söndag 23 juni 2019

En smakebit på søndag: Ett slags frihet


Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Fortsätter idag läsa Ett slags frihet av KG Johansson. Skogssmultronen därtill bjuder naturen generöst på i år, det tackar man för, doftar och smakar så mycket koncentrerad sommar.


Sidan 7:

   "Noisyn hade börjat som ett utvecklat nät, internet, som det en gång hade hetat. Strax före mitten av 2000-talet blev det tack vare BCI, brain-computer-interfaces, praktiskt möjligt att läsa av tankar och skicka in sådana direkt i hjärnan på andra. Ett slags hjärnradio, som uppfinnarna hade kallat det. Olika företag hade försökt sälja idén, men allmänheten var skeptisk.
    Inom ett par år förfinades teknologin. Det blev möjligt att direkt kommunicera känslor. Ingen trodde att den varianten skulle sälja mer än den förra men det gjorde den – det fanns tydligen ett stort behov av att kunna läsa andras känslor, och av att kunna dela med sig av sina egna."

Internets utveckling, vad tror ni om den? Själv har jag fortfarande ingen smartphone, kanske det är något alla medborgare kommer att bli påtvingade i framtiden, för att ständigt vara online och kontrollerade? Vem vet? Kanske i form av ett inplantat.


Sidan 58; "Den 22 november 2137":

[...]
   "När jag läser mammas krönika, från första inlägget 2121, sommaren när jag kom till, och alla tvåhundra tättskrivna sidor efteråt, så förstår jag hur allting gick sönder. Det är faktiskt lite enklare att se i dag, för nu har det mesta redan gått sönder. Självklart kan det bli värre, men saker som mamma hade vuxit upp med och fick se försvinna – en regering, polis, skola och så vidare – finns inte nu längre. Det var i hennes ungdom det hände och det vrider sig i mig när jag ser hennes ord.
    Och känner det som finns bakom orden. Hon plågades ännu mer av det som hände, särskilt av hur orolig hon var för mig, än hon skrev i ord. Men jag kände henne väldigt väl och jag kan se hur hon försökte balansera: hon höll balansen mellan att inte berätta någonting alls, hålla en glad yta, och att bryta ihop helt på nätterna."


Sidan 65; "26 november 2137":

 [...] "Jag läste flera böcker som var hundra eller hundrafemtio år gamla, en del omtryckta under det här århundradet, andra urgamla och sköra. Böcker som beskrev nästan exakt vad som händer i världen nu. Dystopier, hette det: "Den populära dystopiska serien av Dysi Topic." Ju mer jag läste desto mer förvirrad blev jag: Massor av folk anade alltså att det skulle gå åt helvete. Och istället för att göra någonting åt saken läste dom böcker om det?
    Jag fattar inte."

Jo, jag fattar.
Förstår varför de skrivs och varför de bör läsas. Skapar engagemang kring hur vi vill att framtiden skall se ut för kommande generationer. Massor av folk anar med all säkerhet vad som håller på att ske – både vad gäller klimatförändringarna och vad internet påverkar/orsakar, hur det kan komma att vidareutvecklas i förlängningen. Men tydligen inte alla. Kanske anser en del att klimatförändringarna och dess nuvarande följdverkningar så här långt inte gör något, eftersom det än så länge bara drabbar de fattiga och mer utsatta hårdast, växt- och djurarter de inte ens vet existerar? Att man kan ha en sån inställning är mig helt obegripligt, för till sist drabbas alla och överallt, fattig som rik. Klimatskepticism och klimatförnekelse finns, en liten klick tror dessutom att hela klimatfrågan är en världsomfattande konspiration, som om de blundar inför vad som händer just nu. Ganska märkligt, milt sagt.
Borde i dagens  läge rimligtvis vara dystopier och framtidsskildringar som tävlar med deckargenren i popularitet, istället lär det vara feelgood (den typ av böcker vilka avses sortera under begreppet) som numera rubbat deckarnas dominans på topplistorna; Svenska läsare byter deckare mot feelgood. Är det ännu ett sätt att njuta i utförsbacken? En förträngningsmetod när allt håller på att gå käpprätt åt helsicke? Upprätthålla den där glatt bekymmerslösa ytan i en låtsad ideal värld?
Jag fattar inte.

Förklara gärna för mig.

Och ja, boken är bra, sådär allra-bästa-bra, bara det här lååånga smakbits-inlägget gör det nog extra tydligt! Ett slags frihet (genre: dystopi, framtidsskildring) är den andra fristående delen i Noisytrilogin, som inleddes med Beatrice.

En mer utförlig bokbeskrivning kan man läsa på TiraTiger Förlag här.

Hoppas sen förstås att er midsommar varit till belåtenhet och är ljus i minnet, dags att gå vidare mot mörkare tider, helst med gott mod och tillräckliga krafter.


Sidan 87; "Januari 2140":

   "Så här sitter jag, i den nya världen, och läser gamla böcker om den gamla världen. Dom som hade allt, men några ville ha ännu mer och kastade bort allting för alla."




22 kommentarer:

  1. äldre böcker kan vara trevlig läsning, tack för smakbiten:
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/06/den-tysta-patienten-av-alex-michaelides.html

    SvaraRadera
  2. Ännu mer från KG Johansson :) Får nog ta upp den där bekantskapen snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det får du nog ta och göra. ;)

      Radera
  3. Intressant! Aldrig hört talas om vare sig boken eller författaren tidigare. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men nu har du det, så bra då! :)

      Radera
  4. Tack för smakbiten, jag är inte så bekant med denna författare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Värd att göra sig bekant med.

      Radera
  5. Känner till författaren men har inte läst något. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  6. Håller med dig om det generella tänket inför framtiden hos många. Jag förstår inte heller. Och även om en del pratar på om hur viktigt det är med klimatet bl.a. så vill de ändå "äta kakan och ha den kvar". Vara klimatsmarta men inte ändra på något eller göra uppoffringar. Men, nu ska jag sluta babbla. ;) Blev väldigt glad för alla bra smakbitar! Är ju så nyfiken på den här serien, den ska jag läsa. :) Tror jag kommer gilla den! Sorry för en väldigt lång kommentar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, älskar långa kommentarer! Tyder på engagemang. Likgiltighet och tystnad skrämmer mig. Blir extra glad när ni lägger ut texten här i kommentarsfältet, har ju själv inte så lätt för att fatta mig kort alla gånger. ;)

      Radera
  7. jag tänker ge den här författaren en chans. har nu reserverat Beatrice på biblioteket. förvånansvärt få bibl hade köpt. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så roligt, hoppas du gillar! Tyckte ännu bättre om den här andra delen i trilogin. Beatrice fanns inte på biblioteken i min kommun heller.

      Radera
  8. Den intresserar mig storligen, tack för tipse, hoppas mitt bibliotek har köpt in annars blir det fjärrlån!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt! Klart det blir fjärrlån i såna fall, givetvis. ;)

      Radera
  9. Jag tror att många använder litteratur som verklighetsflykt. Jag gör det själv i viss mån. Då finns det något tröstande och tryggt i feelgood. En inneboende tro på människans godhet. Men det är mest gissningar utifrån min egen erfarenhet. Jag kan inte läsa skildringar om hjärncancer t.ex. eftersom min pappa dog av det.
    Sen förstår jag inte heller de som tror klimatresonemanget är en konspiration. Personligen har jag svårt för den skamkultur som uppstår i närheten av sådana här viktiga frågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det förstås, det finns ju olika typer av feelgood, men jag har så himla svårt för sådan som har det där ytliga chick lit över sig.
      Förstår inte heller den där skamkulturen som finns kring något som borde vara det allra viktigaste vi har att ta itu med nu, innan det är för sent.

      Radera
  10. Ja, snart kommer hösten, min favoritårstid! Jag hittade förresten sommarens första smultron idag också. Jag vet inte varför feelgood blir populärare, men jag kan ju säga att när jag blir stressad är det bara romance och feelgood jag kan läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hösten är verkligen fin, och efterlängtad om sommaren varit för varm, vilket den oftast är numera (åtminstone här i Roslagen).
      Själv kan jag bli stressad av feelgood. Befriande när dystopier tar upp ämnen som känns viktiga att få perspektiv på (dessutom få vetskap om att andra kan ha samma tankar som en själv), istället för att "lägga locket på"... inget händer ju när man gör så, skapar bara oro som växer.

      Radera
  11. Känner inte till den boken. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra, då kom jag med något nytt då! :D

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)