onsdag 29 maj 2019

"Brev från en cell" av Henrik Johansson

Brev från en cell av Henrik Johansson. Federativs förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (danskt band/flex). ISBN: 9789186474720

"Malmö, år 2000. Patrik Pánik dras till Reclaim the streets protester som sprider sig i landet. I slagorden kritiserar rörelsen det samhälle som alltid svikit och Patrik som levt sitt liv i konfrontation hittar ett sammanhang där motståndet blir en kollektiv kraft.

Brev från en cell är en berättelse om socialt arv, sociala rörelser och hur flykt och strävan möts i en skärningspunkt under några höstmånader.

Henrik Johansson är författare, kritiker och skrivpedagog. Efter debuten 2013 med Av kött och blod har han kommit ut med novell- och diktsamlingen Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse, samt romanen Raya. Han var även redaktör för Föreningen Arbetarskrivares uppmärksammade antologi Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar."

För nästan exakt ett år sedan skrev jag en recension för Föreningen Arbetarskrivares antologi Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar. En bok jag varmt rekommenderar, liksom även författarens roman Raya såklart.

Glömde nämna Johanssons liv, arbetsglädje och återuppståndelse ovan, den är också läsvärd, gillar ju satir (då den inte är alltför elak) och noveller med udd.

Johansson skriver böcker som starkt berör och engagerar, böcker som känns riktigt givande att läsa och sen prata/skriva om. Så är det ju med det som väcker olika slags starka känslor. Brev från en cell är på det viset heller inget undantag, den är intressant, välskriven och väcker hos mig både ilska och eftertanke. Ilska över våldet, vandaliseringen, den ökade kriminaliteten, att det får kosta samhället så mycket på bekostnad av annat (vilket förstås våldsverkarna och de kriminella inte bryr sig ett dyft om), eftertanke vad gäller ekonomiska system och dess konsekvenser.

Fick insyn i detta med Reclaim the Streets och blev nyfiken på vad det egentligen var. Det startade i England på 90-talet och då som en politisk rörelse mot bilanvändande, vidare utvecklades detta till någon slags demonstrationsmetod där en gata, gatukorsning eller ett helt kvarter ockuperades för "gatufest"... vilket ju förstås stoppade biltrafiken. Protesten lär tydligen även ha innefattat frihandel och globalisering. Här i Sverige, först i Stockholm, uppstod en våldsam variant av Reclaim the Street som omfattade vandalism, och i Malmö gick det till såhär 2009.

Något annat som jag var tvungen att kolla upp, i samband med att det nämndes när Panik stod inför rätta vid domstolen, var begreppet autonoma rörelsen (eller autonom vänster, utomparlamentarisk vänster, autonoma miljön) som jag inte tidigare kände till. Skall tydligen vara ett namn på olika vänsterextrema politiska grupper med socialistisk eller anarkistisk ideologi. Vissa av dessa förespråkar politisk verksamhet på ett traditionellt sätt och andra förespråkar användande av våld, oftast mot egendom och ibland mot människor. Och det är väl där vid det sistnämnda vi finner Patrik Panik och hans kollektivkamrater (mer eller mindre involverade), som söker sig till att starta bråk och provocera fram våld.

Att polisen framställs ganska ensidigt negativt i romanen var något jag störde mig på helt otroligt. I denna fiktiva variant av Reclaim the Street menar arrangörerna att de protesterade mot polisbrutalitet, men till saken hör att ungdomarna gör allt för att provocera polisen på plats, genom ord och handling (hot, skällsord, tråkningar/trakasserier och skrämma polishundar/-hästar med hemgjorda bomber). För att sen, efteråt, agera som små oskyldiga dunungar. Rena mobbingfasoner, och sånt gör mig så fruktansvärt arg!

Okej för att det är ungdomar som ofta kommer från trasiga hem - Paniks far sitter i fängelse för bankrån - och som ofta har någon slags bristande impulskontroll (t.ex. kombinerad form av adhd), okej för att detta med ökade klassklyftor inte i långa loppet är bra för någon (d.v.s. verkligen inget att försvara!), men det är inte okej att låta det mynna ut i någon slags våldsromantik och hets för att skapa revolution. Det bör alltid finnas andra vägar i ett demokratiskt samhälle när det gäller kritik, olika motståndsrörelser som anser att sanningen som förs ut är förvrängd eller helt falsk måste kunna göra det genom diskussion. Tycker sorgligt nog att takhöjden har sänkts för diskussion under de senaste 4-5 åren, finns så mycket som döljs bakom fasader och sopas under mattan av politikerna idag. Känns oroväckande. Makten i sig verkar ha blivit viktigare än att åstadkomma nödvändiga förändringar. Inte helt säker på att det var på liknande sätt för 19 år sedan, då historien i Brev från en cell utspelar sig. Hur var det då? Boken fick mig dessutom att försöka minnas tillbaka och jämföra ett då mot ett nu.

Så ni märker ju, det här är en bok som väcker tankar och engagerar!😉

Boken är uppbyggd på ett sådant sätt att vi får följa främst Patrik Panik, men vi får även i kortare kapitel emellanåt ta del av tankar och idéer som två andra aktivister ur samma kollektiv har, Behar och Tanya, detta med en tids distans till vad som hände i Malmö år 2000, samt deras funderingar kring Panik som person. Hur tänker en aktivist för Reclaim the Streets? Hur fungerar en människa som sitter fängslad? Man kan nog få en verklighetstrogen bild av det genom att läsa Brev från en cell.
Historien är realistiskt berättad och kommer till liv på ett väldigt speciellt sätt, vi får se från perspektiv som nog de flesta av oss inte är vana vid, vilket ju är värdefullt och ger en tankeställare. Sådant är toppen när det gäller historier skrivna i en skönlitterär form tycker jag.

Vad kan man mer begära? Hade nog velat få ta del av Patriks mammas röst också genom berättelsens gång. Hon gör verkligen allt vad hon kan och förmår för att ställa tillrätta, där det tydligen inte alls är möjligt, hur mycket hon än försöker. Sorgligt, gripande, men ändå hoppfullt.

Det här blev för mig en rätt speciell läsupplevelse, och historien kommer att leva kvar en stund i tanken för mig nu efter att jag läst den. Hoppas såklart till sist att jag med mina ord (vilka som vanligt blivit alltför många) fått er att vilja läsa Brev från en cell, är sannerligen värd många läsare, ska bli spännande att ta del av vad andra kommer att tycka om boken framöver.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Brev från en cell:
C.R.M. Nilsson
Mösstanten


2 kommentarer:

  1. intressant bok, jag tänker på EU-mötet i Göteborg 2001:
    https://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/05/skriv-om-arbete-och-klass-novelltavling.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, man gör ju det, tänker på Göteborg 2001 alltså. Nämns även i förbigående i handlingen om den demonstrationen. Inte läst någon bok tidigare som handlar om sådant här, varken fakta eller fiktion, så visst var det klart intressant! Skulle vilja ha det sett ur fler perspektiv. Riktigt bra att det finns författare som vågar röra om i grytan. Vill ha högt i tak, annars är det nog lätt att alltmer ligger och pyr under ytan, framförallt då verkligheten ser annorlunda ut än vad de styrande politikerna vill låta påskina, kanske för att framträda i en bättre dager(?), vad vet jag.

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)