tisdag 30 april 2019

Läst april


  1. Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen av Henrik Ingvarsson, (Rec.ex. författaren)
  2. Disekvilibrium av Oskar Källner, (Rec.ex. Fafner Förlag/författaren)
  3. Larona av Karolina Bjällerstedt Mickos, (Rec.ex. Fafner Förlag)
  4. Jag Jaguar av Fredrik Höjing, (Rec.ex. Svensk Sci Fi)
  5. Pärlorna av Agnes Vittstrand, (bibliotekslån)
  6. Lektören av Patrik Centerwall, (bibliotekslån)
  7. Statsrådet och döden av Bo Balderson, (bibliotekslån)
  8. VALIS av Philip K Dick, (bibliotekslån)

Månadens bästa bok:


av Oskar Källner

Genre:  Science fiction/Fantastik (novellsamling)

Underhållande blandning med både kortare och längre noveller, utmärkt bredd och variation.


"VALIS" av Philip K Dick

VALIS av Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (häftad/danskt band). ISBN: 9789177424659

"Philip K Dicks legendariska självbiografiska roman VALIS i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av John-Henri Holmberg.

I mars 1974 är Philip K Dick med om något högst extraordinärt. Han öppnar sin dörr för att ta emot en ung kvinna som sänts ut av apoteket med en förpackning värktabletter åt honom.
I samma stund som han öppnar dörren reflekteras solljuset i kvinnans halssmycke - utformat som en gyllene fisk - och en koncentrerad ljusstråle i en unik färgnyans träffar Dicks ögon.
Under loppet av några sekunder upplever han att en oändlig mängd information förs över till hans hjärna. Information om alltifrån hur universum och tillvaron i stort fungerar till enskilda detaljer som att hans åtta månaders son har en allvarlig sjukdom och måste opereras.

Fram till sin död 1982 ägnar Dick sedan merparten av sin tid åt att söka klarhet i vad som hänt med honom. Det system, eller det väsen, han har fått kontakt med kallas VALIS.

Här är boken om VALIS.

"När han öppnade dörren fick han se en vacker mörkhårig ung kvinna som höll fram en liten vit påse med Dexofen. Men trots sin enorma smärta brydde sig Fat inte alls om tabletterna, för han var helt fokuserad på det glittrande guldhalsband som hängde om halsen på flickan, han kunde inte ta ögonen från det. Fast han var omtöcknad av smärta - och av tiopentalen - och utmattad efter den påfrestning han genomlidit, lyckades han ändå fråga flickan vad guldsymbolen som hängde i halskedjan symboliserade. Det var en fisk, i siluett.

Flickan rörde vid fisken med sitt smala finger, och sa: 'Det är en symbol som användes av de tidiga kristna.'

Omedelbart drabbades Fat av en flashback. Han mindes - för en halvsekund bara. Mindes antikens Rom, och sig själv som en av de tidiga kristna. Hela den antika världen och hans undangömda förskrämda liv som hemlig kristen jagad av de romerska myndigheterna vällde in i hans hjärna... och sen var han tillbaka i Kalifornien 1974, och tog emot den lilla vita påsen med värktabletter från flickan.""

Att det är en hårfin skillnad mellan genialitet och vansinne är en tanke som ligger nära till hands då man läser VALIS, såväl som andra böcker av Philip K Dick. Detta gäller nog speciellt för denna självbiografiska roman som skildrar en sorts andlig irrfärd i Dicks (van)föreställningsvärld, eller såsom han själv faktiskt (delvis) upplevde den reella verkligheten, hur tokigt det än kan verka.

Egentligen är jag rätt tacksam att förlaget har en så lång innehållsbeskrivning (ovan), hänvisar även till bokens efterord av John-Henri Holmberg som är utmärkt för att få en bra kortfattad analys och fördjupning angående författarens liv och verk, visioner och religiösa spekulationer.

Berättaren i romanen är författaren själv, som berättar historien om en man kallad Horselover Fat (vilket är pseudonym för samme Philip K Dick), syftar alltså till att det rör sig om samma person... vilket tillfälligt vid ett senare mentalt tillfrisknande blir mer uppenbart, men vad som tycks då endast för en sorgligt kort tid. Det är en skrämmande tilltrasslad röra av försök till förklaring och mening/synkronicitet, ändå, konstigt nog, är det roligt berättat, trots svärtan. Så förutom att VALIS är en utforskande historia; en teologisk, filosofisk, psykologisk och sociologisk djupdykning, i något helt sanslöst skruvat perspektiv, är det roande och underhållande.

Historien grep på något slags hypnotiskt sätt tag från början och höll fast mig till slutet, kunde inte slita mig från den för att växla med andra böcker. Det här är definitivt ingen snabbläst bladvändarhistoria, man läser den noggrant och texten väcker tankar längs vägen som måste få ta tid. Och man låter det ta tid, trots att nutida trenden är att man - i tid och otid - skall säga att man "inte har tid" (något jag lärde mig av med på en arbetsplats inom vården). Vad är tid? Det tar ju tid att säga/skriva att man inte har tid också, liksom... och vad tjänar det ens till, varken avstressande för den som säger/skriver eller den som hör/läser. VALIS får ta tid att läsa, det är helt okej!

Har du provat på annat av Philip K Dick förut och gillat det du läst kan du nog komma att tycka även denna bisarra självbiografiska roman är intressant. Men att börja med VALIS tror jag inte är en så bra idé.

Om jag skulle försöka mig på att sammanfatta denna science fiction(?)-roman med några ord och tankar: Intressant fängslande, ödmjukt äkta, brilliant crazy à la PKD, tragikomisk, sorglig och djup... avgrundsdjup. Bör dessutom nämna att den säkert kan vara en ymnig brunn att ösa ur för konspiratoriskt lagda personligheter av den mer udda sorten.😉

På tur för mig att läsa står nu Mannen i det höga slottet. Här finns bokomdömen för samtliga böcker jag läst av författaren hittills. Allt började med filmen Blade Runner från 1982, där manuset baserar sig på Philip K Dicks roman Do Androids Dream of Electric Sheep?, vilket jag naturligtvis inte visste då jag såg filmen första gången på 80-talet.😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här och här (smakprov).

Betyg: 4/5


"Till eftertanke"

(bokus)
"Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa."
 
Sören Kierkegaard


måndag 29 april 2019

"Statsrådet och döden" av Bo Balderson

Statsrådet och döden av Bo Balderson. Bokförlag: Albert Bonniers Förlag + Piratförlaget. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon. Läste boken som bibliotekslån (inbunden + e-bok). ISBN: 9789189426238


"Trött på att läsa om livets ruskigheter och om olyckliga poliser?

Läs då om det levnadsglada och omätligt rika Statsrådet som lever lyckligt omgiven av hustru och 14 barn och har som hobby att lösa finurliga mordgåtor.

Här har en nobelpristagaränka dött lite väl hastigt i sitt ombonade sommarhus. Bland de misstänkta i skärgårdsidyllen finns en landshövding, ett justitieråd, en kirurgiprofessor och en konstnär.

Boken har av experter betecknats som en av de bästa deckare som skrivits på svenska vad gäller spänning, intrig och upplösning och naturligtvis som den roligaste!"



Persongalleri:

Beata Gyllenstedt; änka efter nobelpristagare Gyllenstedt (litteratur)
Barbro Bylind; lärare och systerdotter till Beata
Magnus Cederberg; landshövding
Signe Cederberg; maka till Magnus
Krister Hammarström; professor och överläkare
Stellan Lindén; konstnär
Hugo Mattsson; justitieråd
Eva Ydberg; frånskild sjukgymnast

Benny Pettersson; poliskommissarie och tidigare elev till adjunkt Persson

Statsrådet
Vilhelm Persson; statsrådets svåger, adjunkt och berättare

Margareta; statsrådets maka och Vilhelms yngre syster


Denna komiska deckare är första delen i Statsrådet-serien och utgavs 1968. Uppföljande titel är Harpsundsmordet.

Böckerna och vilka årtal de gavs ut första gången (stryker vartefter över sådana som är lästa eller omlästa på nytt):

  1. Statsrådet och döden -68
  2. Harpsundsmordet -69
  3. Statsrådets fall -71
  4. Statsrådets verk -73
  5. Mord, herr talman -75
  6. Statsrådet sitter kvar -78
  7. Statsrådet i tiden -80
  8. Partiledarn avgår med döden -82
  9. Statsrådet och den utsträckta handen -83
  10. Statsrådets klipp -86
  11. Statsrådet klarar krisen -90

Det svenska statsrådet presenteras här för första gången som statsråd (såklart) samt far till fjorton barn. Företrädesvis ger han sig hän åt att lösa mordmysterier med (oftast ofrivillig) hjälp av sin svåger adjunkt Vilhelm Persson.

Historien utspelar sig på ön Lindö i Stockholms skärgård (här fiktiv ö) bland statsrådets sommarboende grannar, varibland statsrådet äger sommarstället Villa Björkero. Två av grannarna blir mördade och själva mördaren tycks vara någon inom området. Statsrådet tar itu med att besöka sina grannar, medförande ovillig svåger som ofta får tillfälle att känna sig djupt generad över statsrådets framfart och infall för att lösa fallet. Samtidigt pågår polisens utredning och adjunkten möter en tidigare stökig elev, nu i form av poliskommissarie.

En elegant och avancerad pusseldeckare som av många anses vara den bästa i denna serie kriminalromaner av Bo Balderson. Är troligen den bok i serien som tryckts i flest upplagor. Även Balderson själv lär ha ansett det vara hans bästa bok:

"Där gör jag nog något som ansetts omöjligt i en pusseldeckare. Jag visar hur mördaren bryts ner av sin gärning – i en lång monolog bekänner han sitt brott. Vi hör det, men förstår det inte. Läsaren ser också hur han gör ett första försök att döda sitt offer – vi ser det, men förstår det inte. Och med 32 andra ledtrådar visar jag vem mördaren är. Ändå kan mycket få läsare peka ut honom och lösa gåtan, innan statsrådet gör det."
– Intervju med Balderson i Svenska Dagbladet 21 september 2008

För mig var det andra gången jag läste boken, första gången var typ för 30 år sedan. Så det var ett tag sedan. Nu när jag läst serien lite mer baklänges, saknar jag den politiska satiren som tycks mer tydlig i serien längre fram. Annars håller jag fullständigt med författaren i det där intervjucitatet ovan. Mycket skickligt konstruerad mordgåta där själva upplösningen är på äkta Agatha Christie-manér med samtliga samlade och en LLS (least likely suspect) som överraskar. Trots att man borde ha fattat...

Kanske är det en del nostalgi som gjorde att jag ville läsa om statsrådsromanerna, att få göra den där tidsresan tillbaka till en enklare värld. Klart underhållande verklighetsflykt i oroande tider. Kan inte avgöra om senare generationer känner samma behållning av serien i sin helhet, men Statsrådet och döden tror jag nog de flesta kan uppskatta ändå.

Harpsundsmordet står på tur, också en tidigare läst bok.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Statsrådet och döden:
Stories from the city
Books ABC
Det här har jag läst


Dagens bokpost: "Skymningssång och andra fantastiska historier" och "Minnen av en sång"


Skymningssång och andra fantastiska historier
och
Minnen av en sång

av Patrik Centerwall


Lite nytt nedladdat och klart på läsplattan just nu. Då blev det hastigt och lustigt måndagslyx ute på altanen, med novelläsande, kaffe och chokladkaka.

Skrev ju ett omdöme för Centerwalls singelnovell Lektören i lördags, fick så igår ett meddelande där författaren hade vänligheten att frikostigt dela med sig av två novellsamlingar, utifall jag ville ha (oavsett recension eller inte). Men självklart!

Recensioner kommer det att bli, eller "enklare bokomdömen" som jag brukar kalla sådant som inte rör recensionsexemplar (d.v.s. låneböcker och liknande). Känner såklart att det för rec.ex. krävs mer motprestation från min sida, men ibland kan jag nog tycka att det inte är så mycket som skiljer, men till viss del.

Nåväl, slutsnackat om bokbloggande! En första presentation vill jag i varje fall bjuda på för dessa novellsamlingar (hämtar citerade innehållsbeskrivningar från Adlibris):



Skymningssång:

"Skymningssång och andra fantastiska historier innehåller sjutton noveller som kryssar genom fantastiken och tar med dig till gränslandet där det magiska inträffar. Majoriteten av novellerna är urban fantasy eller kanske magisk realism, men det är även några som tangerar skräck och science fiction.

Här finns novellen om litteraturforskaren som misstänker att en av Sveriges främsta skalder jagade troll i de värmländska skogarna och historien om den fåfänga draken som låter sig intervjuas av vad han tror är en journalist. I samlingen ingår också novellen om vad som smugglas till Sveriges fjärde största ö Hisingen när den varit isolerad från fastlandet i över tjugo år och om nöjesfältet där allt kan göras för pengar."


Minnen av en sång:

"Vi flög förbi sjömanshustrun, vi flög över älven och den yttre av de två broarna. Vi flög över staden, vi flög över berg. Jag glömde snart bort tyngden av hans kropp och lät honom njuta så mycket han kunde av upplevelsen. Det var det minsta jag kunde göra för honom.

Hemsökta hus, dubbelgångare där man minst anar det, den viktigaste tidsresan som gjorts och kontrollanter som försäkrar sig om att medborgare firar jul på rätt sätt. Det är stoffet i några av de elva historierna i samlingen ”Minnen av en sång”."


Låter väl spännande, inte sant?

Författarens webbplats: http://skymningssang.wordpress.com



Tusen tack Patrik Centerwall för två fina böcker!


söndag 28 april 2019

En smakebit på søndag: VALIS

Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Snart läst ut VALIS av Philip K Dick. Två smakbitar hämtas ur den (ursäkta att första texten blev lite lång, men den var svår att korta ner).


Sid. 186-187:

   ""Gottesfreunde", sa Kevin. "Ni går tillbaka ända till trettonhundratalet!"
    "Just det", sa Linda Lampton. "Guds Vänner grundades ursprungligen i Basel. Så småningom spred vi oss till Tyskland och Nederländerna. Du känner alltså till Meister Eckehart."
    Kevin sa: "Han var den förste som föreställde sig en åtskillnad mellan Gudomen och Gud. Den störste av de kristna mystikerna. Han lärde att en människa kan uppnå förening med Gudomen – hans uppfattning var att Gud finns i människans själ!" Vi hade aldrig hört Kevin så ivrig. "Själen kan faktiskt känna Gud såsom han verkligen är! Och, och –" Kevin stammade, vi hade aldrig hört honom stamma förr. "Shankara i Indien, på åttahundratalet, han lärde ut samma saker som Eckehart. Det är en transkristen mysticism i vilken en människa kan nå bortom Gud, eller uppgå i Gud, i form av eller genom en gnista av något slag som inte blivit skapad. Brahman – det är därför Zebra –"
    "VALIS", sa Eric Lampton.
    "Sak samma", sa Kevin och vände sig upprört till mig, "det här skulle förklara uppenbarelserna om Buddha och om Sofia och Kristus. Det är inte begränsat till nåt särskilt land eller nån särskild kultur eller religion. Tyvärr, David."
    David nickade välvilligt, men verkade uppskakad. Han visste att det här var allt annat än ortodoxt.
    Eric sa: "Shankara och Eckehart, samma person, som levde på två ställen vid två olika tider."
    Halvt om halvt för sig själv sa Fat: "'Han får saker att se annorlunda ut så att det förefaller som om tid förflutit.'"
    "Både tid och rum", sa Linda.
    "Vad är VALIS?" frågade jag.
    "Vittomfattande Aktivt Levande Intelligens-System", sa Eric."

Sid. 189:

"En inbrytning från det kollektiva omedvetna, hävdade Jung, kan utplåna det sköra individuella jaget. I det kollektivas djup slumrar arketyperna: om de blir uppväckta kan de både hela och förstöra. Det är risken med arketyperna, hos dem har de motsatta egenskaperna ännu inte separerats. Bipolarisering i åtskilda motsatspar sker inte förrän medvetande uppstår.
    Så när det gäller gudarna är liv och död – skydd och förgörelse – ett. Detta hemliga förbund existerar utanför tid och rum."


Andras smakbitar kan man idag finna här


lördag 27 april 2019

"Lektören" av Patrik Centerwall

Lektören av Patrik Centerwall. Fafner Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris. Läste boken som bibliotekslån (e-bok). ISBN: 9789188861207




"Helga är lektör. Det är hennes jobb att godkänna eller förkasta sina författares texter, och om de går utanför regelverket, anmäla dem till myndigheterna. Då får Helga en ny författare som skriver så annorlunda att det är helt obegripligt hur hon lyckats få sin författarlicens. Helga vet att hon borde radera texten och stoppa författarskapet, men berättelsen är så vacker. Kan hon verkligen utplåna den?

En framtidsvision om en kulturtants uppror mot systemet."





Den här novellen har tidigare publicerats på engelska (titeln var då The Publisher’s Reader och ingick i antologin Waiting for the Machines to fall Asleep), så kanske någon känner igen den därifrån. Nu har den alltså nyligen släppts som singelnovell (e-bok, finns även som ljudbok) på svenska för första gången, och då passade jag naturligtvis på att läsa den för första gången, läser helst skönlitteratur på svenska. Boken finns tillgänglig på biblioteken.

Tyckte jag kände igen författarnamnet och letade mig fram till en tidigare novell som lästes i 13 svarta sagor om superhjältar. Novellen var Jennifer och jag minns inte alls vad den handlade om ens. Så synd. Men nämnde tydligen att samtliga noveller i antologin höll en jämn och hög kvalité samt var lättlästa, så det lät ju i varje fall bra.

Helt klart var Lektören en verkligt bra novell som har ett viktigt budskap, sådär som jag oftast vill att det skall vara. Framtidsvisionen skildras på ett sätt som gör att det nästan känns som på riktigt, nu, fast såklart inte alls... eller hur man skall formulera det. "Författarlicens" var bara ett aprilskämt och är för egen del absolut inte den konspirationsteoretiska typen (även om själva företeelsen fascinerar mig).😊
Här finns en udd som bl.a. sätter fokus på kommersiella skäl, den där kioskvältar-mentaliteten, även för utgivning av böcker. Eller, som i novellen, att någon text refuseras för att den innehåller sådant som inte godkänns av lektören, som dessutom har anmälningsplikt till myndighet om något går utanför ett strikt uppsatt regelverk. Tänker i sammanhanget även till viss del på George Orwells 1984. Om romaner som innehåller mer eller mindre dold systemkritik börjar refuseras kan det ju kännas som snudd på ett hot mot demokrati och åsiktsfrihet.

Har alltmer reagerat på vilken typ av böcker som får mest medialt intresse och därmed blir dundersuccéer (oftast handlar det om böcker inom några få genrer), långt ifrån allt som räknas till de hajpade storsäljarna är bra, och väldigt många fantastiska böcker får verkligen inte den uppmärksamhet de rättmätigt förtjänar. Likriktning leder till utarmning och vi får väl hoppas att det inte drivs för långt. I sådana fall tycker jag vi gör som "kulturtanten" Helga i Patrik Centerwalls korta men innehållsrika novell, d.v.s. vi gör uppror mot systemet! Här har vi bokbloggare kanske en funktion att fylla.😉

Betyg: 4/5


"Pärlorna" av Agnes Vittstrand

Pärlorna av Agnes Vittstrand. Fafner Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris. Läste boken som bibliotekslån (e-bok). ISBN: 9789188861191



"Mare vill inte dränka människorna, men hon måste. Hennes far Triton styr haven med järnhand och kväser varje tillstymmelse till egen vilja. För att inte förlora sig själv flyr Mare. Med uråldrig blodsmagi tar hon sig upp på land, men priset är högt. Hon måste lämna sina systrar och sin röst. Människornas värld är obegriplig, full av betong, maskiner och kalla ansikten. Samtidigt är Triton rasande, han vill till varje pris ha tillbaka sin dotter. Då får Mare hjälp från oväntat håll.

Pärlorna är en modern, grym version av den klassiska sagan av H.C. Andersen."




Väldigt brutal och oerhört fantasifull novell, nästan i mesta laget för min del. Iofs inte läst den klassiska sagan av H.C. Andersen, så kan inte jämföra.

Men för dig som gillar det blodigt köttiga, rotande och karvande med kniv i levande vävnad - go for it!

Kanske är det sen annorlunda bland detta havslevande folk, men att en far kan vara så grym mot sin dotter... är det trovärdigt? Nja, egentligen är det nog inget jag själv kan förstå, varken om sådant sker på land eller i hav, i verklighet eller fantasysaga. För denna novell vill jag hellre se som fantasy än som science fiction (vilket den kategoriseras som hos nätbokhandlarna).

En okej novell, men inte riktigt i min smak. Om där finns någon sensmoral, såsom det ofta finns i sagor, får andra avgöra.

Betyg: 2/5


fredag 26 april 2019

"Jag Jaguar" av Fredrik Höjing

Jag Jaguar av Fredrik Höjing. Bokförlag: Svensk Sci Fi. ISBN: 9789163980107
Köplänkar: Svensk Sci Fi | Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln.
Läste boken som recensionsexemplar (häftad).

"Vad skulle du göra om du såg ditt eget ansikte på någon annan? Skulle du tro att du var galen? Skulle du bli galen?

Efter att ha sett sin dubbelgångare på en gata i Köpenhamn reser en ung man till Argentina. Där ser han en man knivhuggas och blir själv utpekad, vilket sätter honom i rörelse, in mot hjärtat av Amazonas regnskogar. Här möts han av förrädisk natur, bråddjupa vattenfall och den ständigt undflyende jaguaren som han blir alltmer besatt av. Efter att ha stiftat bekantskap med en shaman och den psykedeliska brygden Ayahuasca, upptäcker han att resan inte är vad han trott. Han möter återigen sin dubbelgångare och denna gång kan han inte fly.

Jag Jaguar är en suggestiv roman om att finna sig själv och vilka konsekvenser ett sådant möte kan få. Den handlar om sökandet efter jaget och om att jaga efter det som ligger bortom vår förståelse. Det här är en berättelse som inte bara skrapar på ytan kring de stora frågorna, utan låter läsaren gå vilse i identitetens och medvetandets mysterier. En drömsk saga som ger oss glimtar av andra sidor av verkligheten.

Fredrik Höjing (1985) bor i Malmö, är legitimerad psykolog och har studerat skrivarlinjen på Skurups Folkhögskola. Han är återkommande insändarskribent i Sydsvenskan där han skriver om psykologi, feminism och miljöfrågor. Jag Jaguar är hans debutroman."

Tvekade inte en sekund innan jag tackade ja till detta recensionsexemplar. Bokförlaget var detsamma som gav ut diktsamlingen Noll Plus Noll, minnesvärd och otroligt annorlunda läsupplevelse. Dessutom lockade naturligtvis presentationen för Fredrik Höjings debutroman sådär alldeles extra mycket. Kan ju bara bli bra, tänkte jag, vilket det också blev... riktigt bra! Hade svårt att lägga boken ifrån mig när jag väl börjat läsa, fascinerande och fängslande från början till slut. Även detta blev en exceptionellt annorlunda upplevelse jag inte hade velat gå miste om. Trots det ringa sidantalet (130 sidor) finns där så mycket man kan tolka och läsa in i texten, bara man vill (lite som lyrik faktiskt). Uppskattar den typen av böcker som får en att fundera och tänka till, även utanför ramarna.

De levande och stämningsfulla miljöbeskrivningarna – särskilt episoden med safarin genom Amazonas djungler var extra minnesvärd – får mig att vilja läsa boken en gång till, det här lär bli en roman jag vill återkomma till. Krävs nog en särskild förmåga för att så här inlevelsefullt kunna skriva om den sortens äventyr, ett sätt som trollbinder läsaren. Alla dom rätta komponenterna finns för att åstadkomma detta; mystik, transcendens och inkännande sinnesnärvaro; samt här även en dos spännande magisk realism. Huvudpersonens labila (och intresseväckande) psyke tillför förstås en extra kuslig surrealistisk stämning till helheten. Dubbelgångaren fick mig till att börja med tänka på herr Goljadkin, hans personlighetsförändring och förföljelsemani i Dostojevskijs roman Dubbelgångaren. Men i Jag Jaguar mynnar det ut i något väldigt påtagligt. Kopplar det till händelseförloppet dessförinnan, då huvudpersonen genom egen vilja sabbar sin hjärna för ett "vidgat medvetande" medelst psykedelisk drog (säger bara: vidga medvetandet och behåll en knivskarp hjärna - läs böcker!), vilket ju alltså tycks få makabra konsekvenser. Kan för tillfället heller inte låta bli att göra vissa paralleller till Philip K Dicks romaner. Men nog med liknelser nu.

Slutet kom som ett yxhugg ...


... Jösses, vilket originellt slut! Binder helt klart ihop det till en helhet som lämnar tolkningen fri. Men ändå.

Hoppas få läsa mer av den här författaren framöver. Någon typ av utforskande och verklighetstänjande äventyrsromaner med inslag av psykologi och filosofi... just så! För Höjing kan verkligen konsten att fängsla med sin sagolikt dramatiska prosa, det har jag fått bevis för nu. Vill ha mer. Men tills dess kommer jag att läsa om Jag Jaguar, åtminstone en ytterligare gång. Finns säkert något mer att upptäcka som jag missade i första genomläsningen.

Förbaskat tur att det finns mindre nischade bokförlag som ger ut den här sortens lite mer säregna böcker. Missa inte Jag Jaguar av romandebuterande Fredrik Höjing – en läsupplevelse utöver det vanliga.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


torsdag 25 april 2019

Helgfrågan v. 17

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Mia skriver:

"Denna vecka är frågan lite given, för givetvis ska det handla om nomineringarna till Årets bok. Vad tycker du om nomineringarna? Var det rätt böcker? Vilken bok saknade du?? Jag saknade en del men är samtidigt glad att Gerhardsens bok blev nominerade. Bonusfråga:Hur många av dessa har du läst?"

Ingen aning, inte läst någon av dem. Saknar science fiction, dystopier och skräck bland nomineringar som denna, alltid!😄

Tidernas kortaste svar. Yay!


Ha det gott, och så småningom: Trevlig helg!


Andras svar finns länkar till här


"Larona" av Karolina Bjällerstedt Mickos

Larona av Karolina Bjällerstedt Mickos. Fafner förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188511997



"Det är dags för årliga förhandlingar mellan Storriket och Enhetliga Kejsardömet, parter i ett krig som aldrig tycks ta slut. I händelsernas centrum finns Larona som fästmö till prins Rostal av Storriket. Krigslyckan verkar vända uppåt när det viktiga Norrstad återerövras ur fiendens hand. Men vem har egentligen tagit makten i Norrstad? Och vem är den mystiske betjänten som så snabbt fått Kungens förtroende?

Från sin uppsatta position ser Larona att både Storriket och den kungliga familjen håller på att falla samman. Hon dras in i en sammansvärjning som inte bara hotar att stjälpa den uråldriga maktbalansen utan också avslöja vem hon egentligen är."



Den andra delen Larona, i fantasytrilogin Till Esperani, är i viss mån ganska annorlunda än första delen Mantor. Handlingen fängslade i sin helhet riktigt bra, miljöbeskrivningarna var stämningsfullt sagolika, intrigen med maktkampen intressant och karaktärerna färgstarka. Men allt detta med inre röster/tala med inre röst och andra själar/alter egon/väsen(?) i människornas inre, det otydliga med vad som verkligen sker eller är rena fantasiföreställningar... började på allvar tvivla på Laronas mentala hälsa mer än associera till sånt som hör till fantasygenren.😉 Kanske inte riktigt vad man väntar sig, men det här är ju heller inte någon vanlig fantasyroman i de bemärkelser man ofta föreställer sig.
Trilogin riktar sig till barn- och ungdom, så inte helt osannolikt ser jag dessutom saken helt felaktigt utifrån ett fantasilöst vuxet perspektiv, kan troligen därmed inte bedöma det hela rättvist.

Här finns ju även så mycket annat positivt som gör att jag ändå tycker boken är bra, förutom det som nämns ovan. Tar i mina personliga och garanterat ärliga bokbloggsrecensioner (huruvida sådana anses vara "riktiga recensioner" eller ej får andra ha åsikter om) hänsyn till helhetsupplevelsen för just mig, då ser jag inte alltid i första hand till hur pass välskriven boken är. Vill förtydliga att det här är en ytterst välskriven historia med ett språk som väcker beundran. I Larona läggs ett större fokus på relationsdrama, och spelplatsen är ännu snävare än för Mantor, där ju staden Pyros och dess effekt av förtryckande religion gav historien extra udd, djup och gåtfullhet. Även Larona har ett religiöst drag genom gnistbärarna, mer om det i ett utifrånperspektiv får vi antagligen veta i nästkommande del i serien: Dorei. Ska bli spännande att få veta fortsättningen och vad som sker i Norrstad. Har förhoppningar om att det blir en aning äventyrligare och "rörligare", inte så inskränkt till ett och samma ställe, inte så mycket äktenskapsbryderi och överklassbekymmer som i Larona. Baksidestexten för Dorei verkar så lovande att jag faktiskt tror mina förhoppningar infrias, blev peppad att börja läsa den på en gång.😊

Bokserien Till Esperani, som tidigare utgivits av annat förlag (1998, 1999 och 2004), har nu alltså i sin helhet givits ut på nytt i nya lätt reviderade utgåvor. Väldigt fint illustrerade omslag som bara dessa lockar oss till läsning. Efter den här andra delen upplever jag det som att böckerna i serien inte kan läsas fristående, bör nog lämpligen blir lästa i rätt ordning.

Trilogin är troligen det fräschaste boktipset just nu för unga inbitna fantasy-entusiaster!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Andra bokbloggare om Larona:
Bokföring enligt Monika
Boklysten


onsdag 24 april 2019

"Disekvilibrium" av Oskar Källner

Disekvilibrium av Oskar Källner. Fafner Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188861184

"Sju noveller som sträcker sig mot en avlägsen framtid, skär genom parallella dimensioner och landar i förunderliga verkligheter. 
"Som blixtnedslag ur en möjlig framtid. Det är mörkt, vackert och omtumlande tankeväckande."- E. P. Uggla 
Noveller som ingår:
- Mama Sema
- Sten mot sten
- Casus belli
- Vägen till stjärnorna
- Järn-Hans
- Den ovana känslan av verklighet
- Dödens ängel"


Klart underhållande blandning med både kortare och längre noveller, utmärkt bredd och variation. Hittills den bästa novellsamlingen jag läst inom svensk fantastik, lysande helt enkelt. Två av novellerna hade jag läst tidigare, båda dessa uppskattades faktiskt mer nu än första gången de lästes, så kan det tydligen också vara. En karaktär från en tidigare läst novell dök dessutom upp i en ny historia.

Med humor och allvar fängslar dessa noveller som både roar och väcker tankar, berättelserna bjuder rakt igenom på spänning, dramatik och ett anpassat språk som ger ett härligt flyt i läsningen.

Några ord om de sju i samlingen ingående novellerna:

Mama Sema: Tror faktiskt det här blev min favorit. Det är berättelsen om mäktiga artificiella intelligenser som på ett annorlunda sätt fått inflytande över människorna i en fjärran framtid, som med tvivel och hopp står och väger inför ett kommande kaos. I centrum för handlingen står den gamla modiga kvinnan Mama Sema, som med sin perceptionsförmåga blir utvald som gudarnas orakel.

Sten mot sten: Humoristisk typ av välskriven steampunk-novell som ingen göteborgare bör missa känner jag. Den kaxiga stadsstaten Götheborg är knutpunkt för handel och högteknologi i denna alternativa värld. "Större Britannien" upplever sin makt hotad och går till angrepp med en armada av luftburna ångfartyg. Den mindre men listiga försvarsstyrkan förhandlar med den brittiska befälhavaren som erbjuds en speciell gåva. Rolig historia med överraskande sluttwist.

Casus belli: En actiondriven novell där kraftfulla superhjältar och förorättade superskurkar (med hämnd i sinnet) driver upp tempot och konfronteras. Gränsen mellan svart och vitt blir flytande. Esperverket (svensk myndighet som kontrollerar och auktoriserar personer med superkrafter) och superhjälten Järnsyrsan återkommer här från novellen Memento mori, tidigare läst i antologin 13 svarta sagor om superhjältar (Swedish Zombie). Men här möts karaktären alltså på nytt i ett helt annat sammanhang. Såsom noveller ofta gör, leder de ofta till andra böcker, Casus belli fick mig att även vilja läsa 13 svarta sagor om superskurkar.

Vägen till stjärnorna: Mörk och märklig post-apokalyptisk dystopi med bra beskriven småkuslig atmosfär, en historia som lämnar ett öppet slut och olösta gåtor. Någon slags fanfiction-version i novellform av Metro 2033, där handlingen är förflyttad till Stockholms tunnelbanesystem. Idéerna till de olika bildade samhällena var klart underhållande. Första och andra delen i Metro-serien av Dmitrij Gluchovskij blev ju synnerligen uppskattade av mig, och den här förkortade och försvenskade versionen var bättre än jag minns från första gången den lästes (skrev då såhär). Håller till viss del med mitt dåvarande jag, inte helt nöjd med slutet. (Novellen lär ha blivit skriven till en Metro 2033-tävling som arrangerades hösten 2011)

Järn-Hans: Fantasifullt och sorgligt, verklighetsflykt i en söndrad och empatilös värld. Lyckad fusion mellan dyster framtidsvision och gammal saga (sagan om Järn-Hans ligger i botten). Den deprimerande skröpliga verkligheten vsv den "livsuppehållande" fantasivärlden... en intressant och annorlunda novell, tänkvärd på många sätt.

Den ovana känslan av verklighet: Lätt och lekfullt rolig novell där en fältarbetare för Dimensionsverket plötsligt vaknar upp i en okänd dimension, blir vän med en sjungande myrslok samt möter diverse underliga varelser och hinder på vägen. Hur hamnade hon där? Något för var och en att ta reda på. Smågalet lustig historia; ung, äventyrlig och fängslande. Samlingens stiliga bokomslag (stort plus där!) illustrerar så bra den här rätt så knasiga novellen.

Dödens ängel: Kyrkans cyborginkvisitor Marta Hammarfeldt har genom sin riddarorden uppgift att bekämpa varulvar, vampyrer och ghuler (likätande onda andar). En miss gör att några varulvar lyckas ta sig förbi henne i säkerhetskontrollen och smita från jorden ut mot stjärnorna. Marta startar en jakt för att förhindra att smittan får spridning ut till andra planeters kolonier. Spännande uppslag till berättelse, gillar hopkoket av nytt och gammalt (teknologi, litteratur, kultur och historia). Rymdhissen var minnesvärd! Imponerande att i kort novellform få ihop ett såhär intressant världsbygge med stämningsfulla miljöbeskrivningar, och en spännande story. Läst novellen tidigare i novellantologin Bortom portalen 2.

Sammantaget är berättarglädjen tydlig överlag, oavsett om där finns en djupare mening bakom eller en humoristisk lekfullhet. Disekvilibrium var ett sant nöje för mig att läsa och rekommenderar den varmt, både för de som är helfrälsta anhängare till olika sorters fantastik och för alla andra modiga som vill testa något nytt. Har sagt det förut och säger det igen - den här sortens mixade novellsamlingar är helt suveränt för den som vill känna sig för utanför invanda litterära genrer. Äventyren, världarna och varelserna väntar på dig mellan pärmarna.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5

Andra bokbloggare om Disekvilibrium:
Tusen sidor


söndag 21 april 2019

En smakebit på søndag: Jag Jaguar


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar idag smakbit från en igår utläst bok: Jag Jaguar av debuterande Fredrik Höjing. Romanen, som beskrivs befinna sig i gränslandet mellan äventyr och magisk realism, lyfter fram frågor om jaget och identiteten. Sidan 83-84:

"Efter vad som känns som en halv minut förstår jag att mina lungor inte drar in luft som de ska. Jag drar ett panikartat andetag och slås av tanken att jag drabbats av ett okänt tillstånd där ens automatiska andning satts ur spel. Tänk om jag för alltid måste påminna mig om att andas?
   – Vi ser vår egen skörhet, fortsätter han. Hur utelämnande vi är till en oförutsägbar värld, en plats utan ordning, där kaos skriver lagarna. Kosmos välordnade helhet ligger antingen bortom vår begreppshorisont eller så är det en spirituell konstruktion för att ge oss metafysisk trygghet så att saker och ting hänger ihop trots att vi inte förstår hur. Det verkar som att det är lättare att tro på en förnumstig, godtycklig gud som skapat den bästa av världar för oss att odla vår egen trädgård i, än att acceptera att vi lämnats ensamma i en oändligt stor guldfiskskål, som när som helst kan falla i golvet.
   Mina tankar försöker ta fart igen, försöker förstå vad mannen säger. Rädslan studsar fram och tillbaka mellan mina neuroner, ner i magtrakten och ut i tårna."

En riktigt bra bok, ännu inte utgiven, men snart. Recension här på bloggen kommer i samband med boksläpp, exakt datum vet jag inte än. Vad jag bl.a. reagerat på när det gäller bokens språk är att ordet "man" ersatts med "en", lite smått förvirrande innan man (hoppsan!) har vant sig. Vad jag förstår skall pronomenet "en" ha börjat användas i stället för "man" av de som är genusmedvetna. Tydligen hänger jag inte riktigt med där. Upplever det lite knepigt när man (ojsan!) förväxlar det med räkneordet "en" i vissa meningar. Någon annan som har tankar om detta?

Vill man veta mer om romanen finns utförligare info i ett tidigare blogginlägg här.

animated-easter-chick-image-0050
God fortsättning på påsken!


Andras smakbitar finns idag här


torsdag 18 april 2019

Helgfrågan v. 16

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Mia skriver:

"Vilken bok/böcker läser/lyssnar du på nu? Bonusfråga: Berätta något roligt."


Har just börjat läsa Lektören av Patrik Centerwall. Novellen presenteras såhär:

"Helga är lektör. Det är hennes jobb att godkänna eller förkasta sina författares texter, och om de går utanför regelverket, anmäla dem till myndigheterna. Då får Helga en ny författare som skriver så annorlunda att det är helt obegripligt hur hon lyckats få sin författarlicens. Helga vet att hon borde radera texten och stoppa författarskapet, men berättelsen är så vacker. Kan hon verkligen utplåna den?

En framtidsvision om en kulturtants uppror mot systemet."


Bonussvar blir en liten rolig och söt påskkaramell:

"Lille Peter bjuder sin mamma på en karamell.
– Smakade den gott?!
– Ja!
– Då förstår jag inte varför hunden spottade ut den tre gånger!"

Glad Påsk!
💛



Andras svar finns länkar till här


Dagens bokpost: Jag Jaguar

Jag Jaguar
av Fredrik Höjing


Idag kom den! Detta recensionsexemplar hade jag väntat på, perfekt att få den innan påsk. Påskigt gul och fin är den lilla behändiga boken också.😊

Det spännande bokförlaget är Svensk Sci Fi, med fokus på science fiction, fantastik och spekulativ lyrik; med faiblesse för det säregna, surrealistiska och tankeväckande... sånt som jag ju själv gillar! Som t.ex. Noll Plus Noll.💛

Nu till våren släpper de nästa bok: Jag Jaguar av debuterande Fredrik Höjing. Romanen beskrivs befinna sig i gränslandet mellan äventyr och magisk realism; lyfter fram frågor om jaget och identiteten. Innehållsbeskrivning som följer:

"Vad skulle du göra om du såg ditt eget ansikte på någon annan? Skulle du tro att du var galen? Skulle du bli galen?

Efter att ha sett sin dubbelgångare på en gata i Köpenhamn reser en ung man till Argentina. Där ser han en man knivhuggas och blir själv utpekad, vilket sätter honom i rörelse, in mot hjärtat av Amazonas regnskogar. Här möts han av förrädisk natur, bråddjupa vattenfall och den ständigt undflyende jaguaren som han blir alltmer besatt av. Efter att ha stiftat bekantskap med en shaman och den psykedeliska brygden Ayahuasca, upptäcker han att resan inte är vad han trott. Han möter återigen sin dubbelgångare och denna gång kan han inte fly.

Jag Jaguar är en suggestiv roman om att finna sig själv och vilka konsekvenser ett sådant möte kan få. Den handlar om sökandet efter jaget och om att jaga efter det som ligger bortom vår förståelse. Det här är en berättelse som inte bara skrapar på ytan kring de stora frågorna, utan låter läsaren gå vilse i identitetens och medvetandets mysterier. En drömsk saga som ger oss glimtar av andra sidor av verkligheten.

Fredrik Höjing (1985) bor i Malmö, är legitimerad psykolog och har studerat skrivarlinjen på Skurups Folkhögskola. Han är återkommande insändarskribent i Sydsvenskan där han skriver om psykologi, feminism och miljöfrågor. Jag Jaguar är hans debutroman."

Den här vill jag läsa nu till helgen, ännu en bok till påskutmaningen alltså!👍


ISBN: 978-91-639-8010-7


Tack för rec.ex. Johan Agorelius / Svensk Sci Fi!


onsdag 17 april 2019

Omslagsonsdag vecka 16: Gult

Dagsfärskt: Tussilagon vänder sig mot solen onsdagen den 17 april i stilla veckan


Såhär mitt i veckan är det återigen dags att fokusera på det yttre i Omslagsonsdag, arrangerat av bokbloggen Boklysten. För närvarande är här på Upplandskusten solsken, blå himmel, +13° i skuggan och milda varsamma vindar. Kompletterat med vårlök och tussilago i backarna, samt påskhelgen framför oss, passar det såklart bra med färgfokus på bokomslagen som går i ...

..."GULT"

Ganska mycket gult i dessa:



Stenhuggarens dotter, Ewa Klingberg
Sjuka själar, Kristina Ohlsson
Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson

Huset på udden, Agatha Christie
Skam, Robert Warholm
Statsrådet i tiden, Bo Balderson


... och dom här borde ju också få vara med:


Hur man botar en fanatiker, Amos Oz


Fler bokomslag finns här


måndag 15 april 2019

"Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen" av Henrik Ingvarsson

Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen av Henrik Ingvarsson. Recito Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (Danskt band). ISBN: 978-91-7765-328-8

"«Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen» är en berättelse om Oskar, som växer upp i Karlshamn på sjuttio- och åttiotalen. Vi får följa honom genom skolåren i småstadens trygghet. Oskar och hans kompisar spelar in blandband från radions Poporama, blir tonåringar och går på fest i parken och upplever spirande förälskelser, brustna förhoppningar och gör alkoholdebut på den omvälvande klassresan till Rom.
   Utåt sett är Oskars tillvaro fortfarande harmonisk och hans fotbollstalang ger honom status. Han är ju ändå son till en gammal allsvensk spelare. Men det är också vid den här tiden hans plågor börjar. Och vad hände egentligen med hans morfar som han aldrig träffat?
   Det som på ytan är en lycklig uppväxt är samtidigt Oskars ständiga inre kamp mot ångesten. Sedan han fick den första panikattacken på en skolresa är den hans följeslagare och i varje minut kan den slå till igen. Alla krafter går åt till att hålla fasaden uppe, även upp i vuxen ålder. Utåt sett ett helt vanligt liv, men inuti Oskar ett satans liv. Han kämpar för att hålla ångesten och depressionen borta - men hur länge ska han orka?
   Med tidstypiska skildringar från Karlshamn och levande beskrivningar av fotbollsläger, klassfester och brustna tonårshjärtan visar Henrik Ingvarsson att den psykiska ohälsan finns mitt i idyllen."

HENRIK INGVARSSON, född i Småland 1969 och uppvuxen i Karlshamn i Blekinge, är numera boende i Stockholm. Han är skribent och frilansjournalist och i «Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen» utkommer han med sin första roman."

Den här romanen utspelar sig alltså till största del under 70- och 80-talet i författarens barndomsstad Karlshamn i Blekinge. Här finns gott om tidsmarkörer som vi alla väl kan känna igen som växte upp under den tiden, oavsett var i landet vi kommer ifrån. Väldigt roligt att få flashbacks från dessa tider, blev påmind om en himla massa genom läsningens gång; skola och fritid; socialt, kulturellt, världsliga händelser; små som stora saker, både bra och dåliga (men sånt är ju livet)... och jag tror det är nyttigt att se tillbaka ibland för att förstå nutiden.
Samtidigt är det även en roman som kommer in på ämnet psykisk ohälsa, något som kan drabba alla någon gång i livet, något som fortfarande inte på långa vägar erkänns. Tyvärr är det så, och jag känner att varken individ eller samhälle i längden tjänar på den sortens utraderande förnekelse. Inget försvinner för att man försöker sopa problemen under mattan, tvärtom tenderar det bara att öka på det sättet, något som jag egentligen tycker att politikerna borde vara mer uppmärksamma på då de fattar sina ibland ödesdigra beslut. Men det var bara mitt eget tyckande det.😊

Som ni förstår är det här en roman som engagerar, väcker tankar och berör. Starkast för mig blev episoden då Oskar var hemma hos sin mormor, deras viktiga samtal som säkert - åtminstone för stunden - hjälpte och styrkte dem båda. Ung och gammal, ibland är det precis den kontakten som behövs för att orka med att ta sig vidare, tänker jag.

Förutom en genuin talang och stark drivkraft så tvivlar jag inte en sekund över att det ligger hårt arbete bakom en debutroman som denna (boken gavs ut i slutet av februari i år). Antagligen finns där även många som givit stöd på vägen. Men trots detta hade det kunnat bli så mycket bättre med hjälp av sådana professionella medarbetare som bara finns tillgång till då böcker ges ut av etablerade förlag. Vad jag förstår är Recito Förlag någon form av bokförlag för författare som ger ut sina egna böcker, och då i en liten upplaga. I min mening är det strålande att den typen av möjligheter finns idag för att upptäcka nya författare som verkligen kan skriva, och det kan sannerligen Henrik Ingvarsson. Granskande research kan jag inte nämnvärt upptäcka att där saknas, och i stort sett saknar jag bara de där rätta synpunkterna och det proffsiga redigeringsarbetet. Kan bara hoppas att något förlag fångar upp detta författarskap, såvida syftet med boken inte endast handlar om en engångsföreteelse. Sådant kan man ju inte veta.

På minussidan för mig hamnar upprepningar, ganska vanligt fenomen visserligen, men inte desto mindre tröttsamt om det sker för tydligt på nästan exakt samma sätt, som om det skulle nötas in hos läsaren, vissa favoritformuleringar som återanvänds lite flitigare än nödvändigt. De mer händelsefattiga partierna uppfattade jag ibland vara en aning enformiga, dock inte så det störde nämnvärt. Inser f.ö. klart och tydligt att mitt totala ointresse för fotboll inte är allmängiltigt.😉
Vad som kunde ha gjort historien ännu mer intressant vore om man hade fått andra personers perspektiv, här är det bara huvudpersonen Oskar som berättar ur sin synvinkel. Hade trovärdigt velat veta hur andra i hans omgivning uppfattat vissa händelser, deras upplevelser av situationerna.

Av de egenutgivna böcker jag läst har endast en varit uttryckligt helt självbiografisk och någon slags skrivterapeutisk bearbetning av livserfarenheter (skriven av en f.d. arbetskamrat), har väl egentligen därefter tänkt att det var en bok för mycket - alltför smärtsamt utelämnande, både för skribenten själv och de inblandade. Tur då att jag tog mig an den här boken med ansatsen att det handlade om just en fiktiv roman, läste den även som sådan trots att jag såklart inser att mycket stoff är självbiografiskt, kanske även ett sätt att bearbeta en livserfarenhet. Inget fel med det, de egna erfarenheterna gör ju romanerna mer trovärdiga och gripande för andra att läsa. En annan riktigt bra sådan egenutgiven roman - där säkert en del verklighetsstoff fanns invävt - var Öva allvar - Någonstans i Sverige av Ulf Ulfvarson, missa inte heller den.

På plussidan finns allt det andra. Däribland det språkliga som ibland uttrycker känslor och händelser på ett helt magnifikt sätt. Man kan emellanåt riktigt leva sig in i hur det är. Själva utvecklingen från ungdomens panikattacker till de alltmer tätare depressionerna i vuxen ålder känns trovärdig och ger insikter. Bokens slut fick mig att tänka till, kan vara svårt att förstå hur det kan vara så, men sånt händer ju.
En annan tanke som slog mig var att säkert många kan bli hjälpta av att läsa en en bok som denna, tänker då kanske främst på de alltfler unga människor som drabbas av psykisk ohälsa i olika grad, eller deras närstående som upplever det vid sidan om, som kanske inte alltid vet hur de skall ta upp det.
Hemvändandets upplevelser, för den som flyttat från sin mindre hemort till Stockholm som ung vuxen, kan säkert för många väcka igenkänning. Har en känsla av att den situation som Oskar upplever då han besöker Karlshamn i vuxen ålder, de åsikter han där får konfronteras med, inte är alltför ovanliga i nutid. Har dock ingen egen erfarenhet därvidlag, men igenkänningen för alla dessa tidsmarkörer under 70- och 80-talet var alltså ett stort plus för mig, tål att upprepas att det var riktigt underhållande! Superbra boktips för dig som vill återuppväcka minnen från den tiden.

Så, för att komma till punkt, en riktigt läsvärd debutroman som jag verkligen hoppas bara är början på ett författarskap, och inte endast en tillfällig parentes. Ger såklart boken mina bästa rekommendationer!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen:
Boklysten


söndag 14 april 2019

En smakebit på søndag: Statsrådet och döden

Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

I Bo Baldersons Statsrådet och döden får man förklaringen till varför statsrådet klamrade sig fast vid statsdepartementet (trots ointresse av att ha någon som helst politisk ambition), d.v.s. i sin fruktan att bli friställd.

Sidan 6:



   "Först i bilkön vid motorledens slut kunde jag överrösta bruset. Det första jag gjorde var som vanligt att säja att hans barnsligheter inte passade en man i hans ställning. Han skrattade.
   – Inte har jag någon ställning!
   Och det hade han ju på sätt och vis rätt i.
   Statsrådet är företagare utan att leda något företag, politiker utan att ha någon politisk ambition eller uppfattning, far till fjorton barn men barnsligare än något av dem.
   Kanske är det lika gott att jag berättar hans historia med en gång. Jag vill inte dölja att jag som lärare i historia med samhällslära finner den ganska märklig."




Innehållsbeskrivning:


"Trött på att läsa om livets ruskigheter och om olyckliga poliser?

Läs då om det levnadsglada och omätligt rika Statsrådet som lever lyckligt omgiven av hustru och 14 barn och har som hobby att lösa finurliga mordgåtor.

Här har en nobelpristagaränka dött lite väl hastigt i sitt ombonade sommarhus. Bland de misstänkta i skärgårdsidyllen finns en landshövding, ett justitieråd, en kirurgiprofessor och en konstnär.

Boken har av experter betecknats som en av de bästa deckare som skrivits på svenska vad gäller spänning, intrig och upplösning och naturligtvis som den roligaste!"


Statsrådet och döden är första delen i serien kriminalromaner av pseudonym Bo Balderson (människan bakom pseudonymen har spekulerats i att vara allt från Astrid Lindgren till Ebbe Carlsson, Sven Delblanc och många fler), boken utgavs första gången 1968. Själv läste jag den någon gång under det bekymmerslösa slutet av 80-talet tillsammans med efterföljande delar Harpsundsmordet, Statsrådets fall och Statsrådets verk. Tyckte de var oerhört roliga då, och böckerna roar lite lätt fortfarande. Kul med satir, både med en återblick och att dra paralleller till sådant som förekommer i nutid. Har för avsikt att läsa/läsa om hela serien. Började mitt i och framåt, men nu är det omläsning från seriestart som gäller!🤪

Den här kartan minns jag!:



"Jag har haft mycket roligt åt boken. Jag har rekommenderat den till alla människor. Jag måste läsa om den." 
- Tage Erlander i Vecko-Journalen


Andras smakbitar kan man idag finna här


fredag 12 april 2019

Dagens bokpost: Toktanten

Toktanten
av Birgitta Bergin


Yay, ännu en dag med boköverraskning i postlådan! Återigen fullständigt oväntat. Feelgood/relationsdraman faller visserligen rätt ofta utanför min komfortzon, men det vet vi ju alla hur nyttigt det är att ta klivet ut ur den där trygga zonen emellanåt. För Bergins senaste roman Toktanten har jag nog redan reagerat på själva titeln... som jag egentligen inte alls tyckte om ("Grannen från helvetet" hade väl varit bättre?), detta utan att veta ett dyft om vad boken handlade om. Har nu läst baksidestexten och den lockade betydligt mer!:

"Äntligen har semestern börjat och Lena och Fredrik är tillbaka i sommarhuset, glada att få lämna vardagslivet i Paris. De har sett fram emot att ha familjen samlad, grilla tillsammans på kvällarna, träffa grannar på ett glas vin eller två och njuta av västkustens salta stänk.

Men det blir inte så.

De har fått en ny granne, och hon tycks vilja göra allt för att förstöra deras idyll. Plötsligt är det inte längre självklart var tomtgränsen går eller vilka stigar till stranden som är tillåtna att promenera på. Frågorna bland grannarna hopar sig. Vad hände egentligen med Maria och Peters lilla hund? Varför går den nya grannen alltid runt med en stor skruvmejsel i handen? Och vad är det för märkliga ramsor hon mumlar på?

Plötsligt är dörrar stängda och folk ser sig om över axeln. Den hotfulla stämningen förvärras och till sist är alla i Lövudden indragna i ett drama som ingen vet slutet på…

Birgitta Bergin har etablerat sig som en av Sveriges stora författare inom modern feelgood med över 100 000 sålda böcker. Både hennes trilogi om Anna Holm och Som ett brev på posten har fått ett varmt mottagande av läsare och bokbloggare. Birgitta är ofta ute och föreläser, och bloggar på ketchupoftheday.se. Hon bor växelvis i Marbella och i skärgården utanför Göteborg. Hos Bokfabriken har Bergin kommit ut med Ett oemotståndligt förslag (2014), En oemotståndlig affär (2015), Ett oemotståndligt begär (2016), Som ett brev på posten (2016), Något du inte vet att jag vet (2017), Holländarn (2018). Tre gånger har hon tagit sig ända till final i Stora Ljudbokspriset."

Men det här känns väl som ett alldeles strålande upplägg såhär när våren gläntat på dörren och står och stampar i farstun!

När landsortskommunerna ökar sin befolkning under sommarhalvåret och utelivet frodas brukar det med all säkerhet poppa upp nya och gamla grannkonflikter lite här och var, som får slå ut i full blom när sommarsemestrarna kommer in i sitt mer intensiva skede. Lyckligt förskonad från både tokiga tanter (från vilken ålder blir man tant förresten?) och farbröder i min omgivning. Tokig tant själv? Nä, skulle inte tro det, ytterst konflikträdd typ, men våga tycka om böcker – ja, det törs jag!😜 I Toktanten verkar det inte handla om någon slags tokighet av den milda sorten, utan något av det mer rysliga slaget. Ser fram emot att läsa, sparar den nog till sommaren!👍


ISBN: 9789176298749 | Utgivningsdatum: 2019-04-09


Tack för rec.ex. Bokfabriken!


torsdag 11 april 2019

Helgfrågan v. 15

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Mia skriver:

..."När det är påsk läser många "påskkrim" men det kanske inte passar alla. Vad har du för läsplaner inför påsk?🐥 En annan sak vi förknippar med påsk är givetvis god mat, själv brukar vi ha lite påskbuffé med olika rätter. Bland annat ris och räklåda som vi tycker är så gott. Bonusfråga: Har du något gott som du lagar till påsk?"

Kort och koncist: Påskutmaningen såklart!😀 Skrev ju om det i ett tidigare blogginlägg här idag. Vill hitta tillbaka till den där typen av bokläsning som gör att man kopplar bort verkligheten och dess orosmoment för en välbehövlig stund, inte gått så bra under senare tid (trots massor av bra böcker!). Skulle alltså vara roligt om många kunde vara med på den där utmaningen i år, så det blev någon slags gemensam dragkraft med det hela... lixom.😉

Bonussvar: Inget återkommande, men lammkött är ju gott, passar vid påsk. Färsen är inte så hiskeligt dyr, så lammfärsbiffar möjligen? Och något med vitlök till, kanske rättikagratäng. Deviled Eggs är en relativt ny påskfavorit också. Oj, nu blev man ju hungrig! Dags att ställa in moussakan i ugnen snart. 😋




Andras svar finns länkar till här


Dagens bokpost: Sprickor i jorden

Sprickor i jorden
av Mariette Lindstein


En gråkall dag som denna var det trevligt med högst oväntad bokpost!

Sanning att säga hade jag faktiskt väntat en bok, men en helt annan bok, från ett helt annat förlag, så överraskningen var ganska överrumplande.😲

Nåväl, uppföljaren till sektthrillern Vit krypta trodde jag nog inte att Bonnierförlagen (Bokförlaget Forum) skulle ha modet att skicka mig. Tillhörde inte den där hängivna hyllningsskaran vad gäller första delen, visade sig helt enkelt inte vara min kopp te. Men kan nog ändå förstå, blev ju så begeistrad av Lindsteins Via Terra-trilogi, inte så konstigt då att man vill ge denna nya trilogi en andra chans, vara lite modig själv liksom.😉 Så givetvis skall jag läsa Sprickor i jorden, en fin inbunden bok på 498 sidor, som sådär hastigt och lustigt placerades i årets påskutmaning! (Mer om det i ett senare blogginlägg idag)


Beskrivning:

"Tvillingarna Alex och Dani försöker återhämta sig efter att Dani kidnappades av en elitistisk sekt. De lämnar Sverige och flyttar till ett hus vid havet i Kalifornien, USA. Men det visar sig vara svårt att bygga upp ett nytt liv. Dani har fött en son, men traumat från sektens våld har förändrat henne och gjort henne kallare och svårare att nå. Samtidigt förtränger Alex det hemska som har hänt och lider av flashbacks. Mitt i allt detta finns Carl, Alex chef och älskare, som gör allt för att beskydda dem.
Men så en dag dyker en mystisk, karismatisk kvinna upp i deras liv. Hon påstår att hon arbetar med välgörenhetsarbete i en fråga som Carl brinner för. Och även Carl förändras.
Garantierna för trygghet försvinner. En ny mardröm börjar. Sekten har nämligen ett nytt mål i sikte: Danis nyfödda son.
”Sprickor i jorden” är den laddade uppföljaren till Mariette Lindsteins hyllade sektthriller ”Vit krypta”."


ISBN: 9789137152943 | Utgivningsdatum: 2019-04-17


Tack för rec.ex. Bonnierförlagen!