling, men samtidigt historien om kärleken till ett hemland, dess natur och kultur. En berättelse om en ovanligt modig flicka (född 1997) och hennes uppväxt i ett Pakistan (Swatdalen), alltmer präglat av talibanernas inflytande.

Malala fann tidigt drivkraften att på samma vis som sin far tala för alla flickors rätt till utbildning i Pakistan. På grund av detta blev hon 2012 utsatt för mordförsök av talibantrogna, då hon blev svårt skjuten i huvudet på väg hem från skolan. Mirakulöst överlevde hon och blev med sin familj tvungen att bosätta sig i England.

I år mottog Malala Nobels fredspris, som delades med en indisk pristagare. Tillsammans erhöll de priset för sitt arbete mot förtryck av barn och unga, samt för rätten till utbildning för alla barn. Hon blev den yngsta som någonsin mottagit priset och var vid tillfället 17 år.

För varje såld bok skänker förlaget 5 kronor till The Malala fund (som bl.a skall öka chansen för flickors bättre förutsättningar och makt över sina egna liv). Kan verkligen rekommendera denna bok, så här dags t.ex. perfekt att köpa som julklapp. För den som hellre lånar - kolla bibliotekets hyllor för biografier. Man hoppas innerligt att många unga tjejer (och även killar, naturligtvis) världen över, som inte redan läst den, kommer att läsa den och blir engagerade i dessa viktiga frågor som tycks beröra så många i vissa länder. Intressant är det även för den som vill veta mer om Pakistan, landets historia, religion och de senaste årens dramatiska händelseutveckling där.

Det kan säkert uppfattas svårt med alla ord vi i texten inte känner igen, men en ordlista finns ju faktiskt längst bak i boken, liksom även en överskådlig lista över "viktiga händelser i Pakistan och Swat", som omfattar tiden från Pakistans grundande 1947 fram till 2013.

Man kan inte nog uppskatta det perspektiv sådana här historier ur verkliga livet kan ge oss. Biografier - med eller utan medförfattare - är i mitt tycke enormt värdefulla för ökad förståelse människor och länder emellan.

Betyg: 5/5

"Marias testamente" av Colm Tóibín

Marias testamente
Colm Tóibín

Kan inte skriva att jag har något att jämföra med, böcker av denna sort är inte något som för mig normalt blir lästa. Trots det, kan man kanske ana att "Marias testamente" av Colm Tóibín är något annorlunda mot de övriga. Ångrar inte att den blev läst. Alltför svårt blev det ändå att försöka skriva något om den.

Det här handlar om en kortroman på blott 127 sidor, tror därför att den går att rekommendera för de flesta som ganska enkel att läsa, för på något vis bör man nog inte missa den.

Eftersom det nu känns så ruskigt svårt att skriva ner något, får detta bli ett kortfattat blogginlägg, kompletterat med ett litet utdrag ur boken, hämtat från sidan 86:

"Medan tiden gick och vi stod där och väntade lade jag märke till att denna hunger spred sig som en smitta tills jag tror att den hade nått varenda person precis som när blod som pumpas från hjärtat obönhörligt letar sig fram till varenda del i kroppen.
När Pilatus kom ut igen lyssnade de men det han sade förändrade ingenting."

 Betyg:
* * *

"Tretton vid bordet" av Agatha Christie

Tretton vid bordet
Agatha Christie

Tretton vid bordet (originaltitel: Lord Edgware dies), publicerad första gången 1933.

"Rollbesättningen" är på ett ungefär denna:

~

Hercule Poirot - den berömda detektiven - såklart!

Kapten Arthur Hastings - Poirots medhjälpare

Kommissarie Japp - mordutredare

Jane Wilkinson (Lady Edgware) - hustru till Lord Edgware, önskar gifta sig med hertigen av Merton

Lord Edgware - offret som skulle skiljt sig från Jane (ovan)

Carlotta Adams - skådespelerska

Bryan Martin - skådespelare

Ellis - Jane Wilkinsons jungfru

Jenny Driver - vän till Carlotta

Geraldine ('Dina') Marsh - Lord Edgwares dotter

Ronald Marsh - Lord Edgwares brorson, arvtagare

Miss Carroll - Lord Edgwares sekreterare

Alton - betjänt hos Lord Edgware

Donald Ross - författare

Hertingen av Merton - önskar gifta sig med Jane Wilkinson

Ärkehertiginnan av Merton - Hertingen av Mertons mor

~

Tror jag fick med de väsentligaste där - mycket folk är det att hålla reda på i denna deckare. Numera, då man ser en inre bild av de tre första (+ Miss Lemon - som inte är med i denna) karaktärerna, så är det; David Suchet, Hugh Fraser, Philip Jackson (och Pauline Moran) man ser. Undrar hur det var första gången man läste dessa böcker - hur såg den inre bilden av dem ut då?

Handling: Platsen är London. Den självcentrerade och egenkära skådespelerskan Jane Wilkinson önskar få hjälp av Hercule Poirot för att få sin make att skriva på skilsmässopapper. Hon påtalar även vitt och brett om att vilja låta mörda sin make Lord Edgware. Jane vill gifta om sig med hertigen av Merton. Så då lorden återfinns mördad i sitt hem, misstänks såklart Jane. Men hon uppges för den kvällen ha alibi, då hon varit på en middag (med tretton vid bordet). Fler mord inträffar, skall här inte gå in på närmare om dessa, men de har naturligtvis med det första mordet att göra.

Till saken hör att 13 kring bordet skulle innebära att den första som lämnar bordet kommer att dö (även om det inte blir exakt så just här).

Det hela avslutas med en av Poirots genomgångar och föreläsning om hur morden gått till och vem som är den skyldiga, så som vi är vana vid.

Klurigt och spännande. Svårt att lägga ifrån sig boken innan man fått reda på hur det hela ligger till. Kan lugnt fortfarande konstatera att Agatha Christie är den genom tiderna absolut största deckardrottning som funnits, och som fortfarande regerar.

Betyg:
* * * *

Lord Edgware Dies
Agatha Christie

"Drottningen vänder blad" av Alan Bennett

Drottningen vänder blad
Alan Bennett

Engelska drottningens olydiga hundar rusar iväg och skäller vid en den bokbuss som parkerat utanför slottets köksdörrar. Hon beger sig dit för att beklaga det oväsen odågorna orsakat. När hon väl är där känner hon sig manad att låna en bok. Intresset blir väckt och nöjet i att läsa böcker tycks bara öka, på vilket hennes undersåtar inte ser med blida ögon.

Detta är en lättviktare (124 s.) som man kanske inte känner något speciellt inför, men trots det är den en liten nätt småputtrig historia som får många bokläsare att igenkännande dra på smilbanden. Förslagsvis kan den säkert passa som en bokcirkelbok?

Egentligen gillar jag inte böcker där författaren dukar upp en historia som gör sig lustig över en tydligt namngiven levande person som vävs in i en fiktiv handling, inte alls. Det känns bara respektlöst och dumt. Men här är det en ganska snäll liten berättelse och det finns inte några elaka undertoner, så jag accepterar konceptet denna gång.

Nu har jag lovat mig själv att inte alltid vara så långrandig i mina omdömen av böcker här på bloggen, vilket säkert bara tröttar ut eventuella besökare. Så detta får bli en sådan kort notering.

Avslutar med ett utdrag ur "Drottningen vänder blad", Alan Bennett (sid. 24-25):

"Nu när drottningen själv hade upptäckt läsandets glädje var hon ivrig att sprida den till andra.
»Läser ni Summers?» sa hon till sin chaufför på väg mot Northampton.      
»Läser, Ers Majestät?»
»Böcker?»
»När jag hinner, Ers Majestät. Jag tycker aldrig att jag har tid.»
»Det är många som säger det. Man måste ta sig tid. Ta idag till exempel. Ni kommer att sitta utanför rådhuset och vänta på mig hela förmiddagen. Ni skulle kunna läsa då.»
»Jag måste vakta bilen, Ers Majestät. Det här är Midlands. Vandalism är ett universellt fenomen.»
När Hennes Majestät var i trygga händer hos landshövdingen gjorde Summers en säkerhetskontroll av motorn och slog sig sedan ner i förarsätet. Läste? Självklart läste han. Alla läste. Han öppnade handskfacket och plockade fram The Sun." 

 Betyg:
* *

En smakebit på søndag: Dödens mästarinna

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av små textcitat ur böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan smakbit. Inspirera och bli inspirerad.

Det blir från första kapitlet (sid 11) i den historiska kriminalromanen "Dödens mästarinna" av Ariana Franklin som jag denna gång hämtar en smakebit på søndag. Det blir ett "skrikigt" textutdrag; kungen är Henrik II av England, ärkebiskopen är då Thomas Becket, riddarna är fyra av kungens män, påven är Alexander III och barnet är ett bland fyra barn, som blir mördade i det medeltida Cambridge. Jakten på mördaren tar sin början.

"ENGLAND 1170
Ett skrikens år. En kung skrek för att bli av med sin ärkebiskop. Munkarna i Canterbury skrek när riddarna lät sagde ärkebiskops hjärna rinna ut på stenarna i hans katedral.
Påven skrek efter sagda kungs botgöring. Engelska kyrkan skrek i triumf - nu hade de fått sagde kung dit de ville.
Och långt borta i Cambridgeshire skrek ett barn. Ett litet svagt skrik var det, men det skulle få sin plats bland de andra."

"När skruven dras åt" av Henry James

När skruven dras åt
Henry James

Skräckgenren måste granskas noggrant, då den nu för mig åter tagit plats i bokhyllan.

"När skruven dras åt" av Henry James, kom ut år 1898 och skall vara en klassisk spökhistoria som inspirerat i både filmens och bokens fiktiva värld (visst, en del diviga författare påstår dock att "inspiration" endast är för amatörer, men jisses så många duktiga amatörer vi har i sådana fall!). Och såklart finns det då, av bara den anledningen, skäl att anse den här kortromanen läsvärd, att den inte bör missas?

Hoppade först över förordet, av den gotiska skräckforskaren Mattias Fyhr, men det lästes efteråt istället, vilket var tur, för där fick man lite mer förklaringar till denna snåriga historia och dess upphovsman.

Kände att en omläsning egentligen skulle vara på sin plats, men det är inget man lättvindigt har lust till. Varför då?

Det är ganska omständligt skrivet, metoden att bygga upp spänningen tycks delvis bestå i en fladdrig berättarstil. Men det är klart att det blir nervöst hysteriskt, för precis så upplevs ju också huvudpersonen, tillika berättelsens berättare till den inre berättelsen; den unga guvernanten.

Därmed kommer vi fram till själva handlingen:

Det är julafton, i ett gammalt hus har ett antal personer samlats framför brasan för att berätta kusliga historier för varandra (känns det igen?). En av dessa låter de andra förstå att han sitter inne med den allra ruskigaste. Den nedtecknade berättelsen har han fått sig tillsänd av den kvinna som själv upplevt det hela, en kvinna som varit död i 20 år och sidorna hon sände honom skickades iväg strax innan hon dog. Mannen berättar att hon (då tio år äldre än honom) var guvernant åt hans syster och när han kom hem från skolan en sommar var hon där. Händelsen, som hon senare nedtecknade och sände, skulle då ha inträffat långt innan han träffade henne den där sommaren.

Mannen låter de nedtecknade sidorna sändas efter, och för de församlade som stannat kvar till dess ankomst, återberättar han guvernantens historia.

Den unga överspända damen tar plats på ett ensligt gods utanför London för att där ta hand om en liten föräldralös flicka. Uppdragsgivaren finns på annan ort och har genom strikta restriktioner manat till att inte ta kontakt med honom, annat än i yttersta nödfall får man förmoda. I hushållet finns en husföreståndarinna som snabbt blir hennes förtrogna, samt tjänstefolk som tycks hamna i det fördolda i guvernantens nedtecknade berättelse. Genom en försändelse blir man varse att den lilla flickans äldre bror blivit relegerad från den internatskola han går i, och han beordrats att skickas hem. Brodern Miles kommer hem och uppfattas av flickans förvånade fröken lika välartad som sin syster Flora. Mystiska saker börjar dock ske. En man och senare även en kvinna, som båda inte hör dit, visar sig för guvernanten med ett hotfullt uttryck. Guvernanten blir allt mer överspänd, ja, vad det lider rentav hysterisk, inför detta. Hon får av husföreståndarinnan höra att hennes beskrivning av personerna hon sett, passar in på en man som varit uppdragsgivarens närmsta man och kvinnan den guvernant som haft tjänsten innan henne. Men båda finns inte längre kvar i livet...
På något vis uppfattar hon att barnen Flora och Miles hotas av dessa andeväsen och hon kämpar för att skydda dem allt vad hon förmår. Hur det hela ter sig och hur det sen går får ni ta reda på själva.

Det här är en roman med en handling som äger många bottnar och kräver att man läser mellan raderna. Det hela är gåtfullt och tvetydigt, förblir även så i vissa delar, man känner en viss kvarvarande förvirring på något vis, funderar vidare. Dessutom är den så skriven att man tvingas läsa långsamt, något som vi kanske i dag har lite svårt för att göra? Men dess volym på endast 152 sidor borde väl antagligen göra detta möjligt, även för den mest uppstressade nutidsmänniskan.

Den helt omedelbara film jag förknippar med detaljer ur den här boken är "The Others" med Nicole Kidman i huvudrollen, och vad gäller bok så känner man att det finns liknelser till den sortens skräck man finner i "Kvinnan i svart" av Susan Hill (med risk att verka tjatig om just den boken).

Vi får se om jag mäktar med en omläsning, vem vet, kanske blir det även redigering på det här inlägget i sådana fall.

Betyg:
* * *

"Stjärnklart" av Lars Wilderäng

Stjärnklart
Lars Wilderäng

Har just avslutat Lars Wilderängs "Stjärnklart"
(Förlag: Massolit), presenterad som första delen i en trilogi.

Tror inte direkt det kan vara fel att kalla detta för en sorts dystopisk science fiction-thriller. Och den är som sådan riktigt bra.

Om all elektronik slutar fungera, strömmen försvinner, ett evigt elavbrott, hur blir det då? En spännande och intressant fråga i vårt högteknologiska digitala samhälle, där människan fjärmat sig enormt från sådan kunskap som hörde till det naturligt självklara för vår grundläggande existens under 1800-talet.

Tänk er in i att allt plötsligt återgår till hur läget var då, lägg sen till en katastrofsituation där dammar brister, kärnkraftverk förvandlas till radioaktiva härdsmältor, o.s.v. Detta är, som man förstår, en riktigt mörk dystopi, men en väldigt intressant sådan. Den kommer liksom rätt i tiden, med den debatt som nu förs kring beredskap, försvar och samhällsskydd. Efter att ha läst den här boken får man ganska höga tankar om det militära (och väldigt låga om det polisiära).

Att undergångens scenario i huvudsak är förlagd inom landets gränser (företrädesvis Göteborg-, Bohuslän och Karlsborg, plus lite Stockholm) gör det såklart extra creepy. Det hela smyger sig inpå och det blir så där särdeles tänkvärt. Hur förberedda är vi om det som inte antas hända, trots allt gör det? Nu när vi så totalt släckt ner det analoga för det digitala, gjort oss så beroende av elektronik för fungerande infrastruktur som i sin tur upprätthåller, ja, nästan allt. Tänk bort elektricitet, transport (bl.a dagens motorfordon med all sin elektronik), alla upptänkliga moderna former av kommunikation (t.ex. fiberoptiken slutar fungera), kärnkraftverken havererar, sjukhusen upphör fungera, beställningar från/leveranser till livsmedelsaffärer (såsom de flesta nu är, d.v.s. utan lager) stoppas upp, vattnet slutar rinna i våra kranar.

Till vilken grad störningsfritt uppfattar vi att allting alltid skall fortsätta fungera? Är det klokt att göra sig totalt beroende av att allt fungerar, ge upp alla gamla metoder och all gammal kunskap? En sådan här bok tror jag kan få vem som helst att fundera över det moderna samhällets sårbarhet, hur vi successivt tillitsfullt lärt oss att leva nästan såsom i symbios med tekniken, och hur vi tar det så självklart att där alltid finns en ständig tillgång till elektricitet.

Detta är inte en vanlig undergångshistoria som handlar om en begränsad situation kring en katastrof och överlevnad (en gnutta kunskap om överlevnad får man på köpet, författaren tycks väl insatt). Katastrofen här är global och total, liksom det kaos den orsakar. Förutom det som sker inom landets gränser, får vi i första halvan av boken tillfälligt följa en FN-trupp i Afghanistan. Denna FN-trupp har koppling till kollegor i Sverige och däribland får vi främst följa en särskild militär frontfigur som blir viktig i denna berättelse. Den som finner intresse för det militära, med fokus på vapen och krig, finner nog delvis sitt lystmäte i denna roman. Just den biten blir dock för mig lite överkurs och seg med all sin tröttsamma detaljbeskrivning av utrustning m.m.

Vad som sen lämnar mer att önska, är väl lite mer nyanserade miljöbeskrivningar och även tydligare karaktärer, vilka här kan uppfattas något vaga. Det sista kan säkert bero på att persongalleriet är förhållandevis stort, det är många personer med olika människoöden vi får följa genom denna kaos-situation, men trots det är det förvånansvärt enkelt att hålla dem isär. Varje person får återkommande kapitel och personerna/kapitlen växlar (genom det att handlingen fortskrider), för att så småningom i delar stråla samman. Det är finurligt och bidrar helt klart till att vi här har ett utmärkt exempel på något man lärt sig kalla en riktig bladvändare. Tempot är rejält högt ganska så rakt igenom, och efter att halva boken blivit läst blir det bara ännu bättre (då man därefter slipper sådant som kan kännas ovidkommande för handlingen i stort).

Som slutkläm blir vi serverade en överraskande cliffhanger, som gör att man ofrånkomligt ser fram emot den fortsättning som lär vänta.

Författaren (som är medlem i Steg 3) driver även en blogg som handlar om finans, ekonomi, miljö och politik - Cornucopia? - Evig tillväxt i en ändlig värld. Detta fick mig att tänka på boken "Att svära i kyrkan - tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet", (red. Stellan Tengroth). Initiativet till den boken var ju taget inom just nätverket Steg 3, vilka de flesta av författarna där var medlemmar i. En bok man gärna önskade fick lite mer uppmärksamhet. Blev faktiskt tvungen att kolla om Lars Wilderäng var en av dessa 24 författare (det var ett tag sedan boken lästes), och så var det alltså mycket riktigt, detta under rubrik "Tillväxtrealism". Viktigt? Självklart!

Betyg: 4/5

"Farbrors dröm" av Fjodor Dostojevskij

Farbrors dröm
Fjodor Dostojevskji

Min alldeles omedelbara tanke när man kommit halvvägs in i denna bok, var att den säkert alldeles förträffligt skulle kunna omvandlas till en teaterpjäs. Mycket riktigt kunde man sen genom att ta del av efterordet, skrivet av Bengt Samuelson, få reda på att denna komiska historia faktisk har dramatiserats för scen flera gånger. Det handlar om en småstadsparodi, och det är så där riktigt bra!

Farbrors dröm av Fjodor Dostojevskij är en lustig liten historia i det mindre formatet (183 sidor).

Parodin var det första D. skrev efter sina fyra år på tukthus i Sibirien, och detta skedde under de sex kvarvarande åren av straffet, då han överfördes till militärtjänst i småstaden Semipalatinsk (nordöstra Kazachstan).

Har tidigare av D. läst; "Bröderna Karamazov", "Brott och straff", "Idioten" och "Ynglingen" (två karaktärer i Farbrors dröm; Marja Aleksandrovna och den åldrade fursten, lär återkomma i varierad gestaltning i bl.a. "Ynglingen"). Än finns alltså mycket spännande kvar att läsa för mig av denna författare, och det gör ju inte saken sämre att förlaget Bakhåll på senare tid givit ut nya versioner.

Handlingen är denna: Stor uppståndelse uppstår i den lilla titelfixerade småstaden Mordasov då den ålderstigne fursten gör entré. Rykten och skvaller sätter fart, den förestående katastrofen är i faggorna. I staden bor Marja Aleksandrovna med sin 23-åriga dotter Zinaida (Marja har tillfälligt förvisat sin make ut på landsbygden). Marja ser sin chans och räds inga knep för att få dottern gift med den gamle fursten, som långt ifrån "har alla hästar hemma". Med i bilden finns unge herr Mazgljakov, tidigare tänkbar make till dottern Zinaida. Om fursten verkligen är farbror till Mazgljakov verkar mer suspekt än riktigt, men det är så den yngre herren önskar titulera den gamla mannen för att inge sitt släktskap med densamme. Marja styr och ställer för att få sin vilja igenom, Mazgljakov förs bakom ljuset men blir sen varse att han narrats grundligt av den förslagna damen. I bakgrunden finns också läraren Vasia (som äger Zinaidas äkta känslor) i sin sjukbädd i fattigkvarteret. Allting ställer sig på sin spets för att sedan brisera. Slutet är lätt överraskande och på sätt och vis kan man trots allt finna att Marja Aleksandrovna får sin vilja igenom, fast på ett annat vis än först var tänkt.

Spännande och levandegörande gestaltning av huvudpersonerna. Fursten är helt obetalbar i sin förvirrade framtoning; enögd, benlös, med peruk, löskägg, puder, rougé, o.s.v. Fru Aleksandrovna med sin orubbligt starka vilja och skvallriga läggning. Dottern Zinaida i sin tillbakadragna medgörlighet efter försök till trots, sin högdragna framtoning, all sin tillbakahållna frustration. Den kuvade maken till Marja, där man inte kan tänka sig något mer som liknar en "toffelhjälte". Exemplen är fler, men stannar där. Så för alla er som anser att Dostojevskijs böcker är "så tråkiga att klockorna stannar", då har ni inte läst Farbrors dröm. En fantastiskt skojig läsupplevelse som rekommenderas så där alldeles extra!

Betyg: 5/5

"Sömnlös" av Stephen King

Sömnlös
Stephen King

Denna "skräckroman" tog osedvanligt lång tid att komma igenom, men nu är det gjort. Detta var inte i min smak. Visst, den första och en del av andra delen gick väl an, men sen blev det bara för underligt, t.o.m. för mig. Vad gäller underligheterna kan man inte låta bli att dra paralleller till den storsäljande boken "Den nionde insikten - The Celestine Prophecy" av James Redfield, som gavs ut året innan (1993) "Sömnlös" av Stephen King första gången publicerades (1994).

Här är det svårt att inte avslöja för mycket av bokens handling (utöver ovanstående) om man skulle ge sig på en beskrivning av den, redan baksidestexten riskerar kanske att avslöja för mycket i vissas tycke. Väljer därför att citera baksidestexten längst ner i detta inlägg - så den som så önskar kan ju hoppa över den, efter mitt kortare omdöme som skall försöka ges.

Här har vi alltså en roman på 612 sidor i pocketutgåva, en liten tegelsten alltså. Boken är uppdelad i tre delar och en epilog (längre än en epilog brukar vara i normala fall). Det kan ta ett tag att komma in i boken, det börjar hända saker och man drivs att fortsätta läsa, för att åter bromsas upp, tyvärr.

Tyckte väldigt bra om att huvudpersonerna var äldre människor (till att börja med var de ju åtminstone det). Sömnlösheten Ralph led av i inledningen var väldigt väl beskriven och kändes autentisk, med all skörhet och bräcklighet en sådan kan åstadkomma. Fanatism är ju något som känns ganska angeläget att bli uppmärksam på, i den här boken har de fanatiska elementen placerats som två antagonister för och emot abort, visst är det överdrivet men det visar på ett bra sätt hur långt människor kan vara beredda att strida för sin sak - bortom både sans och förnuft, med både dumdristig trotsighet och dåraktigt våld.

Skulle inte vilja kalla detta en spänningsroman, för drivet som man normalt kanske förknippar med böckerna av denna författare finns inte här på samma vis. Det är new age-flum, filosofiskt, tankeväckande, kanske rentav lite sciencefiktion. Men om man är ute efter skräck och spänning? Där blir man allt något tveksam, men smaken och tycket är ju så rysligt olika, så visst kan man försöka ge boken en chans, då den i vissas tycke säkert kan bli något av det bättre som lästs av King. För mig orsakade den dock den raka motsvarigheten till sömnlöshet kan jag lova. Skall försöka att inte låta detta påverka mig då "Revival" förmodligen dimper ner i brevlådan nästa vecka. Förväntningarna är ganska höga.

Och här kommer då baksidestexten (dags att blunda för den som så önskar):

"Ralph Roberts lider av sömnlöshet efter hustruns död. Han har svårt att somna på kvällen och vaknar tidigare för varje dag. Han prövar olika kurer men ingenting hjälper.
När Ralph en dag börjar se märkliga ljusfenomen är han övertygad om att han håller på att förlora förståndet. 

I staden där han bor pågår en livlig debatt om kvinnans rätt till abort. Helen, Ralphs närmaste granne, skriver på ett upprop för fri abort. Hennes man, den sympatiske och alltid lika vänlige Ed, grips av en vrede bortom alla gränser och misshandlar Helen.
Men Ed är inte den enda som börjar bete sig egendomligt..."

 Betyg:
* *

En smakebit på søndag: Farbrors dröm

Genom den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten kan vi ta del av små textcitat ur böcker som för närvarande läses, samt även själva bjuda på en sådan smakbit. Inspirera och bli inspirerad. Mari undrade denna gång hur vår helg hade sett ut. Nåja, den är ju inte riktigt över än. Är nog inte särdeles generös med min privata sfär i bloggsfären, men så mycket kan jag orda om att det än så länge blivit ganska mycket läst, vädret har varit grått och regnigt (så tycks även denna söndag bli), d.v.s. som upplagt för bland annat denna syssla.

Att åter läsa Dostojevskij var ett rent nöje. Hade sånär glömt bort hur bra det är, hur tydligt personerna framträder och här, i denna lilla formatets klassiker (183 sidor), hur komisk den satiriska handlingen kan vara.
Denna småstadsparodi skrevs efter författarens fyra år i tukthus och under de sista sex åren av strafftiden i militärtjänst, som var förlagd till en småstad i nordöstra Kazachstan.

Det är alltså ur "Farbrors dröm" jag denna gång väljer en smakebit på søndag. Den gamle fursten hälsar sina bönder på franska och den feodala relationen är påtaglig, lika påtagligt är även småstadsskvallret som blomstrar i Mordasov:

"Varje bonde som råkar möta honom stannar och tar av sig hatten, bugar djupt och säger: "Goddag, vår furste och fader, ers excellens, vår klara sol!" Och fursten tittar omedelbart på honom genom sin lornjett, nickar glatt och säger ämabelt: "Bonjour, mon ami, bonjour!" Många liknande rykten gick i Mordasov, fursten kunde ingen glömma: han bodde ju praktiskt taget nästgårds! Därför väckte det allmän förvåning när en vacker morgon ryktet spreds att fursten, enstöringen och lustigkurren i egen hög person hade behagat anlända till Mordasov, där han hade stannat till hos Marja Aleksandrovna! Alla blev totalt överraskade och uppjagade. Alla väntade på en förklaring, alla frågade varandra vad detta skulle betyda."