fredag 31 januari 2020

Läst januari


  1. Är du förberedd? av Lena & Lars Wilderäng. (Bibliotekslån)
  2. Aniara av Harry Martinson. (Bibliotekslån)
  3. Krokodilen av Fjodor Dostojevskij. (Bibliotekslån)
  4. En världsomsegling under havet av Jules Verne. (Bibliotekslån)
  5. Luftens herre av Jules Verne. (Bibliotekslån)
  6. Silvervägen av Stina Jackson. (Bibliotekslån)



"Silvervägen" av Stina Jackson

Silvervägen av Stina Jackson. Albert Bonniers Förlag. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789100176006

"Utsedd till Årets bästa svenska kriminalroman 2018

Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Silvervägen är en stämningsfull och berörande psykologisk spänningsroman. Med den lilla orten som fond, där alla känner alla, utvecklar sig ett drama om att aldrig ge upp, om att orka vara stark när det är som mörkast."

"Årets bästa svenska kriminalroman" 2018, enligt Svenska Deckarakademin. Deckarakademin visste jag inte så mycket om, men skall alltså vara en obunden organisation som verkat för kriminalgenren sedan 1971, detta genom att bl.a. ha givit ut antologier (både fakta och fiktion) och genom utdelning av priser, liksom detta pris för bästa svenska kriminalroman som alltså senast tillföll Silvervägen. För den som är nyfiken på vilka de nominerade är för år 2019 kan kolla upp det här.

Skall till att börja med nämna att jag ganska ofta inte blir alltför översvallande entusiastisk när det gäller prisade eller på annat sätt av kultureliten hyllade böcker (tänk bara på Aniara, den fattade jag ju heller inte storheten med!), och så var det nog även med denna. Så någon slags jury som bedömer böcker är jag sannerligen inget ämne för.😉

Med det sagt var den här deckaren inget som föll just mig i smaken. För man fram sin mening på en blogg får den ju vara personligt utformad och inte så värst allmängiltig, tror det räcker som försvar. Plus dock för miljöbeskrivningar till viss del, och även för själva samtidsbilden med avfolkad glesbygd. Tror verkligen att det måste läggas mer fokus på landsbygdens avfolkning, att detta gör att klyftan mellan stad och land fördjupas alltmer, och missnöjet med ojämlikheten det innebär blir allt större.

Författaren Stina Jackson (som tydligen växt upp i Skellefteå) vet troligen bättre än mig som "sörlänning" hur människor norrut är. Men på sätt och vis känns det lite fördomsfullt hur karaktärerna framställs. Har för egen del någon slags tanke om att även "norrlänningar" är som folk är mest, fullt "normala" som vem som helst, säkert i många fall med mer jordnära sunt förnuft än många andra dessutom. Behöver vi matas med den här typen av stereotyper i deckare? I Silvervägen beskrivs rätt udda existenser, inte minst de som flyttar dit. Det blir liksom någon slags antireklam för platser norrut p.g.a. alla dessa läskiga och instabilt problematiska, ofta destruktiva, människor som beskrivs. Historien med Lelle, en far som i flera år söker efter sin försvunna dotter, tyckte jag om. Däremot avskydde jag den parallella historien om Meja och hennes knasiga mamma med tillika knasiga nya sambo, liksom den tokiga "survivalist-familjen" Meja kommer till... såna kan ju inte finnas på riktigt, eller kan de? För mig är beredskapstänk något som har med sunt förnuft att göra, i Silvervägen göds även fördomarna kring att sådant främst handlar om skvatt galna konspirationsteoretiker och extrem survivalism i sin värsta form. Dessutom avskyr jag att läsa om flickor som låses in i dolda små utrymmen och misshandlas, hur kan man tycka om att läsa om sånt? Det fattar jag fortfarande inte.

Boken var för mig trögläst av många anledningar, trots att den var välskriven, för det var den! Saknade även kapitelindelning, brukar vilja ha sådan för det mesta, här hade det inte skadat.

Som sagt, säkert välskrivet på alla sätt och vis, men det här var inget för mig. Turistat i Lappland två gånger samt varit norr om Kiruna i utbildningssyfte en gång. Även om tanken att bo norrut varken funnits eller finns så känns det efter att ha läst Silvervägen som om man helt och hållet borde passa sig för att åka norrut (har det vi kallar Norrlandslandskapen blivit en avstjälpningsplats för udda och trasiga existenser?). Antireklam som sagt, så synd då.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 2/5


Hackad demokrati och nödlarm



Boken Hackad demokrati: Informationskrig och övervakning i den digitala tidsåldern av Martin Moore, är relativt ny (från oktober förra året). Spännande och angeläget ämne, inte sant?

Från baksidestext:

..."Vladimir Putins Ryssland har, hand i hand med de nya högerradikala, lyckats med det Sovjet bara drömde om: att undergräva de liberala staternas politik och medborgarnas förtroende för varandra."

Att medborgarnas förtroende för varandra skadas tycker jag känns ganska allvarligt.

Bokens främre flik:

"År 2016 borde ha varit en väckarklocka för oss. Våra gamla demokratiska system kan i precis lika hög grad bli manipulerade. Detta är ingen partipolitisk åsikt, även om vissa utan tvivel kommer att tolka det så. Det som blev tydligt 2016 var att de som medvetet försökte vända upp och ner på status quo och som använde sig av digitala verktyg för att göra det, lyckades långt mycket bättre än de skulle ha gjort vid någon annan tidpunkt under de senaste femtio åren. Det är därför som de tre sorters 'hackare' som lyckades snedvrida det amerikanska presidentvalet 2016 - individer, plutokrater och främmande nationer - inte bör ses som anomalier utan som förlagor för det som komma skall."

Såhär beskrivs boken på förlaget Ordfront:

"Internet har alltmer blivit en plats för trollfabriker, valfusk och företag som säljer vår personliga information till högstbjudande. Kina använder Facebooks och Googles algoritmer för att förtrycka muslimer i Xinjiang. Putins Ryssland har lyckats med det Sovjet bara drömde om: att undergräva de liberala staternas politik och dess invånares förtroende för sina länder och varandra.

Hackad demokrati är en spännande och kunskapstät skildring av den digitala erans nya värld, och räknas redan som ett referensverk på området.

Martin Moore är medieforskare och har grundat The Media Standards Trust, varit med och organiserat Orwellpriset och startat journalisted.com."


torsdag 30 januari 2020

Helgfrågan v. 5

Varje torsdag inför kommande veckoslut arrangerar bokbloggen Mias bokhörna Helgfrågan. Såhär lyder veckans fråga (denna vecka kommer frågan från bloggen Just nu - Just här):

"Du är hemma hos någon du tycker om och respekterar. Vilken bok skulle du vilja se på nattduksbordet? Hur skulle du reagera om personen inte hade några synliga böcker alls i sin bostad?

Bonusfråga: Den 1/2 är det löpningens dag så jag undrar om ni utövar någon idrott eller motionerar?"

Det skulle jag i sådana fall inte bry mig om, folk får ha vilka böcker de vill i sina hem. Och vill de ha osynliga böcker eller inga böcker alls i sin bostad går det bra det med. Huvudsaken de har ett gott hjärta och en viss livsvisdom.

Bonussvar: Hundpromenader, om det nu räknas som motion. Har dessutom ett dagligt träningsprogram som jag totat ihop själv (tror mig kunna sådant, har lämplig utbildning), men för tillfället funkar det inte att göra. Grejar kanske till någon slags light-version. Kan ibland sakna simmandet och cyklandet. Springa var väl inte sådär jättekul (varken på jobbet eller som någon slags konditionsträning), men har gjort det också, förut. Valmöjligheterna har tyvärr begränsats sedan flera år tillbaka.


Fler svar finns här


"Luftens herre" av Jules Verne

Luftens herre av Jules Verne. Förlag: Askild & Kärnekull. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).
ISBN: 0049-830-16-3

"Jules Verne förblir den oförliknelige mästaren vad gäller överdådig fantasi och framtidsvision. Hans leklynne och strålande fabuleringskonst, byggd på en stabil vetenskaplig grund, har gjort hans romaner till tidlösa klassiker.

Luftens herre är en av Jules Vernes mindre kända romaner, men som framtidsvision betraktad kanske en av hans mest fascinerande. Det handlar om flygmaskiner byggda efter principen "tyngre än luften", vilka en dag enligt Jules Vernes åsikt skulle erövra luften. Som bekant fick han också rätt. Men Luftens herre är framför allt en våldsamt spännande roman med den typiska Jules Verne-stämningen. Här finns alla de fina ingredienserna, inklusive en hemlighetsfull ingenjör och litteraturens första luftstrid. Och romanens egentliga huvudperson, det fantastiska luftskeppet Albatross, kommer att tilltala alla Jules Verne-vänner.

Med originalillustrationer av L. Benett."

Detta var alltså den citerade baksidestexten för Luftens herre, en förkortad utgåva (från 1972) av samma roman med den svensköversatta titeln Ingenjör Roburs luftfärd. Första utgivningsår för Robur-le-Conquérant var 1886, d.v.s. 16 år efter Vingt mille lieues sous les mers: Tour du monde sous-marin (som jag skrev om här på bloggen igår).

Växla kapten Nemos undervattensläge med Nautilus till Ingenjör Roburs luftläge med Albatross, lägg in en snarlik plot (show-off-äventyr världen runt) och karaktärer (en problematisk farkostskapare/skeppare, tre kidnappade fångar varav två herrar och en betjänt). Voilà! Där har ni det. Fast som en något blekare kopia än förstnämnda.

Boken har under senare tid (2019) givits ut av förlaget Saga Egmont med titel Ingenjör Roburs Luftfärd, och att det rör sig om en originalöversättning lär väl då betyda att det handlar om den ursprungliga längre versionen av romanen. Beskrivning:

"Denna roman, även känd som Luftens Herre är en fascinerande historia om den mystiske uppfinnaren Robur. Han vill bygga en flygmaskin som är tyngre än luft, något som ingen utom Robur själv tror på, men ingenjör Robur låter inte sin dröm dö… Romanen innehåller alla klassiska inslag som återfinns i andra av Jules Vernes verk: ett storslaget uppdrag; en hemlighetsfull vetenskapsman och fantastiskt visionära idéer.

I originalöversättning av Tom Wilson

Jules Verne har skrivit många odödliga klassiker såsom Resa till jordens medelpunkt och Jorden runt på 80 dagar. Ingenjör Roburs luftfärd är en av hans mindre berömda romaner, men inte desto mindre spännande! Upptäck denna bortglömda pärla som förutspådde framtidens farkoster redan år 1886."

Nu var det just den förkortade utgåvan Luftens herre från 70-talet som fanns att låna på biblioteket, därför blev det just den jag läste.

Precis som i undervattensäventyret börjar detta luftburna dito med en radda mystiska händelser som folk upplever världen runt, denna gång är det något som sker ovanför deras huvuden, uppe i luften.
Weldoninstitutet i Philadelphia, Förenta Staterna, samlar en grupp klubbmedlemmar med den fasta föreställningen att mänskligheten skall behärska luftrummet via farkoster "lättare än luft". Man planerar och diskuterar nu det fortsatta byggandet av Go ahead, en gigantisk styrbar ballong med propeller (typ zeppelinare får man förmoda). Plötsligt under ett sammanträde i klubben dyker en okänd herre vid namn Robur upp och hävdar motsatsen, d.v.s. att för att behärska luftrummet är man tvungen att göra detta med farkoster "tyngre än luft". Det här påståendet väcker ett fullständigt ursinne hos medlemmarna, speciellt hos klubbens synnerligen konservativa ordförande och sekreterare. Efter detta klubbmöte, som såklart slutar i skjutvapenbeväpnat (detta är ju USA) kaos, blir klubbordförande Onkel Prudent (med tillhörande betjänt Frycollin) och sekreteraren Phil Evans kidnappade och fångna ombord på den märkliga luftfarkosten Albatross, som är tyngre än luften. Skutans - för det är just vad det är, inklusive en drös propellrar - skeppare visar sig vara ingenjör Robur, en man som tydligen försöker uppnå sina syften på ett ganska egendomligt sätt genom denna kidnappning. Den hariga och stackars illa behandlade betjänten är endast till besvär, och de två herrarna är ju minst sagt svårövertygade trots uppenbara bevis, bevis som de inte tycker skall få komma ut, inte till något pris.

Säkert var det i verkligheten en del kivande mellan dessa två förespråkare (luftskepp vsv "farkost tyngre än luft", d.v.s. kommande flygplan och helikoptrar) i början. Att var och en tog parti för sitt ställningstagande och hävdade att det motsatta inte på något vis kunde accepteras fungera, i längden. Två år innan denna roman utgavs lyckades ett par fransmän göra en luftfärd med en maskindriven styrbar luftballong (La France) och även gå i retur för att landa på själva startplatsen. Den första bevisade luftfärd med farkost tyngre än luft (denna första gång ett glidflyg) lär ha inträffat 1891 i Berlin, och den första färden med ett motordrivet flygplan gjordes ju mer känt av Bröderna Wright år 1903 i North Carolina. Och resten är historia, såsom man brukar säga. Idag anses väl flyget vara en av våra största miljöbovar för de flesta, en bov som dessutom slipper undan såväl moms på utrikes avgångar liksom energiskatt och koldioxidskatt. Enligt nya beräkningar, för hur stor klimatpåverkan flyget har, är rimliga hänsyn tagna till långa utrikesresor med mellanlandningar och s.k. höghöjdseffekter. Det kunde nog inte Jules Verne förutspå på sin tid!😊

"Master of the World" är en film från 1961 som är baserad på boken. Förutom några extra kompletteringar förseddes intrigen även med en romans... Well well, kanske man då i början av 60-talet ansåg en romans som den enda möjligheten att rubba Jules Vernes obalans i sina historier, för även Luftens herre är en till karaktärsbesättningen synnerligen mansdominerad roman, åtminstone ur ett nutida perspektiv. Allt var inte bättre förr.


Om man jämför med undervattensäventyret har detta luftäventyr en något mer lekfullt humoristisk ton, säkert för sin tid lite lätt satirbetonat sådär. Lättläst, kul och oerhört fantasifullt. Illustrationerna i den bok jag läste är desamma som i den första originalutgåvan.

Ett är säkert: Att ta en flygtur (och tidsresa till 1800-talets värld!) med Albatross genom att läsa Luftens herre - eller Ingenjör Roburs luftfärd - är helt fossilfritt och därmed ett synnerligen bättre miljöval framför vanligt flyg.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5


onsdag 29 januari 2020

"En världsomsegling under havet" av Jules Verne

En världsomsegling under havet av Jules Verne. Översättare: Roland Adlerberth. Förlag: Norstedts. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789113044767 (e-bok)


"Långt före ubåtarnas tidevarv skrev Jules Verne denna märkliga roman som fängslade samtiden och sedan dess blivit en levande klassiker. När professor Aronnax, hans trogne betjänt Conseille och den kanadensiske harpuneraren Ned Land går ombord på fregatten Abraham Lincoln anar de inte vad som väntar dem. Men genom ödets nyck räddas de ur sjönöd av kapten Nemo och blir "fria" fångar ombord på hans Nautilus. Under de långa färderna med denna märkliga undervattensbåt öppnar sig havens alla hemligheter för dem. Men inte ens de vackraste fiskarna eller de underbaraste korallreven kan fördriva den känsla av svart hot, grymhet och dom som vilar över farkosten och dess kapten. En världsomsegling under havet hör tillsammans med Jorden runt på 80 dagar till Jules Vernes oförglömliga mästerverk."



Det är såklart alldeles nödvändigt att ha läst Jules Verne om man säger sig ha science fiction som en favoritgenre. Började därför med den här fängslande äventyrsromanen från 1870 (d.v.s. första utgivningsår för nu 150 år sedan) efter att ha läst en lockande essä i LitteraturMagazinet. Denna essä gav flera spännande infallsvinklar som jag inte kommer att gå in på här, så läs gärna även den texten.

För mig blev turen med Nautilus en klart fascinerande resa, det är en historia att verkligen bli uppslukad av, både underhållande och allmänbildande läsning. Allmänbildande såtillvida att man genom resans gång gärna stannar upp och gör informationssökningar vad gäller främst geografi och historia, därför såklart strålande litteratur för ungdom, även i nutid, här finns mycket som väcker nyfikenhet på ett spännande sätt. Visst kan man stoppa in romanen i ett fack för bokslukaråldern, men tycker den håller för åldrar därefter också... såvida man någonsin ansett sig lämna bokslukaråldern ö.h.t. vill säga.😊

Att Verne lagt mycket tid på gedigen efterforskning råder det hursomhelst inget tvivel om, här finns massor av information längs vägen, men det integreras på ett skickligt sätt som inte stör den fantasifulla (och inte så sällan stämningsfulla och mystiska!) händelseutvecklingen. Vissa tankar och handlingar kan idag tyckas felaktiga/störande, men då var då och nu är nu, för egen del tycker jag bara det där blir intressant, d.v.s. hur man tänkte då med tanke på tiden som var. Och vad gäller propaganda (som en del kanske vill kunna spåra i texten) finns ju sådan även i nutid i olika sammanhang, även om vi inte alltid tycks vilja kännas vid det, åtminstone inte inom det egna landet.

Visst har romanen något att säga oss även idag, på många sätt, men främst läser jag den som en fängslande äventyrsroman, klassisk fantasifull science fiction från en tid då begreppet inte ens fanns!

Nautilus, denna märkliga fiktiva farkost... Ubåtar fanns inte heller då romanen skrevs, i varje fall inte konstruerade för användning, första sjösättningen för en sådan skedde först 1897. Kapten Nemos Nautilus kanske såg ut såhär ("Inside Captain Nemo´s Nautilus at Disneyland Paris"):


Lite kort om handlingen (det mesta får ni upptäcka själva): Efter olika omständigheter hamnar tre män (professor Aronnax, betjänten Consile och harpuneraren Ned Land) i en ubåt vid namn Nautilus. Undervattensfarkostens skapare kapten Nemo (och ja, det är av betydelse att "nemo" på latin betyder "ingen" samt på grekiska betyder "för jag gör rätt" eller "jag ger det som förtjänas") är en problematisk och ofta egotrippad figur vars öde kanske upphör utanför Nordnorge? Det får vi inte veta i denna roman, detta lär först avslöjas i Den hemlighetsfulla ön (en slags robinsonad som kommer att ges ut i nyutgåva av Modernista nästa år), där även Nemos förflutna historia träder fram. Hursomhelst blir de tre männen på något slags lyxbetonat vis kidnappade fångar där ombord, äventyren blir många och magiska under havsytan (havsvidunder, bortglömda skatter, vulkaner, sjunkna riken, m.m.). Kaptenen är även han ett mysterium i det hela. I essän (som jag nämnde ovan) spekuleras om vi i kapten Nemo kan se "den problematiska treenigheten mellan liberalism, demokrati och populism", och ja, varför inte?

Den hemlighetsfulla ön skall alltså vara en fortsättning på En världsomsegling under havet (och Kapten Grants barn), för den som får mersmak och önskar en lösning på gåtan Nemo. Dessutom skall romanen ha filmatiserats ett flertal gånger, hittade dock bara denna från 1954:


Hur man än läser romanen, med olika nutida jämförelser/paralleller, tolkningar och djupanalyser, eller bara som ren underhållning generös på dramatik och infodumpning, så är det en riktigt fängslande läsning (även som vuxenlitteratur). Att läsa fler romaner av Jules Verne känns givetvis självklart. Nyutgåvor finns det flera (även lättlästa omarbetningar illustrerade i seriestil och på så vis anpassade för barn). Den utgåva jag läste tycks numera bara finnas kvar som e-bok. Illustrationerna skall vara samma som i den första originalutgåvan från 1870, antar att dessa även finns i e-boken. Boken finns dessutom sannolikt på de allra flesta bibliotek, så det skall nog egentligen inte vara så svårt för någon att ta sig en underhavstur med Nautilus, gör det!

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 4/5


tisdag 28 januari 2020

Tisdagstrion: Bokomslag i min favoritfärg

På tisdagarna arrangerar bokbloggen Ugglan & Boken Tisdagstrion. Nytt tema varje vecka, och denna gång rör temat bokomslag, som närmare bestämt bär våra favoritfärger. Blått känns svalt, lugnt och hoppfullt.




Historiska skeenden som rör de polska judarnas situation, då de faktiskt jagades även efter förintelsen. Under sent 60-tal drevs en antisemitisk kampanj i Polen. Novellerna vävs kring just denna händelse, vilken påföljd den fick för de som drabbades.
"När det folkdemokratiska Polen driver en antisemitisk kampanj drygt tjugo år efter krigsslutet, resulterar det bland annat i att en del av de återstående judarna flyttar till Sverige. Det ger nya berättelser, om dem och människorna kring dem."

Spännande skräckdystopi där nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) skickligt infogas i en fiktiv dramatisk intrig.
Missa heller inte att förlaget Swedish zombie har en kickstarter för uppföljaren Första hösten: röd skymning (med trevligt rött omslag😊). Såklart jag vill pusha lite extra för den!
"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.
Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna?"

Varför är det viktigt att veta mer det här? För att: Desinformation har blivit vanligare och källkritik viktigare; begripa sig på samtida politik och nutida skeenden bättre; förstå hur avhumanisering fungerar genom historiska tillbakablickar (t.ex. förintelsen); inse hur det påverkar demokratin och journalistiken; kunna särskilja på samhälls-/systemkritik och konspirationstänkande; komma till insikt om varför social oro och ökade klyftor mellan samhällsgrupper ökar konspirationstänkandet.
"Låg USA:s regering bakom 9/11? Mördades John F. Kennedy av CIA? Dirigeras flyktingströmmarna av George Soros? Är klimathotet en bluff? Styrs världen egentligen av Bilderberggruppen, Illuminati, muslimer eller judiska finansmän? Många tror det. Där vissa ser lobbyism, ideologi och marknadskrafter ser andra en konspiration, en hemlig sammansvärjning som fejkar terrordåd, skapar finanskriser, mördar olydiga politiker, kontrollerar medierna och manipulerar demokratin. De kallas konspirationsteoretiker. Själva ser de sig som sanningssökare. Och de sprider sin sanning genom böcker, filmer och i sociala medier, i en växande ekokammare."


Tre vackert blå böcker, men även tre otroligt bra böcker!

💙💚❤️

(Titlar länkar till recensioner)



Fler förslag på temat finner du här


söndag 26 januari 2020

Återupplivning av film



Tips om bra (enligt mig)
gammalt på nytt!:



Day of Disaster

Katastroffilm från 2013. Ämnen: Olycka med rymdförsvar/vapen, lögner och undanhållande av information från regering.

"Ett nytt, hyperavancerat försvarssystem har precis presenterats för världen. En rymdsond som kan fånga in solens obegränsade energi ska ge världen skydd mot såväl missiler som asteroider. Men systemet slår bakut och plötsligt bombarderas jorden med elektromagnetiska impulser som sätter igång jordbävningar, slår ut elektricitet och navigationssystem. Och samtidigt är ett brinnande klot på väg mot jorden i rasande fart."


Capricorn One

Thriller från 1978. Ämnen: Regeringsbluff skapad för att lura allmänheten, avslöjad konspiration.

"Nedräkningen har börjat. NASA ska just skicka iväg ett bemannat rymdskepp till Mars. Lyckas inte färden kommer regeringens miljardbidrag att dras in. Dessvärre visar det sig att raketen har ett allvarligt fel. Bara sekunder före starten plockas därför astronauterna ut ur kapseln. Snabbt förs de till en hemlig hangar där de tvingas genomföra en fejkad Marslandning framför TV-kamerorna. När deras raket sedan brinner upp under återinträdet till jorden inser de sitt dilemma. NASAs bluff skulle avslöjas om astronauterna "kommer tillbaka från de döda". Deras enda chans är den orädde reportern Robert Caulfield. Men kan han undvika NASAs utsända mördare tillräckligt länge för att hinna avslöja den chockerande sanningen?"


World Trade Center

Överlevnad/katastrof/drama från 2007. Ämnen: Räddningsinsats, mod, överlevnad, sammanhållning.

"Från trefaldigt Oscar-belönade Oliver Stone kommer denna inspirerande berättelse om mod, familjesammanhållning och människans inneboende kraft. Oscar-belönade Nicolas Cage och Michael Peña (Crash) spelar John McLoughlin och Will Jimeno, två poliser i New York som fångas i spillrorna av World Trade Center den 11 september 2001. McLoughlins och Jimenos överlevnadskamp och dagens chockerande händelseförlopp skildras inte bara genom de två polismännen utan även genom deras fruar (spelade av Maria Bello och Maggie Gyllenhaal), överlevande och vardagshjältar i hela staden."


Nyfiken på!:


Dante's Peak (1997). Katastrof, vulkanutbrott

Deep Impact (1998). Science fiction, katastrof, komet på kollisionskurs

The Core (2003). Science fiction, katastrof, omstart av jordens inre rotation

San Andreas (2015). Katastrof, jordbävning

The Wave (2015). Norsk katastroffilm(!), kollaps fjällmassiv, tsunami



En smakebit på søndag: Absolut nostalgi


Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Smakbiten hämtar jag idag från inledningen (sidan 7) i Absolut nostalgi: retrofavoriter från fyra decennier (2019) av Martin Borg.




"Nostalgi är inte laddat med bara positiva associationer. Att vara nostalgisk kan ibland uppfattas bakåtsträvande och utvecklingsfientligt, som att man hellre förlorar sig i minnen om hur saker en gång i tiden var istället för att leva i nuet och till och med sikta på framtiden. Den formella definitionen av ordet lämnar inte heller utrymme för särskilt många motargument: vemodig men njutningsfylld längtan hem eller tillbaka till något förlorat."




Det handlar alltså om 50-, 60-, 70- och 80-tal. Innehållsbeskrivning:

"Prylarna, personerna och de popkulturella snackisarna från våra favoritdecennier! Fullt av fantastiska bilder på kändisar, mode, märkliga trender och folkkära fenomen. Kul och nostalgiskt för de som var där, garanterat roligt, lärorikt och häpnadsväckande retro för de andra! En rikt illustrerad presentbok som passar alla – vare sig man var med eller inte när det begav sig!"


Var du med när det begav sig, helt eller delvis?


1973, då var man (d.v.s. jag) 3-4 år:


Då gav en 16 år gammal Ted Gärdestad ut sin debut-LP, där hiten Jag vill ha en egen måne fanns med.
Bamse - världens starkaste björn kommer ut som ny serie-tidning, och en annan Björn (Borg) gör debut för Sverige i Davis Cup. Från och med -73 fick dessutom Ica-handlarnas figur ICAnder en MonICA vid sin sida. Senare, på 80-talet, gjorde figurerna reklam via papperstryck och klistermärken för butikerna på landsbygden, de små lanthandlarna som sen försvann.

Jag minns ...

Vad minns ni?

ICAnder och MonICA, klistermärke, 1982 ca.

Kanske den här ledartexten i Expressen ; https://www.expressen.se/ledare/tomheten-ekar-nar-lofven-talar/ ; föranledde mitt plötsliga nostalgiintresse? Att liksom den mannen (som det så ofta handlar om) passivt försöka sig drömma bort till ett nostalgiskt skimmer? Bara glömma bort bekymren, göra likt den felaktiga föreställningen om strutsen, sticka huvudet i sanden för att undvika fara och försvinna för en stund. Funkar det som problemlösning tror ni?

"Ett ökat diffust hot kan stärka auktoritära och konservativa krafter, om vår oro över framtiden får oss att längta tillbaka till en (lika nostalgiindränkt som inbillad och mytomspunnen) tid när saker och ting kändes mindre hotfulla och kanske mindre komplicerade."

Överlev katastrofen; Herman Geijer

Så kan det nog vara. Färdiganalyserat och dags för en kopp kaffe!😄


Andras smakbitar finns idag här



lördag 25 januari 2020

Veckans mening v. 4


"Var han inte lik strutsen såväl i fysiskt avseende genom sin utomordentliga mage som i moraliskt genom sin sällsynta dumhet!"



I Luftens herre (förkortad utgåva av Ingenjör Roburs luftfärd, en roman från 1886 av Jules Verne) är det betjänten Frycollin som för att slippa ifrån händelserna tagit sin tillflykt till kocken i köket, och därmed trott sig vara skyddad från fara. Själva intrigen i Luftens herre påminner väldigt mycket om En världsomsegling under havet. Boken som står på tur är Till jordens medelpunkt... sen är det väl bara själva jordytan som är kvar, Jorden runt på 80 dagar kanske.😊

Och nej, "sticka huvudet i sanden" är inte sant, så lär inte strutsen göra. Och ja, "ha mage som en struts" kan man väl säga stämmer, då strutsen menas kunna ha en massa stenar i magen och äter glupskt... liksom Frycollin med sin "utomordentliga" mage. Ja, vi får förmoda att det gäller glupskheten och inte stenarna!


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Meningen är att välja ut en mening (humoristisk eller allvarlig, du väljer själv) från boken du läser. Deltagande meningar kan du denna gång finna här.


"Krokodilen" av Fjodor Dostojevskij

Krokodilen av Fjodor Dostojevskij. Översättare: Bengt Samuelson. Förlag: Bakhåll. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789177425052

"En novellsamling av den störste berättaren av dem alla - Fjodor Dostojevskij - som fått titeln Krokodilen. I översättning och med efterord av Bengt Samuelson.

Denna volym i vår utgivning av Dostojevskijs verk i nyöversättning innehåller tre briljanta långnoveller:

Krokodilen handlar om Ivan Matveitj och hans hustru Elena Ivanovna som beger sig till Passagen vid Nevskij Prospekt i Petersburg för att beskåda en livs levande krokodil som där visas upp för allmänheten...

En olustig historia handlar om statsrådet Ivan Iljitj Pralinskij som en kväll efter att ha druckit champagne med några kollegor kommer förbi hos sin underlydande Porfirij Pseldonimov som gift sig och håller bröllopsfest. Ivan Iljitj får den ljusa idén att stiga in oanmäld på festen. "Vad skulle väl vara enklare, och samtidigt mera storslaget än en sådan handling?"

Den saktmodiga är berättelsen om en ung kvinna som gifter sig med en pantlånare och hjälper honom med arbetet i pantbanken. Äktenskapet är till att börja med lyckligt men snart är det något som inte riktigt stämmer. "Pantlånare, säger ni, precis som alla andra. Och vad är det för konstigt med pantlånare? Det måste alltså ha funnits en anledning till att den storsintaste av människor blev pantlånare?"

Alla tre berättelserna är skrivna av en Dostojevskij i sitt esse. Han har återvänt till Petersburg efter tio års förvisning i Sibirien. När han kommer tillbaka är han en annan man än när han som 28-åring förvisades, framför allt har han ett närmast outtömligt förråd av berättelsematerial inom sig. I dessa tre sylvassa historier visar han särskilt sin satiriska udd mot de privilegierade översittarfigurer som fortfarande - trots de begynnande reformerna av det ryska samhället - var allt annat än jämlika, utan tvärtom obekymrat arroganta och överlägsna mot sina medmänniskor.

En olustig historia publicerades första gången i brodern Michails tidskrift Vremja. Tidskriften fick en kortvarig existens 1861-1863 innan censurmyndigheten tvingade den att stänga ner. Michail kunde snart starta en ny tidskrift, Epocha, och där hann bland annat Krokodilen publiceras innan både Michails yrkesbana och levnad tvärt tog slut - han dog ung 1864. Den saktmodiga lät Fjodor trycka 1876, den ingick i hans stora projekt En författares dagbok."

Tre briljanta satiriska långnoveller av en mästare! Den saktmodiga hade jag något svårt att ta till mig och novellen tog sin lilla tid att komma igenom, men även den har ju ett angeläget budskap som går fram.

Som vanligt (när det gäller Dostojevskijs texter) är karaktärer, miljöer och samhällets klassystem riktigt intressant och kraftfullt framställt. Uppskattade även det utförliga efterordet av Bengt Samuelson som ger ett tydligare historiskt perspektiv för satiren. De tre berättelserna är sinsemellan rätt olika, men har ändå med sitt innehåll det gemensamt att de i grunden handlar om de lyckligt lottades förmätna översittarfasoner som oberört tar sig skiftande uttryck i ett ojämlikt och egoistiskt samhälle.

All statistik tyder på att ett ojämlikt samhälle gör allt sämre och otryggare för alla, i långa loppet även för de rikaste, tryggaste och mest privilegierade. Ändå är det dit de styrande alltid har strävat (att de fattiga ska bli fattigare och att de rika ska bli rikare) både förr i tiden och idag, i de allra flesta länder. Och ja, jag undrar fortfarande: Varför?

Kanske behöver vi mer satir även i vår tid?

Plus tre i betyg (snudd på fyra) ger jag Krokodilen. Möjligen är den värd ett högre betyg, men bitvis tyckte jag den var lite trögläst. Inget fel för övrigt; slagkraftig och roande satir, strålande färgstark berättarglädje, spännande historiskt perspektiv; hade inte velat missa denna!

Betyg: 3/5


fredag 24 januari 2020

Vadå "slukarböcker för pojkar"? Se hit, ni som inte läser sf!



Aniara: En revy om människan i tid och rum (samlingsutgåva från 1997), Harry Martinson. Albert Bonniers Förlag. Citat nedan hämtat ur bokens efterord av Johan Wrede (finlandssvensk litteraturhistoriker), sidan 199:

  "Martinsons oro över att människan försvurit sig åt massförstörelsen reflekteras också i Aniaras dom över människans teknologiska och politiska hybris. Men eposet stannar inte vid denna ödesfråga. Martinson vill också visa att vi alltid, därtill drivna av vårt intellekt på gott och ont måste bära en världsbild och en livssyn med oss. Likgiltighet här är ett brott mot livet. Aniara är ingenting mindre än ett försök till en universalvision.
   Läsaren märker det kanske inte genast. På ytan ter sig verket som en spännande science-fictionberättelse på vers, en slukarbok för pojkar, full av äventyrliga och hisnande visioner, krig, spännande teknik, bestialiskt våld, demoniskt förtryck och begärligt sköna kvinnor. Paradoxalt nog glittrar – mot fonden av det nattsvarta undergångshotet – diktarens bildfantasi och berättarglädje som ett färgrikt fyrverkeri."

Det där att en berättelse hörande till genren science fiction skulle handla om "en slukarbok för pojkar, full av äventyrliga och hisnande visioner, krig, spännande teknik, bestialiskt våld, demoniskt förtryck och begärligt sköna kvinnor"... tycker ni att det stämmer? Som litteraturhistoriker lär han förstås anses veta mer än mig om saken, men bara den beskrivningen kan tyckas inskränkt och antyder på ett nedlåtande sätt att det bara skulle handla om någon slags skräplitteratur för unga gossar. Finns den föreställningen fortfarande, den som Wrede beskrev på det sättet (i förordet till denna utgåva från 1997 av Aniara)? Den fördomen vill jag i sådana fall krossa! Science fiction finns för alla åldrar, den är inte genderbestämd ("för pojkar"), och den befolkas definitivt av både sköna och osköna karaktärer ("begärligt sköna kvinnor" finns det inte mer av i science fiction än i andra skönlitterära genrer), oavsett om de är biologiska eller teknologiska, han eller hon. För er som nu trodde något annat. Visst har det säkert förekommit en hel del "skräp" (med eller utan underhållningsvärde) även inom sf, men sådant finns ju inom alla genrer, är inte specifikt för just science fiction.

I citatet ovan nämns även att: "Likgiltighet här är ett brott mot livet.". Det skriver jag under på! Framtidsvisioner och tänkta utfall (som ju science fiction-litteraturen utforskar) fyller en viktig funktion, bidrar till att göra oss mer medvetna om och mindre likgiltiga inför samhällsutvecklingen och framtiden, utan skygglappar. Tror det leder till vidare faktasökning, mer kritisk nyhetsbevakning och engagemang, något som gör att vi sen inte står där lätt yrvaket överrumplade, såsom de paralyserat handlingsförlamade politikerna, och förtvivlat utbrister: "Vi såg det inte komma!"😊

Intresset för framtiden har väl varit stort i alla tider, men möjligen har det aldrig varit större än vad det varit under de senaste åren, så jag tror verkligen på den här genren, och att alltfler dessutom kommer att omvärdera sina förutfattade meningar om den. Det här att superhjältefilmerna ibland förknippas med sci-fi, kan det vara en delorsak till att genren här i Sverige tycks vara så svår att släppa in i det finkulturella rummet (något som säkert även bidrar till att de större bokförlagen inte gärna ger ut den här sortens böcker)?

Med detta i tanken avslutas Bokhyllans science fiction-tema för denna gång. Hoppas ni hittat något användbart!


torsdag 23 januari 2020

Helgfrågan v. 4

Varje torsdag inför kommande veckoslut arrangerar bokbloggen Mias bokhörna Helgfrågan. Såhär lyder veckans fråga (denna vecka är det Evelina som står för Helgfrågan, förutom Bonusfrågan):

"Många böcker blir idag filmatiserade, vilka böcker skulle du önska blev film/tv-serie? Bonusfråga: Några böcker blir film 2020, är det någon du tänkt se?"

Boken jag kommer att tänka på är Fermis filter - en anledning att finnas av Alfred Ruth. Spännande
sci fi-thriller med en realistisk framtidsvision. Klart jag önskar att den kunde bli film, även om just det inte är så värst realistiskt, men ändå, önska går ju. Fermis Filter är en planerad trilogi, så då finns sen anledning att följa upp den första filmen också. Uppföljaren som bok finns förstås inte än... men är efterlängtad.

Bonussvar:

Se och se, brukar inte se filmer samma år de har premiär utan flera år senare, i bästa fall, om de är tillgängliga (Netflix är inget vi har, bara svt och tv4 via antenn, fiber lär nog dröja, finns dock viktigare saker här i livet). Men om så vore fallet, där någonstans i framtiden, kan man ju kanske tänka sig;

Brave New World, såklart en filmatisering baserad på Aldus Huxleys dystopiska roman. Något datum är inte satt och det finns heller ingen trailer, det finns det däremot för;

Dracula, efter Bram Stokers klassiska roman.


 Ja, varför inte?!

Kanske;

Rebecca, efter romanen av Daphne du Maurier. Filmen har ännu inget premiärdatum.

Mer än så vet jag faktiskt inte. Hoppas såklart på massor av science fiction, dystopier och katastroffilmer. Amerikanarna är såklart bäst på det.


Fler svar finns här


"Aniara : en revy om människan i tid och rum" av Harry Martinson

Aniara : en revy om människan i tid och rum av Harry Martinson. Albert Bonniers Förlag. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789100104863 (pocket)

"Vi tror att det räcker med att överlämna åt politikerna att klara en del praktiska samlevnadsdetaljer. Men vi måste alla känna vår meddelaktighet i världssituationen. Vi måste uppleva vårt medlemskap i kosmos och vår medansvarighet när förstörelsen släpps lös.
Harry Martinson, 1957

Aniara, Harry Martinsons stora rymdepos, är på en gång en förtvivlans varning i kärnvapnens och de ekologiska hotens tid och det kanske fulltonigaste uttrycket för Martinsons livslånga projekt att visa oss människans försök att se sig själv och sin roll i skapelsen.

Aniara publicerades första gången 1956 och fick ett storartat mottagande. Men kanske är det först idag som rymdeposet fullt ut framstår som ett av vår tids konstnärligt och intellektuellt mest utmanande verk."

Ja, jag vet att Aniara jämförs med de största livsfilosofiska och visionära diktverken som finns i västerländsk kultur; och såklart, jag inser att detta verk säkert på ett viktigt sätt belyser "människans oförnuftiga maktutövning över livet på jorden" som en slags varning (brukar ju i normala fall uppskatta den sortens texter, i ett engagerande syfte); och javisst, jag är även fullt på det klara med att eposet var en stor anledning till att författaren fick nobelpriset i litteratur 1974... men det hjälps inte!

Det är högtravande, hopplöst ålderdomligt, omständligt och tillkrånglat. Alldeles för mycket tungsint domedagsprofetia, gravallvarligt utan minsta lilla hopp om livet. Sådär gammaldags klassiskt svenskt när det är som allra mest finkulturellt tråkigast (typ bergmanska melankolin). Total uppgivenhet och dekadens på väg mot undergången.
Men okej, nu har jag läst igenom den med nöd och näppe. Bortkastad tid, gav mig inget förutom djupa andetag och tunga uttråkade suckar, men nyfikenheten blev ju förstås stillad.

Filmatiseringen (som nyligen tagit hem fyra guldbaggar) är jag glad att slippa se. Men här kommer en trailer för dig som är intresserad av filmen:


Jag tänker såhär: Vill man skrämma bort någon ung människa från science fiction-litteratur ska man sätta Aniara i händerna på denne och säga att verket hör till just den genren, då är det nog högst sannolikt att det blir bestående men, d.v.s. negativa förutfattade meningar.

Så nej, för min del fattar jag inte storheten med Aniara, i motsats till majoriteten som verkar tycka detta är fantastiskt. Så mina ord går troligtvis inte att lita på i det här fallet, poesi på det här sättet är alltså inget för mig.

Betyg: 1/5


onsdag 22 januari 2020

Vetsagan då och nu



Mycket klokt (och mindre klokt) har förstås skrivits om genren science fiction. Vill uppmärksamma tre av dessa nätpublicerade texter (förhoppningsvis kloka) som jag själv tagit del av. Citaten nedan är endast utdrag från texterna, läs hela genom att klicka på länkade rubriker:


https://www.svd.se/ar-science-fiction-rumsren av Tord Hall. Essä i SvD, publicerad första gången den 26 februari 1975.
"De flesta professionella litteraturforskarna har länge ansett att science fiction inte är riktigt rumsren. Men i t. ex. USA är genren nu erkänd, och det är på tiden att samma sak sker också i Sverige. Ty vetsagan ger inte bara en stunds underhållning. Den behandlar i sina bästa former också problem som är vitala för oss alla. Detta gäller både dagens situation, och – i högre grad – en hotfull framtid som kanske inte är så avlägsen som vi tror i stunder av optimism."

http://humtank.se/science-fiction-som-framtidsoffentlighet/ av Michael Godhe. Blogginlägg publicerad den 19 mars 2019 på Humtank (tankesmedja för forskning och utbildning inom humaniora)
"Tolkningsmöjligheterna är många och kanske är det också här science fiction ’arbetar’ som bäst – som en del av ett slags framtidsoffentlighet som möjliggör diskussion om komplexa frågor kring relationen människa/samhälle/teknik/vetenskap, snarare än som en genre som gör anspråk på att beskriva teknik och vetenskap på ett korrekt sätt. Här kan man prata om science fiction som suggestiva (evocative) berättelser som kan fånga vår uppmärksamhet och väcka intresse för och engagemang i samtidens (och framtidens) viktiga frågor – exempelvis klimatkrisen. På så vis överbryggar sf-genren klyftan mellan forskning och allmänhet, och bidrar till ett publikt engagemang i frågor som rör teknik, vetenskap och samhälle i samtiden och framtiden"

https://www.uu.se/nyheter-press/nyheter/artikel/?id=3738&typ=artikel. Uppsala universitet, artikel publicerad den 9 oktober 2014
"Trots att Aniara är ett skolboksexempel på science fiction har det inte alltid varit rumsrent att kalla boken just det. Det var inte fint med science fiction och fin litteratur kunde följaktligen inte vara science fiction."

Anmärkningsvärt är väl att filmen Aniara, vilken tidigare benämnts som drama, nu senast efter att ha blivit Guldbaggegalans stora vinnare av fyra Guldbaggar benämns som "scifi-äventyret" Aniara på https://www.svt.se/kultur/ovantad-succe-for-rymdangestdrama. Det tar sig! Vågar man hoppas på att science fiction släpps in i finrummet nu, även här i Sverige?


Böcker om själva genren i sig kan förstås också vara användbart att lista. Inte läst någon av dessa nedanstående, men kan ju vara bra att ha noterade iaf:


Drömmar om evigheten: science fictions historia (1974) av John-Henri Holmberg

Utopia - dystopia nedslag i framtidens politiska historia (1977) av Sam J. Lundwall

En bok om science fiction, fantastik, futurism, robotar, monster, vampyrer, utopier, dystopier och annat märkvärdigt och oväntat och osannolikt (1993) av Sam J. Lundwall

Bibliografi över science fiction och fantasy 1741-1996 (1997) av Sam J. Lundwall


Ja... det blev ju väldans massa Sam J. Lundwall där, och inte direkt nya böcker heller (hittade faktiskt inga!), men ändå, en lista.


Läste dessutom ett träffande blogginlägg (från 2011 visserligen, men känns fortfarande rätt så giltigt) som tar upp det här med science fiction inom bokbloggosfären. För visst är det ändå ganska konstigt, att det är lite såsom bokbloggen Bokstävlarna menar i texten https://bokstavlarna.wordpress.com/2011/07/21/bokbloggosfaren-och-sci-fi-hatet/, även om jag själv tycker att just 'hat' är ett för starkt ord i sammanhanget... 'svalt intresse' eller 'lätt nedlåtenhet', är nog mer lämpligt.

När jag publicerar blogginlägg där rubriken innehåller 'science fiction', eller då en recension handlar om en sådan bok – undantag vissa klassiker, som t.ex. Orwells 1984 och Huxleys Du sköna nya värld – är det i relation till annat avsevärt låg trafik på just dessa inlägg. Intresset för genren verkar i allmänhet rätt låg, och jag har alltid undrat varför? Förstås vill jag därför gräva i den frågan för att finna svar.


1984 får mig idag att tänka på den ökade användningen av övervakningskameror och drönare för att förhindra brott, men som i värsta fall – med ett mindre önskvärt statsstyre vi inte vet om vi har framför oss – kan användas på annat sätt. Kameraövervakning i bostadstrapphus, på arbetsplatsen... var kommer gränsen att dras?


Om du själv upptäckt att den här genren kan fylla en funktion för oss, genom att t.ex. väcka engagemang för samtida och framtida viktiga frågor, hur kan man då ge den ökad "status", vad tycker du? Fundera på saken!


tisdag 21 januari 2020

Från havsdjup till himlahöjd

Fick en kvällstidning till skänks (man tackar!) och lånade en laddning böcker på biblioteket, vilket numera innebär att det blev läge för ett paus-inlägg här i bokhyllan.


Bara science fiction (om man nu får kalla även Aniara det?) bokledes:

Aniara (1956), Harry Martinson. Ett epos med 103 sånger/dikter som lär ha bidragit till att författaren tilldelades Nobelpriset i litteratur 1974. Hade det inte varit för Teodor Werelius science fiction-poesi Noll plus noll, hade jag nog inte vågat mig på Aniara, men nu gör jag det!

Luftens herre (1886), Jules Verne. För visst, En världsomsegling under havet gav sannerligen mersmak, blev alldeles för tomt när den var utläst! Så, alltså; från havsdjup till himlahöjd. Luftens herre lär vara en av Vernes mindre kända framtidsvisioner, men tydligen skall den vara en av de mest fascinerande. Låter väl toppen!

Mannen i det höga slottet (1962), Philip K Dick. En "om inte om hade varit"-historia. Den för mig allra sista olästa bok av författaren som fanns tillgänglig på biblioteket. Kan nog komma att känna lite tomt där med sen. För med böcker av författare man läst mycket av blir det ju på det viset att man både uppskattar själva sättet böckerna är skrivna och upplever att de ämnen som tas upp är intressanta, därför återkommer man ju, inte sant?


Brukar för det mesta uppskatta texter skrivna av Viktor Barth-Kron i Expressen, så även idag, och detta utdrag kan jag inte låta bli att citera, för precis så är det ju!:

"Vänsterpartiet, som annars kallar den övriga oppositionen "blåbrun", kan samarbeta med Moderaterna och indirekt SD om välfärden. Den rödgröna regeringen som behövde Vänsterpartiets stöd för att alls kunna tillträda, kan däremot inte prata med Vänsterpartiet om saken - eftersom Liberalerna och Centern satt stor prestige i att V inte ska ha något inflytande.
Verkligheten pågår dock oförtrutet."

Men hörrni! Missa nu inte den amerikanska dokumentären "Vikingarnas försvunna armé" på svt2 kl. 18.30 (oj, redan om en kvart när detta skrivs!), kan nog vara intressant. Tror jag.


Det var allt för idag. Hejsan!


måndag 20 januari 2020

En lista science fiction/dystopi/spekulativ fiktion (noveller) 2000-2019


Årtal inom parentes = publiceringsår för den den novellsamling/antologi eller singelnovell varur jag själv läste novellen första gången. Uppenbarligen höll sig sådana årtal för den här sortens lästa noveller före 2010, därför har jag inga förslag att komma med före detta decennium.



00-talet:

(Kom gärna med förslag!)



10-talet:

Törst (2010) – Hans Olsson. Dystopisk novell med föreställningar om katastrofbeteenden och masspanik, då allt vatten plötsligt är förgiftat över en natt och det blir kaos.

Kretsloppets vedermödor och Författardrömmar (2013) – Patrik Centerwall. Kretsloppets vedermödor: En science fiction-novell med udd, där den statliga "Reinkarnationsmyndigheten" skall privatiseras. "Det var bråda dagar på reinkarnationsmyndigheten. Så fort affären blev offentlig strömmade medborgarna in, oroliga över hur deras framtid skulle förvaltas.". Författardrömmar: Framtidsscenario som utspelar sig i samma värld som novellen Lektören.

Vägen till stjärnorna (2014) – Oskar Källner. Postapokalyps. En Metro 2033-version i novellform, som utspelar sig i Stockholms tunnelbanesystem.
Marina och Den blödande flickan (2014) – KG Johansson. Marina: Ett dystopiskt och väldigt översvämmat framtidsscenario. Den blödande flickan: En fjärran framtid där mänskligheten går under och AI tar vid.

Pancasila (2015) – Oskar Källner. Science fiction. Ett försök till mänsklig kolonisation på en planet med ett nätverkande ekosystem.


Kulturkontrollanterna och Andersson (2016) – Patrik Centerwall. Kulturkontrollanterna: Dystopi. Medborgarna skall kontrolleras så de följer traditionella regler, annars blir det dryga bötesbelopp som får många att bli helt ruinerade. Andersson:  Efter ett stort krig har guden (+ så gott som alla änglar) och dennes motsvarighet eliminerats, människorna är dock ovetande om detta faktum och tillber fortfarande sin gud. Men kanske finns en överlevande ängel kvar, ryktet går om att en människa vid namn Andersson vet besked!
Emma 2.0 (2016) – Anita Mederyd. Framtiden med nanomedicin, science fiction-skräck. Robotarméer i våra kärlsystem, nanorobotar i inplantat. Igår science fiction, imorgon verklighet?


Vid världens ände och En sista kyss farväl (2017) – Oskar Källner. Vid världens ände: Konstnären och den tjänande androiden i väntan på undergången (självreplikerande nanobots som löper amok), gå under eller fly? En sista kyss farväl: Kolonisering på en annan planet och en brusten relation som vill leva vidare, trots skilda världar.


Den andres val (2018) – Christian Gripenvik. Mentala hjälpprocessorer, titanskelett och evig ungdom lockar inte Yang. I en värld där nästan alla får implantat är han och familjen helt mänskliga, framlever därmed sina liv som andra klassens medborgare. P.g.a detta val misshandlas Yangs son i skolan och Yang försöker få myndigheterna att agera, vilket får katastrofala följder.
Attentat mot Kreomen (2018) – Eva Holmquist. Science fiction-novell med främmande kulturer, politiska intriger och ett "det låsta rummets mysterium".
2063 och Nollad (2018) – Johanna Juneke. 2063: AI har tagit över, styr över transport och produktion, några år innan mänskligheten avvecklas. Nollad: Ett helt digitaliserat samhälle för en effektivare och säkrare vardag, ingen tycks ha haft några invändningar emot denna utveckling, allt blev ju enklare. De medborgare som blivit "nollade" (ställts utanför av de styrande) låter man befolkningen tro är brottslingar eller på något annat vis vara "farliga" (värdelösa?) för samhället.


Mama Sema och Järn-Hans (2019) – Oskar Källner. Mama Sema: I en fjärran framtid har mäktiga artificiella intelligenser fått inflytande över människorna, som med tvivel och hopp står och väger inför ett kommande kaos. I centrum för handlingen står den gamla kvinnan Mama Sema, utvald som gudarnas orakel. Järn-Hans: Verklighetsflykt i en söndrad och empatilös värld. Fusion mellan dyster framtidsvision och gammal saga. Den deprimerande skröpliga verkligheten vsv den "livsuppehållande" fantasivärlden.
På andra sidan processen och Nutidens process (2019) – Johanna Juneke. Visserligen hör båda novellerna till det samtida, t.o.m. nutida realism, en slags dystopisk verklighet som pågått länge och som bara tillåts fortsätta. Tror knappast det kommer att bli bättre för de drabbade nu när AI kommer in i bilden denna vår 2020 (något säkert de flesta inte har vetskap om, och kanske är det tänkt att så skall vara).
Kallt I och Kallt II (2019) – Johanna Juneke. Cyberangrepp, och på andra sidan ett snabbt sönderfallande samhälle. Två noveller som kanske ger prepping-rörelsen en skjuts.
Lektören (2019) – Patrik Centerwall. Framtidsvision med viktigt budskap. Likriktning leder till utarmning. Står vårt hopp till "kulturtanter" som novellens Helga?☺


Revolver (2019) – Emanuel Blume. Malmö, 1966-2048. "Det hon mindes var presenten. Det platta paketet, vackert inslaget i brunt papper med blå blommor."
Utmärkt grymhet (2019) – Roger von Bonsdorff. En dystopisk novell (i form av artikel i fiktiv dagstidning) med udd à la Atwood. Journalisten undersöker på plats den senaste trenden med nya märkningar som t.ex. garanterar att produkterna tillverkats oetiskt och miljöförstörande. "Roger von Bonsdorff tar tempen på den nya konsumtionstrenden, där negativ miljöpåverkan och lidande garanteras av de nya varumärkningarna."
Ur askan i eden – Dan T. Sehlberg. "Även i Eden behövde man tänka ibland. Saker behövde få sjunka in. Det var därför Filmon hade sökt sig till sin nya tänkarbänk."
Terroristerna (2019) – KG Johansson. På övre Öresundsbron har ett nytt samhälle byggts upp av en samling överlevare, i en framtid präglad av klimatförändringar och höjda havsnivåer. "Framför henne låg vattnet som hade kallats Danmark. När hon vände sig om såg hon sin egen värld, en smal strimma betong under två höga torn."
Under Malmö (2019) – Sofia Albertsson. "När hon lade minnespodden i avläsningsgropen ljöd det välbekanta klingandet och kulan gav ifrån sig ett ljusblått sken. Holoskärmen visade en rad filer med olika datum, alla från förra året. En fil var namnlös, Olivia klickade på den."
Syskonkärlek – Jenny Green. "Vårstormarna kom till Malmö och vindarna piskade upp vattnet så det stänkte över vädervallarna."
Kommendantbron (2019) – Camilla Olsson. Framtida Sverige där ett statligt program försöker få medborgarna till inkubering i dvala på obestämd tid, som en slags humanitär åtgärd. "Du har angett Kommendantbron som platsen för dina drömmar", säger kvinnan på andra sidan bordet. "Det är ett ovanligt val av plats. Vill du vara snäll och motivera ditt val."
Singularis (2019) – Björn Ahlström. "Tänk dig en väv, nästan som en matta, men av elektroder istället för tråd, som placeras transkraniellt mellan hjärnhinnan och den grå massan. Tusentals kontaktytor på cerebrums samtliga lober, alla uppkopplade på samma gång."
Anteckningar från en kub (2019) – Teodor Werelius. En framtid där människan med hjälp av AI skapat sig en egen gud, vilket ställt till problem som bara kan rättas till av en enda person, genom en resa 40 år bakåt i tiden, till år 2018. ..."Hela principen med det kollektiva medvetandet byggde på distribuerad processorkraft. Däri låg förstås framgången, men också dess baksida."
Har du alltså fler förslag på svenska eller svensköversatta noveller inom området science fiction / dystopier / spekulativ fiktion (eller sådan typ av samtids- eller framtidsskildring som gränsar dit, genrer och undergenrer går ju ofta in i varandra), så kan jag lägga till i listan.

Och vet ni vad? Bokbloggerskan tyckte science fiction-temat kunde få fortsätta även denna vecka.❤


söndag 19 januari 2020

En smakebit på søndag: Silvervägen

Den här veckan är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Lelle letar efter sin försvunna dotter i ödehus längst Silvervägen. Började så smått i veckan att läsa denna spänningsroman av Stina Jackson. Smakbiten kommer från sidan 35-36:



  "Han var tacksam för nattljuset när han gick över trösklar och hukade sig förbi dörrar som hängde osäkert på sönderrostade gångjärn. Vankade över gamla jämrande golv som fläckats av fukt och tid. Lät blicken glida över slitna kökssoffor, vedspisar och lampskärmar omsorgsfullt omlindade av spindelväv och damm. Några gårdar ekade tomma medan andra tycktes ha övergetts i hast, med skört porslin på hyllorna och inramade broderier som förkunnade diverse klokheter:
   Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.
   Glöm ej att litet gör förnöjd, då mycket ofta stör vår fröjd!
   Lyckans sol i stugan tittar in, om glädjen råder i ditt sinn.
   Inte konstigt att de gett sig av när de fyllt väggarna med dessa spefulla nyttigheter. Han tänkte på de äppelkindade kvinnor som suttit vid fotogenet om vinternätterna med nål och tråd för händerna. Undrade om de enkla rimmen hade känts trösterika i deras karga tillvaro. Om det var honom det var fel på som fann dem försmädliga."



Det har ju skrivits en del i nyhetsmedia de senaste åren om övergivna trädgårdar, hus och hela kvarter som förvandlats till spökstäder i landets avfolkningsbygder, och att de ökat i antal. Har ni besökt den sortens plats någon gång? Det behöver heller inte vara i avfolkningsbygder, sådana övergivna ställen finns ju faktiskt lite varstans i skogarna (om man tänker på boplatser som lämnats för ännu längre sedan), ibland handlar det förstås bara om t.ex. förvildade bärbuskar, överväxta rester efter gamla torp och nedfallna jordkällarhål. Men, det finns en viss själ kvar på sådana ställen, en speciell känsla... eller så är det bara i min livliga fantasi som gör att jag inbillar mig det.

Bör kanske nämna något om boken också! Silvervägen är utsedd till Årets bästa svenska kriminalroman 2018. Men det visste ni väl redan?
Det lär då alltså vara riksväg 95 (går mellan Skellefteå och norska gränsen) som tydligen kallas "Silvervägen". Visste i varje fall inte jag.😊

Silvervägen


Andras smakbitar finns här


fredag 17 januari 2020

En lista science fiction/dystopi/spekulativ fiktion (romaner) 2000-2019


Årtal inom parentes = publicerades första gången (på originalspråk). Hoppas årtalen stämmer - kan inte helt garantera - rätta mig gärna om någon felaktighet upptäcks. För bokserier/trilogier nämns bara första delen (uppföljaren utifall första delen givits ut tidigare än 00-talet).



00-talet:

Oryx och Crake (2003) av Margaret Atwood. Science fiction, dystopi. Första delen i trilogi.

Metro 2033 - den sista tillflykten (2005) av Dmitrij Gluchovskij. Postapokalyptisk fiktion. Första delen i trilogi.


Vägen (2006) av Cormac McCarthy. Postapokalyptisk fiktion, tragedi.

Maze runner - i dödens labyrint (2009) av James Dashner. Dystopi, science fiction. Första delen i bokserie.
Alba (2009) av Kristina Hård. Science fiction.



10-talet:

Googolplex (2010) av KG Johansson. Science fiction.

Ensam på Mars (2011) av Andy Weir. Science fiction.

Minnet av vatten (2012) av Emmi Itäranta. Dystopi, science fiction.

Det som inte växer är döende (2013) av Jesper Weithz. Thriller, samtids- och framtidsroman (åt dystopi-hållet).
Samvetsmakaren (2013) av KG Johansson. Science fiction. Första delen i trilogi.


Stjärnklart (2014) av Lars Wilderäng. Dystopi, science fiction, thriller. Första delen i trilogi.
Avgrund (2014) av Jeff VanderMeer. Science fiction, spekulativ fiktion, skräck. Första delen i trilogi.
Africka (2014) av KG Johansson. Science fiction. Första delen i trilogi.
Flickan med gåvorna (2014) av M.R. Carey. Science fiction. Finns även en efterföljande prequel: Pojken på bron.


Binas historia (2015) av Maja Lunde. Typisk cli-fi (climate fiction) kan jag tycka, spekulativ fiktion/dystopi. Första av fyra romaner på temat klimatförändringar.
Biotika (2015) av KG Johansson. Science fiction, dystopi (gränsar till postapokalyptisk fiktion), skräck.
Tredje principen (2015) av Anna Jakobsson Lund. Dystopi. Första delen i trilogi.


Nomadplaneten (2016) av Emanuel Blume. Science fiction.
Uppvaknandet (2016) av A R Yngve. Science fiction. Första delen i bokserie.

Första hösten: Blå gryning (2017) av E P Uggla. Science fiction. Finns en uppföljare: Första hösten: Röd skymning.
Swedavien (2017) av Johanna Juneke. Dystopi, science fiction, thriller. Första delen i trilogi.


Fermis filter - en anledning att finnas (2018) av Alfred Ruth. Science fiction, thriller. Första delen i trilogi.
Allting växer (2018) av Lyra Koli. Enligt mig science fiction och cli-fi, men kanske de flesta vill kalla det samtids- och framtidsroman, möjligen dystopi eller spekulativ fiktion... avgör själv.
Beatrice (2018) av KG Johansson. Science fiction. Första delen i trilogi. Denna trilogi är prequel till trilogin Samvetsmakaren.
Stockholmspesten (2018) av Sofia Albertsson. Thriller, egentligen tillhörande skräckgenren (enligt mig även en typ av dystopisk samtids-/framtidsroman).
Museion (2018) av Hans Olsson. Science fiction.
Luna Olympia (2018) av Ulrika Fjellborg. Science fiction.

Kolonin (2019) av Johan Jägnert. Science fiction.
Gileads döttrar (2019) av Margaret Atwood. Dystopi, spekulativ fiktion. Uppföljare till Tjänarinnans berättelse från 1985.




Har du fler förslag på svenska eller svensköversatta romaner inom området science fiction / dystopier / spekulativ fiktion (eller sådan typ av samtids- eller framtidsskildringar som gränsar dit, genrer och undergenrer går ju ofta in i varandra), så kan jag lägga till i listan. En liknande lista för noveller kommer senare. Antologier/novellsamlingar är ofta uppblandade med mer renodlad fantasy eller skräck, därför platsar dessa i sin helhet inte på listorna såsom jag tänkt dem. Fortsättning följer.