torsdag 10 maj 2018

"I egna händer" av Cecilia Sahlström

I egna händer av Cecilia Sahlström. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).
ISBN: 9789176298206

"De blåvita banden på Västra Sommarstadens koloni­område står i bjärt kontrast till höstens varma färger.

En man är funnen död. Mördarens tillvägagångs­sätt känns på samma gång impulsivt som beräknande. Kommissarie Sara Vallén vid Lundapolisen som bara dagar tidigare vittnat mot den man som misshandlat henne ska i tomheten som vittnesmålet lämnat efter sig hitta kraft att utreda mordet.

Den mördade visar sig vara en socialsekreterare. Hans krets beskriver en svärmorsdröm: empatisk, soci­al, lojal och klok. Men Sara anar oråd. Ingen människa kan vara så änglalik. Och om han så vore varför skulle han då ha mördats? Ju djupare polisen gräver i mannens relationer, desto mörkare hemligheter kommer i daga.

Cecilia Sahlström använder sina erfarenheter från polisyrket och socialtjänsten för att göra upp med djupt rotade fördomar. I egna händer är den andra boken om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker. Sahlströms debut, Vit syren, blev väl mottagen som en drabbande och trovärdig kriminalroman."

I egna händer är andra delen i bokserien om kommissarie Sara Vallén. Tyckte bra om den föregående debutromanen Vit syren, och tyckte till viss del ännu bättre om denna uppföljare, mycket p.g.a att man blev så starkt gripen av karaktären Samiras livssituation. Fick en djupare förståelse för begreppet hederskultur och vad det kan leda till när någon trotsar reglerna, hur allvarliga följder det verkligen kan få för de som drabbas, och vilka fördomar som finns kring detta begrepp. Den delen som handlar om Samira upplevdes som den mest intressanta och fängslande, hennes belägenhet blev beskrivet på ett sätt som var lätt att leva sig in i, ville bara få veta att hon skulle klara sig och boken blev på så vis en riktig bladvändare. Vad som kännetecknar båda dessa böcker är det ovanligt trovärdiga med polisarbetet och personerna som ingår i utredningsgruppen. Har lätt för att känna sympati med huvudkaraktären Sara Vallén och vill gärna följa upp hur det skall gå för henne och de övriga där vid Lundapolisen, med de eventuellt kommande kriminalfall de har att hantera framöver. Medmänskliga och professionella Torsten är en klippa i samarbetet runt kriminalfallet, denne blev också en favoritkaraktär för mig i den här romanen, såklart önskar man att även han får medverka i seriens fortsättning, en fortsättning som jag faktiskt ser fram emot att läsa. Trots det jag nu skall ta upp.

Reagerar för egen del antagligen något alltför starkt på viss sorts våld som förekommer i just moderna spänningsromaner (thrillers och kriminalromaner/deckare), där den fiktiva storyn skall vara verklighetstrogen, behandla aktuella ämnen och skildra sådant som förekommer i vår tid, fast man ibland inte vill tro det. Försöker i mån av möjlighet att helst välja bort sådana romaner som är alltför råa i den stilen, men det är verkligen inte lätt! Till övervägande del är ju moderna spänningsromaner brutalt våldsamma, ofta med tortyr och hemska övergrepp (ofta mot unga tjejer). Vad det beror på vet jag inte, kanske är det sådant som alltmer existerar i samhället i verkliga livet, hot som unga av idag står inför, alltså något vi bör känna till och ha vetskap om, varken vi vill eller inte.
I egna händer skiljer sig ändå något från mängden genom att de sadistiska övergreppen och tortyren mest framkommer genom själva utredningsarbetet, vid brottsplatserna och under förhören, inte så att säga detaljerat kyligt beskrivet "in action" mellan förövare och offer. Klarar det möjligen något bättre att läsa när det kommer fram sådär senare i andra hand, när någon berättar. Men ändå. Kan inte låta bli att må dåligt av det, och vissa helsjuka saker är definitivt mer än jag vill veta. Gillade i det här sammanhanget (som viktig motvikt!) skildringen av hur de som ingår i arbetsgruppen stöttar varandra när det behövs och att de uttalat reagerar med normala mänskliga känslor när något är grovt frånstötande sjukt och otäckt. Brukar bli jobbigare att läsa om våldsbrott och mänskligt elände i deckare då det av brottsutredarna bemöts på ett obegripligt nonchalant och avtrubbat sätt, så är det inte i den här kriminalromanen, klart förmildrande omständighet.👍

Blev nog rätt snart på det klara med att mordmisstankarna skulle gå åt ett helt annat håll än vad som först kom upp, och att brottsutredningen då skulle ta en helt annan vändning. Men kunde man ana vem som var mördaren? Hade mina misstankar, men fullständigt varför kunde jag helt enkelt inte lista ut i förväg.

Själva språket och romanens uppbyggnad med korta kapitel fungerar helt förträffligt, gör det bara mer autentiskt och ger ett bra driv i läsningen. Att hålla kapitlen så här korta i en kriminalhistoria tycker jag ökar spänningen och gör det hela oerhört lättläst och bra. Att läsa ännu ett kapitel är ju då knappast tidskrävande, så det blir en enkel sak att göra även om man har bråttom, eller är stressad av annan orsak.

Sammanfattningsvis: I egna händer en välskriven kriminalroman där författarens egna erfarenheter från polisyrke och socialtjänst helt klart lyser igenom. Detta gör naturligtvis romanen ännu mer trovärdig och det gav mig en inlevelsefull läsupplevelse utöver det vanliga. En bra kriminalroman som jag såklart rekommenderar. En stark trea i betyg från mig, snudd på fyra. Ser fram emot fortsättningen.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon

Andra bokbloggare om I egna händer:
Villa Freja
Boklysten
Bina's Books


3 kommentarer:

  1. Jag beundrar verkligen ditt sätt att recensera och inte minst ditt sätt att läsa! Du läser uppenbarligen med inlevelse och med empati. Vilket jag som författare älskar. Och jag menar det, älskar. Jag vet, som jag skrev i en tidigare kommentar, att det är otäckt och särskilt om en är känslig själ. Mitt huvudsyfte är och kommer att fortsätta vara, att beskriva unga människor och deras skörhet och utsatthet. Mitt mål är att skapa en diskussion kring hur vuxenvärlden uppenbarligen sviker de unga. Hur lite civilkurage vuxna visar, trots att det är unga som utsätts och hur inbakade vi vuxna är i våra boxar av trygghet för oss själva. Jag avskyr det, verkligen avskyr det och tänker att någon gång ska det hända något som får vuxna att vakna. Men hittills har jag kammat noll i den kampen.
    Tack för din känslighet. Tack för dina strålande reflektioner. Det känns nästan som om jag har träffat dig, och någon gång kanske det blir så. Bokmässan? Då kan vi prata om allt det som du ser och mår dåligt av. Hade det inte känts värre om du inte hade mått dåligt av det?
    Med värme
    Cecilia Sahlström

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, ja det har du nog rätt i, att det vore värre om man inte mådde dåligt av att läsa om sådant. :) Önskar nog ofta att man blev mer arg än ledsen över allt avskyvärt som sker, finns nog mer handlingskraft i ilskan... Inser fullkomligt syftet med den här typen av romaner. Tycker det är helt suveränt när personer (som du) med gedigen kunskap och yrkeserfarenhet försöker nå ut och påverka folk att reagera och aktivt agera. Det behövs och fyller en otroligt viktig funktion, är alldeles övertygad om det. Så önskar dig verkligen all lycka till i ditt fortsatta skrivande! Jag kommer att läsa, vill försöka förstå samtiden, hur jobbigt det än ibland är. ;)

      Radera
    2. :) Jag är glad att du vill fortsätta läsa trots att det är illamående som är effekten!

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)