söndag 30 juni 2019

Läst juni



  1. Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein, (rec.ex. Bokfabriken)
  2. Ett slags frihet av KG Johansson, (rec.ex. författaren)
  3. Equilibrium av Anna Jakobsson Lund, (bibliotekslån)
  4. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams, (bibliotekslån)
  5. Näst sista sanningen av Philip K Dick, (bibliotekslån)


... och föga förvånande blir månadens bästa bok förstås:


av KG Johansson

Genre: dystopi / framtidsskildring

"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst."...


En smakebit på søndag: Näst sista sanningen

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hmm, ja, jag hade faktiskt inte förberett någon smakbit för idag, trodde det var sommaruppehåll i och med att de uteblev förra söndagen (nåja, uteblev och uteblev... vi som skrev inlägg hittade ju uppenbarligen varandra ändå, utan "link party" by InLinkz😀). Brukar i vanliga fall skriva ihop smakbits-inläggen på lördagarna, men klart en trots det försöker leverera(!), även om det blir något mer snabbt ihophafsat denna gång.

Har fastnat för ännu en bok av Philip K Dick, inte så mycket kvar att läsa i den nu, så smakbiten hämtar jag från närmare slutet (sidan 170) i Näst sista sanningen (utkom för första gången på svenska - originaltitel; The Penultimate Truth - för snart ett år sedan, att den inte blivit översatt förr är mig en gåta):





"Till mrs Lantano, som stod vid sidan av, sa han: "Ni har verkligen fina barn." Och när han såg David Lantanos fru tänkte han på sin egen Rita, fortfarande kvar där nere, i den hopplösa tanktillvaron. För evigt, tydligen, eftersom inte ens de mer anständiga individer som levde på ytan, män som David Lantano och - om han hade förstått det hela rätt - boplexbyggaren Louis Runcible: inte ens dessa män hade några planer, något hopp, något alls att erbjuda tankborna."







Skrev tidigare på bloggen (med kortare beskrivning och ytterligare smakbitar) om den här.


Och andras bidrag hittas idag här


torsdag 27 juni 2019

Helgfrågan v. 26

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Vad tycker du om att läsa böcker i bokcirkel?

Bonusfråga: Grilltips??"

Vet ej, aldrig varit med i en vanlig bokcirkel annat än på nätet, inte ens då jag var normalhörande och bekymmersfri. Kommenterar ogärna något på Facebook, så den typen av bokcirklar funkar dåligt för mig, läser då gärna vad andra skriver men inte så mycket mer därutöver. Var med i en annan sorts bokcirkel på nätet förut, som inte var över Facebook (det var för väldigt länge sedan), en sån skulle jag kunna tänka mig att delta i igen. Någon som känner till något sådant? Men samtidigt... många av de böcker som väljs till just bokcirklar är sådana som inte passar mig. En bokcirkel via internet för bara science fiction, dystopier och andra sorters framtidsskildringar, det skulle vara riktigt spännande!😊

Som parentes (bara så ni fattar, egentligen inget jag vill skriva om här mer än tvunget, så kommentera det helst inte): Eftersom min hörsel är fullständigt trasig, med konstant överjäklig tinnitus och allt annat sattyg man nu kan tänka sig ingår i en öronsjukdom, så går vanlig bokcirkel - och mycket annat liknande där man träffas - bort, tyvärr. Prata med mig är som att prata med en vägg numera. Tack och lov för det skrivna ordet!


Bonussvar:
Grilltips har jag inga, grillar inte. Men cajunkryddad kyckling är ju alltid gott, skulle säkert kunna passa att grilla också.


Andras svar finns länkar till här


onsdag 26 juni 2019

Tankar kring makt och massmedia

"Vad skulle hända om någon lyckas hacka sig in i huvudkoaxialen, den stora, centrala huvudledningen från Estes Park som når ut till alla tankarna? Hur skulle det vara om marken öppnade sig och miljontals människor strömmade upp efter att ha suttit instängda under jorden i femton år, övertygade om att det enda som fanns där uppe var en radioaktiv ödemark med missiler och bakterier och ruiner och stridande arméer – det skulle utgöra dödsstöten för domänsystemet, och den jättelika park som han flög över två gånger om dagen skulle åter förvandlas till en tätbefolkad civilisation, inte exakt som före kriget, men nära nog. Vägar skulle åter växa fram. Städer.
Och – förr eller senare skulle det bli krig igen."

Sid. 57; Näst sista sanningen, Philip K Dick



Ruggigt lång beskrivning som förlaget Bakhåll hade för denna roman från 1964 (Bakhålls utgåva från augusti förra året), citerar det som känns väsentligt och intressant:

"Det Dickmästerverk som Bakhåll nu avtäcker, och som för första gången utkommer på svenska, bär titeln The Penultimate Truth. Svenska titeln blir Näst sista sanningen.

Handlingen utspelar sig år 2025. Ett tredje världskrig har tvingat ner merparten av mänskligheten i underjordiska anläggningar eftersom förhållandena på jordens yta enligt officiella uppgifter är radioaktivt hälsovådliga. Dessutom pågår kriget fortfarande. Påstås det.

En av anläggningarna - uppkallad efter stumfilmsstjärnan Tom Mix - är robotfabrik och tillverkar maskiner som levereras till härskarna däruppe.

Befolkningen hålls informerad via TV-utsända tillrättalagda dokumentärer och studiofilmade politikerframträdanden. Mediaflödet är tänkandet. Bildskärmen är världen.

Åter ser vi hur Dick förutspår förhållandena i vår tid.

Den manipulerande massmediacynism som han målar upp i denna roman från 1964 framstår på många sätt som en träffsäker skildring av de makt- och massmediastrukturer vi har idag. Av hur härskare som Trump och Putin härskar. Hur man erövrar och utökar makten genom att äga, ljuga och överrösta."

Läs den fullständiga beskrivningen på förlaget här. Boken skrevs (enligt efterordet) omedelbart före Palmer Eldritchs tre stigman, vilken lästes för nästan ett år sedan, då, i början av augusti, när "skräckhettan" härjade i Europa.


"Mest intressant i Dicks skildring av romanens värld är kanske idén att verklighet skapas av perceptioner, och att följaktligen människors verklighetsuppfattning kan formas av den som kontrollerar informationsflödet. I dag kan vi utan större problem se att den tanken tillämpas i stor skala omkring oss, men i början av 1960-talet hade Dick sannolikt kommit fram till den efter att ha läst om propagandamaskinerierna i Nazityskland och Sovjet, där historien kontinuerligt reviderades för att överensstämma med härskarnas nycker och agerande."

Sid. 225-226 (citat från efterord av John-Henri Holmberg)


tisdag 25 juni 2019

Summers are the worst



Kanske borde man vara utbildad litteraturvetare för att skriva recensioner på bokblogg. Vilket alltså skulle utesluta mig och väldigt många andra.

Bortser från sociala media (Facebook, twitter, Instagram och allt vad det nu heter) i övrigt, ganska onödiga grejer egentligen - inte övertygad? Läs då detta (där en av punkterna fick hamna som det här inläggets bloggrubrik), eller lite mer seriöst det här. Aldrig direkt fattat vitsen med sådant som sociala media används till, trots att båda bloggarna har facebook-sidor (men det är i stort sett allt).

Bloggar är bäst, alla kategorier. Fortsätter nog skriva recensioner, alldeles för roligt och nyttigt (ett påstående utan belägg) för att vara utan. Trots att man inte är litteraturvetenskapligt skolad. Hoppas det kommer att vara okej även fortsättningsvis, och att jag tror mig klara av det någorlunda hyfsat.

Btw, vi är rätt mycket för fina titlar och akademisk skolning i Sverige, tror jag, förutom när det gäller toppolitiker... tycks inte behövas någon akademisk kunskap där i den politiska toppen direkt. Ganska anmärkningsvärt ändå.


Veckans topplista v. 26

Veckans topplista har under längre tid arrangerats av Johannas Deckarhörna, och nu har det alltså blivit dags för den absolut sista listan som skall vara lite årstidsanpassad:

"Semestertiderna stundar och veckans topplista handlar därför idag om böcker som ger sommarkänsla såväl i regn som solsken."

Jag får förmoda att det inte bara behöver handla om feelgood med sommarfluffigt ljust pastelliga bokomslag, där solen alltid skiner på en molnfri himmel och gräset alltid är grönt. Har inte så många sådana att komma med, har läst den sorten men de stannar inte i min hylla. Finns en del "sommarkänsla" i dessa tror jag (hur man nu väljer att tolka uttrycket):




Disekvilibrium av Oskar Källner. Lättsamt med roande noveller. Vissa inger säkert mer sommarfeeling än andra. Men har en känsla av att noveller kan passa att läsa på sommaren. Där fick jag till det!

Resan tillbaka av Karina Johansson. Tidsresa, nostalgi och dramatik i sommartid. Denna är ju somrig på alla sätt och vis.

Jag Jaguar av Fredrik Höjing. Sommarlätt bok med tyngd och mycket känsla. En drömsk historia att förlora sig i.

Barrfiolernas rike av Joni Huttunen. Liten rysare för mörka sensommarkvällar. Mycket läskig känsla blir det för huvudpersonen där i den djupa finska skogen.

Änglabarnet av Gustafson & Kant. En spännande mordgåta som sträcker sig bakåt i tiden. Fristående kortroman i litet behändigt format. Att läsa böcker ur Singö-serien innebär sommarkänsla för mig.


Hoppas jag nu inte tänjt för mycket på det här. Men jag menar... sista topplistan får en ju inte missa. Tack Johanna för den här tiden!👍


Fler topplistor med sommar och känsla finns här


"Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Läste boken som bibliotekslån (pocket).

"Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul sol som ingen någonsin tagit notis om.
På tre minuter går jorden under och den brittiske undersåten Arthur Dent är den ende överlevande. Tillsammans med utomjordingen Ford Prefect forslas han ut i rymden."

Den här kultklassikern (får man väl ändå kalla det) hade helt gått mig förbi. Visserligen är genren science fiction, något jag tagit till mig alltmera under senare år, inte så mycket dessförinnan, om det nu kan vara en förklaring.

Böckerna i serien, som omfattar fem delar (eller är det sex delar?), är numera ålderskategoriserade till "Unga vuxna". Möjligen är det en anledning till att jag inte fullt ut kan se vad som är så fantastiskt med denna. Tror många ofta har haft en något annorlunda humor som yngre, så är det nog för mig. Slapsticks och tokroligt med en massa weird rappakalja roade antagligen bättre då. Men visst finns här mycket träffsäkert också i form av vitsig satir, och just det gillar jag riktigt mycket! Är dessutom tidlös. Den biten kanske man däremot inte uppfattar som yngre läsare, så om man ser det som så har man något att hämta oavsett ålder. Därför kommer jag att fortsätta läsa bokserien, det är ju inga tegelstenar det handlar om, därav inget större åtagande.

Funkar science fiction och humor som kombination? Nja, inte alltid. Är det bara en form av överdriven nidbild över genren, utan något som helst allvar i botten, då blir det ganska värdelöst. Här finns både det ena och det andra, och ibland är det brilliant... då blir jag förtjust.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


"Equilibrium" av Anna Jakobsson Lund

Equilibrium av Anna Jakobsson Lund. Läste boken som bibliotekslån (häftad).

"Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här.

Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det?

Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod."

Ännu en bok för ålderskategori "Unga vuxna", för egen del blev jag återigen uppmärksammad på att det inte alltid är så lätt att sätta sig in i den värld som känns mer självklar för de yngre idag.

Begreppet "hen" och fullt friska individer som opererar sig gör mig fortfarande förvirrad, antingen är man väl en han eller hon? Svårt att sätta sig in i hur någon kan uppleva sig som något annat än vad den är född till. I Equilibrium vet man inte vem som är vad ibland, eller ganska ofta. Nåja, jag accepterar att jag inte kan förstå allt, och fördömer inte det jag inte förstår. Kan ändå bli lite fundersam över hur det alltid är klänningar, högklackade oanatomiska skor, långa lackade naglar och färgat kemikaliskt ansiktsklet av olika slag som anses tillhöra hon, för att hon ska vara hon och inte ett neutrum... allt det där är ju bara något som är obekvämt, opraktiskt, inskränker rörelsefriheten, förstör fötter och hud. Varför skall just kvinnor behöva "stympas" på det sättet? För att vi är mindre värda? Nu lär jag väl ha retat upp en del av er förstås, men inget illa ment.😀 Allt det där yttre bjäfset och kletet har väl inget som helst med att göra huruvida man är tillräckligt mycket hon för en själv eller omgivningen. Finns det någon liknande motsvarighet för han? Strypsnaran slipsen kanske.😃 Jo, allt sånt där väcker tankar förstås.

Hursomhelst, förutom ovanstående jag inte fattade (väldigt centralt i den här historien😅), var världsbygget riktigt fantasifullt och spännande. Otroligt nyansrika miljöbeskrivningar som kommer till liv på ett inlevelsefullt sätt, delvis p.g.a. ett genomgående bra språk. Nästan lite väl mycket föreställning, magi och trollkonster, men så är det ju förstås också fantasy.

För mig var boken lite väl för lång och utdragen, hälften hade varit nog, trots det höll den mig kvar till slutet. Så spänningen var det inget fel på, trots förvirringen och alla dessa tatueringar man skulle hålla reda på (vilka som var han, hon, hen, omopererade, med eller utan specialförmågor o.s.v. ... ) hmm, ja, det är bara att erkänna, jag var nog en aning för gammal för denna.😉

Betyg: 3/5


måndag 24 juni 2019

"Ett slags frihet" av KG Johansson

Ett slags frihet av KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 978-91-7819-113-0

"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst.
Andra länder har klarat sig bättre, som USA, där arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle efter katastroferna redan har hunnit långt. En grupp amerikaner kommer till en by i gamla Småland för att hjälpa till med sjukvård och annat. Den första viktiga delen i deras uppdrag är att knyta kontakter och visa välvilja - att nå fram till svenskarna, så att de vill ta emot hjälpen. Men byn har en stormig historia och somliga bybor är skeptiska till den hjälp de inte har bett om ..."

Ett slags frihet är andra delen i Noisytrilogin, och även prequel till Samvetsmakaren (tidigare läst som trilogi i ett band). Första boken Beatrice var såklart riktigt bra den också, med vissa reservationer, men den här uppföljaren toppade utan tvekan. D.v.s. ännu en fantastisk läsupplevelse som gav ett starkt intryck utöver det vanliga, såsom det ofta tycks vara med den här författarens böcker. Möjligen hade en extra korrekturläsning varit på sin plats, rör sig visserligen bara om detaljer och småfel som inte stör, åtminstone inte mig. Om man ändå ska vara lite petig är bokomslagets baksidestext något svårläst p.g.a. den grälla kontrastrika bilden som bakgrund, dock även det petitesser i det stora hela, är ju insidan förbi ytan som är det allra viktigaste.

Kapitlen växlar i tid, nutida (en framtid om ca tvåhundra år från vår tid) och dåtida (i form av kronologiska dagboksanteckningar). Tidsmässigt sträcker sig handlingen över fem (sex) generationer mödrar och döttrar i samma släktled, varav fyra berättar sin historia, mor och dotter: två i nutid och två i dåtid. Så utöver att storyn rakt igenom var oerhört fängslande (och bitvis otroligt grym!) tillförde just den här berättartekniken något alldeles extra och gjorde den till en riktig page-turner värd benämningen, en bok osedvanligt svår att släppa.

Handlingen är fylld av kloka jordnära insikter, som engagerar och lever vidare hos mig efteråt i tanken, exakt så som jag vill att en bok skall vara, kort och gott: tankeväckande och intressant. Dystopier och framtidsskildringar (science fiction, om ni så vill), som denna, skärskådar även vår tid och dess eventuella utveckling, ur olika aspekter. Något som f.ö. mer borde diskuteras, inte minst sånt som angår klimatfrågan och internets påverkan/utveckling.
Det centrala i Noisytrilogin rör en extrem framtida klimatkris och därefter dess återhämtning i olika delar av världen, så här långt har man fått ett scenario för hur denna kris och återhämtning varit i framförallt USA, Sverige och även lite Norge. Tredje och sista delen... behöver jag nämna att den redan är hett efterlängtad?

Miljöerna kommer till liv med alla sinnen, man förflyttas dit med lätthet. Uppskattade landsbygdsperspektivet. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga, språket anpassas smidigt efter tid och karaktär. Det framtida världsbygget upplevde jag följdriktigt genom sin dramatiska utveckling, som tyvärr inte är helt orealistisk med vår nuvarande verkliga situation. Tyckte om hur tankarna kring religion och filosofi vävdes in i handlingen. Inget i övrigt att önska.

Dagboksanteckningarna gick bara rakt in... vet inte hur jag bättre kan formulera det. Två generationer, mor och därefter dotter, deras personliga röster är äkta, följer tanken och känslorna; raka, öppna och ärliga. Beskrivningarna av det kaotiska tillståndet i världen och händelser i deras egna hårda liv, den närmsta omgivningen; allt såsom det uppfattas, utan förskönande omskrivningar.
Ska inte rabbla en massa namn på karaktärer, men gillade relationsutvecklingen mellan Will och Tova i nutid (2200-talet), deras dialog. Gillade hur boken slutade... ja, ganska uppenbart gillade jag helt enkelt allt med Ett slags frihet. Eftersom jag sätter betyg ger det logiskt toppbetyg och såklart till sist mina bästa och varmaste rekommendationer.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5


söndag 23 juni 2019

En smakebit på søndag: Ett slags frihet


Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Fortsätter idag läsa Ett slags frihet av KG Johansson. Skogssmultronen därtill bjuder naturen generöst på i år, det tackar man för, doftar och smakar så mycket koncentrerad sommar.


Sidan 7:

   "Noisyn hade börjat som ett utvecklat nät, internet, som det en gång hade hetat. Strax före mitten av 2000-talet blev det tack vare BCI, brain-computer-interfaces, praktiskt möjligt att läsa av tankar och skicka in sådana direkt i hjärnan på andra. Ett slags hjärnradio, som uppfinnarna hade kallat det. Olika företag hade försökt sälja idén, men allmänheten var skeptisk.
    Inom ett par år förfinades teknologin. Det blev möjligt att direkt kommunicera känslor. Ingen trodde att den varianten skulle sälja mer än den förra men det gjorde den – det fanns tydligen ett stort behov av att kunna läsa andras känslor, och av att kunna dela med sig av sina egna."

Internets utveckling, vad tror ni om den? Själv har jag fortfarande ingen smartphone, kanske det är något alla medborgare kommer att bli påtvingade i framtiden, för att ständigt vara online och kontrollerade? Vem vet? Kanske i form av ett inplantat.


Sidan 58; "Den 22 november 2137":

[...]
   "När jag läser mammas krönika, från första inlägget 2121, sommaren när jag kom till, och alla tvåhundra tättskrivna sidor efteråt, så förstår jag hur allting gick sönder. Det är faktiskt lite enklare att se i dag, för nu har det mesta redan gått sönder. Självklart kan det bli värre, men saker som mamma hade vuxit upp med och fick se försvinna – en regering, polis, skola och så vidare – finns inte nu längre. Det var i hennes ungdom det hände och det vrider sig i mig när jag ser hennes ord.
    Och känner det som finns bakom orden. Hon plågades ännu mer av det som hände, särskilt av hur orolig hon var för mig, än hon skrev i ord. Men jag kände henne väldigt väl och jag kan se hur hon försökte balansera: hon höll balansen mellan att inte berätta någonting alls, hålla en glad yta, och att bryta ihop helt på nätterna."


Sidan 65; "26 november 2137":

 [...] "Jag läste flera böcker som var hundra eller hundrafemtio år gamla, en del omtryckta under det här århundradet, andra urgamla och sköra. Böcker som beskrev nästan exakt vad som händer i världen nu. Dystopier, hette det: "Den populära dystopiska serien av Dysi Topic." Ju mer jag läste desto mer förvirrad blev jag: Massor av folk anade alltså att det skulle gå åt helvete. Och istället för att göra någonting åt saken läste dom böcker om det?
    Jag fattar inte."

Jo, jag fattar.
Förstår varför de skrivs och varför de bör läsas. Skapar engagemang kring hur vi vill att framtiden skall se ut för kommande generationer. Massor av folk anar med all säkerhet vad som håller på att ske – både vad gäller klimatförändringarna och vad internet påverkar/orsakar, hur det kan komma att vidareutvecklas i förlängningen. Men tydligen inte alla. Kanske anser en del att klimatförändringarna och dess nuvarande följdverkningar så här långt inte gör något, eftersom det än så länge bara drabbar de fattiga och mer utsatta hårdast, växt- och djurarter de inte ens vet existerar? Att man kan ha en sån inställning är mig helt obegripligt, för till sist drabbas alla och överallt, fattig som rik. Klimatskepticism och klimatförnekelse finns, en liten klick tror dessutom att hela klimatfrågan är en världsomfattande konspiration, som om de blundar inför vad som händer just nu. Ganska märkligt, milt sagt.
Borde i dagens  läge rimligtvis vara dystopier och framtidsskildringar som tävlar med deckargenren i popularitet, istället lär det vara feelgood (den typ av böcker vilka avses sortera under begreppet) som numera rubbat deckarnas dominans på topplistorna; Svenska läsare byter deckare mot feelgood. Är det ännu ett sätt att njuta i utförsbacken? En förträngningsmetod när allt håller på att gå käpprätt åt helsicke? Upprätthålla den där glatt bekymmerslösa ytan i en låtsad ideal värld?
Jag fattar inte.

Förklara gärna för mig.

Och ja, boken är bra, sådär allra-bästa-bra, bara det här lååånga smakbits-inlägget gör det nog extra tydligt! Ett slags frihet (genre: dystopi, framtidsskildring) är den andra fristående delen i Noisytrilogin, som inleddes med Beatrice.

En mer utförlig bokbeskrivning kan man läsa på TiraTiger Förlag här.

Hoppas sen förstås att er midsommar varit till belåtenhet och är ljus i minnet, dags att gå vidare mot mörkare tider, helst med gott mod och tillräckliga krafter.


Sidan 87; "Januari 2140":

   "Så här sitter jag, i den nya världen, och läser gamla böcker om den gamla världen. Dom som hade allt, men några ville ha ännu mer och kastade bort allting för alla."




torsdag 20 juni 2019

Helgfrågan v. 25

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Vilken bok ser du framemot att läsa i midsommar?"

Lätt fråga! Den kom med posten idag:


Ett slags frihet av KG Johansson. Helt nyutgiven roman. Skrev idag om den i detta inlägg (finns bokbeskrivning där). Uppföljare till Beatrice och andra delen i den planerade Noisytrilogin, en trilogi om klimatkris och återhämtning.

Verkar sådär alldeles extra spännande, en bok som högst troligt kommer att passa mig helt perfekt.😀

Trevlig Midsommar på er alla!


Andras svar finns länkar till här


Dagens bokpost: Ett slags frihet


Ett slags frihet : Noisytrilogin 2
av KG Johansson


Boken som så lämpligt kom med posten idag (dagen före sommarsolståndet) var väntad, och efterlängtad. Imorgon är det såklart den bästa läsdagen på hela året, en lär ju hinna få mycket läst på årets längsta dag.😀


Baksidestext:

"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst.
Andra länder har klarat sig bättre, som USA, där arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle efter katastroferna redan har hunnit långt. En grupp amerikaner kommer till en by i gamla Småland för att hjälpa till med sjukvård och annat. Den första viktiga delen i deras uppdrag är att knyta kontakter och visa välvilja - att nå fram till svenskarna, så att de vill ta emot hjälpen. Men byn har en stormig historia och somliga bybor är skeptiska till den hjälp de inte har bett om ...

KG Johansson var Sveriges första professor i rockmusik men lämnade den tjänsten 2006 för att skriva på heltid. Bland hans romaner kan nämnas Googolplex, Chimärerna och Samvetsmakaren, som samtliga vann det svenska science fiction-priset Spektakulärt. Ett slags frihet är bok två i en trilogi om klimatkris och återhämtning, samt också en prequel till Samvetsmakaren." 


Japp, rätt gissat, en bok helt i min smak! Naturligtvis har jag läst Beatrice, första delen i Noisytrilogin, och Samvetsmakaren. Så visst förstår ni, Ett slags frihet kastar jag mig över på en gång.👍


ISBN: 978-91-7819-113-0


Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!


onsdag 19 juni 2019

Dagens bokpost: En stjärna som faller


En stjärna som faller
av Elisabeth Andersson


Ljuvligt att ta med kameran ut för bokbild på sommaren. Den här gången blev det med dagliljor som bakgrund och en doft av schersminbusken i full blom intill. Bara en detalj i hur trevligt det är att få bokpost (har dessutom för närvarande en svacka i självförtroendet vad gäller att skriva recensioner, så även i det avseendet gör en bok med posten gott!). Denna feelgoodroman kom som en överraskning, kände inte heller till författarnamnet och sånt är ju alltid extra spännande.

Har nyligen funderat (med något mer gravallvarligt djup...) över benämningen "feelgood", som ju inte fanns förr. Började misstänka att jag hade förutfattade meningar (på ett negativt sätt) kring just feelgood, bara p.g.a. just ordet "feelgood". Inte så bra, för då dömer man ju i förväg. Såklart kommer jag med det i tanken att läsa den här boken förbehållslöst och rättvist. När jag söker på ordet feelgood kommer ett antal förklarande ord upp som skall beskriva vad det är: Mysigt, roligt, romantiskt, gärna med lite svärta, härligt hjärtevärmande, må gott-läsning med syfte att få läsaren att må bra. Genren menas ligga nära chick lit och romance, vanligtvis finns en kärlekshistoria i centrum. Och ja, det är nog det där med chicklit/romance som kan få mig att känna att något ytligt sötsliskigt med storstads-, lyxlivs- och överklassperspektiv väntar. Ärligt talat, då bävar jag något. Faktiskt. Lyxlirare med överklassproblem i storstan intresserar mig liksom inte.

Jag tror såhär: Bäst att helt glömma av att det rör sig om "feelgood", då kanske en blir positivt överraskad, vem vet, det har ju hänt förr!😊

Efter denna onödigt långa utläggning kommer här i varje fall en innehållsbeskrivning för denna roman:

"Paula Ekdahl är framgångsrik fastighetsmäklare och bor i en lyxvåning på Östermalm med sina guldfiskar. Hon är snygg, vältränad och kan välja och vraka bland älskarna – inte minst är hon beroende av sociala medier och livet kretsar kring likes.

När Paula får en blackout efter sitt födelsedagsfirande hemma bestämmer hon sig för att åka till livsstilscentret Two Swedish Hippies vid kusten i Skåne för att vila ut. Väl där får hon reda på saker som skakar om hennes liv i grunden. Varken hennes förflutna eller den väg hon valt är självklar längre, och för att gå vidare måste Paula finna stjärnan i sitt liv.

En stjärna som faller är en feelgoodroman om yttre framgång, inre lycka och att följa sin passion.

Elisabeth Andersson är journalist och författare. Tidigare har hon arbetat på bland annat Expressen och Sveriges Television. Idag jobbar hon som journalist på Sydsvenskan i Malmö. Hon bor i centrala Malmö med sin man Ronnie. Elisabeth Andersson debuterade med romanen På andra sidan Venus och har även skrivit romanerna Här och nu, Under det underbara och Lyckostarnas klubb. Det här blir hennes femte roman."


ISBN: 9789178350889


Tack för rec.ex. Bokfabriken!
❤️


Veckans topplista v. 25 – Historiska romaner

Dags för "Veckans topplista", som på tisdagarna varje vecka arrangeras av Johannas Deckarhörna. Såhär skriver Johanna:

"Idag handlar veckans topplista om en av mina favoritkategorier bland böckerna, nämligen historiska romaner."

Här kommer min topplista, med ett tema i temat, en dag fördröjt. Bättre sent än aldrig.


Gillar ju vikingaromaner för det mesta, men det vimlar ju inte direkt av den sorten, fick ändå ihop fem i kategorin historisk skönlitteratur av fem olika författare:

Vikingablot av Catharina Ingelman-Sundberg. Första delen i trilogin om vikingatidens Birka.

Svekens tid av Leif Selander. Vikingarnas färd från Norden till Miklagård - baserat på verkliga händelser. Första delen i trilogin Väringasagan.

Röde Orm av Frans G Bengtsson. Roande klassiker vars handling utspelar sig i okristen tid.

Inkräktarna av Linus Karlén. Berättelse som bjuder på en annan bild av Nordens kristnande.

Ofärd av Dick Harrison. Historisk spänningsroman och första delen i trilogin om Ulvbjörn Vamodsson.


Fler topplistor finns här


tisdag 18 juni 2019

Svarta hål och stjärnströssel – en att hata och en att älska



Kulturkollos spännande veckoutmaning denna vecka:

"I veckans utmaning vill vi att du väljer två personer som förtjänar det. Nån som gjort något riktigt dumt och nån som gjort något riktigt bra. Det kan vara en fiktiv person som du hatar eller älskar, eller så kan det vara en livs levande person som du stör dig på eller vill lyfta fram. 
1. Vem vill du straffa genom att skicka rakt in i ett stort, svart hål?
2. Vem vill du hylla genom att dränka i glittrande stjärnströssel?"


1. Annika Strandhäll vill jag av hela mitt hjärta skicka rakt in i det där stora svarta slukande hålet, där allt bara försvinner, poff! Avskyr kvalificerade lögnare av den kalibern. Inga vidare kommentarer sen tack.

2. Bo Baldersons gladlynta statsråd, politisk oskuld med femton barn. Kan man annat än gilla en sån chosefri figur, klok och enfaldig på en och samma gång. Och så tycks han ju egentligen vara lika förvirrat partilös som jag är i dagens läge.😉



måndag 17 juni 2019

Drömmen för en X-Phile


Nu gör jag helt enkelt en inläggsserie av de nya säsongerna The X-Files/Arkiv X. Helt fantastiskt bra är dom, speciellt säsong 11.❤️

Är man fans så är man. Då bör det få synas här på bokbloggen framöver. Ibland måste man ju lägga boken åt sidan och syssla med något annat kulturellt lågaktivt när sommarhettan blir för bedrövligt jobbig (vilket dessutom gör tinnitus helt vild), eller myggen i gryning och skymning blir alltför blodtörstigt ettrig. Televisionen går ju bort numera, bara realityserier och nyheter som gör en upprörd och ännu mer sänkt... det går ju inte. Det är alltså återigen dags att lämna plats för detta helt suveräna amerikanska science fiction-drama, fortfarande skapat av Chris Carter och med Fox Mulder (David Duchovny) and Dana Scully (Gillian Anderson) i huvudrollerna. Förutom böcker blir det alltså säsong 10 och 11 jag kommer att skriva om i Bokhyllan, när andan faller på.

Så, nu är ni förvarnade!😊

Tidigare inlägg här på bloggen angående Arkiv X:

Paranormalt fenomen: Från IT till ET
The Truth Is Out There
Spooky
Conspiracy
New truths are revealed...


söndag 16 juni 2019

En smakebit på søndag: Liftarens guide till galaxen


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Roat mig tappert med två klassiker idag på morgonkvisten: Ägg och bacon avrundat med Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Sidan 47 av den sistnämnda:

    – Det är mörkt, sa han.
    – Ja, sa Ford Prefect, det är mörkt.
    – Inget ljus, sa Arthur Dent. Inget ljus, bara mörkt.
    En av dom saker som Ford Prefect alltid haft svårast att fatta när det gäller människor, var att dom alltid skulle säja och upprepa sånt som var fullkomligt uppenbart, som till exempel Det är vackert väder eller Vad lång du är eller Lilla vän, har du fallit ner i en tio meter djup brunn? Ford hade först hittat på en teori för att förklara detta märkliga beteende. Om människorna inte får röra på sina läppar, tänkte han, så kanske deras munnar torkar ihop. Efter några månaders observationer och begrundanden övergav han denna teori för en helt annan. Om dom inte hela tiden rör sina läppar, tänkte han, så kanske deras hjärnor börjar arbeta istället. Men efter ett tag övergav han även denna teori. Han tyckte den var cynisk i överkant, och han bestämde sig för att han faktiskt tyckte rätt bra om människor när allt kom till kritan, men han fortsatte att oroa sig för hur lite dom egentligen visste om saker och ting.
    – Ja, sa han och höll med Arthur, det är mörkt. Han gav honom lite jordnötter. Hur känner du dig?
    – Som ett pussel, sa Arthur. Det är små bitar av mig som hela tiden försvinner.
    Ford stirrade oförstående på honom i mörkret.
    – Om jag nu frågar dig var i helvete vi är någonstans, sa Arthur, kommer jag då att få ångra mig?
    Ford reste sig.
    – Vi är i säkerhet, sa han.

Komisk science fiction som jag helt enkelt inte satt igång och läst förrän nu. Hur denna kultklassiker så länge undgått radarn är ett mysterium (tackar Boktanken för input!).

I bokens handling får man följa jordbon Arthur Dents liv och äventyr i universum och multiversum. Tror det där med multiversum rör någon av de övriga delarna i serien, vilken i sin helhet omfattar fem böcker. Vad gäller den här första boken räcker det nog med resan genom universum, detta tillsammans med Ford Prefect (från en liten planet i närheten av Betelgeuse) och ett bagage som består av handduk, liten gul fisk och en bok.

Mer info om bok och författare finns att inhämta på förlaget här.

Och visst: Det är vackert väder. Fullkomligt uppenbart. Man får inte låta hjärnan börja arbeta för mycket. Ha en bra dag!😎


Andras smakbitar finns idag här


torsdag 13 juni 2019

Helgfrågan v. 24

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Hur viktigt tror du det är att man besöker och kommentarer andra bokbloggare? Utveckla gärna...

Bonusfråga: Vad är din favorit bland fikabröd?"

Tror det är viktigt att interagera. Blir definitivt roligare och mer givande. Brukar inte kommentera på stört efter att ha lagt in en länk någonstans (Veckans topplista, Omslagsonsdag, Helgfrågan, En smakebit på søndag... eller vad det nu handlar om). Kan vänta någon/några dagar innan jag sätter mig i "kommentatorsbåset" och besöker/kommenterar era inlägg, men det blir gjort, det blir det (satsar på fredagskvällen för att kolla in era topplistor och omslag, någon gång på lördagen brukar det passa att kolla helgfrågans svar). Intresserad av vad ni andra tycker, tänker och läser, får massor av spännande tips och skiftande perspektiv. Helt suveränt, tack för att ni finns!😊 Ibland läser jag förstås även era recensioner (och annat i övrigt som ni skriver om), kommenterar då ibland, men inte så ofta som jag kanske hade velat göra, tar mig helt enkelt inte alltid tid för just det, lite synd.

Bonussvar: För egen del inte så begiven på fikabröd, men såhär till sommaren kan det passa bra med färska bär eller paleoglass, d.v.s. mixad fryst banan med kokosgrädde och något annat (t.ex. bär, ananas, kakao, kanel eller nötsmör). Brukar annars kunna ta några valnötter eller paranötter till teet eller kaffet, går bra det med. Fast inget av det där kan man väl räkna till fikabröd antar jag.😉


Andras svar finns länkar till här


"Döden under ytan" av Anne-Marie Schjetlein

Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789178350957

"Andreas och Stina väntar barn och allt borde vara frid och fröjd, men det är något som skaver. Andreas får inte den kontakt med Stina han förväntar sig och när hon plötsligt blir inlagd på sjukhus står han ensam med ansvaret för de fyra barnen. Vad är det Stina döljer och vad har Petra med det att göra?

Samtidigt kommer en svårt skadad yngling in till akuten i Halmstad efter en motorcykelolycka. Andreas känner igen den medvetslöse pojken och ringer de chockade föräldrarna. När pojken en tid senare, uttorkad och svårt medtagen, återkommer til akuten, anar Andreas att det är någonting som inte stämmer. Varför dyker han upp igen? Ett mörkt familjedrama rullas upp, där skuld och hemligheter länge dolts.

Anne-Marie Schjetlein flätar skickligt samman vardagens livspussel och nära familjerelationer med ond bråd död och mörka hemligheter i den fjärde boken i serien om kirurgen Andreas på sjukhuset i Halmstad. Det är en spänningsroman att både känna igen sig i och förfäras av."

I den här fjärde delen i bokserien om kirurgen Andreas får vi växelvis följa två parallellhandlingar vilka bjuder på både gåtfulla hemligheter och medryckande dramatik. Bra och riktigt spänningshöjande på alla sätt och vis, inga svårigheter att hålla koll på vem som är vem. De korta kapitlen, ofta med effektiva cliffhangers på sluten, bidrar till det härliga driv jag upplevde med denna thriller. Kan helt klart lämpa sig att sträckläsa.

Historien om tvillingarna var intresseväckande och klurig. Kunde inte ana i förväg hur det hela hängde ihop förrän upplösningen framemot slutet, precis som det skall vara! Vill för egen del bli överraskad på det sättet, och skall därför inte gå in så mycket mer på det.

Huvudberättelsen om Andreas och Stina bjuder på relationsförvecklingar i kombination med vardagsrealism. Där det inte direkt har något med huvudintrigen att göra brukar jag ofta finna sådant ointressant i samtida romaner, men konstigt nog inte i den här författarens böcker. Beror nog till stor del på den sympati jag känner för dessa huvudkaraktärer, detta par med barn från tidigare äktenskap och med ett gemensamt barn på väg. Man vill ju bara att det skall gå bra för dem, trots alla orosmoment som finns... inte minst Petra. Denna person ställde till bekymmer i föregående del i serien, och vad jag kan sakna även här är en resumé kring tidigare händelser där just Petra är inblandad, antingen i prolog eller invävt i texten i form av tillbakablickar. Då hade romanen lättare kunnat uppfattas som fristående.

De realistiska miljöbeskrivningarna och vardagsnära dialogerna - både i sjukhusmiljö och i övrigt - är nutidsorienterade och skickligt framställda, förhöjde bara läsupplevelsen ytterligare för mig.

Upplevde Döden under ytan som en riktigt bra, fängslande och snabbläst psykologisk spänningsroman (perfekta sommarläsningstipset dessutom!). Har på känn att det här blir en sådan bokserie jag inte vill släppa i första taget, och fram tills nu har jag nog bara reagerat liknande på en enda bokserie tidigare (Elizabeth Georges deckarserie om Barbara Havers och Thomas Lynley) ... vilket ju såklart bara det är ett strålande betyg! Förutom denna och föregående bok (Döden ingen ser) i serien måste jag såklart se till att läsa böckerna därförinnan också, inte minst för att få en bakgrundsbild av huvudkaraktären Andreas, vad han tidigare varit med om.

Till sist: Lägg författarnamnet Anne-Marie Schjetlein på minne. Är enligt mig värd en topplacering bland svenska nutida deckardrottningar, hanterar konsten att skriva medryckande psykologiska thrillers med glans. Avslutar med en förhoppning om att det inte skall dröja alltför länge innan det blir dags för nästa uppföljare i bokserien om Andreas. Såklart!😊

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5

Andra bokbloggare om Döden under ytan:
Vargnatts bokhylla


onsdag 12 juni 2019

Omslagsonsdag vecka 24: Insekter

Återigen dags att fokusera på det yttre i Omslagsonsdag, arrangerat av bokbloggen Boklysten. Vad vi skall titta efter denna gång är alltså:

"Insekter"

Den första boken vill jag läsa om (gäller kanske även Kafkas Förvandlingen), och den sista blev jag nu påmind om, tack för det!

Tar tillfället i akt och återanvänder några tidigare tagna bilder också.😉


Noveller och dikter av Henrik Johansson

"En mjölbagge vaknar upp och är förvandlad till bagare. En kock grävs upp ur sin grav för att arbeta av sina skulder. En förtvivlad djurrättsaktivist tappar tron på sitt eget engagemang. Människor kämpar på jobbet, ger upp, sugs ut, svettas, vinner och skrattar. Döden möter vi genom Lilja som hoppade från bron eller dog i kriget. Vi ser den i barnen som difterin tog och i det lilla som finns kvar inom den arbetslöse. Skrattet hittar vi i bagarnas dans och i naiva besök på Arbetsförmedlingen."




Dessa våra minsta
Ur skalbaggarnas kulturhistoria
av Nils-Erik Landell (text) & Karl Axel Pehrson (illustrationer)

Karl Axel Pehrsons målningar med fantasilandskap är helt fantastiska!💚




Förvandlingen
av Franz Kafka

"När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt."




Tordyveln flyger i skymningen
av Maria Gripe




av Maja Lunde




av Margaret Atwood

..."Vad händer med vår värld? Vad kan vi göra för att reparera skadorna? Hur lång tid har vi på oss? Och, kanske viktigast av allt, vilken sorts 'vi' talar vi om? Vilken sorts människor kan anta utmaningen? En sak är säker, de måste vara engagerade. Och om vi inte tycker att planeten ska räddas, varför ska vi bry oss?"

Margaret Atwood




av Stephen King & Owen King




av Lova Lovén




av Emma Ångström




Inte läst, men vill läsa!:

Naturens dolda nätverk
av Peter Wohlleben




Fler bokomslag finns här


tisdag 11 juni 2019

Litteratur- och proteinboost

   "Industriministern ansåg sej ha fått sina gamla misstankar att statsrådet var högerman bekräftade, försvarsministern hävdade att han blottat rent vänsterextremistiska böjelser medan utbildningsministern inte funnit något alls och gissade på Folkpartiet. (En fjärde minister, som i förväg skrutit med att han helt enkelt tänkte fråga: "Är du sosse eller inte?", måste tillstå att han i det avgörande ögonblicket inte haft kraft. "Jag menar, man frågar ju inte en biskop om han tror på Gud!")
   Utrikesministern kunde emellertid berätta att han daskat till med stora sleven direkt och rent ut frågat statsrådet vilket parti han sympatiserade med men att han fått till svar: "Ja, vad finns det för partier?" "Jag räknade då", fortsatte utrikesministern, "upp dem alla, inklusive Kristen Demokratisk Samling och Alliansen för Sedlighet och Framsteg. När jag slutat stirrade han på mej en lång stund och frågade sen varför jag inte nämnt Bondeförbundet. Han hade, sa han, nog alltid känt sej befryndad med Bondeförbundet. Han gillade dess inställning till många av dagens kontroversiella frågor och han sympatiserade med dess ideologi."
   Här lär ha följt en längre tystnad, under vilken ministrarna förmodligen sökte dra sej till minnes vilken politisk ideologi Bondeförbundet haft, en sysselsättning som ju kan kräva viss koncentration och som med fördel bör kunna utövas under tystnad."

Sid. 11-12; "Harpsundsmordet" av Bo Balderson



Jajjemen! Dags att slänga in två böcker till i slalomläsningshögen. Bo Baldersons "Harpsundsmordet" från den fina årgången 1969 (😎) och Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Den sistnämnda (också en "gamling") känns ju som en sådan bok man bara borde ha läst... vilket jag alltså inte gjort, definitivt dags att råda bot på!

Glassiga magasinet "Välkommen till Norrtälje" (har välan lixom bott här i snart 50 år... men okej då!😀), som kom med dagens postleverans, hade ett uppslag om "Stora författare som bott i bygden" (eller ja, ett par stycken av dem gör väl det fortfarande?). Ska nog ta en titt på detta först tillsammans med en hemkörd proteinshake (råa ägg, mandelmjölk, banan och kanel - mums!😋).