fredag 30 november 2018

Läst november


  1. Den moderna gentlemannen av Måns Zelmerlöw & Alexander Wiberg, (Rec.ex. Bokfabriken)
  2. Vajlett och Rut av Karin Alfredsson, (Rec.ex. Bokfabriken)
  3. Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos (Rec.ex. Fafner förlag)
  4. Råttfångaren av Kamilla Oresvärd, (Rec.ex. Bokfabriken)
  5. Göteborg rouge av Håkan Tendell (Rec.ex. författaren)
  6. Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson, (bibliotekslån)
  7. Allting växer av Lyra Koli, (bibliotekslån)



torsdag 29 november 2018

Helgfrågan v. 48


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Denna veckas frågor:

"Har du spanat in några böcker med jultema som du vill läsa? Bonusfråga: Hur firar du 1:a advent?"

Nej i år blir det inga böcker med jultema för mig. Oftast för glättigt, pluttinuttigt och glitterfluffigt, funkar inte alls just i år, inte så uppåt, hoppas det inte märks alltför mycket här på bloggen. Känns som en osäker tid vi lever i just nu. Stannar lätt bekymrad i mörkret, spanar efter sånt, kanske mot bättre vetande. Usch då, det där lät dystert... Skärpning!😀


Bonussvar:

Inget särskilt. Inte heller så mycket för att pynta. Plockar kanske lite fönsterlav till adventsljusstaken, tänder det första ljuset, sätter fjutt på en brasa i kamin och läser Allt är en konspiration: En resa genom underlandet av Kent Werne. Wow, vilken spännande bok! Ursäkta alla andra böcker i pågående läshögen, nu får ni faktiskt vänta.
Jo, det förstås! Har ju sen börjat fixa lite med en lightvariant av adventskalender här på bokbloggen. Så kommer antagligen att ta lite av adventstiden för att lägga upp utkast med bokliga luckor. Men kan väl knappast kalla det att fira advent kanske.😜


Trevlig första Advent!


Andras svar finns länkar till här


tisdag 27 november 2018

Veckans topplista v. 48 – Böcker jag ser fram emot att läsa under vintern

Dags för "Veckans topplista", som på tisdagarna arrangeras av Johannas Deckarhörna. Såhär skriver Johanna:

"I morse visade termometern nästan 10 minusgrader ute och vintern är därmed här på allvar. Passande nog handlar veckans topplista om vilka böcker vi ser mest fram emot att läsa i vinter."

Håller visst dålig koll på kommande utgivning, Men en listan (flera har inte fått plats - håller mig till fem) skulle kunna se ut såhär:


  1. Allt är en konspiration: En resa genom underlandet av Kent Werne. Reservation som skall hämtas på biblioteket vid nästa tur dit.
  2. Blodsmak av Eva Häggmark. Deckare med övernaturliga inslag. Debutroman nyligen utgiven på ett sprillans nytt bokförlag.
  3. Svälten: hungeråren som formade Sverige av Magnus Västerbro. Augustprisvinnare i kategorin "Årets svenska fackbok".
  4. Nordiska myter av Neil Gaiman. Gaimans bok om de fornnordiska myterna och gudasagorna har funnits med på minneslistan ett tag, kanske blir den läst i vinter?
  5. Fermis filter: en anledning att finnas av Alfred Ruth. Snart blir det nog dags för denna också!


Andras topplistor på temat finns här


söndag 25 november 2018

"Allting växer" av Lyra Koli

Allting växer av Lyra Koli. Förlag: Modernista. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789177813309

"Efter klimatkatastrofer och världskrig har Förenta Nationerna förtätats till en klimatkontrollerad zon. Här lever människor det goda livet bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier. Jossi, nygift och nyutexaminerad konstnär, borde egentligen vara lycklig. Men trots att medicinimplantaten reglerar hennes hormonnivåer drabbas hon av en oförklarlig dödsångest, som inte ens det kryoniska löftet om evigt liv biter på. På jakt efter förklaringar söker sig Jossi till politiken. Men de etablerade partierna visar sig vara fulla av floskler. Snart dras hon i stället in i en radikal organisation, som tror att lösningen på allt är att omvandla människans relation till naturen

LYRA KOLI (f. d. Ekström Lindbäck) är född 1990, debuterade 2012 och skriver litteraturkritik för Svenska Dagbladet. Ett så starkt ljus [2014], hennes andra roman efter den uppmärksammade Tillhör Lyra Ekström Lindbäck, nominerades till Augustpriset i kategorin Årets skönlitterära bok. Även I tiden [2016] hyllades av kritikerna. Allting växer är hennes fjärde roman."

I mitt tycke en helt genial dystopi! En sådan skall ju på ett oerhört starkt vis föra fram aktuell samhällskritik genom att kraftfullt förstärka negativa företeelser, väcka skräckvisioner för vad ett rådande levnadssätt, politisk styrning/beslut och samhällsutveckling kan leda till, mer eller mindre fantasifullt. Dystopin skall ruska om, få oss att reagera på en utveckling som kan få följder vi absolut inte vill ha. Sen är det ju detta att verklighetens dystopi för en del, här och nu, är utopi för andra, så länge de två grupperna inte kommer i kontakt med varandra. D.v.s. i förstadiet, då de som lever i den fantiserade utopin med allehanda medel försöker förneka att hot, lidande och död finns. Det är därför jag tycker att den här typen av skönlitteratur är så viktig. Den väcker, löser upp gränser, låter oss associera fritt.

Allt utspelar sig i en framtid efter den ultimata klimatkatastrofen som fullkomligt förstört världen. I Kanada har man byggt en enorm kupol, en klimatkontrollerade zon som skydd mot världen utanför (där andra kämpar för sin överlevnad). Människorna innanför kupolen framlever sina liv med justerbara medicin- och hormonreglerande implantat, kommunikationsimplantat i form av ögonlocks- och handryggsskärmar, VR-världar och simulatorer; plus trevliga våningar, takträdgårdar och labbproducerad mat. VR-tekniken minskar behovet av att röra sig i den fysiska världen. Men i detta sekulära välfärdssamhälle, denna "nya sköna värld", skenar  sjukskrivningstalen.
Kryonisk nedfrysning (någon slags maskerad avlivning av bl.a. långtidssjukskrivna) skall - kanske - komma att eliminera dödsbegreppet genom senare återupplivning, om de medicinska möjligheterna för detta upptäcks någon gång i framtiden. Den slutliga ultimata lyckan, enligt politikerna.
Konstnären Jossi och läkaren Monica (romanens berättare) söker sig till en slags sekt kallad Organisationen. Naturens återkomst, eller hämnd om man så vill, står i fokus. Oetisk forskning tar vid och sjukskrivna Jossi låter sig bli försöksobjekt för ett högre syfte.

..."Om man blir för säker på vad det goda är slutar det kanske med att man är beredd att förinta allt, som Steph med sina allätande sporer."

Sid. 281; Allting växer av Lyra Koli

Metamorfos genom prövning går som en röd tråd genom den här romanen, som effektfullt består av fyra delar: "Själen", "Naturen", "Döden" och "Nåden". Kapitlen är korta och lättlästa. Berättarrösten är till en början anonym och den som står bakom blir mer och mer synlig vartefter historien fortskrider. Mycket initiativrikt och spännande sätt att skriva. Allting växer fängslade mig från första till sista sidan.

Boken plockar dessutom upp viktiga debattämnen, sen beror det ju på vad vi har lust att läsa in i texten. Man kan se de olika världar som finns inom landets gränser eller ur ett globalt perspektiv (områden hårt drabbade av klimatförändringarna och andra mer förskonade); vi och dom, trots att allt hänger ihop. För egen del väljer jag att fokusera på något som för tanken till de ökade sjukskrivningstalen inom landets gränser, hur de maskeras genom att "sudda bort" alla som inte tillfrisknar och återfår funktionsförmågan inom en begränsad tidsrymd. I vår verklighet innebär det sjukskrivning med nekad sjukpenning eller sjukersättning, ibland därefter domstolsärenden gentemot Försäkringskassan, som kan skvalpa runt i rättsmaskineriet i månad efter månad. Vad gör människor som inte längre ser någon utväg, vars hopp utplånats, i en situation som knappast gynnar eventuellt tillfrisknande? Vissa fall har lett till självmord, men många är de som inte klarar av att gå den vägen. Kanske sekter kommer att växa sig starkare genom dessa tillintetgjorda i en nära framtid? Önskar verkligen att vi alla kunde synliggöra de som lever (eller inte längre lever) i det där "skugglandet". Att vi även bekräftar alla de anhöriga eller barn till drabbade, vilka även de indirekt påverkas. Frustrerande! Uppenbarligen kan socialistiska beslut vara förödande för vissa som hamnat i prekariatet, de senaste årens politiska styrning är ett tydligt bevis, det är åtminstone min åsikt (och såna har vi ju var och en - än så länge - rätt till att ha). Fruktar nu att den där politiska styrningen kommer att fortgå i fyra år till, resultatet av att ett rasistiskt parti helt ofattbart lyckats ha tagit plats på den politiska arenan, såsom jag ser det. Så! Det var ett "litet" utvik.😀 I Allting växer är det en uppgradering till A4 som leder till "insomning", maskerad dödshjälp.

Historien manar helt klart till sund eftertanke. Det här var sannerligen inget lätt "bokomdöme" att skriva... men nu är det gjort. Vågade lite mer än vad jag normalt brukar göra. Modet svek mig inte denna gång, blivit lite tuffare. Vissa böcker gör oss starkare, oavsett vilken verklighet vi lever i (och hur sårbara vi än är), den här boken var tydligen en sådan för mig. Kanske kommer det att vara något helt annat i historien som berör just dig så starkt, bara den som läser finner, gör det!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5


En smakebit på søndag: Beatrice

Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa smakbitar hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbiten här idag hämtas från Beatrice av KG Johansson. Sidan 20:


 ... "Så tala om för mig, igen, varför jag genast borde skaffa noisy."
   Djupt teatraliskt andetag. Som det där leendet tog udden av. "För att aldrig vara ensam."
   "Men om jag vill vara ensam då?"
   "Då sätter du bara upp en skylt. Du vet. I noisyn. Du sätter upp ett slags skylt och ingen stör." Chris höll leendet vid liv.
   "Men dom kan ändå pinga mig. Ta kontakt."
   "Det kan du nu också."
   "Ja. Och det – det räcker för mig, förstår du?"
   "Och så är du rädd för att bli övervakad." Numera kunde de varandras argument lika bra som sina egna.
   Ana andades in och ut igen. "Ja. Jag är rädd för det. Jag har bara ett vanligt fånigt nät i huvudet och jag kan blinka fram sökningar och läsa meddelanden från folk, och när jag skickar själv formulerar jag tydligt i huvudet vad jag vill säga och sen läser jag genom det. Jag vill inte ta risken att säga något oövertänkt, eller att någonting händer så folk plötsligt ser in i mitt undermedvetna. Du vet vad jag menar. Eller påverkar mig, som den där tjejen gjorde för att få slut på kriget."
   "Jag vet vad du menar. Och du vet att sånt inte kan hända."
   "Jag är inte säker."
   "Och det gör ingenting."


Baksidestext:

"I slutet av 2000-talet är världen uppvärmd och kaotisk. Afrika, Sydamerika och stora delar av Asien har tystnat, Europa och Nordamerika kämpar mot terrorister. När ett rymdskepp med internationell besättning sänds mot asteroidbältet, officiellt för att leta mineraler, är det verkliga syftet ett annat – att ge världen hopp.
    Både Ana och hennes sambo Chris vill komma med på skeppet men Ana måste stanna på jorden. Innan skeppet ens har nått sitt mål händer något annat: en utomjordisk intelligens som kallar sig Beatrice tar kontakt med besättningen. Hon påstår att mänskligheten är hotad men att hon kan lösa problemet. Kommer världen att våga lita på henne?"


Boken kom som en trevlig överraskning med posten i måndags. Klart man blir glad i överkant för postpaket innehållande rec.ex. av en favoritförfattare! Känns som alla små glädjeämnen behövs just nu. Överraskande på ett annat sätt: visste inte alls om denna nyutkomna bok av KG Johansson. Utgavs i början av månaden. Ibland går vissa boknyheter förbi radarn även för oss bokbloggare, uppenbarligen.😉



Andras smakbitar hittar du länkar till här


fredag 23 november 2018

"Hemsökelsen på Hill House" av Shirley Jackson

Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson. Mima förlag. Översättare:
Inger Edelfeldt. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789188681072

"»En av 1900-talets viktigaste skräckromaner.« Stephen King

I åttio år har Hill House överblickat den lilla hålan Hillsdale. Därifrån ser det ståtligt och välbyggt ut. Men det finns något »osunt« med huset. Någonting rör sig i det, går längs med dess golv, någonting omänskligt, skändligt - ont.
Dr John Montague, en vetenskapsman som vill finna bevis för det övernaturligas existens, hyr det beryktade huset. Av tolv assistenter han velat få med sig anländer bara två: Eleanor Vance, en ung, tillbakadragen kvinna som flyr vardagen med sin handikappade mor, och Theodora, en excentrisk New York-konstnär. Med dem är också husets arvinge, Luke Sanderson, och på plats möter de husets förvaltare, paret Dudley, som vägrar vistas nära Hill House nattetid. Snart blir det klart för alla varför. Den som starkast påverkas är Eleanor. Som om huset ville henne något särskilt. 
Shirley Jacksons Hemsökelsen på Hill House har kallats en av 1900-talets bästa spökromaner. En amerikansk skräckklassiker som filmatiserats två gånger (1963 och 1999) och som nu också ska bli en TV-serie i tio delar på Netflix. Här i översättning av Inger Edelfeldt och med ett nyskrivet förord av DN-krönikören och bibliotekarien Jenny Lindh.

SHIRLEY JACKSON [1916-1965] är en av världslitteraturens mest inflytelserika författare i skräckgenren. Hon föddes i San Francisco, men familjen flyttade senare till östkusten och delstaten New York. Shirley Jackson kom att ge ut sex romaner och lika många novellsamlingar. Mest berömda är romanerna Hemsökelsen på Hill House [The Haunting of Hill House, 1959] och Vi har alltid bott på slottet [We Have Always Lived in the Castle, 1962]."

Något som kallats "en av 1900-talets bästa spökromaner" var jag såklart tvungen att läsa. Å ena sidan blev det riktigt bra och ruskigt då det spökade som värst, å andra sidan upplevde jag den något långdragen, med väl överspända och klämkäckt tillkrånglade dialoger. Förvisso får man väl ta hänsyn till att romanen inte är av purfärsk årgång, den utgavs ju redan 1959. Reagerade dessutom på att de trettioåriga kvinnliga deltagarna alltsomoftast betedde sig rätt barnsligt som småflickor. Kanske ett grepp för att öka den psykologiska spänningen? För mig blev det mest bara ett irritationsmoment.

Genom berättelsens gång får man följa de tre personer (var och en med olika övernaturliga förmågor) som handplockats och bjudits in av vetenskapsmannen Dr John Montague. Planen är att dessa fyra individer skall spendera en del av sommaren vid Hill House, detta för att undersöka de påståenden som finns om att huset skulle vara hemsökt. Att de tre övriga personerna i gruppen inte direkt reagerar på Eleanors sköra och labila mentala tillstånd är för mig en gåta. Men hade de fungerat trovärdigt och skjutsat hem damen, hade det förstås blivit en helt annan sorts spökhistoria. Att utröna Eleanors psyke är ju av väsentlig del av helheten.
Bland sidokaraktärerna utmärker sig den senare tillkomna Mrs Montague som en "frisk" humoristisk fläkt och en pikant krydda i anrättningen. Men i det stora hela kan jag just inte finna att någon enda av karaktärerna går att anknyta till, inte ens om jag anstränger mig. Detta ser jag nog som en nackdel.

Hill House beskrivs och namnges sådär ingående och upprepande, såsom brukligt för gotisk skräck. Kan inte låta bli att associera lite till godset Manderley i Daphne du Mauriers mest kända roman Rebecca från 1938. Här finns ju även en variant av Mrs Danver på sätt och vis, även om Mrs Dudley på Hill House kör en mer tillbakadragen och räddhågsen papegojastil.

"I set dinner on the dining room sideboard at six. Breakfast is ready at nine. I don't stay after dinner. Not after it begins to get dark. We live in town, nine miles, so there won't be anyone around if you need help..."

Filmen? Javisst! Den vill jag väldigt gärna också se.





Filmen The haunting of Hill House verkar helt annorlunda, uppges ju även vara just en "fri nytolkning" av Shirley Jacksons roman.

Den äldre filmversionen från 1963 verkar mer lik ursprunget:






Romanen är absolut läsvärd hursomhelst. Shirley Jacksons Vi har alltid bott på slottet står på tur, så mer avskräckt än så blev jag alltså inte.😉

Betyg: 3/5


"Göteborg rouge" av Håkan Tendell

Göteborg rouge av Håkan Tendell. Förlag: Nomen. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188759382


"2020-talet. Göteborg är Skandinaviens snabbast växande storstad. En pulserande, kosmopolitisk smältdegel. Ett ymnighetshorn för rockartister, popkonstnärer, författare och filmregissörer. En av världens hetaste regioner för innovativa startups och scaleups inom tech och life science. Smolket i glädjebägaren: det vimlar av mafiosos, gatugäng, gangsters av alla slag. Göteborg har inte längre sju särskilt utsatta områden. Endast ett: hela staden. Hammarhämnaren Frank har nyss kört i havet med en Lamborghini från piren utanför Varbergs fästning.
Göteborg rouge är uppföljaren till den hårdkokta thrillern Göteborg noir."


Tackar ju i princip aldrig nej till ett fiktivt framtidsscenario, så inte heller denna gång då det handlade om Göteborg rouge, fristående efterföljare till Göteborg noir. Inte läst den sistnämnda, så jag kan inte jämföra.

Stirra er för övrigt inte blinda på mitt lågt satta betyg (en 2:a betyder ungefär: "Den va la änna okej"), för till största del handlar det här om en typ av bok som inte direkt passade med min personliga smak, vissa saker tyckte jag inte alls om, det skall erkännas. Förstår i viss mån att man skall se de hårdföra ytligheterna tillsammans med det känslolöst råa och slabbiga våldet som genialt hyperironiskt. Inget djup, bara snabba, hårda puckar. Gillar ju ändå i viss mån satiren (som man kan läsa in om viljan finns), den där rädslan som förblindar, förlamar och låter kriminaliteten öka, vinna mark, växa sig starkare. I Göteborg rouge år 2020 har t.ex. Ku Klux Klan tagit plats på den politiska arenan, och ett kriminellt gäng med en f.d. IS-ledare har medelst maffiosa metoder successivt satt skräck i och trängt undan en alltmer försvagad polismakt, till en undanskymd position.

Hur ser vår verklighet ut om lite drygt ett år om vi beaktar hur nyhetsflödet ser ut idag?

Missade visst att ge en smakbit ur denna bok, därför kommer den här, från sid. 137:

..."Bekämpningen av kriminaliteten i Frölunda/Tynnered fick i stället utgå från stationen på Aminogatan i ett obefolkat industriområde i Mölndal. Emellertid blev måttet rågat när två poliser övermannades på Opaltorget och blev svårt misshandlade samtidigt som klanmedlemmarna stod runt omkring och kallade poliserna horungar och lade upp filmer av misshandeln på sociala medier. Det fanns behov av att sända rätta signaler. Att sätta hårt mot hårt. Samtidigt var det inte många poliser som var pigga på att bli ovänner med klanledaren. En efter en som blev beordrad att göra husrannsakan hos IS-officeren vägrade och valde hellre att få sparken. Näringslivet kunde ändå erbjuda trevliga arbetsuppgifter och betydligt bättre villkor än polisens låga löner."

För att riktigt skaka om och driva upp tempot laddas romanen fullproppad med kräm, humoristiskt levererad men bara kall och hård, var finns värmen, karaktärerna man kan uppbåda en viss sympati för? Har läst några noir-inspirerade romaner tidigare, och visst, det kallhamrat cyniska och manipulerande skall ju förstås vara med, men ändå, saknar någon slags motvikt även för den hårdkokta thrillern. För mig räcker det liksom inte med den humoristiska tonen, mysig göteborgska och jargong, för att väga upp mot det tuffa och brutala, grävandet i hjärnsubstans och blod som sprutar... undrar i mitt stilla sinne: vad är det egentligen jag sitter och läser? Kanske är jag helt ute och cyklar, kanske hänger jag inte längre med i svängarna för hur det skall vara? Kanske måste det vara så här för att vi skall haja till och reagera för vad som håller på att hända runtom oss i verkligheten? Jag vet faktiskt inte!

Baksidestexten (se ovan) gav mig en vink om att man skulle få en mer utförlig bild av ett intressant framtidsscenario, ett framtida samhälle med startups (nystartade företag med snabb tillväxt) och scaleups (startups som växt sig stora under kort tid) inom teknologi och livsvetenskap. Visst var miljöbeskrivningarna för Göteborg något av det bästa med just Göteborg rouge, men skulle verkligen ha velat ha mer beskrivning kring just samhällsutvecklingen, förutom den där eskalerade kriminaliteten som hamnat bortom all kontroll. Möjligen förväntade jag mig något som visade sig vara något helt annat... och blev lite besviken, sånt händer.

Boken startar med ett "företal" där intervjuarens frågor ger författarens svar. På en av dessa frågor som rör ambitionen bakom Göteborg rouge blir svaret:

"Att leverera en gedigen läsupplevelse. Och att boken skulle bli den blodigaste romanen i den svenska litteraturhistorien. Detta utan att för den skull göra avkall på den önskvärda skönlitterära verkshöjden."

Och ja visst, tror Håkan Tendell faktiskt lyckats genomföra sin ambition. För egen del är nog "blodigaste romanen" (lägg till blodig även äcklig, våldsam, känslokall) av den här sorten inte så passande för just mig. Men kanske är det nu det allra bästa tipset för dig som gillar den riktigt ordentligt råa, hårdkokta stilen? Testa!

Betyg: 2/5


"Råttfångaren" av Kamilla Oresvärd

Råttfångaren av Kamilla Oresvärd. Förlag: Bokfabriken. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (pocket). ISBN: 9789178350414

"STINA SEGER har tagit en välbehövlig semester och är i Marbella med sina två bästa vänner Amelie och Carolina. När hon kommer hem till Sverige blir inget som hon tänkt sig. Hon blir omplacerad från sin tjänst vid Göteborgspolisen och vad värre är, Amelie försvinner spårlöst.

Stina får inte arbeta med fallet. Trots det blir hon inblandad och befinner sig snart mitt i en katt och råtta-lek där inget är vad det ser ut att vara. Ju mer hon nystar i fallet, desto mer inser hon att sanningen finns henne skrämmande nära. Samtidigt börjar tiden rinna ut. Kanske är det redan för sent?
Råttfångaren är en klaustrofobisk spänningsroman om hur lögner och fasansfulla hemligheter från det förflutna hemsöker både de skyldiga och de oskyldiga. Ingen går säker och ingen går att lita på.

Råttfångaren är en fristående uppföljare till Minnesbäraren (2015) och Jägaren (2017) som båda varit utgivna som ljudboksserien "Seger". 

KAMILLA ORESVÄRD har bland annat läst språk och litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och arbetar sedan många år tillbaka som ansvarig för kommunikationsfrågor i ett internationellt bolag. Hon bor i Göteborg och har man och två döttrar. Kamilla debuterade 2015 med lovordade Minnesbäraren."

Det här är den tredje delen i kriminalserien om Stina Seger. Har tidigare av författaren läst Jägaren, den föregående delen i serien. Efterföljaren Råttfångaren tyckte jag definitivt var mycket bättre, av flera anledningar.

Det jag upplevde som positivt för den andra boken upprepades även här, d.v.s. att den var snabb- och lättläst med korta kapitel, hade generös dialog och skickligt konstruerade twister. Men i denna uppföljare fick jag betydligt mer sympati för huvudkaraktären Stina Seger, och persongalleriet i övrigt kändes mer intressant (med både trevliga och mindre trevliga karaktärer). Sådant kan också betyda ganska mycket för helhetsupplevelsen. Dessutom blev jag mer engagerad i handlingen, det mystiska och hemlighetsfulla i det förflutna gav liksom extra drivkraft till det redan höga tempot.
För övrigt en bra blandning vad gäller offer och förövare, polisarbete, vardagsliv och relationsdrama, allt i lagom balans. Även personbeskrivningarna flöt in på ett mer smidigt och naturligt sätt, utan att ta för mycket plats.

De olika miljöerna, spanska soliga Marbella och ett regntungt grått Göteborg, ges både ljus och mörker, både i det förflutna och i nutid, allt som skett och sker vävs samman vartefter händelseutvecklingen fortskrider och helhetsbilden klarnar. Kontrasterna i miljöbeskrivningarna gör det bara ännu mer levande och verklighetstroget. Spännande cliffhanger i epilogen, undrar just om det följs upp i nästa del...

Så sammanfattningsvis en riktigt spännande bladvändarhistoria när man önskar något fängslande och lättläst. Klart jag vill fortsätta läsa om hur det kommer att gå för Stina Seger och de övriga. Känns som Stina är på väg att komma på rätt köl i livet igen, men lite lurigt är det, lär komma fler problem framöver då ett mörkt moln ser ut att dra in på det privata planet. Vi får se.😉

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


"Mantor" av Karolina Bjällerstedt Mickos

Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos. Fafner förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188511966

"Vem är Esperani som alla på teatern Fågelgården pratar om? Och vilka är fritänkarna, vars torn bränns ned varje år på Vårfestens afton?

Mantor är en ung adelsman som flyr från ett krig som hans land utkämpat i generationer. Han byter identitet och blir flöjtist på en teater i det fjärran Pyros, ett kulturellt och religiöst centrum där teaterkonst och gudsdyrkan är intimt sammanflätade. Mantor har kommit undan kriget, men i Pyros lurar andra faror. Templet och Högsta prästinnan håller staden i ett järngrepp. På teatern kokar det av intriger och snart är Mantor indragen i jakten på en mördare. Men vem kan han egentligen lita på?

Karolina Bjällerstedt Mickos bor i Järfälla och arbetar som kommunikatör. Mantor är första boken av tre i hennes sällsamma och spännande verk Till Esperani."

Denna nya reviderade version av fantasyromanen Mantor utgavs som e-bok och ljudbok redan i somras, för att nu även komma ut i häftat format. De två följande delarna i trilogin har titlarna Larona och Dorei; även dessa skall ges ut på nytt framöver. Del ett (första gången utgiven 1998) inleder alltså en fantasysvit - "Till Esperani" - i tre delar.

I handlingen vävs spännande intriger och dramatik samman med filosofiska resonemang och intressanta karaktärer. Miljöer och stämningar beskrivs på ett magiskt sätt som förflyttar mig som läsare dit, jämförbart med hur jag sådär inlevelsefullt upplevde Sagan om ringen-trilogin första gången den lästes, en sån effekt är (ur mitt perspektiv) ett absolut tecken på fantasy av hög klass, den som inger äkta fantasykänsla.

Trots att handlingen i Mantor till största del utspelar sig i en och samma stad, Pyros, samt dess teater Fågelgården, blir det inte mindre äventyrligt eller i avsaknad av action. Mantor bjuder på ett intensivt relationsdrama där sympatier för karaktärerna skiftar genom berättelsens gång. Man får sakta veta hur det egentligen förhåller sig, och på vägen blir lojaliteterna delade eller byter fokus, inget känns direkt förutsägbart. Här finns inget tydligt ont och gott, svart eller vitt; på så vis ganska annorlunda fantasy, och då menar jag annorlunda på ett riktig bra sätt!
De övernaturliga elementen finns, men knappt märkbart är de integrerade, fulländar stämningen och magin i läsupplevelsen.

Staden Pyros och dess polyteistiska religion är liksom karaktärerna något som ges förklaring successivt, man försöker genom historiens gång förstå hur det segregerade samhället i denna fiktiva värld fungerar, de motkrafter som finns då religionen förtrycker folket. Om man skall tolka detta mångguderi som det sekulariserade samhällets "ersättningar" då konsumtion och köpkraft, ny teknik, perfekt ytligt utseende, optimering och strävan efter någon slags evig ungdom, ibland nästan ges religiös innebörd (med tillhörande gurus)? Ja, det är antagligen upp till var och en att avgöra. Men visst, kanske kan man skönja ett visst stråk av samhällskritik i detta?

Tycker mycket om den sortens historier där man kan hitta något mer, om man tittar lite djupare. Gör tanken rörligare på samma sätt som riktigt gamla folksagor och andra muntligt traderade berättelser kan göra. Så visst fyller fantasy en funktion för här och nu, även om välbehövlig verklighetsflykt och magisk underhållning för stunden är nog så viktig! Mantor har allt detta, och utan tvekan ser jag fram emot att läsa trilogin i sin helhet.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


onsdag 21 november 2018

Tillfälligt avbrott, igen!

Återigen datortrubbel. Samma skärmproblem. Flera recensioner ligger färdiga för finputsning, Veckans topplistor har jag ännu inte besökt (mina uteblivna kommentarer betyder alltså inte att jag blivit högdragen på något vis!). Har bara någon eller några minuter på mig innan skärmen bryter ihop (bara den här texten har krävt två av- och påslag), så ingen idé att åstadkomma något mer tidskrävande än just denna lilla notis. Skall försöka återkomma så snart det är möjligt. Kanske med ny dator. *suck* Detta behövde jag verkligen inte just nu... heller.


tisdag 20 november 2018

Veckans topplista v.47 – Höstens bästa

Dags för "Veckans topplista", som på tisdagarna arrangeras av Johannas Deckarhörna. Såhär skriver Johanna:

"Snart står vintern för dörren, i alla fall om man ska följa kalenderåret som räknar december som en vintermånad. Därför börjar det bli dags att summera höstens läsning och veckans topplista handlar idag om höstens bästa böcker."

Rangordning av böckerna på listan görs inte här heller. Valde dessutom in en (Ketoguiden) som lästes och skrevs om på bloggen i slutet av augusti, för det var ju en sådan bok jag återkom till lite då och då senare under hösten också... böcker med recept brukar kunna ha den effekten.

Här kommer mina fem allra bästa böcker denna höst:


  1. Ketoguiden av Martina Johansson
  2. Det som inte växer är döende av Jesper Weithz
  3. Kaos av Johanna Juneke
  4. Stockholmspesten av Sofia Albertsson
  5. Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos

(Titlarna länkar till bokomdömen och recensioner här på bloggen, förutom Mantor för vilken den nya reviderade upplagan släpps idag - antingen kommer min recension här på bloggen idag eller i morgon)


Andras topplistor på temat finns här


måndag 19 november 2018

Dagens bokpost: Beatrice


Beatrice
av KG Johansson


Wow! Sådana här överraskningar gillar jag verkligen! Överraskning på två sätt, å ena sidan hade jag helt missat utgivning (den 2:a dennes) av boken, å andra sidan kom den alltså som ett överraskningsexemplar från författaren, med ett: "Recensera gärna!". Jamen, naturligtvis självklart!☺

Den som har ett hum om vad jag skriver om här på bloggen vet att jag mer än gärna läser fantastik, och i framkant finns då denna författares böcker. En sf-roman som denna måste ju på så vis få förtur. Lägger det påbörjade projektet med Kings fantasyserie (Det mörka tornet) åt sidan, den kan absolut vänta, nu vill jag läsa Beatrice! För såhär är det: känslan från Samvetsmakaren dröjer sig kvar fortfarande, trots att den lästes i februari... men vad betyder tidsaspekten när det gäller böcker som betecknas med superlativet bäst? Denna nya sf-roman verkar på samma sätt så lovande, kolla bara baksidestexten:

"I slutet av 2000-talet är världen uppvärmd och kaotisk. Afrika, Sydamerika och stora delar av Asien har tystnat, Europa och Nordamerika kämpar mot terrorister. När ett rymdskepp med internationell besättning sänds mot asteroidbältet, officiellt för att leta mineraler, är det verkliga syftet ett annat – att ge världen hopp.
    Både Ana och hennes sambo Chris vill komma med på skeppet men Ana måste stanna på jorden. Innan skeppet ens har nått sitt mål händer något annat: en utomjordisk intelligens som kallar sig Beatrice tar kontakt med besättningen. Hon påstår att mänskligheten är hotad men att hon kan lösa problemet. Kommer världen att våga lita på henne?"

...kompletterad med författarinfo:

"KG Johansson var Sveriges första professor i rockmusik men lämnade det arbetet 2006 för att skriva på heltid. Bland priser och stipendier märks det svenska sf-priset Spektakulärt (tre gånger), Region Norrbottens heder- och förtjänststipendium, förstapriset i Mix förlags novelltävling 2012, samt många stipendier."

Har av KG Johansson tidigare läst: SvarthundenGoogolplex, ToshAfrickaDen enda dåliga människan i världenSamvetsmakaren, Under den döende stjärnan, OmegaFyra kvinnor fyra flickor och Biotika (titlar länkar till mina recensioner/bokomdömen här på bloggen). Så ja, detta blir bok nummer elva!👍

På förlaget TiraTiger Förlag finns mer information om Beatrice samt köplänk och länk till provläsning av första kapitlet.


ISBN: 9789177732273


Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!


söndag 18 november 2018

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar idag smakbiten ur Allting växer av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):


  " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.
   Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fall.
   Doktorn hade lutat huvudet i handen så att ena axeln sköt upp ännu mer. Kanske återgav hans animerade persona hans verkliga utseende, Embla hade sagt att det var inne bland högrankade numera. Men läkare och andra beslutsfattare brukade inte vilja vara igenkännliga, det kunde skapa obekväma möten på söndagspromenaderna."


Tvärtom egentligen, men just det där att "animerade persona" stämmer med verkligt utseende fick mig att dra paralleller till "Snapchat dysmorphia", som man kunde läsa om i nyhetsflödet igår. Läskigt! Friska unga människor som vill göra om sig genom operation, för att se ut som sina retuscherade selfies på nätet... så oerhört konstigt.😲


Baksidestext:

"Efter klimatkatastrofer och världskrig har Förenta Nationerna förtätats till en klimatkontrollerad zon. Här lever människor det goda livet bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier.

Jossi, nygift och nyutexaminerad konstnär, borde egentligen vara lycklig. Men trots att medicinimplantaten reglerar hennes hormonnivåer drabbas hon av en oförklarlig dödsångest, som inte ens det kryoniska löftet om evigt liv biter på.

På jakt efter förklaringar söker sig Jossi till politiken. Men de etablerade partierna visar sig vara fulla av floskler. Snart dras hon i stället in i en radikal organisation, som tror att lösningen på allt är att omvandla människans relation till naturen…"


Lyra Kolis Allting växer har jämförts med Karin Boyes Kallocain, Aldous Huxleys Du sköna nya värld, och något som gränsar till Margaret Atwood... så självklart var jag tvungen att läsa denna också!😅



Andras smakbitar finns idag länkar till här


torsdag 15 november 2018

Helgfrågan v. 46

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Denna veckas frågor:

"Har någon adventskalender? 

Bonusfråga: Choklad eller chips?"


Länge sedan sådant. Det barnsligaste jag har närmast runtomkring är hundar och katt, vilka näppeligen uppskattar kalendrar framför hundtugg och kattgodis. Men kanske man skulle fixa en adventskalender här på bokbloggen, med en boklig lucka om dagen fram till jul? Tål att tänka på. Bara inte ambitionsnivån blir för hög, det orkar man inte med i december månad, värsta månaden på året enligt mig.


Bonussvar: 

Ingetdera egentligen. Har ett i andras ögon udda matval (ketogen kost), då går allt annat bort än riktig mat med minimalt av kolhydrater, såklart inga sötsaker och sådant. Men okej, för att variera fettintaget kan man väl tänka sig en pellets kakaosmör (100% fett) i morgontéet kanske. Så svaret får bli choklad-liknande, fett men inte det minsta sött.😍



Andras svar finns länkar till här


onsdag 14 november 2018

Recensioner och olika sorters recensenter



Läste en kommentar på facebook nyligen, som fick mig att fundera.

Det var en författare som hade delat en bitsk pressrecensents "recension" (om man nu kan kalla den så, gillade för egen del inte alls hur recensionen var skriven, då t.o.m. fördomsfulla åsikter om författarens läsare framhölls, otroligt dumt😣). En som där nedanför kommenterade detta, ansåg att det var de som inte kunde skriva böcker som skrev recensioner, och hur dessa sedan i sina recensioner försökte förklara hur de som kan skriva inte kan det... med det menades väl (kan jag tänka mig) att han tyckte att den som recenserar böcker gör detta utav någon slags förbittring över att själv inte kunna skriva så bra som den som verkligen kan skriva bra. Men *suck!* inte är det väl så hörrni (ni som nu, liksom mig, inte är författare men ändå skriver recensioner på bokblogg)? Snacka om att dra alla över samma kam p.g.a. ett enda surkart!

Tror faktiskt jag aldrig skrivit en bokbloggsrecension där jag försöker förklara hur någon författare inte kan skriva, däremot försöker jag ofta, helt tvärtom, förklara hur otroligt bra en författare skriver genom att fokusera på bokens handling, hur boken upplevs från mitt perspektiv. Om boken är "dålig" (inte alltid detsamma som dåligt skriven) läser jag aldrig ut den och därmed skriver jag heller inget bokomdöme här på bloggen. I de fall då boken inte är i min smak (därmed inte sagt att andra kan tycka den är helt fantastisk!), men då det gäller ett recensionsexemplar som jag anmodas skriva om, så måste ju ändå nämnas sådant jag själv inte tyckte så bra om, men den åsikten kan jag ju bara själv stå för, andra får bilda sin egen åsikt. Allt kan inte passa alla och något som jag gillar kanske du tycker är botten, och tvärtom. Det är precis som det skall vara, inget att bli upprörd över.

Proffsrecensioner i pressen bör inte jämföras med recensioner på personliga bokbloggar. Det är ju två skilda sorter, var och en bra på sitt sätt. Både proffsrecensenter och amatörrecensenter ökar ju uppmärksamheten kring böcker och läsande... borde inte det vara något positivt? Och inte skall man väl behöva vara författare för att ha rätt att skriva om böcker som man läst? Kan väl räcka om man som mig är en bibliofil? Ja, egentligen inte ens det, alla har väl rätt att skriva om dessa enastående böcker man läser, oavsett om det sker professionellt i dagspress eller amatörmässigt på en personlig blogg?

Kanske lyckas man inte alltid så bra med att skriva recensioner, varken som proffs eller amatör, hursomhelst ger väl övning färdighet även vad gäller det. Men alltid bra att lägga fokus på själva bokens innehåll och inte ha en massa åsikter om författaren eller författarens läsare...

Eller vad tycker ni?


Dagens bokpost: Gubbas hage


Gubbas hage
av Kerstin Ekman


Hämtade en sådan otroligt fin bok på Norrköps paketutlämning idag! Blev så glad när jag blev erbjuden recensionsexemplar för någon av de nominerade titlarna till Augustpriset. Klart jag var intresserad, speciellt Gubbas hage (Augustprisnominerad i kategorin Årets svenska fackbok) lockade ju sådär alldeles särskilt.


Kerstin Ekman:




Strövtåg i Roslagens skog och mark ligger mig nära, om än inte med så mycket vilsegång kanske... klarat mig bra från sådant.😉

Som jag ser fram emot att få läsa, njuta och skriva om denna på bokbloggen! Troligen en sådan där perfekt julklappsbok att tipsa om dessutom.


Beskrivning:​

"Den här boken handlar om ett halvt tunnland hagmark och om alla ställen i omgivningarna där jag vandrat och ibland gått vilse. Jag har skrivit upp vad som har hänt och vilka växter och djur jag under årens lopp har sett. Mina följeslagare har varit många; de flesta är döda sedan länge. De har lärt mig allt om det som lever och växer här.

Kerstin Ekman skriver om det vilda i skog och ängsmark och om den artrikedom som nu hotas av utarmning och försvinnande. Hon läser och vandrar i landskap och litteratur och låter oss dela det hon sett, tänkt och lärt."




ISBN: 9789100174118


Stort tack till Fanny Larsson på 
Svenska Förläggareföreningen för rec.ex.!


tisdag 13 november 2018

Veckans topplista v. 46 – Gråa bokomslag

Veckans topplista arrangeras av Johannas Deckarhörna på tisdagarna. Johanna skriver:

"Nu är vi mitt inne i den gråaste och tristaste delen av hösten. Löven ligger på marken, antalet soltimmar är typ noll och det dröjer ännu några veckor innan vi får tända våra juleljus. Därför tänkte jag att vi nog behöver en påminnelse om att grått kan vara en snygg färg. Så idag vill jag se fem favoriter när det gäller bokomslag som går i gråa färgtoner."

Visst, löven ligger på marken och dagens löp säger att Löfven hyllar Lööf. Jag fattar noll plus noll, när allt är upp och ned, bak och fram, tokigt både härs och tvärs. Inget är vad det varit och inget blir som det ska. Men en sak är säker, när det angår det yttre (bokomslagen) är de gråa favoriterna nummer 3, 4, 5. Vad gäller det inre (innehållsmässiga) är samtliga favoriter, så en varm rekommendation för dessa Två Plus Tre, Fyra Plus En:


 +




  1. Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt av Pär Holmgren
  2. De förjagade av Mikael Strömberg
  3. Noll Plus Noll av Teodor Werelius
  4. Änglarnas svar av Stefan Einhorn
  5. Det som inte växer är döende av Jesper Weithz


Titlar länkar till bokomdömen och recensioner här i bokhyllan.



Sid. 8; Noll Plus Noll av Teodor Werelius:




"Han som drömmer om galaxer

Han är ingenting, har inga gränser
inga minnen, inga tankar
bara känslor, alla känslor.

Han ser ljus och färger
fladdrande punkter i mörkret
platser där han aldrig varit.
Varför finns de inte längre?"







Andras topplistor på temat finns här


måndag 12 november 2018

Bok- och bloggrelaterat

Tittar in för att tipsa om en tävling som nyligen utlysts på fb-gruppen Bårhuset - snack om skräcklitteratur. Det är nystartade förlaget Dystopia publishing (beskriver att de kommer att specialisera sig på mörker och undergång) som lottar ut två ex av Blodsmak, en deckare/spänningsroman med övernaturliga inslag, skriven av författaren Eva Häggmark.

Facebookgruppen är f.ö. skapad av det eminenta förlaget Swedish Zombie. Ambitionen med gruppen lär vara att lyfta fram svensk skräcklitteratur samt vara en mötesplats för svenska författare och läsare (refererar till fb-gruppens beskrivning), vilket ju är en alldeles utmärkt bra ambition. Bl.a. arrangeras just boktävlingar, så värt att gå med alltså. Ofta handlar tävlingarna om att skapa texter, har därför inte tidigare deltagit i någon av dessa tävlingar. En vanlig dödlig läsare utan författarambitioner, som mig, tar då ett steg tillbaka. Som bokbloggande doldis smygläser jag ändå gärna det andra skriver, håller mig à jour lite vid sidan om...😉

Nåväl, medverkan i den här tävlingen, som jag såhär bloggledes vill tipsa om, har inget med att visa upp sina färdigheter i prosa och fantasi, utan det är en fototävling! Man är med och tävlar genom att i kommentarerna visa upp sin läskigaste bild, ett otäckt foto du tagit. Låter väl kul? Senast midnatt den 16 november skall bidraget laddas upp. Själv bidrog jag med bilden nedan, Mörby slottsruin fotad för fyra år sedan (fler bilder där och då här). Tycker det bara är korparna i det döda trädet och den - bara lätt anade - bleka siluetten i fönstergluggen som saknas för fulländning, men ändå!:


Den som sysslar med nattfotografering kan på platsen skapa riktiga mästerverk med effektfull stjärnhimmel i bakgrund. Så himla tjusigt!

Så till det bloggrelaterade...

Kollade igår bloggstatistiken på skoj och blev rätt överraskad av tippat och otippat vad gäller "intresse" (besökstoppar) för bokrecensioner.

Hade helt klart tippat på att intresset skulle bli stort - förr eller senare - för böcker i serier som Wilderängs Stjärntriologi eller Selanders Väringasagan, det var liksom väntat. Varför Huset på udden av Agatha Christie är bland besökstopparna är däremot en gåta, kanske har det med att den i år gick som tv-serie? Mycket möjligt. Täcknamn: Hilde av Kjell Ola Dahl finns också med bland de välbesökta, rätt väntat, liksom den fenomenalt bra novellixen Spår i snön av Jonas Karlsson, föga förvånande. Otippat var dock att Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar, en antologi av Föreningen Arbetarskrivare, skulle bli med på "Hela tiden"-statistiktoppen för sidvyer... oväntat, men förtjänar verkligen all uppmärksamhet.

Tittar man på sådant som fått megaintresse på senare tid - med raketfart! - hittar man t.ex. Ketoguiden av Martina Johansson, klart otippat, hade nog trott det var för "udda". Vem vet, kanske det rentav blivit trendigt med ketogen kost?
Trodde däremot verkligen att Stockholmspesten av Sofia Albertsson skulle få stor uppmärksamhet, men icke, egendomligt... nåja, det kanske kommer. Möjligen får den dystopiska skräckpärlan mer fokus via Instagram? Den världen har jag noll koll på.

Sådär ja, nu blev det visst dags för Martinas "Blodsockerte" (addar en tsk ceylonkanel till den mixen) och Shirleys Hemsökelsen på Hill House. Mina väl kombinerade "toppfavoriter" just nu.👌



söndag 11 november 2018

En smakebit på søndag: Råttfångaren

Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa smakbitar hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbiten här idag hämtas från Råttfångaren av Kamilla Oresvärd. Ett dygn har gått sedan Stinas väninna Amelie försvann, inga ledtrådar för vad som kan ha hänt henne har ännu dykt upp. Sidan 98:




   "Hon, Lilly och Annie har varit ute med Missing People och letat hela eftermiddagen. De har täckt varenda lerig centimeter av den nästan hundrafyrtio hektar stora Slottsskogen. De har varit i djurens hägn, på lekplatsen Plikta, i Smålandsgården och uppe vid Observatoriet.
    Att gå med Missing People som privatperson och inte vara där som polis har känts märkligt. Hon såg sina kollegor och hejade på några av dem, men försökte så långt det var möjligt att undvika dem. Det är så många frågor de vill att hon ska svara på och hon orkar inte. De vill veta hur hon mår, när hon kommer tillbaka, men framför allt vad det egentligen var som hände på Dicksonska palatset."




I fredags fastnade jag direkt i Råttfångaren, den tredje delen i krimserien om Stina Seger. Och på den vägen är det. En bok som högst sannolikt skulle kunna bota vilken besvärlig lässvacka som helst, speciellt nu då det novembergråa höstmörkret tröttar extra mycket. Perfekt pocketbok när man vill ha något som är både spännande och lättläst. Går att läsa fristående.


Andras smakbitar för denna söndag hittar du länkar till här


fredag 9 november 2018

Dagens bokpost: Råttfångaren


Råttfångaren
av Kamilla Oresvärd


En riktig trevlig överraskning kom med posten denna fredag. Behövde verkligen boosta pågående läsningshögen, så den här kriminalromanen passade utmärkt just nu! Och naturligtvis måste småviltsjägaren Kajsa fastna på en bokbild med den kattjusande titeln Råttfångaren.😊

Har tidigare läst Jägaren, som är den andra delen i serien om kriminalkommissarie Stina Seger. Den boken tyckte jag i det stora hela rätt bra om (med vissa små reservationer). Ska bli så spännande att se hur denna uppföljare är i jämförelse.


Innehållsbeskrivning:​

"STINA SEGER har tagit en välbehövlig semester och är i Marbella med sina två bästa vänner Amelie och Carolina. När hon kommer hem till Sverige blir inget som hon tänkt sig. Hon blir omplacerad från sin tjänst vid Göteborgspolisen och vad värre är, Amelie försvinner spårlöst. 

Stina får inte arbeta med fallet. Trots det blir hon inblandad och befinner sig snart mitt i en katt och råtta-lek där inget är vad det ser ut att vara. Ju mer hon nystar i fallet, desto mer inser hon att sanningen finns henne skrämmande nära. Samtidigt börjar tiden rinna ut. Kanske är det redan för sent?   Råttfångaren är en klaustrofobisk spänningsroman om hur lögner och fasansfulla hemligheter från det förflutna hemsöker både de skyldiga och de oskyldiga. Ingen går säker och ingen går att lita på. 

Råttfångaren är en fristående uppföljare till Minnesbäraren (2015) och Jägaren (2017) som båda varit utgivna som ljudboksserien "Seger". 

KAMILLA ORESVÄRD har bland annat läst språk och litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och arbetar sedan många år tillbaka som ansvarig för kommunikationsfrågor i ett internationellt bolag. Hon bor i Göteborg och har man och två döttrar. Kamilla debuterade 2015 med lovordade Minnesbäraren."

Kamilla Oresvärds böcker kan man dessutom läsa mer om på författarsajten här.


ISBN: 9789178350414


Tusen tack Bokfabriken för recensionsexemplaret!
💖


torsdag 8 november 2018

Helgfrågan v. 45

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Denna veckas frågor:

"Vad läser du nu? Bonusfråga: Berätta något du tror vi inte vet om dig?"


Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson, men även Göteborg rouge av Håkan Tendell. Kämpar lite med sistnämnda... var nog i väl våldsammaste och hårdkokta slaget för mig, byter bok så fort jag hamnar vid dom partierna, så det kan antagligen ta sin lilla tid att komma igenom, kanske blir det bättre, eller kanske inte, vi får se. Bra att ha flera böcker på gång samtidigt hursomhelst. Inväntar även denna som jag nyligen tackat ja till som ett rec.ex.:


Hoppas alltså att Gubbas hage av Kerstin Ekman dyker upp i postlådan snart. (Se där! Nu fick ni veta något om mig som ni inte visste😄) Tror den kan vara riktigt riktigt bra, passa mig utmärkt att läsa och att skriva om här på bloggen. Augustprisnominerad i kategorin Årets svenska fackbok dessutom. Säkert en sådan där perfekt julklappsbok skulle jag tro.


Andras svar finns länkar till här


"Vajlett och Rut" av Karin Alfredsson

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson. Förlag: Bokfabriken.
Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).
ISBN: 9789176299067


"Karin Alfredsson följer upp förra höstens succé Skrik tyst så inte grannarna hör (nominerad till Årets bok 2018) med en relationsroman om två kvinnor i Västerbottens inland, i mitten på förra seklet. Om hur det var och är att tvingas bryta mot normen för att vara sann mot sig själv.

Vi har försökt med fri uppfostran. Försökt med sådant som jag har hört att fröken tror på.

Det är sant. Vajlett tror inte på aga. Hon tror inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som barnen i Granträskåsen är vana vid. Hon vet att det finns föräldrar som tycker att ungarnas nya skolfröken är alltför slapphänt och inte gudfruktig nog. Men hon står på sig, vänjer sig nog vid hur sladdret går. Hon är inte den enda det pratas om.

Nej, bytelegrafen går även om andra. Till exempel om den nya postfröken och hennes hår. Rut är den enda kvinnan i byn som är kortklippt, kanske för att hon inte är rädd för Guds straff. När Vajlett hör vad barnens mödrar sagt om postfröken är hon tacksam att hon stått emot frestelsen att själv ta fram saxen.

Ändå har de inte hört allt. Ingen mer än Vajlett och Rut har en aning om känslorna som växer så starkt mellan dem, Gud förbjude …

Karin Alfredsson är en av vår tids största kvinnorättsförfattare. Hon har varit verksam som journalist i drygt 40 år, bland annat på Aftonbladet och SVT. Hon bokdebuterade 1979 med Den man älskar agar man?, den första debattboken i Sverige om mäns våld mot kvinnor. 2006 fick hon Svenska deckarakademins debutantpris för 80 grader från Varmvattnet. Karin är flitigt anlitad moderator och politisk utfrågare. Hösten 2017 gjorde hon comeback efter sex års paus från det skönlitterära skrivandet, med romanen Skrik tyst så inte grannarna hör, nominerad till Årets bok 2018."

Ännu ett oväntat recensionsexemplar, en sådan där typ av bok jag aldrig själv skulle ha valt att läsa. Relationsromaner, och kanske speciellt den här sorten, har jag liksom ingen möjlighet att bedöma på ett rättvisande sätt. Ämnet passar kanske tidens tendens och fyller möjligen därmed en funktion för många av idag, och man måste ju inte själv förstå allt. Sen har jag lite svårt för det här med återgivna brev i romaner, upplever ibland att det stoppar upp flödet i handlingen något. Så även här: ta ovanstående i beräkning vad gäller mitt lågt satta betyg. Får erkänna att den här boken skumlästes rätt friskt, tempot är rätt långsamt och ganska händelselöst... eller ja, fann inget som kändes som det berörde mig särskilt starkt, förutom det som handlade om pojken Torbjörn som vägrade prata, historien om honom var snäll och fin, med en rolig upplösning på problemet.

Boken är ju trots allt välskriven och kan tänka att de som var barn och gick i småskolan i slutet av 40-talet och början av 50-talet på landsbygden känner igen sig ganska väl, med många träffande tidsmarkörer. Sånt är alltid trevligt i historiska romaner som denna. Gillade dessutom att platsen för handlingen är förlagd till Västerbottens inland, lite annorlunda. Vill på det viset se mer av landet i de svenska romanerna, verkar annars ofta bli kluster vid vissa platser, inget fel i det, men saknar ibland variationen.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Vajlett och Rut:
Mias bokhörna
Västmanländskans bokblogg


onsdag 7 november 2018

"Den moderna gentlemannen" av Måns Zelmerlöw & Alexander Wiberg

Den moderna gentlemannen av Måns Zelmerlöw & Alexander Wiberg.
Förlag: Bokfabriken. Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (halvklotband). ISBN: 9789176299807

"I handboken Den moderna gentlemannen får du tips, inspiration och råd om allt från smoking till basgarderob. Följ med in i en värld av kostymnörderi, stilsynder och skovård. Vad är en lapel chain och vilken är den enda slipsknuten du behöver kunna? Och vad håller egentligen i alla lägen – tassel loafers eller sneakers?
Artisten Måns Zelmerlöw och stilexperten Alexander Wiberg ifrågasätter varandra, guidar och djupdyker i en analys av gentlemannamässig stil – och livsstil. Vad bör en modern gentleman hålla fast vid och vilka beteenden kan förkastas? Ta del av utökade vett och etikett-regler, få en fast hand att hålla i vid din egen whiskyprovning och hitta den för dig perfekta mingelstrategin.

MÅNS OCH WIBERG blev efter första säsongen av tv-serien Chevaleresk nominerade av tittarna till tv-priset Kristallen som Årets bästa manliga programledare för porträtteringen av den moderna gentlemannen. Nu utvecklar de sina tankar vidare i bokform."

Ett stiligt halvklotband, oväntat recensionsexemplar, i ett ämne och för en målgrupp i en värld som känns eoner från min. Grejen är den att jag bestämt mig för att här på bloggen skriva om/betygsätta alla böcker som kommer till mig som recensionsexemplar, och i det här fallet blir det egentligen helt orimligt för mig att sätta ett betyg, p.g.a. ovanstående. Bry er alltså inte om mitt satta betyg för boken, kan inte alls genom en siffra bedöma sådant som den i huvudsak handlar om, eller huruvida det görs på ett bra sätt eller ej.

Givet har jag då alltså inte sett programmet Chevaleresk heller, så har ingen möjlighet att göra några jämförelser vad gäller det. Kanske boken är liknande programmet, känner inte till om det är så.

Det mesta av boken kan jag alls inte referera till, men den behållning jag fick av att läsa den fanns i första inledande delen, kallad "Det inre". Mycket bra tankar och klokt att hämta där, något för många att ta till sig. Om hela boken hade varit som just denna första del, ja då hade den intresserat mig mycket mer än vad som blev fallet.

Japp, det var några simpla tankar från min gräsrotsnivå, om boken som troligen riktar sig till folk i den fina världen, den är inte min och kommer aldrig att bli. Blev trots allt tacksam för det. Klicka er gärna in på de andra bokbloggarnas recensioner nedan, som mycket bättre kan ge en rättvisande redogörelse för Den moderna gentlemannen, än vad jag har haft förmågan att göra.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Den moderna gentlemannen:
Bokpool
Villa Freja
Boktokig Eva Boström


tisdag 6 november 2018

Tematrio - Läskigheter

Veckans tematrio presenteras som vanligt av Lyrans Noblesser. Den här gången är det detta som gäller:

"Berätta om tre läskigheter!"

En trio i min smak, inte så dumt att ta sig an såhär på självaste födelsedagen. Blandar friskt film och bok:


The Birds original poster Kortroman och film:

Fåglarna (The Birds and Other Stories 1963) av Daphne du Maurier.

Filmen såklart i regi av Alfred Hitchcock.

Fåglarna och andra noveller ingår fem skräcknoveller med övernaturliga inslag. Kort och gott ett mästerverk inom skräcklitteraturen som lästes denna sommar (titel länkar till bokomdöme).



Film (vildmarksskräck):

The Blair Witch Project, skräckfilm från 1999. Tre ungdomar ger sig ut i vildmarken med avsikt att göra en filmdokumentär om en legend, "The Blair Witch". De försvinner och ett år senare återfinner man deras filmutrustning med filmen. Filmen marknadsfördes först som dokumentär, vilket det naturligtvis inte var, just bara ett marknadsföringsknep.


Roman (storstadsskräck):

Stockholmspesten av Sofia Albertsson. Ruskigt bra! Lästes alldeles nyligen föregående månad (titel länkar till bokomdöme).


Storstan är läskigast av allt, utan tvekan, även i verkligheten.