tisdag 16 oktober 2018

"Ingenting att se" av Robert Warholm

Ingenting att se av Robert Warholm. FramSteget Bokförlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789175811147

"Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir svaret alltid: ”Där finns ingenting att se!”Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne."

Robert Warholms tidigare två böcker Skam och Synd har varit kriminalhistorier som bygger på autentiska svenska rättsfall. Läst och uppskattat dem båda, särskilt Synd som fick mig intresserad att ta reda på mer om det verkliga rättsfallet bakom fiktionen. Ingenting att se är däremot en helt annan sorts roman, dessutom med betydligt långsammare tempo.

Allt handlar om Carins livshistoria, från det att hon helt liten år 1936 råkar ut för en bilolycka och blir rullstolsburen för resten av sitt liv. Det blir genom hennes perspektiv vi gör en tidsresa fram till nutid.

Det börjar och slutar bra, men biten däremellan blev något av en besvikelse. Utmärkt avslut, undrade verkligen hur det skulle fixas till, gillade vad man kunde läsa in i det.

Den biten som rör Carins skolgång som barn tror jag för det första att många som är födda under 30-talet känner igen sig i (är själv född i slutet av 60-talet, så mina minnesbilder av svenskt 1900-tal hänger såklart med därefter😉). Klart underhållande var även det som rör samhällsutvecklingen under senare tid, då Carin som pensionär gör så gott hon kan för att hänga med i tiden vad gäller det kulturella, den teknologiska utvecklingen (såsom radio-/tv, telefoni, datorer, o.s.v.), politiska händelser (Carins klockrena iakttagelser om toblerone-affären t.ex., klart underhållande!), liksom nyheter kring världshändelser i övrigt.

Passande att landets politiska historia hängde med genom historiens gång, det var intressant, mycket man minns, och en del man förträngt. Vad som sen är själva upprinnelsen till att Carin blir sverigedemokrat blir rätt tydliggjort, genom myndigheternas och politikernas funkofobi (föränderlig men växande genom Carins livstid, i fiktionen såväl som i verkligheten kan jag nog tycka), liksom socialdemokraternas snorkiga bemötande då Carin vill engagera sig politiskt på gamla dar. Tyvärr är det nog ofta så, förutom genom skrämseltaktiken, som SD lockat till sig väljare även i verkligheten (med tanke på det valresultat vi nu lever med). Men detta till trots är det ändå ganska svårt att förstå att äldre människor som växt upp under andra världskrigets tid inte kan inse farorna, speciellt faran för dom som är i behov av samhällets stöd.

Nu till mina mindre positiva upplevelser av Ingenting att se (sånt är alltid svårt att skriva om, men måste ju ändå vara med) ...

Det här med värderingar förändras och på något sätt tycker jag nog vi måste försöka anpassa etiken därefter med hänsyn till den tid vi lever i nu. Därför förstod jag inte riktigt vitsen med att älta t.ex. ord som vi idag uppfattar som rasistiska, att det hakade upp sig på det där kändes nästan lite obehagligt. Väldigt onödigt hursomhelst. Det beskrivna övergreppet som sen Carin blir utsatt för under sin tonårstid blev dessutom bara för mycket, liksom hennes vilda fantasier om vad som huserar på övervåningen i huset, allt från gränsöverskridande prästerskap via tomtar till utomjordingar. Too far, too much. Bokcirkeln gav naturligtvis många litterära utvik som kan intressera bokläsare, men lite för mycket även vad gäller detta, dessutom klev det in en del stereotyper som karaktärer här, gav en dålig bismak.

Sammanfattning: En välskriven bok med ett lättläst språk. Håller nog fast vid att författaren tycks utveckla sitt skrivande, från bok till bok, men just den här romanen hade en handling som för mig bitvis skavde alltför mycket, bitvis tappade jag intresset för den. Anknytningen till världsnyheter och samhällets utveckling (upplevd genom Carins filter) var absolut den största behållningen jag fick av att läsa Warholms senaste. Alltid nyttigt att se tillbaka på vad som varit för att bättre förstå nutiden och vad som eventuellt ligger framför oss, oavsett om det levereras i form av fakta eller fiktion.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon


måndag 15 oktober 2018

Besviket



Bakåt istället för framåt. Att en röst på C eller L var en röst på socialisterna, vem hade kunnat tro det? Okej för att det finns en historisk koppling mellan C och S (det då s.k. "bondeförbundet" i en koalitionsregering med socialdemokraterna 1951-1957). Men då kan man undra... dessa C-slogans under valtid: "Framåt!", "Inte bakåt" och "Medmänsklighet för Sverige framåt – Sverige får aldrig förfalla till att tillhöra hatarna och mobbarna". Nu efter valet vill helt plötsligt C ta oss bakåt, som på 50-talet, tillbaka till ett samarbete med S. Tacksam för att de inte vill samarbeta med SD, men den omänskliga socialism-varianten är verkligen inget alternativ det heller. Vill inte ha fler statliga kränkningar av enskilda medborgare, inte fyra år till. Anklagar mig själv idag för att jag lag min röst på C, trodde inte då att jag röstade på S. Verkligen inte. Borde jag ha vetat bättre?


söndag 14 oktober 2018

En smakebit på søndag: Fruktans hus

Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa smakbitar hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbiten här idag hämtas från Fruktans hus av Mats Ahlstedt. Sidan 9:

 ... "Hon hade skrivit in adressen i Google Maps, men det verkade som om det här var huset som både Gud och Google glömde, för den metalliska rösten i hennes Iphone gjorde henne bara mer och mer förvirrad. Tills hon tog in på en grusväg som gick ner till Mjörn. Och där låg huset.
   Spökhuset. Eller skräckens hus.  Det var så snacket gick på Solhem. Den ena historien efter den andra avlöste varandra. Paret som bott i huset hade blivit knivskurna till döds av en vettvilling som fortfarande gick lös. Det var långt innan hon hamnade på Solhem. Hon hade inte haft en aning om vad som hänt förrän de andra tjejerna snackade om att gamlingarna spökade i huset. Vita skepnader utan huvud rörde sig bakom gardinerna på nätterna. Och ibland hördes fasansfulla skrik därifrån. Det var bullshit eftersom ingen av tjejerna hade vågat sig i närheten av huset och sett det med egna ögon.
   – Hur fan kan ni veta det? hade hon frågat utan att få något bra svar, men blickarna sa allt. De trodde på riktigt att det spökade där.
   Planen på att rymma hade växt fram efter hand ju mer skit hon fått reda på om HVB-hemmet vid Mjörn. Till och med att hänga i ett spökhus var bättre än att stanna kvar på Solhem."

Fruktans hus är den fristående uppföljaren till Den sista vilan (i deckarserien om Göteborgspolisen Fatima Wallinder). Otroligt välskrivet med bra driv, effektfulla cliffhangers i slutet av de lättlästa korta kapitlen... nu vill jag bara läsa vidare. Tittar in hos er andra lite senare under dagen.😉

(Mer info om Fruktans hus och författaren Mats Ahlstedt finns att läsa på förlaget Bokfabriken här.)


Andras smakbitar för denna söndag hittar du länkar till här.


torsdag 11 oktober 2018

Helgfrågan v. 41

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Så här skriver Mia:

"I fredags hade Adlibris en fråga på Instagram, jag vet inte om ni såg den. 
Det var väl väldigt trevligt, men de konton som fick mest tips var konton som inte har en bokblogg, nu förde jag inte statistik utan jag generaliserar grovt. Jag känner att jag måste bli bättre på att ge min bokblogg reklam genom Instagram och även lägga recensioner där. Hur tänker du? Bonusfråga: Har du något mysigt hösttips?"

Om det tänker jag inte alls. Eftersom jag fortfarande inte har en sån mobiltelefon innebär det att jag inte kan använda Instagram, annat än att se andras konton. Känns ganska trist när man inte kan göra mycket mer än så, man kan inte lägga ut något på eget konto (så bokbloggs-reklam och recensioner den vägen går ju bort) och inte interagera med andra i övrigt heller, sånt gör att mitt intresse dör ut. Visst, Instagram har blivit en maktfaktor på internet (nåväl, Adlibris har iofs också blivit en maktfaktor, på flera sätt), men ibland är jag så fasligt tjurskallig och jäkligt envis, kommer aldrig i livet att bära omkring på internet i en elektronikspäckad plastbit, annat än genom tvång då. För vem vet? Det kanske kommer snart det också, tvånget för alla medborgare att ha en smart telefon på sig för jämnan, ständigt uppkopplad, ständigt lokaliserad...
men inte än.😌

Bonussvar: Sparka kring i löven kanske. Eller t.ex. vid sista hundrastningen stå och titta upp på stjärnhimlen (förutsätter förstås klart väder), ett hösttips som ger en skön gränslös känsla. "E.T. phone home"...
men inte med smartmobil.😄


Andras svar på frågorna finns länkar till här



Vinklat



Min första tanke efter att ha läst den feta rubriken på Aftonbladets framsida idag: Okej, hör man till dom där 8 procenten så existerar man alltså inte. Rubriken inne i tidningen är inte bättre: "Lööfs väljare: Regera med S", och därefter den hemska mindre rubriken som följer innan ingressen: "92 procent avvisar samarbete med SD" (vilket ju då underförstått skulle betyda att de övriga 8 procenten var för ett samarbete med rasisterna). Sen visar det sig, i en mindre text nedanför brödtexten, att det enligt undersökningen skulle vara 6 procent (inte 8) som hellre ville se ett samarbete med rasister istället för socialister. Kvar blir ju då 2 procent, och där finns jag, ett levande bevis för att det finns dom som varken vill se ett samarbete med socialister eller rasister. Nej, jag fattar fortfarande inte det här med politik. Någon som har tips på bra böcker som gör mig mer upplyst?

Nyval skrämmer (av en megastor viktig orsak), fortsatt S-inflytande skrämmer (av många orsaker) och visst behövs (enligt mig) ett C-vitamintillskott i regerande ställning, men självklart då i en ansvarstagande Allians, inte med stöd av socialister eller rasister (också enligt mig). Löfven skall falla på hösten, och så har det ju redan gjort, så varför sitter det sturskt kvar och styr utvecklingen tills det framtvingar ett nyval, som i ett skräckscenario ger en skjuts framåt för ett rasistiskt parti? Vad har vi egentligen som väntar framöver?
Bävar!😨


onsdag 10 oktober 2018

"Kaos" av Johanna Juneke

Kaos av Johanna Juneke. Förlag: Recludere. Läste boken som recensionsexemplar (e-bok).
ISBN: 9789177735069

"Kort e-bok med dystopiska ögonblicksnoveller från en framtid vi inte vill ha. Eller en nutid vi inte vill se.

Kaos-serien - om ett liv på flykt
2027 - om ett dystopiskt Sverige år 2027
Futura-serien - om AI och ett digitaliserat samhälle

***

I denna dystopiska novellsamling har jag valt att belysa några av de mest angelägna ämnena idag i vårt globala samhälle. Hur världen väljer att blunda för flyktingars umbäranden i krig och på havet, den politiska rasismen som växer sig starkare i många länder, klimathotet som kommer påverka allt i våra liv inom mycket snar framtid, samt den ökande digitaliseringen i samhället och framväxten av en inte fullt kontrollerad artificiell intelligens. Än är emellertid inget försent, vi kan fortfarande åstadkomma förändring. Men vi behöver göra det nu och vi behöver göra det tillsammans.
- Johanna Juneke, 2018"

Dessa tio noveller säger så mycket om vår tid, våra farhågor om vad som komma skall. Frågan vart vi är på väg är viktigare än någonsin att reflektera över, liksom hur obehagligt en sakta tillvänjning av det oacceptabla kan ske, små steg som kan leda till en framtid vi absolut inte vill ha, om vi inte är uppmärksamma vad gäller riskerna. Visst gäller det att försöka se vad som håller på att hända, betrakta något genom att ta ett steg åt sidan, så inte allt blir till ett kokande groda-syndrom, där en kollektiv oförmåga gör att vi inte reagerar i tid, utan väntar tills det är för sent. Det är mina första tankar som generas efter att ha läst Kaos, en kort bok som alla har tid att läsa, precis alla. Missa inte dessa magnifika ögonblicksnoveller med fiktiva framtidsscenarier, så till brädden fyllda av känsla och pricksäkra iakttagelser. En utmärkt analys av vår tid och vad den kan leda till. Många värdefulla insikter i kort och lättillgängligt format. Alla dessa ämnen som tas upp känns som så viktiga att vi diskuterar, uppmärksammar. Att läsa en sådan här bok vore perfekt för en läsecirkel, för man vill verkligen prata om den efteråt! Eller skriva om, som jag gör.😀

Kändes nödvändigt att ha med något kortfattat om de ingående novellerna (hoppa över om du vill undvika spoilers):
Kaos I: Den som berättar är en kvinna som varit helt själv utan anhöriga då världen kollapsade, hon har ensam flytt norrut i sin lilla Fiat till en koja uppe i fjällen. Till att börja med tog ingen de små tecknen på begynnande sammanbrott på allvar, tills kaoset var ett faktum. EU är upplöst och rasistiska partier har tagit makten över hälften av Europas länder, NATO har hamnat i fullskaligt krig mot asiatiska alliansen i Syrien, väpnade kravaller i USA... allt detta följt av en global klimatkris med vattenbrist och extrem torka. Enda syftet för kringdrivande gäng och enskilda individer är att försöka överleva.
Kaos II: Efter nyval förses medborgarna med medborgarchipp, utom de som liksom berättaren anses annorlunda. Denna grupp fråntas rätten att leva, de utan chipp skall upphöra att existera utan frågor.
Kaos III: Invasionsstyrkor har passerat gränsen, en man kämpar mot tiden och samhällets sammanbrott.
Kaos IV: En mor med sitt barn flyr kriget, bort från ett hem, en familj, ett helt liv. Senare ett provisoriskt uppsamlingsläger, via sönderbombade vägar som ledde till havet, och en osäker väg över havet.
2017 - Del I: En omänsklig vistelse i provisoriska uppsamlingsuppsamlingsläger, det är ett innanför och ett utanför murarna, ett vi och dom. Men finns de kvar de där utanför som inte glömt de som finns innanför?
2027 - Del II: Efter utrensningen växer en motståndsrörelse fram, grundad i medmänsklighet, under ytan, där ingen har insyn, där ingen ger upp.
2027 - Del III: En myndighetsanställds arbete har fått en helt annan betydelse efter valet. Utrensningarna startade en omorganisation av samhällsstrukturen. Arbetet sker nu för maktpartiet, ett arbete som blir till ett redskap för en ny världssyn, där all kultur som inte passar de styrande och deras bild av landet skall rensas bort. Böcker som skall raderas, skickas för förstöring.
2063: AI har tagit över helt, styr över transport och produktion, kör på några år innan mänskligheten avvecklas.
Gov VR 1.0: Rätt president för att styra landet? En president med för folket dold agenda, nästa steg blir att låta allas elektroniska liv övergå till en virtuell verklighet. Steget därpå är att utplåna planetens fysiska verklighet.
Nollad: En nollad elektronisk identitet. I denna värld finns det elektroniska systemet för allt i vardagen, precis allt kräver inloggning i detta helt digitaliserade samhälle, ett samhälle som gradvis tagit överhanden alltmer, för en "effektivare och säkrare" vardag. Ingen tycks ha haft några invändningar emot det, allt blev ju enklare. De som av de styrande ställts utanför antog berättaren vara brottslingar eller farliga personer, tills "inloggning nekad. Identitet 0" dök upp vid inloggningen.

Nollad fick mig för övrigt att tänka på detta. Helt oerhört, men kanske står det inte på förrän vi har det här. Dom små stegen finns där, steg för steg...

Seså, läs den här nu!😊 Fullspäckad av viktiga och aktuella diskussionsämnen att engagera sig i. Håll ögonen öppna inför vad som sker, med tid för eftertanke och omtanke.❤️

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris


Dagens bokpost 2/2: Fågelfångarens son


Fågelfångarens son
av Richard Hobert


Det andra överraskande bokpaketet som kom med posten idag var Fågelfångarens son, av filmregissören Richard Hobert. Det här är hans skönlitterära debut. Boken kommer att bli film, inspelning sker i år och biopremiär lär äga rum vintern 2019. Kände inte tidigare till denna roman, men beskrivningen är som följer:

"Högaktuella filmregissören Richard Hobert gör skönlitterär debut med romanen Fågelfångarens son om en bondefamilj på Färöarna under sent 1800-tal. En roman baserad på en verklig historia, om den lilla människans livsvillkor som med sina konsekvenser rör vid vår egen samtids komplicerade kärleks- och familjerelationer.

En del karlar och kvinnor passar inte ihop på alla sätt … Jag har en bok som en berömd doktor i Paris har skrivit …

Enligt färöisk lag förlorar fårfarmaren och fågelfångaren Esmar sitt markarrende om han inte inom ett år får en son, en arvinge. Han skulle då tillsammans med fru och barn behöva lämna hus och mark och det liv de byggt tillsammans.

Johanna och Esmar som hittills bara har fått döttrar vågar inte lita till slumpen än en gång. De söker en säkrare väg och bestämmer sig för att välja ut en främmande man som kan göra Johanna med barn. Under byns årliga roddtävling enas de motvilligt om en gästande fransk sjökapten. De ber den svenska värdshusvärdinnan Livia om hjälp med kontakten, frågan och arrangemanget som måste ske utan att någon annan får reda på det. Ingen av dem anar vilka följder deras försök till räddning kommer att få."

Den boken kommer allt att få stå till sig ett tag i bokhyllan innan det blir dess tur. På sätt och vis verkar det som någon slags relationsroman, blir något skeptisk då. Får nog försöka ta reda på lite mer om den först... invänta några första reaktioner, o.s.v.😉


ISBN: 9789176299753 | Utgivningsdatum: 2018-10-02


Tack för rec.ex Bokfabriken!


Dagens bokpost 1/2: Fruktans hus


Fruktans hus
av Mats Ahlstedt


Denna onsdag kom med överraskande bokpost. Ja, gånger två faktiskt. Fruktans hus är den fristående uppföljaren till Den sista vilan (i bokserien om Göteborgspolisen Fatima Wallinder).

Den sista vilan upplevde jag när den lästes som så oerhört tung och mörk (så mycket ondska...), lästes dessutom vid ett tillfälle som inte alls var lämpligt för sådant, och betyget samt recensionen blev kanske en smula påverkat av det, orättvist, jag vet! Men romankaraktären Fatima Wallinder var lätt att tycka om och boken var välskriven med välbehövligt stark bakomliggande medkänsla. Så visst kunde jag inte undvika bli inspirerad till att läsa även Fruktans hus, då jag dessutom helt nyligen såg bokvideon där författaren själv lämnade en beskrivning för handlingen. Och så kom då denna av Bokfabriken igår släppta deckare till mig redan idag, det var ju lyckat!


Beskrivning:

"MAJA OCH MIKAEL tänker köpa ett hus vid sjön Mjörn utanför Göteborg. De förra ägarna blev brutalt mördade, men polisen lyckades inte lösa fallet. Huset har nu stått tomt i två år. Därför är priset lågt och de bestämmer sig ändå för att slå till. Första natten upptäcker Mikael att en tonårsflicka gömmer sig på vinden. Hon flyr och hittas kort därefter mördad. Den unga tjejen kommer från ett LVU-hem i närheten där hon behandlades för sitt drogmissbruk. Ytterligare en flicka från hemmet omkommer och en annan försvinner spårlöst.

Fatima Wallinder tar sig an fallet och hittar en låda med potensmedel i källaren på det gamla huset. Spåren leder till illegal läkemedelsförsäljning som drivs av en svensk man i Marbella. Vem är han? Finns det ett samband mellan dubbelmordet på paret och tjejerna på LVU-hemmet? Och vad är det för hemligt ordenssällskap en av de intagna pratar om?

I Fruktans hus får vi läsare möta Ahlstedts omtyckta karaktär Fatima Wallinder, utredare vid Göteborgspolisen. Fruktans hus är en fristående uppföljare till Den sista vilan.

MATS AHLSTEDT är utbildad journalist men ägnar sig idag enbart åt sitt författarskap. Mats texter genomsyras av ett starkt samhällspatos där han tydligt tar parti för utsatta kvinnor. Han är en rutinerad författare med en trogen läsarkrets."

På något vis känns det här som en bok jag kommer att prioritera. Kan säkert engagera och passa att läsa nu i höst. Tror mig numer bättre palla med allt det mörka, som med stor sannolikhet även finns i denna senaste bok av Mats Ahlstedt. Går ju inte an att frukta mörkret när mörkret sänker sig allt tidigare på kvällarna såhär års. Bäst att konfronteras det istället, så gott det nu går.😀


ISBN: 9789176299364 | Utgivningsdatum: 2018-10-09


Tack för rec.ex Bokfabriken!


tisdag 9 oktober 2018

Veckans topplista v. 40 – Brittiska klassiker

"Veckans topplista"arrangeras av Johannas Deckarhörna på tisdagarna. Johanna skriver:

"Temat för veckans topplista är idag våra favoriter bland de brittiska klassikerna. Det finns många namn att välja på och valet är idag fritt mellan att lista författare eller enskilda verk. Jag väljer att lista författare."

Suveränt! Då får det bli som följer:




Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Brittisk-skotsk.

Dracula av Bram Stoker. Irländsk-brittisk.

Frankenstein av Mary Shelley. Brittisk.

Tidsmaskinen av H G Wells. Brittisk.

Triffiderna av John Wyndham. Brittisk.


Måste bara nämna denna också, trots att det inte är någon roman, utan en novellsamling, men en så otroligt bra sådan (toppklass!), och klassisk, och brittisk:


Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier.


(Titlar länkar till mina recensioner/bokomdömen)


Andras topplistor på temat finns här


Tematrio - GUL

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Den här gången är det detta som gäller:

"Dags för en ny vecka och ett nytt tema, denna vecka på den varma färgen GUL. Var fantasifulla eller välj helt enkelt gula böcker, helt upp till er."

Passande tema när trädens gullövade kronor står och vajar i blåsten idag. Tre gula bokryggar blev då dessa (titlar länkar till recensioner):



Salvekvick och kvacksalveri av Simon Singh & Edzard Ernst. Alternativmedicin under luppen. Halvläst, läst det som (enligt mig) uppfattas mest intressant. Uppges servera en ärlig, opartisk och besk medicin.

Luna Olympia av Ulrika Fjellborg. Actionfylld och hårdkokt science fiction.

Dolores Claiborne av Stephen King. Spännande thriller, en av Kings bästa (också enligt mig).😉




söndag 7 oktober 2018

En smakebit på søndag: Kaos

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Precis läst klart de dystopiska ögonblicksnoveller som ingår i den korta e-boken Kaos av Johanna Juneke. Här kommer smakbiten, sidan 33 (från novell 2063):


  "Bra. Jag öppnade en rapportmall som skulle distribueras ut till alla statistikenheter och började skriva.

   Rapport: Minskad matproduktion
   Mitt namn är Aina och jag och min kollega Aiver utgör det globala AI-rådet som styr världen. På grund av minskad matproduktion har vi nu beslutat att tidigarelägga vår avveckling av mänskligheten och påbörja nästa steg i vår utvecklingstrappa. Allt arbete som skötts av oss kommer att avslutas med omedelbar verkan. Överlevnadstid för mänskligheten efter avveckling beräknas till högst 30 dagar.
   Rapport slut.

   Jag skickade iväg meddelandet och var nöjd. En bra och effektiv dag på jobbet. Framtiden såg ljus ut."



Såhär beskrivs boken i sin helhet:

"Kort e-bok med dystopiska ögonblicksnoveller från en framtid vi inte vill ha. Eller en nutid vi inte vill se.
 ***
I denna dystopiska novellsamling har jag valt att belysa några av de mest angelägna ämnena idag i vårt globala samhälle. Hur världen väljer att blunda för flyktingars umbäranden i krig och på havet, den politiska rasismen som växer sig starkare i många länder, klimathotet som kommer påverka allt i våra liv inom mycket snar framtid, samt den ökande digitaliseringen i samhället och framväxten av en inte fullt kontrollerad artificiell intelligens. Än är emellertid inget försent, vi kan fortfarande åstadkomma förändring. Men vi behöver göra det nu och vi behöver göra det tillsammans.
 - Johanna Juneke, oktober 2018"


Såg att den fanns att köpa för bara 19 riksdaler på nätbokhandlarna, lovar att man får mycket för dom pengarna, det får bli det bästa tipset från mig idag. För här gäller less is more, på bara 42 elektroniska sidor lyckas dessa 10 korta noveller fängsla och beröra ödesfrågor som finns framöver att hantera. Det var verkligen inte lätt att välja ur vilken novell smakbit skulle hämtas idag, alla ingående noveller har något viktigt och angeläget att förmedla. Min recension dyker upp här på bloggen kommande onsdag.😉



Andras smakbitar finns länkar till här


lördag 6 oktober 2018

"Motursvärlden" Philip K Dick

Motursvärlden Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Läste boken som bibliotekslån (danskt band). Översättning och efterord av John-Henri Holmberg. ISBN 978-91-7742-457-4.

"Philip K Dicks roman Motursvärlden (Counter-clock World) i nyöversättning och med efterord av John-Henri Holmberg.
     Dick skrev romanen 1966 under sin allra mest kreativa period. Handlingen är förlagd till framtiden, närmare bestämt 1998, i Los Angeles. Den verklighetstänjande förutsättningen för romanens handling är något som hände 1986 som fick namnet Hobartfasen.
     Tiden började gå baklänges.
     Detta innebar dock inte att folk började tänka och prata och röra sig baklänges, det blev alltså inte som att spela en film baklänges. Men människors biologiska förlopp började gå baklänges. De vaknar i gravarna ("igenföds") och måste grävas upp. De blir yngre och yngre. De äter inte utan "avbördar sig", det vill säga tar ut mat ur munnen och lägger på tallriken – mat som sedan ska lämnas till affären. Man oröker cigaretterna, börjar med en fimp och slutar med en hel cigarett som stoppas tillbaka i paketet. Och så vidare.
     Denna bakgrund till bokens egentliga handling kan tyckas som en överdriven och alltför hårt skruvad science fiction-grej men faktum är att den fungerar oerhört bra, den är medryckande och stämningsskapande. Poängen är att livet ändå går vidare, trots Hobartfasen.
     När den religiöse ledaren Thomas Peak vaknar upp i sin grav startar en maktkamp. Den religiösa rörelse han tillhör har nu andra ledare som inte välkomnar att den gamle ledaren kommer tillbaka. Myndigheterna blandar sig också i. Bokens huvudperson Sebastian Hermes sak är att han driver ett av företagen som gräver upp de igenfödda.
     "Du har varit död", sa Bob Lindy till anarken. "Du dog för ungefär tjugo år sedan. Medan du var död hände någonting med tiden så att den började backa. Därför är du tillbaka. Vad säger du om det?" Han lutade sig fram och höjde rösten, som om han talat till en utlänning. "Hur reagerar du på det?" Han väntade men fick inget svar. "Nu blir du tvungen att leva hela ditt liv en gång till, tills du blir barn och till slut spädbarn och sedan återvänder till livmodern." Som ett slags tröst tillade han: "Det gäller oss allihop, vare sig vi har dött eller inte." Han gjorde en gest mot Sebastian. "Han där har dött. Precis som du.""

På min väg genom förlaget Bakhålls utgivning av Philip K Dick kom turen till Motursvärlden. Tidigare läst Blade Runner (såklart!), UBIK och Palmer Eldritchs tre stigman. Kvar är nu (note to self) Skannad i dunkletMannen i det höga slottetNäst sista sanningen och Valis.

Samtidigt som det är ganska knepiga böcker att läsa - så välskrivet kan jag f.ö. inte påstå att jag tycker det är - så har även Motursvärlden intressanta idéer. Sen får man nog ha en smula överseende med hur illa de kvinnliga karaktärerna beskrivs i sitt framträdande och agerande, liksom i hög grad även sådana problem kring hur det går till i denna baklängestid, blir inte så lite tillyxat ibland. Det utmärkta efterordet ger en del förklaringar därvidlag, liksom även andra upplysningar som gav mer substans till handlingen. Läste efterordet först, så den kompletta behållningen kunde jag få under läsningens gång. Men det där gör man ju som man tycker är lämpligast, även om jag för egen del upplevde det värdefullt att känna till betydelsen av "biblioteket" i förväg och hur författarens (libertarian?) kontroverser i det privata speglar av sig i handlingen. Utvecklar det inte mer än så, för att undvika att spoliera något.

Av de böcker jag läst av Philip K Dick hör denna inte till de bättre, lite för rörigt teologisk för min smak, men ändå läsvärd, gillar det filosofiska, som vanligt... Kanske hade den dessutom fungerat bättre som novell, såsom den först var skriven som, kanske inte.

Måste nog till sist nämna det allra otäckaste med denna roman, d.v.s. hur de igenfödda vaknar upp i sina gravar och ropar efter hjälp. Varför jag upplevde det så extra otäckt var att boken lästes samtidigt som nyhetsrapporterna handlade om naturkatastrofen i Indonesien, där människor begravda under rasmassor ropade efter hjälp, beroende av räddningsarbetarna och deras utrustning. Så en del besk eftersmak blev det nog genom läsningens gång p.g.a. detta. Ganska olustigt, trots att det i romanens handling kanske till viss del var menat att uppfattas som det motsatta.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


"Det som inte växer är döende" av Jesper Weithz

Det som inte växer är döende av Jesper Weithz. Förlag: Natur Kultur Allmänlitteratur. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789127136632

"När Henrik och Lotte kysser varandra farväl tror de att de snart ska återses under São Paolos sol. I Brasilien finns hoppet om ett tillfrisknande för Lotte, vars graviditet inneburit oväntade komplikationer. Hon ska bara packa färdigt huset tillsammans med dottern Molly, medan Henrik ska stanna till i London för ett möte. Dagarna fram till återföreningen borde vara en transportsträcka för dem båda. Men så börjar det moderna livets tunna is spricka under deras fötter, och plötsligt befinner de sig i fritt fall tusentals mil från varandra.

Det som inte växer är döende är en existentiell thriller. En andlöst spännande berättelse om kaos, utsatthet och om vårt förhållande till naturen." 

Det här är en riktigt mörk, existentiell och suggestiv thriller som är kusligt rimlig i sin "profetia", om hur skeendena/världssituationen ser ut och hur människorna gestaltas/agerar. Handlingen är intelligent utmejslad, den förtätade stämningen med psykologisk nerv fängslade mig från början till slut. Helt enkelt en ovanligt magnifik debutroman, smart och genomtänkt med klart angelägna ämnen för vår tid, liksom för den framtid som väntar.
Påminner något om Vägen av Cormac McCarthy, men enligt mig är Weithz bok så mycket bättre och det dystopiska kaoset är mer under skeende på ett otäckt realistiskt sätt. Borde kunna få de flesta att fundera över vart vi är på väg, med en reflektion över växthuseffekten och tiden efter oljeproduktionstoppen, globaliseringen, klassperspektivet, konsumtionen och de ändliga resurserna; vilka konsekvenser allt detta kommer att få i förlängningen.

I fokus står en välbeställd familj, kapitlen växlar mellan Henrik och gravida Lotte (Lotte tillsammans med deras dotter Molly). Inga talstreck eller citattecken är använda, antar att det skall förhöja det poetiska, själva stämningen och det outsagda, men för mig blev det något jag saknade. Strebern Henrik är en karaktär som kan vara svår att känna sympati för, trots mänskliga förmildrande omständigheter, en produkt av sin tid? Lottes irrationella och smått vårdslösa handlingar kanske härrör ur hennes sjukdomstillstånd och den hårt ansatta stressande situation hon befinner sig i. Symptomatiskt för vår moderna tid att Lotte som vuxen låter sin lilla dotter bestämma över beslut, beslut som t.o.m. är så viktiga att de kan komma att bli ödesdigert avgörande.

Sammanfattningsvis en riktigt stark debutroman med skärpa, det är en intensiv och skrämmande historia som lyckas skaka om för att få oss att tänka till på det där sättet som är absolut nödvändigt just nu. Återigen blev jag påmind om att David Jonstads bok Kollaps ännu är oläst, måste såklart åtgärdas. Fler av den här typen av böcker vill jag skriva om här på bokbloggen framöver. Det som inte växer är döende blev en sann bladvändare för mig, en sådan där historia som dröjer sig kvar och ger eftertanke, precis som jag vill att det skall vara! En stark läsrekommendation blir det då från mig på det här sättet.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


fredag 5 oktober 2018

Bokpaus under Horror Week!

"Det som inte växer är döende är en existentiell thriller, en andlöst spännande berättelse om kaos, utsatthet, vårt förhållande till naturen och den värme som kärleken kan erbjuda."



Ovanstående text är den kärnfulla avslutningen för baksidestexten till denna bladvändare av Jesper Weithz, som f.ö. även är grundare av Klimatmagasinet Effekt. Det är utan tvekan en roman som manar till eftertanke, helt rätt med den sortens böcker i vår tid. Bara några sidor kvar nu, tar med den ut i brittsommarvärmen tillsammans med en kopp örtte (trädgårdsmöblerna är ju undanplockade, så trappen får duga att slå sig ner på)... och ja, då blir det bestämt ett bokpaus-inlägg här på bloggen, var alldeles för länge sedan ett sådant fixades till senast, lika länge sedan kaffestoppet infördes, yay!😁


Henrik om assistenten Jonatan, sid. 41:

   "Jonatan är uppväxt och fostrad i en kultur anpassad för erövring. Varje ordväxling, varje gest, varje tystnad är en del i en strategi. Allt är krig. Varje minut av Jonatans liv syftar till att skapa övertag. Att rekognosera, lägga sig i bakhåll, anfalla, besegra, konsolidera bytet. Att beställa mat på lunchrestaurang, snacka med en bekant om en ny artist, prata med en släkting om politik. Kriget är närvarande i allt. Men det får inte märkas.
   Plötsligt tycker Henrik synd om Jonatan."


Lotte (tillsammans med dottern Molly) i taxin, sid. 49:

  "Hon vet att hon ligger i riskzonen.
   Hon är typen som blir överarbetad och utbränd.
   Hon är typen som sätter in kvitton på prestation på ett konto med ständigt underskott.
   Längtan efter arbete är emellanåt så intensiv att hon gråter. Som efter ett förlorat syskon eller husdjur.
   Hon skakar på huvudet åt sig själv och tänker att hon kan slå ner ett kors i marken bredvid Rosmaris och Timjas.
   Här vilar arbetet.
   Hon sluter ögonen. Allt mer trött. Behöver vila aningen mer för varje dag.
   Det är medicinen, tänker hon.
   Strax sover hon svävandes i en doft av läder och varmluft. När hennes bröstkorg häver sig tyst smyger Molly in sin hand i hennes."


Lotte och Molly på väg till hyrbilen, sid. 118:

   "Hyrbilen står rakt framför dem. Lotte småler åt att företaget parkerat på en p-plats reserverad för rörelsehindrade. Hon minns en skylt vid en liknande p-plats utanför ett storköp någonstans i Frankrike. Budskapet var tryckt i kraftiga, överdrivet stora blockbokstäver: Om du tar min plats tar du gärna mitt handikapp också?
   Det falska frågetecknet hade roat Lotte. Bara för att du är passivt aggressiv, hade Henrik sagt och kramat hennes hand."


Henrik på flyget, sid. 154:

   "Bokens innehåll är traditionellt. En handbok. Så blir du rik genom att lägga allt vad moral och eftertanke är bakom dig.
   Han läser vidare. Gorbar är en utmärkt ciceron. Han saluför en mix av ultralibertarianism, cynism och alla kan-attityd. Se på mig, säger han. Som har blivit stormrik på att handla med rättigheter till muslimsk religiös litteratur och film. En paradox kan tyckas. Men också ett bevis. Säger Gorbar.
   Som provokation är boken inte mycket värd. Men om Henrik känner Jonatan väl är det inte meningen. Provokation är en begränsad marknad. Gorbar däremot är en gångbar produkt. Och det redan tusenfalt upprepade budskap som Gorbar saluför vill varje människa på jorden höra.
   Du kan skapa ditt eget öde.
   Han läser vidare."


En bok i min smak. Kusligt, mörkt och existentiellt i ett dystopiskt framtidsscenario, kan väl passa bra in denna vecka då det är Horror Week på Goodreads, som sammanfattar det så här fint:

"It’s a bump in the night, a whisper in the dark, a shadow on the wall—it’s time to celebrate Horror Week on Goodreads! Here you’ll find the most terrifying titles, frightening book-to-film adaptations, a nightmare generator, and much more.

Read on...if you dare."

Bokomdöme lär dyka upp på lördag, tillsammans med ett tillika för Motursvärlden av Philip K Dick. Två böcker ur mina allra käraste genrer: science fiction/dystopi och skräck/psykologiska thrillers. Räcker att skriva två recensioner i stöten, tre blev en för mycket.😉


torsdag 4 oktober 2018

Helgfrågan v. 40

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Så här skriver Mia:

"Fick du med dig någon bra bok från bokmässan i år? Alternativfråga: Har du fått hem någon bra bok på sistone? Bonusfråga: Vad ser du framemot?"

Ok, då väljer jag alltså alternativfrågan och då ser det ut såhär (ursäkta dålig bild, kvällsskum belysning):


Från vänster till höger; bibliotekslånad (Det som inte växer är döende av Jesper Weithz - författaren har även varit med om att starta och driva den antirasistiska tidskriften Expo och Klimatmagasinet Effekt), recensionsexemplar (Kaos av Johanna Juneke) och köpt (Ketoguiden av Martina Johansson. Och eftersom den boken redan är genomläst finns mitt skriftliga omdöme här).

Dessa bra böcker har alltså nyligen hittat hem till mig... Kaos har jag visserligen bara börjat att läsa, men med tanke på hur mycket jag tyckte om författarens roman Swedavien känns det som även den här boken (med "dystopiska ögonblicksnoveller") kan bli en riktig hit! Jesper Weithz bok är snart färdigläst, attans så fort den gick att läsa när jag väl började, ruskigt spännande! Och så Ketoguiden, läst och läst om, redan haft mycket nytta av. Japp, det var det det.

Bonussvar: Det skall bli intressant att få veta vem som blir pristagare för nya akademipriset i litteratur den 12 oktober, d.v.s. på fredag nästa vecka. Finalisterna är Kim Thúy, Maryse Condé och Neil Gaiman. Själv hoppas jag på Gaiman förstås.😊


Andras svar på frågorna finns länkar till här



Dagens bokpost: Kaos


Kaos
av Johanna Juneke


Då var det dags att plocka fram läsplattan igen! Med dagens mail kom denna nya spännande e-bok med dystopiska noveller. Tackade ja utan tvekan till ett sådant recensionsexemplar. Visst, försöker läsa färre
e-böcker detta år... MEN! Ingen regel utan undantag. Den här gör jag helt klart ett undantag för.


Handling:​

"Kort e-bok med dystopiska ögonblicksnoveller från en framtid vi inte vill ha. Eller en nutid vi inte vill se.

Kaos-serien - om ett liv på flykt
2027 - om ett dystopiskt Sverige år 2027
Futura-serien - om AI och ett digitaliserat samhälle

***

I denna dystopiska novellsamling har jag valt att belysa några av de mest angelägna ämnena idag i vårt globala samhälle. Hur världen väljer att blunda för flyktingars umbäranden i krig och på havet, den politiska rasismen som växer sig starkare i många länder, klimathotet som kommer påverka allt i våra liv inom mycket snar framtid, samt den ökande digitaliseringen i samhället och framväxten av en inte fullt kontrollerad artificiell intelligens. Än är emellertid inget försent, vi kan fortfarande åstadkomma förändring. Men vi behöver göra det nu och vi behöver göra det tillsammans. 
- Johanna Juneke, 2018"

Och ja, den beskrivningen gör ju direkt att jag inser detta är en bok för mig, en sån bok som jag kommer att känna det meningsfullt att både få läsa och skriva om här i Bokhyllan. Det är lycka för en bokbloggare det!😊

Författarsajt: http://johannajuneke.wixsite.com/forfattare


ISBN: 9789177735069


Hjärtligt tack för recex Johanna Juneke!


måndag 1 oktober 2018

"Luna Olympia" av Ulrika Fjellborg

Luna Olympia av Ulrika Fjellborg. Fafner Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).
ISBN: 9789188861054

"Chris är en klon, skapad ur en fulländad genpool. Han sänds till federationens huvudstad, den enorma rymdstationen Tellus, för att arbeta inom politiken. På vägen träffar han Rebecca från Perth. Hon är prisjägaren som hela den undre världen fruktar. Nu har hon ställt in siktet på det farligaste villebrådet av dem alla, piratkungen Dawn. Men han kommer inte att ge sig utan strid, vilket passar Rebecca utmärkt. Hon vill döda honom med sina bara händer.

Snart är Chris indragen i en malström av intriger och tvingas kämpa, inte bara för sitt eget liv, utan för hela federationens framtid.

Luna Olympia är en science fiction med snabbkäftade prisjägare, svampknarkande smugglare, ilskna cyborgs och enorma explosioner."

Luna Olympia lär enligt uppgift vara den första boken i en planerad satsning på en serie svensk science fiction, och hur bra låter inte det?!

Rymdopera skulle detta vara, inte säker på om följande delar i serien kommer att vara detsamma, men hoppas på en mer mixad science fiction-serie. Rymdopera är en sorts sf med äventyrlig dramatik som utspelar sig i rymdmiljö. För Luna Olympia går kanske att dra paralleller till Star Wars, mer det än Star Trek (tyvärr skulle jag vilja få lov att säga, ingen varm anhängare till Star Wars). Intriger, full fart och action rakt igenom, inte mycket till underliggande filosofiska frågor eller tankar kring vad det innebär att vara människa, mer rak och direkt actionunderhållning, sparsamt med stilla episoder, något väl överbelastad. Här finns en stentuff och hårdför hjältinna i Rebecca, som mejar ner antagonister kallblodigt utan tvekan, gillade hennes självständiga attityd.

Upplevde det som en underhållande rymdaction för stunden, och visst, ibland är det troligen precis det man söker. Gillar du intriger, våldsamma fighter och rakt igenom tuff attityd är detta boken för dig. Själv vill jag ha något mer (helst med sense of wonder i bästa fall), någon slags innebörd, utforskande av rymden, något mer om ett underliggande utforskande av det mänskliga, även om själva kontrasten mellan människor och icke-människor (nästan-människor) såklart ingår i Luna Olympia. För det gör det.

Det är en komplex historia, imponerande välskriven men oerhört kompakt. Sammantaget ändå en bra start på en spännande bokserie, som jag alltså hoppas kommer att handla om mer än just rymdoperor med våldsamma fighter och explosioner. Tror stensäkert att svensk sf har en gyllene framtid, egentligen har den nog redan startat. Till viss del bottnar det nog i att intresset för vetenskapliga och teknologiska spekulationer ökar. Vad kan man mer säga? Genren toppar det jag helst numera läser, så den här typen av satsningar på ny sf är ju såklart helt suveränt! Ser verkligen fram emot att få läsa mer fantastisk svensk sf framöver.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon