torsdag 8 november 2018

"Vajlett och Rut" av Karin Alfredsson

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson. Förlag: Bokfabriken.
Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).
ISBN: 9789176299067


"Karin Alfredsson följer upp förra höstens succé Skrik tyst så inte grannarna hör (nominerad till Årets bok 2018) med en relationsroman om två kvinnor i Västerbottens inland, i mitten på förra seklet. Om hur det var och är att tvingas bryta mot normen för att vara sann mot sig själv.

Vi har försökt med fri uppfostran. Försökt med sådant som jag har hört att fröken tror på.

Det är sant. Vajlett tror inte på aga. Hon tror inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som barnen i Granträskåsen är vana vid. Hon vet att det finns föräldrar som tycker att ungarnas nya skolfröken är alltför slapphänt och inte gudfruktig nog. Men hon står på sig, vänjer sig nog vid hur sladdret går. Hon är inte den enda det pratas om.

Nej, bytelegrafen går även om andra. Till exempel om den nya postfröken och hennes hår. Rut är den enda kvinnan i byn som är kortklippt, kanske för att hon inte är rädd för Guds straff. När Vajlett hör vad barnens mödrar sagt om postfröken är hon tacksam att hon stått emot frestelsen att själv ta fram saxen.

Ändå har de inte hört allt. Ingen mer än Vajlett och Rut har en aning om känslorna som växer så starkt mellan dem, Gud förbjude …

Karin Alfredsson är en av vår tids största kvinnorättsförfattare. Hon har varit verksam som journalist i drygt 40 år, bland annat på Aftonbladet och SVT. Hon bokdebuterade 1979 med Den man älskar agar man?, den första debattboken i Sverige om mäns våld mot kvinnor. 2006 fick hon Svenska deckarakademins debutantpris för 80 grader från Varmvattnet. Karin är flitigt anlitad moderator och politisk utfrågare. Hösten 2017 gjorde hon comeback efter sex års paus från det skönlitterära skrivandet, med romanen Skrik tyst så inte grannarna hör, nominerad till Årets bok 2018."

Ännu ett oväntat recensionsexemplar, en sådan där typ av bok jag aldrig själv skulle ha valt att läsa. Relationsromaner, och kanske speciellt den här sorten, har jag liksom ingen möjlighet att bedöma på ett rättvisande sätt. Ämnet passar kanske tidens tendens och fyller möjligen därmed en funktion för många av idag, och man måste ju inte själv förstå allt. Sen har jag lite svårt för det här med återgivna brev i romaner, upplever ibland att det stoppar upp flödet i handlingen något. Så även här: ta ovanstående i beräkning vad gäller mitt lågt satta betyg. Får erkänna att den här boken skumlästes rätt friskt, tempot är rätt långsamt och ganska händelselöst... eller ja, fann inget som kändes som det berörde mig särskilt starkt, förutom det som handlade om pojken Torbjörn som vägrade prata, historien om honom var snäll och fin, med en rolig upplösning på problemet.

Boken är ju trots allt välskriven och kan tänka att de som var barn och gick i småskolan i slutet av 40-talet och början av 50-talet på landsbygden känner igen sig ganska väl, med många träffande tidsmarkörer. Sånt är alltid trevligt i historiska romaner som denna. Gillade dessutom att platsen för handlingen är förlagd till Västerbottens inland, lite annorlunda. Vill på det viset se mer av landet i de svenska romanerna, verkar annars ofta bli kluster vid vissa platser, inget fel i det, men saknar ibland variationen.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Vajlett och Rut:
Mias bokhörna
Västmanländskans bokblogg


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)