lördag 5 september 2020

Veckans mening: Gravplaneten


"Hon borde förstås bli ännu räddare över att inte heller Syndra har kontroll över situationen. Istället känns det skönt att slippa vara ensam med sin fruktan. Den är något de delar. Något de bär tillsammans."


Jo. Det där blev flera meningar. Ändå. Tycker det är så fint och sant. Inget blir bättre av att bära sin fruktan ensam. Och oftast delas den ju med många fler än bara en. Oavsett situation. Gravplaneten av Oskar Källner och Karl Johnsson... kan inget annat säga än att jag bara fullkomligt älskar den!

Snart är även den här tredje delen i science fiction-serien Imperiets arvingar utläst och smakbit kommer i morgon. Nu ska jag försöka låtsas fram en bättre fantasivärld där jag sitter ute på ett café i Italien med en cappuccino och mys med ungdomligt rymdepos. Hejsan, det där förstnämnda var ingen lätt uppgift.😉


Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).


Deltagande meningar kan du denna gång finna här



2 kommentarer:

  1. Har hört så mycket gott om den här serien, vill verkligen läsa den någon dag. :)

    SvaraRadera
  2. Nä så är det nog, att delad rädsla är lättare att hantera än om man är ensam om den ...
    Vore kul om fler hängde på Veckans mening, nu verkar det bara vara du och jag.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid).