fredag 5 oktober 2018

Bokpaus under Horror Week!

"Det som inte växer är döende är en existentiell thriller, en andlöst spännande berättelse om kaos, utsatthet, vårt förhållande till naturen och den värme som kärleken kan erbjuda."



Ovanstående text är den kärnfulla avslutningen för baksidestexten till denna bladvändare av Jesper Weithz, som f.ö. även är grundare av Klimatmagasinet Effekt. Det är utan tvekan en roman som manar till eftertanke, helt rätt med den sortens böcker i vår tid. Bara några sidor kvar nu, tar med den ut i brittsommarvärmen tillsammans med en kopp örtte (trädgårdsmöblerna är ju undanplockade, så trappen får duga att slå sig ner på)... och ja, då blir det bestämt ett bokpaus-inlägg här på bloggen, var alldeles för länge sedan ett sådant fixades till senast, lika länge sedan kaffestoppet infördes, yay!😁


Henrik om assistenten Jonatan, sid. 41:

   "Jonatan är uppväxt och fostrad i en kultur anpassad för erövring. Varje ordväxling, varje gest, varje tystnad är en del i en strategi. Allt är krig. Varje minut av Jonatans liv syftar till att skapa övertag. Att rekognosera, lägga sig i bakhåll, anfalla, besegra, konsolidera bytet. Att beställa mat på lunchrestaurang, snacka med en bekant om en ny artist, prata med en släkting om politik. Kriget är närvarande i allt. Men det får inte märkas.
   Plötsligt tycker Henrik synd om Jonatan."


Lotte (tillsammans med dottern Molly) i taxin, sid. 49:

  "Hon vet att hon ligger i riskzonen.
   Hon är typen som blir överarbetad och utbränd.
   Hon är typen som sätter in kvitton på prestation på ett konto med ständigt underskott.
   Längtan efter arbete är emellanåt så intensiv att hon gråter. Som efter ett förlorat syskon eller husdjur.
   Hon skakar på huvudet åt sig själv och tänker att hon kan slå ner ett kors i marken bredvid Rosmaris och Timjas.
   Här vilar arbetet.
   Hon sluter ögonen. Allt mer trött. Behöver vila aningen mer för varje dag.
   Det är medicinen, tänker hon.
   Strax sover hon svävandes i en doft av läder och varmluft. När hennes bröstkorg häver sig tyst smyger Molly in sin hand i hennes."


Lotte och Molly på väg till hyrbilen, sid. 118:

   "Hyrbilen står rakt framför dem. Lotte småler åt att företaget parkerat på en p-plats reserverad för rörelsehindrade. Hon minns en skylt vid en liknande p-plats utanför ett storköp någonstans i Frankrike. Budskapet var tryckt i kraftiga, överdrivet stora blockbokstäver: Om du tar min plats tar du gärna mitt handikapp också?
   Det falska frågetecknet hade roat Lotte. Bara för att du är passivt aggressiv, hade Henrik sagt och kramat hennes hand."


Henrik på flyget, sid. 154:

   "Bokens innehåll är traditionellt. En handbok. Så blir du rik genom att lägga allt vad moral och eftertanke är bakom dig.
   Han läser vidare. Gorbar är en utmärkt ciceron. Han saluför en mix av ultralibertarianism, cynism och alla kan-attityd. Se på mig, säger han. Som har blivit stormrik på att handla med rättigheter till muslimsk religiös litteratur och film. En paradox kan tyckas. Men också ett bevis. Säger Gorbar.
   Som provokation är boken inte mycket värd. Men om Henrik känner Jonatan väl är det inte meningen. Provokation är en begränsad marknad. Gorbar däremot är en gångbar produkt. Och det redan tusenfalt upprepade budskap som Gorbar saluför vill varje människa på jorden höra.
   Du kan skapa ditt eget öde.
   Han läser vidare."


En bok i min smak. Kusligt, mörkt och existentiellt i ett dystopiskt framtidsscenario, kan väl passa bra in denna vecka då det är Horror Week på Goodreads, som sammanfattar det så här fint:

"It’s a bump in the night, a whisper in the dark, a shadow on the wall—it’s time to celebrate Horror Week on Goodreads! Here you’ll find the most terrifying titles, frightening book-to-film adaptations, a nightmare generator, and much more.

Read on...if you dare."

Bokomdöme lär dyka upp på lördag, tillsammans med ett tillika för Motursvärlden av Philip K Dick. Två böcker ur mina allra käraste genrer: science fiction/dystopi och skräck/psykologiska thrillers. Räcker att skriva två recensioner i stöten, tre blev en för mycket.😉


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)