lördag 12 maj 2018

"De förjagade" av Mikael Strömberg

De förjagade av Mikael Strömberg. Förlag: Lind & Co. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).
ISBN 9789174619171



"I december 1917 skickas en grupp svenska soldater till en utpost i Norrbotten, där en hemlig transaktion med Ryssland ska äga rum nära gränsen till Finland. Vid ankomsten upptäcker de dessvärre att uppdraget inte tycks vara av fredlig karaktär. Någonting allvarligt har hänt i lägret. De finner spår som visar tecken på strid.
Isolerade och ansatta av meterdjup snö, sträng kyla och evigt nattmörker, står de nu inför ett okänt hot."




Det här blev nu min fjärde lästa roman av författaren. Har trots mina medelgoda betyg för de tidigare böckerna uppfattat att det hela tiden funnits något där som haft möjlighet att utvecklas till något ännu bättre. Tycker det är väldigt roligt när man så tydligt kan uppleva att någon vidareutvecklar sitt sätt att skriva, vågar provar nya perspektiv utan att tumma på den där egna stilen som här egentligen inte liknar någon annans, både tufft och sensitivt i en bra balans.

För mig som tyckte så rysligt bra om Michelle Pavers spökromaner (Evig natt och Expedition Kanchenjunga) samt Kristina Hårds Kleptomania, är det egentligen inte något som helst konstigt att Mikael Strömbergs senaste roman knep högsta betyg. Gillar ju det där psykologiska, olika reaktionsmönster hos en isolerad grupp individer som utsätts för något smygande odefinierbart otäckt som finns i det fördolda, händelser som skapar panik och svår traumatisk stress. Spännande med allt som därpå följer av stärkta vänskapsband, konflikter som kommer upp till ytan, ledarskap som ifrågasätts, irrationella beteenden och labila psyken som bryter samman, o.s.v.. Lägg till det sen obestämda varelser av okänt ursprung som sakta blir alltmer synliga. Men är det dessa som utgör det verkliga hotet? Finns här en hemlighållen avsikt med själva uppdraget? Spänningarna i gruppen ökar, vem kan lita på vem? Smids olojala planer? Och vilka är de andra?

De förjagade passar det ordkarga språket utmärkt till stämningen, situationen och platsen/tiden som handlingen är förlagd till. Dialogerna är ofta korthuggna och lite speciellt utformande, detta tillsammans med scenbyten - tydligt skiftade genom dubbla radbyten - gör nästan att jag får känslan av att det liknar ett manus (när kommer filmen?!). Hursomhelst blir det klart annorlunda, fungerar utmärkt bra och passar perfekt in i helheten.

Det historiska perspektivet känns inlevelsefullt tecknat och förstärks genom de detaljerade beskrivningarna, man kan ana att en god och omsorgsfullt gjord research ligger bakom. Tiden, den bistra miljön och de väl uppbyggda karaktärerna görs intressanta. Man känner sympatier (främst Wickman och Aulin) och antipatier för de olika karaktärerna, precis som det skall vara för en riktigt laddad bladvändarhistoria (som gick överrumplande fort för mig att läsa ut!). Händelseutvecklingen är spännande med ett antal oväntade vändningar och räddningsuppdrag längs vägen fram emot ett dramatiskt slut, ett sorgligt slut som ändå ges en liten glimt av hoppfullhet. Helt perfekt.

De förjagade var helt enkelt en "rysare" i min smak. Härligt mörk, kuslig och fängslande historia med nerv. Kan tycka den passar både inbitna skräckläsare och läsare av thrillers som helst inte vill att det övernaturliga tar över för mycket. Får hoppas att detta blir film, kommer att vilja se den. Får lov att varmt rekommendera boken innan dess!

Betyg: 5/5

Några andra bokbloggare om De förjagade:
Boklysten
Bokföring enligt Monika
Grönkulla
hyllan



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)