måndag 26 oktober 2020

"Jul i krinolin" av Amanda Hellberg

Jul i krinolin av Amanda Hellberg. Bokförlaget Forum / Lovereads (2020). Antal sidor: 343.

Bibliotekslånad (inbunden).


Det är december år 1870 och Lovisa Lind tjänstgör hos en karamellkokerska. Planen är att hon snart skall emigrera till Amerika, men innan dess får hon i uppdrag att ordna med konfekten på änklingen baron von Drevers storstilade baluns. Baronen och unga fattiga karamellbodsbiträdet finner varandra ute på baronens gods, där mörka hemligheter ruvar och spöken från ett förflutet ger sig till känna. Värsta snöovädret slår till just när de flesta gäster anlänt. Intrigerna grasserar och hemligheterna är på väg att avslöjas.

Först och främst: Är fullkomligt införstådd i att jag grovt underskattar den här romanen. Böcker med romance som klassifikation är egentligen inte alls något jag skulle välja att läsa. Jul i krinolin är den första boken som klart klassificeras som sådan jag helt frivilligt valt att läsa. Varför då då, undrar ni. Tja, ville testa! Sen kändes det tilltalade med tiden då handlingen är tänkt att utspela sig, senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet har alltid fascinerat mig. Och jultemat är ju dessutom aktuellt så här års. Omslaget måste såklart även nämnas i sammanhanget, oerhört fint! Men vet ni vad, oavsett vad jag föredrar för genrer och vilka jag helst undviker så tror jag att alla hängivna romance-läsare kommer att älska denna roman av Amanda Hellberg! För jag tror att den har allt av det ni möjligen kan begära.

I bokens beskrivning menas den vara en passionerad kärlekshistoria med julstämning och sötsaker, en slags betagande fusion mellan Jane Eyre, Fröken Frimans krig och Chocolat. Av dessa har jag endast läst Jane Eyre, för mig en stor favorit bland klassikerna. Så, kan inte helt klart påstå att det stämmer.

Miljöbeskrivningarna vill jag ge ett stort plus för, väldigt bra och stämningsfulla sådana (juligt så det förslår). De gotiskt mystiska och övernaturliga inslagen i form av spökerier var också uppiggande i samband med detta. Liksom snöovädret. Boken är rakt igenom oerhört lättläst, kvickt genomläst, och texten är väl avvägd med lagom långa kapitel.

Vad jag uppfattade som mest tröttsamt var alla ingående beskrivningar av kläder, detaljerat överarbetade konfekt-kreationer och att historien är så hiskligt sliskigt indränkt i något som bara kan liknas vid söt ljus sirapsromantik. Rena sockerchocken. Det flödar över av onödiga antydningar, inte sällan genom återkommande upprepningar. Står ut med att dialogen är en aningens för klämkäck, men har inte lika stort överseende med att själva trovärdigheten sviktar, vissa uttryck och skeenden känns fel för tiden. Acceptansen, förståelsen och välvilligheten inför människor med handikapp är verkligen bedrövligt urusel i vår tid (bestående men gör dig till sist helt utraderad), men jag tror knappast att den var sådär mycket bättre på 1800-talet! Men kanske var det så? Var handikappades inkludering i samhället bättre då? Dock ganska övertygad om att gränsen mellan fattig och rik, arbetarklass och överklass, var betydligt skarpare markerad än hur nu saken framstår i denna lilla historia.

Förståsigpåare av romance-genren har kallat boken "en mästerlig julpralin" (Simona Ahrnstedt), "en romanpralin som är ett måste för dig som vill drömma dig bort" (Amelia), "underhållande romancebok med hög sträckläsningsfaktor" (Bibliotekstjänst). BTJ menar visst också att den är lite av en Jane Eyre i lättvariant... Så bra var den väl inte? Men sammantaget ändå helt okej, vilket antagligen är ett riktigt bra betyg från mig, som normalt skyr både verklighetsfjärmande och förljugen feelgood och romance, i vanliga fall. 

Författaren nämner i sitt avslutande tack-ord att skrivandet ger henne en känsla av tröst och att förhoppning finns att känslan även kan infinna sig hos oss läsare. I nutid finns inte mycket som känns hoppfullt, men visst vore det trevligt om boken ger just dig någon form av tröst, oavsett vad det gäller, testa! (Finns även ett karamellrecept i slutet av boken på "Fru Brasks bröstdroppar", för dig som önskar ännu mer sött!😊)

Betyg: 2/5


1 kommentar:

  1. Spännande fundering. Känner faktiskt inte helt igen mig i din beskrivning av denna som jag uppfattar det pastisch. Jag skulle säga t ex Jul i Krinolin står och faller med om du kan leva dig in i huvudpersonens öden och äventyr. Vi talar ytterst lite verfremdung och väldigt mkt identifikation. Får man fatt i tiden 6 år efter tvåkammarriksdagens införande och ca ett decennium sen Gripensteds största segrar...? Ja, allt detta finns i berättelsen. Insmuget och jag märker hus smart författaren varit. Själv upplever jag inte förljugna feelgood. Utan en mkt tillgänglig bok med en skön huvudperson och ett samhälle att lära känna , om än genom ett prisma som påminner om Anne på Grönkullas estetik. Det finns mkt sämre litteratur skulle jag säga... ps vargar 1870 i Västergötland är jag fundersam kring. Å andra sidan har min Gammel - Gammel farmor matat vargar med sin hund (och därmed kommit undan dem) på isen i Dalarna och hon lämnade Stockholm på 1860 talet så helt orimligt är det kanske inte.

    SvaraRadera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid).