lördag 6 oktober 2018

"Det som inte växer är döende" av Jesper Weithz

Det som inte växer är döende av Jesper Weithz. Förlag: Natur Kultur Allmänlitteratur. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789127136632

"När Henrik och Lotte kysser varandra farväl tror de att de snart ska återses under São Paolos sol. I Brasilien finns hoppet om ett tillfrisknande för Lotte, vars graviditet inneburit oväntade komplikationer. Hon ska bara packa färdigt huset tillsammans med dottern Molly, medan Henrik ska stanna till i London för ett möte. Dagarna fram till återföreningen borde vara en transportsträcka för dem båda. Men så börjar det moderna livets tunna is spricka under deras fötter, och plötsligt befinner de sig i fritt fall tusentals mil från varandra.

Det som inte växer är döende är en existentiell thriller. En andlöst spännande berättelse om kaos, utsatthet och om vårt förhållande till naturen." 

Det här är en riktigt mörk, existentiell och suggestiv thriller som är kusligt rimlig i sin "profetia", om hur skeendena/världssituationen ser ut och hur människorna gestaltas/agerar. Handlingen är intelligent utmejslad, den förtätade stämningen med psykologisk nerv fängslade mig från början till slut. Helt enkelt en ovanligt magnifik debutroman, smart och genomtänkt med klart angelägna ämnen för vår tid, liksom för den framtid som väntar.
Påminner något om Vägen av Cormac McCarthy, men enligt mig är Weithz bok så mycket bättre och det dystopiska kaoset är mer under skeende på ett otäckt realistiskt sätt. Borde kunna få de flesta att fundera över vart vi är på väg, med en reflektion över växthuseffekten och tiden efter oljeproduktionstoppen, globaliseringen, klassperspektivet, konsumtionen och de ändliga resurserna; vilka konsekvenser allt detta kommer att få i förlängningen.

I fokus står en välbeställd familj, kapitlen växlar mellan Henrik och gravida Lotte (Lotte tillsammans med deras dotter Molly). Inga talstreck eller citattecken är använda, antar att det skall förhöja det poetiska, själva stämningen och det outsagda, men för mig blev det något jag saknade. Strebern Henrik är en karaktär som kan vara svår att känna sympati för, trots mänskliga förmildrande omständigheter, en produkt av sin tid? Lottes irrationella och smått vårdslösa handlingar kanske härrör ur hennes sjukdomstillstånd och den hårt ansatta stressande situation hon befinner sig i. Symptomatiskt för vår moderna tid att Lotte som vuxen låter sin lilla dotter bestämma över beslut, beslut som t.o.m. är så viktiga att de kan komma att bli ödesdigert avgörande.

Sammanfattningsvis en riktigt stark debutroman med skärpa, det är en intensiv och skrämmande historia som lyckas skaka om för att få oss att tänka till på det där sättet som är absolut nödvändigt just nu. Återigen blev jag påmind om att David Jonstads bok Kollaps ännu är oläst, måste såklart åtgärdas. Fler av den här typen av böcker vill jag skriva om här på bokbloggen framöver. Det som inte växer är döende blev en sann bladvändare för mig, en sådan där historia som dröjer sig kvar och ger eftertanke, precis som jag vill att det skall vara! En stark läsrekommendation blir det då från mig på det här sättet.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)