I veckans
bokbloggsjerka, presenterad av Annikas litteratur- och kulturblogg, är det Carola som via mail har skickat in följande fråga:
"hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar."
Hejsan hoppsan, det var mycket det där... :) Nåja, gör ett någorlunda lagom fredagsambitiöst försök genom att spjälka upp de olika delarna:
Hur interagerar (SAOL: växelspelar, samspelar;
i umgänge)
bokbloggen med hugade läsare?:
- Blir väl genom kommentarsfälten i första hand. Vill försöka bli bättre på att kommentera andras bloggar
även då det inte rör speciella inlägg för "sammankomster" som t.ex. bokbloggsjerka, söndagens smakebit, tematrio och månadens bästa bok. Att svara på kommentarer i egna bloggen har jag gång efter annan verkligen bemödat mig till att göra, det går lite knackigt tyvärr, men har inte övergivit denna strävan riktigt än.
Och så gillar jag bara mer och mer Goodreads, som är en webbplatscommunity och databas med info om litteratur och övrigt inom bokväsendet, vet väl inte direkt om det så värst mycket handlar om interagerande verksamhet, men nog sjutton blir man inspirerad av vad andra läser, tycker och tänker om böcker. Boktipset är ju också förträffligt för den där sortens inspiration.
Interagerande via G+, twitter och facebook är nästintill obefintlig vad gäller bokbloggandet, men bör väl kanske också nämnas för denna första fråga.
På vilket sätt lockar Bokhyllan till sig nya läsare?:
- Kanske genom att det skall gå lättare att upptäcka eller följa bloggen via Bloglovin, Goodreads, Boktipset, G+, twitter, fb, bokbloggar.nu, bokbloggar.se och bloggportalen. Anstränger mig verkligen inte att aktivt försöka "locka" till mig nya läsare genom att vara mainstream eller medvetet bara läsa/skriva om böcker som är populära. Det jag själv intresserar mig för att läsa är det som får styra och bloggar på det sätt som känns kul, om sedan någon annan känner sig intresserad eller har nytta av det jag läser och skriver - klart det är riktigt roligt.
Förresten lag jag även in en länkning till bokbloggen från min matreceptblogg (som det uppenbarligen inte går att skiljas från), tror dock inte så många som är ute efter matrecept tar sig tid för att bli intresserade av mina amatörmässiga bokrecensioner, men vem vet?
Hur får bloggen befintliga läsare att fortsätta läsa den?:
- Åh, har faktiskt ingen aning! Kanske att den hålls vid liv och lust, med inte alltför långa bloggpauser (om sådana förekommer). Inget jag medvetet har funderat över.
Vad är det egentligen för drivkraft som får administratören att fortsätta med detta bokbloggeri?:
- Lusten att läsa böcker; att tänka, tycka och skriva om vad man läst på bloggen. Självklart är det en lycka att på det här sättet ha förmånen att kunna få vara med och inspirera, tipsa om böcker; att förmedla den nytta och det nöje man upplever med bokläsandet.
Sådana här nyheter, som tyder på att allt fler uppmärksammar vad bra det är att läsa böcker (även romaner!), gör mig glad:
http://www.svt.se/kultur/bok/uppat-for-bokforsaljningen.
Hur mycket tänker i själva verket denna administratör på sina läsare då hon bloggar?:
- Det var nog med tanke på läsarna som jag t.ex. för inläggen som gäller bokomdömen/recensioner även började länka till andra bokbloggar som recenserat boken, så att de som vill få ett mer nyanserat perspektiv kan klicka sig vidare till dessa... för vi tycker ju så olika vi människor utifrån vilka vi är, vilka liv vi lever, våra erfarenheter och kunskaper.
Dessutom lägger jag mig i vinn om att försöka få det jag skriver enkelt, utan något slags fikonspråk eller ord som inte används i vardagstal, på så vis kanske sådana här som mina amatörmässiga (och ofta föga djupanalyserande!) bokomdömen/recensioner kompletterar de mer korrekt och kunnigt gjorda, där yrkesrecensenten får lön för sina professionellt utförda texter. Det ena behöver aldrig utesluta det andra, ett samexisterande av yrkesbloggar-proffs och fritidsbloggar-amatörer tror jag bara är stimulerande för samtliga. Ja, så är min tanke i varje fall.