lördag 23 maj 2020

Veckans mening: Ekonomi byggd på avsiktlig blindhet



"Men mitt uppe i det här globala pladdernätet lyckas vi på något sätt vara mindre sammankopplade med de människor som vi är mest intimt förbundna med: de unga kvinnorna i Bangladeshs dödsfällor till fabriker tillverkar kläderna vi bär, eller barnen i Demokratiska republiken Kongo som har lungorna fulla av damm efter att ha brutit kobolt till telefonerna som har blivit till förlängningar av våra armar."


"Det vi inte ser bryr vi oss inte om" är rubriken varunder jag hittat meningen ovan. Inte måste det väl vara så?

Boken är I lågor. Ett brandtal till världen för en green new deal av Naomi Klein.

Stannade upp och tänkte på att det fortfarande (trots 15 års uppmärksamhet!) sker fullständigt okontrollerade utsläpp för viss läkemedelstillverkning i Indien.* Även i år tog man upp problemet, som menas kräva "ett globalt ansvar".

Bolla ansvar verkar populärt.

"Den här historien handlar om fyra människor. Vi kan kalla dem Alla, Någon, Vemsomhelst och Ingen.
Ett viktigt arbete måste utföras, och Alla var övertygad om att Någon skulle göra det. Vemsomhelst kunde ha gjort det, men Ingen gjorde det, för det var Allas arbete. Alla tyckte att Vemsomhelst kunde göra det, men Ingen insåg att Alla skulle göra det. Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde vad Vemsomhelst skulle kunna ha gjort."

(Alltså, bör väl kanske komplettera med att ovanstående om Alla, Någon, Vemsomhelst och Ingen inte plockats ur nämnda bok, utan är endast en text som noterats och sparats - varifrån den lilla historien kommer från början har jag ingen aning om)

Läste en artikel i DN Kultur som handlade om Kleins syn på "coronakrisen", hennes tro kring att den kan starta en folkrörelse för ett mer jämlikt och hållbart samhälle. Samtidigt kan man se så mycket som pekar på motsatsen. Men överger man tron och hoppet om att det kan bli bättre, då är det kört.


Högen med pågående läsningen hade visst någon slags hemsk och dramatisk mening i sig.
Experimentet vansinne, pojken som försvann i lågor!


Människorna på dessa platser i Indien får andningssvårigheter, hudproblem, minskad tillgång till vatten (bevattningsvatten och rent dricksvatten blir missfärgat och illaluktande p.g.a. alla industriutsläpp), sämre skördar, sjuk boskap, sjöar som inte längre går att använda för fiske, sämre möjligheter till försörjning, ökade sjukdomsbortfall från arbete, större kostnader för hälsovård. De extremt höga koncentrationerna av läkemedel (t.ex. antibiotika och infektionsmediciner) i dessa vattendrag leder till risk globalt vad gäller antibiotikaresistens. Efterfrågan på billiga läkemedel är global, inte minst Sverige har väl denna efterfrågan ökat genom generikautbytet, där konsumenterna måste kunna erbjudas ett billigare alternativ av läkemedlet än det förskrivna. Källa: Swedwatch.
Hur kommer miljöregleringar efterlevas och hur skall insynen öka för hur läkemedelsindustrin fungerar, nu/sen, såsom det blivit... ja, det kan man ju undra? Finns mycket att undra över.


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst). Deltagande meningar kan du denna gång finna här.




2 kommentarer:

  1. Tyvärr innehåller meningen mer sanning än vad man skulle önska.

    SvaraRadera
  2. Den borde jag läsa. Usch, man får ju magknip. Jag inser mycket väl hur medskyldig jag är :(

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid).