tisdag 20 november 2018

Veckans topplista v.47 – Höstens bästa

Dags för "Veckans topplista", som på tisdagarna arrangeras av Johannas Deckarhörna. Såhär skriver Johanna:

"Snart står vintern för dörren, i alla fall om man ska följa kalenderåret som räknar december som en vintermånad. Därför börjar det bli dags att summera höstens läsning och veckans topplista handlar idag om höstens bästa böcker."

Rangordning av böckerna på listan görs inte här heller. Valde dessutom in en (Ketoguiden) som lästes och skrevs om på bloggen i slutet av augusti, för det var ju en sådan bok jag återkom till lite då och då senare under hösten också... böcker med recept brukar kunna ha den effekten.

Här kommer mina fem allra bästa böcker denna höst:


  1. Ketoguiden av Martina Johansson
  2. Det som inte växer är döende av Jesper Weithz
  3. Kaos av Johanna Juneke
  4. Stockholmspesten av Sofia Albertsson
  5. Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos

(Titlarna länkar till bokomdömen och recensioner här på bloggen, förutom Mantor för vilken den nya reviderade upplagan släpps idag - antingen kommer min recension här på bloggen idag eller i morgon)


Andras topplistor på temat finns här


måndag 19 november 2018

Dagens bokpost: Beatrice


Beatrice
av KG Johansson


Wow! Sådana här överraskningar gillar jag verkligen! Överraskning på två sätt, å ena sidan hade jag helt missat utgivning (den 2:a dennes) av boken, å andra sidan kom den alltså som ett överraskningsexemplar från författaren, med ett: "Recensera gärna!". Jamen, naturligtvis självklart!☺

Den som har ett hum om vad jag skriver om här på bloggen vet att jag mer än gärna läser fantastik, och i framkant finns då denna författares böcker. En sf-roman som denna måste ju på så vis få förtur. Lägger det påbörjade projektet med Kings fantasyserie (Det mörka tornet) åt sidan, den kan absolut vänta, nu vill jag läsa Beatrice! För såhär är det: känslan från Samvetsmakaren dröjer sig kvar fortfarande, trots att den lästes i februari... men vad betyder tidsaspekten när det gäller böcker som betecknas med superlativet bäst? Denna nya sf-roman verkar på samma sätt så lovande, kolla bara baksidestexten:

"I slutet av 2000-talet är världen uppvärmd och kaotisk. Afrika, Sydamerika och stora delar av Asien har tystnat, Europa och Nordamerika kämpar mot terrorister. När ett rymdskepp med internationell besättning sänds mot asteroidbältet, officiellt för att leta mineraler, är det verkliga syftet ett annat – att ge världen hopp.
    Både Ana och hennes sambo Chris vill komma med på skeppet men Ana måste stanna på jorden. Innan skeppet ens har nått sitt mål händer något annat: en utomjordisk intelligens som kallar sig Beatrice tar kontakt med besättningen. Hon påstår att mänskligheten är hotad men att hon kan lösa problemet. Kommer världen att våga lita på henne?"

...kompletterad med författarinfo:

"KG Johansson var Sveriges första professor i rockmusik men lämnade det arbetet 2006 för att skriva på heltid. Bland priser och stipendier märks det svenska sf-priset Spektakulärt (tre gånger), Region Norrbottens heder- och förtjänststipendium, förstapriset i Mix förlags novelltävling 2012, samt många stipendier."

Har av KG Johansson tidigare läst: SvarthundenGoogolplex, ToshAfrickaDen enda dåliga människan i världenSamvetsmakaren, Under den döende stjärnan, OmegaFyra kvinnor fyra flickor och Biotika (titlar länkar till mina recensioner/bokomdömen här på bloggen). Så ja, detta blir bok nummer elva!👍

På förlaget TiraTiger Förlag finns mer information om Beatrice samt köplänk och länk till provläsning av första kapitlet.


ISBN: 9789177732273


Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!


söndag 18 november 2018

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar idag smakbiten ur Allting växer av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):


  " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.
   Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fall.
   Doktorn hade lutat huvudet i handen så att ena axeln sköt upp ännu mer. Kanske återgav hans animerade persona hans verkliga utseende, Embla hade sagt att det var inne bland högrankade numera. Men läkare och andra beslutsfattare brukade inte vilja vara igenkännliga, det kunde skapa obekväma möten på söndagspromenaderna."


Tvärtom egentligen, men just det där att "animerade persona" stämmer med verkligt utseende fick mig att dra paralleller till "Snapchat dysmorphia", som man kunde läsa om i nyhetsflödet igår. Läskigt! Friska unga människor som vill göra om sig genom operation, för att se ut som sina retuscherade selfies på nätet... så oerhört konstigt.😲


Baksidestext:

"Efter klimatkatastrofer och världskrig har Förenta Nationerna förtätats till en klimatkontrollerad zon. Här lever människor det goda livet bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier.

Jossi, nygift och nyutexaminerad konstnär, borde egentligen vara lycklig. Men trots att medicinimplantaten reglerar hennes hormonnivåer drabbas hon av en oförklarlig dödsångest, som inte ens det kryoniska löftet om evigt liv biter på.

På jakt efter förklaringar söker sig Jossi till politiken. Men de etablerade partierna visar sig vara fulla av floskler. Snart dras hon i stället in i en radikal organisation, som tror att lösningen på allt är att omvandla människans relation till naturen…"


Lyra Kolis Allting växer har jämförts med Karin Boyes Kallocain, Aldous Huxleys Du sköna nya värld, och något som gränsar till Margaret Atwood... så självklart var jag tvungen att läsa denna också!😅



Andras smakbitar finns idag länkar till här


torsdag 15 november 2018

Helgfrågan v. 46

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Denna veckas frågor:

"Har någon adventskalender? 

Bonusfråga: Choklad eller chips?"


Länge sedan sådant. Det barnsligaste jag har närmast runtomkring är hundar och katt, vilka näppeligen uppskattar kalendrar framför hundtugg och kattgodis. Men kanske man skulle fixa en adventskalender här på bokbloggen, med en boklig lucka om dagen fram till jul? Tål att tänka på. Bara inte ambitionsnivån blir för hög, det orkar man inte med i december månad, värsta månaden på året enligt mig.


Bonussvar: 

Ingetdera egentligen. Har ett i andras ögon udda matval (ketogen kost), då går allt annat bort än riktig mat med minimalt av kolhydrater, såklart inga sötsaker och sådant. Men okej, för att variera fettintaget kan man väl tänka sig en pellets kakaosmör (100% fett) i morgontéet kanske. Så svaret får bli choklad-liknande, fett men inte det minsta sött.😍



Andras svar finns länkar till här


onsdag 14 november 2018

Recensioner och olika sorters recensenter



Läste en kommentar på facebook nyligen, som fick mig att fundera.

Det var en författare som hade delat en bitsk pressrecensents "recension" (om man nu kan kalla den så, gillade för egen del inte alls hur recensionen var skriven, då t.o.m. fördomsfulla åsikter om författarens läsare framhölls, otroligt dumt😣). En som där nedanför kommenterade detta, ansåg att det var de som inte kunde skriva böcker som skrev recensioner, och hur dessa sedan i sina recensioner försökte förklara hur de som kan skriva inte kan det... med det menades väl (kan jag tänka mig) att han tyckte att den som recenserar böcker gör detta utav någon slags förbittring över att själv inte kunna skriva så bra som den som verkligen kan skriva bra. Men *suck!* inte är det väl så hörrni (ni som nu, liksom mig, inte är författare men ändå skriver recensioner på bokblogg)? Snacka om att dra alla över samma kam p.g.a. ett enda surkart!

Tror faktiskt jag aldrig skrivit en bokbloggsrecension där jag försöker förklara hur någon författare inte kan skriva, däremot försöker jag ofta, helt tvärtom, förklara hur otroligt bra en författare skriver genom att fokusera på bokens handling, hur boken upplevs från mitt perspektiv. Om boken är "dålig" (inte alltid detsamma som dåligt skriven) läser jag aldrig ut den och därmed skriver jag heller inget bokomdöme här på bloggen. I de fall då boken inte är i min smak (därmed inte sagt att andra kan tycka den är helt fantastisk!), men då det gäller ett recensionsexemplar som jag anmodas skriva om, så måste ju ändå nämnas sådant jag själv inte tyckte så bra om, men den åsikten kan jag ju bara själv stå för, andra får bilda sin egen åsikt. Allt kan inte passa alla och något som jag gillar kanske du tycker är botten, och tvärtom. Det är precis som det skall vara, inget att bli upprörd över.

Proffsrecensioner i pressen bör inte jämföras med recensioner på personliga bokbloggar. Det är ju två skilda sorter, var och en bra på sitt sätt. Både proffsrecensenter och amatörrecensenter ökar ju uppmärksamheten kring böcker och läsande... borde inte det vara något positivt? Och inte skall man väl behöva vara författare för att ha rätt att skriva om böcker som man läst? Kan väl räcka om man som mig är en bibliofil? Ja, egentligen inte ens det, alla har väl rätt att skriva om dessa enastående böcker man läser, oavsett om det sker professionellt i dagspress eller amatörmässigt på en personlig blogg?

Kanske lyckas man inte alltid så bra med att skriva recensioner, varken som proffs eller amatör, hursomhelst ger väl övning färdighet även vad gäller det. Men alltid bra att lägga fokus på själva bokens innehåll och inte ha en massa åsikter om författaren eller författarens läsare...

Eller vad tycker ni?


Dagens bokpost: Gubbas hage


Gubbas hage
av Kerstin Ekman


Hämtade en sådan otroligt fin bok på Norrköps paketutlämning idag! Blev så glad när jag blev erbjuden recensionsexemplar för någon av de nominerade titlarna till Augustpriset. Klart jag var intresserad, speciellt Gubbas hage (Augustprisnominerad i kategorin Årets svenska fackbok) lockade ju sådär alldeles särskilt.


Kerstin Ekman:




Strövtåg i Roslagens skog och mark ligger mig nära, om än inte med så mycket vilsegång kanske... klarat mig bra från sådant.😉

Som jag ser fram emot att få läsa, njuta och skriva om denna på bokbloggen! Troligen en sådan där perfekt julklappsbok att tipsa om dessutom.


Beskrivning:​

"Den här boken handlar om ett halvt tunnland hagmark och om alla ställen i omgivningarna där jag vandrat och ibland gått vilse. Jag har skrivit upp vad som har hänt och vilka växter och djur jag under årens lopp har sett. Mina följeslagare har varit många; de flesta är döda sedan länge. De har lärt mig allt om det som lever och växer här.

Kerstin Ekman skriver om det vilda i skog och ängsmark och om den artrikedom som nu hotas av utarmning och försvinnande. Hon läser och vandrar i landskap och litteratur och låter oss dela det hon sett, tänkt och lärt."




ISBN: 9789100174118


Stort tack till Fanny Larsson på 
Svenska Förläggareföreningen för rec.ex.!


tisdag 13 november 2018

Veckans topplista v. 46 – Gråa bokomslag

Veckans topplista arrangeras av Johannas Deckarhörna på tisdagarna. Johanna skriver:

"Nu är vi mitt inne i den gråaste och tristaste delen av hösten. Löven ligger på marken, antalet soltimmar är typ noll och det dröjer ännu några veckor innan vi får tända våra juleljus. Därför tänkte jag att vi nog behöver en påminnelse om att grått kan vara en snygg färg. Så idag vill jag se fem favoriter när det gäller bokomslag som går i gråa färgtoner."

Visst, löven ligger på marken och dagens löp säger att Löfven hyllar Lööf. Jag fattar noll plus noll, när allt är upp och ned, bak och fram, tokigt både härs och tvärs. Inget är vad det varit och inget blir som det ska. Men en sak är säker, när det angår det yttre (bokomslagen) är de gråa favoriterna nummer 3, 4, 5. Vad gäller det inre (innehållsmässiga) är samtliga favoriter, så en varm rekommendation för dessa Två Plus Tre, Fyra Plus En:


 +




  1. Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt av Pär Holmgren
  2. De förjagade av Mikael Strömberg
  3. Noll Plus Noll av Teodor Werelius
  4. Änglarnas svar av Stefan Einhorn
  5. Det som inte växer är döende av Jesper Weithz


Titlar länkar till bokomdömen och recensioner här i bokhyllan.



Sid. 8; Noll Plus Noll av Teodor Werelius:




"Han som drömmer om galaxer

Han är ingenting, har inga gränser
inga minnen, inga tankar
bara känslor, alla känslor.

Han ser ljus och färger
fladdrande punkter i mörkret
platser där han aldrig varit.
Varför finns de inte längre?"







Andras topplistor på temat finns här


måndag 12 november 2018

Bok- och bloggrelaterat

Tittar in för att tipsa om en tävling som nyligen utlysts på fb-gruppen Bårhuset - snack om skräcklitteratur. Det är nystartade förlaget Dystopia publishing (beskriver att de kommer att specialisera sig på mörker och undergång) som lottar ut två ex av Blodsmak, en deckare/spänningsroman med övernaturliga inslag, skriven av författaren Eva Häggmark.

Facebookgruppen är f.ö. skapad av det eminenta förlaget Swedish Zombie. Ambitionen med gruppen lär vara att lyfta fram svensk skräcklitteratur samt vara en mötesplats för svenska författare och läsare (refererar till fb-gruppens beskrivning), vilket ju är en alldeles utmärkt bra ambition. Bl.a. arrangeras just boktävlingar, så värt att gå med alltså. Ofta handlar tävlingarna om att skapa texter, har därför inte tidigare deltagit i någon av dessa tävlingar. En vanlig dödlig läsare utan författarambitioner, som mig, tar då ett steg tillbaka. Som bokbloggande doldis smygläser jag ändå gärna det andra skriver, håller mig à jour lite vid sidan om...😉

Nåväl, medverkan i den här tävlingen, som jag såhär bloggledes vill tipsa om, har inget med att visa upp sina färdigheter i prosa och fantasi, utan det är en fototävling! Man är med och tävlar genom att i kommentarerna visa upp sin läskigaste bild, ett otäckt foto du tagit. Låter väl kul? Senast midnatt den 16 november skall bidraget laddas upp. Själv bidrog jag med bilden nedan, Mörby slottsruin fotad för fyra år sedan (fler bilder där och då här). Tycker det bara är korparna i det döda trädet och den - bara lätt anade - bleka siluetten i fönstergluggen som saknas för fulländning, men ändå!:


Den som sysslar med nattfotografering kan på platsen skapa riktiga mästerverk med effektfull stjärnhimmel i bakgrund. Så himla tjusigt!

Så till det bloggrelaterade...

Kollade igår bloggstatistiken på skoj och blev rätt överraskad av tippat och otippat vad gäller "intresse" (besökstoppar) för bokrecensioner.

Hade helt klart tippat på att intresset skulle bli stort - förr eller senare - för böcker i serier som Wilderängs Stjärntriologi eller Selanders Väringasagan, det var liksom väntat. Varför Huset på udden av Agatha Christie är bland besökstopparna är däremot en gåta, kanske har det med att den i år gick som tv-serie? Mycket möjligt. Täcknamn: Hilde av Kjell Ola Dahl finns också med bland de välbesökta, rätt väntat, liksom den fenomenalt bra novellixen Spår i snön av Jonas Karlsson, föga förvånande. Otippat var dock att Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar, en antologi av Föreningen Arbetarskrivare, skulle bli med på "Hela tiden"-statistiktoppen för sidvyer... oväntat, men förtjänar verkligen all uppmärksamhet.

Tittar man på sådant som fått megaintresse på senare tid - med raketfart! - hittar man t.ex. Ketoguiden av Martina Johansson, klart otippat, hade nog trott det var för "udda". Vem vet, kanske det rentav blivit trendigt med ketogen kost?
Trodde däremot verkligen att Stockholmspesten av Sofia Albertsson skulle få stor uppmärksamhet, men icke, egendomligt... nåja, det kanske kommer. Möjligen får den dystopiska skräckpärlan mer fokus via Instagram? Den världen har jag noll koll på.

Sådär ja, nu blev det visst dags för Martinas "Blodsockerte" (addar en tsk ceylonkanel till den mixen) och Shirleys Hemsökelsen på Hill House. Mina väl kombinerade "toppfavoriter" just nu.👌



söndag 11 november 2018

En smakebit på søndag: Råttfångaren

Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa smakbitar hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbiten här idag hämtas från Råttfångaren av Kamilla Oresvärd. Ett dygn har gått sedan Stinas väninna Amelie försvann, inga ledtrådar för vad som kan ha hänt henne har ännu dykt upp. Sidan 98:




   "Hon, Lilly och Annie har varit ute med Missing People och letat hela eftermiddagen. De har täckt varenda lerig centimeter av den nästan hundrafyrtio hektar stora Slottsskogen. De har varit i djurens hägn, på lekplatsen Plikta, i Smålandsgården och uppe vid Observatoriet.
    Att gå med Missing People som privatperson och inte vara där som polis har känts märkligt. Hon såg sina kollegor och hejade på några av dem, men försökte så långt det var möjligt att undvika dem. Det är så många frågor de vill att hon ska svara på och hon orkar inte. De vill veta hur hon mår, när hon kommer tillbaka, men framför allt vad det egentligen var som hände på Dicksonska palatset."




I fredags fastnade jag direkt i Råttfångaren, den tredje delen i krimserien om Stina Seger. Och på den vägen är det. En bok som högst sannolikt skulle kunna bota vilken besvärlig lässvacka som helst, speciellt nu då det novembergråa höstmörkret tröttar extra mycket. Perfekt pocketbok när man vill ha något som är både spännande och lättläst. Går att läsa fristående.


Andras smakbitar för denna söndag hittar du länkar till här


fredag 9 november 2018

Dagens bokpost: Råttfångaren


Råttfångaren
av Kamilla Oresvärd


En riktig trevlig överraskning kom med posten denna fredag. Behövde verkligen boosta pågående läsningshögen, så den här kriminalromanen passade utmärkt just nu! Och naturligtvis måste småviltsjägaren Kajsa fastna på en bokbild med den kattjusande titeln Råttfångaren.😊

Har tidigare läst Jägaren, som är den andra delen i serien om kriminalkommissarie Stina Seger. Den boken tyckte jag i det stora hela rätt bra om (med vissa små reservationer). Ska bli så spännande att se hur denna uppföljare är i jämförelse.


Innehållsbeskrivning:​

"STINA SEGER har tagit en välbehövlig semester och är i Marbella med sina två bästa vänner Amelie och Carolina. När hon kommer hem till Sverige blir inget som hon tänkt sig. Hon blir omplacerad från sin tjänst vid Göteborgspolisen och vad värre är, Amelie försvinner spårlöst. 

Stina får inte arbeta med fallet. Trots det blir hon inblandad och befinner sig snart mitt i en katt och råtta-lek där inget är vad det ser ut att vara. Ju mer hon nystar i fallet, desto mer inser hon att sanningen finns henne skrämmande nära. Samtidigt börjar tiden rinna ut. Kanske är det redan för sent?   Råttfångaren är en klaustrofobisk spänningsroman om hur lögner och fasansfulla hemligheter från det förflutna hemsöker både de skyldiga och de oskyldiga. Ingen går säker och ingen går att lita på. 

Råttfångaren är en fristående uppföljare till Minnesbäraren (2015) och Jägaren (2017) som båda varit utgivna som ljudboksserien "Seger". 

KAMILLA ORESVÄRD har bland annat läst språk och litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och arbetar sedan många år tillbaka som ansvarig för kommunikationsfrågor i ett internationellt bolag. Hon bor i Göteborg och har man och två döttrar. Kamilla debuterade 2015 med lovordade Minnesbäraren."

Kamilla Oresvärds böcker kan man dessutom läsa mer om på författarsajten här.


ISBN: 9789178350414


Tusen tack Bokfabriken för recensionsexemplaret!
💖


torsdag 8 november 2018

Helgfrågan v. 45

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Denna veckas frågor:

"Vad läser du nu? Bonusfråga: Berätta något du tror vi inte vet om dig?"


Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson, men även Göteborg rouge av Håkan Tendell. Kämpar lite med sistnämnda... var nog i väl våldsammaste och hårdkokta slaget för mig, byter bok så fort jag hamnar vid dom partierna, så det kan antagligen ta sin lilla tid att komma igenom, kanske blir det bättre, eller kanske inte, vi får se. Bra att ha flera böcker på gång samtidigt hursomhelst. Inväntar även denna som jag nyligen tackat ja till som ett rec.ex.:


Hoppas alltså att Gubbas hage av Kerstin Ekman dyker upp i postlådan snart. (Se där! Nu fick ni veta något om mig som ni inte visste😄) Tror den kan vara riktigt riktigt bra, passa mig utmärkt att läsa och att skriva om här på bloggen. Augustprisnominerad i kategorin Årets svenska fackbok dessutom. Säkert en sådan där perfekt julklappsbok skulle jag tro.


Andras svar finns länkar till här


"Vajlett och Rut" av Karin Alfredsson

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson. Förlag: Bokfabriken.
Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).
ISBN: 9789176299067


"Karin Alfredsson följer upp förra höstens succé Skrik tyst så inte grannarna hör (nominerad till Årets bok 2018) med en relationsroman om två kvinnor i Västerbottens inland, i mitten på förra seklet. Om hur det var och är att tvingas bryta mot normen för att vara sann mot sig själv.

Vi har försökt med fri uppfostran. Försökt med sådant som jag har hört att fröken tror på.

Det är sant. Vajlett tror inte på aga. Hon tror inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som barnen i Granträskåsen är vana vid. Hon vet att det finns föräldrar som tycker att ungarnas nya skolfröken är alltför slapphänt och inte gudfruktig nog. Men hon står på sig, vänjer sig nog vid hur sladdret går. Hon är inte den enda det pratas om.

Nej, bytelegrafen går även om andra. Till exempel om den nya postfröken och hennes hår. Rut är den enda kvinnan i byn som är kortklippt, kanske för att hon inte är rädd för Guds straff. När Vajlett hör vad barnens mödrar sagt om postfröken är hon tacksam att hon stått emot frestelsen att själv ta fram saxen.

Ändå har de inte hört allt. Ingen mer än Vajlett och Rut har en aning om känslorna som växer så starkt mellan dem, Gud förbjude …

Karin Alfredsson är en av vår tids största kvinnorättsförfattare. Hon har varit verksam som journalist i drygt 40 år, bland annat på Aftonbladet och SVT. Hon bokdebuterade 1979 med Den man älskar agar man?, den första debattboken i Sverige om mäns våld mot kvinnor. 2006 fick hon Svenska deckarakademins debutantpris för 80 grader från Varmvattnet. Karin är flitigt anlitad moderator och politisk utfrågare. Hösten 2017 gjorde hon comeback efter sex års paus från det skönlitterära skrivandet, med romanen Skrik tyst så inte grannarna hör, nominerad till Årets bok 2018."

Ännu ett oväntat recensionsexemplar, en sådan där typ av bok jag aldrig själv skulle ha valt att läsa. Relationsromaner, och kanske speciellt den här sorten, har jag liksom ingen möjlighet att bedöma på ett rättvisande sätt. Ämnet passar kanske tidens tendens och fyller möjligen därmed en funktion för många av idag, och man måste ju inte själv förstå allt. Sen har jag lite svårt för det här med återgivna brev i romaner, upplever ibland att det stoppar upp flödet i handlingen något. Så även här: ta ovanstående i beräkning vad gäller mitt lågt satta betyg. Får erkänna att den här boken skumlästes rätt friskt, tempot är rätt långsamt och ganska händelselöst... eller ja, fann inget som kändes som det berörde mig särskilt starkt, förutom det som handlade om pojken Torbjörn som vägrade prata, historien om honom var snäll och fin, med en rolig upplösning på problemet.

Boken är ju trots allt välskriven och kan tänka att de som var barn och gick i småskolan i slutet av 40-talet och början av 50-talet på landsbygden känner igen sig ganska väl, med många träffande tidsmarkörer. Sånt är alltid trevligt i historiska romaner som denna. Gillade dessutom att platsen för handlingen är förlagd till Västerbottens inland, lite annorlunda. Vill på det viset se mer av landet i de svenska romanerna, verkar annars ofta bli kluster vid vissa platser, inget fel i det, men saknar ibland variationen.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Vajlett och Rut:
Mias bokhörna
Västmanländskans bokblogg


onsdag 7 november 2018

"Den moderna gentlemannen" av Måns Zelmerlöw & Alexander Wiberg

Den moderna gentlemannen av Måns Zelmerlöw & Alexander Wiberg.
Förlag: Bokfabriken. Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (halvklotband). ISBN: 9789176299807

"I handboken Den moderna gentlemannen får du tips, inspiration och råd om allt från smoking till basgarderob. Följ med in i en värld av kostymnörderi, stilsynder och skovård. Vad är en lapel chain och vilken är den enda slipsknuten du behöver kunna? Och vad håller egentligen i alla lägen – tassel loafers eller sneakers?
Artisten Måns Zelmerlöw och stilexperten Alexander Wiberg ifrågasätter varandra, guidar och djupdyker i en analys av gentlemannamässig stil – och livsstil. Vad bör en modern gentleman hålla fast vid och vilka beteenden kan förkastas? Ta del av utökade vett och etikett-regler, få en fast hand att hålla i vid din egen whiskyprovning och hitta den för dig perfekta mingelstrategin.

MÅNS OCH WIBERG blev efter första säsongen av tv-serien Chevaleresk nominerade av tittarna till tv-priset Kristallen som Årets bästa manliga programledare för porträtteringen av den moderna gentlemannen. Nu utvecklar de sina tankar vidare i bokform."

Ett stiligt halvklotband, oväntat recensionsexemplar, i ett ämne och för en målgrupp i en värld som känns eoner från min. Grejen är den att jag bestämt mig för att här på bloggen skriva om/betygsätta alla böcker som kommer till mig som recensionsexemplar, och i det här fallet blir det egentligen helt orimligt för mig att sätta ett betyg, p.g.a. ovanstående. Bry er alltså inte om mitt satta betyg för boken, kan inte alls genom en siffra bedöma sådant som den i huvudsak handlar om, eller huruvida det görs på ett bra sätt eller ej.

Givet har jag då alltså inte sett programmet Chevaleresk heller, så har ingen möjlighet att göra några jämförelser vad gäller det. Kanske boken är liknande programmet, känner inte till om det är så.

Det mesta av boken kan jag alls inte referera till, men den behållning jag fick av att läsa den fanns i första inledande delen, kallad "Det inre". Mycket bra tankar och klokt att hämta där, något för många att ta till sig. Om hela boken hade varit som just denna första del, ja då hade den intresserat mig mycket mer än vad som blev fallet.

Japp, det var några simpla tankar från min gräsrotsnivå, om boken som troligen riktar sig till folk i den fina världen, den är inte min och kommer aldrig att bli. Blev trots allt tacksam för det. Klicka er gärna in på de andra bokbloggarnas recensioner nedan, som mycket bättre kan ge en rättvisande redogörelse för Den moderna gentlemannen, än vad jag har haft förmågan att göra.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Den moderna gentlemannen:
Bokpool
Villa Freja
Boktokig Eva Boström


tisdag 6 november 2018

Tematrio - Läskigheter

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Den här gången är det detta som gäller:

"Berätta om tre läskigheter!"

En trio i min smak, inte så dumt att ta sig an såhär på självaste födelsedagen. Blandar friskt film och bok:


The Birds original poster Kortroman och film:

Fåglarna (The Birds and Other Stories 1963) av Daphne du Maurier.

Filmen såklart i regi av Alfred Hitchcock.

Fåglarna och andra noveller ingår fem skräcknoveller med övernaturliga inslag. Kort och gott ett mästerverk inom skräcklitteraturen som lästes denna sommar (titel länkar till bokomdöme).



Film (vildmarksskräck):

The Blair Witch Project, skräckfilm från 1999. Tre ungdomar ger sig ut i vildmarken med avsikt att göra en filmdokumentär om en legend, "The Blair Witch". De försvinner och ett år senare återfinner man deras filmutrustning med filmen. Filmen marknadsfördes först som dokumentär, vilket det naturligtvis inte var, just bara ett marknadsföringsknep.


Roman (storstadsskräck):

Stockholmspesten av Sofia Albertsson. Ruskigt bra! Lästes alldeles nyligen föregående månad (titel länkar till bokomdöme).


Storstan är läskigast av allt, utan tvekan, även i verkligheten.




söndag 4 november 2018

En smakebit på søndag: Mantor

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar idag smakbiten ur Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos. Sidan 228 ("mordbrand" syftar till nedbrännandet av de illa behandlade frihetstänkarnas torn, vilket sker varje år vid Vårfesten):

   "Världen är märklig, tänkte jag. Så enkla och oskyldiga principer, men radikala nog att bli orsak till mordbrand varje år. Jag sade detta till Araes.
    – Visst är det märkligt, medgav hon. Har man bara pengar och makt, och det är påfallande hur ofta det ena medför det andra, så kan man styra världen omkring sig åt nästan vilket håll man vill. Åtminstone ett tag. Så småningom störtas man, och en ny kraft seglar upp. Denna får pengarna och makten, blir lika korrumperad som den förra och gör minst lika mycket skada. Det enda positiva i den cirkeln är själva omstörtningen, skiftet, och det hopp det för med sig. Kanske blir den här tempeladministrationen bättre än den förra. Kanske blir turen bättre i år, vintern mildare, gudarna mer välvilliga. Men gudarna är alltid sig lika. Hoppet ska man låta fara, bara offer duger. Ingen verklig förändring är egentligen möjlig.
    Hon såg bister ut när hon vände ansiktet ut mot havet igen. Profilen var rakbladsvass i månskenet."

Första delen Till Esperani (första gången utgiven 1998) inleder en fantasysvit i tre delar. Tänkvärd och spännande handling med intriger och falskspel, intressanta dialoger och karaktärer som ges psykologiskt djup. Miljöerna och stämningarna beskrivs på ett levande sätt, sådär så man på det där fantastiska viset upplever sig bli förflyttad till skådeplatserna. Ja just det, en magisk fantasypärla helt enkelt.😊

Den nya reviderade versionen av första delen släpps som häftad pappersbok den 20 november. Boken i den här versionen finns visserligen redan som e-bok och ljudbok (t.ex. på Storytel, tips för er som använder den tjänsten). Riktigt bra är den hursomhelst, snart redan utläst!

En kort innehållsbeskrivning:

"Vem är Esperani som alla på teatern Fågelgården pratar om? Och vilka är fritänkarna, vars torn bränns ned varje år på Vårfestens afton?
Mantor är en ung adelsman som flyr från ett krig som hans land utkämpat i generationer. Han byter identitet och blir flöjtist på en teater i det fjärran Pyros, ett kulturellt och religiöst centrum där teaterkonst och gudsdyrkan är intimt sammanflätade. Mantor har kommit undan kriget, men i Pyros lurar andra faror. Templet och Högsta prästinnan håller staden i ett järngrepp, och många av invånarna är beredda att göra vad som helst för att upprätthålla religionens makt."

Tror att den här romanen är avsedd för kategori ungdom, inte helt säker. Men bland annat på grund av dess (tidlösa) teman tycker jag i hög grad att boken kan vara underhållande och givande även för vuxna läsare. Som en "Astrid Lindgren för vuxna" har den ju kallats, och det tycker jag är en väldigt träffande beskrivning.


Andras smakbitar finns idag länkar till här


fredag 2 november 2018

Helgfrågan v. 44

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Denna veckas frågor:

"Firar ni Halloween? Bonusfråga: Gillar du läsa skräckböcker?"

Nej, sånt behöver jag inte pyssla med. Ska tända ljus på gravar under allhelgonahelgen istället. En stilla stund. Bonussvar: JA! Älskar skräckböcker. Kan aldrig få nog. Eller jo, tror jag fått nog av John Ajvide Lindqvists böcker, och Mats Strandbergs Färjan (en bok som alla andra gillade utom jag) fick mig att allvarligt tvivla på genren... men det gick över. Det var väl tur.

Ojsan, det blev ovanligt korta svar!😀


Andras svar på frågorna finns länkar till här


Veckans topplista v. 44 – Spökhistorier


Veckans topplista arrangeras av Johannas Deckarhörna på tisdagarna. Johanna skriver:

"I dagarna firas Halloween och Alla helgons dag och vad passar då bättre än att göra en topplista om spökhistorier. Jag upptäckte dock själv att det kanske inte är så enkelt att få ihop en lista baserat på enbart spöken, så om ni vill dryga ut med andra typer av gengångare som t ex vampyrer och zombies är det helt okej."

Fem bra val:


Evig natt och Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver (spökerier)
Kvinnan i svart av Susan Hill (också spökerier)
Stjärndamm av Lars Wilderäng (drösvis av något slags zombie-liknande)
Spöket på Canterville av Oscar Wilde (ännu mer spökerier)


Titlar länkar till bokomdömen och recensioner här i bokhyllan.


Andras topplistor på temat finns här


Trevligt att vara åter på blogspot!


Recensionerna (4 st) låg färdigskrivna medelst papper och penna. Nu med hast inskrivna med sekreterar-speed via tangentbordet på min just återhämtade laptop. Those where the day's då man tävlade om antal nedslag per minut, diskvalificerad voro den som använda tipp-ex. Den snabbheten har man ju nytta av nu när dataskärmen när som helst kan börja trilskas igen, om det vill sig illa.

Hursomhelst:

It's nice to be back!
💗


Preliminär läsplaneringslista

Dags att åter uppdatera läsplaneringslistan. Några listade böcker har åkt ut (lästa, pågående, saknas på biblioteket eller bortplockade av annan anledning) och några nya har lagts till (kommande utgivningsdatum inom parentes):


Fågelfångarens son
Richard Hobert
- Rec.ex. i bokhyllan

O-zonen
Paul Theroux
- Minneslista för lån

Neverwhere
Neil Gaiman
- Minneslista för lån

Nordiska myter: från Yggdrasil till Ragnarök
av Neil Gaiman
- Minneslista för lån

Fermis filter: en anledning att finnas
Alfred Ruth
- Minneslista för lån

Läget i landet: 89 tankar om periferier, politik och varför landsbygdsfrågan är viktigare än du tror
Po Tidholm
- Minneslista för lån

Jonny Liljas skuld
Olle Lönnaeus
- Minneslista för lån

Guldrush i Lappland
Hans Olsson


Månadens bästa bok oktober



Mias bokhörna arrangerar Månadens bästa bok. Länkar till bokomdömen och recensioner för dessa bästa böcker som deltagarna valt för den gångna månaden kan man finna här.

Oktober månad avslutades här på bokbloggen med ett datortrubbel. Felet är visserligen inte helt åtgärdat, men funkar betydligt bättre nu, än så länge (peppar peppar). Datorskärmen är alltså delvis fortfarande trasslande, men byta upp sig till ny dator eller reparera den gamla genom att låta montera dit en ny skärm... det är frågan. Ja ja, där kom i varje fall en mer fullständig förklaring till den ofrivilliga bloggpausen och fördröjningen av att utse Månadens bästa bok.😉

Har väl alltid försökt välja ut bara en enda bok per månad som bästaboken, men den här gången var det stört omöjligt! Två lika starka 5:or gör mig tvungen att välja båda. Så här kommer dessa:


Kaos av Johanna Juneke
Stockholmspesten av Sofia Albertsson


Titlar ovan länkar till recensioner.

Skulle vilja se kortnovellerna i Kaos utvecklade till romaner och Stockholmspesten som inledande del i trilogi. Så fantastiskt var det! En bokläsares önskedrömmar...😊


Läst oktober


  1. Det som inte växer är döende av Jesper Weithz, (bibliotekslån)
  2. Motursvärlden av Philip K Dick, (bibliotekslån)
  3. Kaos av Johanna Juneke, (Rec.ex. författaren)
  4. Ingenting att se av Robert Warholm, (Rec.ex. författaren)
  5. Morden i Baronville av David Baldacci, (Rec.ex. Bokfabriken)
  6. Tango i tabernaklet av Karin Brunk Holmqvist, (Rec.ex. Bokfabriken)
  7. Fruktans hus av Mats Ahlstedt, (Rec.ex. Bokfabriken)
  8. Stockholmspesten av Sofia Albertsson, (bibliotekslån)


Måndagens bokpost: Mantor


Mantor
av Karolina Bjällerstedt Mickos


Just det! Var ju redan i måndags denna bok kom med posten (tyvärr hade jag ju problem med datorn, därför kommer detta inlägg så här i efterskott). Hursomhelst var den väntad, tycktes som något för mig. Att jag nu redan läst mer än halva boken bekräftar ju att jag hade rätt i mina föraningar, fastnade direkt, och på den vägen är det.😊

Beskrivningen nedan är hämtad från Fafner förlag:

”Vem är Esperani som alla på teatern Fågelgården pratar om? Och vilka är fritänkarna, vars torn bränns ned varje år på Vårfestens afton?

Mantor är en ung adelsman som flyr från ett krig som hans land utkämpat i generationer. Han byter identitet och blir flöjtist på en teater i det fjärran Pyros, ett kulturellt och religiöst centrum där teaterkonst och gudsdyrkan är intimt sammanflätade. Mantor har kommit undan kriget, men i Pyros lurar andra faror. Templet och Högsta prästinnan håller staden i ett järngrepp. På teatern kokar det av intriger och snart är Mantor indragen i jakten på en mördare. Men vem kan han egentligen lita på?

Karolina Bjällerstedt Mickos bor i Järfälla och arbetar som kommunikatör. Mantor är första boken av tre i hennes sällsamma och spännande verk Till Esperani.”

Denna nya reviderade version av svenska fantasyboken Mantor släpps officiellt i häftat format (gavs ut som
e-bok och ljudbok i somras) den 20 november. De två följande delarna i trilogin: Larona och Dorei, lär också enligt uppgift ges ut på nytt framöver.


ISBN: 978-91-88511-96-6


Tusen tack för recex Oskar Källner / Fafner förlag!


"Stockholmspesten" av Sofia Albertsson

Stockholmspesten av Sofia Albertsson. Förlag: Swedish Zombie. Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789188185471


"Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna. Om nätterna sänder en okänd radiostation kodade meddelanden. I ett surrealistiskt rum i berget under Södersjukhuset fraktar mystiska väsen hundratals döda människor – de ska få ett nytt syfte i Stockholm. Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över."


Stockholmspesten kombinerade för mig många effektfulla komponenter, kompletterat med något alldeles eget, på ett inlevelsefullt vis, fångat i ögonblicket.

Tänk en mix av Wilderängs Stjärnklart, Ugglas Första hösten Blå gryning, Careys Flickan med gåvorna, en dos klaustrofobi från Gluchovskijs Metro-serie, något riktigt skruvat producerat av King, och inte minst en väsentlig del av något KG Johansson-aktigt. Vad gäller sistnämnda, med tanke på surrealistiska Biotika, har Albertssons roman också rejält hög äckelfaktor, men på ett mycket bättre sätt (enligt mig). Kort sagt: Positivt överraskad!

Att gå in på handlingen är som vanligt inte så lätt för den här typen av genre, då man alldeles för enkelt kan glida in på förbjudet område och spoliera något väsentligt. Vill såklart inte förstöra läsupplevelsen för er. Skall försöka vara kryptisk.
Väl inne på det här med genrer kan ju nämnas att det rör sig om skräck i ett dystopiskt scenario (inte bara Stockholm är drabbat, utan även andra storstäder som Göteborg och Malmö).

Händelseförloppet fram till upplösningen är under sakta utveckling, skrämmande i sitt sätt att smyga sig på i vardagen och vara oförklarligt. Och visst finns här gott om ruskigheter som ger kalla kårar, sådant som fastnar och blir kvar, precis som det skall vara då det gäller så där magnifikt bra skräck. Källare och underjordiska tunnlar där något okänt väntar i mörkret... eller under sängen, utanför dörren, bakom hörnet, något som kanske katten ser, fräser åt och flyr iväg från. Det där som inkräktar, invaderar, dina närmsta, dig själv, rubbar känslan av trygghet. Iofs är amatörrecensenten dessutom av sådan natur att hon tycker storstan i sig är skräckinjagande, i verkligheten, utan pest och slukhål.😬

Så hur reagerar människorna på en tilltagande hotfull situation?

Genom anpassning, förnekelse, sopa problemen under mattan ("det händer inte mig"), syssla med oväsentligheter istället för att inse allvaret i vad som håller på att ske ("allt kommer nog att ordna sig"). För att i ett senare skede, då allt går åt helskotta, släppa alla hämningar och allt förnuft. Lite satir kan man nog läsa in, vilket jag för övrigt också tycker är rätt givande.
Kris, katastrof, kaos. Vad händer? Ökad otrygghet, ökad kriminalitet, tystnad och rädsla, vem kan lita på vem. Ännu mer kaos och otrygghet.

När man till slut börjar få förklaringar till undergångens orsaker är det liksom redan kört. Fast en detalj satt löst. Elins bror borde väl inte ha sett det han såg där framemot slutet? Då föll ju förklaringen och blev en lös tråd. Så jag vill ha en fortsättning som reder ut just det där som jag antog egentligen inte fanns? Eller?

Gillade såklart beskrivningen för hur situationen med den avfolkade glesbygden tog en annan vändning, då de som inte klamrat sig fast flydde de drabbade storstäderna i tid och gav förnyat liv åt små landsorter. Hoppas det finns andra lösningar på urbaniseringens effekter irl än storstadspesten!😀

Hursomhelst, den där lösa tråden förtog ändå inte den positiva helhetsupplevelsen. Den slutliga upptakten bjöd på mäkta kvalitetsspänning, av den sorten då man måste ta en mikropaus emellanåt för att det blev otroligt enerverande, en sort som även får mig att bläddra fram några sidor för att verkligen försäkra mig om att det kommer att gå vägen, åtminstone veta om katten klarar sig...

Karaktärerna och relationerna beskrivs på djupet och flerdimensionellt, i tanke, känsla och handling. Ja, det mesta; miljöer, stämningar och detaljer beskrivs ofta rent påtagligt med en stillsam vacker prosa. Huvudkaraktären Elin gör en smått irriterad, egentligen alltmer genom historiens fortskridande. Men det beteendet ges ju kanske större trovärdighet, då det så småningom klarnar hur det hänger ihop... eller som jag åtminstone trodde att det hängde ihop.
Japp, jag vill definitivt se en uppföljare till denna, utan tvekan. Så specifikt hoppas jag på en fortsättning, rent allmänt önskas mer skräck och fler dystopiska framtidsscenarier (gärna med samtidssatir inbakat) av Sofia Albertsson. Önska kan man ju alltid.😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Stockholmspesten:
Bokdivisionen
Läsa & Lyssna


"Tango i tabernaklet" av Karin Brunk Holmqvist

Tango i tabernaklet av Karin Brunk Holmqvist. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789176299692

"Den före detta svärdslukarassistenten Kerttu har lämnat sitt tivoliliv bakom sig och flyttat till lugna Brösarp på Österlen. För att inte bli rastlös bestämmer hon sig för att rusta upp uthuset och ordna tangokurser. Uthuset får fina rosa fönster och ett piano och i renoveringen gör Kerttu ett dyrbart fynd.

Tangokursen blir genast en stor succé med en brokig skara återkommande gäster. Men även om Kerttu fått liv omkring sig är hon inte helt nöjd. Kanske skulle hon kunna bli kyrkovaktmästare? Hon vet att den nuvarande vaktmästaren börjar bli till åren och ser sin chans till ny stimulans.

Allt hade varit frid och fröjd om det inte vore för det där med kyrkorådets snokande ordförande Johanna och den försvunna kollekten. De tror väl inte att det är Kerttu som har tagit pengarna?

KARIN BRUNK HOLMQVIST, född 1944 i Simrishamn, har sedan den skönlitterära debuten med  Potensgivarna 1997 skrivit tretton böcker. Hennes humoristiska och hoppingivande historier har sålt i över en miljon exemplar och legat stadigt bland Sveriges mest utlånade. Förutom författaryrket har Brunk Holmqvist även varit verksam som socionom, trollkarl, mannekäng, politiker och revyprimadonna."

Tango i tabernaklet kom även den till mig som ett oväntat recensionsexemplar. Sådana kan förstås både passa perfekt, ge en positiv överraskning, eller så passar det inte alls. Tyvärr passade inte den här romanen mig överhuvudtaget. Inte illa skriven eller liknande, den var bara en sådan sort. Har för övrigt ej tidigare läst något av denna författare.

Så visst tror jag ändå absolut att många har möjlighet uppskatta historien om bohemiska Kerttus liv och leverne, mer än jag har förmågan att göra. Det är lättläst och enkelt, korta kapitel och ett sidantal under 300, en lättsmält och lättflyktig bagatell. Somliga kan nog finna den humoristisk, kanske en lite äldre generation kan finna mer underhållningsvärde i den. Språk och utformning - en del kyrkligt och pensionärsliv - tyder på det.

Så gillar du den sortens humoristiska feelgood av gammaldags buskiskaraktär, lättsam underhållning för stunden, ja då är nog Tango i tabernaklet något för dig!

Betyg: 2/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon


Andra bokbloggare om Tango i tabernaklet:
Villa Freja
Bina's Books
Bokparet


"Fruktans hus" av Mats Ahlstedt

Fruktans hus av Mats Ahlstedt. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789176299364

"Maja och Mikael tänker köpa ett hus vid sjön Mjörn utanför Göteborg. De förra ägarna till det gamla huset blev brutalt mördade och polisen lyckades aldrig lösa fallet. Huset har nu stått tomt i två år. Därför är priset lågt och Maja och Mikael bestämmer sig för att slå till. Första natten upptäcker Mikael att en tonårsflicka gömmer sig på vinden. Hon flyr och hittas kort därefter mördad. Den unga tjejen har rymt från ett HVB-hem i närheten där hon behandlats för sitt drogmissbruk. Ytterligare en flicka från hemmet omkommer och en annan försvinner spårlöst.

Fatima Wallinder, utredare vid Göteborgspolisen, tar sig an fallet och hittar en låda med potensmedel i husets källare. Spåren leder till illegal läkemedelsförsäljning som drivs av en svensk man i Marbella. Vem är han? Finns det ett samband mellan dubbelmordet och tjejerna på HVB-hemmet? Och vad är det för hemligt ordenssällskap en av de intagna pratar om?

Fruktans hus är en fristående uppföljare till Den sista vilan (2017).

MATS AHLSTEDT, född 1949, tillbringade sina första levnadsår på en prästgård i Jämtland. Därefter gick flyttlasset till Göteborg där hans far jobbade som fängelsepräst. Efter en fil. kand. i svenska med inriktning på litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet blev Mats Ahlstedt journalist. Idag ägnar han sig enbart åt sitt författarskap och har en trogen läsekrets. Hans texter genomsyras av ett starkt samhällspatos där han tydligt tar parti för utsatta kvinnor."

Med Fruktans hus får man levererat ett aktuellt ämne i fiktiv form, något som skapat rubriker i nyhetsmedia de senaste åren och som rätt nyligen lett till behov av ökad kontroll och granskning. Gäller då uppdagande av missförhållanden på privata HVB-hem, statliga LVU-hem och liknande. Att vissa av dessa institutioner lär ha varit (är?) styrda av kriminella gör att det känns extra obehagligt att skriva om, så jag hänvisar istället till Mats Ahlstedts slutord i boken, vilket handlar om själva verklighetsbakgrunden (om man nu missat nyhetsrapporteringen därom).

Handlingen plockar också upp olaglig läkemedelsförsäljning, tydligen en lönsam kriminell affär, då det ständigt ökar i omfattning. En viss del som handlar om detta lär basera sig på ett autentiskt fall. Det som för mig hamnade på minussidan var just att den här parallellhistorien fick ta så stor plats.

Författaren verkar ha det rätta engagemanget, drivkraften och modet bakom sitt skrivande, en god förmåga att kanalisera det genom sina spännande deckarserier på ett kunnigt och humanistiskt sätt.

Förutom att alltså ämnet är viktigt och ges bra fokus, tycker jag att Fatima som karaktär är lätt att känna sympati för. Hennes stabila och omtänksamma familjeliv tillsammans med Dragan och deras lilla dotter blir en bra och välbehövlig motvikt till allt det hårda och tuffa, tunga och hemska. Jag kommer givet att vilja följa dem fortsättningsvis (d.v.s. om serien avses att följas upp av fler böcker), liksom Fatimas samarbete med kollegorna, t.ex. samarbetet med Eva som ju verkar så konstruktivt och bra.

Anser att boken går att läsa fristående, utan att ha läst föregående delar i serien. Men om sådant kan man ju tycka olika, som så mycket annat.😉

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon

Andra bokbloggare om Fruktans hus:
Bokraden


"Morden i Baronville" av David Baldacci

Morden i Baronville av David Baldacci. Översättare: John-Henri Holmberg. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789176299005

"Morden i Baronville är den fjärde delen i Baldaccis serie om FBI:s utredare Amos Decker.

Amos Decker, utredaren som inte glömmer något, följer med sin vän Alex Jamison till småstaden Baronville för att hälsa på Alex familj. Men semestern varar inte länge. Plötsligt står grannhuset i brand, och till sin förfäran upptäcker Decker två kroppar i huset. Branden är inte dödsorsaken.

Decker och Jamison bestämmer sig för att undersöka detta närmare men stöter på motstånd direkt, både från den lokala polisen och från invånarna. Morden visar sig vara toppen på isberget, och händelserna i Baronville verkar ha kopplingar till något större. Vad är det egentligen som döljer sig bakom småstadsidyllen? Och hinner Decker ta reda på sanningen innan fler oskyldiga drabbas?"

Morden i Baronville är alltså del fyra i serien om Amos Decker. Hade för egen del inte läst de föregående böckerna och kanske fick jag inte den rätta behållningen av romanen därav, men det var i sådana fall bara delvis orsaken. Det positiva var dock actionepisoderna, väldigt spännande. Startade upp på det viset, vilket från början gjorde att man rycktes med in i handlingen direkt. Tyvärr avtog den effekten och man tappade då successivt alltmer både fart och intresse.

Boken kändes för lång och hade alltför stort persongalleri där karaktärerna inte alltid befästes tillräckligt, att de ibland nämndes vid förnamn och ibland vid efternamn gjorde knappast saken bättre. Upplevde även dialogen väl förenklad och naiv. I övrigt är ju ändå själva småstaden Baronville spännande. Staden beskrivs på ett sätt som gör att man kan ana att det till viss del kan se ut så i ett litet amerikanskt samhälle av idag även i verkligheten. Tänker då t.ex. på den utbredda droganvändningen, fattigdomen bland sjuka, handikappade och äldre, de tecknade livförsäkringarna, de övergivna tomma och ibland ockuperade husen, förfallet, o.s.v.. Både skrämmande och tragiskt. Inte så insatt i hur läget egentligen är i dagens USA, men boken gör mig nyfiken på det. Deckers fina kontakt och samtal med lilla Zoe är något jag också tar med mig. Handlingen är genomgående mörk, tung och deprimerande. Tyckte trots allt det sorgtyngda att avslutet var otroligt fint, nästan det bästa med hela boken faktiskt.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon


Andra bokbloggare om Morden i Baronville:
Bokpool
Boklysten
Bina's Books