torsdag 30 april 2020

Helgfrågan: Årets bok och min egen nominering

Varje torsdag inför veckoslutet arrangerar Mias bokhörna Helgfrågan. Frågan är:

"Årets bok presenterades i veckan. Vilken bok känner du dig mest sugen på att läsa av de nominerade? Bonusfråga: Var det någon bok de missade nominera enligt dig?"

Ok, nu har jag kollat upp de som verkat mest intressanta, men nej, tycks inte vara något för mig. Så känner faktiskt ingen lust att läsa någon av titlarna. Vad är det som avgör vilka böcker som nomineras till den där utmärkelsen, någon som vet? Men, bortsett från vad det nu kan vara som avgör vilken typ av böcker som väljs ut, om jag själv skulle få välja fritt, ja då skulle det definitivt bli Gileads döttrar (Testaments) av Margaret Atwood. Såklart skall den inte bara nomineras, den skall även utses som överlägsen vinnare! Atwood har fått klar stjärnstatus för mig, såväl som för många många andra. Så har ni inte stiftat närmare bekantskap med Gileads Hustrur, Tanter, Martor, Tjänarinnor och Pärlflickor, gör det!


Andras svar hittas här


Dagens bokpost: Varning: Framtid (extra allt)


Varning: Framtid (extra allt)
KG Johansson


Så, idag kom den, boken jag väntat på. Samlingen innehåller fjorton noveller och ett... libretto till en opera. Jamen, det var väl lite annorlunda. Mindre annorlunda är väl dock att de flesta noveller skall höra till science fiction-genren, alltså förutom då operalibrettot, en del fantasy, skräck och krim. Något för alla kanske? Vi får se, väldigt naturligt hursomhelst att sådant hörande till science fiction förr eller senare hamnar här på bloggen Bokhyllan. På det viset har det blivit, och intresset för genren tycks bara öka. Flera av texterna skall ha publicerats tidigare (inte alla). Kort presentation för Varning: Framtid (extra allt):

"2010 gav LL-förlaget ut en liten bok i serien ”En lätt pocket”, novellsamlingen Varning: Framtid av KG Johansson. Den boken innehöll bara två noveller, ”CoBra” och ”De Lysande”. Den är nu utgången men återuppstår här i en betydligt fylligare version som förutom de två nämnda innehåller ytterligare ett antal science fiction-noveller, ett par deckarhistorier och fantasyberättelser, till och med ett operalibretto. Många av novellerna har placerat sig i olika tävlingar men andra är tidigare opublicerade. ”Bortom gränsen” kom att bli första kapitlet i romanen Beatrice, medan librettot Michelle hittills inte har komponerats; ”Bibliotekarien” är Lovecrafts mardrömmar på en stillsam svensk arbetsplats i dag, ”Membranen i mittens historia” är en historia som H.G. Wells glömde att skriva, medan ”Zap” är en genre i sig själv. Alla texter kommenteras kort av författaren."


ISBN: 978-91-7819-693-7


Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!


Läst april



  1. Bortförda, Oskar Källner och Karl Johnsson. Rec.ex.
  2. Järnrosen, Oskar Källner och Karl Johnsson. Rec.ex.
  3. Flykten från Nordkorea, Masaji Ishikawa. Bibliotekslån.
  4. Doktor Moreaus ö, H.G. Wells. Bibliotekslån
  5. Maskin-ön, Jules Verne. Bibliotekslån.
  6. Från jorden till månen del 1, Jules Verne. Bibliotekslån.
  7. Från jorden till månen del 2, Jules Verne. Bibliotekslån.


Även läst:

Det här är inte propaganda, Peter Pomerantsev




tisdag 28 april 2020

Tisdagstrion: Eld

Tisdagstrion arrangeras varje tisdag av bokbloggen Ugglan & Boken.

Eld var temat:




Eldfödd, Stephen King
Andy och Vicky träffas då de deltar som försökspersoner i ett kemiskt experiment arrangerat att ett statligt institut. Ett år senare får de dottern Charlie, som vid ett års ålder visar sig vara pyrokinetiker, d.v.s. kan med bara viljan få saker att brinna. Föräldrarna lär henne att kontrollera detta, men det statliga institutet vill lägga beslag på den nu åttaåriga flickan för att utveckla förmågan till ett hemligt förgörelsevapen. Agenter skickas ut för att hämta henne, Charlie och hennes far jagas från New York till Vermonts skogar. Vad agenterna inte räknar med är att Charlie har sin vilande förmåga intakt, och att hon åter ser till att börja använda den. Filmatiserad - Firestarter (1984) - trailer nedan.

Fahrenheit 451, Ray Bradbury
I den här framtida världen är böcker förbjudna, staten har fullständig kontroll över människornas liv och tankar. Brandmännens uppgift är att anlägga bränder i hem med förbjudna statsfientliga böcker.

Brandvakten, Sven Olov Karlsson
Augustprisnominerad till Årets svenska fackbok 2017. Handlar om den stora skogsbranden sommaren 2014, Sveriges största brand på hundratals år. Sven Olov Karlsson, som även själv drabbades, försökte efteråt forska kring om något mer förutom hetta och vind varit orsak till katastrofen. Faktorer som lyfts är ekonomiska nedskärningar, globala klimatförändringar samt människans genom tiderna eldande och skövlande.




Andras eldiga trion hittas här


måndag 27 april 2020

Utmaning Authors & Characters: Martin


Lyrans Noblesser har en klurig måndagsutmaning kallad Authors & Characters. Uppgiften är att berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Improvisation kring olika versioner o.s.v. är tillåtna.


Författare: Martin Moore, brittisk medieforskare och författare till Hackad demokrati. Vill man läsa hur demokratin blivit hackad specifikt i Sverige bör man nog dessutom läsa Sverigevänner – ett reportage om det svenska nätkriget av Jonathan Lundberg. Bara ett extra tips sådär, fördjupade insikter behövs ju alltid.

Karaktär: Rebellen Martinius är en karaktär i Swedavien av Johanna Juneke. Swedavien har ersatt Sverige i en dystopisk framtid. Människornas liv styrs ständigt uppkopplade och kontrollerade via en integrerad elektronisk verklighet efter "Revolution E". Tio år har gått sedan denna revolution som när den verkställdes kallades vara en samhällsförbättring. Bakom genomförandet står tjugo företagsledare vilka styr och övervakar det digitaliserade landets innevånare som marionetter. Inledningsvis menades att inget politiskt krävdes, medborgarna skulle själva styra framtiden via sina elektroniska identiteter, sina singularum. De hjärntvättade människorna blir oförmögna att inse sanningen, genom att de inte längre varken kan se eller leva i den fysiska verkligheten, förbi de s.k. omniapplikationerna. Förutom ett fåtal. En grupp rebeller kallad analoga motståndsrörelsen valde från början att stå utanför Swedavien genom att fly ned i gångarna under Kymlinge tunnelbanestation. Gruppen planerar en tidsbestämd "nedsläckning" som skall stoppa den dolda styrande makteliten och därmed låta befolkningen återta kontakten med den fysiska verkligheten. I den här världen finns Liona som är med om en olycka och räddas till rebellernas tillflyktsort av Martinius.


Fler namnförslag finner du här!



lördag 25 april 2020

"Från jorden till månen" (del 1 och 2) av Jules Verne

Från jorden till månen (del 1 och 2) av Jules Verne. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). Finns även i nyutgåva (Mimer bokförlag, ISBN: 9789187593987).

"Det amerikanska inbördeskriget är över och i freden som följer känner sig medlemmarna i Baltimore Gun Club uttråkade. Tristessen upphör när klubbens djärve president Impey Barbicane föreslår att de ska bygga en kanon kraftig nog att skjuta en projektil till månen. Men företaget går från spännande till farligt när de får idén att bemanna farkosten - kommer passagerarna att nå sitt mål, eller flyga i bitar innan de ens lämnat atmosfären?

Här presenteras oförkortat de båda romanerna Från jorden till månen och Månen runt, i vilka äventyr och humor varvas med vetenskaplig fakta och teorier. Många av författarens förutsägelser - från bromsraketer till vattenlandningar - har idag blivit verklighet.

Jules Verne är en av världens mest översatta författare och har i över hundra år trollbundit läsare av alla åldrar. Han fick sitt stora genombrott 1864 med romanen Till jordens medelpunkt, och i och med utgivningen av Från jorden till månen 1865 hade han i princip på egen hand lagt grunden för science fiction-genren."

Från jorden till månen (De la terre à la lune) från 1865 ...

'From the Earth to the Moon' by Henri de Montaut 38
... och uppföljaren; Månen runt (Autour de la Lune) från 1870 ...

'Around the Moon' by Bayard and Neuville 32

... var - såsom jag läste den - uppdelad på två böcker, båda med samma titel (Från jorden till månen) och utgivna 1972. Mimer bokförlags snart årsgamla utgåva (se bokomslag bredvid citerad kort beskrivning ovan) tycks innehålla båda romanerna i ett häftat format. Kan inte se att den har originalillustrationer såsom i de gamla böcker jag själv läst, synd om de saknas, för helt klart förhöjer dessa läsupplevelsen. Andra delen var bäst, så läser ni den som jag i två delar, ge inte upp efter den första!

Del 1: En tid efter amerikanska inbördeskrigets upphörande lägger Gunklubbens ordförande Barbicane fram en idé inför sina uttråkade klubbmedlemmar, de ska låta konstruera en kanon för att skjuta iväg en projektil till månen! Efter bifall blir det ett stötande och blötande om hur stor kanonen och projektilen bör vara, vilka material och vilket krut som skall användas, varifrån projektilen må skjutas upp, och hur torde det hela finansieras? Trots en del tvivel blir projektet genomfört och på vägen dit dyker den franske äventyraren Michel Ardan upp, en våghalsig fransk äventyrare med planer på att bemanna projektilen. Efter att Barbicane kommit fram till en lösning på problemet, om hur de skall överleva uppskjutningens acceleration, går man med på Ardans planer. Ombord på projektilen blir förutom Ardan, ordförande Barbicane och klubbsekreterare JT Maston, samt ett par hundar (och några fjäderfän, men det vet vi inte än!). Där slutar första delen.

Del 2: En fem dagars resa till månen har tagit sin början för de tre månfararna i den på 1800-talsvis ombonade projektilen. En rad äventyrliga händelser sker, t.ex. så riskerar man krocka med en asteroid som fångats in av jorden tyngdkraft (blivit dess andra måne) och så får besättningen fnatt då de förgiftas av gaser (tänker naturligtvis på Doktor Ox här!). Istället för att - som planen var - landa på månen, går projektilen in i en bana runt den. Efter att ha uthärdat norra halvklotets extrema kyla och mörker återvänder de till södra halvklotets ljus och värme. De tre männen kan nu uppifrån sin farkost göra observationer av månytan, samt fantisera kring hur det skulle vara att bo där. Projektilen börjar avlägsna sig från månen vid den punkt där jorden och månens gravitationskraft blir likvärdiga, raketer som är tänkta att användas vid landning används nu istället för att få projektilen att falla tillbaka mot månen. Men raketerna avfyras för sent och projektilen faller istället mot jorden. Och hur går det här sen då? Ja, jag kan ju inte avslöja allt, har redan avslöjat för mycket!

Tidigare blogginlägg om boken finns här och  här.

Betyg: 3/5


"Maskin-ön" av Jules Verne

Maskin-ön av Jules Verne. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"Maskin-ön är en strålande Jules Verne-roman som aldrig tidigare utgivits i Sverige. Berättelsen om Standard Island, en gigantisk konstgjord ö med en stad, skogar, parker och spårvagnslinjer som färdas runt i Stilla havet med 10.000 invånare, är en av Jules Vernes bästa och mest fantasieggande romaner."

Denna svensköversatta utgåva (den enda?) från 1971 är troligtvis en mer förkortad version av originalet L'Île à hélice : Les Milliardaires ridicules (1895). Vad jag förstår så skall den första engelska översättningen från 1896 vara beskuren dussintalet sidor på grund av sådant som på något sätt kunde ha uppfattats vara obekväm social kritik vad gäller amerikaner och britter, vilket inte ansågs skulle gå hem hos förlagen.

Handling: En fransk stråkkvartett bestående av Sébastien Zorn, Frascolin, Yvernes och Pinchinat är på resa till en inbokad föreställning i San Diego. Genom en oväntad incident kommer de på avvägar och hamnar på Standard Island. Standard Island visar sig vara en konstgjord ö som konstruerats för att (medelst propellrar) i sakta mak färdas fram på en slags årlig turné till ett antal öar i södra Stilla havet. I ofattbar lyx och med hög elkonsumtion framlever invånarna sina liv, de är ruskigt förmögna och deras rikedomar mäts i miljoner (minst rika bland dessa öbor är ett kungapar som kommer att få kvartettens djupaste respekt och sympati). De fyra musikerna blir på denna säregna ö anlitade för ett antal konserter som underhållning inför dessa välsituerade invånare, vilka såklart gärna betalar multum för lite levande kultur. Stället tycks vara ett utopiskt och idylliskt paradis, men här finns en gryende schism, ön visar sig vara uppdelad i två läger, babord och styrbord. I den ena delen leds befolkningen av Jem Tankerdon, och i den andra av Nat Coverley, den enes son och den andres dotter bidrar med historiens Romeo och Julia-drama. När man börjar stöta på problem under resans gång kommer de missförhållanden som legat och pyrt upp till ytan, något som kommer att äventyra hela öns framtid.

Hade stort nöje av att läsa den här mycket underhållande berättelsen som mynnar ut i stor dramatik! Det är spännande, fantasifullt och humoristiskt med satirisk udd för sin tid. Kompletteras med ett generöst antal fina gamla originalillustrationer.

Maskin-ön hör till science fiction-genren med en lätt dystopisk touch mitt i det skapat låtsasutopiska. Vidhåller fortfarande att det skulle vara trevligt att få läsa Vernes samtliga böcker i dess oförkortade originalutförande, nyöversatta och gärna med välskrivna efterord av någon insatt person i nutid.

"Vad tjänade det till att vara miljardär när man står inför svält? De här krösusarna ägde miljoner, men om svälten kom skulle det inte dröja länge förrän en miljon dollar inte räckte för att köpa ett kilo kött eller en limpa."

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 4/5


"Doktor Moreaus ö" av H.G. Wells

Doktor Moreaus ö av H.G. Wells. Översättare: Roland Adlerberth. Förlag: Delta. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).



"På en ö i Söderhavet ägnar sig den hemlighetsfulle doktor Moreau åt djurförsök som är så ohyggliga att den vetenskapliga världen vägrar att ha med honom att göra. När engelsmannen Charles Edward Prendick i februari 1887 lider skeppsbrott och räddar sig i land på doktor Moreaus ö, blir det inledningen till en mardröm där alla roller är omkastade - där djuren uppträder som människor och människorna alltmer framstår som djur.

Doktor Moreaus ö är H.G. Wells kanske bästa roman, inte bara en klassisk skräckroman med ovanliga kvaliteér utan också en djupborrande analys av människans sanna jag."




Wells roman är från 1896, en tid då vivisektion och Darwins evolutionsteorier säkert diskuterades flitigt. Handlingen ställer på ett mardrömslikt vis etiska frågor kring hur människan helt kallsinnigt tar makt över liv, styr och manipulerar det i vetenskapligt syfte. Filosofiska teman rör moraliskt ansvar, inkräktande på naturen, mänsklig identitet, grymhet, smärta och lidande hos såväl människa som djur. Leva och låta dö.

Denna klassiska skräck- och science fiction-roman har givits ut i svensk översättning 1944 och 1976. Det är just den sistnämnda översättningen jag läst. Ganska förundrad över att en sådan här enastående roman inte givits ut på nytt senare än så.

Doktor Moreaus ö handlar alltså om Edward Prendick, en man som räddats efter ett skeppsbrott och vidare hamnar på en okänd ö där den galne forskaren doktor Moreau finns. Denne skapar märkliga hybrider mellan människa och djur medelst vivisektion.


Editorial cartoon depicting Charles Darwin as an ape (1871)


Liksom Wells Världarnas krig har även Doktor Moreaus ö filmatiserats ett flertal gånger.


Sidan 170-171:

"Däremot var apmannen något av ett irritationsmoment. Det faktum att han också hade fem fingrar på var hand ingav honom någon slags föreställning om att han var min like, och följaktligen försökte han ständigt och jämnt slå sig i slang med mig och pratade det mest fruktansvärda nonsens. Men samtidigt fanns det ett drag av honom som roade mig en hel del, hans fantastiska förmåga att prägla nya ord." [...]

"Det förefaller mig som om han hade något slags idé om att det bästa och finaste bruk man kunde göra av sin talförmåga var att tjattra fram ord som inte betydde någonting alls. Sådana ord kallade han "stortankar", till skillnad från de "småtankar" som gällde vardagens alla förnuftiga händelser och sysselsättningar. Var gång jag råkade säga något som han inte förstod prisade han i högstämda ordalag min replik, bad mig att upprepa den, lärde sig den utantill och rusade sedan iväg för att repetera den, med ett och annat ord felaktigt, för alla de mildare och vänligare bland djurfolket. Däremot hyste han enbart förakt för allt som var enkelt och begripligt. Det där draget hos honom fick mig att uppfinna en del mäkta egendomliga "stortankar" för hans speciella bruk. Så här efteråt framstår han för mig som den löjligaste varelse jag någonsin mött. För han hade på ett helt underbart sätt utvecklat och renodlat den speciella löjlighet som utmärker människan, utan att förlora ett enda jota av sin medfödda, naturliga aplöjlighet."


Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 5/5


torsdag 23 april 2020

Helgfrågan: Senaste nytt och något roligt?

Varje torsdag inför veckoslutet arrangerar Mias bokhörna Helgfrågan. Frågan är:

"Har du köpt eller fått någon/några nya böcker på sista tiden? Berätta något roligt."

Senaste var då recensionsexemplaren Bortförda och Järnrosen (Imperiets arvingar del 1 och 2) av Oskar Källner och illustratör Karl Johnsson. Science fiction-serie för läsålder 9-12 år. Ett riktigt spännande äventyr som fortsätter med en tredje uppföljande del i höst. Hela serien planeras omfatta tio böcker.

Denna eller nästa vecka kan jag dessutom se fram emot ännu ett rec.ex., närmare bestämt novellsamlingen:


Varning Framtid (extra allt)
KG Johansson

Genre? Tja, det verkar till största del handla om science fiction. Lyckligtvis.😁

Berätta något roligt därutöver?... Kan sannerligen inte komma på något, verkar ha missat den biten senaste tiden. Men: Solen skiner, det är lagom varmt ute, potäterna är i jorden, fick igår undan katten från en esping (tycks tyvärr bli ett huggormsår i år - definitivt mindre roligt), har inte ännu drabbats av covid-19 (vad jag vet) trots boende i Stockholms län. Kan man kalla detta roligt? Nåja, inte direkt något att skratta åt, men för min del inger det mer ro är oro i varje fall.😉


Andras svar hittas här


"Flykten från Nordkorea - en mans kamp för överlevnad" av Masaji Ishikawa

Flykten från Nordkorea - en mans kamp för överlevnad av Masaji Ishikawa. Översättare: Lena Kamhed. Förlag: Lind & Co. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789177798194




"Som trettonåring emigrerar Masaji Ishikawa med sin familj från Japan till Nordkorea. Hans pappa, som är korean, har lurats att flytta till det nya kommunistiska landet med löften om fint jobb, utbildning för sina barn och en hög position i samhället. Men deras tillvaro blir allt annat än utopisk.

I sina memoarer berättar Ishikawa uppriktigt om sin tumultartade uppväxt, de trettiosex hårda år han tillbringade i den totalitära regimens våld. Flykten från Nordkorea är en skakande sann historia om en människas obändiga kämparanda."




Så ofattbart detta med situationen i Nordkorea och hur människorna där har det, man försöker förstå genom att läsa böcker skrivna av de som lyckats fly från detta - rent ut sagt - helvete på jorden. Vilken galen värld vi lever i.

Masaji Ishikawas memoarer är omvälvande läsning, berördes så enormt starkt av denna livsskildring. Hur mycket klarar en människa uthärda egentligen? Hur kan det vara möjligt att det inte blir någon förändring vad gäller Nordkorea, all den idioti som förekommer i detta socialistiska skräckvälde? Ögonen svämmar över, gång på gång, det är så smärtsamt sorgligt så man blir alldeles mållös.
Så hur skall jag här på bloggen kunna skriva något om boken? Den har betygssatts av över 35.200 läsare på Goodreads och har genom dessa fått ett så ovanligt högt snittbetyg som 4.27/5. Bara detta säger väl en hel del om hur djupt berörda vi - oavsett nationalitet - blir av denna starka berättelse.

Vill så gärna veta hur Masaji Ishikawa har det idag, hur det gick sedan. Jag hoppas så innerligt att han får känna frid, trygghet och lycka i sitt (och familjens?) fortsatta liv i Japan.

Tidigare blogginlägg om boken finns här och här.

Betyg: 5/5



"Järnrosen" av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson)

Järnrosen av Oskar Källner och illustratör Karl Johnsson. Förlag: Rabén & Sjögren. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789129719895

"Imperiets arvingar 2: Järnrosen
Alice och Elias färdas genom galaxen tillsammans med besättningen på rymdskeppet Stillheten. De jagar efter skeppet där deras mamma hålls fången. Målet för resan är rymdstationen Järnrosen.

Väl framme lyckas de hitta och identifiera fiendeskeppet. Problemet är bara att det är fullt med kraokrigare. En räddningsaktion planeras och Elias och Alice är i full färd med att sätta den till verket, när allting plötsligt tar en oväntad vändning.

Järnrosen är den andra delen i sci-fi-serien Imperiets arvingar, som tar sin början där Bortförda slutar. Ett rymdepos som rymmer både färgsprakande underverk och dunkla mysterier, fartfyllda äventyr och skrämmande möten med det okända. Berättelsen om Alices och Elias resa ut i rymden är kort och gott storslagen.

Kapitlen är korta och lättlästa med mycket dialog, och boken är fylld av häftiga fyrfärgsillustrationer."

Äventyret som påbörjades i Bortförda fortsätter med Järnrosen, andra delen i den påbörjade science fiction-serien Imperiets arvingar (en bokserie för läsålder 9-12 år).

Syskonen Alice och Elias befinner sig nu på rymdskeppet Stillheten bland deras nya märkliga bekantskaper. I den här andra delen lär de känna varelserna Kapa och Farei som finns ombord på skeppet. Brock, Syndra, Kapa, Farei (samt Arisa), alla har de sina speciella förmågor och särskilda uppgifter. Alice och Elias kommer även de visa sig spela en viktig roll framöver i den planerade räddningsaktionen, som inte alls går som det är tänkt. Mycket farofylld dramatik och kamp mot mörka krafter utlovas.

I Järnrosen har vi helt förflyttat oss från jorden och människorna. En helt ny värld öppnar sig för Elias och hans syster Alice, vilka dessutom får reda på sådant som rör dem själva de aldrig kunnat ana.

På samma sätt som för Bortförda är det hela underhållande, välskrivet, händelserikt och fartfyllt, från början till slut. Slutet lämnar öppet för att bara vilja plocka upp nästa del, som jag vet kommer att släppas redan i höst. Och ja, de fantastiska illustrationerna av Karl Johansson är fortfarande halva upplevelsen. Ett planerat upplägg med tio böcker finns för Imperiets arvingar, en bokserie som lätt lär bli beroendeframkallande framöver, kan tänka mig på ett liknande "uppslukande" vis som för Harry Potter. Säger väl en hel del?

Tidigare blogginlägg om boken finns här.

Betyg: 4/5


onsdag 22 april 2020

"Bortförda" av Oskar Källner (illustratör: Karl Johnsson)

Bortförda av Oskar Källner och illustratör Karl Johnsson. Förlag: Rabén & Sjögren. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Cdon | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789129719888

"Imperiets arvingar 1: Bortförda 

Alice och Elias bor med sina föräldrar i ett villaområde utanför Uppsala. De lever ett liv som liknar alla andras. Men en kväll försvinner mamma, och pappa blir tagen av polisen, misstänkt för att vara inblandad. Alice och Elias bestämmer sig för att rädda sina föräldrar. De beger sig ut i Lunsenskogen för att leta efter mamma, men de hittar någonting helt annat. För i samma skog befinner sig Brock, en azkalor från rymdskeppet Stillheten, som är ute på uppdrag för att rädda en förlorad besättningsman. Och det ska snart visa sig att Brock och syskonen har en gemensam fiende ...

Bortförda är den första delen science-fiction-serien Imperiets arvingar. Ett rymdepos som rymmer både färgsprakande underverk och dunkla mysterier, fartfyllda äventyr och skrämmande möten med det okända. Berättelsen om Alices och Elias resa ut i rymden är kort och gott storslagen.

Kapitlen är korta och lättlästa med mycket dialog, och boken är fylld av häftiga fyrfärgsbilder däribland en utvikbar illustration av rymdskeppet Stillheten."

Första delen Bortförda i den påbörjade science fiction-serien Imperiets arvingar (en bokserie för läsålder 9-12 år) bjuder på fart, fläkt och spänning. Oskar Källner har jag tidigare läst en hel del strålande bra noveller av, men Karl Johnssons illustrationer var en helt ny bekantskap. De härligt fantasifulla illustrationerna (ibland i effektfullt filmiska serierutor) ger extra förstärkning av känslor, liv och rörelse. Tillsammans skapas en perfekt helhet.

Det äventyrliga rymdeposet startar i Alices och Elias vanliga vardag, där vi först får lära känna dessa syskon. En incident gör att syskonen flyr hemmet och en rad mystiska händelser leder till en helt annan verklighet fylld av utomjordiska okända existenser, både skrämmande och spännande.

Allt är mycket lättläst, kapitlen hålls korta och det är generöst med dialog. Både berättelsen i sig och bilderna ger ett actionfyllt högt tempo som troligen har förmåga att fängsla även den mest okoncentrerade 9-12-åring. Plus i kanten är att Oskar Källner på sitt speciella vis kan väcka tankar som går djupare ner förbi ytan, att uppskatta sådant har ingen ålder.

I mitt tycke kan denna bokseriestart för unga inte annat än bli en given succé, man vill garanterat bara fortsätta med uppföljaren, bums. Rymden, stjärnorna, rymdskeppen, skurkarna, hjältarna, mystiken och utmaningarna... här finns allt. Följ med från början på ett fantastiskt äventyr, som högst sannolikt kan få den mest ofrivillige bokläsare på kroken.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 4/5


tisdag 21 april 2020

Tisdagstrion: Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av

Tisdagstrion arrangeras varje tisdag av bokbloggen Ugglan & Boken.

Hmm... ja, det har ju blivit några helt andra under senare år, sen bibliotekslånar jag de flesta böcker numera. Har rensat rejält i bokhyllorna mellan varven, och favoriterna från förr är väck i omgångar. Stephen King och Henning Mankell t.ex., hade lugnt kvalat in i trion förut, men inte nu. Egentligen bara en rysk författares klassiska verk som fått stå kvar genom alla år. Såhär speciellt skulle det då kunna se ut:




Tosh av KG Johansson
Alternativförhistorisk fantasy, det ni! Inväntar för tillfället att lantbrevbäraren snart lägger författarens nya bok i vår postlåda, d.v.s. novellsamlingen Varning framtid - extra allt, det ser jag fram emot.

Disekvilibrium av Oskar Källner
En samling magnifika fantastiknoveller ( = science fiction, skräck och fantasy).

Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij
Vad ska jag säga? Ingen kan skriva som Dostojevskij, så är det bara. Bröderna Karamazov är författarens sista verk från 1880. Finns fortfarande olästa titlar på biblioteket, ganska många faktiskt (note to self: Den evige äkta mannenFörödmjukade och förnedradeEn liten hjälteVärdinnan, Vita nätterVinteranteckningar om sommarintryckAnteckningar från källarhålet, En underjordisk dagbok).


Titlar länkar till recensioner


Uppmärksammade nyligen (Boktugg) att 44 procent av svenskarna läser böcker flera gånger i veckan, men bara 23 procent varje dag. Detta skulle vara enligt en ny Novus-undersökning. Hur ofta läser du böcker? För mig blir det lite (eller mycket) varje dag. Annars skulle det kännas rent konstigt.


Andras trion hittas här


söndag 19 april 2020

En smakebit på søndag: Flykten från Nordkorea

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Smakbiten hämtar jag idag från Flykten från Nordkorea - en mans kamp för överlevnad av Masaji Ishikawa. Sidan  79, om ordet juche:




"Ordet kunde översättas på ett antal sätt. Det kunde betyda självtillit, autonomi, självständighet eller ansvar – allt det vi inte tilläts. Enligt juche-filosofin är "människan mästaren i världen och kan därför besluta om allting". Det antydde att vi kunde organisera om världen, hugga ut en egen karriärväg för oss själva och ta befälet över vårt eget öde. Detta var förstås riktigt skrattretande, men så är det alltid i totalitära regimer. Allt ställs på ända. Träldom är frihet. Förtryck är frigörelse. En polisstat är en demokratisk republik. Och vi "bestämmer över våra egna öden". Om vi hade en annan uppfattning innebar det döden."




Nu har jag förstås redan nämnt den här boken i ett tidigare blogginlägg igår. Så för den som vill veta mer kolla där. Kan inte heller låta bli att ta med denna mening från sidan 53, för just detta känns så allmängiltigt viktigt att inse för så många som kämpar i motvind, för de som känner sig tillintetgjorda och maktlösa i olika svåra situationer. Masaji Ishikawa:

"Jag visste att jag inte var värdelös, och jag var fast besluten att bevisa det."

Något att alltid ha i åtanke, att aldrig ge upp, hur hopplöst det än kan verka.

Andras smakbitar finns idag här


lördag 18 april 2020

Veckans mening: Flykten från Nordkorea

"Deras kläder, skor, ja allt, hela deras uppenbarelser visade tydligt att dessa invånare i paradiset var enormt mycket fattigare än vi någonsin varit under våra svåra år i Japan."


En allvarlig mening i en allvarlig tid. Började idag på Flykten från Nordkorea - en mans kamp för överlevnad av Masaji Ishikawa och fastnade direkt. Sån effekt kan ju böcker ofta ha, men nu måste jag verkligen slita mig för att ta en eftermiddagsrunda med hunden! Därför, lite kort som presentation, detta är baksidestexten (skriver ut texterna nedanför, verkar vara lite vajsing med blogger vad gäller bildöverföring för tillfället, ser ni inte bilderna så kolla på förlaget här):


"Som trettonåring emigrerar Masaji Ishikawa med sin familj från Japan till Nordkorea 1960. Hans pappa som är korean, har lurats att flytta till det nya kommunistiska landet med löften om fint jobb, utbildning för sina barn och en hög position i samhället. Men deras tillvaro blir allt annat än utopisk.
   Här berättar Ishikawa uppriktigt om sin tumultartade uppväxt, de trettiosex hårda år han tillbringade i den totalitära regimens våld. Flykten från Nordkorea är en skakande sann historia om en människas obändiga kämparanda. Den gavs ursprungligen ut på japanska och har översatts till tio språk och blivit en bästsäljare."

Och några ord om författaren:


"Masaji Ishikawa föddes 1947 i Kawasaki i Japan. Han flyttade till Nordkorea med sina föräldrar och tre systrar 1960, och bodde där till sin flykt från landet 1996. Idag bor han i Japan."


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst). Deltagande meningar kan du denna gång finna här.



torsdag 16 april 2020

Helgfrågan: En fiktiv resa i en fiktiv livssituation

Varje torsdag inför veckoslutet arrangerar Mias bokhörna Helgfrågan. Frågan (från Evelina) är:

"Har du blivit sugen på att resa till ett ställe på grund av du läst en bok som utspelar sig där? I så fall vart? Bonusfråga: Vad ser ni framemot?"

Förvånansvärt nog - eftersom jag brukar föredra landsbygd före stad - får svaret bli Göteborg (tänker bort pandemi och andra hinder).

Förklaringen består i att jag faktiskt aldrig någonsin i mitt 50-åriga liv varit i just Göteborg, men läst massor av böcker där staden finns med som en viktig del av handlingen. Gäller t.ex. för Kamilla Oresvärds eller Mats Ahlstedts deckare, och även vad gäller Lars Wilderängs Stjärntrilogi utspelar sig handlingen till rätt stor del i, eller i närheten av, Göteborg.

Såklart man blivit nyfiken på staden och människorna.

Göteborgare verkar ha ett rätt glatt humör för det mesta. Med ett sånt utgångsläge tycks de inte vara så fasligt rädda för diskussioner och att då säga vad de tycker (gillas). Inte heller verkar de vara så snorkigt klassmedvetna (gillas också). Hursomhelst, det är min uppfattning, stämmer det? Ingen aning, men mitt fiktiva jag skulle ju kunna ta reda på det under min fiktiva resa till Sveriges näst största tätort.



Bonussvar: Bättre tider, fortfarande. Vad gäller något betydligt mindre ovisst så ser jag fram emot att få ett antal recensioner/bokomdömen färdigskrivna här på bloggen, ska försöka ta itu med det i helgen, eller nästa vecka...


Andras svar hittas här


tisdag 14 april 2020

Avslut för årets påskläsutmaning: Redovisning antal sidor



H.G. Wells
Utläst: 184 sidor

Jules Verne
Utläst: 229 sidor

Mariette Lindstein
Redan påbörjad innan läsutmaningens start, ej utläst, 122-154 = 32 sidor

Peter Pomerantsev
Förord + Del 1: Trollstäder: 59 sidor


Totalt antal sidor: 504


Länkar till andras resultat hittas här!


Tisdagstrion: Starka kvinnor (knytblusens dag den 13 april)



Tisdagstrion arrangeras varje tisdag av bokbloggen Ugglan & Boken.

Inte för att jag fattar vad knytblusar har med "starka" människor att göra. Skulle t.ex. en slips göra någon "stark" på samma sätt? Knasigt. Nåja, har aldrig ägt en knytblus (inte slips heller), kanske är det ett sånt attribut som anses höra till "starka kvinnor", liksom smink, högklackat och kjolar... använder inte något av detta men tycker inte det gör mig mindre kvinnlig för det, inte mindre "stark" heller. Och förresten, se bara på Donald Trumps storförbrukning av orange brunkräm i ansiktet... kvinnligt, starkt??? Nä.

Okej, här är tre "starka kvinnor" (eller tjejer) som troligtvis inte har knytblus:



Tjejen Sigrid i Katterna och Stora Djupets hemlighet av Hans Olsson



Raya i Raya av Henrik Johansson (blev nu påmind om att jag verkligen vill läsa mer av Henrik Johansson!):



Sist men inte minst Ylva i Fruktans tid: vikingarnas färd från Norden till Särkland av Leif Selander



Andras trion hittar du idag här


måndag 13 april 2020

Utmaning Authors & Characters annandag påsk på Dimön: Susanne



Lyrans Noblesser har en klurig måndagsutmaning kallad Authors & Characters. Uppgiften är att berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Improvisation kring olika versioner o.s.v. är tillåtna.

Samtidigt är det annandag påsk och jag befinner mig på fiktiva Dimön i Mariette Lindsteins nya bok, varifrån veckans karaktär hämtas. Men först:


Författare

Susanne Boll som bl.a. skrivit Eldsystrar och Luftburen i bokserien om psykologen Vera Lilja. På Susanne Bolls författarblogg kan man läsa mer om författaren och hennes böcker. Luftburen tyckte jag var toppenbra, och hoppas såklart på uppföljare!



Karaktär

En Susanna finns i romanen Requiem på Dimön. Susanna är chefredaktör på modetidningen MODA där Julia jobbar som redaktionsassistent. Susanna försöker i sin position inge respekt och har ett sätt att betrakta sina medarbetare på som om hon alltid bedömde deras prestationer som undermåliga, tycker Julia. Nu är det väl som så att Julia helt fått med Susanna på noterna vad gäller intervjutillfällen med den f.d. sektledaren Franz Oswald. Franz återvänder till Dimön för ett experiment och Franz son Thor och Julia skall möta honom där, först går de ner i herrgårdens källarrum. Så ja, vi får se vad det här leder till. Annandag påsk läser jag alltså:



Fristående fortsättning på Dimön-serien:


Om dessa, samt Mariette Lindsteins övriga böcker och engagemang för att sprida kunskap om sektproblematiken, kan man hitta på hemsidan här.


Hoppas er påskhelg varit bra, trots den egendomliga situation som nu råder. Detta var mitt sista inlägg som länkas ihop med påskläsutmaningen vilken avslutas idag. En redovisning av läsningen (antal sidor, som faktiskt blev fler än förväntat) kommer att dyka upp här på bloggen snart.


Fler namnförslag för Susanne finner du här!



söndag 12 april 2020

Påskdagens allvarsamma



Har iofs redan lagt ut ett smakbits-inlägg på bloggen tidigare idag, men Det här är inte propaganda är så viktig så den bör nämnas flera gånger. Kommer inte att skriva något bokomdöme för den (gör inte alltid det för den här typen av böcker då de blivit utlästa, av olika anledningar).

En bokrecension kan man istället läsa på svt.se/kultur. Förlaget Ordfront ger dig dessutom några blurbar från andra recensenter här.

Och javisst, det är författaren Peter Pomerantsev som även skrivit omtalade Ingenting är sant och allting är möjligt: det nya Rysslands surrealistiska själ.


Andra böcker på temat


Om hur internet används för att motverka demokratin:
Martin Moore

Auktoritarismen efter kalla kriget:
Timothy Snyder



En smakebit på søndag: Det här är inte propaganda

Denna vecka är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Började igår läsa Det här är inte propaganda: kriget om sanningen av Peter Pomerantsev, så hämtar idag ett par smakbitar ur bokens förord.


Sid. 12:

Politiker vet inte längre vad deras partier står för, byråkrater vet inte längre var makten finns, penningstinna stiftelser förespråkar ett "öppet samhälle" som de inte riktigt kan definiera längre. Stora ord som en gång i tiden dignade av betydelse, ord som tidigare generationer var redo att offra sig för - "demokrati" och "frihet", "Europa" och "väst" - har blivit så fullständigt förbisprungna av livet att de känns som tomma skal i mina händer, snart tömda på den sista värmen och lystern, eller som filer på datorn som vi har glömt lösenordet till och inte kan öppna längre.
   Till och med själva språket som vi använder för att beskriva oss själva - "vänster" och "höger", "liberal" och "konservativ" - har blivit nästintill meningslöst.


Sid. 13:

Jag hör samma meningar i Odessa, Manila, Mexico City, New Jersey: "Det finns så mycket information, desinformation, så mycket av allt att jag inte längre vet vad som är sant." Ofta hör jag meningen: "Det känns som om världen rör sig under mina fötter." Jag kommer på mig själv med att tänka: "Det känns som om allt som jag trodde var stabilt nu är ostadigt, att det flyter."


Baksidestext:

I en värld där information är ett vapen befinner vi oss alla i krig. Utan att vi riktigt förstod hur det gick till har det internet som skulle leda till ökad demokrati tagits över av politiska påverkanskampanjer, fejkade videor, falska nyheter och trollfabriker. Vi håller inte bara på att förlora kampen om demokratin, vi håller på att förlora förståelsen för ordets själva innebörd.

I Det här är inte propaganda tar den prisbelönte journalisten Peter Pomerantsev oss med till informationskrigets kärna, där osynliga arméer och auktoritära makthavare försöker omdefiniera sanningen. Han lär sig informationstaktik från demonstrationer i Serbien, knarkkungar i Mexiko, avhoppade jihadister och Brexit-motståndare. Han återvänder också till Ryssland, fyrtio år efter att hans föräldrar jagades av KGB, för att finna ett Kreml som med enorm framgång återuppväckt sin kraftfulla propagandamaskin.

I en blandning av reportage, familjekrönika och intellektuell äventyrsresa undersöker Peter Pomerantsev hur vi kan förstå verkligheten när vår bild av den hela tiden manipuleras.


En intervju (textad) med Peter Pomerantsev kan man ta del av här.



Andras smakbitar finns här


lördag 11 april 2020

Påskläsutmaningen mitt på vägen



Dags för andra halvan av årets påskläsutmaning!


Det här är inte propaganda (Peter Pomerantsev) varvat med Requiem på Dimön (Mariette Lindstein).


Pomerantsev undersöker i sin bok hur vi kan försöka förstå vår verklighet då bilden av den hela tiden manipuleras. "I en värld där information är ett vapen befinner vi oss alla i krig." Håller vi på att förlora kampen om demokratin och förståelsen för själva ordets innebörd?
Lindsteins nya roman är en fristående fortsättning på Dimön-trilogin. Läs mer om författaren och hennes böcker på hemsidan http://mariettelindstein.se/. Ämnet för romanerna är sektproblematik, Lindstein har full koll på sådant. Påbörjat denna en aning tidigare, men annandag påsk siktar jag in mig på att fortsätta läsa.


Lite drygt 200 sidor klassisk science fiction (Verne och Wells) har det blivit under den första halvan av utmaningen (torsdag, fredag och ½ lördagen). Lär nog fortsätta i det lugna tempot.😉


Veckans mening: Påskafton på Doktor Moreaus ö i Söderhavet



"Så som jag tolkade situationen då, räknade jag alltså med att den enda befolkningen på ön var de båda vivisektioniseterna och deras bestialiserade offer."


Ja, ja, vet ni... det tog säkert även ett bra tag för många att fullt och fast med säkerhet uttala ordet "statsepidemiolog" också.😅

Veckans mening kommer alltså från Doktor Moreaus ö (1896) av H.G. Wells. I svensk översättning 1944 och 1976, och det är just den sistnämnda översättningen jag läser denna påskafton. Bokförlaget Hegas (som ger ut lättlästa böcker för barn) har nyligen haft boksläpp för ett antal Wells-klassiker (där Doktor Moreaus ö ingår). Så för läsålder 12-15 år lär det där finnas en slags förenklat återberättad, förkortad och illustrerad variant av romanen. Men åter till originalet...

Den klassiska skräck- och science fiction-romanen handlar om Edward Prendick, en man som räddats efter ett skeppsbrott och därefter hamnar på en ö, en okänd ö där den galne forskaren doktor Moreau finns. Denne skapar märkliga hybrider mellan människa och djur medelst vivisektion från helvetet, typ känslomässigt rubbat likt Mengeles experiment.

Och precis som Wells Världarnas krig flera gånger har filmatiserats, så har det även gjorts film baserad på Doktor Moreaus ö ett antal gånger (1996, 1977 och 1932):






Romanens filosofiska teman: moraliskt ansvar, inkräktande på naturen, mänsklig identitet, grymhet, smärta och lidande.

Som en värsta mardröm...





Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst). Deltagande meningar kan du denna gång finna här.



fredag 10 april 2020

Fredagstips: Science fiction-thriller i kväll på SVT!

Inte minst för alla oss som bara har "gratis-tv"; passa på, missa inte tillfället ikväll kl. 21:15, SVT2:

Ex Machina

Brittisk science fiction-thrillerfilm från 2015. Längd: 107 min.

Storartat, inte sant?!

"En begåvad IT-miljardär bjuder in en ung man att testa en artificiell intelligens hos en kvinnlig robot. Men experimentet förvandlas till en mörk, psykologisk kamp - ett triangeldrama där lojaliteten splittras mellan människa och maskin."



Långfredagsvistelse i Milliard City på Standard Island



"Standard Island var en flytande ö som drevs med propellrar och Milliard City var öns huvudstad. Sitt namn hade staden fått genom att den var miljonärernas stad. En stad för en Gould, en Vanderbilt eller en Rotschild.
   En konstgjord ö. Idén var inte så egendomlig, den var fullt utförbar med dagens tekniska möjligheter. Men det var inte nog med det. Den måste också kunna flyta, och vara möjlig att navigera. Men de svårigheterna var inte oöverkomliga för ingenjörerna och arbetarna.
   Redan tidigare hade amerikanerna konstruerat en stor flytande plattform, med restauranger, hotell, teatrar, allt som turister kan kräva av en modern badort.
   Sedan tillverkade de en flyttbar ö, istället för den stationära flotten. Det tog fyra år att bygga den."

Sidan 47; Maskin-ön av Jules Verne



Verne-pujici-42frontiSvårläst baksidestext p.g.a. bakgrunds-griller för denna svensköversatta utgåva från 1971 (troligen en mer förkortad version av originalet L'Île à hélice : Les Milliardaires ridicules):

"Maskin-ön är en strålande Jules Verne-roman som aldrig tidigare utgivits i Sverige. Berättelsen om Standard Island, en gigantisk konstgjord ö med en stad, skogar, parker och spårvagnslinjer som färdas runt i Stilla havet med 10.000 invånare, är en av Jules Vernes bästa och mest fantasieggande romaner."


Uttrycksfullt, humoristiskt och med rikligt av fina originalillustrationer!

Verkligen sanslöst märkligt att inte originalet nyöversatts och givits ut senare än just 1971, men kan faktiskt inte se att något sådant skett. Varför?

Maskin-ön hör till science fiction-genren med dystopisk udd i det av miljardärerna skapade låtsasutopiska. Kan nog känna att det är lite synd att Jules Vernes böcker fått stämpeln barn- och ungdomslitteratur, för det är ju så mycket mer än så. Intressant det skulle vara att få läsa böckerna i dess oförkortade originalutförande, nyöversatta... en tanke.

'Propeller Island' by Léon Benett 69