En smakebit på søndag: Statsrådet och döden

Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Bokbild och bildskärm är verkligen ingen bra kombination (❤ pappersbok)... Nåja, till morgonkaffet och kokosplättarna med kanelsmör kan jag idag bjuda på lättsam underhållning av gammalt snitt:

I Bo Baldersons Statsrådet och döden får man förklaringen till varför statsrådet klamrade sig fast vid statsdepartementet (trots ointresse av att ha någon som helst politisk ambition), d.v.s. i sin fruktan att bli friställd.

Sidan 6:

   "Först i bilkön vid motorledens slut kunde jag överrösta bruset. Det första jag gjorde var som vanligt att säja att hans barnsligheter inte passade en man i hans ställning. Han skrattade.
   – Inte har jag någon ställning!
   Och det hade han ju på sätt och vis rätt i.
   Statsrådet är företagare utan att leda något företag, politiker utan att ha någon politisk ambition eller uppfattning, far till fjorton barn men barnsligare än något av dem.
   Kanske är det lika gott att jag berättar hans historia med en gång. Jag vill inte dölja att jag som lärare i historia med samhällslära finner den ganska märklig."

Innehållsbeskrivning:

"Trött på att läsa om livets ruskigheter och om olyckliga poliser?

Läs då om det levnadsglada och omätligt rika Statsrådet som lever lyckligt omgiven av hustru och 14 barn och har som hobby att lösa finurliga mordgåtor.

Här har en nobelpristagaränka dött lite väl hastigt i sitt ombonade sommarhus. Bland de misstänkta i skärgårdsidyllen finns en landshövding, ett justitieråd, en kirurgiprofessor och en konstnär.

Boken har av experter betecknats som en av de bästa deckare som skrivits på svenska vad gäller spänning, intrig och upplösning och naturligtvis som den roligaste!"

Statsrådet och döden är första delen i serien kriminalromaner av pseudonym Bo Balderson (människan bakom pseudonymen har spekulerats i att vara allt från Astrid Lindgren till Ebbe Carlsson, Sven Delblanc och många fler), boken utgavs första gången 1968. Själv läste jag den någon gång under det bekymmerslösa slutet av 80-talet tillsammans med efterföljande delar Harpsundsmordet, Statsrådets fall och Statsrådets verk. Tyckte de var oerhört roliga då, och böckerna roar lite lätt fortfarande. Kul med satir, både med en återblick och att dra paralleller till sådant som förekommer i nutid. Har för avsikt att läsa/läsa om hela serien. Började mitt i och framåt, men nu är det omläsning från seriestart som gäller!🤪

Den här kartan minns jag!:

"Jag har haft mycket roligt åt boken. Jag har rekommenderat den till alla människor. Jag måste läsa om den." 

- Tage Erlander i Vecko-Journalen

Andras smakbitar kan man idag finna här