torsdag 28 februari 2019

Helgfrågan v. 9

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Frågan är:

"Varför tror du många slutar blogga? Bonusfråga: Ett tips på en bra bokblogg?"

Säkert av många skiftande anledningar. Men upplever att samtidigt som en del försvunnit (vilka varit med från det jag själv började upptäcka andra bokbloggare) har nya även tillkommit. Så när någon som slutat plockats bort från min bokblogglista, här lite längre ned till höger (där kanske f.ö. tips kan inhämtas vad gäller bonusfrågan?), har den alltid kunnat ersättas med någon ny. Känner att den där listan behöver kompletteras med fler, som jag ju då och då faktiskt besöker. Så finns ni inte med, säg till! Jag missar ibland. Alla slutar ju heller inte för gott, utan de man saknat kan komma åter. Återseenden är ju trevligt, även i bloggosfären.

Fortsätter här på mitt lilla hörn med att hålla igång Bokhyllan. Läsa och skriva, samt att ha någon slags kontakt med andra som delar intresset för böcker och läsning, är ömsesidigt givande på många sätt. En del kontakt med förlagen och författarna själva har det ju också blivit under resans gång, det vidgade perspektivet som tillkommit även med detta är ju också bara positivt. Och ni som håller i dessa veckoutmaningar och annat, ni är verkligen guld, förgyller det här med bokbloggandet så oerhört mycket! Så tack till dig Mia och alla ni andra.🙏 Kanske dröjer det någon/några dagar innan jag sätter mig ned för att besöka och kommentera hos er vid sådana tillfällen, men det kommer.😊


Andras svar finns länkar till här


Läst februari

  1. Statsrådets klipp av Bo Balderson, (bibliotekslån)
  2. Vi gör ingen stor sak av det här av Anders Tempelman, (bibliotekslån)
  3. Skannad i dunklet av Philip K. Dick, (bibliotekslån)
  4. Lite krasslig, bara av Stephen King, Novellix, (bibliotekslån)
  5. Statsrådet i tiden av Bo Balderson, (bibliotekslån)

Har utöver dessa även läst:

Norrland av Po Tidholm
Ofärdsland av Kent Werne


Månadens bästa bok:

av Bo Balderson

Genre: Deckare

Genomgående mysig och underhållande pusseldeckare.


"Statsrådet i tiden" av Bo Balderson

Statsrådet i tiden av Bo Balderson. Albert Bonniers Förlag. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).


Statsrådet upplåter familjens villa till ledamöterna i en utredningsgrupp, för deras sista sammanträden. Kost (komponerad av statsrådet - långkorv, filmjölk och knäckebröd) och logi (de 16 barnens rum) inkluderat. Svåger adjunkt Persson fattar ett beslut som han kommer att få ångra, genom att även han går med på en övernattning i villan (medtagande ett överlevnadspaket med Ceylon-te, cream crackers samt marmelad).

Efter en orolig natt med åskväder påträffas en av ledamöterna mördad, skjuten med två skott. Mördaren kan bara finnas bland någon av de som övernattat i villan.

Statsrådet upptar en mordutredning med burdus liv och lust, en utredning som han i sedvanlig ordning tycker sig ha rätt att utföra såsom justitieminister (och därmed ytterst ansvarig för landets polisiära ärenden). Den här gången blir han även - av misstag och helt kortvarigt - både statsminister och talman. Svågern Vilhelm Persson är återigen den trogne följeslagaren som tålmodigt hänger med på alla vansinnigheter statsrådet hittar på, men blir dessutom denna gång förblindat förälskad i en av utredningsgruppens kvinnliga ledamöter.


Persongalleri:

Ingvar Brodén, centerpartistisk riksdagsman och ordförande i Fåmp (="utredning med uppdrag att framlägga förslag till åtgärder mot våld på allmänna platser")
Cecilia Carlberg, redaktör för Damjournalen
Maj-Britt Johansson, riksdagsbibliotekarie, vårdar far och fostrar son
Lars Mörck, departementssekreterare
Rut Rahme, studierektor i Huddinge
Åsa Sjölander, boutiqueinnhaverska
Georg Stallemyr, skådespelare
Per Wickenfeldt, skattefixerad kuvertfabrikör

Nils Dagberg, pensionerad överste, rullstolsbunden, far till Maj-Britt Johansson
Patrik, 11-årig son till Maj-Britt Johansson

Statsrådet, statsråd och chef för justitiedepartementet, tidvis statsminister och talman
Vilhelm Persson, adjunkt och berättare


Denna komiska deckare är del 7 i Statsrådet-serien och utgavs 1980. Föregående del i serien är Statsrådet sitter kvar och efterföljande titel är Partiledaren avgår med döden (vilket blir den bok i serien som jag plockar upp härnäst).


Böckerna och vilka årtal de gavs ut första gången (stryker vartefter över sådana som är lästa eller omlästa på nytt):

  1. Statsrådet och döden -68
  2. Harpsundsmordet -69
  3. Statsrådets fall -71
  4. Statsrådets verk -73
  5. Mord, herr talman -75
  6. Statsrådet sitter kvar -78
  7. Statsrådet i tiden -80
  8. Partiledaren avgår med döden -82
  9. Statsrådet och den utsträckta handen -83
  10. Statsrådets klipp -86
  11. Statsrådet klarar krisen -90


Läste boken efter Statsrådets klipp (vilken jag i stort sätt upplevde genomgående rolig, lockade till många skratt) och i jämförelse var nu Statsrådet i tiden för mig inte lika bra. Uppbyggnaden var inte lika smidig, den politiska satiren flöt inte ihop med det övriga lika bra. Skruvade överdrifter kan vara kul, men här blev det till viss del liksom för mycket, överbelastat, utdraget och ansträngt, mer än vad som hade betydelse för händelseutvecklingen. Komik, konsten att skapa humor, är nog ingen enkel sak. Vad som sen får oss var och en att skratta har ju stor variation. Helt i sin ordning. Här på bloggen skriver jag bara utifrån eget tyck och tänk, sen får andra bilda sin egen uppfattning.

Men ändå. Rolig, visst, log emellanåt, ett litet skratt blev det också (avslöjar inte vad det var som föranledde det). Snabbläst och lättsam underhållning, spännande och klurig mordgåta med oväntad upplösning. Färgstarkt beskrivna karaktärer (skiftande mix), ett statsråd i högform som har en massa tokigheter för sig - vilket förstås får Vilhelm att skämmas. Så ja, en hyfsat stark trea blir det i varje fall som betyg från mig.

Betyg: 3/5


onsdag 27 februari 2019

Omslagsonsdag vecka 9: Träd, skog

Såhär mitt i veckan är det återigen dags att fokusera på det yttre i Omslagsonsdag, arrangerat av bokbloggen Boklysten. Den här gången gäller det att plocka fram bokomslag med:


TRÄD, SKOG


Japp, helt klart något som alltid varit väldigt viktigt för mig. Allt vad mardrömsstormen i januari orsakade kan inte ändra på det!

Avsaknad av skog och träd i närheten skulle kännas nästintill outhärdligt i längden. Men träden får gärna fortsättningsvis klamra sig fast mer ordentligt med sina rötter nästa gång stormen går...😉 Känns inte som hemma utan närhet till skog. Hur det än är.




Här kommer omslagen (tar mig friheten att låta dessa göra sällskap med några av mina träd- och skogsbilder):


Intressant och underhållande facklitteratur:

Peter Wohlleben




Skräck på landsbygden:

Christian Johansson


11 noveller - bokreatips! (25 kr på bokus):

Hans Olsson


Glesbygdsskräck:

KG Johansson




Fantasyskräck med trolltyg i Norrbotten:

Stefan Spjut


Ännu mera trollthriller (gamla och nya utgåvan):

Kristina Hård


Vilse i vildmarken:

Stephen King




Tankeväckande thriller:

Stefan Einhorn


En samling svensk skräckromantik:

En jägares historier
Aurora Ljungstedt


Minnesvärd klassiker!:

Henry David Thoreau




Fler visade bokomslag finns här


tisdag 26 februari 2019

Veckans topplista v.9 – Bokrea

Dags för "Veckans topplista", som på tisdagarna varje vecka arrangeras av Johannas Deckarhörna. Veckans tema:

"Bokrea"

Ptja...

Någon bokrea har inte - vad jag kunnat se - varslats om, varken från ortens bokhandel eller någon av de större livsmedelsbutikerna (känner för tillfället nöje i att låtsas ovetande om nätbokhandeln - de får egentligen alldeles för mycket gratisreklam). Men så finns ju faktiskt en Ugglan bokhandel i kommunen också, närmare bestämt i Hallstavik. Utbudet där lär väl följa detta då, kan jag tänka. Så vid en närmare titt, vad fanns det för spännande där då? Utan inbördes rangordning (titlar länkar till recensioner och bokomdömen här på bloggen):


  1. 4.50 från Paddington av Agatha Christie, är ju en pärla. 69 riksdaler istället för 169.
  2. Sändebudet av Anders Gustafson & Johan Kant, bör ni förstås inte missa med en så kraftig prissänkning som till 59:- från 249:-.
  3. Sektens barn av Mariette Lindstein, 59 kr istället för 199 kr.
  4. Fyra dagar i Kabul av Anna Tell, även här 59 kr istället för 199 kr.
  5. Stjärndamm av Lars Wilderäng finns också där med en rejäl prissänkning, 59 pix istället för 259, inte dåligt.


Ja, alltså, det där var ju böcker jag läst och som jag nu tipsade er om. För egen del blir det en tur till biblioteket, billigare böcker att läsa lär man inte finna någon annanstans än där. Inte tar de plats och belastar bokhyllan under någon längre tidsrymd heller. Behöver inte nödvändigtvis äga böckerna, känner inte något som helst behov av att klottra, kladda eller vika hundöron i böcker, varken jag äger dem eller ej. Nackdelen torde väl vara att inte alla resonerar på samma vis när det gäller låneböcker, läser just nu en sådan bok där någon slags rättstavningspolis (svenskalärare på glid?) gått hårt fram att korrigera ord med pennan i högsta hugg. Jösses!🙈🙊 Hade vederbörande på sin tid haft möjlighet att vara bokbloggare kunde den ju fått ge utlopp för sitt missnöje via ett bokomdöme kanske, eller hur?😁



Fler topplistor på temat finns här


måndag 25 februari 2019

"Lite krasslig, bara" av Stephen King

Lite krasslig, bara av Stephen King. Novellix. Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789175892788

"Jag sa att vi troligen skulle hitta något i kylen som ligger och ruttnar, men jag vet att det måste vara värre än så. Det fattar nog alla med luktsinnet i behåll som bor på de där våningarna." Han nickar bistert. "De kommer att hitta en död råtta därinne, sanna mina ord. Mat stinker, men inte så där. Det är bara död som stinker på det viset.

Om ditt undermedvetna försöker säga någonting till dig - skulle du förstå det? Eller snarare: Om ditt medvetna jag försöker tvinga dig ur en illusion, skulle du låta det hända trots att det innebar total katastrof? I den fenomenalt uppbyggda och ytterst obehagliga Lite krasslig, bara sugs vi in i Stephen Kings bisarra värld, där allt kan hända. Eller har det kanske redan hänt?

Det är första gången novellen Lite krasslig, bara ges ut på svenska, i översättning av Lena Jonsson."

Fast i förnekelsefasen på allvar? Lever du i en illusion och vägrar se sanningen?

En novell där man från början vet hur det kommer att sluta, vilket inte är något jag själv upplever som positivt. Så i motsats till de flesta andra som ger denna novell toppbetyg, blev det bara ett okej från mig.

Betyg: 2/5

Andra bokbloggare om Lite krasslig, bara:


"Skannad i dunklet" av Philip K. Dick

Skannad i dunklet av Philip K. Dick.
Förlag: Bakhåll. Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln | Science Fiction Bokhandeln.
Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789177424314

"Philip K Dicks legendariska roman Skannad i dunklet (A Scanner Darkly) för första gången på svenska i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av John-Henri Holmberg.

Romanen skildrar hur författarens alter ego Bob Arctor bor i kollektiv med sina vänner i en villa i ett futuristiskt Kalifornien och arbetar som narkotikaspanare under täcknamnet Agent Fred.
   Det är särskilt drogen Substans D som blivit den nya farsoten i en värld där sofistikerad elektronisk övervakning av medborgarna pågår dygnet runt och på alla plan.
   Substans D (eller Slow Death) är en förrädisk drog. Den skänker intensiva känslor av välbehag men är också starkt beroendeframkallande och hämmar dessutom tankeförmågan svårt. Långvarigt bruk är förödande för hjärnan.
   Ett delikat problem för narkotikaspanaren Bob är att han själv och vännerna i kollektivet samtliga är storkonsumenter av just Substans D. Bobs spaning kommer med andra ord främst att handla om att spana på sig själv.
   På jobbet är han anonym. Både han och kollegorna går klädda i så kallade distorsionsdräkter som döljer deras verkliga utseenden. Dräkten består av en tunn hinna, ett membran, som täcker hela huvudet och hela kroppen. På denna hinna projiceras, inifrån, en svit av ständigt annorlunda utseenden samtidigt som ens röst förvanskas till det oigenkännliga. Ingen kan ana sig till vem man är.

Romanen är på många sätt självbiografisk. Under några år i början av 1970-talet levde Dick i ett liknande drogmissbrukande kollektiv. Han hade som nyskild och ensam och olycklig fått kontakt med ett antal lösa existenser i trakten där han bodde. Vinddrivna personer med missbruksproblem som bosatt sig i hans villa. Under tre år författade han inget, försvann in i en passiviserad – periodvis ytterligt paranoid – drogvärld och när han till sist lyckades ta sig ur den, och mycket tack vare sin nya fru Leslie "Tessa" Busby kunde återuppta sitt skrivande, var det denna roman han skrev. Det blev ett mycket speciellt verk i Philip K Dicks stora (totalt skrev Dick mer än 40 romaner) och variationsrika produktion.

Bokens titel syftar på ett bibelställe, Första Korintierbrevet, där Paulus förklarar att vi nu ser dunkelt, som i en spegel, men att vi i Guds rike kommer att se klart. Spegeln har hos Dick blivit en skanner, en övervakningsanordning. Samma bibelställe inspirerade även Ingmar Bergman när han valde titel till filmen Såsom i en spegel.

Dicks roman filmatiserades för övrigt 2006 i regi av Richard Linklater med Keanu Reeves, Winona Ryder, Robert Downey Jr och Woody Harrelson i rollerna. En lysande filmatisering! Bland annat är distorsionsdräkterna en fantastisk upplevelse, likaså animeringen "ovanpå" den filmade bilden."

Skannad i dunklet kom alltså att bli det verk Philip K. Dick skrev efter sitt tre års uppehåll från skrivandet. Med tanke på det självbiografiska stoffet som ligger bakom och författarens egna efterord blir det hela oerhört sorgligt.

Det går liksom inte att fascineras av denna komplexa personlighet, den paranoida besattheten, hans snåriga liv, som på olika sätt lyser igenom i romanerna. Just den där "analytiska intelligensen", som nämns i det utförliga efterordet av John-Henri Holmberg, gör det väldigt speciellt. Vanföreställningarna, beroendeproblematiken och drogmissbruket beskrivs på ett rent påtagligt - och fruktansvärt obehagligt - sätt, som kan få oss att förstå från ett annat perspektiv än utifrånperspektivet.

Romanen är välskriven och tänkvärd. Inte så mycket spekulativ science fiction, mer alltså självbiografisk. Psykologiskt intressant. Storyn är både fantasifullt underhållande och krypande obehaglig, det ingen lättsam läsning, boken kräver uppmärksamhet och tid. Men på samma vis som för de romaner jag tidigare läst av författaren upplever jag det absolut värt mödan.

Boken har även filmatiserats. Filmen A Scanner Darkly verkar annorlunda, först inspelad och sen omvandlad till någon slags animering. Och visst förstärks därmed det dystopiskt mardrömslika och overkliga, utan tvekan.

Betyg: 4/5



"Vi gör ingen stor sak av det här - samlade absurda betraktelser" av Anders Tempelman

Vi gör ingen stor sak av det här - samlade absurda betraktelser av Anders Tempelman. Lava förlag. Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789188529800

"En samling roliga och bisarra berättelser i gränslandet mellan lögn och sanning.
   Han har Obama hemma på en fika, spelar frisbeegolf med Påven, tröstar Dalai Lama och råkar drämma en burk med honung i ansiktet på Meryls Streeps barnbarn. Andra gånger är han snubblande nära verkligheten och går loss på fenomen som irriterar honom. Det kan börja med ett sms eller en världshändelse. Oftast vet man inte vad som är självupplevt och vad som är påhittat.
   Med sitt yrkeskunnande som manusförfattare tar han oss med in i skeenden som ibland kan vara tänkvärda och samhällskritiska, men alltid skildrat med en drastisk humor. Det här är boken du tar med på en resa när du vill ha sällskap utan att behöva ta dig igenom en hel roman, men ändå vill göra ett intellektuellt intryck. Det här är boken du ger bort i present, när blommor eller en flaska vin inslagen i folie inte riktigt gör jobbet. Vi gör ingen stor sak av det här är en rolig, bisarr och träffsäker bok om vår galna värld."

Korta och effektiva berättelser, i snygg luftig komposition, som får dig att skratta eller åtminstone le... brett. Det är absolut bisarrt och väldigt eget, ganska ofta elakt och inte alls PK på något sätt. Visst, världen är galen, man kan deppa ihop fullständigt över hur dysfunktionellt och irriterande så mycket är eller så kan man skratta åt eländet. När allt däremellan känns vardagsgrå och trist, läs då dramaqueen Anders Tempelmans små pikanta historier, biblioterapi till dig själv eller varför inte till någon du vet behöver det?

Bokomslaget med aposteln Tomas ("tvivlaren"), som jag nu förstått det skall föreställa, får mig att tro att boken är något helt annat än vad det är. Kanske inte så lockande (för en agnostiker som mig), men det är ju innehållet som räknas. Och ja, innehållet är utmärkt, det är påhittigt, träffsäkert, dramatiskt, pinsamt, helgalet och underbart kul! Mer Tempelman till svenska folket. Tack.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Vi gör ingen stor sak av det här:

"Statsrådets klipp" av Bo Balderson

Statsrådets klipp av Bo Balderson. Albert Bonniers Förlag. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).


Överingenjör Johan Lindström samlar sina närmaste för en fest på sitt gods. På morgonen efteråt påträffas han död. Eftersom hemvärnet under natten haft en övning som kringgärdat godset, måste mördaren vara någon av gästerna som övernattat.
Statsrådet, avlägset släkt med den mördade, tar sig an utredningsarbetet tillsammans med sin ytterst ovillige svåger Vilhelm Persson. Adjunkt Persson har den här gången hamnat i en nära relation med en av de misstänkta.

Det ryktas om en medeltida skatt som skall finnas nedgrävd någonstans vid godset, men är det verkligen denna skatt som är det verkliga mordmotivet?


Persongalleri:

Johan Lindström, överingenjör

Ragnar Rudmo, systerson och skräckfilmsregissör
Per Ek, systerson och ägare till sex salladsbarer
Claes Collander, systerson och tidningskåsör
Christina Collander, heminredare och gift med Claes
Tora Hiroshige, brorsdotter och innehavare av hundgård
Martin Malm, systerson och verkställande direktör för ett tvättmedelsbolag

Fru Pettersson, städhjälp och kokerska (paradrätt: kokt fisk med vit sås)
Vilhelm Persson, adjunkt och statsrådets svåger, historiens berättare
Statsrådet


Denna komiska deckare är del 10 i Statsrådet-serien och utgavs 1986. Föregående del i serien är Statsrådet och den utsträckta handen och efterföljande titel är Statsrådet klarar krisen (sista delen i serien).


Böckerna och vilka årtal de blev utgivna första gången (stryker vartefter över sådana som är lästa eller omlästa på nytt):

  1. Statsrådet och döden -68
  2. Harpsundsmordet -69
  3. Statsrådets fall -71
  4. Statsrådets verk -73
  5. Mord, herr talman -75
  6. Statsrådet sitter kvar -78
  7. Statsrådet i tiden -80
  8. Partiledaren avgår med döden -82
  9. Statsrådet och den utsträckta handen -83
  10. Statsrådets klipp -86
  11. Statsrådet klarar krisen -90


Vissa av böckerna har givits ut i nya upplagor, andra inte. Statsrådets klipp tycks bara utgivits -86, men blev trots detta något av det roligaste jag läst på länge, och just den här delen i serien hade jag inte tidigare läst (roades av ett antal Bo Balderson-böcker som yngre).

Oerhört lättläst, humoristiskt rakt igenom, underbar politisk satir (till viss del tidlös med viss modifiering), instick av kortare avsnitt där den (såklart icke namngivne) mördaren berättar, ett begränsat antal mordmisstänkta, roligt beskrivna karaktärer och till dessa anpassade dialoger... allt detta och lite till gjorde sammantaget att jag helt självklart gav boken toppbetyg. Genomgående mysig och underhållande pusseldeckare. Sen vad man uppfattar som komiskt är såklart väldigt individuellt, var och en hittar sina egna favoriter, detta blev en av mina. Skrattade gott, många gånger.

Ska bli spännande att läsa den sista och avslutande Statsrådet klarar krisen, inte minst för att få veta hur det kommer att gå för Vilhelm Persson, något lär ändra den gamle adjunktens liv väsentligt framöver. Statsrådets svåger överraskade verkligen på många sätt och vis i Statsrådets klipp!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Statsrådets klipp:

söndag 24 februari 2019

En smakebit på søndag: Statsrådets klipp


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Har nog precis då detta inlägg publiceras läst ut Statsrådets klipp av Bo Balderson. Boken är den tionde delen i serien om Statsrådet. Skall direkt därefter fortsätta med del 7: Statsrådet i tiden. Försökte välja ut en av nedanstående tre smakliga godbitar, utan framgång, men ni läser förstås så mycket ni har lust till.

Sid. 147; "Mördaren skrev:" (dock garanterat utan spoilers, såklart finns flera mördarkandidater att välja bland):

  "I morse väntade jag på henne utanför hennes hus, dold bakom några träd. Sedan följde jag efter henne, utan att hon märkte det, när hon cyklade in till Norrtälje för att handla. Och där, på Lilla Torget, stötte jag ihop med henne, till synes av en händelse.
   Vi pratade ett tag, om alldagliga saker, vädret och så. Jag sa att jag hade parkerat en bit bort på Vegagatan, för att se hur hon reagerade när jag nämnde bilen, som jag ju har börjat tro att hon såg på skogsvägen den där morgonen vid Rävlunda. Men hon frågade inte närmare och jag kunde inte se att hon reagerade på något särskilt vis.
   Jag tyckte att hon på det hela taget verkade ungefär som vanligt, till en början. Hon var visserligen sur och lite kort, men det har hon ju alltid varit, jag har aldrig hört till hennes favoriter. Men jag kunde inte märka att hon var rädd för mig. Och det skulle hon väl ha varit om hon visste att jag var en mördare?
   Men så bad jag att få bjuda henne på en kopp kaffe, på Lindströms konditori, en bit bort på gatan. Och då tackade hon nej, kort och skarpt."

Lindströms konditori på Stora Brogatan finns inte längre, men en himla massa andra caféer och matställen. Idag finns f.ö. bara en bokhandel (plats för: "Annat var det förr!") i Norrtälje. Visst kan man undra hur det hade varit utan all internethandel, och i viss mån ytterområdenas köplador...


(Bilden är tagen på Lilla Torget en söndagsmorgon i augusti 2014)


Så lite satir.

Sossarna vill sitta kvar vid makten och den samlade innersta kretsen diskuterar taktik inför valet, sid. 150:

  "– Nej, sa socialministern. Vi kan inte lova att få ner inbrotten till hälften. Det är för preciserat. Det binder oss. Vi kan fastna i en svekdebatt. Vi måste hitta en mer svepande formulering.
   – Nu har jag det! ropade partiordföranden. Så här: “Vi lovar att under kommande mandatperiod minska antalet inbrott i hemmen till hälften av vad de skulle ha varit om de borgerliga hade suttit vid makten.”
   – Genialt, sa utrikesministern. Ingen kan ju veta hur många inbrott det skulle ha blivit under en borgerlig regim som aldrig kom till stånd...
   Partiordföranden såg belåten ut.
   – Nu har vi ett bra vallöfte. Och en slagkraftig men knappast bindande formulering för partiprogrammet. Men hur ska vi presentera löftet för väljarna? Hur ska vi visualisera det, på plakat och affischer? Vi behöver en bild och en tändande slogan som massorna förstår.
   – Men måste vi ändå inte se efter vilka möjligheter vi har att verkligen få ner inbrotten? sa handelsministern, som var ny inom politiken.
   – Detaljer, detaljer! sa partiordföranden. Vad vi behöver är en slogan.
   Kretsen funderade."

Tre partiledare har nu kommit samman för att diskutera valet och valrörelsen. De oroar sig för opinionssiffror där de leder stort över sossarna. Utsikten inför nästa mandatperiod är dyster, det mesta är på fallrepet och de församlade anser det orättvist att i detta läge behöva ta över. Sid. 239:

  "– Och som en härlig slutkläm på valrörelsen, så ber vi teve ordna ett program med oss alla tre tillsammans, för att visa att vi är sams. Och sen, under själva sändningen börjar vi hacka på varandra och gräla. Så folk får alldeles klart för sej att vi inte kan regera ihop!
   – Det är klart att det kommer att kännas lite trist på själva valnatten, med alla förlorade mandat och nergången i väljarsiffrorna. Men vi får tänka på att vi får tre härliga bekymmersfria år, då allt vi behöver göra är att skälla på sossarna och lyfta arvodet.
   – Och glöm inte en annan sak. Säkraste sättet att få upp siffrorna om tre år är att få ner dom i botten nu. Sen finns det bara en väg: uppåt!
   – Uppåt och framåt! ropade de tre unisont och skakade varandras händer."

Bo Balderson är pseudonym för? Ja, det vet man ju inte. Första boken utkom 1968 och den sista 1990. Böckerna i serien om Statsrådet är pusseldeckare med mordgåtor, invävda i satirisk humor... som tydligen passar mig fortfarande. Satir får oss att tänka till, på tider som varit och på tider som är. Böckerna om Statsrådet/Lilleman (far till sexton barn och svenskt statsråd som ger sig hän åt att lösa mordmysterier) och humanisten Vilhelm Persson (adjunkt och svåger till Statsrådet) fick mig att skratta när jag var 19 år, får mig tydligen fortfarande att skratta nu trettio år senare. Kommer naturligtvis att beta av vad som finns i bibliotekets gömmor av Bo Balderson. Behöver få skratta mera.
Andras smakbitar hittar vi länkar till här


torsdag 21 februari 2019

Helgfrågan v. 8

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Frågan som söker svar denna gång är:

"Vad läser du nu? Bonusfråga: Vad ser du framemot i vår?"

Statsrådets klipp av Bo Balderson och Ett lik i garderoben av Olséni & Hansen.



Statsrådet-serien borde definitivt vara värd nyutgåvor! Tills dess det eventuellt inträffar lär jag väl försöka få bibliotekspersonalen att leta fram de gamla magasinerade böckerna i serien. Så roliga och lättlästa böcker, precis vad som fungerar för tillfället.


Andra delen i deckarserien Ester Karlsson med K – tuff tant! – var given att läsa (på bilden tillsammans med en semmelwrap och ingefärste).


Bonussvar: Redan utkommen är förstås Törnrosor av King & King. Men köar för den att låna, så kanske hinner det bli vår innan det blir min tur. Så låt säga att jag ser fram emot att läsa den då.



Ser f.ö. till våren fram emot att vägarna blir isfria igen. Är bland alla förhoppningar ändå något man kan vara rätt säker på kommer att ske. Maja och jag har lite olika tankar om det här med att promenera på is...



Andras svar finns länkar till här


onsdag 20 februari 2019

Veckoutmaning: "Visa mig din bokhylla (och din läshörna) så ska jag säga dig vem du är …"

Bokhyllan visas ibokhyllan.blogspot.com ...


Kulturkollos Veckans utmaning handlar om att visa upp våra bokhyllor och/eller bästa läshörnan. Deltar gör vi genom att svara på vår egen blogg eller i kommentarsfältet hos Kulturkollo här.


Nå, vad har jag att säga om den icke tillrättalagda bokhyllan ...

Hundar och katt är centrala även här och har satt sina spår.
Bokhyllegavel som fått agera klösträ (något färre angrepp efter ommöblering)
Raden med pocketböcker putar ut där mitt i - katten sover där bakom ibland, spökar genom att putta ut en bok emellanåt, när hon behöver sträcka på tassarna.
Breda böcker instoppade med ryggarna uppåt ytterst på vissa hyllor där katten absolut inte har tillträde, där placeras fredade låneböcker i en trave.

3 kg-hantlarna kan ta plats hos 4 kg-hantlar på golvet om det ev. skulle bli boklig platsbrist. Ingen bok skall behöva vara hemlös hos oss.




Kommentarer kring favoritläshörnan ...

Fåtöljen gör sällskap i hörnan med multi-stepper. Filt på fåtölj och fotpall känns obligatoriskt med pälsbeklädda husdjur inneboende. Bra läslampa självklar, då inte dagsljuset ännu räcker till.

På bordet bredvid ligger nu Bo Baldersons Statsrådets klipp, del 10 i Statsrådet-serien.

Utanför är det isande vindar, blankis, förrädisk ishinna på tillkörd snö, skare som både håller och inte håller så de 55 kilona trampar igenom var och vartannat steg medan 4x3 tassar trippar fram obehindrat på både vek skare och halkig is (orättvist)... februari... men jag kämpar på.💪


Så, säg mej då vem jag är?😎


Omslagsonsdag vecka 8: Trappor

Så var det då återigen lillelördag och tillika Omslagsonsdag, arrangerat av bokbloggen Boklysten.

Lite knepigare den här gången, letade t.ex. i minnet efter en bok - thriller - som var så ruggigt bra, men just den titeln hittade jag inte i de av sömnbrist trötta hjärnvindlingarna, lär väl dyka upp när man minst anar.

Utsidan skall den här gången visa:


Trappor


Kuslig stämning med trappa till Säters fasta paviljong:

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye


En helt annan förfallen trappa, på ett helt annat ställe ...



Mystisk trappa ner i:

Avgrund av Jeff VanderMeer


En mindre mystisk trappa vid en masugn ...



Gör en tidsresa genom Carins livstid. Och all det där spännande upplysningen som vi inbillar oss hitta där på övervåningen en trappa upp, vad är det egentligen?

Ingenting att se av Robert Warholm


 Stiglucka med trappa för stora steg till predikoglugg ...



Det mesta är automatiserat, tekniken har blivit alltmer avancerad, självgående förarlösa transportfordon, AI, vår mat är labbproducerad. Jobben räcker endast för ett fåtal, vilket tvingade fram ett införande av basinkomst kompletterad med prestationsbonus längs en livslång utbildning i en kunskapstrappa. En viktigt bok som förtjänar fler läsare, med ämnen som behöver diskuteras flitigare. Mycket kommer att förändras, mycket har redan förändrats, alltför många i maktposition lever kvar i gamla föreställningar om hur det är. Vad kunde vara mer lockande med boken, titeln eller omslaget med trapporna?



Framåt; uppåt eller nedåt?



...

Japp! Som sagt, när man minst anar så uppenbarar sig det där man tidigare ville minnas men inte hade omedelbar åtkomst till på hjärnkontoret, helt apropå när man senare står med middagsdisken. Knäppt! Det här var ju bokomslaget jag for efter, den där ruggigt bra thrillern:

Nedanför källartrappen:

Alltför nära av Linwood Barclay



Fler bokomslag finns här