måndag 15 april 2019

"Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen" av Henrik Ingvarsson

Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen av Henrik Ingvarsson. Recito Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (Danskt band). ISBN: 978-91-7765-328-8

"«Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen» är en berättelse om Oskar, som växer upp i Karlshamn på sjuttio- och åttiotalen. Vi får följa honom genom skolåren i småstadens trygghet. Oskar och hans kompisar spelar in blandband från radions Poporama, blir tonåringar och går på fest i parken och upplever spirande förälskelser, brustna förhoppningar och gör alkoholdebut på den omvälvande klassresan till Rom.
   Utåt sett är Oskars tillvaro fortfarande harmonisk och hans fotbollstalang ger honom status. Han är ju ändå son till en gammal allsvensk spelare. Men det är också vid den här tiden hans plågor börjar. Och vad hände egentligen med hans morfar som han aldrig träffat?
   Det som på ytan är en lycklig uppväxt är samtidigt Oskars ständiga inre kamp mot ångesten. Sedan han fick den första panikattacken på en skolresa är den hans följeslagare och i varje minut kan den slå till igen. Alla krafter går åt till att hålla fasaden uppe, även upp i vuxen ålder. Utåt sett ett helt vanligt liv, men inuti Oskar ett satans liv. Han kämpar för att hålla ångesten och depressionen borta - men hur länge ska han orka?
   Med tidstypiska skildringar från Karlshamn och levande beskrivningar av fotbollsläger, klassfester och brustna tonårshjärtan visar Henrik Ingvarsson att den psykiska ohälsan finns mitt i idyllen."

HENRIK INGVARSSON, född i Småland 1969 och uppvuxen i Karlshamn i Blekinge, är numera boende i Stockholm. Han är skribent och frilansjournalist och i «Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen» utkommer han med sin första roman."

Den här romanen utspelar sig alltså till största del under 70- och 80-talet i författarens barndomsstad Karlshamn i Blekinge. Här finns gott om tidsmarkörer som vi alla väl kan känna igen som växte upp under den tiden, oavsett var i landet vi kommer ifrån. Väldigt roligt att få flashbacks från dessa tider, blev påmind om en himla massa genom läsningens gång; skola och fritid; socialt, kulturellt, världsliga händelser; små som stora saker, både bra och dåliga (men sånt är ju livet)... och jag tror det är nyttigt att se tillbaka ibland för att förstå nutiden.
Samtidigt är det även en roman som kommer in på ämnet psykisk ohälsa, något som kan drabba alla någon gång i livet, något som fortfarande inte på långa vägar erkänns, varken av den som drabbas eller av omgivningen/samhället/statliga myndigheter. Tyvärr är det så, och jag känner att varken individ eller samhälle i längden tjänar på den sortens utraderande förnekelse. Inget försvinner för att man försöker sopa problemen under mattan, tvärtom tenderar det bara att öka på det sättet, något som jag egentligen tycker att politikerna borde vara mer uppmärksamma på då de fattar sina ibland ödesdigra beslut. Men det var bara mitt eget tyckande det.😊

Som ni förstår är det här en roman som engagerar, väcker tankar och berör. Starkast för mig blev episoden då Oskar var hemma hos sin mormor, deras viktiga samtal som säkert - åtminstone för stunden - hjälpte och styrkte dem båda. Ung och gammal, ibland är det precis den kontakten som behövs för att orka med att ta sig vidare, tänker jag.

Förutom en genuin talang och stark drivkraft så tvivlar jag inte en sekund över att det ligger hårt arbete bakom en debutroman som denna (boken gavs ut i slutet av februari i år). Antagligen finns där även många som givit stöd på vägen. Men trots detta hade det kunnat bli så mycket bättre med hjälp av sådana professionella medarbetare som bara finns tillgång till då böcker ges ut av etablerade förlag. Vad jag förstår är Recito Förlag någon form av bokförlag för författare som ger ut sina egna böcker, och då i en liten upplaga. I min mening är det strålande att den typen av möjligheter finns idag för att upptäcka nya författare som verkligen kan skriva, och det kan sannerligen Henrik Ingvarsson. Granskande research kan jag inte nämnvärt upptäcka att där saknas, och i stort sett saknar jag bara de där rätta synpunkterna och det proffsiga redigeringsarbetet. Kan bara hoppas att något förlag fångar upp detta författarskap, såvida syftet med boken inte endast handlar om en engångsföreteelse. Sådant kan man ju inte veta.

På minussidan för mig hamnar upprepningar, ganska vanligt fenomen visserligen, men inte desto mindre tröttsamt om det sker för tydligt på nästan exakt samma sätt, som om det skulle nötas in hos läsaren, vissa favoritformuleringar som återanvänds lite flitigare än nödvändigt. De mer händelsefattiga partierna uppfattade jag ibland vara en aning enformiga, dock inte så det störde nämnvärt. Inser f.ö. klart och tydligt att mitt totala ointresse för fotboll inte är allmängiltigt.😉
Vad som kunde ha gjort historien ännu mer intressant vore om man hade fått andra personers perspektiv, här är det bara huvudpersonen Oskar som berättar ur sin synvinkel. Hade trovärdigt velat veta hur andra i hans omgivning uppfattat vissa händelser, deras upplevelser av situationerna.

Av de egenutgivna böcker jag läst har endast en varit uttryckligt helt självbiografisk och någon slags skrivterapeutisk bearbetning av livserfarenheter (skriven av en f.d. arbetskamrat), har väl egentligen därefter tänkt att det var en bok för mycket - alltför smärtsamt utelämnande, både för skribenten själv och de inblandade. Tur då att jag tog mig an den här boken med ansatsen att det handlade om just en fiktiv roman, läste den även som sådan trots att jag såklart inser att mycket stoff är självbiografiskt, kanske även ett sätt att bearbeta en livserfarenhet. Inget fel med det, de egna erfarenheterna gör ju romanerna mer trovärdiga och gripande för andra att läsa. En annan riktigt bra sådan egenutgiven roman - där säkert en del verklighetsstoff fanns invävt - var Öva allvar - Någonstans i Sverige av Ulf Ulfvarson, missa inte heller den.

På plussidan finns allt det andra. Däribland det språkliga som ibland uttrycker känslor och händelser på ett helt magnifikt sätt. Man kan emellanåt riktigt leva sig in i hur det är. Själva utvecklingen från ungdomens panikattacker till de alltmer tätare depressionerna i vuxen ålder känns trovärdig och ger insikter. Bokens slut fick mig att tänka till, kan vara svårt att förstå hur det kan vara så, men sånt händer ju.
En annan tanke som slog mig var att säkert många kan bli hjälpta av att läsa en en bok som denna, tänker då kanske främst på de alltfler unga människor som drabbas av psykisk ohälsa i olika grad, eller deras närstående som upplever det vid sidan om, som kanske inte alltid vet hur de skall ta upp det.
Hemvändandets upplevelser, för den som flyttat från sin mindre hemort till Stockholm som ung vuxen, kan säkert för många väcka igenkänning. Har en känsla av att den situation som Oskar upplever då han besöker Karlshamn i vuxen ålder, de åsikter han där får konfronteras med, inte är alltför ovanliga i nutid. Har dock ingen egen erfarenhet därvidlag, men igenkänningen för alla dessa tidsmarkörer under 70- och 80-talet var alltså ett stort plus för mig, tål att upprepas att det var riktigt underhållande! Superbra boktips för dig som vill återuppväcka minnen från den tiden.

Så, för att komma till punkt, en riktigt läsvärd debutroman som jag verkligen hoppas bara är början på ett författarskap, och inte endast en tillfällig parentes. Ger såklart boken mina bästa rekommendationer!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Det enda jag hör i mitt huvud är ett lockrop från himlen:
Boklysten


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)