tisdag 31 juli 2018

Månadens bästa bok juli



Mias bokhörna arrangerar Månadens bästa bok och där kan man hitta länkar till bokomdömen och recensioner för dessa bästa böcker som deltagarna valt för den gångna månaden.



Läste massor av riktigt bra böcker även i juli. Tuffa tider då det är extra motigt kräver favoritgenrer, och det är väl där jag är just nu, så allt har sin förklaring. Bra flyt dessutom att erbjudanden om rec.ex. rörde sådana böcker som passade mig sådär särdeles bra. Sånt piggar sannerligen upp!

Månadens absolut bästa bok var ändå eko-thrillern Avgrund av Jeff VanderMeer. Betyget blev 5/5, stark femma. Hoppas, hoppas, hoppas att även andra och tredje delen i trilogin Southern Reach översätts.

Vill man veta mer om mitt tyck och tänk så finns bokomdömet att läsa här. Eller så kan man förstås googla på ISBN: 978-91-87222-85-6
 ... om man nu hellre vill det.


Läst juli



  1. Vad är din hemlighet? av Hans Olsson, (bibliotekslån)
  2. Skogen - en bruksanvisning av Peter Wohlleben, (bibliotekslån)
  3. Slaget om framtiden av A. R. Yngve, (Rec.ex. författaren)
  4. Avgrund av Jeff VanderMeer, (bibliotekslån)
  5. Bortom portalen: en novellantologi från Fantastikportalen av Oskar Källner, Anita Mederyd, KG Johansson, Hans Olsson, Boel Bermann, m.fl., (bibliotekslån)
  6. Skam av Robert Warholm, (ur egen hylla/bokvinst)
  7. Symbolens Skugga av John Fredrik Hansson, (Rec.ex. författaren/Kräm Kommunikation)
  8. Det andra målet: noveller av Jonas Karlsson, (bibliotekslån)
  9. Fyra kvinnor fyra flickor av KG Johansson, (bibliotekslån)
  10. Binas historia av Maja Lunde, (bibliotekslån)
  11. Pojken på bron av M.R. Carey, (bibliotekslån)
  12. Noll Plus Noll av Teodor Werelius, (Rec.ex. Svensk Sci Fi)
  13. Palmer Eldritchs tre stigman av Philip K. Dick, (bibliotekslån)


måndag 30 juli 2018

"Noll Plus Noll" av Teodor Werelius

Noll Plus Noll av Teodor Werelius. Förlag: Svensk Sci Fi. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789163980114

"... det tar sju minuter för en människa att dö
Tidsresenären säger att tiden finns.

Så inleds denna diktsamling, en blandning av spekulativ lyrik, metafysik och essä.

Här tas läsaren på irrfärder genom labyrinter av tid och rum, dröm och verklighet, främmande världar med skärvor av det vardagliga. Under ytan anas berättelsen om en förlorad mänsklighet och om vägen tillbaka från undergången.

       Rummet vrider sig i smärta
       runt hans svarta hål,
       Neonskyltar utan budskap flämtar död
       Supernovor utan ljus slukar ingenting.

       Där mötte han sig själv
       den han ville vara
       Tidsresenären.
       De talade med varandra i drömmen.
       Och sen?

Teodor Werelius är född och uppvuxen i Malmö, detta är hans debut. Texterna är inspirerat av de erfarenheter han gjort som tidsresenär."

Spännande blandning som fick mig att fängslat sträckläsa boken första gången. Sen blev det en andra gång också, för att ta in hur de olika delarna hänger samman. Ytterligare en omläsning av vissa strofer, formuleringar, ord, som ingav extra tilltalande mening, en speciell fascination, något som förmedlades stämningsfullt och med inlevelsefull känsla.
Lyrik är något jag annars inte trott mig ha förmågan att kunna uppskatta på rätt sätt, är nog en av dom som blev avskräckt för den typen av skönlitteratur under skoltiden, p.g.a. en mindre bra lärare. Men vet nu att jag verkligen har förmågan, ändå, tack vare böcker som Noll Plus Noll (även om jag fortfarande vägrar analysera annat än för mig själv). Inte dåligt!

Så hur vågade jag då tacka ja till ett recensionsexemplar för en bok med lyrik?

Intresset för science fiction, all sorts ny vetenskap (inklusive pseudovetenskap) och tänkta framtidsscenarier är en viktig del i det hela, naturligtvis, liksom allt som sorteras under begreppet metafysik. Dessutom träffar det rätt om man fascineras av tankar kring tid och rum, astronomi, rymd; allt detta problematiska med hypotetiska tidsresor... det spekulativa, snåriga och paradoxala; historiens återupprepning. Hur alla tankar kring sådant kan vidga perspektiven för här och nu, existensen, i det stora och det lilla. Därmed förstås även mänsklighetens ödesfrågor; hoppet om ett annat framtidsalternativ än det dystopiska eller framtidshopp mitt i dystopin, en väg tillbaka, till något bättre. Och ja(!), tyckte helt enkelt riktigt bra om det såsom det framfördes i den här formen, också. Noll Plus Noll är en bok att njutläsa. Texterna berör och stannar kvar, en del mer, en del mindre, vissa kanske jag ännu inte riktigt förstår fullt ut (hur tänkte författaren här? Skulle verkligen vilja veta).
Vad gäller sådant som rör tid, drog jag såklart paralleller till en av mina absoluta favoritböcker; Einsteins drömmar av Alan Lightman, som blivit omläst ett antal gånger, tycks aldrig tröttna på den (eller tjata om den här på bloggen, förlåt!).

Hur bra skulle inte en SF-novell av den här författardebutanten kunna bli? Kan inte låta bli att fundera på det. Hoppas man kommer att få läsa mer av Teodor Werelius framöver. Förmågan finns verkligen att genom orden förmedla både känsla och stämning på ett inlevelsefullt sätt som lämnar avtryck och dröjer kvar.

Sammanfattning: En strålande debut och en själfull bok jag kommer att återkomma till. En del böcker lämnar oss inte oberörda, det här var en sån. Så jag ger en extra varm rekommendation för den spekulativa lyrik som bär den passande titeln Noll Plus Noll (älskar f.ö. bokomslaget!), även till dig som - liksom mig - inte trodde dig klara av att uppskatta modern lyrik. En liten bok värd stor uppmärksamhet, och tid, framförallt tid.😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Inom parentes: (Visserligen har man inga professionella krav på sig som amatörbloggare, men hur skriver man en recension på en bokblogg för en bok med lyrik? Hade ingen aning innan jag satte mig vid tangentbordet igår. Men det gick ju till slut, tror det duger, trots avsaknad av nedtecknad diktanalys... En liten nyttig utmaning som den här boken skänkte mig, förutom allt som nämnts ovan. Tack!)

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon


söndag 29 juli 2018

En smakebit på søndag: Noll Plus Noll

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Just läst om Noll Plus Noll av Teodor Werelius. Smakbiten är från sid. 9:

"Himlakroppar, galaxer, nebulosor,
månar, månar runt månar,
månar runt månarnas månar.
Ett varv till, kaotisk rotation i perfekt symmetri.
Symmetrisk oordning.
Ingenting krockar, allting träffar."

Tar bestämt en smakbit till, sid. 56:

"I en värld av orsak och verkan följer kronologin
en viss riktning, godtycklig men förutbestämd och
orubblig. Tiden är ett relativt mått stabilt endast ur en
vinkel i taget.

Han anade att det kunde vara så."

Märklig diktsvit, men märkligt fängslande. Beskrivs som en blandning av metafysik, science fiction och spekulativ lyrik. Krävde en omläsning, och vissa meningar vill man återvända till igen. Recension kommer inom kort, efter en liten tidsresa framåt, den sortens resa de flesta av oss gör.😉


Andras smakbitar finns länkar till här.


lördag 28 juli 2018

"Pojken på bron" av M.R. Carey

Pojken på bron av M.R. Carey. Förlag: Ordfront. Översättare: Johanna Svartström. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789170379864

"Det var en gång en mycket intelligent pojke. I ett land förlamat av skräck. Människorna trodde att pojken kunde rädda dem, så de öppnade grindarna och skickade ut honom i den ödelagda världen. Där monstren fanns.

Tio år har gått sedan det ofattbara skedde. Sedan smittan spred sig som en löpeld och utplånade stad efter stad. Det enda som finns kvar därute är de andra. De hungriga.

I ett sista försök att finna ett botemedel ger sig några överlevande forskare ut på en farlig resa. Deras färdmedel är ett laboratorium på hjul, utrustat med pansar och vapen för att hålla undan horderna av hungriga som sätts i rörelse så fort de känner lukten av människa. Med ombord är också Ste­phen Greaves, en femtonårig autistisk pojke med ovanligt hög intelligens. En dag gör de en chockerande upptäckt en grupp vilda barn som tycks vara hälften hungriga, hälften mänskliga. Kan barnen vara nyckeln till ett botemedel?

Pojken på bron är en fristående prequel till M.R. Careys bästsäljare Flickan med gåvorna (2016) som även blivit en hyllad film med Glenn Close i en av rollerna."

Pojken på bron utspelar sig alltså några år innan Flickan med gåvorna och har man inte läst den, så bör man göra det först och direkt sluta läsa vidare här. Tillsammans med epilogen (som tidsmässigt befinner sig efter Flickan med gåvorna) så känns den här historien slutförd och komplett. Tyckte inte den här uppföljaren var på långa vägar lika bra som första boken, så känner mig för egen del rätt nöjd med att det slutar med denna. Ändå nöjd med att ha fått lite fler förklaringar och ett bra avslut.

Ett team med forskare och eskorterande militärer från Beacon befinner sig på en längre tids expedition med specialfordonet Rosie. Prover skall upphämtas för analys och allt handlar förstås om den muterade svampen som orsakat hungrigsmittan. Den parasiterande (muterade) svampen cordyceps, som så ruskigt snabbt växer in i de smittades nervvävnad, förvandlar värdarna till något zombieliknande med stor aptit på rått kött. Lite intressant att veta är väl att den där svampen har en förebild i verkligheten; Ophiocordyceps (länk till wikipedia), som parasiterar myror för att sprida sina sporer. Den sortens paralleller till något som finns i verkligheten gör en sådan här fantastik-historia så mycket bättre, oavsett hur den är utformad i övrigt.

Forskarteamet består av epidemiolog Dr Khan, en kemist, två biologer och så den autistiske pojken Greaves... Forskarteamet leds av den civila chefen för uppdraget. Militäreskorten med ställföreträdande befäl, prickskyttar, ingenjör och förare står under överste Carlisles befäl. Sammanlagt tolv karaktärer är med på resan, tappade intresset för några och hade inte alltid så bra koll på vem som var vem av dessa, även om det inte gjorde så mycket kändes det ändå lite rörigt. Hursomhelst avskyr den civila chefen och militära chefen varandra, vilket ju tillför extra spänning i gruppen, tyckte alla kontroverser mellan forskare och militär fick ta alldeles för mycket plats. Greaves är också en anledning till oro bland besättningen, men det blir först när han träffar på de hungrigsmittade barnen - vilka inte beter sig som andra smittade - som det börjar bli spännande. Hur Dr Khan och Greaves relaterar till varandra gör dessutom historien mer gripande. Har f.ö. ingen aning om autism kan vara på det vis såsom det visar sig hos Greaves. Hade kanske svårt för att sätta mig in i all ingående beskrivning kring hur hans tänkande fungerade; ovanför och nedanför huvudsignalen, olika nivåer i hans medvetna sinne, nivåuppdelat tänkande. Tappade farten lite där också.

Sammanfattningsvis: Visst, Flickan med gåvorna var helt klart bättre, men tyckte bra om denna prequel ändå, man fick ju något fler förklaringar och epilogen gav ett bra avslut. Ibland riktigt spännande och engagerande, men inte rakt igenom en bladvändande historia för mig. Läsvärd underhållning för stunden.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Pojken på bron:
Mest Lenas Godsaker
...med näsan i en bok...
C.R.M. Nilsson


torsdag 26 juli 2018

Uppsnappat kommande nytt från Novellix: Skräck x 4 i augusti!

Den 22 augusti blir det alltså släpp för dessa från Novellix:


Läs mer om detta här.


Måste ju helt enkelt skvallra på den här bokbloggen när något sådant nytt bokligt kommer att ske ("sådant" betyder underförstått skräck eller science fiction/dystopi, förstås!)😀


Helgfrågan v. 30 Sommaredition


Mias bokhörna arrangerar helgfrågan och har för veckorna 27-31 fixat en sommaredition. Så här skriver Mia:

"Sommaredition av Helgfrågan är att det är samma fråga v.27-31. Vad läser du nu?"

Välbehövlig påfyllning idag. Startat upp fyra och läser om och om en femte. Så, i nu pågående läshög, uppifrån och ned (bilden ovan):

Diktsvit Noll Plus Noll av Teodor Werelius. Visserligen genomläst i ett sträck en gång, men den här lilla pärlan vill man läsa en vända till, och så ytterligare här och där, innan jag tror man känner sig någorlunda färdig. Så glad att den här boken hittade hem till mig, och att jag vågade tacka ja till ett rec.ex. med lyrik, lite feg vad gäller sånt annars... men den här hade jag inte velat gå miste om av en sådan simpel anledning.

"Kärlek. Sorg. Omtanke. Fantastiska inblickar i en sluten värld": Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben.

Palmer Eldritchs tre stigman av Philip K Dick. Lär tydligen av många anses vara en av 1900-talets viktigaste romaner.

Begynnelse av Dan Brown. Slutade läsa Brown efter I cirkelns mitt 2005, men nu är det dags igen, för denna verkar ha en klart spännande intrig.

Då läget är sådant att man dras till science fiction i allmänhet och dystopier i synnerhet kändes det alltmer självklart att läsa tegelstenen Ull av Hugh Howey, vilket jag alltså nu börjat med.😊


Bonusfrågan har varit resetips, har inte riktigt hakat på där, men visst kan man drömma sig bort till 18 grader i Lappland (typ Katterjåkk) när det är 32 grader i Uppland. Utan tvekan.

Hoppas ni står ut i hettan? Lite tidigt att önska trevlig helg på torsdagen (då detta skrivs), men passar på ändå.😉


onsdag 25 juli 2018

Dagens bokpost: Noll Plus Noll


Noll Plus Noll
av Teodor Werelius


Trevlig post idag, d.v.s. bokpost, såklart!

Det här var en helt väntad bok, så det skall bli oerhört spännande att få ta itu med den på en gång. En blandning av metafysik, science fiction och spekulativ lyrik ... jag menar, hur nyfiken blir man inte på något sådant? Beskrivning hämtad från förlaget Svensk Sci Fi:

"... det tar sju minuter för en människa att dö
Tidsresenären säger att tiden finns.

Så inleds denna diktsamling, en blandning av spekulativ lyrik, metafysik och essä.

Här tas läsaren på irrfärder genom labyrinter av tid och rum, dröm och verklighet, främmande världar med skärvor av det vardagliga. Under ytan anas berättelsen om en förlorad mänsklighet och om vägen tillbaka från undergången.

      Rummet vrider sig i smärta
      runt hans svarta hål,
      Neonskyltar utan budskap flämtar död
      Supernovor utan ljus slukar ingenting.

      Där mötte han sig själv
      den han ville vara
      Tidsresenären.
      De talade med varandra i drömmen.
      Och sen?

Teodor Werelius är född och uppvuxen i Malmö, detta är hans debut. Texterna är inspirerat av de erfarenheter han gjort som tidsresenär."


ISBN: 9789163980114


Tack för recex Johan Agorelius / Svensk Sci Fi!


måndag 23 juli 2018

"Binas historia" av Maja Lunde

Binas historia av Maja Lunde. Förlag: Natur & Kultur. Översättare: Lotta Eklund. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Tre berättelser ur olika tidsåldrar vävs ihop till samma slutsats: utan bin är mänskligheten förlorad.

I 1800-talets England kämpar familjefadern William med sin status som framträdande biolog men blir hela tiden omsprungen av andra forskare. Ska hans revolutionerande bikupa äntligen säkra försörjningen och äran?

I USA har Georges familj varit biodlare i generationer men år 2007 börjar det hända något som slår ut bisamhällen över hela landet. Bidöden är ett faktum och ingen förstår varför. Kan sonen, som har helt andra framtidsplaner, bli gårdens räddning?

Det är år 2098 och kinesiska Tao lever i en värld där bina helt dött ut, med svältdöd och världskrig som följd. För att överleva tvingas befolkningen handpollinera fruktträd. Tao bär på drömmen att hennes egen son ska bli en av de utvalda som får gå i skolan, men ambitionerna leder till en oförklarlig tragedi. I sitt desperata sökande efter svar hittar Tao en bok om biodling från 1800-talet Nu förstår hon vad som har hänt och vad som måste göras.

Maja Lunde har skrivit manus för film och tv, och givit ut flera böcker för barn och ungdom. Binas historia är hennes första vuxenroman och har sålts till femton länder. Maja Lunde är bosatt i Oslo."

Smart konstruerad roman där tre tider, tre personer och tre olika platser står i fokus. Blev ett härligt bra läsflow med kapitlen som varvar olika tider. De tre berättelserna hänger samman genom sitt samband mellan bina, människorna och naturen. Och visst kan säkert vem som helst bli intresserad av det här med bin och hur viktiga de är för oss, bara genom att läsa boken. Visste en hel del tidigare genom Naturskyddsföreningens engagemang i ämnet kring Colony Collapse Disorder (CCD), eller "plötslig bidöd", men nu vill jag helt klart veta mer. (Läs mer om CCD här eller här).

Välskrivet och intressant kombination av historisk fiktion, samtida och ett dystopiskt framtidsscenario. Taos berättelse var särskilt spännande och gripande. Kändes dock som den historiska och samtida delen fick ta störst plats. Hade verkligen velat ha en mer utförlig beskrivning för den framtida världen år 2098, men det här visade sig i första hand vara en sorts relationsroman, relationer mellan föräldrar och barn. En del plattityder med underförstådda fördomar ingår, som tydligen inte har förändrats i den framtida världen annat än för vår samtid. Antyds inte bara en gång att endast en förälder kan förstå att man gör allt för sitt/sina barn och att bara den som har barn bryr sig om en hållbar framtid. Visst kan även den som inte är förälder både förstå och bry sig, allt annat är fördomar! Men i stort tyckte jag ändå något bättre om den här romanen än vad jag normalt brukar göra där själva huvudfokuset ligger på relations- och familjedrama. Huvudsakligen beror väl också den positiva upplevelsen (det som också fick mig att läsa boken) på just själva miljötemat, sådant engagerar.

Även om jag till sin helhet tyckte riktigt bra om Binas historia, är jag nu inte helt säker på om jag skall läsa författarens andra roman Blå, som utgavs i våras. Tror kanske jag satsar på någon annan eko-thriller eller dystopi med miljö-/klimatfokus där själva scenariot är det huvudsakliga.

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Binas historia:
Villa Freja
Bokhuset
Fiktiviteter


söndag 22 juli 2018

En smakebit på søndag: Pojken på bron

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Läser nu Pojken på bron av M.R. Carey (författaren till Flickan med gåvorna). Smakbiten är från sid. 114:

   "Han går ut till plattformen vid mittsektionen istället, och när han ser att tornet är tomt klättrar han upp i det för att få vara osedd och ensam en stund. Nu känns det tryggt att säga till den tomma luften det han borde ha sagt till dr Fournier. "Jag vill gå in i samhället därför att det finns barn där som jag behöver studera", viskar han. "Nästan säkert smittade barn, för de jagar och äter som hungriga. Men på andra sätt ligger deras handlingar närmare den normala mänskliga repertoaren. De verkar fortfarande kunna tänka. Om det går att vara smittad och behålla en viss nivå av medvetande och självuppfattning ..."
   Han avslutar inte meningen. Alla tänkbara möjligheter förökar sig så snabbt att han blir stum."


Andras smakbitar denna söndag finns här.


torsdag 19 juli 2018

Helgfrågan v. 29 Sommaredition


Mias bokhörna arrangerar helgfrågan och har inför kommande veckor 27-31 fixat en sommaredition. Klart vi hänger med, eller hur?!😊💖 Så här skriver Mia:

"Sommaredition av Helgfrågan är att det är samma fråga v.27-31. Vad läser du nu?"

Himlen är så blå, vareviga dag... Man får nästan kylande kalla-kårar-rysningar genom associationer till den märkliga platsen i John Ajvide Lindqvists Himmelstrand, en bok som inte alls var så bra som jag trodde, inte ens lite bra. Säkert bara jag som inte förstod tjusningen. De monstruösa varelserna har i varje fall inte dykt upp här än, däremot en kelen liten kisse, och träden skyddar mot solen som gassar, det uppskattas.

Är inte så bra på att stångas, så sätter mig istället under eken (dock ej korkek) med vad jag läser just nu: Binas historia av Maja Lunde. Någon nämnde feelgood i samband med denna roman, bävade faktiskt därför att läsa den, men lockelsen blev för stor när författarens klimatdystopi Blå gavs ut i maj. Den vill jag ju också läsa.😀

Att liksom Ferdinand sitta och lukta på blommorna blir det inget av med, mycket har vissnat bort i hetta och torka. En följd av det tycks ha blivit att antalet bin, humlor och fjärilar minimerats betydligt. Trist att se en del av bokens framtidsscenario tillfälligt manifesteras i nuets verklighet. Men läsa en god bok och gosa med vår sällskapliga katt är ju inte så dumt ändå.



onsdag 18 juli 2018

"Fyra kvinnor fyra flickor" av KG Johansson

Fyra kvinnor fyra flickor av KG Johansson. Affront förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad).
ISBN: 9789187585296


""Alla som du träffar kommer inte att vara snälla mot dig. Några kan vara lika elaka som skurkarna i filmerna. När det händer kommer du att bli hemskt ledsen. Och då vill jag att du tänker på mig. Kan du komma ihåg det? Du måste komma ihåg att du är någon. Du är lika mycket värd som de, vad de än säger. Lovar du mig att komma ihåg det?"

KG Johansson, född 1952, är översättare, professor i rockmusik och prisbelönt författare.
Novellerna i Fyra kvinnor fyra flickor är skrivna under de senaste åren och har kvinnor eller flickor som huvudpersoner."



Den här novellsamlingen blev jag uppmärksammad på genom en annan bokbloggare, och eftersom sommaren känns som en perfekt tid för att läsa noveller var det alltså dags för denna nu. Vad som nämns i citerad innehållsbeskrivning ovan (hämtad från bokus) betyder "de senaste åren" de senaste sju-åtta åren (enligt bokens förord) innan boken utgavs 2015.

Samlingen omfattar alltså åtta noveller (varav en kortroman; Gatflickan):

Gatflickan
Den blödande flickan
Satan Doll
Marina
I skymningsstaden
MoodMind
Änglarna av kvicksilver och kristall
Hyenor

Längst bak i boken finns författarens kommentarer till novellerna. Uppskattade även dessa, alltid spännande att få ta del av sådana bakgrundshistorier.

Novellerna gestaltar postapokalyptiska framtidsvisioner, vissa mer skräck och andra mer science fiction. De mörka dystopiska scenarierna efter diverse katastrofer berör ämnen som angår oss - eller borde angå oss - här och nu, stora ödesfrågor för mänskligheten, etiska frågor, kampen för överlevnad i en framtida värld. Men man kan också läsa in träffsäker samtidssatir (inte elak utan ögonöppnande), om man vill. Precis som bokens titel anger är huvudpersonerna just kvinnor eller flickor i olika, ofta utsatta, situationer.
Vissa noveller var fantastiskt bra och blev för mig starka läsupplevelser utöver det vanliga, en av dem förstod jag dock inte alls; Satan Doll (samt en skala däremellan då förstås). Och det är ju precis som det ska vara när man läser novellsamlingar/antologier, d.v.s. den där bredden, alltid något som passar någon, oavsett om det är en lättflyktig underhållning för stunden eller av djupare mening som blir kvar. Kanske finner man de där prosatexterna som lyckas förmedla något som ger perspektiv, något som får dig att stanna upp och tänka efter.

Den här författarens texter är sådana som ger lite mer, på ett bra sätt plockar fram och belyser sådant som är viktigt; berättelser som stannar kvar, väcker tankar och berör. Det är dessutom för det mesta otroligt välskrivna och komplexa historier som ändå är lätt att ta till sig genom ett rakt enkelt språk, historier skrivna med empati och humanism. Allt detta gäller även Fyra kvinnor fyra flickor, där jag alltså fick flera nya favoriter som jag vill läsa om på nytt.

Vill verkligen varmt rekommendera denna novellsamling, riktigt bra, läs den och hitta dina egna favoriter!❤

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Fyra kvinnor fyra flickor:
Bokföring enligt Monika
Bokhuset


"Det andra målet: noveller" av Jonas Karlsson

Det andra målet: noveller av Jonas Karlsson. Förlag: Bonnier Pocket. Läste boken som bibliotekslån (pocket). ISBN: 978-91-7429-084-4

Vad är det för brev som ligger innanför vindrutan på den där bilen? Varför kommer inte kompisen? Vem är det som ska komma? När ska hon komma hem? Vad gör man med en alldeles tom vecka? Varför har han börjat prata så konstigt den senaste tiden? Varför kan han inte släppa det där med korgstolen?

Jonas Karlsson debuterar med en samling noveller om några människor som lever sina liv i staden, människor som vid närmare granskning ter sig allt mer underliga och hamnar i allt märkligare situationer. Men som på samma gång är helt normala.

Filmen "Stockholm stories", som är fritt baserad på Det andra målet, fick premiär våren 2014 med författaren själv i en av rollerna.

Författarens debutbok Det andra målet: noveller var jag förstås tvungen att läsa. Har ju väl uppskattat senare noveller och kortromaner av Jonas Karlsson.

Novellerna som ingår är uppdelade i två delar:

I:
Det andra målet
Min kompis på Gondolen 1
Liten röd prydnadssak
Min kompis på Gondolen 2
Követt
När jag vaknar är hon borta
Du vet inte om du ska säga Familjemeny, som det heter
Brevet
Han är hungrig
Vecka 42
Civilkurage

II:
Skummisar
Lotten
Sju möten med Coletho
Pär Hansson
Samtalet
Mötet
Daley Thompson-tracktop
Mr Koshiros korgstol 1-3
Gör det själv
Det första målet

Blev extra förtjust i Han är hungrig och Skummisar. Båda fick mig att le helt äkta ganska brett faktiskt, skall mycket till för att åstadkomma det för tillfället, så en del av novellernas humor tycks fungerar effektivt väl verkar det som.😉

Som helhet: Underhållande, roande bagateller, förvirrande röra av twister, smått absurt, tragikomiska karaktärer och underliga detaljer som får sin förklaring, eller inte. Är han en hon? Vem är vem? Vad hör till vem? Vem är upphov till vad? Varför i allsin dar gör människan så!? Känner mig alldeles snurrig. Det handlar om olika människors liv i stadsmiljö, en miljö som jag egentligen inte har så stor känsla eller förståelse för, inte livsstilarna som ingår i denna heller. Är det därför kanske ... ? Men ändå! Helt okej, lättsam underhållning som sommarläsning, noveller där berättarglädjen lyser igenom. Perfekt för dig som gillar relationsdrama i stadsmiljö möjligen?

De flesta av berättelserna har en händelseutveckling som hakar i varandra, de hänger samman på sätt som ibland känns utanför min kontroll. Tror att man på ett bättre sätt hade förstått hur allt hängde samman om boken sträcklästs med lite mer koncentration och intresse, än vad just jag kunde uppbringa. Läsa om boken en gång till kommer jag däremot inte göra, d.v.s. boken var såklart okej men inte så bra så den blir föremål för omläsning.

Betyg: 3/5


tisdag 17 juli 2018

"Symbolens Skugga" av John Fredrik Hansson

Symbolens Skugga av John Fredrik Hansson. Förlag: Kräm Kommunikation. Läste boken som recensionsexemplar (pocket). ISBN: 9789198314526

"Efter den tumultartade upplösningen på Valåsens gods, huset som sprängdes på Limhamn och mellanlandningen på skyddsgården i Dörröd skickas Marcus och kollegorna utomlands för att förbereda sig inför kampen mot organisationen. Under arbetet med att kartlägga och komma underfund med hur allt hänger ihop inser de snart att brödraskapets nätverk, resurser och historik är långt mer skrämmande än de först trott.

Det börjar även gå upp för dem att de befinner sig mitt i en utstuderad plan vars förödande konsekvenser kommer bli oöverskådliga om den sätts i verket.

Marcus, Sara, Peter och Maria kastas in i en febrig kamp mot klockan för att förhindra en stundande katastrof. Kommer de hinna i tid? Och vem kan de egentligen lita på?"


Ja, alltså, nu är det ju ingen direkt hemlighet att jag tokgillade första delen Osynlig Makt i trilogin "Blodsbandskrönikan". För att få det bekräftat kan man bara läsa min tidigare recension för den här. Så, inte konstigt alls att jag såg fram emot att få läsa dess uppföljare, och till slut dök då lyckligtvis Symbolens Skugga upp i flödet. Bävade något inför att det eventuellt kunde bli knepigt att få grepp om alla händelseförlopp igen, då nästan två år passerat sen första boken lästes. Onödig oro finns det gott om, så även vad gäller detta. Inga som helst svårigheter med återkopplingar till händelser och relationer som tidigare byggts upp, det pytsas ut och integreras i handlingen på ett smidigt sätt så man snabbt och enkelt tar upp trådarna på nytt.

På samma vis som bokseriens första del finns här verkliga händelser, personer och organisationer - både historiska och nutida - som genom fiktiva friheter får nya intressanta innebörder och roller i händelseutvecklingen. Vem har sen inte prövat tanken kring dolda globala konspirationer, hemliga sekteristiska brödraskap som med olika metoder verkat för ett världsherravälde sedan lång tid tillbaka fram till idag (och till det en stävjande motkraft)? I mitt tycke ett utmärkt upplägg för en underhållande spänningsroman.

Marcus och Maria, Sara och Peter har knappt hunnit återhämta sig efter tumultet som uppstod vid Valåsens gods. Under en tid utomlands förbereder de sig inför att återuppta kampen mot den organisation som successivt visar sig vara mer utbredd än de först kunnat ana. Det hela känns nästan övermäktigt omfattande, men med sig från Sverige har Maria och Marcus en hemlighet som genom det förflutna kan förklara vad som sker i nuet. Peter längtar hem efter sin familj, Marcus och Marias samspelta relation är även fortsättningsvis intressant att följa, trots att relationen får sig en liten övergående prövning, utan att säga för mycket. Håller tummarna för Peter dessutom, och hoppas det inte dröjer alltför länge innan den tredje och avslutande delen i serien kommer, måste få veta hur det går. Med allt! För både den spännande intrigen och karaktärerna sätter sig verkligen, extra fäst har jag alltså blivit vid huvudkaraktärerna Marcus, Maria och Peter.

När jag uppehåller mig vid just karaktärerna finns här ett extra spänningsmoment i att (precis som i seriens första del) alla inte är vad de utger sig vara, t.ex. en kallhamrad kvinnlig "skurk" - vill inte spoila för mycket - som kör med dubbelspel och falska identiteter (men som ändå ges en bakgrundsbild för hur hon kunnat bli ett sådant monster). Dessa oväntade twister och komplotter ökar naturligtvis spänningen ytterligare. Alla sidospår och utredningar kring släktskapsförhållanden (att bokserien kallas "blodsbandskrönikan" får sin förklaring) uppfattade jag nog till viss del alltför omfattande i denna uppföljare. Men trots att det tidvis alltså var ganska koncentrationskrävande för att sätta sig in i allt detta, det var värt det. Handlingen är så pass fängslande att den ändå funkar som en bladvändare av toppklass. CIA:s operation i Turkiet, med agent Avery Addison i spetsen, tillförde såklart ytterligare driv och nerv. Inte minst genom hur samspelet gestaltades och fortskred mellan agenterna i arbetsgruppen. Dessa tvingas arbeta tillsammans i en alltmer pressad och farlig situation, allt mynnar ut i en kamp mot klockan för att förhindra den ultimata katastrofen.

Sammanfattningsvis kan jag tycka den här andra delen känns mer förtätad, på så vis att en del onödiga detaljer, som jag upplevde fick breda ut sig alltför mycket i första delen, med fördel reducerats betydligt. Tvåan är nästan tvåhundra sidor kortare än första delen, så kanske har jag inte så fel i det. Hursomhelst bara positivt. Förutom allt som nämns ovan, bidrar de korta kapitlen med effektfulla cliffhangers att också göra Symbolens Skugga, precis som föregångaren, till en sådan där bladvändande historia man inte gärna släpper i första taget. Är ju så lätt tänkt att bara läsa ett kapitel till, och ett till, och så ytterligare ett. Så är man fast. Ohjälpligt. Nu väntar jag med spänning på fortsättningen, för med det slutet dessutom... Oj.

Ännu en thriller som jag varmt rekommenderar. Högoktanig spänning utlovas. Missa inte den här trilogin. Gillar ni Dan Browns böcker kommer ni att älska denna!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon


måndag 16 juli 2018

Under ekens skuggande gröna lövvalv i stilla svalkande vind ...

... och Cajsa Katt som spankulerar fram på en gren ovanför mitt huvud innan en mer rofylld plats intas i knät (åtminstone mer rogivande för kattösens bokslukande matte som slipper få fallande barkbitar utav klovässande i håret...).


   "Han nickade: "Avgörande ögonblick", sade han.
   "Avgörande."
   "Ja. Är det inte så livet här, i den här världen? Det består av några avgörande ögonblick, ögonblick som påverkar resten av ens liv, ögonblick där man kan handla fel eller rätt. Och resten är transportsträckor. Åka till jobbet och jobba och åka hem och laga middag, man kan hålla på i åratal utan att något händer. Men sedan kommer det. Smack, när man minst anar det. En valsituation, något som kan vara över just på ett ögonblick. Och världen blir aldrig densamma igen. Särskilt inte om man väljer fel."
   "Ja", nästan viskade hon.
   Han nickade.
   "Det är så det är för oss. De fördömda. Vi lever i helvetet."
   Hon höjde lätt på ögonbrynen bakom solglasögonen. "Tu veux dire?" sade hon, ett kraftlöst försök att skämta.
   Han log inte. "Helvetet finns inte efter döden. Bara här. Efter döden, och före födelsen, finns bara himmelriket. Vi lever i helvetet", upprepade han, "och vi har själva skapat det. Det är vårt straff." 
Sidan 115-116; Änglarna av kvicksilver och kristall, novell ur Fyra kvinnor fyra flickor av KG Johansson

"Tiden är en väv. Den fransar upp sig."


Som jag tyckte om just denna novell! Och därefter några till i Fyra kvinnor fyra flickor. Känns på sin plats med en (för mig) påminnande översiktskoll nu, över läst och önskas läsa av författaren KG Johansson.


Läst:
Svarthunden
Googolplex
Tosh
Africka (del 1 i trilogin Africka)
Den enda dåliga människan i världen (del 2 i trilogin Africka)
Samvetsmakaren (trilogi i ett band)
Fyra kvinnor fyra flickor - åtta noveller


Önskas läsa (i den mån jag lyckas få fatt i dem):
Biotika
De drömmande städerna
Chimärerna
Frukost i skymningen
De mörka kontinenterna (del 3 i trilogin Africka)


söndag 15 juli 2018

En smakebit på søndag: Symbolens Skugga


Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag.

Har sedan jag fick boken i tisdags med rasande fart plöjt spänningsromanen Symbolens Skugga av John Fredrik Hansson. Avslutade den ute i nedgående kvällssolens sista ljus igår, och smakbit blir det här idag. Hämtar den från sidan 326:


  "Med tysta snabba steg tar sig Marcus upp för trappan med vapnet riktat framför sig. Peter är strax bakom.
    Marcus känner återigen nerven och hur adrenalinet pumpar.
    Han hör mer oväsen.
    Från någon som gör motstånd och försöker skrika på hjälp med kvävd röst.
    Marcus skyndar på stegen och kommer upp i hallen.
Hans blick är fokuserad, minen sammanbiten, fingret på avtryckaren, redo att när som helst öppna eld.
    Ingen där.
    Det finns två dörrar till vänster och två dörrar till höger i hallen.
    Alla är öppna.
    Markus rör sig tyst vidare med små snabba steg."



Ännu en bok som passade mig förträffligt. Tycks ha synnerligen tur med böcker som går ihop med min smakinriktning för tillfället. Detta är del 2 i bokserien Blodsbandskrönikan. Hur jag kan beskriva den? Tänk er en mix mellan Dan Browns Da Vinci-koden, Umberto Ecos Foucaults pendel och Begravningsplatsen i Prag; världsomspännande konspirationer, sektliknande brödraskap; lägg till nerv och action med typ NCIS: Los Angeles... Hur lät det där? Hursomhelst är det en page-turner värd epitetet. Ett måste för alla thrillerfantaster. Recension kommer inom kort.


Andras smakbitar finns länkar till här.


fredag 13 juli 2018

"Skam" av Robert Warholm

Skam av Robert Warholm. FramSteget bokförlag. (Format: Inbunden). En bokvinst! ISBN: 9789175810737


"I den värmländska socknen Frykeboda hittas en ung kvinna mördad i sitt eget hem. Det är sent 1800-tal och kommunikationerna är långsamma, men en sådan här nyhet sprids snabbt på kyrkbacken.

Länsmannen och fjärdingsmannen gör sitt bästa för att lösa mordfallet, men det står snart klart att det är många som har något att dölja. I en socken där alla känner alla måste man akta sig för att ge grannarna anledning att skvallra. Det finns mycket skam och skuldkänslor om man skrapar på ytan. Där finns även en främlingsfientlighet som blir tydlig när man söker efter mördaren.

Historien bygger på ett autentiskt svenskt rättsfall, men platser och personer är ändrade och upplösningen blir en annan."



Skam är Robert Warholms debutroman, hade innan tidigare läst författarens andra utgivna bok Synd, som jag gillade riktigt bra (läs min recension). Känns som ännu en författare som haft en sådan där tydlig positiv utveckling med sitt skrivande, roligt! Visst var även denna första roman också bra, men det fanns ändå en hel del som störde, åtminstone mig. Börjar ändå ta upp det som upplevdes positivt.

Två saker var som allra bäst med just denna historiska roman. För det första är språket helt perfekt matchat, både för att passa tiden som avses men ändå tillsammans med ett samtida språkbruk som gör att det blir oerhört lättläst. Något som också imponerar är hur folklivet beskrivs, känns autentiskt för tiden och platsen för där handlingen utspelas. Man förstår med all tydlighet att författaren har ett genuint intresse för 1800-talet, hur man levde då, och där. Ibland kan nutida modeord i dialoger sticka mig i ögonen när det gäller historiska romaner, här fanns inget sådant, så även dialogerna känns rätt och för de olika karaktärstyperna passande rakt igenom.
Ett välkänt autentiskt rättsfall (Yngsjömordet) vävs in som verklighetsbakgrund för denna fiktiva berättelse på ett riktigt snyggt sömlöst sätt. Flera potentiella mördare blir misstänkta genom historiens gång på ett spännande sätt. Så känner man inte till det verkliga mordfallet från början, kan man nog inte alltför snart lista ut vem (eller vilka) som är gärningsmän, vad som ligger bakom brottet, även om själva slutliga upplösningen alltså delvis blir en helt annan än det verkliga rättsfallet. Skam, skuld och främlingsfientlighet är ämnen som blottläggs i denna socken där alla känner alla, och skvallret går på kyrkbacken. Väl beskrivet hur resandefolket gestaltas i denna miljö, kändes trovärdigt för hur det kanske kan ha varit.

Vad jag satte på minussidan var bibelcitaten, har aldrig uppskattat sådant i romaner och tycker mest det är onödig utfyllnad. Men är det nu något bibliskt som måste framhållas, så borde det kunna framföras på ett annat sätt än genom just citat.
Att det sen ibland förklaras in i detalj vad som sker kändes då och då dessutom överflödigt, blir lite som att läsarens förmåga att fylla i underskattas. En antydan kan oftast vara bättre på sin plats än en ingående beskrivning. Såvida läsaren inte totalt saknar fantasi eller slutledningsförmåga förstås.😉

Väl avvägda kapitel och bra driv i övrigt. Något rörigt med att olika tidsperioder kastas huller om buller, fram och tillbaka, det gäller att ha koll på rubrikerna som uppger vilken tid som avses. Egendomligt bokomslag, måste jag nog tillägga. Hur tänkte man där?

Sammantaget en skicklig romandebut med en spännande idé för en mordhistoria. Trovärdigt beskriven 1800-talsmiljö och väl utförda karaktärsporträtt (vilken ruskig svärmor!). Här fanns tragikomiska brottsutredare och intrikata relationsdraman, fick tyvärr lite vibbar av buskis, men till sin helhet klart underhållande. Tyckte det blev bra flyt i läsningen och att intresset hölls vid liv rakt igenom. Ser fram emot att läsa författarens fortsatta alster.

Betyg: 3/5


torsdag 12 juli 2018

Helgfrågan v. 28 Sommaredition



Mias bokhörna arrangerar helgfrågan och har inför kommande veckor 27-31 fixat en sommaredition. Klart vi hänger med, eller hur?!😊💖 Så här skriver Mia:

"Sommaredition av Helgfrågan är att det är samma fråga v.27-31. Vad läser du nu?"

Nu är det mycket att välja på (min hjärna tycks för närvarande gilla denna varierande jonglering):


Del 2 i Blodsbandskrönikan kom med posten för ett par dagar sedan, d.v.s. Symbolens Skugga av av John Fredrik Hansson. Rackarns spännande thriller.

 Även börjat så smått med Pojken på bron av M R Carey. Fristående prequel till Flickan med gåvorna. Science fiction eller skräck måste ju alltid få vara med på ett hörn, ingen läshög känns riktigt komplett utan.

Kulturstudier blir det emellanåt med Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå: om myter på nätet, fejkade berättelser och vikten av källkritik av Jack Werner.

Börjat läsa några noveller ur:

Fyra kvinnor fyra flickor av K G Johansson.
Åtta noveller med kvinnor eller flickor som huvudpersoner.

Det andra målet av Jonas Karlsson.
Jovisst, gillade novellen "Skummisar".



(Har visserligen fortfarande en påbörjad feelgood-deckare i den den där läshögen också, egentligen, men har lagt den på is ett tag. Är något med allt feelgood-aktigt just nu som ger mig någon slags allergisk reaktion. Det är skumt. Men det skall nog gå över, om inte förr så till hösten)


onsdag 11 juli 2018

"Bortom portalen: en novellantologi från Fantastikportalen" av Oskar Källner, Anita Mederyd, KG Johansson, Hans Olsson, Boel Bermann, m.fl.

Bortom portalen: en novellantologi från Fantastikportalen av Oskar Källner, Anita Mederyd, KG Johansson, Hans Olsson, Boel Bermann, Marcus Olausson, Lupina Ojala, Linda Hallgren, Love Kölle, Ida Tellestedt, Alexandra Alexandersson. Fafner Förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789198226768

"Tondöda zombier, dunkla speglar, dränkta världar och en ondska bortom tid och rum. Fantastikportalen presenterar stolt elva noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare"

Hade läst Bortom portalen 2 och tyckte då att även den första novellantologin från Fantastikportalen borde läsas, givetvis! Det skall erkännas att jag tyckte tvåan var snäppet bättre - om man skall se till helheten - men även i den här första fanns några starka stjärnor som gnistrade till sådär lite extra för mig.

De två antologierna kan såklart läsas oberoende av varandra och i båda har vinnande bidrag från Fantastikportalens stora novelltävlingar publicerats, tillsammans med noveller från förlagens författare bakom fantastikportalen (en sammanslutning av nischade förlag inom fantasy, dystopi, science fiction och skräck).

Noveller som ingår i Bortom portalen:

Emma 2.0 - Anita Mederyd
Marina - KG Johansson
Tidsögat - Hans Olsson
De vita - Boel Bermann
Sjung, kära syster - Marcus Olausson
En hemlighet i öknen dold - Lupina Ojala
Irrbloss - Linda Hallgren
Oppenheimer blues - Love Kölle
Väskan - Ida Tellestedt
De tomma - Alexandra Alexandersson
Jormungand - Oskar Källner

Av dessa är de vinnande bidragen: Emma 2.0 av Anita Mederyd, Sjung, kära syster av Marcus Olausson och De tomma Alexandra Alexandersson.

Som vanligt är det ju liksom på det viset att var och en hittar sina egna favoriter. Det som inte passar den ena funkar för den andra. Det är helt i sin ordning. Här väljer jag att nämna vilka just mina favoriter blev, och några ord kring dessa.

Emma 2.0 av Anita Mederyd
En av de två bästa i antologin (enligt mig). Framtiden med nanomedicin. Forskarvärlden gillar ju sannerligen prefixet nano. Kommer verkligen allt att kunna fixas med nanoteknik? Vill vi ha robotarméer i våra kärlsystem, nanorobotar i inplantat. Vilka risker kan vi föreställa oss? Läs denna kusliga science fiction-novell, en riktig skräckis! Science fiction, men redan till viss del i vår verklighet.

Marina av KG Johansson
Kuslig historia i ett dystopiskt framtidsscenario, ett väldigt översvämmat sådant. Vacker, sorglig och välskriven novell. Tidigare publicerad i författarens novellsamling Fyra kvinnor fyra flickor, som jag snart också kommer att läsa. Försöker läsa det mesta av det skönlitterära KG Johansson skrivit... men inte allt.

Tidsögat av Hans Olsson
En novell om vad förblindande manisk besatthet och girighet kan leda till. I fokus finns byggandet av en magisk spegel som låter betraktaren resa i tiden. Härligt annorlunda, väldigt detaljrikt, steampunk-aktigt utan steam. Fick dessutom en återträff med det mystiska förlaget... De Röda Alkemisternas Förlag, som redan fanns levande i mitt medvetande i ett annat sammanhang. Kul! Mer om det senare här på bloggen.

En hemlighet i öknen dold av Lupina Ojala
En av de två bästa i antologin (också enligt mig). Charmig och lustig steampunk-novell. Lättsamt underhållande, spännande och fantasifull. Helt underbara karaktärer som får ett och annat nytt perspektiv på tillvaron. Vill verkligen läsa mer steampunk. Och mer av Lupina Ojala.

Jormungand av Oskar Källner
Tidigare läst, och skrev då såhär: "Lina, just nyanställd på AUKOL (Avdelningen för Upphovsrättsrelaterad Kultur Och Litteratur), förstår snart att allt inte står riktigt rätt till på sin nya arbetsplats, och det gör det sannerligen inte alls! En av mina favoriter i samlingen. Lite portalfantasy, mer än så avslöjas inte." ... vilket gäller fortfarande. Roligt att läsa om den!

Vissa av de ingående novellerna var tidigare publicerade andra inte. För mig var det bara Jormungand jag tidigare (ur novellsamlingen Alfa och Omega) hade läst, men den var visserligen publicerad för första gången då just den här Bortom portalen utgavs.

Novellantologier som denna (och tvåan!) ger möjlighet att upptäcka nya intressanta författarskap, så ta en tur till alla dessa spännande världar bortom portalen, vidga vyerna. Förordet (av Jonny Berg och Erik Horned, Swedish Zombie) hade en sådan klok mening som jag till sist bara måste citera:
"När gränserna inte längre är absoluta så är människan och hennes tankar fria."
Absolut tjusigt och träffande formulerat. Fantastik hjälper oss att tänka utanför boxen lixom. Rekommenderas!😉

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Bortom portalen:
Bokhuset
Bokföring enligt Monika


"Avgrund" av Jeff VanderMeer

Avgrund av Jeff VanderMeer. Förlag: Fria Ligan. Översättning: Jan Risheden. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 978-91-87222-85-6

"Den hyllade och prisbelönade eko-thrillern Avgrund är ett fenomen. Nu på svenska för första gången, i översättning av Jan Risheden, och snart som storfilmen Annihilation med Natalie Portman och Oscar Isaacs i rollerna, regisserad av Alex Garland (Ex Machina).

Område X har varit avskuret från resten av kontinenten i årtionden. Naturen har återerövrat de sista resterna av mänsklig civilisation. Den första expeditionen återvände med rapporter om ett vackert Edenlikt landskap. Den andra expeditionen slutade med massjälvmord. Den tredje expeditionen gick under i ett regn av kulor när dess deltagare vände sig mot varandra. Deltagarna i den elfte expeditionen återvände som skuggor av sina forna jag. Inom veckor var alla döda i cancer. I Avgrund följer vi den tolfte expeditionen.

Gruppen består av fyra kvinnor: en antropolog, en lantmätare, en psykolog – den faktiska ledaren – och vår berättare, en biolog. Deras uppdrag är att kartlägga landskapet, att anteckna observationer av sin omgivning, av varandra, och över allt annat, att undvika att själv bli smittade av Område X.

Expeditionen anländer redo för det oväntade, och Område X lever upp till sitt rykte. Deltagarna upptäcker en enorm topografisk anomali och livsformer bortom förståelse. Det är dock hemligheterna som de fört med sig över gränsen som till slut ska förändra allt."
Om författaren:
"Jeff VanderMeer, född 1968, är en prisbelönt författare och redaktör, vars böcker har översatts till över tjugo språk. Hans berättarstil har jämförts med Franz Kafka, Henry David Thoreau och Jorge Luis Borges. Utöver sitt författarskap skriver han för The Washington Post, The New York Times Book Review, The Los Angeles Times, The Atlantic, Publishers Weekly och The Guardian. Jeff VanderMeer växte upp på Fijiöarna och bor nu med sin fru i Tallahassee, Florida."

Romanen tilldelades Nebulapriset 2014. Litteraturpriset delas ut, (varje år sedan 1966) av amerikanska författarförbundet Science Fiction and Fantasy Writers of America, till det bästa som publicerats inom science fiction- eller fantasy under senaste nomineringsåret. Kan verkligen intyga, nu när jag läst romanen, att detta borde vara en stor sak som lockar nya läsare. För det här är utöver fantastiskt bra, och med all säkerhet en av de bästa böcker jag kommer att ha läst detta år, kanske t.o.m. den allra bästa. Förstås är fantastik inte lika stort här i Sverige som i USA, men hoppas verkligen att den typen av skönlitteratur är på uppgång även här. Uppskattar än så länge att det finns egenutgivare, små bokförlag och indieförlag som ger ut den här sortens böcker, annars hade utbudet i Sverige varit ganska skralt. För jag är också övertygad om att det är precis såhär som Fria Ligan så träffsäkert beskriver det i sin presentation av förlaget:
"Vi är övertygade om att fantastikens speglar – skrattets, fascinationens och skräckens – kan visa oss vår egen världs samtid från nya vinklar, och hjälper oss att få syn på sådant som annars är dolt."
Ganska viktigt, inte sant?

I romanen får vi alltså följa en forskningsexpedition som vandrar in i vad som kallas Område X, en geografisk plats på jorden som drabbats av någon slags miljökatastrof. Endast rester kvarstår av att en mänsklig civilisation har levt där och platsen har i årtionden varit avskuren från resten av världen. Allt levande i den natur som återtagit livsutrymmet har genomgått en mystisk genetisk förändring som skapat livsformer bortom all fattningsförmåga, området uppvisar även egendomliga topografiska avvikelser.
Deltagarna i denna tolfte expedition nämns inte vid namn, vi vet inget om deras bakgrund utom deras yrkestitlar som forskare: Antropologen, Lantmätaren, Psykologen och så berättaren; Biologen. Den lingvist som också skulle ha ingått i gruppen valde att hoppa av. Genom tidigare expeditioner till platsen är deltagarna medvetna om att de kommer att påverkas av den på något sätt, men inte riktigt hur eller p.g.a. vad. Förutom allt det okänt mystiska som utforskas i den yttre världen visar det sig att expeditionsdeltagarna bär på egna hemligheter, både inför varandra och även i sina egna inre liv som de nu ställs inför.

Boken har även filmatiserats och filmen Annihilation hade internationell premiär den 23:e februari 2018, men inte i Sverige, här har den endast visats för de som har Netflix.

När jag läser den här romanen drar jag paralleller till den typ av filosofisk transcendens som finns i hur naturen beskrivs i Walden av Henry David Thoreau; mystiken, det krypande obehaget, den typ av absolut drabbande läsning som jag upplevde med Väggen av Marlen Haushofer; men även hemligheterna, det oförutsägbara, det inre och yttre hotet i en främmande värld som fanns i Alba av Kristina Hård. Väggen var ju för övrigt en av de bästa skönlitterära böcker jag någonsin läst, och kan intyga att Avgrund inte kommer långt efter. På samma vis är det en berättelse att slukläsa, och med sin mystik (både lockande och krypande obehaglig) blev jag totalt trollbunden av den. Mycket väcker intressanta tankar och frågor, från början till slut, och såklart, även slutet gör att jag vill läsa de två andra delarna i denna trilogi. Tyvärr finns de ej i svensk översättning ännu, men det kanske kommer? Mer sannolikt om fler läser denna första del möjligen, och det måste verkligen fler göra.

Slutligen, allvarligt talat: Se nu till att läsa denna!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Avgrund:
Vargnatts bokhylla
C.R.M. Nilsson


tisdag 10 juli 2018

Dagens bokpost: Symbolens Skugga


Symbolens Skugga
av John Fredrik Hansson


Så var det då äntligen dags! Uppföljaren till thrillern Osynlig Makt kom som ett efterlängtat bokpaket med posten idag. Just utgivna andra delen Symbolens Skugga (i trilogin Blodbandskrönikan) tar jag nu alltså direkt med mig som spännande läsning under ekens skugga denna solvarma eftermiddag.


Innehållsbeskrivning för Symbolens Skugga, Blodsbandskrönikan (del 2):

"Efter den tumultartade upplösningen på Valåsens gods, huset som sprängdes på Limhamn och mellanlandningen på skyddsgården i Dörröd skickas Marcus och kollegorna utomlands för att förbereda sig inför kampen mot organisationen. Under arbetet med att kartlägga och komma underfund med hur allt hänger ihop inser de snart att brödraskapets nätverk, resurser och historik är långt mer skrämmande än de först trott.
Det börjar även gå upp för dem att de befinner sig mitt i en utstuderad plan vars förödande konsekvenser kommer bli oöverskådliga om den sätts i verket.
Marcus, Sara, Peter och Maria kastas in i en febrig kamp mot klockan för att förhindra en stundande katastrof. Kommer de hinna i tid? Och vem kan de egentligen lita på?"


ISBN: 9789198314526


Tusen tack för recex J.F Hansson!🙏


söndag 8 juli 2018

En smakebit på søndag: Avgrund



Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag.

Är för tillfället helt såld på Jeff VanderMeers prisbelönta eko-thriller Annihilation, svensk boktitel Avgrund. Men får naturligtvis slita mig från den en stund för att lägga in en smakbit från början av "02: Integrering", sid. 33, berättaren är biolog:





"När jag vaknade på morgonen var mina sinnen skärpta, så att till och med tallarnas grova bark eller en hackspetts vanliga, svepande flykt framstod som en smärre uppenbarelse. Resterna av trötthet efter den fyra dagar långa vandringen till baslägret hade försvunnit. Var det någon sorts biverkning av sporerna eller bara följden av en god nattsömn? Jag kände mig så pigg att jag faktiskt struntade i vilket.
    Men mina drömmerier rubbades snart av en katastrofal nyhet. Antropologen var borta, och hennes personliga tillhörigheter fanns inte i hennes tält. Än värre var att psykologen verkade skakad och såg ut som om hon inte hade sovit. Hon kisade på ett konstigt sätt och håret var rufsigare än vanligt. Jag såg att hon hade torkad lera på sidorna av sina kängor. Dessutom höll hon sig om högersidan, som om hade blivit skadad."





En bok helt i min smak. Ibland träffar det bara så fullständigt rätt. Översätts inte övriga Area X-böcker i trilogin The Southern Reach (Förutom AnnihilationAuthority och Acceptance) blir jag nog lite sur. Och kommer inte dvd:n för filmen snart, ja då blir jag nog ännu surare. Och det går ju inte för sig.😀






"Bara på Netflix"... Pfft! Får väl ta och bli förändring på det tycker jag.



God söndag!

Andras smakbitar finns länkar till här.


lördag 7 juli 2018

"Slaget om framtiden" av A. R. Yngve

Slaget om framtiden av A. R. Yngve. Wela Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).
ISBN: 9789187711633



"David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodalherrarna och deras riddare härskar. David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans.Han blir den osannolike hjälten kallad DARC. 
Detta är tredje och sista delen i trilogin Darc Ages - De mörka tidevarven. De tre delarna är Uppvaknandet, Ödemarkens barn, Slaget om framtiden."



Nu stämmer ju inte riktigt ovanstående att Slaget om framtiden är sista delen, ännu en fjärde del i romanserien Darc Ages släpptes ju hösten 2017 med titeln Maskernas stad.

Efter att ha läst mig igenom de tre första böckerna kan jag nog tycka att trean var bra, men inte lika medryckande och rolig som de föregående två. Trots att det fanns en del som jag störde mig på så upplevde jag ändå att historien fick en väl uttänkt händelseutveckling (gillade att man kunde läsa in en del satir, om man så önskade) och ett bra avslut. Darc (eller David) går all-in med tekniken för att förändra de missförhållanden och orättvisor som råder i denna framtida värld han hamnat i, få med sig massorna i sitt tänk. Det här blir en hjältesaga där de kvinnliga karaktärerna har fått inta en mer underordnad och beundrande roll, lite synd kan jag nog ändå tycka. Att det sen mynnade ut i en långdragen krigssituation tror jag till viss del bidrog till att just den här boken inte gav mig samma läsflow som de föregående två.

Spännande att på slutet av boken få en inblick i hur idén till Darc Ages kom till från början. Som hängiven bokläsare blir man såklart även nyfiken på hur en författare jobbar med sina texter. Att historien i ett tidigt skede var tänkt som tecknad serie förklarar ju den visuella känslan man får när man läser böckerna (som inte bara härrör från illustrationerna), vilket förstås också ger en annorlunda positiv touch till det hela.

Så bortsett från de små irritationsmomenten (och att läsflytet för mig inte var det bästa) tyckte jag att den här tredje delen hade en väl genomarbetad utveckling av den intrig som tidigare byggts upp i föregående böcker. Kanske vågar jag läsa Maskernas stad också, vi får se, den där framtida världen är ju verkligen både fantasifull och intressant.😉

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon


torsdag 5 juli 2018

Helgfrågan v. 27 Sommaredition



Mias bokhörna arrangerar helgfrågan och har inför kommande veckor 27-31 fixat en sommaredition. Klart vi hänger med, eller hur?!😊💖 Så här skriver Mia:

"Sommaredition av Helgfrågan är att det är samma fråga v.27-31. Vad läser du nu?"

Tre återlämnade låneböcker måste ju leda till tre nya lån, inte sant?😉 Dessa läser jag på så vis nu:


Alltså, fråga mig inte varför det blev såhär:


För näe, det var faktiskt inte uttänkt att det skulle bli så tematiskt vad gäller bokomslagen, det bara bidde så, upptäckte det efteråt lixom.😀


Debutromanen Händelsehorisonten av Balsam Karam är jag jättenyfiken på.

Bortom portalen är en novellantologi från Fantastikportalen, läst tvåan så visst vill man då läsa ettan också.

Vinnare av Nebulapriset 2014: Avgrund av Jeff Vandermeer har det tjatats om tidigare här på bloggen, ska bli så spännande att nu också få börja läsa den!


Även dessa finns som pågående förstås...


...men inte just ikväll, för då är det olika "slukhål" som gäller, tydligen.👍


onsdag 4 juli 2018

"Skogen - en bruksanvisning" av Peter Wohlleben

Skogen - en bruksanvisning av Peter Wohlleben. Översättare: Jim Jakobsson. Förlag: Norstedts. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789113081458


Citerad innehållsbeskrivning samt författarinfo hämtad från bokförlaget:

"För skogsvaktaren och författaren Peter Wohlleben är skogen både ett levebröd och en livsstil. I byn Hümmel i västra Tyskland har han byggt upp ett skogsbruk där skyddade reservat blandas med skonsamt utnyttjade partier. Samtidigt har han med sina böcker och guidade turer lyckats väcka entusiasm för skogen hos en allt bredare publik.

I Skogen - en bruksanvisning är han vår vägvisare och ögonöppnare på skogsutflykten. Han får oss att se allt fascinerande som sker i naturen, saker vi inte har kunskap om och därför lätt missar. Med smittande passion och upptäckarglädje bjuder han på mängder av spännande kunskap. Vi får lära känna granens hemlängtan och lärkträdens ovissa framtid. Vi lär oss hitta i skogen utan vare sig kompass eller GPS. Vi får veta hur vi på ett naturligt sätt skyddar oss mot mygg och fästingar, hur vi söker spår och betraktar djur, hittar svamp och tar skydd under åskovädret.

Med djup inlevelse och respekt för den värld han älskar tar Peter Wohlleben oss med på ett detektivarbete som gör skogsutflykten till en alldeles särskild och fantastisk upplevelse." 

"Peter Wohlleben, född 1964, studerade skogsbruk och tillbringade över tjugo år som tjänsteman i Forestry Commission. Men eftersom han ville omsätta sina idéer om ekologi i praktiken slutade han på sitt jobb och han driver numera en miljövänlig privat skogsmark, där han arbetar för återlämnande av urskogar. Han håller föreläsningar och seminarier och har skrivit flera böcker om skogar och naturskydd.

Med Trädens hemliga liv fick han 2015 ett enormt publikt genombrott. Den har blivit en monumental försäljningsframgång i Tyskland med närmare en halv miljon sålda exemplar, och den utkommer nu i många länder. Nu i år följde han upp framgången med Djurens gåtfulla liv och dessa båda böcker har växelvis legat etta och tvåa på den tyska bestsellerlistan hela året."


Även jag var ju en av dessa som upplevde Trädens hemliga liv (länk till mitt tidigare omdöme här på bokbloggen) som en helt fantastisk bok fylld av fascinerande ny vetenskap, dessutom passionerat levererad med sådan stark inlevelse och smittande entusiasm.

Skogen - en bruksanvisning utgavs i svensk översättning i mars, och med detta uppmärksammades även att jag missat en titel; Djurens gåtfulla liv, som gavs ut året innan i augusti. Vill såklart också läsa den. Sen kan vi som bara älskar dessa böcker se fram emot den allra senaste titeln Naturens dolda nätverk, med utgivningsdatum nu i höst, den 21 september.


Förutom ett sorts försvar för skogen är Skogen - en bruksanvisning, precis som titeln ger en fingervisning om, just en sorts bruksanvisning. Även som sådan har den naturligtvis en bredd för att fungera för alla typer av läsare, oavsett vilken tidigare kunskap och erfarenhet man har av skogsmiljö. För mig kunde en del uppfattas som självklarheter, men med tanke på urbanisering och hur pass fjärmade yngre generationer blivit vad gäller naturvistelser och friluftsliv i skog och mark, så kan jag ändå uppskatta och förstå att dessa självklarheter (inte minst visad respekt och varsamhet!) är viktiga i sammanhanget.
Såklart är allt inte överförbart till svenska förhållanden, eftersom det här till största del handlar om skogarna i Tyskland, men boken har väl beskrivna fotnoter där översättaren på ett bra sätt framför hur de svenska förhållandena är i jämförelse. Den svenska allemansrätten är ju bl.a. något som är klart annorlunda. Hur vi skall värna om allemansrätten tror jag blir en oerhört viktig fråga framöver. Hursomhelst tyckte jag det var väldigt spännande att läsa om hur situationen ser ut i Tyskland vad gäller hur skogarna förändrats över tid, skogsbruket, jakten (intressant det där med användning av viltkameror!), naturskyddet, m.m.

Som bruksanvisning berättas intresseväckande om skogens växt- och djurliv, här ges tips och råd kring friluftsliv/skogspromenader på ett lättsamt sätt. Hur man på bästa sätt t.ex. får barn och unga intresserade av att vistas i skogsmiljö är ju superviktigt i sammanhanget, visad respekt för naturen kommer ju ofta därmed på köpet. Känns som det här är en bok som kan passa precis alla (även inbitna storstadsbor) att läsa, såvida man alltså har den där nämnda förståelsen för att sådant som kan uppfattas som självklarheter för en del av oss, ändå är en nödvändig introduktion för andra. Många aktuella och viktiga ämnen som rör våra olika skogsmiljöer behöver absolut ges mer fokus, tror sådana här böcker kan vara med och bidra till det. Skulle verkligen vilja att det skrevs en svensk motsvarighet till den här boken, något i lite liknande stil.

Boken är underhållande skriven (troligen utmärkt översatt) och uppbyggd på ett lättläst sätt med passande kapitelindelning. Helt klart en bok att slukläsa, det blir aldrig torrt och tråkigt! Kanske är jag mindre intresserad av t.ex. möbeltillverkning och hur brasved säljs i Tyskland, men det gör liksom ingenting, är ju ändå en del i det stora hela som ger bredd.

Sammanfattningsvis en riktigt bra bok som engagerar; läs den, inspireras, ta er ut i skogen (finns där barn, ta med dem!), betrakta och upplev; skapa en god och givande relation till skogen som skapar förståelse, respekt och varsamhet för denna miljö. Perfekt årstid för det nu. Dom mest fantastiska upplevelser vi kan få finns ofta närmare än många av oss är medvetna om.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5