måndag 30 september 2019

Läst september


  1. Kolonin av Johan Jägnert, (rec.ex. författaren)
  2. O-zonen av Paul Theroux, (bibliotekslån)
  3. Katterna och Stora Djupets hemlighet av Hans Olsson, (rec.ex. författaren/Zakuli Förlag)
  4. Vaka över dem som sover av Sigbjørn Skåden, (bibliotekslån)



Efter stenhård konkurrens med Katterna och Stora Djupets hemlighet blev ändå månadens bästa bok:


Kolonin
av Johan Jägnert

(Dystopi, Science fiction, Psykologisk thriller)


Utmaning Authors & Characters: Mikael


Lyrans Noblesser har en klurig måndagsutmaning kallad Authors & Characters. Alltid nyttigt att hålla de små grå i spänst, så varför inte försöka anta den?

Uppgiften är att berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Improvisation kring olika versioner o.s.v. är tillåtna (denna gång oerhört tacksam för detta!). Veckans namn är Mikael.


Tänjer alltså på det där med olika versioner och väljer då först Michelle Paver, en brittisk författare som lär vara mest känd för sina barnböcker. Innan Paver blev författare på heltid skall hon ha arbetat som advokat i flera år.
Har läst och skrivit om hennes böcker (Obs! Ej barnböcker!) Evig natt och Expedition Kanchenjunga. Underbart rysliga spökromaner som passar bra att läsa kommande säsong, vilken ju många tycker passar för skräck- och spökhistorier.


Fortsätter med tänjandet och ger fokus åt bokkaraktären Mítja (eller Dmítrij), den äldste av bröderna Karamázov, ur romanen med samma titel; Bröderna Karamazov (av Fjodor Dostojevskij såklart). Mítja är den stökigt obehärskade och känslosamma "livsnjutaren", den av bröderna som har flest gemensamma drag med fadern Fjódor Pávlovitj Karamázov.
Passar på att ur denna fantastiska klassiker återigen citera ett stycke - sagan om en liten lök - en berättelse i berättelsen som enligt mig förmedlar något viktigt. Sidan 388-389:

"Det var en gång en mycket, mycket elak käring och när hon dog, lämnade hon inte efter sig någon god gärning. Djävlarna grep tag i henne och kastade henne i en brinnande sjö. Men hennes skyddsängel stod och funderade, om den kunde komma på någon god gärning, som han kunde rapportera om till Gud Fader. Han kom på en sak, som han berättade för Gud: i sin trädgård, berättade ängeln, hade hon tagit upp en liten lök och gett till en tiggare. Och då svarade Gud ängeln: hör du, sade Han, tag den där löken och sträck ut den till henne i sjön och låt henne gripa tag i den så att hon kan dragas upp, och om du kan dra upp henne ur sjön med den, då får hon komma in i himmelriket, men om löken går sönder, då får hon bli kvar där hon nu är. Ängeln sprang bort till käringen och räckte ut löken till henne: håll i den nu, lilla gumman, ta i och dra bara. Och ängeln började försiktigt dra upp henne och hade nästan fått upp henne helt och hållet, men när de andra syndarna i sjön fick se att man höll på att dra upp henne, började alla gripa tag i henne, för att också de skulle bli uppdragna tillsammans med henne. Men käringen var mycket mycket elak och hon började sparka dem: 'Det är mig de ska dra upp och inte er, det är min lök och inte er'. Så fort hon hade sagt detta, gick löken sönder. Och käringen föll ner i sjön igen och där har hon legat och brunnit intill denna dag. Och ängeln grät och gick bort."


söndag 29 september 2019

En smakebit på søndag: Alla älskar Bianca

Återigen söndag, och den här gången är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i smakbitarna. Dessa mindre textcitat plockade ur böckerna vi läser (eller precis läst ut) kan bli till intresseväckande boktips.

Här hämtar jag smakbiten från den i veckan påbörjade Alla älskar Bianca av Birgitta Bergin. Sidan 29:





"Min blick sveper över det stormiga och grå havet. Duggregnet fyller luften och det våta gör mina kinder kalla. Vågorna piskar mot klipporna och jag får en underlig lust att testa gränsen och gå allra längst ut där det är halt och riskabelt att stå. Att få känna vinden i ansiktet, att låta håret flyga fritt samtidigt som jag känner havets makter nudda mig. Jag vill ha insikt i hur flyktigt livet är, att det när som helst kan tas ifrån mig."






Vidare beskrivning kring bokens handling finns att läsa på förlaget Bokfabriken. Och länkar till fler av dagens smakbitar kan du idag hitta här.


fredag 27 september 2019

Här och nu: Höstfägring, pumpafudge och Bergins allra senaste



Här och nu, en stunds tankeflykt med välskriven underhållning; Birgitta Bergins senaste roman Alla älskar Bianca. Lägger in en smakbit ur den här på söndag. Recensionsexemplar av författaren levereras med visitkort (perfekt som bokmärke, blev dessutom påmind om vårens fikastund med Toktanten!😄) och vänlig signering på försättsbladet. Oerhört trevligt, sånt man blir glad av! Ville bara säga det.😊

Höstens lysande färger: Ljusröd ginnalalönn, orangea japanska lyktor, röda nypon, rödviolett blåbärsris, limegrön ek och rosa kärleksört. Så vackert!

Recept på pumpafudge med valnötter och choklad finns här.




Även påbörjat Susanne Bolls Luftburen (verkar lättläst och bra).

Sen kämpar jag förstås fortfarande tappert med En stjärna som faller av Elisabeth Andersson... nåja, allt kan inte passa alla, ibland måste man vara ärlig med sådant också. No hard feelings.😉

torsdag 26 september 2019

Helgfrågan v. 39

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Hur gör ni för att visa tacksamhet? Bonusfråga: Har ni börjat känna av hösttröttheten än?"

Ja, då handlar det förstås om sådant som har med böcker och bokbloggande att göra.

Visst, även på den fronten kör jag med ett evinnerligt tackande, har det med mig av födsel och ohejdad vana (var dessutom grundläggande genom hela min uppväxt, så naturligtvis fortsatte det av bara farten i vuxen ålder). Här på bloggen syns det i en sorts tack-inlägg (etikett "Bokpost") när recensionsexemplar kommer med posten, kan heller inte låta bli att tacka för privata bokgåvor (även om jag egentligen inte vill vara så privat här på bloggen). Såklart även bokvinster, om turen har varit framme. Tacksamheten lyser naturligtvis igenom i det jag skriver om alla bra böcker jag läst och tyckt om. Tror t.o.m. att jag tackat för att ni andra bokbloggare finns till. Känn er uppskattade!😊

Bonussvar: Trött året runt. Sover dåligt oavsett höst, vinter, vår, sommar. Haft mycket bekymmer under de senaste tio åren. Tyvärr. Men har ändå lätt för att känna tacksamhet. Stor ynnest.

"Just du kan konsten
att göra någon gott.
Så jag vill återgälda
en del av det jag fått.

Och om jag bara kunde
jag skulle ge dig allt.
För dig vill jag belöna
och tacka tusenfallt.

Jag skulle ge dig rosor
och en min som är glad.
Och en guldfärgad ask
med utsökt choklad.

En stjärna på vår himmel
och ett ljus på vår jord ...
Ja, allt vill jag ge dig
med ett litet ord:

Tack!"

Dikt av Siv Andersson

Tacksamhet kan dessutom infinna sig när man sitter intill husväggen en mörk klar septemberkväll (i väntan på att hundarna skall rasta sig en sista gång innan natten), blickande upp mot stjärnorna och vintergatans ljusstråk.

"Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans. 
Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull. 
Lycklig är du och säll
Himlen dig har i kväll." 
Dikt av Carl Jonas Love Almqvist


Fler svar finns här


onsdag 25 september 2019

Omslagsonsdag vecka 39: Vapen

Återigen dags att fokusera på det yttre i Omslagsonsdag, arrangerat av bokbloggen Boklysten. Vad vi skall titta efter denna gång är alltså:

"Vapen (all typer av vapen är OK)"

Fanns väldigt många, både vanliga och sådana man kanske inte betraktar som just vapen. Flest lästa, ett par olästa:

Yxor:
Synd (Robert Warholm)
Är du förberedd (Lena & Lars Wilderäng)

Knivar:
Prepping (Anna-Maria Stawreberg)
Konstnären (Diane Karlstrom & Magnus Carling)

Svärd:
Disekvilibrium (Oskar Källner)
Katterna och Stora Djupets hemlighet (Hans Olsson)
Rex Omega (A.R. Yngve)
Darc Ages - De mörka tidevarven (A.R. Yngve)

Skjutvapen/kanon/pilbåge:
Midsommargryning (Lars Wilderäng)
Höstregn (Lars Wilderäng)
Luna Olympia (Ulrika Fjellborg)
Änglabarnet (Gustafson & Kant)
Öva allvar (Ulf Ulfvarson)
Ringens gåta (Elisabet Nemert)

Ett par mer udda vapen (sax och penna):
Spår i snön (Jonas Karlsson)
Northanger Abbey (Jane Austen)


Pennan (helst "vass", om jag fixar det) är mitt eget favoritvapen (går bra med ett tangentbord också), kompletterat med ett papper.


Fler bokomslag finns här


tisdag 24 september 2019

Tisdagstrion vecka 39: Verklighetsflykt

På tisdagarna arrangerar bokbloggen Ugglan & Boken "Tisdagstrion". Nytt tema varje vecka, och denna gång handlar det om verklighetsflykt.


Satsar på böcker för barn- och ungdom. Och då rekommenderas alldeles särskilt just dessa!:



  1. Coraline av Neil Gaiman. Läsålder: 12-15 år. Modern klassiker inom fantasy som ibland har jämförts med Alice i underlandet. Förtrollande och skrämmande!
  2. Dryader och Demoner av Mattias Lönnebo. Läsålder: 12-15 år. Fem actionfyllda och humoristiska fantasyäventyr som ger en stunds ro i själen för både liten och stor.
  3. Katterna och Stora Djupets hemlighet av Hans Olsson. Läsålder: 9-12 år. Spännande fantasyäventyr med ett underliggande miljötema. En bok för bl.a. kattvänner att ta till sitt ❤️!


Men kom sen tillbaka till verkligheten... den behöver dig.😉


(Titlar länkar som vanligt till mina recensioner och bokomdömen här på bloggen.)


Andras val för att fly verkligheten finns här


"Katterna och Stora Djupets hemlighet" av Hans Olsson

Katterna och Stora Djupets hemlighet av Hans Olsson. Zakuli Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (kartonnage). ISBN: 9789198436983





"Från portalerna i Stora Djupet forsar skräpfallen ner. Det finns ingen ände. Ingen vet hur djupt hålet faktiskt är, men något verkar ändå finnas där nere, ruvande. Ett hot rör sig uppåt och sprider sig genom landet. Men en dag öppnas oväntat en ny portal. Ut ur den kliver katterna Cid och Zelda. De har aldrig sett vare sig kvistkråkor eller det talande tåget Winston. Men ingen i landet Balambia har heller sett katter förut."






Måste först ärligt nämna att jag normalt inte brukar ta mig an recensionsexemplar (med föregående förfrågan) för just barn- och ungdomsböcker. Detta kanske främst då jag inte anser mig rätt kunna bedöma hur böckernas rekommenderade läsålder (i det här fallet 9-12 år) är lämplig eller ej för barn/ungdom i nutid. Så det mer seriösa kring den biten överlåter jag till andra kloka recensenter att ha åsikter om. Kan f.ö. ändå tänka mig in i hur jag själv skulle ha uppskattat boken i den åldern, och den här äventyrliga fantasyberättelsen - med en ung modig hjältinna och två kaxiga katter som hennes följeslagare i huvudrollerna - skulle jag fullkomligt ha älskat som 9-åring! Det är en snäll, charmig och oerhört spännande historia som sprudlar av fantasi, och är man lycklig "slav" till katt/-er spelar det ingen roll om du så är 9-99 år, du kommer ändå att finna stort nöje i att läsa alla träffsäkra iakttagelser kring kattkaraktärernas små egenheter och deras olika personligheter.

Låt dig inte luras av bokens tjocklek och tro att den tar för mycket tid i anspråk och på så vis skulle anses svår att läsa. Boken är lättläst med korta kapitel och otroligt fina detaljerade illustrationer. Ständigt händer något spännande i detta fartiga äventyr vilket håller intresset och läshastigheten uppe rakt igenom. Fantasivärlden Balambia kommer till liv och känns så där förtrollande egendomlig och gåtfull, med det mystiska Stora Djupet, portaler med skräpfall, färgstarka karaktärer, kvistkråkor, talande tåg och mycket annat. Plötsligt öppnas en portal till detta rike från Uppsala(!) där kattsyskonen Cid och Zelda bor med lillhusse Arvid och Arvids mamma och pappa. Det fantastiska äventyret kan börja, följ med på det du också!

Efter att ha läst efterordet när jag förstås en förhoppning om att verklighetens Cid skall ha hittat vägen hem. Kattägare med utekatt vet precis hur jobbigt det känns när katter "försvinner" och den totala lyckan som sen infinner sig då kisse behagar komma hem igen. Vid ett sånt tillfälle önskar man verkligen att katten kunde sätta sig ned och berätta om sina äventyr.

Sammanfattning: Katterna och Stora Djupets hemlighet är en underbar barn- och ungdomsfantasy med ett underliggande miljötema, helt rätt i tiden. Läsningen ger en stunds härlig och välgörande verklighetsflykt i en (får vi väl alla erkänna) orolig värld. Det är en varm och charmig berättelse laddad med dramatiska utmaningar, fängslande magiska miljöer och varelser, modiga hjältar, samt ett lyckligt slut; precis som det skall vara.😊

En sista liten parentes bara: (Ordet "knax" fick mig att slungas tillbaka till 70-talet, så sa vi när jag var barn om kattens torrfoder; undrar just om inte Arvids föräldrar är av min generation...😄)

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5


måndag 23 september 2019

"O-zonen" av Paul Theroux

O-zonen av Paul Theroux. Bokförlaget Bra Böcker. Översättare: Lena och Caj Lundgren. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"I den amerikanska mellanvästern finns ett område som kallas Utanför, eller O-Zonen. För femton år sedan smittades det av radioaktivt nedfall och evakuerades. Nu är det tomt: en öde vildmark med förfallande spökstäder. Ingen människa lever där. 
På nyårsafton beslutar sig en skara välbärgade New York-bor för att uppleva en spännande och annorlunda början på det nya året. De färdas ut i O-Zonen, men istället för den vildmark de väntat sig finner de ett mysterium. I O-Zonen bortom städernas högteknologiska barriärer finns något som kommer att förändra deras liv - och läsarens.
Med O-zonen har Paul Theroux skapat en idéroman som kommer att leva kvar hos läsaren och påverka hennes syn både på nuet och på den framtid vi står inför, O-zonen är en fängslande berättelse, en inträngande psykologisk roman - och samtidigt en bok om vårt århundrades viktigaste problem. Om teknologin och vetenskapens plats i våra liv, om en romantisk längtan tillbaka till naturen och om de alternativ vi står inför i vårt val av framtida samhälle och levnadsmönster."

Den här science fiction-romanen läste jag första gången för ungefär 30 år sedan och mindes den som någon slags mäktig läsupplevelse. Kan förstå det till viss del, men ack så trögläst detta var, alldeles för omfattande och utdraget. Episoden som utspelade sig i det afrikanska semesterparadiset var t.ex. rent bedrövlig. Visst kan man göra jämförelser till sådana verkliga uppförda fantasiplatser för den alltmer krävande och resursslösande rika eliten i nutid, men författaren verkar på något vis velat ha med mer än vad som ryms, det blir övermäktigt. Dessutom uppfattade jag de endimensionellt framställda karaktärerna ofta så fruktansvärt odrägliga, depraverade, förmögna och ointressanta. Beteendena var inte sällan så irrationellt dumma så det blev fånigt.

Men världsbygget är ganska genomtänkt, väl detaljerat (ibland nästan för mycket) och stilbildande. När storyn sjunkit in en aning började jag se paralleller till Lyra Kolis Allting växer, en roman jag här på bloggen tidigare hyllat. Känns alltmer angeläget att fler förstår hur fel väg det är med detta innanför och utanför, segregationen, den ökade ojämlikheten, större samhällsklyftor... allt det vi ser och upplever eskalera i allt snabbare tempo. Vad kan det leda till i den tid vi nu befarar ha framför oss? En rik elit som ständigt otillfredsställda måste förses med alltmer avancerad underhållning och nya livsstilar (inklusive lyxutrustade prylar naturligtvis), ökad kriminalitet, övervakning, försämrade trygghetssystem och en allt fattigare underklass som avhumaniseras, utestängs på olika sätt, alieneras.

Theroux skapade med O-zonen en rent absurd karikatyr av nutiden och placerade den i en futuristisk postapokalyptisk värld. Historien har sina ljusa stunder framåt slutet, men inte så ofta dessförinnan. För mig tog den här romanen alldeles för mycket tid i anspråk, konstigt nog skumläste jag dock inte ens bitvis, så någon slags behållning gav den mig ändå att läsa (även denna andra gång). Stilbildande som sagt, och i händerna på en annan författare skulle nog själva grunddragen kunna byggas upp till något mycket bättre. Läs gärna O-zonen, men läs hellre Allting växer av Lyra Koli.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


Utmaning Authors & Characters: Margareta


Lyrans Noblesser har startat en måndagsutmaning kallad Authors & Characters. Kändes ju sådär extra knepigt, men man bör ju försöka kämpa med att utmana sig själv, på olika skiftande sätt, hur det än är i övrigt. Dessutom vill jag sätta lite fart på den här bloggen.

Tanken är att berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Improvisation kring olika versioner o.s.v. är tillåtna. Denna gång är namnet Margareta i fokus, något som naturligtvis leder fram till en favoritförfattare, och en svensk sidokaraktär.


Kanadensiska författaren Margaret Atwood beskriver världen omkring sig på ett starkt och gripande sätt som kan uppmärksamma oss på viktiga skeenden vi bör engagera oss i. Tjänarinnans berättelse handlar om ett fundamentalistiskt samhälle och MaddAddam-trilogin (Oryx och Crake, Syndaflodens år och MaddAddam) handlar om en värld efter stora ekologiska katastrofer. Naturligtvis vill jag läsa mer av Atwood, men det har helt enkelt inte blivit av.

"Jag har aldrig tidigare återvänt till någon roman och skrivit en annan roman med anknytning till den. Så varför gjorde jag det den här gången? Delvis beror det på att massor av läsare frågade mig om vad som hände efter slutet på Oryx och Crake. Sanningen är att jag inte visste, men frågorna fick mig att reflektera över saken.

Det var det ena skälet, det andra var att jag fortfarande grunnade över själva knäckfrågan i romanen. När Oryx och Crake kom ut tyckte många att romanen var osannolik science-fiction, för knasig för att tas på allvar, men under de tre år som föregick själva arbetet med Syndaflodens år har glappet mellan det som tycktes framstå som overklig framtid och den hårda verklighet vi kanske är på väg in i, krympt väldigt snabbt.

Vad händer med vår värld? Vad kan vi göra för att reparera skadorna? Hur lång tid har vi på oss? Och, kanske viktigast av allt, vilken sorts 'vi' talar vi om? Vilken sorts människor kan anta utmaningen? En sak är säker, de måste vara engagerade. Och om vi inte tycker att planeten ska räddas, varför ska vi bry oss?" 
Margaret Atwood


Oryx & Crake:
Snöman sörjer Oryx och Crake i en värld ödelagd efter en ekologisk och vetenskaplig katastrof. Han söker svaren till varför det gick som det gjorde genom att se tillbaka på det ödesdigra; Crakes högteknologiska bubbelkupol för Paradice Project.

Syndaflodens år:
En grupp individer har samlat sig kring en religion kallad Guds Trädgårdsmästare, Adam Ett är den religiösa gruppens ledare. Adam Ett har förutsagt en kommande katastrof som sedan inträffar, och denna utplånar nästan allt mänskligt liv. Parallellroman till Oryx & Crake.

MaddAddam:
Efter att en farsot drabbat världen har gruppen MaddAddamiter överlevt. Överlevt har även den med bioteknik framställda humanoida arten kallad crakerianer gjort, en art som tagits fram för att ersätta människan. Men kanske kan ändå mänskligheten få en chans att överleva, trots sina tidigare stora misstag. En dramatisk avslutning på Atwoods fantastiska trilogi.


Bo Baldersons statsråd vars maka vid namn Margareta gör här entré, hon är även gnälliga adjunkt Vilhelm Perssons yngre syster (två syskon som bryr sig om varandras väl och ve). Margareta har tillsammans med statsrådet 14 barn, som sedermera under bokseriens gång utökas till 16, en ansenlig skara att hålla ordning på kan man tänka. Margareta tycks ha en uthållig och accepterande inställning till makens barnslighet, spontanitet och olika tokiga infall, måhända härdad av den stora barnaskaran i övrigt. Tror tyvärr inte denna (ju ganska viktiga!) sidokaraktär fått synas på någon av bokomslagen för de elva ingående böckerna i serien (rätta mig om jag har fel!), så orättvist...

Hela bokserien omfattar titlarna (en del av dem har jag läst och skrivit om här på bloggen, hittas under etikett Bo Balderson):

Statsrådet och döden -68
Harpsundsmordet -69
Statsrådets fall -71
Statsrådets verk -73
Mord, herr talman -75
Statsrådet sitter kvar -78
Statsrådet i tiden -80
Partiledarn avgår med döden -82
Statsrådet och den utsträckta handen -83
Statsrådets klipp -86
Statsrådet klarar krisen -90


Your attention, please


I fredags förra veckan genomfördes en demonstration av den stadigt växande Facebookgruppen Försäkringskassanupproret. Demonstrationen gick obemärkt förbi både journalistkåren (svt.se nämnde bara lite slött att två demonstrationer arrangerats denna dag i centrala Stockholm: "Bensinupproret 2.0" och "Skoltrejk för klimatet") och politiker som uppenbarligen hade annat för sig, t.ex. frottera sig med kändiseliten på lyxfest i Tel Aviv.

Heja Schulman!👍


Steve Sandström‎ (en av administratörerna i gruppen Försäkringskassanupproret) höll under demonstrationen i Stockholm ett utmärkt tal, som jag tycker borde komma fler till del. Valde att här på bloggen citera delar av detta tal i textformat, d.v.s. något nedkortat av mig (inte lätt att korta ner, då man egentligen hade velat ha med precis allt):

 [...] Alla tar inte livet av sig. Andra blir hemlösa. Många blir ruinerade, säljer allt de byggt upp under ett helt liv för att ha mat på bordet. Många får se sina familjer splittrade. Får se sina barn insjukna av stress och ångest. Detta görs mot sjuka människor trots att de omfattas av sjukförsäkringen och uppfyller alla krav. Men de är för sjuka och svaga för att försvara sig.
Bakom denna skrämmande utveckling ligger cyniska politiska beslut, och politiska krav på Försäkringskassan. [...]

 [...] I Sverige har vi skapat en gemensam statlig sjukförsäkring till försvar mot livets oförutsägbara skeenden. Vi gjorde det genom att avstå löneutrymme som betalades direkt från arbetsgivarna till staten. Dessa sociala avgifter utgör premier till en rad försäkringar som exempelvis sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring.
De sociala avgifterna drar in stora summor, och politikerna har under det senaste årtiondet fallit för frestelsen att ta av dessa medel och använda dem till annat än de var avsedda för. Pengarna räcker då inte längre till de sjuka, utbetalningarna från försäkringarna har behövt skäras ner, därav de allt striktare tillämpningarna av exempelvis sjukförsäkringen.
De senaste försämringarna i systemet har skapat ett politiskt tryck på försäkringskassan och förvaltningsdomstolar där bland annat ärenden om sjukpenning avgörs. Följden är att allt fler ställts utan ersättning. Trots att de är för sjuka både för att arbeta och för att söka jobb. De får därför varken sjukpenning, lön, a-kassa eller ens försörjningsstöd.
Konsekvenserna har varit ohyggliga. Politikerna vet detta och gör inget för att rätta till det omedelbart. Det är direkt kriminellt.

Vi i Facebookgruppen Försäkringskassanupproret ser dagligen exempel på människor som gett upp och tar livet av sig på grund av Försäkringskassan. Självmorden på grund av detta ökar – och lämpligt nog avskaffade staten skyldigheten för vården att anmäla vårdrelaterade självmord år 2017, det vill säga till exempel för svårt deprimerade människor. En slump? Vi tror inte det.
Alla begår inte självmord. Andra förlorar sin bostad och blir hemlösa. Vissa kanske får flytta in hos föräldrar, andra får tillfälligt sova hos kompisar. Andra försvinner in i den mardröm som kronisk hemlöshet innebär – härbärgen, värmestugor, och nödtorftigt väderskydd under broar och i portgångar.
Och de sjuka är inte de enda som drabbas. Även deras familjer drabbas. Ofta splittras familjer för att den sjuke inte vill att deras partner och barn ska dras ned i ekonomisk misär. Familjemedlemmar blir sjuka av stress. Föräldrar, syskon och vänner likaså. Besparingen i att neka sjukpenning äts fort upp av ökade sjukvårdskostnader i övrigt. Det är en dominoeffekt utan slut.

Sjukpenningen är bara en liten del av den totala samhällskostnaden för ohälsa. Frånvaron orsakar också ett produktionsbortfall, de sjuka har omfattande vårdbehov (som genom stress orsakad av Försäkringskassans häxjakt på de sjuka blir än större med längre sjuktid och fler diagnoser). De behöver mediciner. En del behöver färdtjänst och ledsagare. Psykisk ohälsa hos familjemedlemmar blir ofta en följd av att den sjuke nekas den självklara rätten att ta del av ersättning från ett försäkringssystem de själva varit med och betalat till. Vi får heller inte glömma de enorma kostnaderna för Försäkringskassans agerande. Läkare som använder halva sin arbetstid åt att skriva intyg, förvaltningsdomstolar som dignar under överklaganden. Och hela bataljoner av jurister som bara jobbar med att driva process mot sjuka människor.

Handläggare på Försäkringskassan utan medicinsk utbildning fattar livsavgörande beslut om sjukpenning för individer de aldrig träffat, med stöd av försäkringsmedicinska rådgivare som heller aldrig träffat patienten. Argumentet är att sjukintyget inte är tillräckligt bra för att styrka att man har rätt till sjukpenning, men Försäkringskassan fullföljer inte sin lagstadgade utredningsskyldighet att ta reda på hur det faktiskt förhåller sig. Och därmed anser de paradoxalt nog att sjukintyget i vart fall är tillräckligt bra för att avslå sjukpenning.

I debatten talas mest om pengar. Men sjukskrivning är inte bara en ersättningsfråga. Det är också en del av behandlingen. En möjlighet till läkning och återhämtning. En behandling som alltså nekas svårt sjuka. Tänk om samhället agerade likadant ifråga om mediciner. Tänk om Försäkringskassan avslog din rätt till medicin på lika lösa grunder som de idag nekar sjukpenning. Kanske understödda av Försäkringsmedicinska Apotekare som avråder medicinering?
Då kunde det låta så här: ”Med all respekt för dina besvär, men Försäkringskassan anser inte att du bevisat att du har behov av denna hjärtmedicin. Vi beslutar därför att du inte har rätt till den. Du kan begära omprövning hos Försäkringskassan inom två månader eller överklaga beslutet till Förvaltningsrätten”.
Det skulle vara absurt, orimligt och livsfarligt. Och lika absurt, orimligt och livsfarligt är det att ställa sjuka människor utan försörjning. Vi ska komma ihåg att alla som nekas sjukpenning faktiskt har läkarintyg från en läkare som undersökt dem och ofta känt dem i många år som säger att de ska vara sjukskrivna. Ofta finns fler intyg, från ledande specialister, men de avfärdas som om de vore luft.

Inte heller blir sjuka frisk från en dag till nästa. Att från en dag till nästa klassas fullt arbetsför strider mot det sunda förnuftet. Alla vet att verkligheten inte fungerar så, och då ska heller inte sjuka behandlas på det sättet. Det krävs i samråd mellan den sjuke, läkare och Försäkringskassa en rehabiliteringsplan som innebär gradvis återgång i arbete.

Sverige har erkänt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, men bryter mot dem. Artikel 25 i rättigheterna lyder:

”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll”.

Låt det sjunka in.

Sjukpenningen är idag så låg att det är svårt att överleva även MED sjukpenning. Utan pengar alls blir konsekvenserna som sagt förödande. Och detta tillåts fortsätta. Dag efter dag. Året runt. År ut och år in. [...] 
Vi vänder oss till er politiker. Ni har alla från vänster till höger ansvar för den uppkomna situationen. Vi kräver att ni omedelbart tar er an denna fråga och rättar till de allvarliga systemfel som vi pekar på.

Vi kräver…
  •  …att resurserna som kommer från de sociala avgifterna återförs till försäkringarna.
  •  …att försäkringarnas medel åter öronmärks genom lag.
  •  … att rätten att sjukskriva ges tillbaka till läkaren – sjukskrivning är en viktig del i behandlingen av de flesta medicinska tillstånd! Behandling kan inte vara upp till en outbildad handläggare på Försäkringskassan!
  •  … att samtliga tidsgränser i sjukförsäkringen avskaffas. De skapar stress, särskilt hos dem som är sjuka just på grund av stress och utmattning. Det försvårar eller omöjliggör tillfrisknande!
  •  …att ni politiker slutar använda ordet BIDRAG om sjukpenning och sjukersättning. Det är en formulering ni avsiktligt använder för att skapa bilden av sjuka som en belastning. Sjukpenning och sjukersättning är FÖRSÄKRINGSERSÄTTNINGAR. Det finns en anledning till att Försäkringskassan inte heter Bidragskassan.
  •  … att ni slutar peka på fusk inom sjukförsäkringen som det stora problemet för att motivera ytterligare åtstramningar. Forskning visar att fusk inte alls är ett stort problem. Och det är i alla händelser bättre att någon fuskare får ersättning än att en enda svårt sjuk människa ställs utan ersättning.
  •  … upprättelse för de som drabbats av avslag under det dryga decennium då Försäkringskassan varit dysfunktionell. De ska ha sin ersättning med ränta. De ska också ha rätt till skadestånd för de enorma konsekvenser som de felaktiga besluten orsakat i deras liv. För att detta inte ska dra ut på tiden kräver vi att samtliga avslag upphävs. Merparten av avslagen är felaktiga och att utreda dem på nytt är inte görligt. Därför ska regering och riksdag snarast ta beslut om upphävande.
  •  … att barn och anhöriga till människor som begått självmord på grund av Försäkringskassans avslag ska ersättas med livränta livet ut. Detta kompenserar inte förlusten av en förälder eller partner eller ett barn, men det visar samhällets vilja att ställa till rätta det fel som begåtts.
  •  … att Försäkringskassan fråntas allt ansvar för minskande ohälsotal, detta ansvar måste ligga på andra myndigheter, till exempel Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket. Försäkringskassans kan nämligen bara minska genom att neka sjuka människor ersättning. Och det blir de verkligen inte friska av.
  •  … att politikerna agerar NU. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har redan erkänt att människor ramlar mellan stolarna i det nuvarande systemet. Det har tillsatts utredningar för att titta på vissa frågor. Det är otillräckligt. De som redan är drabbade har inte tid att vänta – deras liv är i fara idag. Imorgon kan det vara för sent!
  •  … att Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll avgår. Med all respekt för Annika Strandhälls personliga förlust av en nära familjemedlem så anser vi att om sorg inte är en sjukdom för alla andra svenskar så gäller detta även minstrar. Annika Strandhäll har dessutom uppvisat en stor hänsynslöshet mot de sjuka och en betydande inkompetens inom området. Det är för sent att reparera detta. Avgå frivilligt, Annika Strandhäll. Du har inte de sjukas förtroende.

Ni politiker har nonchalerat de sjuka år ut och år in. Nu sätter vi ner foten. Vi betraktar ert sätt att agera som kriminell nonchalans, ren arrogans och det leder till politikerförakt som ytterst leder till radikalisering, ökat stöd till extrema krafter och ytterst blir till ett hot mot demokratin.

AGERA NU"


Texten i sin fulla längd finns att läsa här! Och så uppmanar jag återigen alla att gå med i Facebookgruppen Försäkringskassanupproret! Gör det här. Detta är ju så uppenbart något som precis alla borde tycka är viktigt.

Sedan ett blogginlägg (With A Little Help From My Friends) jag skrev i tisdags föregående vecka, har denna Facebookgrupp ökat sitt medlemsantal från 6.630 medlemmar till att idag på måndagen i skrivande stund ha ökat till 7.335 medlemmar. Se nu till att öka på den siffran ytterligare. Journalister och politiker får nog försöka uppmärksamma detta om folk får insikter kring hur verkligheten ser ut, och dessutom går samman.



AudenVanVechten1939


För att slutligen ge det här blogginlägget en litterär vinkling - detta är ju trots allt en bokblogg! - så blev jag faktiskt tvungen att kolla upp vem W. H. Auden var, se passande valt citat på Försäkringskassanupprorets bild (fri delning) ovan. Visste du t.ex. att Auden 1961 nominerades till Nobelpriset i litteratur, och att han dessutom 1963, 1965, 1966 och 1967 var föreslagen av Svenska Akademiens nobelkommitté som en av slutkandidaterna till nobelpriset i litteratur?

Läs mer om den brittiske författaren Wystan Hugh Auden (1907-1973) här.


söndag 22 september 2019

En smakebit på søndag: Katterna och Stora Djupets hemlighet


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Precis avslutat Katterna och Stora Djupets hemlighet av Hans Olsson. Så det blir förstås därur jag denna sista dag innan höstdagjämningen hämtar smakbit från sidan 102:



"Medan kung Rimbald osade och svor så att ödlevakterna drog sig undan, hände något borta vid hålet i väggen där flygfäet hade brutit sig igenom. Någon kom klättrande uppför rasmassorna och en behandskad hand syntes plötsligt vid de översta stenblocken. Sen kom en spetsig hatt, och därefter hävde sig en vig figur över kanten.
    Hon svepte med blicken över tronsalen för att bilda sig en uppfattning. Hon registrerade hur många ödlevakter som fanns i rummet – tjugotre stycken – och var de stod utplacerade. Ingen märkte henne, så hon gick fram till en pelare, lutade sig mot den med armarna i kors och med ena foten en bit över marken. Hon gav dem fem sekunder, sen harklade hon sig.
”Ni behövde hjälp?”"



Beskrivning:

"Från portalerna i Stora Djupet forsar skräpfallen ner. Det finns ingen ände. Ingen vet hur djupt hålet faktiskt är, men något verkar ändå finnas där nere, ruvande. Ett hot rör sig uppåt och sprider sig genom landet. Men en dag öppnas oväntat en ny portal. Ut ur den kliver katterna Cid och Zelda. De har aldrig sett vare sig kvistkråkor eller det talande tåget Winston. Men ingen i landet Balambia har heller sett katter förut."


Det spännande äventyret finns i en helt nyutkommen barn- och ungdomsfantasy med miljötema i botten. Katter innehar huvudrollerna och kattägare kan utan tvekan känna igen kattens alla härliga egenheter. Läsålder mellan 9-12 år. Skulle ha älskat denna fantasifullt charmiga bok som barn, såväl som nu.😊

Helt underbara illustrationer dessutom!


Recension dyker upp här på bloggen inom kort. Och den som kommande vecka skall bevista bokmässan på lördagen tycker jag verkligen skall skaffa sig själv eller kidsen ett av författaren signerat exemplar!😉


Andras smakbitar finns idag här

animated-cat-image-0515


torsdag 19 september 2019

Helgfrågan v. 38

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Hur går det med läsningen? Har du läst någon riktigt bra bok? Bonusfråga: Hundöra eller Bokmärke?"

Börjar med ett kort svar på bonusfrågan: Bara hundöron på sheltiesarna, aldrig i böckerna! Så: Bokmärke, alltid.


Nu går läsningen bra igen (trots rent förfärlig tinnitus). O-zonen av Paul Theroux sinkade mig något, inte alls så bra som jag minns den. Omläsningsprojekt kan ju gå hursomhelst.

Men Kolonin av Johan Jägnert var verkligen toppen! Och ja, det ska visst komma en uppföljare... visste inte om jag vågade hoppas på det, men så är det alltså.



Hans Olssons Katterna och Stora Djupets hemlighet, som jag läser just nu, lär nog även den bli en fullpoängare. Försökt få boken att vara och räcka länge, men snart är den utläst, svårt att hejda sig när det gäller spännande historier som denna.😊 Boksläpp i morgon, smakbit här på söndag, därpå ska jag snickra ihop en recension. Så rar och charmig barn-/ungdomsbok. Om inte annat ett absolut måste att läsa för alla som gillar katter!😻


Läste nyligen en kulturartikel av Mattias Fyrenius, angående vilka konsekvenser det kan få med ungas drastiskt minskade läsande, läs artikeln här. Ett utdrag:

..."Forskare (”Handbook of reading research”) har visat att vi behöver ett ordförråd på cirka 50 000 ord för att vi ska klara oss i vårt dagliga liv. Det är vad som krävs för att du ska kunna läsa och kognitivt ta till dig en nyhetstext, eller mer avancerade instruktioner och anvisningar. Forskningen har också visat att när man börjar lågstadiet har nästan alla barn ett ordförråd på cirka 7000 ord. Om du sedan inte läser eller lyssnar regelbundet till texter kommer du som 17-åring att ha ett ordförråd på bara runt 17 000 ord. Har du i stället regelbundet lyssnat och läst har du vid samma ålder ett ordförråd på drygt de 50 0000 ord som visat sig nödvändiga för att på djupet förstå din omvärld.

Vilka konsekvenser denna utveckling leder till förstår säkert alla."...

Ganska viktigt att inse detta, inte sant?


Btw... Det här är också jätteviktigt att uppmärksamma:


Tillsammans är man mindre ensam. Hoppas många är med och stöttar.


Andras svar finns länkar till här


tisdag 17 september 2019

With A Little Help From My Friends


Vill inte att det skall undgå någon hur Försäkringskassan idag behandlar sjukskrivna. Skriv därför under detta innan den 20 september! För alla kan drabbas av sjukdom, längre tids funktionsnedsättning / handikapp ... även du.

"Upproret Mot Socialförsäkringen" är en massdemonstration som kommer att äga rum på Sergels Torg den 20 september kl. 13:00. Har man man möjlighet och förmåga att delta, gör det! Om inte, gå åtminstone med i den offentliga gruppen "Försäkringskassanupproret!" på Facebook, en grupp vilken i skrivande stund nu har hela 6.630 medlemmar. Gå med och dela så fler inser hur det är för många idag. Jag försöker så gott jag kan för att sprida, det lilla jag kan göra borde åtminstone vara bättre än ingenting.



Böcker ger så otroligt mycket (det vet vi förstås), bl.a. i form av helt nödvändig verklighetsflykt emellanåt. Så jag återgår nu till att följa katterna Cid och Zelda, deras äventyr vid Stora Djupet. En sån underbar bok!❤

Hans Olssons Katterna och Stora Djupets hemlighet, är en spännande barn- och ungdomsfantasy som har boksläpp nu på fredag. Missa inte den! Kommer här på bloggen att hämta smakbit ur boken på söndag. Tips!: Författaren kommer att vara med på Bokmässan lördagen den 28/9, för den som vill köpa ett eget signerat exemplar.



söndag 15 september 2019

En smakebit på søndag: Vaka över dem som sover


Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbiten hämtar jag denna gråmulet regniga och blåsiga morgon från Vaka över dem som sover av Sigbjørn Skåden. Sidan 68-69:

  "Minns du att vi talade norska med varandra i början? säger Jon Ánte. Att du talade norska med alla när vi lärde känna varandra?
   Sonen stelnar till, ögonen smalnar. Han rätar på sig, svarar inte.
   Märkligt hur det är, fortsätter Jon Ánte utan att bry sig om det. Nu skulle det kännas lite konstigt att börja tala norska. När började du egentligen tala samiska?
   Jag har alltid talat samiska, säger Sonen kort.
   Ja, men jag menar med sådana som oss, med folk från Finnmark?
   Det hände väl bara, säger Sonen.
   Det blir tyst.
   Ja, ja, säger Jon Ánte. Han vänder huvudet och ser ut genom fönstret, ner mot älven, mot isen som ligger som en spegel.
   Och hur är det här då? säger Sonen.
   Vadå? säger Jon Ánte. Vad menar du?
   Sonen ser honom rakt i ögonen.
   Här i Kautokeino, säger han.
   Jag har ju inte varit här på ett tag, inte sedan allt det där bråket, tillägger han.
   Nej, säger Jon Ánte. Jag vet inte. Är det därför du är här?"


Innehållsbeskrivning:

"För den som anländer söderifrån kommer Kautokeino som en överraskning. I Sigbjørn Skådens Vaka över dem som sover är det den unge konstnären Amund Andersen som kommer körande. Medan han arbetar med huvudverket till sin första stora separatutställning börjar samhällets mörka och obehagliga förflutna komma ikapp. Växelvis skildras Amunds släkthistoria bakåt i tiden i de samiska bygderna i Skånland.

Vaka över dem som sover är en hisnande roman inifrån ett samiskt samhälle, om en gränsöverskridande konstnär och om våldsamma övergrepp som går i arv. Sigbjørn Skåden har hyllats för att han utmanar gränserna för vad som är möjligt att skriva i Sápmi och Norden i dag. Nu presenteras han för första gången på svenska i översättning av poeten David Vikgren."

En något mer ingående beskrivning finns på förlaget Teg Publishing. Otäckt värre alltså. Inte alls säker på om jag kommer att mäkta med detta, vi får se. Vill ju läsa fler böcker skrivna av övriga nordiska författare förutom svenska, så det här är i varje fall ett försök på vägen.


Info om författaren:

"Sigbjørn Skåden är född 1976 och kommer från Skånland i Troms. Han skriver på nordsamiska och norska. För sin debutdiktsamling Skuovvadeddjid gonagas (2004) nominerades han till Nordiska rådets litteraturpris. Vaka över dem som sover (2014) vann Havmannpriset för årets bästa nordnorska bok."


Fler av dagens smakbitar finns här


torsdag 12 september 2019

Helgfrågan v. 37

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Varför tror du författare väljer att skriva ihop?

Bonusfråga: Vad sitter du inne på för hemlighet, som du vill dela med dig?"

Kanske de har ett gemensamt intresse och specialiserade på lite olika områden inom det intresset, därmed kan de rimligtvis åstadkomma något bra tillsammans. Förslagsvis. Gäller väl såväl fiktion liksom ickefiktion i sådana fall, två exempel (ännu inte läst någon av dem, men intentionen finns):



Bonussvar: Hemligt och hemligt vet jag väl inte... men är det inte väldigt komfortabelt att vid matbordet låta kniven ligga och ta gaffeln i höger hand, vänster hand ledig för boken. Magdalena Ribbing skulle troligen förfasa sig.😀


Andras svar finns länkar till här


"Kolonin" av Johan Jägnert

Kolonin av Johan Jägnert. Förlag: Johan Jägnert. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789163991974

"Det råder en fin gräns mellan rätt och fel och mellan gott och ont. Men det är inget som Nikolai Kovalev reflekterar över.

Som högste chef över marskolonin har han haft fullt upp med att förbereda för den stora vågen av civila kolonisatörer som snart är på väg till planeten. Men det är ett känsligt företag. Skulle någonting gå fel måste de klara sig själva i månader innan de kan räkna med hjälp från jorden. Men inget kommer att gå fel under Nikolais ledarskap. Han har alla de egenskaper som krävs för att leda människor; i alla fall enligt honom själv.

På jorden går förberedelserna enligt planerna och när de första skeppen med civila lämnar jorden får vi följa den ensamstående ingenjören Emma Harrison samt familjen Anderson. Emmas hetsiga temperament och burdusa sätt har skaffat henne många fiender på jorden och frågan är om hon kan fly från dessa trots att hon snart kommer att befinna sig på en annan planet?

Helena Anderson har helt andra problem. Hon slits i stycken av ångest på grund av ett beslut som hon inte längre kan stå för. Hon ifrågasätter varför hon överhuvudtaget ska åka till Mars med sin familj. Men beslutet är oåterkalleligt och hon kan inget göra. Hon biter ihop och hoppas att det kanske blir bättre när de väl kommit till Mars?

Det blir det inte...

Efter en ofattbar katastrof förändras kolonins förutsättningar i grunden och de blir totalt isolerade på den röda planeten. Nikolai gör allt som står i hans makt för att klara av situationen och hans ledaregenskaper prövas till det yttersta. På något sätt ska de överleva!

Men Nikolai inser ganska snart att Kolonins överlevnad inte bara hänger på vilka resurser de har till förfogande. Det största hotet kommer inifrån. Han måste snabbt hitta på en plan för att kunna kontrollera kolonins invånare, annars riskerar både han och alla andra att gå under i inre stridigheter. Han tror sig ha hittat lösningen, men han kunde inte ha haft mer fel. Planen sätter igång en kedja av händelser som leder i precis motsatt riktning mot vad den var tänkt att motverka, och plötsligt står Nikolai och Emma öga mot öga i en uppgörelse som kommer att avgöra kolonins öde.

Om du vill veta vad som händer med människor som har förlorat allt men som ändå kämpar för att överleva? Då ska du läsa den karaktärsdrivna science-fiction-thrillern Kolonin. Den är en riktig bladvändare som möts i skärningspunkten mellan Andy Weirs The Martian och William Goldings Flugornas herre och illustrerar på ett brutalt sätt den hårfina balansen mellan rätt och fel och mellan gott och ont."

Blev mycket positivt överraskad av denna dystopiska sf-thriller! Nu hör det väl till saken att jag för egen del helst läser dystopier, science fiction och psykologiska thrillers... och ja, här har vi ju då tre goda ting tillsammans i en ypperligt välskriven fängslande story med oväntad twist.

Beskrivningen ovan stämmer f.ö. mycket bra, Kolonin är en page-turner värd definitionen, fylld med spänning till brädden och svår att lägga ifrån sig. Jämförelsen med Andy Weirs storsäljare och den välkända klassikern av William Golding är också väldigt träffande. Tyckte också mig förnimma en influence av den amerikanska dramadokumentären Mars (som SVT sände, för något år sedan?), där fakta mötte fiktion och man fick följa ett antal personer vars mål var att kolonisera planeten år 2033.
För mig var Kolonin snäppet vassare än Weirs The Martian, mycket tack vare mindre fokus på avancerad teknik i detalj och mer koncentration på intrigen med dess intressanta och väl beskrivna relationsförvecklingar. Här är mer utforskande kring individen/gruppens utveckling (familjedrama inkluderat) i en tänkt dystopisk situation, lite i samma stil som vissa av Margaret Atwoods böcker (vilka jag av samma anledning funnit så givande att läsa). Så gör gärna som Atwood, kalla det "spekulativ fiktion", för den här romanen får ni inte missa p.g.a. en sån simpel anledning att ni inte läser science fiction!

Författaren var för mig tidigare okänd och tror det dessutom är en romandebut. Detta förvånade mig en del då det är en så pass skickligt skriven berättelse, där t.ex. huvudkaraktärerna framställs så psykologiskt trovärdigt, säkert förstärkt genom att vi varvat får ta del av deras respektive perspektiv på ett smart effektivt sätt som förhöjer läsupplevelsen. För visst väcktes hos mig som läsare både starka sympatier och antipatier, ibland mixat, ibland renodlat... Hur hanterar olika individer en katastrofsituation? Hur förändras ledarskapet, vad kan en viss sorts ledarskap mynna ut i, vilka typer av människor kan manipulera den till något helt oacceptabelt? När nås den "kritiska massan" bland befolkningen då utvecklingen går åt helt fel håll? Sådana frågor vi helt sunt säkert ställt oss i alla tider för att skapa beredskap, men som kan lyftas fram genom den här sortens romaner. Starkt jobbat!

Ger såklart boken mina varmaste rekommendationer och toppbetyg. Oavsett om du föredrar spännande relationsromaner eller dystopiska science fiction-thrillers (spekulativ fiktion, om du så vill) - jag brukar ju normalt säga att jag föredrar det sistnämnda - detta är boken för dig!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 5/5


tisdag 10 september 2019

Tisdagstrion vecka 37: Norrland

På tisdagarna arrangerar bokbloggen Ugglan & Boken "Tisdagstrion". Nytt tema varje vecka, och denna gång kollar vi alltså norrut.


1. Norrland av Po Tidholm. Social- och kulturhistoria / samhälle och politik.
"Norrland är maktens namn på norra Sverige, ett namn norrlänningen själv sällan använder. Ändå finns det ett gemensamt öde och en linje att följa från 1600-talets koloniala stormaktsdrömmar till samtidens avfolkningsproblematik och exotiska Norrlandsbilder"[...]

2. Höjden av förändring av David Eriksson. Roman (samtida).
"Höjden av förändring är en tidvis humoristisk, tidvis sorglig berättelse om vad som händer när man byter Huvudstadens 1 000 000 invånare till Vemforshöjdens 33. Vad som händer när man faktiskt vågar ta det där steget som innebär Stor Förändring. Som många pratar om, men väldigt få genomför." [...]

3. Stallo av Stefan Spjut. Thriller / fantasy.
"Den bild som naturfotografen Gunnar Myrén tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anade att han uppenbarat en hemlighet som varit förborgad i sekler -- att det i vår svenska vildmark döljer sig väsen som vi inte känner till." [...]

Tre toppenbra böcker där "Norrland" är i fokus på olika sätt. Tänker mig nu något ännu oskrivet(?) framtidsscenario, en dystopi, som utspelar sig i den landsdelen (som ju faktiskt utgör hela 60% av Sverige), inte minst med anledning av att forskarna menar klimatförändringarna är som allra störst där.

För Po Tidholms essä- och reportagebok hade jag inget bokomdöme här på bloggen (bara smakbit), länkade därför just den titeln ovan till bokus, om man vill veta mer.


Andras val för temat finns här


söndag 8 september 2019

En smakebit på søndag: En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Kaffe, brödost och därtill en litterär smakbit från boken jag läser sådär "lite vid sidan om" (inte mindre viktig för det!). Det handlar då om Göran Greiders poetiska självbiografi En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande. Sidan 140 (En dag ska alla trappor städas ända från himlen):

"En människa går bort och spåren efter
denna människa leder alltid in i en själv:
Jag ser henne stå därborta vid spisen
och passa en gryta med sjömansbiff.
Hon vänder sig hit och skrattar.
Hon är glad i eftermiddagsljuset från köksfönstret
men också alltid lite rädd
för sin egen glädje, som om den bara
alltför lätt kunde tas ifrån henne. 
Döden uppenbarar ett myller av detaljer.
Inget enda liv kan sammanfattas.
Men jag tror, Britta, att du alltid såg på världen
lite snett underifrån, en fattig torpardotters blick
som undrade över så mycket mer
än du nånsin sa till människor omkring dig.
Du bevarade dina hemligheter. 
Och jag kan bara gissa om allt detta:
Det riktigt gamla svenska klassamhället,
den blåsiga Roslagsfattigdomen
med herrgårdar i fjärran och mjölkningens vita piska,
frihetsdrömmar på en stig i skymningen
och tusen känslor av instängdhet."
[...]

Fortsättningen på den här fina och starka dikten blir ni förstås tvungna att läsa i boken. Gör det! Alltid gillat att läsa Greiders olika sorters texter, detta är inget undantag. Bokbeskrivning hittar du här.


Andras smakbitar finns här


fredag 6 september 2019

Dagens bokpost: Alla älskar Bianca


Alla älskar Bianca
av Birgitta Bergin


Ett överraskningsexemplar kom med posten idag, den allra senaste romanen av Birgitta Bergin, så här beskrivs den:

"Bianca är en person som alla älskar. Hon är oemotståndlig, hemlighetsfull och vacker. Men vad är det hon döljer? Och vem älskar Bianca mest?

Tre par anländer till Thorskogs slott för en lyxig helg i slottets magnifika salar. Under ett intensivt dygn tvingas någon konfrontera sitt dolda förflutna, en hustru gör något hon för evigt ångrar, en ung kvinna tvingas se sin älskares sanna väsen och en dagbok avslöjar precis det ingen vill veta allt medan Bianca gör upp med sitt liv.

Alla älskar Bianca är en roman med länkade intriger, som likt ett pussel förs samman och där varje bit tar dig ett steg närmare sanningen."


ISBN: 9789178351657


Tack för rec.ex. Bokfabriken!


torsdag 5 september 2019

Helgfrågan v. 36

Mias bokhörna arrangerar inför varje veckoslut helgfrågan. Såhär skriver Mia:

"Ska du på Bokmässan i år? Bonusfråga: Vilken bok känner du att du måste köpa in?"

På A svarar jag nej (har aldrig varit på Bokmässan, i nuvarande livssituation funkar det f.ö. inte alls) och på B svarar jag att någon bok ej måste köpas in. Det som inte finns på biblioteket eller dyker upp som rec.ex. får anstå. Kanske kan en eventuellt önska sig något i 50-årspresent i år, är ett par månader dit, dock är jag inte typen som önskar mig presenter (för länge sedan för gammal för sånt, finns annat viktigare att önska). Men biblioteket tycker jag nu allt kunde ta och beställa: Fallet av Lars Wilderäng.😁



Andras svar finns länkar till här


onsdag 4 september 2019

"Naturens dolda nätverk" av Peter Wohlleben

Naturens dolda nätverk av Peter Wohlleben. Översättare: Jim Jakobsson. Förlag: Norstedts. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 978-91-1-308376-6

"Naturen är full av överraskningar. Allt levande sammanflätas i ett finmaskigt och vittförgrenat nätverk som vi troligen aldrig helt kommer att förstå. Och kanske lika bra det - då kan vi fortsätta att förundras. Samtidigt finns det mycket att lära, upptäcka och värna om.

Den passionerade skogvaktaren Peter Wohlleben tar oss med på en resa till en hemlig värld av fascinerande växelverkan och dolda samband: Tranor som saboterar den spanska skinkproduktionen och barrträd som skapar regn. Kunnigt och nyfiket rör han sig mellan olika arter och livsmiljöer. Han berättar varför myrorna håller bladlöss som husdjur och hur en upplyst strandpromenad kan innebära slutet för en nykläckt havssköldpadda.

Det är en värld av intriger som rymmer både kärlek och ond bråd död. Ett noga avvägt system av jägare och jagade, utrotning och återkomst. Som när vargarna kommer tillbaka till Yellowstone och startar en kedjereaktion som får floderna att ändra sin väg genom landskapet. I naturens kretslopp är balansen skör och Wohlleben visar förbluffande och tankeväckande exempel på vad som händer när allt börjar gå i otakt."

Har med denna senast svensköversatta bok av Peter Wohlleben läst samtliga, och inte heller denna hade jag velat missa. Som tidigare böcker finns ett stort engagemang och en stark vilja bakom texten. Det är med lätthet man sympatiserar med författarens synsätt. Kapitlen är behagligt korta och välavvägda, har vad man kanske kan kalla 'cliffhangers' som väcker nyfikenhet inför nästa kapitel, vilket förstås också driver på läsningen. Som tidigare böcker blir det aldrig torrt och tråkigt, eller alltför faktaspäckat.

Gott om humor och upptäckarglädje blandas med allvar om de konsekvenser det kan få för naturens ekologi vad gäller människans påverkan i denna ömtåliga balans. Naturens nätverk är helt sant så komplext och omöjligt för oss att fullständigt förstå, men det vi får en inblick i är klart fascinerande och borde ju rimligtvis skapa en större respekt, en respekt som jag tyvärr ofta inte tycker finns. Beror det på att alltfler fjärmat sig från vild natur? Det är i varje fall min tro. Kanske är det först när vi vistas ute i naturen som vi förstår dess värde, och att vi måste värna om den?

Boken omfattar många olika typer av biotoper världen runt, bl.a. finns här en beskrivning av Amazonas regnskogar som ju torde intressera de flesta med tanke på senaste tidens skövling och bränderna där. Man får också en tillbakablick som ger djupare förståelse för evolutionen, vad som varit, människans utveckling, vart vi är på väg. Även ges förklaringar kring klimatförändringarna på ett begripligt sätt, vilket ju är oerhört viktigt för oss alla att försöka förstå för att börja agera åt rätt håll. Frågan är om den "kritiska massan" hinner skapas innan det är på tok för sent för en någorlunda dräglig framtid? Att få upplysning via böcker som denna är hursomhelst ett bra sätt för att nå dit. Wohlleben har en ypperlig berättarförmåga som väcker intresse, fängslar och fascinerar, oavsett hur mycket man närmat eller fjärmat sig djur, natur och vad som egentligen är förutsättningarna för vår egna existens.

Det enda jag kan ha invändningar mot vad gäller Naturens dolda nätverk är att bokens bara lite drygt tvåhundra sidor vill belysa så oerhört mycket, som egentligen inte ryms i en sådan relativt tunn volym. Bokens innehåll skulle ha krävt två, kanske t.o.m. tre böcker. Å andra sidan gör ju bredden att man får en helhetsuppfattning... så jag antar att det är en svår avvägning.

Vill nämna ett axplock av spännande kapitelrubriker: "Hur vargar hjälper skogen", "Djur i kaffekoppen", "Myror - de hemliga härskarna", "Hur daggmaskar reglerar vildsvinsstammen", "Sagor, myter och artmångfald","Skogen och klimatet", "Naturen och människan", "Om vetenskapens språk"... och det är i slutet av just det där sista kapitlet jag vill citera något som genomsyrar Wohllebens böcker på ett för mig så särskilt tilltalande vis, sidan 205:

..."kan ett språk utan känslor alls vara mänskligt? Fungerar vi inte till stor del genom känslor? Är beskrivningar av naturen bara tillåtna om alla processer framställs i biokemiska termer och analyseras så ingående att djur och växter framstår som helautomatiska och genetiskt programmerade biologiska robotar? Samma sak kunde man i så fall göra med alla våra egna känslor och handlingar, utan att det skulle uttrycka något alls av det som utspelar sig i vårt inre och vad som berikar vårt liv. För mig är det viktigare att göra fakta känslomässigt begripliga, för att sedan låta läsaren gå in i naturens rike med alla sinnen. Då kan jag framför allt förmedla en sak: glädje över våra medvarelser och deras hemligheter."

Klart ni måste läsa den här boken!❤

Tidigare blogginlägg om boken finns här (ännu en smakbit).

Betyg: 4/5