torsdag 10 oktober 2019

"Luftburen" av Susanne Boll

Luftburen av Susanne Boll. Förlag: Bokfabriken. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789178350827

"Vårstockholm är stekande hett, men idyllen skakas av en serie bestialiska mord. Den erfarna och ibland okonventionella psykologen Vera Lilja hjälper sin gode vän vid polisen, Kenneth Karlsson, att ringa in mördaren i hopp om att förekomma nästa attack.

Samtidigt brottas Vera med att reparera sin och kärleken Alexios relation, och försöker dessutom återknyta kontakten med sin vuxna son Patrik som hon övergav när han endast var några månader gammal.

Medan Veras eget liv vänds upp och ner i den bedövande hettan står utredningen och stampar, och de mörka molnen vid horisonten ger inget hopp om ett förlösande regn.

Luftburen är en spänningsfylld roman om hämnd, kärlek och förlåtelse, och är en fristående uppföljare till succén Eldsystrar."

Den här thrillern överraskade mig oväntat positivt! För i det här sammanhanget bör ju nämnas att jag inte var särskilt förtjust i seriens första del Eldsystrar (som f.ö. lär ha blivit en succé). Var tvungen att läsa igenom den recensionen för att förstå min uppfattning då, eftersom jag nu tyckte så riktigt bra om Luftburen. Tror jag förstår att det i den här uppföljaren fanns mer empati, en varm medmänsklig omtanke, ett hopp och ljus, som motvikt till all våldsam brutalitet, utsatthet och mörker. Den där motvikten behövs, tycker jag. Speciellt när det finns teman som anknyter till samhällsproblem och oroande utveckling som vi upplever i verkligheten, något som absolut inte bör undvikas (det är inte det jag menar). Tycker det är utmärkt när fiktionen speglar verkligheten, då den ger perspektiv och uppmärksamhet på sådant som bör väcka engagemang, låter oss förstå att vi måste "bry oss om". Det lyckas Susanne Boll bra med. Också.

Även för den här andra delen i bokserien om psykologen Vera Lilja är intrigen mycket väl konstruerad, karaktärerna gestaltas trovärdigt och ges ett flerdimensionellt djup. Relationsförvecklingar får också här ett stort utrymme. Författaren lyckas beskriva känslor på ett väldigt inlevelsefullt gripande sätt, tänker då speciellt på Veras första möte med sin vuxne son, samt syskonrelationen med handikappade Eva. Blev dessutom ovanligt berörd (japp, sådär tårögt rörd även i det här fallet) av Veras visade civilkurage, hennes lilla "yoga-aktion", vid en viss demonstration. Väldigt skickligt att kunna gestalta något så starkt... då blir jag klart imponerad!
Gillade tydligen huvudkaraktären Vera bättre den här gången, antagligen har det med den där empatiförmågan (omtanken hon och hennes närstående visar varandra) som jag nämnde ovan, och så kanske man får fler förklaringar till hennes tidigare livsval i denna uppföljare.

Miljöbeskrivningarna sätter ofta Stockholm i ett romantiskt storstadsskimmer, som jag själv som inbiten lantis inte kan förstå, men som man inser att många kan känna igen sig i. Så jag antar att dessa miljöer är väl beskrivna (för de som känner sig mer hemma i storstan än mig), med krogliv, Allsång på Skansen och allt mer vad det nu innebär.

Själva mordgåtan (mord i pluralis) gavs en spännande och oväntad upplösning, som åtminstone jag trots små misstankar inte helt och fullt kunde lista ut i förväg. Sånt ger ju dessutom alltid pluspoäng till helheten, en helhet som den här gången alltså gav mig en riktigt bra och gripande läsupplevelse. Är nu åter beredd att få följa upp Vera Liljas (jösses, vilket turbulent liv hon har!) kommande utmaningar.

Nutiden behöver fler romaner som denna med gott om empati och medmänsklig omtanke, därför ger jag den såklart mina varmaste rekommendationer för den spänningslystne läsaren.😉

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


1 kommentar:

  1. Ett stort fång med rosor🌹från mig. Tycker mycket ditt sätt att skriva på. Bästa hälsningar Tina

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)