torsdag 18 juli 2019

Helgfrågan v. 29 Sommaredition


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Vad läser du nu? Bonusfråga:  Vad hittar ni på [...] ?"




Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till av Pär Holmgren, är den ena boken jag läser just nu. Uppdatering och fördjupning av den tidigare boken med snarlika titeln Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt. Kan inte tänka mig något viktigare och mer angeläget att läsa, för alla, eller för att citera Greta Thunberg:

"Att förstå grunderna till mänsklighetens största kris borde vara en självklarhet för alla. Den här boken måste varenda människa läsa."




Läser även Elddjur av Joni Huttunen. Några kapitel (korta och effektiva) sist på kvällarna. Emellanåt något skräckbetonat med fantasyinslag sådär, inklusive snyggt matchande naturskildringar.
Hittade den på snurran med nya böcker vid biblioteksbesöket sist, var ju planerad att bli läst så självklart fick den också följa med hem.

Hursomhelst en mycket välskriven liten bok, spännande och suggestivt berättad historia, riktigt bra!

Visst är det ett särdeles stiligt bokomslag också?






Bonussvar: Ha ha, ja jisses, det får visst bli samma svar som förra veckan (hoppar nog över bonusfrågan framöver, kan bli variationslöst här hos mig). D.v.s. tänkt att ta en runda i skogen med Maja (yngsta hunden, jodå den äldsta får också med ut och gå, men vi tar oftast en annan rutt då, lite mer "finpromenad" lixom). Men först middag om en timme, förhoppningsvis svalare ute därefter (gillar både jag och myggen). För varje år ännu mer mygg och fästingar... vilket ju också är något som tidigare förutspåtts, p.g.a. klimatförändringarna.


Andras svar finns länkar till här


onsdag 17 juli 2019

Ett halvårs backspegel

Tanken inför året var att, citat:

  • Satsa på nyutkomna böcker i första hand.
  • Fortsätta prioritera böcker skrivna av svenska författare.
  • Som det gångna året låta den omedelbara viljan och intresset styra valet av böcker (antagligen största orsaken till de rekordmånga höga betygen ovan!). "Borde-läsa-böcker" (typ klassiker och böcker av litteraturpristagare) får komma i andra hand.
  • Läsa ännu mer fantastik (d.v.s. science fiction, dystopier, skräck och fantasy).
  • Läsa fler böcker som behandlar aktuella (debatt)ämnen rörande klimat och miljö; samhälle, kultur och politik.
  • Hålla koll på ny utgivning av böcker inom populärmedicin, kost- och hälsorelaterade böcker.
  • Hålla koll på nyutgivna böcker skrivna av favoritförfattare, oavsett genre.
  • Ta itu med helt eller delvis olästa böcker i bokhyllan (för närvarande 7 st).
  • Återigen försöka bli bättre på att svara på kommentarer som lämnas här på bloggen samt kommentarer på bloggens fb-sida.
  • För övrigt fortsätta med bokbloggandet (och närvaron på bloggens fb-sida) i samma stil som detta år. Ingen förändring där.


Nå, hur gick det där då, såhär långt?:

  • Vad gäller att läsa ännu mer fantastik så verkar science fiction och dystopier vara det som funkat bäst att läsa. Men såklart har det funnits pärlor inom skräck och fantasy också.
  • Böcker som behandlar aktuella ämnen rörande klimat och miljö, samhälle och politik, är fortfarande intressant att läsa, precis som tanken var. Skriver inte alltid om dessa böcker här på bloggen.
  • Böcker inom populärmedicin, kost- och hälsorelaterade böcker har jag helt klippt bandet till under detta första halvår, tar en paus från den världen.
  • Har varit dålig att hålla koll på nyutgivna böcker skrivna av favoritförfattare, men på något sätt har böckerna själva letat upp mig. 
  • Har inte alls tagit itu med helt eller delvis olästa böcker i bokhyllan, var då visserligen bara sju stycken, tror jag rensat bort några under detta första halvår dessutom.


Men ja, i stort sett för övrigt verkar den där tanken inför 2019 hålla.


Sen blev det januari... stormen Alfrida och allt vad det innebar. Under denna skakiga tid lästes Fermis filter, avsevärt tänkvärd roman värd att diskutera. Borde den inte få mer uppmärksamhet?
Nypremiär för Bokbloggsjerka blev det för en kort period.
Några fackböcker som satte djupa spår under första halvåret: Läget i landet, Norrland och Ofärdsland.
Läser inte ofta romaner på engelska, men i januari blev det av i form av The Time Idiot. En annan kul bok (dock på svenska) var denna med "absurda betraktelser".
Fortsatte läsa Bo Balderson (ytligt) och Philip K Dick (djupt). Tanken är ju fortfarande att läsa alla jag kommer över, men lär bli uppehåll emellanåt.

Dryader och Demoner fick mig att må en smula bättre i mars!
Deltog i Påskutmaningen 2019.
April blev även månaden då jag läste två nya romandebutanters riktigt bra böcker: Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen av Henrik Ingvarsson, och Jag Jaguar av Fredrik Höjing. Upptäckte samma månad en för mig tidigare oläst författare, som jag ville läsa mer av, det började hursomhelst med Lektören. Fick också läsa en toppenbra ny novellsamling (härlig fantastik-mix!) denna månad: Disekvilibrium av Oskar Källner.

Miljö- och klimattänk blev det i maj när jag återigen försökte ta nya tag. Läste samma månad bokcirkelbok i Kulturkollo läser: Kung liljekonvalje av dungen (Maria Lang).
Saknade Månadens bästa bok, så beslöt att göra en egen light-variant för detta år.
Bloggen Boktanken startade en inläggsserie med olika teman för annorlunda boklistor - kul, men svårt.
Hade i juni även tankar om att skriva några inlägg här på bloggen om The X-Files, vi får se hur det blir med det. Ruskigt bra serie i varje fall.
Deltog i Kulturkollos veckoutmaning genom att både använda ett svart slukhål och ett gnistrande stjärnströssel!
KG Johansson är en författare vars böcker angår/påverkar, sådär alldeles särskilt starkt. Var såklart därför glad för att i juni få möjligheten att läsa uppföljaren och andra delen Ett slags frihet i Noisytrilogin. Men kom igen! Varför får inte denna författares böcker större uppmärksamhet, är ju så värd det, flera gånger om... fattar inte.
Juni månad avslutades med tankar kring den här sortens recensionsskrivande på personlig blogg och om internet/sociala medier, samt om makt och massmedia.


Och nu är vi en bit in på nästa halvår, som jag hoppas blir lika bra bokmässigt och definitivt bättre vad gäller allt annat. Har börjat fantastiskt bra bokmässigt i varje fall!😊


tisdag 16 juli 2019

Tisdagstrion: Boktips från hängmattan

Varje tisdag kommer bokbloggen Ugglan & Boken att arrangera Tisdagstrion, en trio böcker med ett nytt tema varje vecka.

Den här veckan är temat alltså ...


... "Boktips från hängmattan"




... och återigen får vi tolka detta på valfritt sätt, samt att vi inte nödvändigtvis behöver göra bruk av en hängmatta för ändamålet. Mina tips:


1. Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till av Pär Holmgren, är vad jag läser just nu. Klimatångest blir klimatsorg och klimatilska... så sant, gäller även oro för annat också. Huvudsaken är väl att inte fastna i uppgivenhet (ett förfärligt tillstånd i sin djupare mening) när inga andra utvägar står att finna. Tror kunskap är bästa sättet att hantera oro. Inte via nyhetsmedia, där ett viktigt problem tas upp ena dagen och så läggs locket på den andra, sen händer... ingenting. Bara frustrerande. Läs en bok istället, en av dessa bör vara Pär Holmgrens uppdatering och fördjupning av den tidigare boken Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt, som jag på bloggen skrivit om här. Bästa sättet är att se sanningen i vitögat, framförallt i en så stor och viktig fråga som klimatförändringarna.

2. Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta av Anna-Maria Stawreberg. Nyligen läst, och har tidigare på bloggen skrivit om den bl.a här och här. Då t.ex. klimatförändringarna är ett faktum som inte går att komma ifrån, då det ser ut som det gör i Sverige och världen, då alltför lite (eller ingenting) görs för sent, kommer nog tanken kring krisberedskap helt naturligt hos de flesta. Något som motverkar uppgivenheten är ju sådant som har med viljan att (över)leva att göra. Att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta gör ju att vi kan klara av kommande kriser bättre, så läs boken! Lättläst, intressant och med massor av bra tips.

3. Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar - En antologi av Föreningen Arbetarskrivare, Red. Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson. En bok som utgavs för nu drygt ett år sedan och som jag på det här sättet verkligen vill ge förnyad uppmärksamhet. Många är de olika röster som får komma till tals i denna mix som ger en bild av ett samtida svenskt arbetsliv, läs den (och/eller min recension här).


Filosoferar från den tänkta hängmattan om en av de bra saker som böcker kan förmedla:

Jag ser det du ser och jag bryr mig.


söndag 14 juli 2019

En smakebit på søndag: Prepping


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Kommer nu att fuska lite och hämtar smakbit ur en bok som lästes ut redan i fredags, d.v.s. Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta av Anna-Maria Stawreberg. Yulekatten markerade sidan 82-83, varifrån jag citerar ett stycke krisberedskap (en sorts beredskap som ju varit en självklarhet i alla tider) under rubriken "Börja lagra mat":

    "Numera lever vi i det så kallade »on demand-samhället«. Vi låter impulserna styra, vi förutsätter att allt går att lösa i alla situationer och har slutat planera. Men det räcker att det blir snöoväder under några dagar så gapar kvartersbutikens hyllor tomma. I en undersökning som Civilförsvarsförbundet gjorde för några år sedan visade det sig att var sjätte barnfamilj i våra storstäder inte har tillräckligt med mat hemma för att klara sig mer än en eller två dagar. Det är både dumt och onödigt. Att köpa en konserv eller ett par extra paket pasta varje gång du handlar blir varken dyrare eller jobbigare. Det är små åtgärder som knappt kräver någon extra ansträngning.
    Visst, det kanske inte blir några kulinariska trerättersmiddagar av det du har samlat på dig, men du håller dig mätt och humöret uppe. Det finns nämligen mängder av matvaror som håller i flera år, egentligen är det bara att börja titta på hållbarhetsdatumet när du är i affären. Kolla också så att maten håller i rumstemperatur och att den inte kräver för lång tillagningstid, eftersom du förmodligen inte har stor tillgång till bränsle.
    Rent generellt kan man säga att torrvaror och konserver är bättre att lagra än frysvaror, eftersom risken för långvariga strömavbrott ökar vid samhällskriser. Se också till att den lagrade maten går att laga utan vatten, eftersom vatten riskerar att bli en bristvara." 

Mer info om bok och författare finns att läsa på förlaget Norstedts.


Andras smakbitar hittas idag här


torsdag 11 juli 2019

Helgfrågan v. 28 Sommaredition


Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Vad läser du nu? Bonusfråga: Vad hittar ni på [...] ?"

Verkar på senare tid ha fått fatt i böcker jag lätt fastnar i. Först var det Höjden av förändring som var så vansinnigt svår att slita sig ifrån. Efter att den var utläst fångade Prepping: Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta (Anna-Maria Stawreberg) mig fullständigt totalt, och på den vägen är det. På sätt och vis har en faktiskt varit någon sorts prepper utan att reflektera över det. Tror för det första det beror på en uppväxt på landsbygden och att man därmed är upplärd från början att typ t.ex. vara förberedd på att strömmen kan gå under längre tid eller liknande självklara grejer. Att ta sig till en BOL = Bug out location, d.v.s. ställe på landet att ta sin tillflykt till vid kris/katastrofscenario/oförutsedda händelser (eller som tydligen preppers kallar något sådant: SHTF = Shit hits the fan), behöver en heller inte göra, bor uppenbarligen på ett sånt ställe. De där 4 poängen i friluftsmetodik blir jag bl.a. påmind om när jag läser boken, bra kunskap att plocka fram ur minnet, liksom sjukvårdskunskap och liknande. Men resten, vad bör man tänka på? Den här boken känns verkligen som en komplett handbok sprängfylld med praktiska tips och råd. Mycket tänkvärt att ta till sig.
En lånebok detta, men oj vad jag vill äga den, sällan ha-begäret känts så stort. Fast som fysisk bok då förstås, utifall strömmen går.😉 Allvarligt talat, detta med krisberedskap är oerhört viktigt att få bättre fokus på, för alla. Leta åtminstone upp broschyren "Om krisen eller kriget kommer", den har ju alla landets invånare fått.

Bonussvar: Hitta på och hitta på... ska väl gå ut på en skogsrunda med yngsta hunden innan middagen. Sen blir det nog lite läsning av Prepping igen.😊


Andras svar finns länkar till här


onsdag 10 juli 2019

"Höjden av förändring" av David Eriksson

Höjden av förändring av David Eriksson.
Förlag: Type and Tell. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789176838815

"”Hej! Jag kan tyvärr inte svara just nu eftersom jag stängt av min telefon, tagit ut SIM-kortet och sedan flyttat tusen kilometer norrut. Om det var något viktigt ber jag om ursäkt, men det kommer att bli krångligt: jag nås för närvarande bara via brev. Om du insisterar på att det är viktigt, ring min syster och hon löser något sätt att nå mig. Om du inte vet vem min syster är, kan detta samtal omöjligen vara viktigt. Ha en fortsatt trevlig dag!”

Höjden av förändring är en tidvis humoristisk, tidvis sorglig berättelse om vad som händer när man byter Huvudstadens 1 000 000 invånare till Vemforshöjdens 33. Vad som händer när man faktiskt vågar ta det där steget som innebär Stor Förändring. Som många pratar om, men väldigt få genomför.

Följ med på en berättelse om oväntad vänskap och oavsiktligt ansvar. För allt är ett projekt. Även konsten att spontant bosätta sig mitt i ingenstans.

David Eriksson (född 1988) är verksam inom IT-branschen i Stockholm, uppväxt i norra Norrland och har vid flera tillfällen lekt med tanken på att det börjar bli dags att flytta tillbaka upp in i skogen. Höjden av förändring är hans första roman."

Det här blev en positiv överraskning för mig! Alltid spännande (och lite läskigt) att läsa debutromaner som recensionsexemplar... kan ju kila iväg både upp och ned vad man tycker. Höjden av förändring kilade stadigt upp till toppskiktet, mycket p.g.a. den träffsäkra humor och öppna ärlighet som historien utstrålar.

Huvudkaraktären innehar hela perspektivet, men det är en intressant karaktär att känna sympati för och man vill verkligen veta hur det kommer att gå för honom, åt vilket håll det utvecklar sig. Det handlar om en förändringsvillig ung man på 30-årsstrecket som är sådär positivt udda med stark egen vilja... även när det krisar, alltid med humorn och ett ymnigt ordflöde i beredskap. Ordflödet i tanke och replik kunde i några fall vara svårt att hålla isär, man får vara uppmärksam på citattecken som markerar att det handlar om en replik och inte något som hör till tanken. För dagboksanteckningarna (får man väl kalla det) är korta och man kommer snabbt in på nya situationer och vändningar, vilket egentligen bara är en fördel och ger berättelsen liv och driv. Gillar när författare (som här) ibland nöjer sig med antydningar, det outtalade, som låter läsaren själv förstå vidare händelseutveckling, istället för att behöva skriva precis allt. På något sätt ger det en fördjupad känsla och inlevelse, åtminstone enligt mig, men det kanske är en konst i sig att åstadkomma det på ett sätt som fungerar, möjligen.

På samma vis som huvudkaraktären beskrivs de övriga inblandade personerna underhållande och känns sanna för de olika miljöerna (som ibland är sådär härligt slitna och icke tillrättalagda), alla med sina fördelar såväl som sina tillkortakommanden, folk med olika förmågor, livshistorier och knepiga personligheter (allt har sin bakgrundsbild, här finns gudskelov ingen uppdelning i ond och god!). Vem har t.ex. inte stött på en Anette någon gång, ett sånt tillfälle då man plötsligt upptäcker sig äga en anarkistisk ådra.😊

Stor fördel när sen författaren tycks ha fördjupad egen erfarenhet av de olika miljöerna, kontrasterna, de sociala- och kulturella skillnaderna. Höjden av förändring startar i den stora "Huvudstaden" och fortsätter till lilla fiktiva (får jag anta) byn Vemforshöjden i Norrbotten. Storstad och glesbygd/landsbygd upplevdes trovärdigt framställt, så även tidsmarkörer i livsstil och kultur för generationen. Visserligen tillhör jag själv, åtminstone nästan, den föregående generationen till vilken huvudpersonen (liksom författaren) tillhör, så kan inte fullkomligt ha koll på allt. Men, kan ändå tänka att allt det här är helt pricksäkert framställt, både det som hör till den generationen och det som rör dessa vitt skilda typer av samhällen, såsom det ser ut idag. Romaner med landsbygdsperspektiv behövs det absolut mer av, storstadsperspektivet tar alldeles för stor plats, vilket förstås möjligen beror på urbaniseringen.

Tack och lov presenteras inte romanen som feelgood, i såna fall hade jag troligen inte varit lika intresserad av att läsa den. Feelgood kan jag ofta ha svårt för. Men den här historien hör absolut till må bra-sorten (som jag väljer att kalla det), trivsam läsning som får dig att le av medkänsla och ibland igenkänning. Förutom att jag fängslas av händelseutvecklingen så blir det extra lättläst genom att själva upplägget/indelningen i antal dagar (Huvudstaden och sedan Vemforshöjden), månaderna, mängd olästa mail, m.m. funkar så bra ihop med storyn och dess utveckling i sig. Det hela mynnar ut i ett riktigt avgörande relationsdrama och (kanske, kanske) en förändring som var ofrånkomlig, men lite synd ändå... kan inte undvika fundera över hur livet sen kommer att bli för den där ålderskrisande(?) killen och "Den Där Tjejen".

Nu kan jag ju inte veta om den här boken (stort lycka till med den!) är en engångsföreteelse eller om författarambitionen är större än så... men jag hoppas såklart på det sistnämnda och ser i sådana fall fram emot Erikssons nästa bok.

Sammanfattningsvis en riktigt bra debutroman; träffsäkert rolig, medmänsklig och lite sorglig. Rekommenderar: Läs!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


tisdag 9 juli 2019

Tisdagstrion: Blommigt

Varje tisdag kommer bokbloggen Ugglan & Boken att arrangera Tisdagstrion, en trio böcker med ett nytt tema varje vecka.

Den här veckan är temat alltså ...


... "Blommigt"




Tolka detta får vi göra på valfritt sätt och såhär blev det på mitt vis:


1. Triffiderna av John Wyndham. Klassisk postapokalyps som gavs ut första gången 1951. Lättläst och ganska spännande roman om köttätande växter som gör folk blinda. Men nog kan man väl se dessa som blommor också? Minns den kusliga (och lätt komiska) tv-serien från förr dessutom, med dessa framvaggande blommor som gjorde större delen av Londons befolkning blinda. Hälsosam vegetabilisk triffidolja som framställts av GMO tror jag nog vi kan vara utan.

2. Första hösten - Blå gryning av E P Uggla. En ny sorts blommor, liknande blåa anemoner, gör att Livsmedelsverket kallar till krismöte. Man lyckas inte sortera bort de blå blommorna från skördarna, gräset försvinner och kornas mjölk blir ljusblå. Skrämmande blommor även i denna ovanligt bra dystopiska skräckroman; fantasi och vetenskap i utmärkt kombination. Enligt bokens efterord utlovades en fortsättning.

3. Regnmannen - En trädgårdsberättelse av Jonas Karlsson. Avsevärt mindre skrämmande är de rosor som utgör ett genomgående inslag i den här charmiga historien. Den äldre änkemannen Ingemar försöker i sin sorg och saknad efter hustruns bortgång hjälpligt fortsätta sköta hennes rosenträdgård. I ett undanskymt hörn av trädgården upptäcker han en rostig vattenkran med magiska egenskaper... eller?


söndag 7 juli 2019

En smakebit på søndag: Höjden av förändring


Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbiten hämtas här idag från Höjden av förändring av David Eriksson. Sidan 34-35:

   "Trivs väl inte sådär toppen, ändå. Funderar med jämna mellanrum kring om man borde dra någon annanstans", svarar jag sådär som jag gör då jag inte vill berätta något, men har tvångstankar kring att jag inte tekniskt sett får ljuga.
   "Förstår. Hela 'sälja-allt-och-skaffa-sig-en-bondgård'-grejen. Ta hand om några höns. Det vi alla egentligen vill göra."
   Hon låter allvarlig. Men hon är från Småland så det är svårt att höra om hon någonsin är allvarlig. Kanske är bondgård-och-höns motsvarigheten till vår norrländska stuga-i-skogen.
   "Lite så. Minus höns. Plus lite träd och grejer", lägger jag till och vi är snart tillbaka i humorns säkra träskmarker.
   Jag är inget vidare på farväl. Och att berätta om mina planer innebär ett farväl varje gång, så jag låter oftast bli. Trots att, eller kanske på grund av att, jag antagligen aldrig mer kommer träffa dessa människor. Vi är ju bara ett skönt gäng som hänger här i Huvudstaden. Vi är inte själsvänner. Några såna illusioner jobbar vi inte med. Vi levererar inte soppa till varandra då någon är stormförkyld. Vi hämtar inte varandra från flyget. Och ingen av dem har varit norr om Uppsala.
   Är dessa människor en del av problemet med Huvudstaden? Att jag aldrig riktigt blivit vän med dess innevånare, utan bara skaffat mer eller mindre kompatibla bekantskaper?
   Kanske är det så. Kanske är det något annat, och då har jag antagligen folk som dessa att tacka för att jag orkade med den här staden så här länge.

En lättläst, humoristisk och till viss del småsorglig historia. Läser säkert ut den idag, inte så mycket kvar nu. Mer info om bok och författare finns på goodreads här.


Länkar till andras smakbitar finns denna gång här


lördag 6 juli 2019

Presentation av påfyllnad


Jordad - Enklare liv i kollapsens skugga
David Jonstad

"Hela världen stormar. Global uppvärmning och väpnade konflikter, flyktingströmmar och ekonomisk oro, allt eskalerar när den industriella civilisationen gasar hela vägen in i kaklet, eldad av olja och dogmen om evig tillväxt. I sin förra bok, Kollaps, visade David Jonstad hur vår civilisation är på väg att gå samma öde till mötes som romarriket, mayaimperiet och resten av historiens fallna civilisationer.

I Jordad ställs frågan hur vi ska försörja oss när kriserna fördjupas och det globala maskineriet börjar falla isär. David Jonstad söker sig bakåt i historien och finner svaret under våra fötter. Han ser en framtid där marken, snarare än marknaden, är vad som tryggar vår försörjning. Där tillgången till ett stycke jord och förmågan att bruka den blir mer värdefullt än tillgången på pengar. Det vill säga, så som det har varit för de allra flesta som levt utanför världshistoriens fossila parentes.

David Jonstad vill inspirera till ett mer jordnära sätt att leva inom planetens gränser och utan att lägga beslag på andras resurser. Boken är också en personlig berättelse om vägen från ett stressat lönearbete i storstan till en friare tillvaro på landet."


Några intressanta utdrag ur Jordad - Enklare liv i kollapsens skugga av David Jonstad. Sidan 112-113:

  "Paradoxalt nog förknippas staden med det produktiva och skapande, medan landsbygden beskrivs som beroende av staden för att överleva. Det tar sig bland annat i uttryck i att offentliga pengar brukar beskrivas som »investeringar« när de spenderas i staden, medan det kallas »bidrag« när de spenderas på landsbygden.
   Det händer ibland att landsbygden beskrivs i ljusare färger. Då är den pittoresk och genuin, och den säkerställer det öppna landskap som vi tycker så mycket om. Blicken är i dessa fall stadsbons som ser på landsbygden som en lämplig plats för rekreation."

 ... och sidan 125-126:

"I Sverige lyder slagordet för landsbygden »hela Sverige ska leva«, vilket antyder att det mest handlar om att sätta in livsuppehållande åtgärder (tänk respirator). I Norge däremot lyder mottot »hela landet i bruk«, vilket är något annat. Det säger nämligen att människorna på landsbygden inte bara ska hållas vid liv, utan att de ska ges möjlighet att försörja sig genom att bruka jorden och använda de lokala resurserna.
   Det är en grundläggande ideologisk skillnad som delvis kan förklaras med att Sverige sedan fem hundra år tillbaka varit en stark nationalstat som satt centralmakten i centrum. Resten av landet har fått finna sig i att bli beskattade och fråntagna sina naturresurser. I bästa fall med någon form av statlig kompensation.
   I Norge - som bara varit nationalstat i drygt hundra år - har det regionala och lokala självstyret spelat en mycket större roll och staten har anpassats därefter."




Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta
Anna-Maria Stawreberg

"Hur länge skulle du klara dig om det blev ett långvarigt strömavbrott? Om vattnet försvann och våra bensinkort eller betalkort slutade fungera? Det finns en grupp människor som övar sig i att vara förberedda på just det: prepparna.

Samtidigt som myndigheterna uppmanar medborgarna att vi måste klara oss själva i minst 72 timmar står många av oss handfallna när elen går eller vattnet tar slut.

En preppare har bunkrat färskvatten och konserver. De riktigt seriösa lämnar staden och flyttar ut på landet till ett hus med egen brunn och större möjligheter att ta sig igenom civilisatoriska sammanbrott.

I boken får vi möta ett antal svenska preppare som delar med sig av hur de går till väga för att vara förberedda vid alla typer av katastrofer. Det är kvinnan som jobbar på UD, ensamstående mamman som preppar med barnen, pensionären som blir alltmer självförsörjande på sin odling och paret som lagrat 400 liter vatten i sin lägenhet.

Men boken är också en praktisk handbok med en mängd värdefulla tips på hur man överlever, håller värmen, lagrar vatten eller klarar sig mentalt i en kris."


Två smakprov ur Prepping - Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta av Anna-Maria Stawreberg. Sidan 67:

"När författaren och bloggaren Lars Wilderäng kom ut med sin första dystopiska bok Stjärnklart, om ett Sverige som håller på att falla ihop efter ett högteknologiskt angrepp, sammanföll det med att en ny preppingrörelse började växa fram. Och från att ha varit en lite kufisk undergroundrörelse bestående av människor med ovanligt stort intresse för jordens eventuella undergång hittar man numera preppare bland alla grupper av människor och yrken - i storstan eller på landsbygden har inte längre någon betydelse, inte heller kön eller ålder."


... och sidan 25-26:

  "Det är också vanligt - och sunt! - att bli rädd i en krissituation. Rädslan är en naturlig känsla och är kroppens sätt att förbereda sig och samla krafter inför en ny och skrämmande situation. Det är bra att ha lite känsla för hur man reagerar när man blir rädd. En del drabbas av panik, en del förtränger det som hotar och blir slarviga. Andra slutar fungera rationellt och tar större risker än vanligt.
   Att ta rädslan på allvar är bra, och man kan också bli hjälpt av att påminna sig om att rädsla är något normalt, som kan hjälpa dig att fokusera."



Det totala biblioteket
Klassisk novell av Kurd Lasswitz

"Hur många böcker kan det finnas? År 1904 skrev Kurd Lasswitz en novell i ämnet som lär roa alla som fascineras av stora tal. Novellen gränsar till science fiction med sin fascination inför det nästan oändliga. I ett utförligt efterord analyserar KG Johansson novellen, samt presenterar såväl Kurd Lasswitz som Willy Ley, där den senare år 1958 gjorde en förkortad översättning av novellen till engelska."




Elddjur
Joni Huttunen

"I himlen brinner rävarnas eld och i Lumi brinner saknaden. Endast kyla och fysisk ansträngning kan få henne att glömma.

Lumi, en ung lovande skidtalang, blir erbjuden en plats på ett elitläger. Det är hennes chans att nå toppen och hon ger allt. Men under de stenhårda träningspassen händer något. Nya skrämmande nivåer av tillvaron visar sig och hon ställs inför flera svåra val och ett djupt mörker.

Elddjur är en historia om hur saknad och förlust kan få en att pressa sig till det yttersta, långt bortom vad som egentligen borde vara möjligt."


Fortsätter även såklart med:

David Eriksson


Men pausar tillfälligt:

"Harpsundsmordet"
Bo Balderson

och 

Dorei
Karolina Bjällerstedt Mickos


torsdag 4 juli 2019

Helgfrågan v. 27

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Har ni gjort en sommar läslista eller tar ni bara en bok som ni känner för? Bonusfråga: Vad brukar du fastna för om du inte läser?"

Tar bara en bok jag känner för. Recensionsexemplar får för det mesta förtur, men inte alltid (oväntade sådana, som jag inte tackat ja till utan föregående förfrågan, kan få vänta). Just nu känner jag för att läsa denna:


Höjden av förändring av David Eriksson
Rolig. Min typ av humor.


Bonussvar: The X-Files!


Undrar bara om jag kommer att lyckas komma till skott med att göra en sådan där inläggsserie av de nya säsongerna, såsom jag tidigare nämnde här.
"The truth is out there!"
 Men:
"Trust no one" 

Att skriva blogg om film känns svårare än att skriva om böcker.


Andras svar finns länkar till här


onsdag 3 juli 2019

Näst sista sanningen av Philip K Dick

Näst sista sanningen av Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättare: Andreas Vesterlund. ISBN: 978-91-7742-498-7

"Romanen Näst sista sanningen av Philip K Dick i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av John-Henri Holmberg.

Under 1960-talet författade Dick romaner i en rasande fart, flera per år, romaner som i vår tid görs till filmer, och vi blir ständigt lika förundrade: Hur var det möjligt? Hur kunde denna geniale författare kasta ur sig roman efter roman med alla dessa varierade och preciserade framtidsdetaljer och hela framtidsscenarier som 50 år senare fortfarande känns aktuella, häpnadsväckande på kornet och till och med framåtblickande?

Dick var som person mycket speciell. Han var manisk och paranoid och full av konspirationsteorier. Allt är bedrägligt, ingen trygghet finns, allt kan vara manipulerat.

Han var inte lätt att leva med, kvinnorna i hans liv stod bara ut med honom i några år vardera. När just denna bok skrevs, 1964, var han 36 år och gift för tredje gången. Hustrun hette Ann Rubenstein, med henne hade han fått dottern Laura 1960. Äktenskapet knakade i fogarna. Det blev skilsmässa kort senare och strax gifte han sig på nytt, nu med Nancy Hackett som han 1967 fick dottern Isolde med. Han fick i sina fem äktenskap sammanlagt tre barn (tredje barnet var sonen Christopher som han fick 1973 med femte frun Leslie Busby). Mellan äktenskapen hade han otaliga förhållanden som bara varade några månader. Kvinnorna blev förälskade och ställde upp för denne djupt komplicerade man, så lång eller kort tid de orkade.

Det Dickmästerverk som Bakhåll nu avtäcker, och som för första gången utkommer på svenska, bär titeln The Penultimate Truth. Svenska titeln blir Näst sista sanningen.

Handlingen utspelar sig år 2025. Ett tredje världskrig har tvingat ner merparten av mänskligheten i underjordiska anläggningar eftersom förhållandena på jordens yta enligt officiella uppgifter är radioaktivt hälsovådliga. Dessutom pågår kriget fortfarande. Påstås det.

En av anläggningarna - uppkallad efter stumfilmsstjärnan Tom Mix - är robotfabrik och tillverkar maskiner som levereras till härskarna däruppe.

Befolkningen hålls informerad via TV-utsända tillrättalagda dokumentärer och studiofilmade politikerframträdanden. Mediaflödet är tänkandet. Bildskärmen är världen.

Åter ser vi hur Dick förutspår förhållandena i vår tid.

Den manipulerande massmediacynism som han målar upp i denna roman från 1964 framstår på många sätt som en träffsäker skildring av de makt- och massmediastrukturer vi har idag. Av hur härskare som Trump och Putin härskar. Hur man erövrar och utökar makten genom att äga, ljuga och överrösta.

Romanens huvudperson - Nick - är ordförande i Tom Mix-anläggningen och avkrävs ännu tätare robotleveranser. När hans chefstekniker blir allvarligt sjuk bestämmer han sig för att ta sig upp till marknivån för att söka hjälp."

Och vad kan man egentligen ha att tillägga efter en sådan utförlig innehållsbeskrivning?

Manipulerande massmedia och "hur man erövrar och utökar makten genom att äga, ljuga och överrösta", är något som skildras på ett spännande sätt som kan översättas till dagsläget (inte bara förbehållet Trump och Putin, många i maktposition verkar ta lärdom och idka lightversioner). Egentligen är det inte alls konstigt att galna konspirationsteorier frodas och demokratin tar skada av den här typen av taktik, varken förr eller idag, oavsett hur den utövas under olika tider.

Har med denna hunnit läsa mig igenom hela sju romaner (och en novell) av den här amerikanska science fiction-författaren. Alla böcker har varit väldigt givande att läsa, och som tur är var det en produktiv författare, så ser fram emot att fortsätta läsa det som är kvar av översatta titlar. Idéerna och genialiteten bakom skildringarna är helt lysande, utförandet inte alltid lika lysande, ibland helgalet och lite väl snårigt, därav ibland mina låga betyg på böcker som ändå varit oerhört fängslande och intressanta. Hittills uppfattar jag Näst sista sanningen vara den allra bästa, för visst "förutspår" den alltså en hel del kring vår tids nuvarande förhållanden, finns en del skarpsynt att begrunda. Det är en bok att läsa noggrant för att hänga med i alla turer och förvecklingar. Så snabbläst är den inte, trots dess endast 227 sidor, men väl värd tiden den tar i anspråk. Handlingen fängslar och det går lätt att leva sig in i storyn (och ja, romanen är en variant av novellen Försvararna).

För mig var det en bok som blev svår att lägga ifrån sig och som inspirerade till tankar och insikter om vår tid, riktigt bra och spännande! Bör dessutom nämna att det även i denna nyutgåva (förlaget Bakhåll) av PKD-roman finns ett utmärkt lagom avvägt och utförligt efterord av John-Henri Holmberg. Intressant och kompletterande att ta del av, så hoppa inte över det.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


Dagens bokpost: Höjden av förändring


Höjden av förändring
av David Eriksson


Så, idag kom boken med posten! Den här debutromanen var väntad och satte faktiskt igång att läsa den på direkten. Passar perfekt för tillfället med något som blandar träffsäker humor och tänkvärt för vår tid. Tror man kan kalla det biblioterapi nästan.😊


Baksidestext:

”Hej! Jag kan tyvärr inte svara just nu eftersom jag stängt av min telefon, tagit ut SIM-kortet och sedan flyttat tusen kilometer norrut. Om det var något viktigt ber jag om ursäkt, men det kommer att bli krångligt: jag nås för närvarande bara via brev. Om du insisterar på att det är viktigt, ring min syster och hon löser något sätt att nå mig. Om du inte vet vem min syster är, kan detta samtal omöjligen vara viktigt. Ha en fortsatt trevlig dag!”

Höjden av förändring är en tidvis humoristisk, tidvis sorglig berättelse om vad som händer när man byter Huvudstadens 1 000 000 invånare till Vemforshöjdens 33. Vad som händer när man faktiskt vågar ta det där steget som innebär Stor Förändring. Som många pratar om, men väldigt få genomför.

Följ med på en berättelse om oväntad vänskap och oavsiktligt ansvar. För allt är ett projekt. Även konsten att spontant bosätta sig mitt i ingenstans.


ISBN: 9789176838815


Tusen tack för rec.ex. David Eriksson!


tisdag 2 juli 2019

Tisdagstrion: Amerikanska favoriter

Varje tisdag kommer bokbloggen Ugglan & Boken att arrangera "Tisdagstrion", en trio böcker med ett nytt tema varje vecka.

Med anledning av USA:s nationaldag den 4 juli blir det första passande temat alltså:


Amerikanska favoriter



1. Romaner (och än så länge endast en novell) av den amerikanska science fiction-författaren Philip K Dick (1928-1982) har jag upptäckt under senare tid. Böckerna har efter hans död fått något som liknar kultstatus. Är dessutom tidernas mest filmade science fiction-författare, tolv filmer lär vara baserade på hans verk, mest känd är väl troligtvis den första; Blade Runner (1982). Och jo, han skall visst ha hunnit se en nästan färdigklippt version, men det var allt. Än så länge lästa titlar: Blade Runner, Ubik, Försvararna (novell), Palmer Eldritchs tre stigman, Motursvärlden, Skannad i dunklet, VALIS, och nu senast; Näst sista sanningen. Favorit än så länge: Näst sista sanningen.

2. Böcker (icke-fiktion) av den amerikanska författaren och bergsklättraren Jon Krakauer tycks alltid fängsla mig. 2007 blev hans bok In i vildmarken (Into the Wild) film. Lästa titlar: In i vildmarken, Tunn luft, Mord i Guds namn, Ett berg högre än Everest. Favorit än så länge: In i vildmarken.

3. Amerikanska science fiction- och fantasyförfattaren Jeff VanderMeer har jag visserligen bara läst en bok av ännu, men vilken bok! Avgrund (Annihilation) är eko-thrillern som helt klart är ett fenomen, och eftersom jag helst läser böcker på svenska hoppas jag verkligen att trilogin Southern Reach översätts i sin helhet. Film (2018) baserad på Annihilation har det blivit, vill hemskt gärna se den, hoppas den är lika bra som boken...



Tänk så många bra amerikanska författare det finns, har ju egentligen ännu fler jag vill nämna... inte minst böcker av Stephen King och Dean Koontz, som ju hängt med sedan långt tillbaka, med vissa uppehåll. Men tre var det visst!😀


söndag 30 juni 2019

Läst juni



  1. Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein, (rec.ex. Bokfabriken)
  2. Ett slags frihet av KG Johansson, (rec.ex. författaren)
  3. Equilibrium av Anna Jakobsson Lund, (bibliotekslån)
  4. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams, (bibliotekslån)
  5. Näst sista sanningen av Philip K Dick, (bibliotekslån)


... och föga förvånande blir månadens bästa bok förstås:


av KG Johansson

Genre: dystopi / framtidsskildring

"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst."...


Preliminär läsplaneringslista

Dags att åter uppdatera läsplaneringslistan. Några listade böcker har åkt ut (lästa, pågående, saknas på biblioteket eller bortplockade av annan anledning) och några nya har lagts till (kommande utgivningsdatum inom parentes):


Höjden av förändring
(Kommande)
David Eriksson

Katterna och Stora Djupets hemlighet
(Kommande)
Hans Olsson

Fallet
(2019-07-31)
Lars Wilderäng

Statsrådets fall
Statsrådets verk
Mord, herr talman
Statsrådet sitter kvar
Statsrådet klarar krisen
Bo Balderson
- Minneslista för lån

Mannen i det höga slottet
Ur led är tiden
En handfull mörker
Philip K Dick
- Minneslista för lån

O-zonen
Paul Theroux
- Minneslista för lån

Bortom tron
Jenna Miscavige Hill
- Minneslista för lån

Anteckningar från en orolig planet
Matt Haig
- Minneslista för lån

Naturens dolda nätverk
Peter Wohlleben
- Minneslista för lån

Elddjur
av Joni Huttunen
- Minneslista för lån

Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till
- Reserverad för lån
Pär Holmgren

Den stora skrivboken ; Beviset ; Den tredje lögnen
- Reserverad för lån
Agota Kristof


En smakebit på søndag: Näst sista sanningen

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hmm, ja, jag hade faktiskt inte förberett någon smakbit för idag, trodde det var sommaruppehåll i och med att de uteblev förra söndagen (nåja, uteblev och uteblev... vi som skrev inlägg hittade ju uppenbarligen varandra ändå, utan "link party" by InLinkz😀). Brukar i vanliga fall skriva ihop smakbits-inläggen på lördagarna, men klart en trots det försöker leverera(!), även om det blir något mer snabbt ihophafsat denna gång.

Har fastnat för ännu en bok av Philip K Dick, inte så mycket kvar att läsa i den nu, så smakbiten hämtar jag från närmare slutet (sidan 170) i Näst sista sanningen (utkom för första gången på svenska - originaltitel; The Penultimate Truth - för snart ett år sedan, att den inte blivit översatt förr är mig en gåta):





"Till mrs Lantano, som stod vid sidan av, sa han: "Ni har verkligen fina barn." Och när han såg David Lantanos fru tänkte han på sin egen Rita, fortfarande kvar där nere, i den hopplösa tanktillvaron. För evigt, tydligen, eftersom inte ens de mer anständiga individer som levde på ytan, män som David Lantano och - om han hade förstått det hela rätt - boplexbyggaren Louis Runcible: inte ens dessa män hade några planer, något hopp, något alls att erbjuda tankborna."







Skrev tidigare på bloggen (med kortare beskrivning och ytterligare smakbitar) om den här.


Och andras bidrag hittas idag här


torsdag 27 juni 2019

Helgfrågan v. 26

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Vad tycker du om att läsa böcker i bokcirkel?

Bonusfråga: Grilltips??"

Vet ej, aldrig varit med i en vanlig bokcirkel annat än på nätet, inte ens då jag var normalhörande och bekymmersfri. Kommenterar ogärna något på Facebook, så den typen av bokcirklar funkar dåligt för mig, läser då gärna vad andra skriver men inte så mycket mer därutöver. Var med i en annan sorts bokcirkel på nätet förut, som inte var över Facebook (det var för väldigt länge sedan), en sån skulle jag kunna tänka mig att delta i igen. Någon som känner till något sådant? Men samtidigt... många av de böcker som väljs till just bokcirklar är sådana som inte passar mig. En bokcirkel via internet för bara science fiction, dystopier och andra sorters framtidsskildringar, det skulle vara riktigt spännande!😊

Som parentes (bara så ni fattar, egentligen inget jag vill skriva om här mer än tvunget, så kommentera det helst inte): Eftersom min hörsel är fullständigt trasig, med konstant överjäklig tinnitus och allt annat sattyg man nu kan tänka sig ingår i en öronsjukdom, så går vanlig bokcirkel - och mycket annat liknande där man träffas - bort, tyvärr. Prata med mig är som att prata med en vägg numera. Tack och lov för det skrivna ordet!


Bonussvar:
Grilltips har jag inga, grillar inte. Men cajunkryddad kyckling är ju alltid gott, skulle säkert kunna passa att grilla också.


Andras svar finns länkar till här


onsdag 26 juni 2019

Tankar kring makt och massmedia

"Vad skulle hända om någon lyckas hacka sig in i huvudkoaxialen, den stora, centrala huvudledningen från Estes Park som når ut till alla tankarna? Hur skulle det vara om marken öppnade sig och miljontals människor strömmade upp efter att ha suttit instängda under jorden i femton år, övertygade om att det enda som fanns där uppe var en radioaktiv ödemark med missiler och bakterier och ruiner och stridande arméer – det skulle utgöra dödsstöten för domänsystemet, och den jättelika park som han flög över två gånger om dagen skulle åter förvandlas till en tätbefolkad civilisation, inte exakt som före kriget, men nära nog. Vägar skulle åter växa fram. Städer.
Och – förr eller senare skulle det bli krig igen."

Sid. 57; Näst sista sanningen, Philip K Dick



Ruggigt lång beskrivning som förlaget Bakhåll hade för denna roman från 1964 (Bakhålls utgåva från augusti förra året), citerar det som känns väsentligt och intressant:

"Det Dickmästerverk som Bakhåll nu avtäcker, och som för första gången utkommer på svenska, bär titeln The Penultimate Truth. Svenska titeln blir Näst sista sanningen.

Handlingen utspelar sig år 2025. Ett tredje världskrig har tvingat ner merparten av mänskligheten i underjordiska anläggningar eftersom förhållandena på jordens yta enligt officiella uppgifter är radioaktivt hälsovådliga. Dessutom pågår kriget fortfarande. Påstås det.

En av anläggningarna - uppkallad efter stumfilmsstjärnan Tom Mix - är robotfabrik och tillverkar maskiner som levereras till härskarna däruppe.

Befolkningen hålls informerad via TV-utsända tillrättalagda dokumentärer och studiofilmade politikerframträdanden. Mediaflödet är tänkandet. Bildskärmen är världen.

Åter ser vi hur Dick förutspår förhållandena i vår tid.

Den manipulerande massmediacynism som han målar upp i denna roman från 1964 framstår på många sätt som en träffsäker skildring av de makt- och massmediastrukturer vi har idag. Av hur härskare som Trump och Putin härskar. Hur man erövrar och utökar makten genom att äga, ljuga och överrösta."

Läs den fullständiga beskrivningen på förlaget här. Boken skrevs (enligt efterordet) omedelbart före Palmer Eldritchs tre stigman, vilken lästes för nästan ett år sedan, då, i början av augusti, när "skräckhettan" härjade i Europa.


"Mest intressant i Dicks skildring av romanens värld är kanske idén att verklighet skapas av perceptioner, och att följaktligen människors verklighetsuppfattning kan formas av den som kontrollerar informationsflödet. I dag kan vi utan större problem se att den tanken tillämpas i stor skala omkring oss, men i början av 1960-talet hade Dick sannolikt kommit fram till den efter att ha läst om propagandamaskinerierna i Nazityskland och Sovjet, där historien kontinuerligt reviderades för att överensstämma med härskarnas nycker och agerande."

Sid. 225-226 (citat från efterord av John-Henri Holmberg)


tisdag 25 juni 2019

Summers are the worst



Kanske borde man vara utbildad litteraturvetare för att skriva recensioner på bokblogg. Vilket alltså skulle utesluta mig och väldigt många andra.

Bortser från sociala media (Facebook, twitter, Instagram och allt vad det nu heter) i övrigt, ganska onödiga grejer egentligen - inte övertygad? Läs då detta (där en av punkterna fick hamna som det här inläggets bloggrubrik), eller lite mer seriöst det här. Aldrig direkt fattat vitsen med sådant som sociala media används till, trots att båda bloggarna har facebook-sidor (men det är i stort sett allt).

Bloggar är bäst, alla kategorier. Fortsätter nog skriva recensioner, alldeles för roligt och nyttigt (ett påstående utan belägg) för att vara utan. Trots att man inte är litteraturvetenskapligt skolad. Hoppas det kommer att vara okej även fortsättningsvis, och att jag tror mig klara av det någorlunda hyfsat.

Btw, vi är rätt mycket för fina titlar och akademisk skolning i Sverige, tror jag, förutom när det gäller toppolitiker... tycks inte behövas någon akademisk kunskap där i den politiska toppen direkt. Ganska anmärkningsvärt ändå.


Veckans topplista v. 26

Veckans topplista har under längre tid arrangerats av Johannas Deckarhörna, och nu har det alltså blivit dags för den absolut sista listan som skall vara lite årstidsanpassad:

"Semestertiderna stundar och veckans topplista handlar därför idag om böcker som ger sommarkänsla såväl i regn som solsken."

Jag får förmoda att det inte bara behöver handla om feelgood med sommarfluffigt ljust pastelliga bokomslag, där solen alltid skiner på en molnfri himmel och gräset alltid är grönt. Har inte så många sådana att komma med, har läst den sorten men de stannar inte i min hylla. Finns en del "sommarkänsla" i dessa tror jag (hur man nu väljer att tolka uttrycket):




Disekvilibrium av Oskar Källner. Lättsamt med roande noveller. Vissa inger säkert mer sommarfeeling än andra. Men har en känsla av att noveller kan passa att läsa på sommaren. Där fick jag till det!

Resan tillbaka av Karina Johansson. Tidsresa, nostalgi och dramatik i sommartid. Denna är ju somrig på alla sätt och vis.

Jag Jaguar av Fredrik Höjing. Sommarlätt bok med tyngd och mycket känsla. En drömsk historia att förlora sig i.

Barrfiolernas rike av Joni Huttunen. Liten rysare för mörka sensommarkvällar. Mycket läskig känsla blir det för huvudpersonen där i den djupa finska skogen.

Änglabarnet av Gustafson & Kant. En spännande mordgåta som sträcker sig bakåt i tiden. Fristående kortroman i litet behändigt format. Att läsa böcker ur Singö-serien innebär sommarkänsla för mig.


Hoppas jag nu inte tänjt för mycket på det här. Men jag menar... sista topplistan får en ju inte missa. Tack Johanna för den här tiden!👍


Fler topplistor med sommar och känsla finns här


"Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Läste boken som bibliotekslån (pocket).

"Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul sol som ingen någonsin tagit notis om.
På tre minuter går jorden under och den brittiske undersåten Arthur Dent är den ende överlevande. Tillsammans med utomjordingen Ford Prefect forslas han ut i rymden."

Den här kultklassikern (får man väl ändå kalla det) hade helt gått mig förbi. Visserligen är genren science fiction, något jag tagit till mig alltmera under senare år, inte så mycket dessförinnan, om det nu kan vara en förklaring.

Böckerna i serien, som omfattar fem delar (eller är det sex delar?), är numera ålderskategoriserade till "Unga vuxna". Möjligen är det en anledning till att jag inte fullt ut kan se vad som är så fantastiskt med denna. Tror många ofta har haft en något annorlunda humor som yngre, så är det nog för mig. Slapsticks och tokroligt med en massa weird rappakalja roade antagligen bättre då. Men visst finns här mycket träffsäkert också i form av vitsig satir, och just det gillar jag riktigt mycket! Är dessutom tidlös. Den biten kanske man däremot inte uppfattar som yngre läsare, så om man ser det som så har man något att hämta oavsett ålder. Därför kommer jag att fortsätta läsa bokserien, det är ju inga tegelstenar det handlar om, därav inget större åtagande.

Funkar science fiction och humor som kombination? Nja, inte alltid. Är det bara en form av överdriven nidbild över genren, utan något som helst allvar i botten, då blir det ganska värdelöst. Här finns både det ena och det andra, och ibland är det brilliant... då blir jag förtjust.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


"Equilibrium" av Anna Jakobsson Lund

Equilibrium av Anna Jakobsson Lund. Läste boken som bibliotekslån (häftad).

"Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här.

Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det?

Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod."

Ännu en bok för ålderskategori "Unga vuxna", för egen del blev jag återigen uppmärksammad på att det inte alltid är så lätt att sätta sig in i den värld som känns mer självklar för de yngre idag.

Begreppet "hen" och fullt friska individer som opererar sig gör mig fortfarande förvirrad, antingen är man väl en han eller hon? Svårt att sätta sig in i hur någon kan uppleva sig som något annat än vad den är född till. I Equilibrium vet man inte vem som är vad ibland, eller ganska ofta. Nåja, jag accepterar att jag inte kan förstå allt, och fördömer inte det jag inte förstår. Kan ändå bli lite fundersam över hur det alltid är klänningar, högklackade oanatomiska skor, långa lackade naglar och färgat kemikaliskt ansiktsklet av olika slag som anses tillhöra hon, för att hon ska vara hon och inte ett neutrum... allt det där är ju bara något som är obekvämt, opraktiskt, inskränker rörelsefriheten, förstör fötter och hud. Varför skall just kvinnor behöva "stympas" på det sättet? För att vi är mindre värda? Nu lär jag väl ha retat upp en del av er förstås, men inget illa ment.😀 Allt det där yttre bjäfset och kletet har väl inget som helst med att göra huruvida man är tillräckligt mycket hon för en själv eller omgivningen. Finns det någon liknande motsvarighet för han? Strypsnaran slipsen kanske.😃 Jo, allt sånt där väcker tankar förstås.

Hursomhelst, förutom ovanstående jag inte fattade (väldigt centralt i den här historien😅), var världsbygget riktigt fantasifullt och spännande. Otroligt nyansrika miljöbeskrivningar som kommer till liv på ett inlevelsefullt sätt, delvis p.g.a. ett genomgående bra språk. Nästan lite väl mycket föreställning, magi och trollkonster, men så är det ju förstås också fantasy.

För mig var boken lite väl för lång och utdragen, hälften hade varit nog, trots det höll den mig kvar till slutet. Så spänningen var det inget fel på, trots förvirringen och alla dessa tatueringar man skulle hålla reda på (vilka som var han, hon, hen, omopererade, med eller utan specialförmågor o.s.v. ... ) hmm, ja, det är bara att erkänna, jag var nog en aning för gammal för denna.😉

Betyg: 3/5


måndag 24 juni 2019

"Ett slags frihet" av KG Johansson

Ett slags frihet av KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 978-91-7819-113-0

"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst.
Andra länder har klarat sig bättre, som USA, där arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle efter katastroferna redan har hunnit långt. En grupp amerikaner kommer till en by i gamla Småland för att hjälpa till med sjukvård och annat. Den första viktiga delen i deras uppdrag är att knyta kontakter och visa välvilja - att nå fram till svenskarna, så att de vill ta emot hjälpen. Men byn har en stormig historia och somliga bybor är skeptiska till den hjälp de inte har bett om ..."

Ett slags frihet är andra delen i Noisytrilogin, och även prequel till Samvetsmakaren (tidigare läst som trilogi i ett band). Första boken Beatrice var såklart riktigt bra den också, med vissa reservationer, men den här uppföljaren toppade utan tvekan. D.v.s. ännu en fantastisk läsupplevelse som gav ett starkt intryck utöver det vanliga, såsom det ofta tycks vara med den här författarens böcker. Möjligen hade en extra korrekturläsning varit på sin plats, rör sig visserligen bara om detaljer och småfel som inte stör, åtminstone inte mig. Om man ändå ska vara lite petig är bokomslagets baksidestext något svårläst p.g.a. den grälla kontrastrika bilden som bakgrund, dock även det petitesser i det stora hela, är ju insidan förbi ytan som är det allra viktigaste.

Kapitlen växlar i tid, nutida (en framtid om ca tvåhundra år från vår tid) och dåtida (i form av kronologiska dagboksanteckningar). Tidsmässigt sträcker sig handlingen över fem (sex) generationer mödrar och döttrar i samma släktled, varav fyra berättar sin historia, mor och dotter: två i nutid och två i dåtid. Så utöver att storyn rakt igenom var oerhört fängslande (och bitvis otroligt grym!) tillförde just den här berättartekniken något alldeles extra och gjorde den till en riktig page-turner värd benämningen, en bok osedvanligt svår att släppa.

Handlingen är fylld av kloka jordnära insikter, som engagerar och lever vidare hos mig efteråt i tanken, exakt så som jag vill att en bok skall vara, kort och gott: tankeväckande och intressant. Dystopier och framtidsskildringar (science fiction, om ni så vill), som denna, skärskådar även vår tid och dess eventuella utveckling, ur olika aspekter. Något som f.ö. mer borde diskuteras, inte minst sånt som angår klimatfrågan och internets påverkan/utveckling.
Det centrala i Noisytrilogin rör en extrem framtida klimatkris och därefter dess återhämtning i olika delar av världen, så här långt har man fått ett scenario för hur denna kris och återhämtning varit i framförallt USA, Sverige och även lite Norge. Tredje och sista delen... behöver jag nämna att den redan är hett efterlängtad?

Miljöerna kommer till liv med alla sinnen, man förflyttas dit med lätthet. Uppskattade landsbygdsperspektivet. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga, språket anpassas smidigt efter tid och karaktär. Det framtida världsbygget upplevde jag följdriktigt genom sin dramatiska utveckling, som tyvärr inte är helt orealistisk med vår nuvarande verkliga situation. Tyckte om hur tankarna kring religion och filosofi vävdes in i handlingen. Inget i övrigt att önska.

Dagboksanteckningarna gick bara rakt in... vet inte hur jag bättre kan formulera det. Två generationer, mor och därefter dotter, deras personliga röster är äkta, följer tanken och känslorna; raka, öppna och ärliga. Beskrivningarna av det kaotiska tillståndet i världen och händelser i deras egna hårda liv, den närmsta omgivningen; allt såsom det uppfattas, utan förskönande omskrivningar.
Ska inte rabbla en massa namn på karaktärer, men gillade relationsutvecklingen mellan Will och Tova i nutid (2200-talet), deras dialog. Gillade hur boken slutade... ja, ganska uppenbart gillade jag helt enkelt allt med Ett slags frihet. Eftersom jag sätter betyg ger det logiskt toppbetyg och såklart till sist mina bästa och varmaste rekommendationer.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5