måndag 12 mars 2018

Några funderingar kring moderna kriminalromaner och hur bokbloggares blurbar kan få en på kroken...


Har under senaste året känt mig alltmer kluven när det gäller moderna kriminalromaner (även vissa psykologiska thrillers inbegripet). Alla dessa helt vidrigt omänskliga psykopater, all denna tortyr, övergrepp, förnedring och andra sjuka grejer som gör det hela så rått och brutalt som möjligt. Varför? Det är klart... mord är aldrig trevligt, och mördare/kriminella är ju såklart oftast emotionellt störda, på ett eller annat sätt. Dessutom lär tydligen psykopater även i verkligheten vara mer vanligt förekommande än vad vi tror. Men ändå! Måste det vara så ensidigt känslokallt? Även polisutredarna verkar ju ofta bete sig hänsynslöst och smått sadistiskt, både privat och yrkesmässigt.
För övrigt kan man ju tycka klimatet är tillräckligt kallt ändå, inte bara p.g.a. vår breddgrad, utan dessutom med ett hårdare, otryggare och allt kyligare samhällsklimat. Fy, den här vintern alltså...

Visst, såklart finns det undantag! Det är just dom deckarna jag försöker söka upp.👍

Söker alltså efter svenska deckarförfattare som skriver på det lite mer äldre "klassiska" sättet, och/eller där huvudkaraktärerna på något sätt visar omtanke, där det finns en gnutta värme och ljus, där den råa brutaliteten tonats ned. I detta detektivarbete slog jag upp det bakre omslaget på pocketboken Vita spår av Emelie Schepp, och fick där läsa följande blurb från UNT, som kanske tydde på att just den här kriminalromanen kunde passa (trots "nutidskänsla", verkar ha problem med nutiden):

"... bra flyt i språket och bra nutidskänsla med mycket empati."
Upsala Nya Tidning

Men vad som verkligen sen fick mig ordentligt på kroken var väl dessa bokbloggares blurbar på samma omslagsinsida: 

"Vita spår är en otrolig bladvändare / .../ Detta är en av de bästa deckarna jag läst i år. Finns bara ett problem. Jag hade velat börja läsa trean direkt."
Lottensbokblogg.wordpress.com

"Jag har helt klart hittat en ny favoritförfattare inom genren svenska deckare"
Johannasdeckarhorna.wordpress.com

Lät ju hur bra som helst! Så Vita spår av Emelie Schepp införskaffades och är nu pågående läsning. Detektivarbetet går vidare med den, vill ju fortfarande i deckardjungeln hitta min kopp te... även om det nu råkar vara mjölk- och sockerfri choklad i koppen på dagens bokbild ovan.😉👌




(Mejerifri och dadelsötad varm choklad, 2 koppar: 4 dl cashewnötsmjölk, ca 1-2 dl vatten, 2 färska urkärnade dadlar, 2 msk kakaopulver, 1 krm vaniljpulver. Lägg i blender och kör slätt. Vispa och värm sakta i kastrull.)


7 kommentarer:

  1. Vad gott att höra att det är den typen av deckare du vill läsa. Så befriande att komma bort från det brutala, och jag tycker som författare att det är skönt att inte behöva skriva de scenerna. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Win-win-situation alltså. ;)

      Radera
  2. Jag håller helt med dig Åsa! Jag fattar inte varför det måste vara denna råhet, som även Camilla Läckberg älskar att redovisa detaljerat. Visst kan det behövas ett lik eller två, men de måste inte vara massakrerade till oigenkännlighet.

    [ Och jag vet ju att du uppskattade min kriminalroman Synd ;) ]

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja helt klart en av anledningarna till varför jag gillade just den historiska kriminalromanen Synd så bra. :)

      Radera
  3. Jag har också svårt för de moderna deckarnas vältrande i snaskiga detaljer. Föredrar den äldre deckaregenren, som P D James, Elizabeth George och förstås allas vår Agatha Christie (vars efterträdare Sophie Hannah axlat manteln medbravur!).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har fortfarande inte läst något av Sophie Hannah, känner ju nu att det vore en god idé att göra. Tack för tips! :)

      Radera
  4. Dras också till de något gemytligare böckerna, Björn Hellebergs om Sten Wall gillar jag, men också Louise Pennys tidiga och Nevada Barr fast de är från andra sidan pölen.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)