tisdag 16 oktober 2018

"Ingenting att se" av Robert Warholm

Ingenting att se av Robert Warholm. FramSteget Bokförlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789175811147

"Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir svaret alltid: ”Där finns ingenting att se!”Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne."

Robert Warholms tidigare två böcker Skam och Synd har varit kriminalhistorier som bygger på autentiska svenska rättsfall. Läst och uppskattat dem båda, särskilt Synd som fick mig intresserad att ta reda på mer om det verkliga rättsfallet bakom fiktionen. Ingenting att se är däremot en helt annan sorts roman, dessutom med betydligt långsammare tempo.

Allt handlar om Carins livshistoria, från det att hon helt liten år 1936 råkar ut för en bilolycka och blir rullstolsburen för resten av sitt liv. Det blir genom hennes perspektiv vi gör en tidsresa fram till nutid.

Det börjar och slutar bra, men biten däremellan blev något av en besvikelse. Utmärkt avslut, undrade verkligen hur det skulle fixas till, gillade vad man kunde läsa in i det.

Den biten som rör Carins skolgång som barn tror jag för det första att många som är födda under 30-talet känner igen sig i (är själv född i slutet av 60-talet, så mina minnesbilder av svenskt 1900-tal hänger såklart med därefter😉). Klart underhållande var även det som rör samhällsutvecklingen under senare tid, då Carin som pensionär gör så gott hon kan för att hänga med i tiden vad gäller det kulturella, den teknologiska utvecklingen (såsom radio-/tv, telefoni, datorer, o.s.v.), politiska händelser (Carins klockrena iakttagelser om toblerone-affären t.ex., klart underhållande!), liksom nyheter kring världshändelser i övrigt.

Passande att landets politiska historia hängde med genom historiens gång, det var intressant, mycket man minns, och en del man förträngt. Vad som sen är själva upprinnelsen till att Carin blir sverigedemokrat blir rätt tydliggjort, genom myndigheternas och politikernas funkofobi (föränderlig men växande genom Carins livstid, i fiktionen såväl som i verkligheten kan jag nog tycka), liksom socialdemokraternas snorkiga bemötande då Carin vill engagera sig politiskt på gamla dar. Tyvärr är det nog ofta så, förutom genom skrämseltaktiken, som SD lockat till sig väljare även i verkligheten (med tanke på det valresultat vi nu lever med). Men detta till trots är det ändå ganska svårt att förstå att äldre människor som växt upp under andra världskrigets tid inte kan inse farorna, speciellt faran för dom som är i behov av samhällets stöd.

Nu till mina mindre positiva upplevelser av Ingenting att se (sånt är alltid svårt att skriva om, men måste ju ändå vara med) ...

Det här med värderingar förändras och på något sätt tycker jag nog vi måste försöka anpassa etiken därefter med hänsyn till den tid vi lever i nu. Därför förstod jag inte riktigt vitsen med att älta t.ex. ord som vi idag uppfattar som rasistiska, att det hakade upp sig på det där kändes nästan lite obehagligt. Väldigt onödigt hursomhelst. Det beskrivna övergreppet som sen Carin blir utsatt för under sin tonårstid blev dessutom bara för mycket, liksom hennes vilda fantasier om vad som huserar på övervåningen i huset, allt från gränsöverskridande prästerskap via tomtar till utomjordingar. Too far, too much. Bokcirkeln gav naturligtvis många litterära utvik som kan intressera bokläsare, men lite för mycket även vad gäller detta, dessutom klev det in en del stereotyper som karaktärer här, gav en dålig bismak.

Sammanfattning: En välskriven bok med ett lättläst språk. Håller nog fast vid att författaren tycks utveckla sitt skrivande, från bok till bok, men just den här romanen hade en handling som för mig bitvis skavde alltför mycket, bitvis tappade jag intresset för den. Anknytningen till världsnyheter och samhällets utveckling (upplevd genom Carins filter) var absolut den största behållningen jag fick av att läsa Warholms senaste. Alltid nyttigt att se tillbaka på vad som varit för att bättre förstå nutiden och vad som eventuellt ligger framför oss, oavsett om det levereras i form av fakta eller fiktion.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon

Andra bokbloggare om Ingenting att se:
Vargnatts bokhylla
C.R.M. Nilsson
Boklysten


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)