onsdag 28 februari 2018

Läger två i expedition Kanchenjunga 1935

Sid. 140:
   "Vad menar jag med "fel"? Ja, jag menar inte spöken. Inte i betydelsen okroppsliga andeväsen, dem tror jag inte på. Som naturvetare är jag naturligtvis beredd att godta bevis på motsatsen, men hittills har jag inte stött på några. Och det jag upplevde under natten är inte bevis på motsatsen. Nej. När den sista synapsen i hjärnan blinkar till och dör är det slut, ljuset släcks. Det är vad jag tror.
   Men energi, hur är det med det? Energi kan varken skapas eller förstöras, är det då åtminstone inte möjligt att någon form av energi – kanske magnetisk, eller rentav någon emotionell kraft – kan ha blivit kvar här i åratal?"

Expedition Kanchenjunga
av Michelle Paver

Sid. 142:
   "Vinden är en stenhård knytnäve i ansiktet på mig när jag stretar fram och klamrar mig fast i repet som är uppspänt mellan tälten. Jag kör ner huvudet och vägrar titta mot klacken. Jag upplever ingenting störande, men känslan av att jag skulle kunna göra det är nästan lika illa – skräcken är en sten i maggropen.
   Våra sherpas bereder respektfullt plats åt mig och ger mig en mugg te. Nima säger att snöandet kommer att vara över i morgon, fast jag misstänker att det är önsketänkande och att han avskyr det här lägret lika starkt som jag gör. Han säger att det för otur med sig, det är därför som Cherma har fått en köldskada."

Kanchenjunga / pixabay - CC0 Creative Commons


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)