måndag 23 september 2019

Utmaning Authors & Characters: Margareta


Lyrans Noblesser har startat en måndagsutmaning kallad Authors & Characters. Kändes ju sådär extra knepigt, men man bör ju försöka kämpa med att utmana sig själv, på olika skiftande sätt, hur det än är i övrigt. Dessutom vill jag sätta lite fart på den här bloggen.

Tanken är att berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Improvisation kring olika versioner o.s.v. är tillåtna. Denna gång är namnet Margareta i fokus, något som naturligtvis leder fram till en favoritförfattare, och en svensk sidokaraktär.


Kanadensiska författaren Margaret Atwood beskriver världen omkring sig på ett starkt och gripande sätt som kan uppmärksamma oss på viktiga skeenden vi bör engagera oss i. Tjänarinnans berättelse handlar om ett fundamentalistiskt samhälle och MaddAddam-trilogin (Oryx och Crake, Syndaflodens år och MaddAddam) handlar om en värld efter stora ekologiska katastrofer. Naturligtvis vill jag läsa mer av Atwood, men det har helt enkelt inte blivit av.

"Jag har aldrig tidigare återvänt till någon roman och skrivit en annan roman med anknytning till den. Så varför gjorde jag det den här gången? Delvis beror det på att massor av läsare frågade mig om vad som hände efter slutet på Oryx och Crake. Sanningen är att jag inte visste, men frågorna fick mig att reflektera över saken.

Det var det ena skälet, det andra var att jag fortfarande grunnade över själva knäckfrågan i romanen. När Oryx och Crake kom ut tyckte många att romanen var osannolik science-fiction, för knasig för att tas på allvar, men under de tre år som föregick själva arbetet med Syndaflodens år har glappet mellan det som tycktes framstå som overklig framtid och den hårda verklighet vi kanske är på väg in i, krympt väldigt snabbt.

Vad händer med vår värld? Vad kan vi göra för att reparera skadorna? Hur lång tid har vi på oss? Och, kanske viktigast av allt, vilken sorts 'vi' talar vi om? Vilken sorts människor kan anta utmaningen? En sak är säker, de måste vara engagerade. Och om vi inte tycker att planeten ska räddas, varför ska vi bry oss?" 
Margaret Atwood


Oryx & Crake:
Snöman sörjer Oryx och Crake i en värld ödelagd efter en ekologisk och vetenskaplig katastrof. Han söker svaren till varför det gick som det gjorde genom att se tillbaka på det ödesdigra; Crakes högteknologiska bubbelkupol för Paradice Project.

Syndaflodens år:
En grupp individer har samlat sig kring en religion kallad Guds Trädgårdsmästare, Adam Ett är den religiösa gruppens ledare. Adam Ett har förutsagt en kommande katastrof som sedan inträffar, och denna utplånar nästan allt mänskligt liv. Parallellroman till Oryx & Crake.

MaddAddam:
Efter att en farsot drabbat världen har gruppen MaddAddamiter överlevt. Överlevt har även den med bioteknik framställda humanoida arten kallad crakerianer gjort, en art som tagits fram för att ersätta människan. Men kanske kan ändå mänskligheten få en chans att överleva, trots sina tidigare stora misstag. En dramatisk avslutning på Atwoods fantastiska trilogi.


Bo Baldersons statsråd vars maka vid namn Margareta gör här entré, hon är även gnälliga adjunkt Vilhelm Perssons yngre syster (två syskon som bryr sig om varandras väl och ve). Margareta har tillsammans med statsrådet 14 barn, som sedermera under bokseriens gång utökas till 16, en ansenlig skara att hålla ordning på kan man tänka. Margareta tycks ha en uthållig och accepterande inställning till makens barnslighet, spontanitet och olika tokiga infall, måhända härdad av den stora barnaskaran i övrigt. Tror tyvärr inte denna (ju ganska viktiga!) sidokaraktär fått synas på någon av bokomslagen för de elva ingående böckerna i serien (rätta mig om jag har fel!), så orättvist...

Hela bokserien omfattar titlarna (en del av dem har jag läst och skrivit om här på bloggen, hittas under etikett Bo Balderson):

Statsrådet och döden -68
Harpsundsmordet -69
Statsrådets fall -71
Statsrådets verk -73
Mord, herr talman -75
Statsrådet sitter kvar -78
Statsrådet i tiden -80
Partiledarn avgår med döden -82
Statsrådet och den utsträckta handen -83
Statsrådets klipp -86
Statsrådet klarar krisen -90


6 kommentarer:

  1. Atwoods dystopier är suveräna. Måste gå tipsa om Alias Grace också. Baldersons Margareta är jag inte bekant med, tror inte jag läst ngt av författaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just Alias Grace har jag tänkt att läsa, tack för påminnelsen!

      Radera
  2. Atwoods böcker skulle jag vilja läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det! Så otroligt läsvärda.

      Radera
  3. Margaret Atwood borde snarast få Nobelpriset i litteratur. har läst en hel del av henne. spänstigt av dig att läsa gamala Bo Balderson som väl inte är avslöjad än? hans Margareta verkar vara en ovanligt kraftfull kvinna. och tålmodig. 16 barn och en barnslig man

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja statsrådinnan Margareta är klart beundransvärd med sitt lugn. Och håller med dig fullkomligt vad gäller Atwood, iofs har väl Nobelpriset i litteratur fått sig en knäck.

      (Nej, Bo Baldersons identitet tycks fortfarande inte ha avslöjats)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid).