torsdag 25 april 2019

"Larona" av Karolina Bjällerstedt Mickos

Larona av Karolina Bjällerstedt Mickos. Fafner förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789188511997



"Det är dags för årliga förhandlingar mellan Storriket och Enhetliga Kejsardömet, parter i ett krig som aldrig tycks ta slut. I händelsernas centrum finns Larona som fästmö till prins Rostal av Storriket. Krigslyckan verkar vända uppåt när det viktiga Norrstad återerövras ur fiendens hand. Men vem har egentligen tagit makten i Norrstad? Och vem är den mystiske betjänten som så snabbt fått Kungens förtroende?

Från sin uppsatta position ser Larona att både Storriket och den kungliga familjen håller på att falla samman. Hon dras in i en sammansvärjning som inte bara hotar att stjälpa den uråldriga maktbalansen utan också avslöja vem hon egentligen är."



Den andra delen Larona, i fantasytrilogin Till Esperani, är i viss mån ganska annorlunda än första delen Mantor. Handlingen fängslade i sin helhet riktigt bra, miljöbeskrivningarna var stämningsfullt sagolika, intrigen med maktkampen intressant och karaktärerna färgstarka. Men allt detta med inre röster/tala med inre röst och andra själar/alter egon/väsen(?) i människornas inre, det otydliga med vad som verkligen sker eller är rena fantasiföreställningar... började på allvar tvivla på Laronas mentala hälsa mer än associera till sånt som hör till fantasygenren.😉 Kanske inte riktigt vad man väntar sig, men det här är ju heller inte någon vanlig fantasyroman i de bemärkelser man ofta föreställer sig.
Trilogin riktar sig till barn- och ungdom, så inte helt osannolikt ser jag dessutom saken helt felaktigt utifrån ett fantasilöst vuxet perspektiv, kan troligen därmed inte bedöma det hela rättvist.

Här finns ju även så mycket annat positivt som gör att jag ändå tycker boken är bra, förutom det som nämns ovan. Tar i mina personliga och garanterat ärliga bokbloggsrecensioner (huruvida sådana anses vara "riktiga recensioner" eller ej får andra ha åsikter om) hänsyn till helhetsupplevelsen för just mig, då ser jag inte alltid i första hand till hur pass välskriven boken är. Vill förtydliga att det här är en ytterst välskriven historia med ett språk som väcker beundran. I Larona läggs ett större fokus på relationsdrama, och spelplatsen är ännu snävare än för Mantor, där ju staden Pyros och dess effekt av förtryckande religion gav historien extra udd, djup och gåtfullhet. Även Larona har ett religiöst drag genom gnistbärarna, mer om det i ett utifrånperspektiv får vi antagligen veta i nästkommande del i serien: Dorei. Ska bli spännande att få veta fortsättningen och vad som sker i Norrstad. Har förhoppningar om att det blir en aning äventyrligare och "rörligare", inte så inskränkt till ett och samma ställe, inte så mycket äktenskapsbryderi och överklassbekymmer som i Larona. Baksidestexten för Dorei verkar så lovande att jag faktiskt tror mina förhoppningar infrias, blev peppad att börja läsa den på en gång.😊

Bokserien Till Esperani, som tidigare utgivits av annat förlag (1998, 1999 och 2004), har nu alltså i sin helhet givits ut på nytt i nya lätt reviderade utgåvor. Väldigt fint illustrerade omslag som bara dessa lockar oss till läsning. Efter den här andra delen upplever jag det som att böckerna i serien inte kan läsas fristående, bör nog lämpligen blir lästa i rätt ordning.

Trilogin är troligen det fräschaste boktipset just nu för unga inbitna fantasy-entusiaster!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)