lördag 31 mars 2018

Månadens bästa bok mars



Mias bokhörna arrangerar Månadens bästa bok och där kan man hitta länkar till bokomdömen och recensioner för dessa bästa böcker som deltagarna valt för den gångna månaden. Kolla in massor av fina boktips.


Mars månad kom med flera fantastiska böcker, men av dessa var det en som utmärkte sig alldeles extra speciellt. Blev verkligen överraskad hur otroligt bra jag tyckte den var: Raya av Henrik Johansson.

Detta är författarens tredje bok och andra roman, en sorts arbetarroman, ett kammarspel som utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter. Mitt betyg blev såklart 5/5. En stark läsupplevelse, missa inte den!

"Raya är en bok som tar avstamp i det moderna arbetslivet med sina osäkra anställningar, samtidigt går den att relatera till #metoo-rörelsen och dagens debatt om att inskränka strejkrätten. Men lika mycket är Raya en roman där familj och arbete krockar."

Läst mars


  1. Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver, (bibliotekslån)
  2. Min kvart med Arne Tammer av Benjamin Thorén, (Rec.ex. Författare/Vulkan förlag)
  3. Stallo av Stefan Spjut, (ur egen bokhylla)
  4. Täcknamn: Hilde av Kjell Ola Dahl, (Rec.ex. Bokfabriken)
  5. Märkt av Kelley Armstrong, (bibliotekslån)
  6. Vita spår av Emelie Schepp, (ur egen bokhylla)
  7. Raya av Henrik Johansson, (Rec.ex. Rastlös förlag)
  8. Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang, (bibliotekslån)
  9. Och så var det bara en av Agatha Christie, (bibliotekslån)


torsdag 29 mars 2018

Helgfrågan 13



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga är som följer:

..."jag undrar lite vad ni har hemma i hyllorna, har ni någon gammal bokskatt? Eller någon bok som av någon anledning ni värderar högt."

Någon dryg hyllmeter sådär är riktigt gamla böcker, den äldsta från 1877. Men inga rariteter, alltför slitna för det. Skulle jag av dessa plocka fram en, så får det bli Bondepractica. Känns som ett passande val såhär års då det börjar klia i fingrarna för många att få börja påta i jorden t.ex.😀

Inte speciellt originellt. Men ändå! Kostade på sin tid 10:-, då den trycktes 1956. Det gamla bondesamhället finns ju där i det förflutna. Denna är efter morfar och mormor:


Väljer en liten passande text ur den som avrundning och önskar er en riktigt Glad Påsk!🐣



Dagens bokpost: Föreningens tid


Föreningens tid
av Leif Selander


Strålar ikapp med solen just nu vad gäller bokpost!

Än biter sig kylan fast med is som bara sakta sakta krymper... men bokfloden verkligen forsar fram med massor av toppenläsning som hamnar i min postlåda, så även idag med den tredje och avslutande delen i vad som har kommit att kallas Väringasagan. Då handlar det förstås om fortsättningen på Fruktans tid och dessförinnan första inledande delen Svekens tid (titlar länkas till mina tidigare recensioner). Superspännande vikingaromaner som jag verkligen rekommenderar. Därför skall det nu såklart bli toppen att slutligen få veta hur det kommer att gå för de fiktiva hjältarna Markus, Grim och Ylva.😊


Baksidestext:

"Den spännande fortsättningen på Svekens tid och Fruktans tid. Baserad på verkliga händelser.

Väringasagan Del 3

Ett år har gått sedan slaget om makten i Konstantinopel avgjordes. Väringagardet har bildats, och i den stora staden har utrensningar skett när kejsaren befäst sin position.

Orosmoln har seglat upp i nordväst och i öst. Den bulgariske upprorsledaren, som vill åt makten i Konstantinopel, och den gamle antagonisten Skleros, som åter utmanar om tronen.

Samtidigt kommer ett förslag från norr som återigen kommer att försätta Markus och Grim för stor fara..."


ISBN: 9789176116722


Tusen tack för rec.ex Leif Selander!



onsdag 28 mars 2018

Dagens bokpost: Gröna fingrar sökes


Gröna fingrar sökes
av Annika Estassy Lovén


Idag kom detta fina bokpaket, så härligt färgglatt och trevligt. Dessutom med hälsning och signering av författaren på bokens försättsblad - är barnsligt förtjust i sådant.💛

En fröpåse sommardahlia var ett överraskande och uppskattat medskick, kul idé! Hög tid att förodla kommande blomsterfröjd och för trivsam läsning av en efterlängtad trädgårdsroman i vårsolen. Låter det inte frestande?
Här följer en bokpresentation från förlaget:

"Det är sommar i Måneby, Agnes favoritårstid. Men i år är inget sig likt. Sjukdomen har slagit klorna i Agnes så hon orkar inte sköta sin älskade koloniträdgård längre. Dessutom har hon i ett svagt ögonblick lovat sin granne att ta hand om hans kakadua medan han reser jorden runt. Vad ska hon göra?

Många mil söderut, utanför Stockholm bor Leyla med sin man Johan och deras sexårige son Hugo. Efter att Johan gått över gränsen i ett av sina raseriutbrott bestämmer sig Leyla för att fly bort någonstans med Hugo. Hon svarar på en annons för en kolonistuga som uthyres mot omvårdnad och skötsel och hamnar i Måneby. De efterföljande veckorna blir den återhämtning som Leyla längtat efter, trots att hon vet att hon inte kan hålla sig undan för evigt. Går hennes äktenskap att rädda? Vill hon ens det?

Även Agnes har livsavgörande beslut att fatta, men av ett helt annat slag. Gröna fingrar sökes är en berättelse om utsatthet men också om kvinnors vänskap levnadsvisdom och en trädgårds läkande kraft."

Om författaren:
"Annika Estassy föddes 1962 i Nice och växte upp i Senegal och Frankrike tills hon som trettonåring hamnade i Ljusdal i Hälsingland. Idag bor Annika i Stockholm, tillbringar helgerna i Roslagens skärgård och planerar husbygge i Sydfrankrike. I många år arbetade hon inom filmbranschen, och nyligen slutade hon att jobba som verksam chef på Studieförbundet Vuxenskolan då hon hon har valt att satsa på författandet på heltid.

Nu är Annika Estassy aktuell med Gröna fingrar sökes, en berättelse om utsatthet men också om kvinnors vänskap, levnadsvisdom och en trädgårds läkande kraft. Tidigare har Annika gett ut en trilogi som utspelas i den lilla sydfranska byn Sainte-Marie-sur-Mer. Serien inleddes med Solviken och fortsatte med Croissants till frukost, sista delen Alla dessa hemligheter kom 2016."


ISBN: 978-91-1-308128-1 | Utgivningsdatum: 2018-03-22| Recensionsdatum: 2018-04-09


Tack för rec.ex Norstedts!


måndag 26 mars 2018

En annan värld - dynamisk lista

Svart stjärna 1 (Science fiction)
Jesper Ersgård, Joakim Ersgård

Pojken på bron (Science fiction)
M R Carey

Peking den hopfällbara staden (Science fiction)
Jingfang Hao

Future (Science fiction)
Dmitrij Gluchovskij

Sorgens princip
Pernilla Wåhlin Norén

Händelsehorisonten
Balsam Karam

Isola
Åsa Avdic

Algblomning
Sten Rosendahl



Ättlingarna. Hotet (Science fiction. Kategori Unga vuxna)
Mats Söderlund

Diabolic (Science fiction. Kategori Unga vuxna)
S. J. Kincaid

Brännmärkt (Kategori Unga vuxna)
Lizette Edfeldt



söndag 25 mars 2018

En smakebit på søndag: Raya

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Hämtar smakbit ur en nyligen utläst bok; Raya av Henrik Johansson. Inte var det lätt att välja ut, så gjorde det enkelt, valde från första sidan:

   "Nu för tiden var bageriet den sista av de stora industrierna som låg kvar i innerstaden. Totalt omringat av kontor, förskolor och bostäder. De nuvarande ägarna hade tagit över maskinparken och humankapitalet, 160 anställda, från de föregående. Arbetsgivarna ärvde kapital. Arbetarna ärvde arbete. I synnerhet Raya, för den flickan var bageriet som ett andra hem. Hennes mamma jobbade i packen, själv var hon ugnsskötare som hennes pappa före henne och hennes styvfar innan han hade avancerat till förman och sedermera avdelningschef för formlinjen."


Egentligen bör jag väl inte nämna alltför mycket om boken eftersom den ännu inte är utgiven, vilket sker den 4 april, då kommer också några ord från mig här på bloggen om romanen. Raya har en handling som utgår från det moderna arbetslivet. Men lite kan jag väl så här i förväg få säga om mitt omedelbara tyck och tänk: Otroligt starkt! En historia att bli djupt berörd av.

Alla har vi säkert arbetsmiljöproblem eller liknande att relatera till (oavsett yrke) och som under läsningens gång dyker upp i minnet, såvida det inte pågår just nu. Så oerhört jobbigt, jag vet! Men viktiga saker att synliggöra. Bra att det finns dom som kan, vågar och mäktar med att göra det. Så mycket som är fel, så lite som går att påverka.
Kan ju även nämna att det förstås blev högsta betyg för Raya. Finns inget annat. Ganska uppenbart.

Behövde sen garanterat massor av flykt från verkligheten i form av fantastik som motvikt.😉

Mer om bokens innehållsbeskrivning och en författarpresentation kan man läsa på Rastlös förlag här.


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


fredag 23 mars 2018

Dagens bokpost: Ondskans ansikte


Ondskans ansikte
av Mats Ahlstedt


Ett överraskande bokpaket igen! Däruti fanns den senaste romanen av Mats Ahlstedt. Kriminalromanen som av Boktugg fick lite extra uppmärksamhet p.g.a. en rubrik häromsistens. Så på så vis hade jag faktiskt redan läst in mig på vad boken handlade om.😁👍

Har en känsla av att det kan bli en ordentligt nagelbitande historia att ta del av.

Den här gången handlar det inte om serien Fatima Wallinder (läste ju rätt nyligen Den sista vilan, min första bok av just denna författare) utan om profileraren Ella Werner vid Göteborgspolisen. Ondskans ansikte skall vara den tredje delen i serien och här följer en innehållsbeskrivning för den:

"Ida Neman får ett samtal från sin pappa som hon inte haft kontakt med på över 10 år och då bestämmer hon sig för att besöka honom. När hon kommer dit får hon en chock - en man ligger knivhuggen till döds i klädkammaren. Men det är inte hennes pappa.

Profilerare Ella Werner blir inkopplad på fallet, och polisen misstänker att Idas pappa är den skyldige. Allt ställs på sin spets när Idas dotter Fanny kidnappas av förskolans vikarie. Det visar sig att hans hem är fullt av nynazistiska symboler, och Ella hittar en kalender med datumet 29 september inringat. Polisen fruktar att ett attentat är planerat mot Bokmässan. Har kidnappningen av Fanny något med det att göra? Vilken roll spelar Idas försvunna pappa? Idas sökande efter dottern ger henne skrämmande insikter om en mörk familjehemlighet. Det är inte bara Fannys liv som står på spel. En hotande katastrof närmar sig och polisen för en intensiv jakt mot klockan."

Om författaren:
"Mats Ahlstedt är utbildad journalist och jobbar idag främst som författare. Mats texter genomsyras av ett starkt samhällspatos där han tydligt tar parti för utsatta kvinnor. Han är en rutinerad författare med en trogen läsarkrets. Ondskans ansikte är hans fjärde bok hos Bokfabriken."


ISBN: 9789176298145 | Utgivningsdatum: 180315| Första recensionsdag: 180322


Tack för rec.ex Bokfabriken!


torsdag 22 mars 2018

Helgfrågan v. 12



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vilken är din bästa deckare?
(skulle man mot förmodan inte läsa deckare så tipsa om en annan fempoängare.)
Bonusfråga: Ibland är det gott med lite kalla rätter, jag brukar göra en ris och räklåda jag tycker är god. Vad brukar du göra?"

Bästa och bästa... så svårt!

Finns ju bästa pusseldeckare, bästa historiska deckare, bästa komiska deckare, bästa övernaturliga deckare, bästa verkliga brott-deckare, bästa psykologisk thriller-deckare, bästa socialdeckare, bästa klassiska deckare, bästa moderna deckare, o.s.v., o.s.v..

Men okej då, väljer denna:


 4.50 från Paddington av Agatha Christie

Gillar även filmen skarpt. Det skall vara den med Margaret Rutherford som Miss Marple. Så suverän!


(Parentes utanför ämnet: Påskekrim kommer för övrigt att bli Agatha Christies 10 små negerpojkar - nya titeln/utgåvan fanns inte på biblioteket - och i Christies anda Sophie Hannahs Monogrammorden. Så en Maria Lang då förstås: Mördaren ljuger inte ensam)



Bonusfråga: Några exempel skulle kunna vara sallad niçoise (om jag får bestämma: med tonfisk i vatten, utan potatis och sardeller) eller grekisk sallad. Eller så bara helt enkelt räkor, hemlagad chiliaioli och avokado.👌


onsdag 21 mars 2018

"Vita spår" av Emelie Schepp

Vita spår av Emelie Schepp. Månpocket / Wahlström & Widstrand. Från bokhyllan (pocket).

"Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?
Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det."

Hade inte läst den första delen Märkta för livet i serien om åklagare Jana Berzelius, men åtminstone för egen del tyckte jag det gick bra ändå. Vita spår går alltså att läsa fristående enligt mig.

Intressant och otäckt om knarksmuggling och hur det kan gå till, för det kan säkert bakom denna fiktiva historia finnas en del verklighetsbakgrund. Bara tanken på att unga människor i ekonomiskt utsatta situationer skulle kunna utnyttjas att smuggla droger på det sättet känns absolut avskyvärt.

Det är överlag både spännande och välskrivet, en oerhört skickligt konstruerad historia. Man sitter som på nålar inför att få veta om ungdomarna som lurats in i något så hemskt kommer att klara sig. Men i mitt tycke är det lite väl mycket brutalitet i handlingen.

Jana Berzelius är en rätt okonventionell huvudkaraktär som inte är så värst lätt att tycka om. Hemligheter ur hennes mörka förflutna blottläggs vartefter historien fortskrider och leder slutligen till stor dramatik. Polisen Mia är en karaktär som skaver, en så fantastiskt osympatisk människa. Men antagligen är det helt i sin ordning att en sådan karaktär också skall finnas med, någon ur ordningsmakten som är allt annat än ordningsam och mentalt/känslomässigt stabil, någon man skall reta sig lite extra på. Motsatsen till Mia har vi i kollegan Henrik Levin, idealpolisen. Henrik hade i mitt tycke gärna fått vara huvudkaraktär i en alldeles egen kriminalromanserie, den karaktären lyfte helhetsupplevelsen för mig. För övrigt är polisgruppen en rätt spännande mix med lite olika personligheter, intrikata samarbetsproblem och dolda agendor, både privat och yrkesmässigt.

Inte helt omöjligt att jag kommer att läsa något mer av Emelie Schepp som författare. Upplevde med Vita spår ett bra driv i handlingen, det var spännande nästan hela vägen och den rätt trovärdiga storyn har dessutom en samhällsanknytning som jag tror många tycker är intressant. Tyckte däremot inte alls om den kyliga och våldsbenägna huvudkaraktären, trots att man kan begripa att hennes sätt att vara beror på bakgrunden. Vill nog för egen del gärna finna sympati för den som innehar huvudrollen i en kriminalroman.

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Vita spår:
C.R.M. Nilsson


"Märkt" av Kelley Armstrong

Märkt av Kelley Armstrong. Damm Förlag AB. Översättare: Ylva Spångberg. Läste boken som bibliotekslån (pocket). Innehållsbeskrivning hämtad från goodreads:


"Den andra boken om varulven Elena, världens enda kvinnliga varulv. Två häxor tar kontakt med henne och för henne till en hemlig konferens med olika varelser med övernaturliga gåvor. Här berättas om en okänd fiende som letar efter en varulv. På hemvägen blir Elena infångad och förd till ett forskningscenter mitt i ödemarken."



Märkt är del två i serien Women of the Otherworld. Läst även första delen Biten, och blev ganska förvånad att jag tyckte så pass bra om den som jag gjorde.

Uppföljaren gjorde mig inte lika imponerad p.g.a. allt våld, alldeles för övermäktigt mycket och Elena tog det hela lite väl känslokallt. Fick liksom ingen direkt stark sympati för någon av karaktärerna (möjligen Jeremy, och möjligen birollen Ruth som f.ö. fick så lite plats), däremot enorm antipati mot miljardären Winsloe.

Tycker ju för övrigt om författarens sätt att skriva, hur karaktärerna framställs och hur varulvens natur beskrivs, en detaljerad förklaring som får mig att verkligen förstå hur dessa fantasivarelser fungerar och interagerar sinsemellan. Gillar hur varulvsflockens sociala struktur skildras; mentaliteten, relationerna, gemenskapen. "Rackorna" utanför flocken får väl kanske föreställa någon slags variant av vargens outcasts? Roande underhållning om man är intresserad av vargens, såväl som tamhundens beteenden. Varulvarna får här en kombination av vargen som effektiv jägare, tamhunden med sitt beroende av sin "mänskliga" flock, och såklart människans benägenhet att inte alltid helt lydigt försöka anpassa sig (men nästan kanske?).

I denna andra del är Elena alltså till största del tillfångatagen i ett forskningscentrum som drivs av en galen miljardär och heller inte så lite galna forskare. Till stället har flera olika övernaturliga varelser kidnappats och hålls där fångna för att studeras på ett oetiskt och moraliskt oacceptabelt vis. Finansiären Winsloe kör med förödmjukelse och tortyr, forskarna avhumaniserar och ställer till oreda. Klart spänningen då ligger i att man förväntar sig en lyckad flykt från detta avskyvärda ställe, för Elena och för några av de andra. Men då Elena verkligen lyckas fly blir det sen bara ännu mer våld. Detta med en känslolös masslakt på folk under den slutliga hämnden och fritagningen av de övriga fångarna. Känner därefter att jag inte är så intresserad av att veta hur det kommer att gå för Elena fortsättningsvis.

Seriens tredje del lär för övrigt handla om en huvudperson som är häxa, så varulvstemat (eller vad man nu skall kalla det?) hörde bara till seriens första och andra del. Women of the Otherworld skall handla om kvinnor med övernaturliga krafter, så jag antar att man sen även fortsättningsvis får följa olika huvudpersoner med olika förmågor i böckerna framöver. Har inte bestämt mig för om det är värt att fortsätta läsa serien (består i sin helhet av tretton delar), inga fler än de första två är översatta och allt våldet i den här sista romanen om Elena fick mig att backa.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


tisdag 20 mars 2018

Veckans topplista v. 12 – Svenska klassiker


Dags för Veckans topplista, som på tisdagarna arrangeras av Johannas Deckarhörna.

Den här gången formulerar Johanna veckans tema såhär :

"Veckans topplista handlar idag om de där riktiga pärlorna som blivit klassiker i den svenska litteraturen. Just klassiker är något jag är dålig på att läsa, tiden tycks aldrig räcka till även om det finns ett flertal böcker jag gärna skulle vilja läsa. Det ska bli spännande att se vilka böcker ni andra med bloggar väljer att tipsa om den här veckan."

Finns ju rätt många bra att tipsa om, kan t.ex. rekommendera dessa toppenbra klassiker:



En herrgårdssägen
(1899)
av Selma Lagerlöf



Nässlorna blomma
(1935)
av Harry Martinson



Kallocain
(1940)
av Karin Boye



Röde Orm: en berättelse från okristen tid
(Sjöfarare i västerled 1941 och Hemma och i österled 1945)
av Frans G Bengtsson



Utvandrarna
(1949)
av Vilhelm Moberg


Läste fler svenska klassiker förr, numera blir det mer sprillans nytt än gammalt (även om det ena inte utesluter det andra), kanske av förklarliga skäl delvis p.g.a. bokbloggen. Men upplever det som övervägande positivt och meningsfullt att läsa böcker av nu levande författare, och man måste ju försöka hänga med i tiden... fast det inte alltid är så lätt.😉

Vill till listan även ha med Aurora Ljungstedt (1821-1908) som även skrev under pseudonymen Claude Gérard. Aurora Ljungstedts Två sällsamma berättelser är värd en topplacering tycker jag, därför får den faktiskt också avslutningsvis smyga in som en extra stand in.


Dagens bokpost: Vit krypta


Vit krypta
av Mariette Lindstein


Ett överraskande rec.ex. kom på posten idag.

Mariette Lindsteins nya bok har jag varit lite nyfiken på. Läste ju med stor behållning författarens tidigare trilogi Sekten på Dimön, omskakande och ruskigt spännande. Innehållsbeskrivningen för Vit krypta:

"Alex och Dani är enäggstvillingar och oskiljaktiga sedan deras föräldrar övergivit dem. En midsommarnatt när de är 22 år försvinner Dani spårlöst. Man letar efter henne i flera månader utan att finna minsta ledtråd.

Omgivningen försöker få Alex att glömma det hemska som har inträffat, men hon får ett nervöst sammanbrott och ligger katatonisk på psyket i en hel månad. När hon skrivs ut har hon bara en enda tanke i huvudet: Att hitta Dani.

För att försörja sig medan hon letar efter systern tar Alex anställning på den mytomspunna dejtingfirman Ash & Coal. Det är där hon träffar den framgångsrika och attraktiva psykologen Carl Asher. Snart börjar märkliga saker att hända. Varför känner hon Danis närvaro i ett speciellt rum på firman? Vem är det som lämnar mystiska meddelanden i hennes lägenhet?

Alex misstänker att en ockult sekt har kidnappat Dani, men kan det verkligen stämma? Människor i hennes omgivning börjar ifrågasätta hennes mentala hälsa: inbillar hon sig allt? Plötsligt befinner Alex sig i ett farligt limbo där mycket tyder på att hon står näst på tur.

Vit krypta är en thriller om sekter med osynliga nätverk, frihetsberövande, maktlöshet och manipulation – och om en syskonkärlek som är starkare än allt."


Författarinfo:
"Mariette Lindstein, född 1958, gick som tjugoåring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under tjugofem års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive toppen av hierarkin, på dess högkvarter utanför Los Angeles. 2004 rymde hon. I dag arbetar Mariette som författare och föreläsare på heltid, hon har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten ViaTerra baseras på hennes upplevelser från Scientologikyrkan och har fått stort genomslag."


Releasedatum och första recensionsdag är den 11 april.



Psst! Mer info om Mariette Lindsteins tidigare böcker finns att ta del av på den officiella webbsidan om Sekten på Dimön här.



Tack för rec.ex Forum bokförlag!


måndag 19 mars 2018

"Täcknamn: Hilde" av Kjell Ola Dahl

Täcknamn: Hilde av Kjell Ola Dahl. Förlag: Bokfabriken. Översättare: Helena Stedman. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Med en nutida ramberättelse, en huvudhandling förlagd till Oslo senhösten 1967 och med tillbakablickar till krigets 1942, skriver Kjell Ola Dahl fram en elegant och trovärdig historia som 2015 tilldelades både Rivertonpriset och Bragepriset för bästa kriminalroman. 

Ett speciellt judiskt armband dyker upp på en auktion. En kvinna känner igen armbandet, som en gång varit i hennes ägo, och bestämmer sig för att stoppa auktionen. Hon kommer dock aldrig att få tillgång till hela den fruktansvärda historia som armbandet är en del av - den som läsaren till slut får klarhet i.

1942 blir den judiska kuriren Ester med täcknamnet Hilde förrådd och undgår med nöd och näppe att arresteras av Gestapo genom att fly till Sverige. I Stockholm möter hon motståndshjälten Gerhard Falkum. De är redan bekanta från Oslo. Han har flytt från tyskarnas misstankar om att han skulle ha dödat sin fru Åse. Esters bästa vän.

Strax därpå omkommer Gerhard i en brand. Men så, 1967, efter att ha varit dödförklarad i ett kvarts sekel, dyker han upp på nytt. Han vill återuppta kontakten med dottern som han fick med Åse. Men varför nu, nästan tjugofem år senare?

Krigets händelser griper tag i Ester på nytt. Hon tvingas gräva i det förflutna och plocka fram färdigheter som hon inte har använt på mycket, mycket länge."
Kjell Ola Dahl föddes 1958 i Gjøvik, Norge. Han debuterade 1993 och har skrivit många kriminalromaner sedan dess. År 2000 fick han Rivertonpriset för En liten gyllen ring och 2015 både Bragepriset och Rivertonpriset för Täcknamn: Hilde (Kureren). Hans böcker ges ut i fjorton länder. Dahl har studerat psykologi och juridik."

En effektfullt uppbyggd historia som svepte med mig från första stund. Det normala brukar ju vara att det är som mest spännande på slutet, men här var det liksom tvärtom, tappade intresset lite då bara 60 sidor kvarstod och var inte så väldigt förtjust i historiens utgång, mordgåtans lösning. Om kopplingen till nutiden (d.v.s. armbandet) varit ett annat, hade det visserligen blivit en helt annan historia. Men vilket driv dessförinnan! Läste ut boken på bara några dagar.

Spänningen/bladvändarkaraktären blev så effektiv genom historiens utmärkta uppbyggnad; ett sparsamt språk, väl beskrivna miljöer och karaktärer, en intressant och gripande handling med tidsperspektiv varvade mellan 1967 och 1942 (plus två kapitel där handlingen var förlagd till Oslo år 2015), mellan platserna Norge (Oslo) och Sverige (Stockholm). I grunden en gammal mordgåta under 1942 som slutligen får sin förklaring 1967. Detta är även så mycket mer än bara en kriminalroman, då man får ett perspektiv på skeenden i Norge under andra världskriget, väldigt intressant.

Vad Ester (Hilde) såg i den otäcka och otacksamma surpuppan Gerhard förstod jag inte alls, men annars var Ester en tydligt porträtterad karaktär man fick medkänsla för på ett speciellt sätt. Både huvudkaraktärer och sidokaraktärer var väl tecknade på ett proffsigt sätt, och vissa av dessa personligheter stannade verkligen kvar i tanken efter att ha läst ut boken.

Denna välskrivna kriminalroman rekommenderas varmt. Det blev för mig en spännande bladvändare som dessutom var intressant historiskt sett, känns autentiskt. Riktigt bra!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok / Ljudbok
AdlibrisInbunden / E-bok / Ljudbok
CdonInbunden

Andra bokbloggare om Täcknamn: Hilde:
Mias bokhörna
Villa Freja
Boklysten
Zellys Bokhylla


söndag 18 mars 2018

En smakebit på søndag: Täcknamn: Hilde

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Hämtar smakbit ur en nyligen utläst bok, en roman som 2015 tilldelades Rivertonpriset och Bragepriset för bästa kriminalroman; Täcknamn: Hilde (originaltitel: Kureren) av Kjell Ola Dahl. Sidan 373:


"Det är bergsknallen bakom den höga muren hon riktar in sig på. Hon räknar stegen och stannar ibland för att lyssna. När hon fortfarande inte hör något går hon vidare mot nästa träd, som ruvar mot den svarta och grå himlen. En skugga som liknar en människa träder fram ur dimman. Hon stannar igen. Står orörlig kvar. Skuggan rör sig inte. Hon tvingar sig två steg närmare. Det är ingen människa. Det är en byst som står på en sockel. Hon fortsätter förbi statyn. Stannar och ser sig om. Statyn syns inte längre till. Hon går vidare, långsammare nu. Famlar sig fram i mörkret mellan gravstenarna. Plötsligt ser hon några ljusa fält i gräset. Hon tittar upp. Mörka moln driver över himlen. Frilägger under korta ögonblick månen. Ljusglimtarna gör att hon kan bestämma riktningen igen. Hon stoppar handen i fickan. Griper tag om revolvern."


Den huvudsakliga handlingen är förlagd till Oslo 1967 och tillbakablickar till krigets 1942. Väldigt spännande uppbyggd historia. Boken kom till mig i onsdags, och igår var den alltså redan utläst, snabba ryck!

Mer om bokens innehållsbeskrivning kan man läsa på förlaget Bokfabriken här.


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


torsdag 15 mars 2018

Helgfrågan v. 11



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vad ogillar du i böcker? Bonusfråga: Dr Jekyll och Mr Hyde har väl alla hört talas om, förvandlas du någon gång till Mr.Hyde?"

Frossande i övervåld och råhet in absurdum. Tortyr - fy! Djur, barn, gamla som misshandlas, far illa. Övergrepp. Usch, det finns så mycket man kan ogilla, må riktigt ohälsosamt dåligt av (är nog en överkänslig typ). Ogillar när en bok - ofta handlar det om deckare/psykologiska thrillers/skräck - är sådär riktigt bra, och man tänker: "Förstör nu inte detta!". Läser vidare, något av ovanstående inträffar, och ja tanken blir då förstås: "Jaha! Nu förstörde du detta, vad skulle det nu va bra för???!!!

Sen är det ju det här med alltför mycket modern teknologi. Och då menar jag INTE sådan teknologi som ingår i science fiction, gillar den typen för den är ju fantasifull och spännande! Det är mer den teknik som finns runt folk idag i vardagen, och som sen även tydligen nödvändigtvis måste förekomma med råge i romaner ibland; allt detta sms-ande, sökningar på nätet, sociala medier, twitter, Instagram, chatt, och jag vet inte vad?... Kanske t.o.m bloggar!😬(Skojade bara😜). Eller när såna där textmeddelanden med små☺ är insprängda i handlingen. Inte så jätteglad i sånt. Ovanstående får mig emellanåt att vilja läsa fler romaner med en handling som utspelar sig innan internet. Kan tidvis kännas som en befrielse med sådana böcker.

Bonusfrågan: Nope! Himla tacksam för det. Har ingen dold personlighet, är den jag är, och någon obehaglig Mr Hyde tycks jag slippa härbärgera och förvandlas till.



onsdag 14 mars 2018

Dagens bokpost 2/2: Täcknamn: Hilde


Täcknamn: Hilde
av Kjell Ola Dahl


Ännu en bok kom med posten idag. Väldigt intressant överraskning!

Visade sig vara en prisbelönt kriminalroman av en norsk författare. Och jag tror detta verkligen kan vara något som passar mig riktigt bra. För så här lyder innehållsbeskrivningen:

"Med en nutida ramberättelse, en huvudhandling förlagd till Oslo senhösten 1967 och med tillbakablickar till krigets 1942, skriver Kjell Ola Dahl fram en elegant och trovärdig historia som 2015 tilldelades både Rivertonpriset och Bragepriset för bästa kriminalroman. 

Ett speciellt judiskt armband dyker upp på en auktion. En kvinna känner igen armbandet, som en gång varit i hennes ägo, och bestämmer sig för att stoppa auktionen. Hon kommer dock aldrig att få tillgång till hela den fruktansvärda historia som armbandet är en del av - den som läsaren till slut får klarhet i.

1942 blir den judiska kuriren Ester med täcknamnet Hilde förrådd och undgår med nöd och näppe att arresteras av Gestapo genom att fly till Sverige. I Stockholm möter hon motståndshjälten Gerhard Falkum. De är redan bekanta från Oslo. Han har flytt från tyskarnas misstankar om att han skulle ha dödat sin fru Åse. Esters bästa vän.

Strax därpå omkommer Gerhard i en brand. Men så, 1967, efter att ha varit dödförklarad i ett kvarts sekel, dyker han upp på nytt. Han vill återuppta kontakten med dottern som han fick med Åse. Men varför nu, nästan tjugofem år senare?

Krigets händelser griper tag i Ester på nytt. Hon tvingas gräva i det förflutna och plocka fram färdigheter som hon inte har använt på mycket, mycket länge."


Om författaren:

"Kjell Ola Dahl föddes 1958 i Gjøvik, Norge. Han debuterade 1993 och har skrivit många kriminalromaner sedan dess. År 2000 fick han Rivertonpriset för En liten gyllen ring och 2015 både Bragepriset och Rivertonpriset för Täcknamn: Hilde (Kureren). Hans böcker ges ut i fjorton länder. Dahl har studerat psykologi och juridik."


Tack för rec.ex Bokfabriken!


Dagens bokpost 1/2: Bortom portalen II


Bortom portalen II
Antologi


Här går det undan, detta kan man kalla snabbleverans! Redan idag kom denna nya spännande antologi med posten. Och jo, den där tvåan i titeln betyder att det finns en första Bortom portalen. Tyvärr tycks jag ha missat denna första som utkom 2016, men det går ju naturligtvis att rätta till så småningom, börjar med med tvåan först.

Dessa antologier uppges ha samlat vinnande bidrag från Fantastikportalens stora novelltävlingar, vilket fick mig att kolla upp just Fantastikportalen. Mycket man fastnade för där, vilket inte är så konstigt då det handlar om svensk fantastik med genrer som fantasy, science fiction och skräck, genrer vilka gör mig som "nöjesläsare" extra intresserad. Sidan med bl.a. bokpresentationer och recensioner är alltså inte bara för branschfolk, utan också för oss läsare som gärna väljer fantastik. Värt att kolla upp alltså!👍

Även om den kanske inte kan tävla med deckarvurmen har jag absolut en känsla av att intresset för fantastik (eller spekulativ fiktion som det också kallas) är på uppgång, vilket enligt mig är helt utmärkt. Vill verkligen att fler skall upptäcka vad som är så spännande och bra med de genrer som ingår under detta samlingsnamn. Utnyttjar möjligheten via bokbloggen såklart. Alla bäckar små...😀

Bortom portalen II tycks liksom den första antologin innehålla både vinnande noveller samt noveller från förlagen bakom fantastikportalen. Så både välkända och nya författarnamn finns med. Bra idé helt enkelt!

Noveller som ingår:

Krafttider - Jenny Green
Revan - Anna Jakobsson Lund
Den andres val - Christian Gripenvik
Levande död - Gabriella P. Kjeilen
Porten - KG Johansson
The Hang Man - Hans Olsson
Familjegrejen - Camilla Olsson
Attentat mot Kreomen - Eva Holmquist
Jazztimmen - Didrik och Lupina Ojala
Dödens ängel - Oskar Källner

Officiellt utgivningsdatum den 16 april.


Tack för rec.ex Oskar Källner / Fafner förlag!


måndag 12 mars 2018

Dagens bokpost: Raya


Raya
av Henrik Johansson


Dagens post var en bok som jag ser fram emot att läsa. Fick förfrågan från förlaget och tackade glatt ja till rec.ex..

Har tidigare läst författarens bok Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse, och gillade den gott. Väldigt annorlunda läsupplevelse, engagerade och tankeväckande om vår tid. Inte tungt utan framfört fantasifullt med lätt humoristisk ton, "glimten i ögat" och en gnutta magisk realism(!).

Den här nya boken blev jag såklart också intresserad av (berör viktiga och aktuella ämnen, sånt behövs verkligen!) efter att ha läst följande presentation:

"Raya är en bok som tar avstamp i det moderna arbetslivet med sina osäkra anställningar, samtidigt går den att relatera till #metoo-rörelsen och dagens debatt om att inskränka strejkrätten. Men lika mycket är Raya en roman där familj och arbete krockar.
Baksidestext:
En storm drar in över staden och förseglar bagerifabriken. En våg av vilda strejker sveper över landet. På fabriksgolvet sprider sig oron bland de osäkert anställda, något måste göras. De samlar sig och utmanar såväl fackklubben som företagsledningen.
     I stormens öga står en familj.
     Raya jobbar som vikarie vid ugnen, den första kvinnan på sin post. Hennes mor förpackar brödet i slutet på linjen. Hennes styvfar är deras chef.
Detta kammarspel utspelar sig under ett dygn och två arbetsnätter där allt ställs på sin spets."

Författarinfo:
"Henrik Johansson, född 1973, bor i Malmö. Han är vid sidan av författandet också verksam som kritiker, krönikör och skrivpedagog. Raya är hans tredje bok efter Av kött och blod (2013, Federativs förlag) och Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse (2016, Rastlös förlag)."

Första recensionsdag är den 4 april, och det skall jag nog kunna spika!😀


Psst! En del av författarens texter skall gå att läsa på hjohansson.blogspot.se, för den som är nyfiken.


Tack för rec.ex Rastlös förlag!


söndag 11 mars 2018

En smakebit på søndag: Märkt

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 


Läser nu thrillern Märkt av Kelley Armstrong, och då blir det två smakbitar, den första för att ge Elena en chans att presentera sig. Sidan 15:


   "Ja, jag var varulv och hade varit det i nästan tolv år, sedan jag var tjugo. I motsats till mig är de flesta varulvar födda till det, även om de inte kan byta gestalt förrän de blir vuxna. Genen ärvs från far till son – döttrar göre sig icke besvär. Enda sättet för en kvinna att bli varulv är att bli biten av en annan varulv och överleva det. Det är sällsynt, åtminstone att de överlever. Jag hade gjort det mest för att jag adopterades av Flocken – som är precis vad det låter som: en grupp baserad på en vargflock, med en alfahanne, ett välskyddat revir och tydligt definierade regler, av vilka den främsta är att vi inte dödar människor om det inte är absolut tvunget."



Den andra smakbiten äger rum innan ett möte där deltagarna, förutom kaxiga Elena och flockens alfahanne Jeremy, senare visare sig bestå av; de två mötessammankallande häxorna, en halvdemon, en vampyr och en schaman (hmm... kanske läser man lite konstiga böcker ändå?). Sidan 51-52:


   "Du gillar inte vampyrer?"
   "Nej, men tänk på saken. Häxor, besvärjare, vad du vill ... de är småhandlare. Varulvar är storfräsare. Ingen fingerfärdighet i världen kan åstadkomma det vi kan. Och lägg till övermänsklig styrka, onaturligt skarpa sinnen, en riktigt tuff attityd ..."
   "Tala för dig själv."
   "Ja, ja. Poängen är att häxor inte kan bräcka oss. Men vampyrer ... De är mäktigare. De får definitivt bättre publicitet. Jag kanske knallar in och upptäcker att jag inte är hemskast i rummet."
   "Men du vore den hemskaste levande varelsen i rummet."
   Jag flinade. "Det tänkte jag inte på."
   "Det gäller att klassificera på rätt sätt. Nu går vi in."


Författarinfo (hämtad från bokus):

Kelley Armstrong bor i Ontario i Kanada med man och tre barn. Hon studerade psykologi på universitetet, men bytte inriktning efter avslutade studier och blev dataprogrammerare. Efter succén med debutromanen Biten är hon författare på heltid. Biten inledde hennes löst knutna serie böcker om kvinnor med övernaturliga krafter. Elena är varulv och huvudperson i Biten och Märkt. I nästa thriller är huvudpersonen en häxa."


Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


torsdag 8 mars 2018

Helgfrågan v. 10



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vad tycker du om särskrivning i böcker?"

Kan göra den mest allvarliga bok lustig, och ett gott skratt förlänger ju livet, sägs det. I större före kommande mängd kan det dock störa flytet och skön litteratur blir mindre lätt läst. Tycker inte särskrivning är så vanligt i tryckta böcker, där emot i elektroniska dito, men i sist nämnda är det ju även fler sorters fel än bara särskrivningar. Men för störd så det gör fruktans värt ont blir jag väl inte direkt, och facebook grupper som "Sverige mot Särskrivning" och "Alla vi som hatar särskrivning!!!" skippar jag där med att gå med i. "Särskrivningar är språkfelet som vi älskar att hata" har det sagts, tycks som allt möjligt hatas för mycket nu mera, fattar inte vitsen med detta hatande. Har svårt att bli arg och elak, hellre skratta än bli för bannad på små saker. Har över seende och gillar det komiska med särskrivning i de få fall det dyker upp, hatar inte.


"Stallo" av Stefan Spjut

Stallo av Stefan Spjut. Albert Bonniers förlag / Månpocket. Boken fanns i egen ägo stående i bokhyllan (då som pocket). En bokpresent, tack G!❤

"Stallo tänjer på verklighetens gränser. När du läst den är ingenting sig likt.

Den bild som naturfotografen Gunnar Myrén tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anade att han uppenbarat en hemlighet som varit förborgad i sekler -- att det i vår svenska vildmark döljer sig väsen som vi inte känner till.
Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer, och mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.
Snart går det upp för henne att hon själv är ett villebråd. Att hon vidrört något farligt. Och blivit dödsmärkt."

Den här boken hade egentligen bara ett "fel"; blev magiskt trollbunden. Hade stora svårigheter att lägga den ifrån mig, ville helst inte göra något annat än att läsa vidare. Helt plötsligt, på knappt fem dagar, var boken på nästan 600 sidor utläst. Hur gick det till? Och så fruktansvärt tomt det blev efteråt.

Har lockats av att läsa Stallo ända sedan jag först uppmärksammade den för ett par tre år sedan. Själva omfånget var en av två anledningar till den långa tvekan, många verkade uppfatta boken som just för lång och seg. Den andra anledningen - som även den kom på skam - var andras omdömen som antydde att äckelfaktorn var hög, brukar oftast inte gilla sådana förenklande genvägar till effektsökeri.
Inget av detta stämde ett dugg enligt mig.
Sidorna flög fram, alla precisa detaljerade beskrivningar möjliggjorde att man på ett nästan filmiskt sätt kunde uppleva helheten visuellt på ett väldigt speciellt sätt (det här måste ju vara som gjort för att bli film?). Så varenda sida tror jag för egen del behövdes för att uppnå just den där unika läsupplevelsen. Vad som sen gäller det "äckliga"... väntade att det skulle komma, men det kom aldrig. Såvida man inte syftar på trollens apparition. Men vad förväntar man sig? Väldoftande salongslejon drillade i vett och etikett? Stallofolket, "trollen" och allt skrymt i övrigt, framställdes på ett helt förtjusande genialt sätt i min mening, både förklaringsmässigt vad gäller dess existens och även utseenden/beteenden.

Huvudsakliga tiden för händelseutvecklingen är förlagd till vintern 2004/-05, verkliga händelser (som tsunamin i Thailand 2004 och orkanen Gudrun i januari 2005) blandas in i utkanten, och sådant tycker jag ger en extra krydda, då fiktion blandas med verkliga händelser.
Men riktigt originellt blir det då välkända namn blandas in (t.ex. John Bauer och Sven Jerring) eller när en framliden karaktär fått låna drag från en känd fjällfotograf (Sven Hörnell). Mina första tankar kring det var: Får man göra så? Är det inte lite väl respektlöst? (Saknade faktiskt ett efterord som på något sätt kunde bekräfta att någon slags hänsyn tagits av författaren, där efterlevande anhöriga blivit tillfrågade innan om det var okej.) Egendomligt nog gjorde inte ens detta att jag tappade intresset genom att anse det oacceptabelt, faktiskt så skänkte det istället historien mer spänning.

Karaktärerna kändes verkliga och roliga, mänskliga med både fel och brister. Susso Myrén kan man ju ha blandade åsikter om. Ung som hon är vet hon ju minsann hur det är om det mesta, men till hennes fördel kan väl å andra sidan nämnas modet och kämpaglöden. Det skall bli spännande att få följa upp hur huvudkaraktären Susso utvecklas i Stalpi (del två i serien om Susso Myrén). Gudrun och Roland var klart underhållande, att en del av historien berättas ur Gudruns perspektiv gillade jag på så vis troligen eftersom jag tyckte så bra om karaktären. Torbjörn (Tobe) hoppas jag också hänger med i seriens fortsättning, för det blev också en favoritkaraktär, trots det idoga snusandet. Stallo (trolliknande gestalt i samisk mytologi), skrymt och allehanda smådjur - som ofta inte beter sig helt normalt, av skäl jag inte avslöjar - framställs trovärdigt och ruggigt realistiskt. Trollgubben som satt i bilbaksätet och gäspade som en hund, jösses vad jag såg det framför mig! Och visst är det rätt så läskigt, på ett onaturligt sätt, när man träffar på vilda djur som inte beter sig så skyggt som de borde. Efter att ha läst den här boken blir det såklart extra ruggigt att iaktta och bli iakttagen av djur som bara stint glor utan direkt flyktbeteende, sånt kommer nu att ges en helt ny innebörd, vilket säkert får mig att rysa till med lite mer obehagskänsla än vad jag tidigare gjort.😁

Den huvudsakliga platsen för storyn är, som man kanske förstått, förlagd till Norrbotten, även om det blir en spännande bilresa nedåt landet också. En del igenkänning förhöjer såklart behållningen för mig (haft möjlighet att få uppleva åtminstone platser i Kiruna kommun på ett rätt så "oturistiskt" och fantastiskt sätt). Kanske är det delvis därför jag blir så imponerad av natur- och miljöbeskrivningarna i Stallo, men till största del beror det nog på författarens goda research på plats, vilket ger den där rätta inkännande realistiska stämningen.

För mig var det här en otroligt skickligt berättad historia, helt brilliant språkmässigt. Man fastnade direkt redan från början i öppningsscenen (även där med träffsäkert detaljerade beskrivningar) som utspelar sig i juli 1978 och får en skrämmande utgång. Tror faktiskt jag rakt igenom blev lika trollbindande påverkad av Stefan Spjuts sätt att skriva, som stallo och skrymt tycks styra och kontrollera sina "vårdare" (eller vad man nu skall kalla dem?). Magin och mystiken hålls vid liv från början till slut. Att man vill veta hur det kommer att gå för det bortförda barnet Mattias är alltså bara en del av det som gör boken till en bladvändare. Antar att det till stor del också handlar om själva upplägget, där man får gissa sig fram till hur allt mystiskt hänger ihop, tills förklaringar sakta pytsas ut vartefter och leder fram till det dramatiska avslutet, ett avslut då alla trådar binds samman, snyggt och elegant. Sista sidan gav liksom ändå något litet att fundera vidare på, så självklart kommer jag att nu så snart som möjligt läsa uppföljaren Stalpi, författarens nya roman som lär anknyta till Stallo.

Sammanfattningsvis: Blev för egen del helt förtrollad av denna fantastiskt välskrivna thriller/fantasy med en helt sagolik magisk realism. Passade mig som handen i handsken. Vad kan jag då annat göra än att skriva ett sådant här urjobbigt långt bokomdöme (som troligen de flesta inte orkar läsa) och slutligen, viktigast av allt, allvarligt uppmana er: Läs!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Stallo:
Mitt liv i ord
Bokgalleriet


tisdag 6 mars 2018

"Min kvart med Arne Tammer: roman om en roadtrip" av Benjamin Thorén

Min kvart med Arne Tammer: roman om en roadtrip av Benjamin Thorén. Vulkan förlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"De sex vännerna lärde känna varandra på det lokala fiket. Nu har Igor, 69, bjudit de övriga på en bilsemester i sin inte alltför splitternya bil.
Med på resan följer söderbönan Ingrid, 89+, diversearbetaren Bertil, 57, journalisten Filippa R och fastighetsmäklaren Joakim, bägge 32, samt truliga Anna, 19, vars morsa rymt hemifrån och som bor någonstans i Kanadas inland.
Vart färden går vet bara Igor. De övriga gillar läget och får vara med om ett och annat på den udda resan.
På ett hörn finns även en viss N P Möller samt några andra filurer.
Berättelsen är efter enligt Arne Tammers devis: "Ge mig en kvart om dagen" skriven under en kvart om dagen i ett års tid.

Benjamin Thorén, född 1965, är journalist och har betat av ett flertal mediabolag; Sveriges radio, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Dagens industri m fl. Arbetar just nu på Skolverket.
Han har skapat och driver Hammarby IF:s historiska webbplats hifhistoria.se och skriver för Supportrarnas Matchprogram. Benjamin har tidigare skrivit Bonniers Slanglexikon (1996) och Svenskt slanglexikon (2015).
Det här är hans debutroman."

I denna rätt annorlunda berättade historia handlar det om ett fikagäng i Stockholm som skall bege sig ut på en hemlig resa, en bilresa som inte riktigt blir som någon av dem förväntar sig, inte ens för arrangören. Vissa episoder är såklart mer spännande och roliga än andra, men allt är ju rätt individuellt vad vi finner humor i, liksom spänning. Det är min uppfattning om jag ser till helheten.
Det sympatiska resesällskapets trivsamma karaktärer får man lära känna väl genom "resans" gång, deras olika bakgrundshistorier, vanliga men även ibland något ovanliga. Dialogerna blir träffsäkra och roande på ett gladlynt vänskapligt sätt.

Blev först lite förvånad att teckenstorleken för denna inbundna bok var som för en pocketbok, har väl i och för sig inga större problem med det för egen del, men det är nog inte vad de flesta förväntar sig för just det formatet.

Språkligt sätt var det särpräglat, lite knepigt ibland med t.ex. väldigt långa meningar och omständliga resonemang, som visserligen var där för att förhöja underhållningsvärdet, men som för mig tidvis kändes något överbelastat. Har nog aldrig tidigare läst något liknande och blir faktiskt rätt nyfiken på hur andra uppfattar just den språkliga biten och sättet att skriva.

Sammanfattningsvis: En bra och rolig roadtrip-roman med komplikationer och snåriga förvecklingar. Humoristisk underhållning av det lättsammare slaget, med tidstypiska uttryck och företeelser i storstadsmiljö, framfört på ett trevligt sätt. En må bra-bok som får dig på gott humör helt enkelt.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
BokusInbunden / E-bok
AdlibrisInbunden / E-bok
CdonInbunden / E-bok


måndag 5 mars 2018

"Expedition Kanchenjunga" av Michelle Paver

Expedition Kanchenjunga av Michelle Paver. Bokförlaget Semic. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Himalaya, 1935. Den unge läkaren Stephen Pearce reser till Indien för att delta i en expedition med sin äldre bror Kits. Teamet ska bestiga Kanchenjunga, världens tredje högsta berg. En bedrift som ingen har lyckats med förut.

De följer bokstavligt talat i spåren på en tidigare, legendarisk expedition som slutade i katastrof. Fem män miste livet då, besegrade av vädrets makter, olyckor och höjdsjuka. Är det verkligen en bra idé att försöka sig på exakt samma resa?

Medan förberedelserna fortskrider blir Stephen alltmer illa till mods. Och när expeditionen går av stapeln blir det bara värre. Det börjar med att han ser underliga saker i ögonvrån … Ju högre de kommer, desto värre blir mörkret. Det förflutna vilar tryckande och olycksbådande över gruppen, som ändå envist fortsätter.

Men ibland är sanningen så hemsk att det hade varit bättre att inte veta.

En ny, hårresande och smygande otäck spökroman av Michelle Paver, författare till succéromanen Evig natt."

En alldeles perfekt konstruerad spökroman, och det här är då enligt mig skräck när den är som allra bäst!

Tänk dig en spännande historisk bergsbestigar-thriller (du förflyttas till platsen, dras in i äventyret och upplever situationerna) kombinerat med en sådan där effektivt berättad gammaldags spökhistoria, som passar alla åldrar. Evig natt var fantastiskt bra, Expedition Kanchenjunga till och med ännu bättre. Atmosfären, stämningarna, miljöerna, karaktärerna, händelseutvecklingen, ja, i min mening beskrivs precis allt på ett oerhört inlevelsefullt sätt som bara kan basera sig i en grundlig faktainsamling (vilket ju även efterordet sen bekräftar), en brilliant idé och enastående fantasi.

Expedition Kanchenjunga var en bok svår att lägga ifrån sig, lätt att leva sig in i och bli absorberad av, gav spänning och härligt kalla kårar. Beundrar författare som kan skriva på det här viset och hoppas verkligen det kommer fler böcker i samma stil framöver, av Michelle Paver, eller någon annan.

Hursomhelst ger jag såklart den här spökromanen mina bästa rekommendationer, men det är väl nu egentligen överflödigt att nämna?

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5


söndag 4 mars 2018

En smakebit på søndag: Stallo

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Just påbörjat Stallo av Stefan Spjut. Tänkt så länge att läsa denna. Så absolut, nu är det på tiden att det blir gjort då den kom ut i pocketformat förra året och därmed hamnade i ägo. Bamsetjock bok detta, vill ha gott om tid för sådana och inte låta lånetid stressa. Snygg bokvideo fanns:




Så till smakbiten, hämtas från sidan 32:


 "Han försöker klättra upp på bordet men då knuffar hon ner honom, och hon gör det med en hård arm, så att han nästan ramlar baklänges.
   - Nej! ryter hon.
   Han blir inte ledsen. Men arg.
   Det enda han vill är att se vad hon ser.
   Han gör ett nytt försök att komma fram till fönstret och när hon ställer sig i vägen för honom springer han mot dörren.
   - Magnus!
   Hon skriker allt vad hon orkar. Det är ett bedjande vrål som spräcker hennes röst. Hon försöker gripa tag i honom och stöter till köksbordet med höften.
   Men han har redan hunnit ut.
   Han är redan borta."



Att boken skulle bli film nämndes redan då den gavs ut 2012, filmen beräknades vara klar någon gång under 2014, vet ej hur det blev med den saken. Vill ändå grunda med att läsa boken först, oavsett film eller inte. Mycket är det som lockar: Lapplands fjälltrakter, generöst med miljöbeskrivning, god research, magisk realism, fantasy, saga, folktro, troll. Dessutom lär en huvudkaraktär fått hämtat drag från fjällfotografen Sven Hörnell, en fotograf vars fotokonst jag beundrar stort, naturligtvis finns på väggen inramade storvykort (med naturfoto av Hörnell), införskaffade vid Riksgränsen för en massa år sedan. Å andra sidan lär det i den här thrillern ingå äckelskräck, inte alltid så förtjust i sånt. Har alltså varit lite tvehågsen på så sätt.



Fler smakbitar hittar man idag länkar till här.


fredag 2 mars 2018

Helgfrågan v. 9



Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Veckans fråga inför kommande helg:

"Vilken bok som blir film 2018 ser du framemot? (annars kan du tipsa om en bok som blivit en bra film). Bonusfråga: Hur ser ditt skrivbord ut, eller där du sitter och bloggar?"

Har tidigare här på bloggen nämnt Jeff VanderMeers eko-thriller Annihilation som blivit film; Area X: Annihilation, vilken hade premiär den 23 februari (men inte här i Sverige). För er som är Netflix-medlemmar lär den väl - ja, filmen alltså - börja visas någon gång denna månad, om jag inte blivit helt felinformerad, sånt händer ju emellanåt. Har visserligen i det här fallet ännu inte läst boken, vars översatta titel är Avgrund med sitt relativt färska releasedatum den 19 februari, men inte ens vilda hästar kommer att kunna hindra mig att göra det.

En annan i år kommande film som väckte nyfikenhet var Mortal Engines, ett futuristiskt steampunk-äventyr med en rätt annorlunda och spännande version av London. Filmen är baserad på Phillip Reeves bok De vandrande städerna, den första romanen i en tetralogi. Inte heller denna bok har jag läst, och oläst lär den väl möjligen förbli, då läsålder är satt till 12-15 år... eller iofs, läste ju James Dashners Maze runner: I dödens labyrint med stor behållning (dito även för filmen, väldigt bra tyckte jag), och den var också avsedd för nämnda ålderskategori. Börjar man regrediera tro? London-versionen lär hursomhelst vara framställd som en enorm maskin som strävar efter att överleva i en värld där resurserna håller på att ta slut. Vad sägs om det? Fick i varje fall mig att tänka på Oskar Källners novell Där staden dragit fram i novellsamlingen Munins skärvor.

Den här helgfrågan kräver kanske sen även en trailer, och då får det bli att roa sig med en titt på ett sällan skådat London:



Och ja, så här ser väl sen en viktig del av skrivbordet ut då ...

... såvida kattfröken inte knappat in vackert lyse bakom tangenterna. Men de förståndiga jyckarna verkar på senare tid haft framgång att drilla kissen att pyssla med andra sysslor på golvets hundfäll, istället för sabotage på skrivbordet. Det tackar vi för.



Trevlig helg!
❤️