torsdag 17 oktober 2019

"Vaka över dem som sover" av Sigbjørn Skåden

Vaka över dem som sover av Sigbjørn Skåden. Översättare: David Vikgren. Bokförlag: Teg Publishing. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789188035356

"Jag vill att de ska hata mig. Jag vill att alla ska hata mig för att det är den enda utvägen. Vem är det som ska hata dig? Samerna. Det samiska samhället. Alla. Varför vill du att samerna ska hata dig? Du är ju själv same? Det har ingenting med saken att göra, säger Sonen. Jag är konstnär. Sådana saker trodde jag att du förstod. Ja, men ni verkar så sammansvetsade. Ni samer, menar jag. Utifrån sett.  Kanske just därför, säger Sonen. Vad skulle vara orsaken till att samerna, eller det samiska samhället, skulle hata dig? För att jag kommer att bryta ner deras självbild. Illusionen om oskuld. Jag kommer att hålla upp en spegel som låter dem se in i sig själva. Och när de ser sig själva i den här spegeln kommer de inte ha något annat alternativ än att hata mig för det de ser. Ja? frågar vännen avvaktande. Ja, därför att alternativet kommer att vara att vända hatet mot sig själva. Jag vill ge dem den möjligheten. Möjligheten att hata sig själv."

"Den norsk-samiske författaren Sigbjørn Skåden har uppmärksammats för att han utmanar gränserna för vad som är möjligt att skriva i Sápmi och Norden i dag. Nu presenteras han för första gången på svenska i översättning av poeten David Vikgren.

Vaka över dem som sover är en hisnande roman inifrån ett samiskt samhälle. Om skuld, skam och övergrepp som går i arv.

För den som anländer söderifrån kommer Kautokeino som en överraskning. I romanen är det den unge konstnären Amund Andersen som kommer körande. Medan han arbetar med huvudverket till sin första stora separatutställning börjar samhällets mörka och obehagliga förflutna komma ikapp. Men där skymtar också en annan historia – den om familjens uppbrott från ett traditionellt samisk liv till följd av majoritetssamhällets förnorskningspolitik.

Handlingen utgår från en verklig händelse år 2006 då 18 vuxna män i Kautokeino åtalades för övergrepp mot åtta minderåriga flickor. Det uppmärksammades stort i media, inte minst då övergreppen pågått en längre tid och dessutom varit kända bland en del av ortsborna.

Författaren skriver sig fram med våld och kyla genom ett glasklart mörker. Med syfte att bränna broar och blottlägga maktstrukturer med konsten som förevändning och mål, sträcker sig boken långt utöver det provinsiella. Romanen är kort, men uppdraget komplext. Den lämnar ingen oberörd."

Det här var då också en knepig bok att skriva om. Hade inte tidigare hört talas om den där verkliga övergreppsskandalen i Kautokeino, som är själva utgångspunkten för denna autofiktiva släktsaga. Dessutom är boken skriven på ett väldigt speciellt sätt; inga tecken som visar att det är någon som säger något, karaktärer benämns inte vid namn utan som Gammelfarmor, Morfar, Mormor, Mor, Sonen, detta oavsett i vilken ålder de befinner sig i. Ett exempel:



Förutom det rent förfärliga ämnet det kretsar kring, är huvudkaraktären ("Sonen") någon man får en växande antipati för genom historiens gång. Det är grymt, hårt, kallt och cyniskt. Antar att man kan kalla det hela kontroversiellt. Och fullkomligt hänsynslöst.
Men samtidigt plockar handlingen upp detta med tystnadskultur, något som ju finns inom allt flera områden, även i vårt nuvarande samhälle. Något vi dessutom aldrig någonsin får acceptera, tror verkligen inte det är bra för någon när vi slutar tala om sådant som är oacceptabelt.

Orsaken till att jag valde läsa Vaka över dem som sover bestod huvudsak i att jag ville ha en bild av det samiska samhället och dess kultur, såklart i romanform med ett historiskt perspektiv. Tyckte speciellt mycket om det som gestaltade livet förr och skulle klart vilja läsa mer om just sådant. Frågeställningarna kring skeenden i nutid är förstås både upprörande och viktiga att beakta, fruktansvärt obehagliga och svåra att ta till sig. Vad finns under den glättade ytan?

Romanen skildrar alltså en familj under en tidsrymd av nästan ett helt sekel (tre generationer). Nutid är 2007 och författaren utgår i sin roman från verkliga övergrepp på minderåriga flickor som inträffade i Kautokeino denna tid då 18 vuxna män (en av dessa biträdande kommundirektör) åtalades för att ha utnyttjat 8 minderåriga flickor, en av flickorna utsattes för övergrepp i sju fall. Såklart blir man förfärad och såklart kan man förstå att romanen framför samhällskritik. Det är starkt provokativt, vet inte om det är rätt sätt att föra fram kritiken på, men att det görs ö.h.t. är ju förstås absolut nödvändigt. Att ge den som är svag och i underläge en röst och synlighet bör alltid vara viktigt för oss. I alla lägen aldrig acceptera det oacceptabla.

En helt okej roman. Kort, korta kapitel, annorlunda stil, avskydde huvudkaraktären och förfärades över verklighetsbakgrunden. Fick en inblick i det samiska, på ett delvis oväntat sätt. Viktiga frågeställningar, men kanske lite väl provokativt framställt? Avgör själv!

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 2/5


1 kommentar:

  1. Låter som en gripande bok, jag ska kolla upp detta. Ämnen som dessa berör mig :)

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. :)